(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Arsberattelse om Nyare Zoologiska Arbeten och Upptackter till Kongl. Vetenskaps-Acadamien"

-^^ 



i V 



'^. i"': M" 



4^^- 



v t !^J^ 



\ ftr 



r^^ i 



^■^.. ^f^^ 



.'>: 



-*^^ r.iit,. 



v. ^ Vf-^ 



. ^ 



.s/^' 









'v ♦ 



•^ «->'» 



1.^/ 



,l«it ir^ 



på^./;: 



-v 



i. 



ÅRSBERÄTTELSE 

OM NYARE 

ZOOLOGISKA ARBETEN 

OCH 

UPPTÄCKTER 

TILL 
KONGL. VETENSKAFS-ACADEMIEN i 

AFGIFVEN DEN 3 1 MARS 1 822 

A F 

.1. W. DALMAN. 



Andra Upplagan. 






STOCKHOLM, 

liOS P. A. NORSTEDT Se SÖNER, 1 828. 



Denna Upplaga är deriiti skiljaktig från den förra, 
att den Zoologiska Årsberättelsen erhållit egen paginering, 
att hvarje särskilt Vetenskapsgrens detaljer blifvit under 
gemensam rubrik ordnade, samt alt en öfversigt af hela 
Innehållet blifvit bifogad; hvarigenom vunnits en 6'fver- 
ensstämmelse i formen mellan denna årsberättelse och 
årsberättelserna för de följande åren. 



Zoographie. 

Vid betraktande af den oräkneliga myc- Antaiét 
kenliet af redan kända organismer, livil- ^{^^H 
kas antal ännu årligen genom nya upp- •ij'«i;- 
täckter förökas, har ej sällan den frågan ^'^**'^* 
uppstått, huru stor summan iif alla be-* 
kanta x\rter inom hvarje Glass kan anses 
vara. Att med någon säkerhet besvara 
denna fråga, är för det närvarande ■omöj- 
ligt. Dertill skulle fordras ej allenast en 
noggrannare kunskap om identiteten eller 
ock skiljaktigheten af de hos Författare 
förekommande arter, än af deras ofta 
ofullständiga beskrifaingar kan inhemtas; 
det skulld äfven fordras en. öfversigt ocli 
en noggrann jemförelse af allt det änliti 
obeskrifna, som i alja öfver Jordklotet 
spridda Museer och Samlingar förvaras. 
Likväl kan man. Understödd af de största 
Samlingar och fullständigaste Bibliotheker, 
gissningsvis våga några uppgifter i detta 
ämne, h vilket bland andra, äfven Huöi- 
BOLDT gjort. — Gmei.in kuudc i sitt bekant- 
ta comjwlatoriska verk icke uppföra mer 
än omkring ^oö Mammalicr, 2,600 Fog- 
lar, 340 Amphibier och något öfver 800 
Fiskar. Huiwboldt beräknar antalet af nu 
kända arter vara: Mammalier 5oö; Fog- 
lar 4>ooo5 Amphibier 700; Fiskar 2,5oö. 
Hela antalet af vertebrerade djurarter skulle 
således stiga till 7,700. ■ — Insekterna ank- 
lagas deremot ensamt till 44jOOO Arter» 
t^rof. Dälmam Aisb. 1822. (iSli.) » 



således ej allena till mer än alla de jjin- 
dra djurens sammantagna, utan äfven till 
lika mycket som man nyligen ansett alla 
phanerogama Växtarter utgöra. 

I Europa anses lefva omkring 80 Ar- 
ter af Mammalier, 4^0 af Foglar, 3o af 
Amphibier. På södra hemispheren , vid 
Cap, finnas efter ett nära lika förhållande 
fem gånger så många Foglar som Mam- 
malier. I den män man närmar sig till 
iEquatorn, tilltager det öfverstigande an- 
talet af Fogelarter, och än mera det af 
Amphibier. — Ganska anmärkningsvärdt är 
deremot, att enligt Cuviers uppräkning af 
djur från fornverlden, det kunde synas som 
under jordens äldre Epoker lefvat ett vida 
större antal af Mammalier' än af Foglar. 

Att uppgifva antalet af alla inom 
Sverige upptäckta djurarter, är ännu lika 
omöjligt. Man räknar Mammaliernas till 
"^o, Foglarnas till 260, Amphibiernas till 
22, samt Fiskarnas till omkring i3o. Så- 
ledes de Svenska vertebrerade djurens till 
omkring 4^0. Bland dessa torde dock 
vid närmare granskning Amphibiernas få 
arter snarare minskas än ökas; bland Fi- 
skarnas deremot den betydligaste tillök- 
ningen vara ätt förvänta. 

I Ltnné's Fauna Svecica anföras om- 
kring 2,3oo djurarter. Bland dessa utgö- 
ra Maskdjuren omkring 200, Insekterna 
nära 1,700. Som bekant är, hafva, se- 
dan LmNÉ's tid, Svenska maskdjuren af 
alla djurklasser minst blifvit undersökta, 
och antalet af kända arter deraf minst 
ökadt, då deremot Insekternas vunnit en 



lilUiixt nästan öfver all jemförelse med 
de andra klassernas. Coleopter-ordningen 
är likväl den enda som af sednare Natur- 
forskare medhunnit fullständigt omarbetas. 
Mot LiNNÉ's dithörande 5oo Arter , räknar 
man nu omkring 1,700, således lika många 
som alla af Linné anförda Svenska Insek- 
ter sanim antagne. Med midantag af denna 
ordning, samt af Orthoptera och Lepidopte- 
ra, ar bland de öfriga Insekt-ordningarne 
antalet af nya och obestämda svenska arter 
i våra Museer så stort , att det ofta uppgår 
mot eller öfverstiger detaf redan beskrifna. 
Man torde af denna öfversigt lätt 
kunna förklara , hvarfore äfven i Annaler- 
na för Zoologiska upptäckter entomologi- 
ska undersökningar i anseende till antalet 
intaga ett så betydligt rum. 

Mastot ogie. , 

Sir Thomas Stamford Raffi.es liar lem- Ny» 
»at en med beskrifningar och anmärkningar ^^^""l^ 
riktad förteckning på de Arter af Mamma- Ostiu- 
lier , som finnas på ön Sumatra och i dess '*"* 
granskap, enligt en Samling, sona under 
hans Direction blifvit gjord för Ostindi- 
ska Compagniets räkning *_)• Bland de 
här anförda Arter, omkring 5o till anta- 
let, synas åtskilliga förut vara alldeles 
icke eller endast ofullständigt beskrif- 
na. 1 synnerhet var det ovävitadt, att 
i Ostindien, som en så lång tid varit , 
af Européer käudt och undersökt, ännu 
skulle kunna upptäckas ett obekant djur 

*) Lwin. Traniact. Vol. XUI, p. aSg. 



af sådan storlek som den liär heskrifna 
Tapiren, Tapirus nialayanus. Denna lik- 
nar till skapnad den Amerikanska Tapiren, 
och är försedd med en på samma sätt 
böjlig snabel. Dess färg är svart, med 
undantag af ryggen och sidorna af buken, 
som äro hvita. Längden stiger till 8 fot, 
högden till 3 fot, 9 tum. — Den första, 
ehuru hÖgst ofullständiga, underrättelsen 
om detta djurs vistande på Sumatra, er-' 
hölls redan år 1773, af en Herr Whai.- 
FELDT, som ansåg djuret, för en Hippopo- 
tamuis, ehuru den bifogade ritningen nu 
visar i att han beskrifvit Tapiren. Un- 
der flera följande decennier anmärktes 
detta djur icke vidare. Först år i8o5 
lär ett sådant lefvande blifvit sändt till 
Georg Letth, Gouvern. Lieut. i Penang. 
Det upptäcktes sedan i granskapet af 
Malacca af Major Farquhar^ som i8i6 till 
Asiatiska Societeten meddelade en teck- 
ning och beskrifning af detta djur. 
Sedermera erhölls ett lefvande exemplar 
för Menageriet i Barrakpore, hvarefter 
DiARD tecknat den figur, som Fredr. 
CuviER 1819 publicerat i sitt stora Litho- 
graphiska verk. •— • 1820 ankom för Herr 
Raffles räkning en sådan Tapir till Eng- 
land, tillika med ett fullständigt skelett, 
samt inelfvorna förvarade i sprit. Eve- 
RARD Home har derigenom fått tillfälle att 
göra jemförelse mellan detta djur och den 
Amerikanska Tapiren, hvaraf resultaten 
äro att förvänta i nästa bandet af K.ongli 
Societetens Transactioner. 



Bland de öfiiga djur, som Hr RAff- 
LEs beskrifver, förekommer en Viverra? 
Binturong j som uppgifves snarlik den 
Amerikanska Viverra caudivolvula, men 
till léfnadssätt och utseende äfven liknan- 
de Ursus lotor. Äfven en annan ny Art, 
Viverra gjmnura. Af Apor finnas på 
Sumatra 9 eller 10 Arter, sojix ej heller 
alla synas vara förut bestämda. — Bland 
Glires har Raffi.es upprättat ett eget släg- 
te, kalladt Tupaja. De hithörande arter 
äro små djur, som ined kroppsbyggnad 
och utseende af Ekorrar förena ett sådant 
utdraget hufvud, och den tandbyggnadj, 
som utmärker Näbbmössen. De skilja sig 
likväl från arterna af sistnämde slägte, 
icke allenast genom stora lifliga ögon, som 
gai^ska väl tåla dagsljuset, utan äfven deri- 
genom, att deras léfnadssätt alldeles icke 
är underjordiskt, eller de för sin verk- 
samhet föredraga natten. Den ena arten 
kallas Tupaya ferruginea, lefver af fruk- 
ter, äfven af mjölk, och blir ganska spak; 
den andra Tupaya Tana, enligt Infödin- 
garnes benämning på detta djur. 

Thom. HoRSFiELD, som längre tid up- 
pehållit sig i Ostindien, och i synnerhet 
fästat sin uppmärksamhet på dessa län- 
ders Natur-alster, har under sistledne år 
utgifvit första häftet af de teckningar och 
beskrifningar han ämnar )neddela öfver de 
derstädes observerade djur. De nya Mam- 
maliéf , som i detta häfte förekomma, Uro: 
Felis javanensis , liknande Fel. serva! och 
F. undata;' — Felis gracilis j samt Viver- 
ra Musanga. Dessutom är hSr äfveii 



afbiidad och beskrifven den ofvannämde 
Tapirus Malayanus *•'). 

Under namn af Viverra? Lijisang 
har Thom. Hardwick beskrifvit ett på Ja- 
va förekommande köttätande djur, hvars 
rätta plats i systemet likväl ännu är gan- 
ska obestämd. Samma Förf. har äfven 
beskrifvit en Varietet af den vanliga hun- 
den, från Sumatra; den synes visa någon 
likhet med Ny-Zeländska hundracen •••*). 
Lbacb'» Ingen ordning; af Mammaiier har i 

ning af »nseende till Systematiken under sednaste 
Fläder- decennier blifvit så mycket bearbetad, så 
mossen, juycket riktad med nya slag ten och un- 
derdelningar, som Läderlapparnas. Hos 
Linné utgörande blott ett enda, eller 
högst arne släglen, bilda dessa djur i de 
nyare systemen en egen naturlig ordning, 
hvars redan talrika slägten ännu som of- 
^ tast förökas, eller euligt olika åsigter på 
olika sätt bestämmas. Nyligen har äfven 
Leach ökat deras antal, i tvenne afhand- 
lingar, införde i Linn. Soc. Transact. 
1 82 1 *-'Q. Han indelar dessa djur i tven- 
ne flockar, af hvilka den ena utgöres af 
dem, hvars nos är försedd med egna 
bladformiga utväxter, den andra åter af 
de arter, som äro i saknad deraf. Den 
sednare flockens slägten ökas af Leach 



*) Thomas Hobsfjeld M. D. Researches in Java 
and the Neighbouring Islands. Nunober I. Lon- 
don I. 1021. (4:o med 9 colorerade planchcr). 

**) Transact. of Linn. Societ. VoJ. XIII,,i. 1821, 
p. 2 35. 

***) Transact. of the Linn- Societ. Vol. XIII, 
I. p. 69 & p, 73. 



med trenne nya genera, livardera inne- 
hållande blott en art, tillegnad någon 
af Författarens lärda vänner, nemligen: 
Celasno Brooksiana, Aéllo Cuvieri, och 
Scotophilus KuhliJ. Inom den andra floc- 
ken af Flädermöss, som innefattar de med 
bladformiga utväxter försedde (^Rhino- 
phylli), har Leach bestämt -y genera, hvar- 
af likväl Megaderma och Vampyrus förut 
voro föreslagne. Vid de återstående ge- 
nera finnes för hvarje likaledes en art an- 
förd och beskrifven, nemligen Artibeus 
jaraaicensis, Monopliyllus Redinani, Mor- 
moops Blainvillii, Nyctophilus GeofFroyi 
och Madatasus Lewisii. På Mormoops Blain- 
villii, ett djur hvars hufvud har ett gan^ 
ska vidunderligt utseende, är äfven en 
figur bifogad. 

I LiNNÉiska Transactionerna '•'") har Anti- 
Ch. Hamii.ton Smith nyligen meddelat ät- Arter, 
skilliga anmärkningar och beskrifningar öf~ 
ver några till Antilop-slägtet förda djur- 
arter, nemligen Antilope Furcifcr^ (^strong- 
horned Antilope , Travells of Lewis and 
Clarke,); — Antilope palmata; — Antilo- 
pe Mazanuj, (Seba tab. XIII, fig. 3,): — 
Ant. Temamazama j (^Ovis Pudu Gmel.); 
-^ samt Antilope lanigeraj, eller Rupica- 
pra americana Blainviixe. Svårigheten 
att rätt bestämma de till detta slägte hö- 
rande arter gör hvarje bidrag till detta 
ändamål för Zoologen ganska välkommet. 
Till några af de här beskrifna djuren äro 
iifven figurer bifogade. 



*) Linn. Transact. Vol. XIII, i, p. a8. 



OrJiithologie. 

Djur Den i sednare åren ökade communi-» 

i^j!" f^^l^cationen med Nya Holland, och den vid- 
]>{ya sträcktare kunskap man vunnit så väl om 
HoHamK(jenna ofantliga öns kuster, som äfven till 
någon del om det inre af landet, har va- 
rit åtföljd af talrika upptäckter af det- 
ta Lands Naturprodukter. Den så högst 
egna och i synnerhet för Européer allde- 
les främmande karakter, som finnes ut- 
tryckt i de djurformer, hvilka här före- 
komma, är måhända mest utmärkt hos de 
djur, som äga en mera sammansatt och 
fullkomlig organisation. Så tillhöra en- 
samt denna ö och tillgränsande Archipe- 
lag åtskilliga besynnerliga slägten bland 
däggande djur, t. ex. Dasymnis, Pera- 
meles, Balantia, Phalangista, Hypsiprym- 
nus. ]Phascolomus, Tachyglossus, samt det 
nu redan mera beryktade Näbbdjuret *) 
(Ornithorhynchus^ och Känguru (^Halma- 
turus). 

Bland foglarna äro likaledes åtskilli- 
ga slägten, som ej synas förekomma utom 
nämde stora Archipelag. Hit höra ge- 
nera Menura, Occypterus, Scytrops, Ma- 
lurus ViELL., Philedon Cuv. ■'■•■') Pachy- 
ptila III., samt åtskilliga alldeles nya och 
ännu obeskrifna fogelslägten, — Man kan 
häraf sluta till antalet af nya och obe- 
skrifna Alster från denna Verldsdel! Tem- 
MiNCK har nyligen beskrifvit åtskilliga sä- 



*) Årsberättelsen 18.21, pag. ti58. 
**) Ett slägte hvaraf enligt TfiMRUÄCh m» redan 
40 arter blifvit bekanta. 



9 

dana , med inskränkning till dem , som 
förvaras i Linnéiska Societetens samling i 
London. Endast af det förut så mycket 
l)eai'betade Pappegoj-slägtet förekomma 
I o nya arter , dessutom 5 nya Dufvor '"). 

Thomas Horsfield, förut nämd i an- Fogl^r 

/»o 

ledning af beskrifningar öfver Javas Mam- j^^'^^ 
malier, har, i Linn. Transact. *'"), lem- 
nat en systematisk förteckning öfver ett 
ej obetydligt antal af foglar från Java., 
Denna uppsats äger interesse så väl för be- 
stämmandet af foglarnas geographiska för- 
hållanden som igenom de bifogade beskrif- 
ningar och upplysningar, i synnerhet rö- 
rande ett ej ringa antal af här först be- 
stämda nya arter. Äfven har Förf. före- 
slagit ett ej ringa antal af nya genera, hvar- 
af de flesta likväl här endast innefatta 
en enda art. Sådana äro : Timaliaj beslag- 
tad med Turdus; Tora j, slägt med Sylvia 
och Motacilla; Irena (Coracias puella 
Lath.)j Brachypterjx och Megalurus ^ 
som likaledes gå nära Motacilla; MirafrUj 
som liknar Fringilla ; Plirenotrix (Corvus 
varius Lath.) ; Pomatorhinus j Prinia och. 
Orthotomus j hörande till Gerthiernas af- 
delning, samt Eiuylaimus. -— Det är an- 
märkningsvärdt, att bland dessa Ja van- 
ska foglar äfven förekommer den i Europa 
så högst sällsynta Tachydromus isabelli- 
nus ••'*^. — Horsfield har i ofvannämdc 



*) TransacL of the Linn. Soc. Vol. XIII. i. 

**) Transact. of tlie Linn. Soc. Vol. XIII. i. 

***) Ghaiadrius galJicus Gmel., Gursorius euro- 
paens L^Tii. , henpmningar , som båda äro Ii-» 
ika opassande för en javausk fogel. 



första häfte af sitt arbete, äfven afhildat 
och bestrifvit några af dessa foglar, så- 
som Irena pueUa , Phreiiotrix Temia, och 
Motacilla specioaa *). 

Ea ny och vacker Fasan från Ostin- 
dien, Phasianus cruentus , har blifvit be- 
skrifven af Hardwicke •••'•■'•). 
Leach Leach har bestämt och aftecknat bå- 

om Gia-Ja könen af 3:ne arter af shietet Glareola, 
nemligen : i, Glareola pratincola Linn,, 
(^Gl. austriaca Lath., G1. torquata Meyer), 
hvaraf Gmei^ins och Lathams Glar. nae- 
via och Senegalensis endast äro yngre 
foglar; samt 2, Gl. ovientalia och 3, Gl. 
australis j nya arter, den förra från Java 
den sednare från Australien "••••*-'Q. 

Podoces. GoTTH. FiscHER har beskrifvit ett nytt 

fogelslägte kalladt Po^oce^ »J"); det hör till 
ordningen Passeres, ehuru det till habi- 
tus säges likna Corvus. Den enda be- 
kanta arten kallas efter upptäckaren, Po- 
doces Panderi, och skall i flockar finnas 
i Öknarne på andra sidan om Orenburg. 
Fogeln säges springa mycket fort, och 
deremot litet begagna vingarne; ett ovan- 
ligt förhållande i denna ordning. 

Larus. Edmonston har meddelat några iakt- 

tagelser rörande Larus parasiticus. Linn., 
en fiskmås, som, i likhet med flera arter 



*) Isis 1820. 3. p. 33o. 

♦*) Linn. Transact. Vol. XIII. pag. llf. 

***) Linn. Transact. Vol. XIII. i. 

»i*) Lettre au nom de la Söc. des Natur, de Mos- 
cou a M. Pandei". Contenant une Notice sur 
un nouveau genre d'Oiseau et sur plusieurs. 
nouveaux Insectes. Moscou 1821. 8;o 



1 1 



af detta slägte, genom den olikhet den 
visar under olika åldrar och hos olika • 
kön, har förledt Naturforskare att beskrif- 
va dessa förändringar såsom särskildta ar- 
ter. Så år, t. ex. Larus crepidatus Linn. 
ej annat än denna fogel-art vid yngre 
ålder *). 

Maguxivray har meddelat en förteck-Hebridi- 
ning öfver de foglar han kunnat upptäcka *Y ^°^~ 
i Harris district, en del af de yttersta 
Hebriderna. Denna förteckning kan räk- 
nas bland bidragen till en närmare kän- 
nedom om foglarnes geographiska förhål- 
landen, åtminstone de 90 Arters, som 
här äro uppräknade, af hvilka större de- 
len äro strand- och sjö-foglar *"''). 

Det betydligaste och rikhaltigaste bi- Tem- 
drasr i detta ämne är likväl det under ^'""^ 

1 r rr 1 n/r planches 

året utkomna af Te.^jmincks och Mejffren colo- 
Laugiers stora verk, Planches coloriees ^^^^^" 
d'oiseaux. I de sednast lemnade häften, 
N:o "7 till och med i r , innehållas teck- 
ningar och beskrifningar på omkring 4© 
fogelarter från alla verldsdelar; af dessa 
torde större delen kunna anses såsom nya, 
men tillfället medgifver här icke en fram- * 

ställning af dem *•••■'•"). 

Ichthfologie:^ £ p&^Nr F 
Af den nästan outtömliga skörd af AmeH- 
JVaturalster och vetenskapliga anteckuin-^g^^a^r^* 
gar, som Humboi.dt och Bonpland hem-enl.HcM- 
fört från Amerika, återstå ännu ymniga 



BOLDT. 



*) Edinb. Phiics. Jonrn. Vol. V. 1821, p. 166. 
**) Edinb. Philos. Journ. Vol. V. p. 257.. 
***) ilecens, i Annal. gen. 1831. Juin. p. SgS. 



13 

förråd af obekanta föremål samt många 
och rikhaltiga ämnen för andra Veten- 
skapsidkares forskningar och Learbetan- 
den. Såsom bevis härpå kunna äfven an- 
föras II och 12 häftet af Rccueil d'ob'> 
servations de Zoologie et d'Anatoraie com- 
paree, som under loppet af förra året 
utkommit. I dessa häften finnas i syn- 
nerhet bidrag till en gren af Zoologien , 
som framför andra är i behof af en dju- 
pare granskning, nemligen I.chth3'^ologien , 
och dessa äro lemnade af Vai^ejncieisines, 
anställd vid Museum i Jardin des plan- 
tes. Han har jemfört de af Humboi.dt 
hemförda fiskar med de i Paris befintliga 
rika samlingar, och till dennes nya släg- 
ten hänfört de i dessa Museer förekom- 
mande arter. I synnerhet är här fråga 
om de hithörande insjöfiskar. Det synes 
som på hela jordklotet dessa finnas blott 
i ett inskränktare antal af Arter. Gmfxin 
har anfört något öfver 800 fiskar, livari- 
bland omkring 200 tillhöra sött vatten. 
Enligt HuMBOLDT är antalet af kända fisk- 
arter nu ökadt till omkring 2,5oo, men 
denna tillökning har till största delen 
uppkommit af saltsjö-fiskar. Det är i syn- 
nerhet anmärknings värdt , att flodvatten- 
fiskarnes antal i de varma länderna synes 
så ringa, — man känner endast omkring 
100 arter, — samt att fiskar icke före- 
komma i de högst belägna sjöarne. — Ra- 
mond har på Pyrenéerna funnit den van- 
liga Forellen vid en höjd af i53 famnar; 
Fjellforellen ända till 11 62 famnar, men 
vid 1 187 saknades den alldeles. Laxfo- 
r^llen stiger endast till 917 famnar. Py-- 



i3 

reneerna ligga mellan ^2^ till 43 gr. N. Br.) 
livarest medeltemperaLuren på slättlandet 
är 1 5 eller 16 grader Celsii. I det ajqua* 
toriala Amerika är Thermlinien omkring 
T,3oo famnar högre än på Pyrenéerna, 
men det oaktadt träffas icke fiskar vid 
någon motsvarande höjd. Forell-arter har 
HuMBOLDT alldeles icke funnit på Anderna. 
De fiskar , som träffas alldrahögst, vid om- 
kring i4oo till 1600 famnars höjd, äro af 
genera Poecilia, Pimelodus, Eremophilus 
och Astroblephus. I sjöar, som ligga vid 
en höjd af 1800 till 1900 famnar träffas 
inga fiskar, ej ens under sjelfva sequatorn, 
ehuru medeltemperaturen i dessa sjöar ar 
9,5; då deremot de pyreneiska sjöar vid 
1200 famnars höjd, som ännu hysa Fo- 
reller, stundom äro tillfrusne lialfva året, 
samt ega en medel-temperatur af endast 
1,3. En sjö, Laguna de Nicä, ej långt från 
Quito, är nästan hela året fri från is, 
men eger dock inga fiskar. Det djuriska 
lifvets upphörande i högt belägna vatten^ 
drag måste således hero äfven pä andra 
förhållanden än endast Klimatets. • — I 
nyssnämde häften är ett betydligt antal 
af Amerikanska fiskar beskrifvet, åtskilli- 
ga nya slägten bestämda, samt interes- 
santa anmärkningar meddelade öfver de 
Delphincr, som lefva i sött vatten. ■ — * 
Valenciennes har äfven bifogat beskrif- 
ningar öfver några Musslor^ dem HuMBOi.Df 
under sin resa samlat "^, 



*) Voya^ iic M. M. A. dp IJumboldt et A. Bofr* 
PMHD, 2:(; pailie, Recucil U'observations de 



i4 



Entojnologie. 



Eatomo- Bland de senast utkomna entopiologi- 
fka^Ar- ^^^ Arbeten torde i första rummet Löra 
beten, nämnas aia delen af den omarbetning Hr 
Meigen utgifvit af sin Beskrifning öfv^er 
de europeiska Arterna af Dipterordningen, 
— såsom det fullständigaste verk man i 
detta ämne ännu eger. Första delen in- 
nefattar Tipulariernas vidlyftiga familjer, 
fördelade i 4* slägten. Den andra lem- 
nar en början af de Tvåvingar, hvilkas 
antenner bestå af färre leder, och inne- 
håller Familjerna: Xylophagi, Bombylarii, 
Asilici, och Hybotinse. Omkring 5oo hit- 
hörande europeiska Arter äro indelade i 
34 slägten, samt noggrant beskrifna ''). 
Otioce- KiRBY har med beskrifnlngar och fi- 

AnoUa. g"^'^!' ^^ppljst 2:ne nya slägten af Cica- 
der, hörande till Fulgorellae. Det första, 
kalladt Otiocerus, utmärker sig medelst 
några egna antennformiga bihängslen på 
sjelfva antennerna, och innefattar 8 spe- 
cies, alla från Georgien, och alla benäm- 
da efter någon Entomologisk Författare, 
såsom Otiocerus De Geeri, StoUii, Abbo- 
tii, o. s. v. — Det andra slägtet kallas 
Anotia, och synes komma nära Delphax. 
Deraf blott en art, kallad A. Bonnetii "■■'*). 



Zoologie et d'Anatomie comparee , n et lare 
livraison. Planche 45 — 5i. Paris 1821, — 
(På Tabellerna äro 16 Arter af Fiskar samt 
4 af Musslor afbildade.) 

*) Systeinatisrhe Beschreibung der bekannten 
€uropaeischen zweifliigeligen Insecten, arrTheil, 
Aachen. 1820. 8:0 (363 pag. samt 10 Tab.) 

**) Transact. of the Linn. Soc. Vol. XIII, p. la. 



Arter. 



i5 

Leach har i korthet heskrifvit en Ii- Murmi- 
teii Insect, funnen bland frön från China, ^*"'* 
och hörande till Byrrhides. Leach har 
ansett denna Insect böra utgöra ett nytt 
slägte, och kallar den Murmidius ferru- 
gineus *). 

Nya insect-arter hafva blifvit beskrif- Nya 
na af Drapiez; som i Annales ge'nerales 
fortsatt sina uppsatser i detta ämne **). 
Större delen af dessa äro Coleoptrer , bland 
dem äfven en ny art af det slägte denna 
Förf. nyligen försökt uppställa under namn 
af Octogonotus. — Likaledes har Leon Du- 
FOUR, i samma Annaler beskrif vit och af- 
tecknat sex nya Coleoptrer från Senegal*-''*). 

GoTTHELF FiscHER, Directcur vid Na- 
furh. Societ. i Moscou, har i ett bref till 
Doctor Pander uppgifvit och bestämt åt- 
skilliga nya Lisect-arter, bland hvilka nå- 
gra äfven anses utgöra egna slägten. De 
höra alla till Coleoptera. AnomoeuSj ett 
nytt genus, hvars plats vore mellan Cy- 
mindis och Zuphiuni; — Callisthenes \\ax- 
raast Calosoma; — Diesia^ nära Pimelia; 
— Ta^ona äfven hörande till Pimeliarice, 
samt Gnathosia hörande till Tenebrioni- 
des. Bland de åtskilliga nya arter, som 
här uppgifvas, torde i synnerhet aine Le- 
thri, neml. L. scoparius och L. longima- 
nus, förtjena uppmärksamhet. Alla dessa 
insecter voro samlade af Doctor Chr. Hinr. 



*) Linn. Transaot. Vnl., "Xlir. i p. 4r. 
**) Annal. gen. i8ai. Mai, p. i3o. 
***) Pag. 358. Tab. i3o. 



i6 

Pander under én resa med Ambassaden 
till Bokara ■). 
Tessa^ Rafinesque, Professor i t.exingtoil*) 

°^^' liar Leskrifvit en Spindel-art, som enligt 
hans påstående ej eger mer än 4 ögon; 
ett högst ovanligt förhållande bland des- 
sa djur, då de eljest ega åtta eller åtmin- 
stone sex. Arten, som i anledning af 
denna egenhet måste bilda ett eget slägte, 
kallas 'Tessavops maritima j, och säges va'- 
ra ganska allmän vid steniga stränder af 
New- York, Connecticut o. s. v., der den 
kallas Sea-Spider eller Rock-Spider. Ra^ 
FiNESQUE säger att den synes icke spinna. Q^ 
Den berättas lefva af de små Crustaceerj 
som ebben qvarlemnar. Arten finnes be- 
skrifven och afteknad i Annales genera* 
les 1831. April p. 88. Tab. n6. 

Helmihthologie o. s. 1). 
Feiu- YÖY Helmintholoffien har under år 

Moliu- 1821 en fortsättning utkommit af Férus* 
*^«'- SACS stora verk om de Mollusker som lef- 
va på landet eller i sött vatten; ett ar- 
bete som vid förra årsberättelsens afgif- 
vande tillfället endast medgaf att anmä- 
la **•']). Man har vid detta stora verk 

sökt 

*) Lettre adresse au nom de la Societe imp. 
des Naturalistes de Moscou a M. le Doct. 
Pander, par (x. FiscHER. — Moscou 1821. 
8:0 (i5 pag.). 

**) Histoire naturelle ge'ne'rale et partidifiére des 
Mollusqucs icrresfrps et finviatiles, tant des 
espéces que l'on trouve aujourdhui Vivantes 
tjue des depoiuUes fossiles de celles qui n'exi» 



sökt att så myclcet möjligt förena inre vet- 
tenskapligt värde med yttre skönhet och 
ett i förhållande härtill lindrigt pris. Få 
författare torde för sina arbeten haft så 
rika tillgångar. Férussacs egen Samling 
af de föremål, som här afhandlas, anses 
för den fullständigaste i verlden, och till 
befordrande af detta arbete har franska 
Regeringen anmodat sina Consuler på oli- 
ka trakter af jorden att låta insamla de ' 
Snäckor och Musslor, samt så vidt möj- 
ligt äfven de hithörande lef vande djur, 
som lef va på det torra och i sött vatten, 
— för att insända dera till Férussac; —i 
och det säges att, för att än ytterligare lät- 
ta arbetets utgifvande, Konungen köper 
alla dithörande original-ritningar ■•■■). — 
Den stora myckenhet af arter, som Förf. 
haft att framställa, har gifvit anledning 
att äfven öka slägternas antal, dels genom 
delning af de förut antagna, dels genom 
anförande af alldeles nya, i synnerhet 
bland utländska arter. I de i3 hittills 



stent plus, class^es d'apres les caracteres es- 
sentiels que presentent ces auimaux et leur 
coquilles. Oeuvre posthume de Ms le baro» 
J. B. L. d'AuDEBARD DE Férussac, continue 
niis en ordre et publie' pr Ms. le Bar. d'Au- 
DEBAnn DE Férussac son fils. Paris. — Ca- 
hier I — XIII. 1819 — 1821. — (Arbetet 
utkommer i 2:ne Upplagor. Quart-editionen, 
med svarta figurer på Velin, kostar i5 franc 
liäftet. — Folio-Editionen, med colorerade 
figurer 3o franc. Hvarje häfte innehåller 6 
Tabeller, samt 3 till 4 ark Text.) 
*) Isis i82r. 3. 

Prof. Dalmaäs Jirsb. liii. (i8ai.) * 



i8 

utkomna häften > innehållas de Molluskef 
som sakna skal, samt en början af dem, 
som härmed äro försedde. 

Obekant Taunay har från Brasilien till Fé- 
™k^r" i^ussAC öfversändt en alldeles obekant art 
af maskar, som ej synes kmina föras till 
något af förut fastställda slägten, ja knap- 
past till någon af de bland Maskarna be- 
stämda afdclningar, emedan dess organi- 
sation synes vara mera sammansatt och 
fullkomligare än man eljest träffar hos 
djur af denna klass. Den visar inga bestäm^ 
da yttre organer, blott en långlagd kropp, 
fram till afsmalnad, slät och liksom öf- 
verdragen med fernissa. Man märker in- 
tet afskildt hufvud, dock synes den främ- 
sta smala ändan af kroppen svara deremot, 
emedan den alltid bäres upplyftad, och 
begagnas på samma sätt som tentaklerna 
hos snäckor. Masken träffas stundom på 
träd och buskars grenar, men oftast un* 
der stenar, och efterlemnar, på samma 
sätt som snigeln, ett af slem glänsande 
strek, der han gått. Dess färgteckning är 
ombyllig; och man känner ännu ej om 
dessa olikheter beteckna skilda Arter el- 
ler blotta Artförändringar. Detta anony- 
ma djur finnes, efter en af Taunay sänd 
teckning, afbildadt i Blainvili.e's Journ. 
de Phys. 1821. Febr., — samt i Annales 
gener. iSar. Avril. Tab. 116 f. 2, 3. Det 
enda till Europa ankomna exemplar här- 
af är lemnadt till Cuviers vmdersökning •••"). 

Partula. Férussac har likaledes uppställt ett 



*) Blainy. Journ, de Phys, 1821. Febr. p. 233» 



^9 

aiylt slägte bland Landsriäckor , kalladt 
Partida. Det kommer närmast till /^er- 
tigOj men skiljer sig genom den tland 
landsnäckor förut ej observei-ade egenhe- 
ten, att det, likt Paludina 'viwpara (He- 
lix Linn.) inom sig hyser redan utbilda- 
de afkomlingar. Skalets form är Sfven 
•egen och af vik ande från andra Snäckor. 
Såsom hörande till Partula anser Férus- 
sAc sig kunna anföra: i. Helix pudica 
Muller, (Auris virginea Chemn. *); — 2. 
P. anstralis F. (^Helix Faba Grael.);'— 3. 
P. Otaheitaiia, (Hel. perversa Gmel. p. 
3643, Chemn. 9. f. gSo, dgSi). — Dess- 
utom ännu tvenne nya Arter från Mari- 
anska öarne *■•'). 

Tho^i, Rackett bar beskrifvit ocli af- Nya 
lecknaX tvenne nya arter af Helix, funna'^jP'1*'^'' 
i Canada, och kallade H. angulata och H. 
Tnonodon •■• ^' ••) , och R. Sheppard har likale- 
des afbildat och beskrifvit tvenne nya engel- 
ska arter af Mytilus, M. incrassatus och ma- 
cula, snarlika M. cygneus ocli anatinus «). 

HöNiNGHAus har afbildat en vid Ma- 
stricbt funnen Art af Crania, som synes 
utgöra en ny, eller förut åtminstone ej 
af tecknad varietet af Lamarcks Crania per- 
sonata Å). 

John Flemming har meddelat ätskil-Sertuia- 
liga anmärkningar rörande Sertularia ^Q-^^iiaos^' 



*) Chemn. tab. 121. fig. 1042. 

**) Bi.AiNV. Journ. de Phys. 1821. p. 45g. 

"**) Transact. of the Linn. Soc. Vol. XIII. t, 

p. 42. 
a) Linn. Träns. Vol. XIII. p. 83. 
^) Isis 1822. I. p. 108. 



latinosa Pallas, och denna Polyps Na- 
turhistoria *). 
Echino- öir Bremser, bekant genom sitt ar- 

coccus Jjete öfver de i Menniskokroppen före- 
°"° kommande Intestinal-raaskar, har medde- 
lat åtskilliga anmärkningar om Echinococ- 
cus horainis Rud. , hvaraf synes , att åt- 
skilliga i Menniskor funna Hydatider verk- 
ligen inneslutit detta djur *'). 
Micro- Hl' ScoRESBY har meddelat underrät- 

scopiskatelser om myriader af små microscopiska 
i hafvet djur, som uppehålla sig i ishafvet vid 
J^jl Grönland, i ett vatten, som nästan stän- 
land. digt är beströdt med is, utsatt för en 
medel-temperatur af 1 5 grader under frys- 
punkten, och färdigt att tillfrysa i hvad 
månad som helst under hela året. — Man 
niärkte, under några dagars lugn, på haf- 
vets yta åtskilliga stora fläckar eller vid- 
sträckta strimmor af en gulgrön färg, li- 
kasom hafvet varit betäckt med Svafvel- 
pulver. Då skeppet passerat någon sådan 
strimma, syntes den delad, och förenade 
sig icke åter, hvaraf kunde slutas, att 
detta phenomen endast tillhörde hafvets 
Jta. Vid microscopisk undersökning af 
vatten, som från sådana färgade fläckar 
upphemtades, befanns det innehålla en 
otalig mängd af ytterst små djur. Dessa 
syntes äga en klotrund form, citrongul 
färg, och voro till en del i beständig rö- 
relse, men så små, att man under stark 



*) Journ. pe Phys. iSar. p. 4ii' 
**) Meckels Archiv fiir die Physiologie. 6:er 
Band. i8»o, p. "»g^. 



31 



förstoring såg flere hundrade rymmas i 
en vattendroppe. Så hastig deras rörelse 
än förekom under raicroscopet, så ringa 
var den i sjelfva rummet; ty äfven de 
snabbaste af dem hunno ej framskrida 
längre än en tum på tre minuter. — För 
att göra deras ringa storlek rätt fattlig, 
har Förf. anfört några, kanske nog para- 
doxa jemförelser och uträkningar. T. ex. 
att, då man beräknat att Condoren med 
sin starkaste flygt skulle vid sequator kun- 
na flyga omkring jordklotet på ungefär en 
veckas tid, dessa små djur till en sådau 
resa behöfde ej mindre än 8,935 år. »^ 
Deras hela längd skattades endast till- 
3ö\ö ^11^^ z-söö'-^ tum. — Någon zoolo^ 
gisk beskrifning på dessa små djur har 
Förf. icke lerauat, men de uppgifna be- 
visen på deras ringa storlek torde ursäkt 
ta denna brist. 



22; 



Zootomie och Comparatfv 
Anatomie. 

ilnaio- Ii,DV. Barton har lemnat anmärkningar 
P*cTica-vid Natural-Histarien och Anatomien af 
nus PelicanusAquilusLinn , (^Tachypetes aquila 
''"* "^'Viellot) ,. af sjöfarande känd under namn 
af Hafs-örn, FEegattfogel, o. s. v., märk- 
värdig sora. en af de- foglar, h vilka göra 
de vidsträcktaste utflygter öfver Atlanti- 
ska Oceanen y ofta aflägsnande sig några 
hundrade mil från fasta landet, äfven- 
som han till en omätlig höjd svingar sig 
upp i luften *). Längden mellan ving- 
spetsarne utgör 6 fot, I o tum, hans vigt 
något öfver 2 lispund.. Det mest besynner- 
liga i denna fogels kroppsbyggnad är dis- 
proportionen mellan hans kropp och hans 
ofantliga vingar, hvarigenom han står i en 
verklig motsats mot Strutsen och Casuarien, 
pä hvilkas stora kropp vingar nästair saknas. 
Vingarnepå den ifråga varande Pelikanen äro 
likväl i spetsen så smala, att denna nästan 
skulle kunna anses såsom onyttig vid flyg- 
ten. — Fötternas structur, äfvensom åt- 
skilliga delar af dess anatomie„ visa tyd- 
ligt,, att denna fogel aldrig, som dess 
samslägtingar, uppehåller sig på vattnet, 
att den saknar förmågan att simma, och 
således gör ett märkvärdigt undantag från 
alla andra sjöfoglar. Den saknar äfven 
den körtel, som afskiljer det fett, livar- 
med sjöfoglar skydda sina fjädrar för 



*) Linn. Transact XIII, p. i. 



23 

vattnets åverkan. Likafullt hemtar denna 
fogel sin föda ur liafvet. Det medel, hvar- 
igenom han hålles skadeslös för saknaden 
af andra sjöfoglars beqvämare kroppsbygg- 
nad och lefnadssätt, hestår till större de- 
len i stjertfjädrarnes form och ställning; 
de äro nemligen stora och starka, de yt- 
tersta störst, liksom hos Svalan, och kun- 
na efter fogelns vilja utbredas i alla mo- 
dificationer. Under det fogeln sprider 
eller sammandrager, höjer eller sänker 
dessa fjädrar, kan han med största sna/bb- 
het stryka, öfver vattenytan, och, med 
sin långa hals och näbb, ur dess bryn 
uppsnappa sitt rof, utan att nedsänka 
kroppen i vattnet. Han har för öfrigt äf- 
ven seder af en rolFogel, och röfvar från 
andra sjöfoglar, (i synnerhet från Pelica- 
nus piscator) de fiskar d^ssa för egen räk- 
ning hemta ur vattnet. — Dessa drag i 
Fogelns Naturalhistoria tjena att förklara 
ändamålet med de ovanliga förhållanden, 
som visa sig i hans anatomi, hvilken här 
egentligen vore föremålet. 

Hufvudets ben äro i det hela ganska 
tjocka och tunga, och cranii cavitet ut- 
omordentligt liten i jemförebe med huf- 
vudets storlek, i den grad, att denna ca- 
vitet hos en Pappeg^oja af lika eller min- 
dre storlek innehåller tre gånger så myc- 
ken hjerna. För öfrigt utmärker sig den- 
na Pelicans kroppsbyggnad i synnerhet 
genom en ovanligt stark utbildning af de 
delar, som fordras för att niistan bestän- 
digt underhälla honom sväfvande i luf- 
ten. Bröst- och. Nyckel-benen, men i 



24 

synnerhet de öfre extiemiteternas ben äro 
af en storlek och st3aka , i alldeles öfver- 
skridande förhållanden mot det öfriga 
skelettet, och ganska starkt utbildade, för 
att så mycket möjligt tjena till fördelak- 
tiga fästen för bröstets muskler ■••). De 
tvenne stora bröstrausklerna allena äro af 
en så utomordentlig storlek, att de väga 
nära en fjerdedel af hela fogelns kropp. 
Bäckenets ben äro deremot så tunna , att 
de på åtskilliga ställen sjaias genomskin- 
liga. Hvad likväl i synnerhet pä detta 
skelett utmärker sig, är beskaffenheten 
och ställningen af de ben, som tjena till 
stöd och fästen för denna fogels stjert, 
som vid hans sväfvande öfver vattnet är 
af så mycken vigt för hela hans lefnads- 
sätt. De hithörande ben och muskler äro 
i förhållande härtill på ett alldeles ovan- 
ligt sätt construeiade oeh utbildade, för 
att åt nämnde organ på en gäng gif- 
va den högsta grad af både styrka och 
böjlighet. 
Anato- Bland Zootomiska Arbeten kunna få 

J^'f Y iemföras med det verk Bojakus, Profes- 
europaea.sor i Vilna, förled it år fulländat öfver 
Anatomien af Testudo euiopnea. Pä ej 
mindre än 3o folio-plancher och med nära 



*) Den relativa storleken af främre och bakre 

extremiteterna, äfvensöm deras tyngd, stå i 

ett anmärkningsvärdt förhållande; nemligen: 

Längden af Os hunieri 7^ tura. Dess vigt lyS gran. 

— — Ulna • . 9i — — — i4o- 

— — Radius . g^ — — — 64- 

— — Os femoris 2 — —r- — 1 1 . 
— . — Tibia . . 2i — _ ~ 22. 



200 figurer har Författaren sjelf aftecknat 
och upplyst detta djurs anatomiska för- 
hållanden, äfven i minsta detaljer, och 
med en fullständighet, som föga synes 
kunna lem na någon efterskörd. Dess Osteo- 
logie, Myologie, Neurologie, Splanchno- 
logie, o. s. v. är hvardera särskilt fram- 
ställd, och slutligen har Förf. såsom ett 
Parergon bifogat teckningar öfver hufvu- 
det af några andra djur, nemligen af Kar- 
pen, af Testudo cavana, af Tuppen och 
af Uroxen. I Zootomien kan detta arbe- * 
te anses såsom ett mönster *^. 

I Årsberättelsen för förra året nämn- inre 
des om Geoffroy S:t Hu.atres bemödan- Skelett 
de att 1 Insekternas jttre betäcknnig iin- sekter. 
na spår af ett slags skelett, hvaraf h var- 
je del ägde sin motsvarande i de verte- 
brerade djurens skeletter ■■•■'•"'3. Eschschoi.tz 
har deremot nyligen beskrifvit ett slags 
inre skelett hos åtskilliga Insekter af olika 
ordningar. Det synes tydligast på Mull- 
vads-syrsan, Gryllotalpa vulgavis. I ka- 
viteten af dess thorax finnes en ganska 
sammansatt apparat af bruskaktiga delar, 
hvars hufvudändamål synes vara, att tje- 
na till stöd för framfötterna, som hos 
denna Insekt på ett så utmärkt sätt äro 
inrättade att gräfva med. Nämnde appa- 
rat består af 8 fullkomligt hopväxta brusk. 
I sjelfva bålens kavitet märkas tvenne 



*) Anatome Testudinis europaeaej; indagavit, de- 
pinxit, commentatus est Lud.^Henr. Bojanus. 
— Accedunt Tabulae 3i , qiiaruin g duplici 
exemplo. — Vilnae i8ig - 1821. Fol. 

**) K, y. A. Årsberättelser i8ai, pag. 261. 



26 

särskilta inrättningar för fästet och arti- 
kulationen af de eftersta paren af fötterna 
samt för vingarne. Äfven inom hufvudet 
finnes en hruskformation , som till skap- 
nad och funktioner låter jemnföra sig med 
hufvudets benbyggnad hos vertebrerade 
djur. — EscHscHOLTz har vidare jemnfört 
dessa olika bruskdelar med de ben hos 
vertebrerade djur,, raed hvilka de synas 
analoga. Dervid förekommer bland annat 
äfven, att antennerna finnas fastade all- 
deles vid det ställe, som efter all analo- 
gie skulle svara mot den punkt, hvarest 
de bakre näsborrarne hos fiskarne äro be- 
lägna. EscHSCHOLTz aiiscr i anledning här- 
af antennerna, om hvilkas egentliga natur 
och funktioner man hyst så olika förslags- 
meningar, verkligen vara Insekternas lukt- 
organer. (?) Förf. har för- öfrigt äfven 
undersökt den inre bruskbyggnaden pä 
åtskilliga andra Insekter, såsom på Gryl- 
lus succinctus, Geotrupes nasicornis, Hy- 
drophilus caraboides, Eristalis tenax, Mu- 
sca mortuorum, Aeshna grandis. Bombus 
terrestris och Noctua Bubo, •— - men af dessa 
midersökningar erhållit mindre upplysande 
resultat. — • Hos Diptera kunna bakfötter- 
na lätt skiljas från den öfriga kroppen , 
åtföljde af en tunn ring af det yttre ska- 
let; och som det är på denna ring, som 
Halteres äro fastade, synes häraf än me- 
ra bestyrkt, att Halteres hos Diptera äro 
ett slags tecken till de andra ordningar- 
nas bak vingar •■). 



*) Isis 1822. I. p. 52. 



mie.. 



Måhända har Naturen bland alla djur Insekt- 
hos Insekterna utvecklat den mångfaldi- ^'*^*°" 
gaste och beundransvärdaste mekanik; al- 
la de slags rörelser, som utmärka de an- 
dra djurens klasser, återfinnas hos dem, 
och kunna till och raed ofta af en och 
samma individ verkställas, så väl med stör- 
sta fullkomlighet och styrka, som med 
yttersta ledighet. Men ännu hafva dessa 
djur 1 sådant afseende pä långt när icke 
Llifvit undersökta med samma uppmärk- 
samhet som de vertebrerade djuren; man 
känner till och med endast ganska ofull- 
komligt de organer, hvarmed de åstad- 
komma sina rörelser, De hårda eller ela- 
stiska delar, som tjena till deras extremi- 
teters fästen och stödjepunkter, äro oftast 
belägne på kroppens yta; de hafva der- 
före hittills undgått Anatomiens noggran- 
nare undersökning, och man har lemnat 
deras bestärt^raande åt den beskrifvande 
Zoologien, som åter icke funnit sig i be- 
hof hvarken af att fullständigt analysera 
dem, eller att inhemta kunskap om deras 
verkliga beskaffenhet och förhållanden. 

Hr J. Victor Audouin, i Paris, har 
sökt fylla denna betydliga lucka i den 
comparativa Anatomien. Han har exami- 
nerat de särskilta stycken, hvaraf insek- 
ternas yttre skalbeklädning är samman- 
satt, och noga följt h varje del under de 
olika förändringar den undergår hos olika 
ordningar och slägten ; han har dcrigenom 
varit i stånd att enligt deras verkliga för- 
hållande i naturen bestämma dem, och 
att till en viss grad uppgifva lagarna för 
deras förändringar. Äfven för Entomolo- 



38 

giens Terminologie äro dessa undersök- 
ningar af största vigt ; endast på kunska- 
pen om 11 varje dels verkliga beskaffenhet 
och funktiorer kan man förderas benäm- 
ningar grunda ett system, som förmår att • 
genom alla de olika ordningarne bibehål- 
la den verkliga analogien. — Hvad Au- 
DOUiN hittills meddelat af sitt utförliga ar- 
bete i dessa ämnen, rör i synnerhet In- 
sekternas mellankropp eller bröstdelen, 
och CuviER har af detta arbete pä för- 
hand gifvit oss en ganska interessant öf- 
versigt "-■■■^. 

De uråldriga petrifikater, af utdöd- 
da Crustaceer , som vanligen blifvit kalla- 
de Trilobiter, eller nu Entomostraciter, 
hafva i scdnare åren varit föremål för 
åtskilliga Naturforskares undersökningar. 
I synnerhet hafva åsigterna af deras rätta 
plats i Natursystemet varit ganska delade. 
AuDouiN har äfven till dessa kroppar ut- 
sträckt sina comparativ-anatomiska under- 
sökningar, och i en ganska utförlig af- 
handling ••'•) ådagalagt deras förhållande 
till de artikulerade djuren. Af ryggsköl- 
darnas form, läge och beskaffenhet, slu- 
tar han till fötternas , dem man på pe- 
trifikater af dessa djur aldrig kunnat upp- 
täcka. ■ — AuDOUiNS arbete i detta ämne 
har mycket afseende på ett större och 
fullständigare verk om Trilobiterna, hvar- 
med Brongniart för det närvarande är 
sysselsatt •-••'•*^. 



*) AnnaJes gener. Cah. 2!. — Isis 1822. i.p. 78. 
) På s. st. 

) Blainv. Jouin. de Phys". Annal. gen. 1821. 
p. 233. ' 






29 

EscHscHOi.Tz har meddelat några iakt- Nyare 
tagelser öfver MoUusk-slägtet Salpa. De"^PP*J^^" 
båda gula flikar som vidhänga bakre de- iaktta- 
len af tarmkanalen, och dem Cuvier (som ^"^" 
likväl endast omnämner en sådan) anta- mask- 
ger för djurets mage, anser Eschschoi.tz ^"'' 
vara lefverns tvenne bakre lober *). 

Hrr KuHL och Hassélt, tvenne Na- 
turforskare, som på Holländska regerin- 
gens bekostnad företagit en vetenskaplig 
resa till Ostindien, hafva redan genom 
bref på furhand meddelat åtskilliga af de 
upptäckter och iakttagelser de gjort un- 
der sitt vistande på Madera och på Cap. 
Vid slägtet Janthina hafva de upplyst, 
att dessa djurs geleaktiga eller bläddriga 
organ är deras ovarium. Tn.Esn så kal- 
lade Mammaria är endast ägget af någpt 
sjödjur, förmodligen bland Radiarierna. 
Under vistandet på Cocos-önanatomiserades 
tvenne ovanligt stora Sköldpaddor, (^Che- 
lonia Midas) , och i dem upptäcktes tren- 
ne nya intestinal-maskar, Polystoma Midae, 
Monostoma rubrum och Monost. album •••■•'). 

EscHscHOLTz, har fästat nogare upp- Esch- 
märksamhet på hjertats byggnad, i an-scnoLiz 
ledning af en egen, smal och halfmån- tjertit; 
lik strimma, som högra hjertkammarens 
genomskärning visar pä hjertat hos fog- 
lar och hos vissa af de lägre däggdju- 
ren. EscHscHOLTz har fattat den åsigt, 
att närande strimma endast vore ett qvar- 
blifvit mellanrum mellan hjertats inre 
och yttre Muskel-lager. Vid undersök- 
ning af några Kaninungars hjertan fauns 

*) Isis 1822. I, p Go, 
**) Isis löai. 



3o 

tydligen huru en ifrån spetsen af närande 
halfmånlika öppning utgående linie böj- 
de sig omkring hela venstra hjertkamma- 
rens egentliga kärna. Enligt denna åsigt 
skulle således de varmblodiga djurens hjer- 
ta bestå af tvenne skilda fiberlager, nera- 
ligen af en så kallad kärna, innehållande 
hålan för det arteriella blodet, och af ett 
densamma omgifvande så kalladt skal, 
som med större delen af sin hire yta vo- 
re fastvuxet vid nämnde kärna, och en- 
dast pä en 5ida förblifvit skildt och ohäf- 
tadt,^ — mera hos däggande djur, mindre 
hos foglar, — och livarigenom bildades 
den andra kaviteten till upptagande af 
Venernas blod. Ett vigtigt stöd för nämn- 
de åsigt hav Eschscholtz äfven funnit i 
det missbildade hjertat af en gås; vid 
dess genomskärning fanns nemligen i niid- 
ten den vanliga vågiga hålan för Arter- 
blodet, men på ömse sidor var äfven en. 
halfmånlik hålighet för Venernas blod, 
hvilka kaviteter endast genom ett smalt 
mellanrum voro åtskilda. — På Gäddors 
hjertan var ej svårt att frånskilja det inre 
köttiga lagret från det yttre hinnaktiga* 
Med denna upptäckt öfverensstämraa 
sä väl sättet af hjertats uppkomst hos Em- 
br3'o som dess stigande fullkoralighet och 
utbildning hos fullkomligare djur, och den 
gifver anledning att uppdraga en paral- 
lel mellan kärl-systemets transitoriska for- 
mer hos de fullkomligare djurens Embry- 
oner och dess permanenta hos de lägre 
djuren. Förf. bemödar sig att visa Ven- 
kammarens uppkomst och utbildning hps 
de vertebrerade djuren. 



3i 

Fiskar och Amphibier (i ordets iii- 
■sliränktare bemärkelse) äga ett enrummigt 
hjerta, men dess niuskelbyggnad är ännu 
så föga sammanhängande, att blodet spe- 
lar mellan alla dess trådknippen. Det 
liknar i sin undre del en svamp, och 
visar sig således som en kammare, afde- 
lad i en oändlig myckenhet af små för- 
delningar. — I Amphibiernas hjerta för- 
enas dessa otaliga små trådknippen till 
några få större, sä att kammaren vanli- 
gen endast äger 3:ne afdelningar. Härvid 
anmärkes ock att en af dessa afdelningar, 
nemligen den minsta, befinnes på bott- 
nen af hjertat, och är utanpå synbar liksom 
en säckformig uppdrifning; ' — ätten kom- 
munikations-öppning emellan henne och 
den andra kaviteten finnes på det stället, 
der hos de högre djurens Erabryoner den 
högra hjertkamraaren synes framväxa ur 
den venstra; samt att den afgifver lung- 
arlererna.^^ — Foglarnas hjerta är redan myc- 
ket fullkomligare, emedan venernas kam- 
niare här redan fullkomligen skiljt sig 
från arterernas, men hos vattenfoglarna 
uppnår den endast hälften, hos höns-släg- 
%ét endast två tredjedelar af hela hjertats 
längd. • — . Mammalierna äga endast så vida 
ett fullkomligare hjerta än foglarne, som 
venernas kammare hos de lägre af dem 
Qhos Gnaga rne) sträcker sig ned till fyra 
femtedelar afhjertat, hos de fullkomligare 
ända till dess spets, och således ännu djupa- 
re än den ursprungliga inre kammaren *). 

*) EbCHSCBOLTz i Isis för i8a2, I, pag. 5g. 



32 

Phjsiologie. 

Om denEiVERARD HoME har sÖkt bevisa , att det 
färecQ svarta rete inucosum i Negrernas hud 
hos tjenar som ett skydd mot de starkare sol- 
N^g^'^°-strålar, för h vilka de äro blottställda. — 
Om vi för ett mycket starkt solsken ut- 
sätta öfra sidan af handen, antingen bar 
eller betäckt med någon tunn hvit väf- 
nad, så ästadkoranies på handens yta en 
grad af inflammation, någon gång till och 
med blåsor. Men om handen på samma 
sätt exponeras, skyddad af någon svart 
betäckning, så uppstår ingen sådan olä- 
genhet, ehuru temperaturen i förra fallet 
är lägre. — Home anser dessutom äfven 
det svarta pigmentet på ögats retina icke 
vara nödvändigt för synen, utan likaledes 
blott ett värn mot allt för starkt ljus, 
och anmärker till stöd för denna mening, 
att det är mörkare hos Negern än hos 
Europeen, samt ljusast hos de Nationer, 
som äro mest aflägsna frän Solens star- 
kare verkningar. Det märkes vara mörkt 
hos Apor och hos alla djur, som se upp- 
åt, äfven hos alla foglar, som äro utsatte 
för Sol-ljuset. Bland fiskar äger Hajen, 
som gerna solar sig i ytan af hafvet, li- 
kaledes Häljflundran, söm håller sig på 
~ grunda sandbankar, svart pigment. Ugg- 
lan deremot, som ej fördrager Sol-ljuset, 
äger i sitt öga icke detta svarta ämne •-). 
' JoH. 



*) Philosoph. Transact. 1821. I. — Journ, of 
Science 1821. JN:o 23, pag. ia5. 



33 

JoH. MiiixER har anställt observatio- MattE» 
ner öfver de lagar och förhållanden soiii°™ ^i^l 
äga rum vid djurens or tföränd ringar. Ef- como- 
ter en kort öfversigt af förhållanden vid. *'°"- 
fötternas omvexlande utsträckning och böj- 
ning hos tvåfotade och fyrfotade djur, 
har Förf. sökt framställa det mera sam- 
mansatta förhällandet vid. sex-fotade och 
mångfotade Insekters rörelser, samt de 
olikheter, som i detta afseende röjas hos 
arter af olika ordningar '"). 

Man påminner sig, att åtskilliga In-Lysandc 
sekter i mörkret gifva ett phosphoriskt ^°^^^' 
sken. Flere hafva egna härtill inrättade 
organer, och det beror då på djurets fria 
vilja att lysa eller att upphöra dermed. 
Sådant är förhållandet med våra vanliga 
Lysmaskar, de enda som i vårt land yt- 
tra denna förmåga. I södra Amerika har 
man deremot längesedan funnit flere slags 
insekter, som med ett ojemförligt starkare 
sken ådragit sig uppmärksamheten, så 
mycket mer, som dessa äfven äga vingar, 
och liknande eldflammor fladdra genom 
luften. Det är i synnerhet eri ganska stor 
insekt af Cicadernas ordniug, som genom 
den namnkunniga Madame Meriams un- 
derrättelser blifvit ryktbar för sin förmå- 
ga att lysa i högsta grad, och som i an- 
seende härtill af Linné kallades Fulgoni 
latermria. Den äger frampå hufvudet en 
stor, besynnerligt bildad och ihålig blåsa, 
och denna förmentes vara den lykta , livar- 



•) Isis i8a2. I, p. io8. 
Prof. Dalman» Anb. iSaa. (iSai.) 



34 

ifrån insekten uLspridde ljuset. — Så trod- 
de man länge. Det var således en högst 
oväntad underrättelse man af n^^are Re- 
sande erhöll, att Fulgora laternaria ■ — ly- 
ser alldeles icke. Att afgöra denna fråga, 
var äfven ett bland föremålen för de na- 
turforskares undersökningar, som på Ö- 
sterrikiska Regeringens Lekostnad sednast 
berest Brasilien. En af dessa, Hr Spix, 
har i skogarne kring Fransisco-floden med 
mera noggranhet observerat nämde Ful- 
gora, och intygar äfven, att den icke ly- 
ser. — Deremot bekräftar sislnämde För- 
fattare denna egenskap hos åtskilliga Skal- 
insekter, i sjamerhet hos vissa Arter af 
Elater-slägtet, såsom El. noctilucus och 
phosphoreus. Han tror sig genom anatomisk 
undersökning hafva funnit, att till de på 
insektens thorax befintliga tvenne gula 
körtlar, löpa grenar af luftkärl, hvilka, när 
och huru Insekten vill, utgjuta mer eller 
mindre luft, eller ock alldeles ingen, och 
att härigenom uppkommer ett starkare eller 
svagare sken. Äfven påstås detta ljusets 
färg icke alltid vara densamma. De så kal- 
lade körtlarne sägas bestå af en kalkaktig 
gul massa. — Sedan dessa Insekter äro 
fastade på nålar, fortfar ännu deras ljus 
till och med 6 eller 8 dagar ••'). — Man 
känner redan 1 6 Arter af Elater, som på 
thorax äga sädana Ij^sande fläckar ■•"•'^; 
och af det egentliga Lysmask-slägtet, Lam- 



*) Flora, öder Botanische Zeitung. 1820. N:o 

II. pag. 170. 
**) ScuÖKH. Syn. Ins. III. p. ■aCg. 



35 

pyris, liafva redan omkring 60 Arter hun- 
nit till vär kunskap ''). 

En mera fullständig afhandling omUnder- 
phosphorescensen hos lysande Insekter har ^f £y"? 
Macaire leninat i Bibliotheque universelle, masken. 
år 1821. De insekter, med hvilka han 
i synnerhet anställt försök, voro Lampy- 
ris noctiluca och splendidula, kända un- 
der den gemensararaa henämningen af Lys- 
maskar. Följande äro några af de ut- 
märktare resultat han erhållit. Solljuset 
synes hafva en bestämd och fortfarande 
inflytelse på dessa djur. Några af dem 
blefvo lagda i lådor, från hvilka ljuset 
utestängdes , och då dessa om aftonen öpp- 
nades, gåfvo insekterna sällan något sken, 
men samma djur, lagde i lådor med glas- 
lock och exponerade för solskenet, hade 
följande afton ett ganska lysande ljus. — 
Värma ökar dessa insekters sken, och 
detta bibehåller sig så länge värman fort- 
far. Enligt försöken började det vid 22 
gr. Reaum., och var högst vid 33 gr. In- 
sekten syntes sedan död, men ljuset fort- 
for ännu; vid 46 gr. upphörde afven det- 
ta. När Insekterna kastades i vatten af 
35 eller 4o grader, dogo de på ögonblic- 
ket, men deras sken fortfor ännu ganska 
lilligt; ^- vid 10 gr. högre temperatur 
fans allt ljus utslocknadt och kunde ej 
mera återställas. Köld deremot förstörde 
alldeles deras förmåga att lysa. 

När den lysande delen af djurets kropp 
blifvit afsöndrad, minskas dess ljus; det 



*) ScHOMH. Syn. III. p. 5g. 



36 

upphör efter 4 eller 5 minuter, men åter- 
kommer några gånger, ehuru allt mera 
försvagad t. Genom modererad värma kan 
det återväckas till och med efter en och 
annan dag. 

När kroppen (^eller egentligen abdo- 
juen) blifvit öppnad, finnes deri det ly- 
sande ämnet, bildadt af en egen organi- 
sation. Det visar sig som ett blekgult 
ämne inom de trenne sista lialfLgenom- 
skinliga ringarne ; synes under mikrosko- 
pet organiserad t och såsom bestående af 
små gryn, inneslutne i en fibrös yta, 
mycket phosphorescerande. Den inre ytan 
af ringen är genomskinlig, men icke ly- 
sande. Sjelfva substansen visar sig genom- 
skinlig, men förlorar genom torkning den- 
na egenskap och med detsamma äfven 
den att lysa. Den är lättare än vatten. 
I vacuum upphör dess ljus, men återkom- 
mer med luften, och lyser mer i syrgas 
än i andra gaser. Hetta och Galvanism 
återväcka skenet 6å länge substansen ej 
blifvit alldeles ogenomskinlig. Enligt Ma- 
CAiRES uppgift skall dess ljus ej väckas af 
vanlig Electricitet. Concentrerade syror 
utsläcka ljuset och coagulera sjelfva äm- 
net, likaså Aether och Alcohol. I oljor 
är det ej lösligt. Pottaska upplöser det. 
Det är ej lösligt i kokande vatten, men 
erhåller deri en fastare consistens. ■ — • Af 
detta ämnes chemiska förhållanden slutar 
Macaire således, att det i synnerhet består af 
ägghvite, och att alla medel, som coagulera 
denna, äfven måste förstöra dess ljus ""••), 



•) Quart. Journ. 1821. N. XXIII. pag. i8r. 



37 , 

Annorlunda är förhållandet med deLysande 
små djur, som stundom märkas göra haf-^jf^'g^^ 
vet mer eller mindre lysande. Bland an- 
dra har nyligen Mac Cui.i.och meddelat 
de, underrättelser, som han, under en re- 
sa till Shettland och Orkadiska öarne, ' 
haft tillfälle att inhämta. I synnerhet i 
hamnarna af dessa trakter fann han vatt- 
net fullt af små djur, af en, som han tror, 
ännu obeskrifven art. En cubik-tum. vat- 
ten innehöll ej mindre än loo-tals af des- 
sa djur. Vid samma granskning, och 
nästan alltid, syntes vattnet fullt af åt- 
skilliga andra små arter, i storlek liknan- 
de vissa infusionsdjur. Andra större djur 
af åtskilliga arter funnos lika beständigt, 
och så ymnigt, att lo eller 20 alltid träf- 
fades i ett vanlijjt dricksglas. Alla dessa 
djurarter gjorde vattnet lysande; men det- 
ta ljus försvann vid deras död, som all- 
tid inträffade då man förvarade vattnet 
för länge, eller värmde det, eller tillslog 
Spiritus Vini. — Mac Cui-t^och har bifo- 
gat en förteckning på inemot 190 Arter 
af lysande hafsdjur, h varibland omkring 
20 små arter af Meduser, såsom tillägg 
till dem, hvilka redan äro kända som ly- 
sande. Bland kräftornas släglen har m;ni 
i synnerhet funnit ett Jjctydligt antal af 
sliigtet SquiMa vara phosphorescerande. 
Bland genera Sclolopeudra och JNereis näm- 
nas 5 eller 6 såsom lysande. Bland an- 
^dra släglcM, hvaiaf lysande arter blifvit 
anmiirklc, förckouinia Plialaugium (J^, 
Monoculus, Oiiiscus, Julus, — Vorticeila, 
Vibrio , Yolvox ; — och denna förtcck- 



38 

ning ökes af Mac-Culloch ännu med en 
fisk, nemligen en ny art af Leptocepha- 
lus. De återstående lysande djuren sägas 
bestå af arter hörande till nya genera, 
eller som åtminstone ej syntes kunna hän- 
föras till några af dem, so^ förekomma 
hos Auctorer (?). — ^ Mac-Cullochs ob- 
servationer voro i allmänhet gjorda i ham- 
nar, och aldrig på större afstånd från 
landet än 8 eller lo Eng. mil. Denna 
Förf. synes tro, att Stockfiskar och andra 
fiskarter, som bebo Oceanens djupa da- 
lar, dit ingen ljusstråle förmår att ned- 
tränga, måste upptäcka de djur, som tje- 
na till deras föda, och kunna förfölja dem, 
antingen genom det ljus sjelfva rofvet spri- 
der, eller det som af hafvets så ymnigt 
hvimlande invånare eller ock deras egen 
kropp meddelas ••■'). Denna mening må 
lemnas i sitt värde. Man har redan för 
längre tid tillbaka anmärkt, att djurens 
lysande egenskap synes stå i nära förhål- 
lande till den starkare eller svagare ytt- 
ringen af deras egen vitalitet. 



Ormar Redan Aristotéles, Aelianus, Aldro- 

med Yj^jjpus, Lycetus, Lanzoni m. fl. Omtala 

hufrud. ormar med tvenne hufvuden, så att det 



synes som en sådan missbildning vore 
mindre ovanlig bland dessa än bland an- 
dra djur. Eli berömd Anatom, Redi, mi- 



*) Journ. of Science, Litteratiire &c. Vol. XI. 
pag. 248, — Edinb. Philos. Journ. 1821. 
Vol. V. p. 388. 



- 39 

derliöll någon längre tid en lefvande orm, 
som hade tvenne hufvuden, och anato- 
miserade densamma sedermera. Han fann 
honom äga tvenne hjertan, tvenne tra- 
cheer, och tvenne (^par?) lungor ; de tven- 
ne magarne förenade sig i en tarmkanal; 
äfven lefver och gallblåsa voro dubbla. 
Han anmärkte tillika, att det ena hufvu- 
det dog "7 timmar sednare än det andra. 
— - Helt nyligen har Corhadori, i Tosca- 
na, meddelat underrättelser om en sådan 
orm med tvenne hufvuden; han nämner, 
att dessa stundom vid en och samma tid 
utöfvade olika funktioner, sä att någon 
gång det ena sof, medan det andra för- 
tärde sin föda '•). 

Till de bland djuren ovanligaste miss- Herm- 
bildningar höra utan tvifvel Hermaphro-'*^ J° 
diter. Det är anmärknings värd t att bland bland 
Insekterna en sådan monstrositet endast "^^ 
blifvit anmärkt hos Fjärilar. Redan Grä- 
mer aftecknade en dylik ■'^Q, och då man 
i sednare tider blifvit mera uppmärksam 
på denna afvikelse, har man äfven träf- 
fat flere bevis på dess verklighet. Hos 
fjärilar är förhållandet dervid följande: 
Om man drager en imagiuair linie längs 
igenom en sådan fjärils kropp, så visar 
individen pS ena sidan om denna linie 
den olika form och färgteckning på vin- 
garna, som tillhöra hannen, på den an- 
dra sidan åter dem, som utmärka det an- 



*) Edinh. Jouin. IV. p. 211. . 
**) Crameb l'a[)i[I. cxot. Tab. 398. Fig. A. 
Sphinx J*opuIi. 



4o 

dra könet. På nattfjärilar, der hannens 
•antenner äro greniga , honans enkla, tråd- 
formiga, visar hermaphroditen en antenn 
af hvardera formen. Symetrien är häri- 
genom således mer eller mindre rubbad. 
Är denna missbildning fullkomlig, så sy- 
nas äfven fortplantnings-delarne utmärka 
båda könen ; oftare äro dessa ofullkomliga. 
Man har härvid trott sig anmärka, att 
venstra sidan af individen oftast haft han- 
nens former och färgteckningar, den hö- 
gra honans. — Germar, Prof. i Halle, 
har nyligen beskrifvit åtskilliga sådana 
hermaphroditer, nemligen af Pap. Ata- 
lanta; P. Antiopa; P. Phoebe; Sphinx Eu- 
phorbiae och Sphinx Galii ■'^. 
Snäckor Man har nyligen anmärkt, att i en 

^^^^"■"varm källa, kallad Gastein, förekomma 
" så väl några växter som snäckor. De 
sednare äro Draparnauds Limneus pere- 
ger, som här lefver i ett vatten, hvars 
temperatur är omkring 1 1 'j gr. Fahrenheit. 
Filaria Matthey har anfört några ohserva- 

*^"j|^' tioner rörande vissa trådmaskar, Filaria, 
ett slags intestinaimask, som fordom af 
misstag förblandades med Gordius aqua- 
ticus. Den art han observerat erhölls i 
kroppen af den större gröna Griishoppan, 
Locusta viridis. Efter några dagar fans 
trådmasken utan rörelse, hoj)rullad, samt 
fa.-ttorkad vid sidorna af kärlet. Matthey 
ville uppmjuka djuret i vatten, men öf- 
verraskades af de litliga rörelser detsam- 
ma dä återtog;, i samma mån soui det 



*) Meckels Archiv fiir die Physiologie. 



4i 

mjuknade. Sedan masken återvunnit sin 
förra volurae, upphörde dessa rörelser, 
och visade sig ej åter på tvenne följande 
dagar som den lemnades i samma vatten. , 
Men då tillfälligtvis en annan lefvande 
trådmask släpptes i samma kärl, och med 
densamma äfven friskt vatten, började den 
redan såsom död ansedda, att småningom 
yttra liflighet och rörelser, slutligen lika 
så hestämda som de den nyss ditkomna 
masken visade. Matthey förnyade dessa 
försök så väl med samma som med andra 
trådmaskar, hvilka legat torkade i 2 eller 
3 dygn, och öfvertygade sig om deras 
fullkomliga återqvickande -Q. — Bristan- 
de försök lemna likväl ännu oafgjordt, om 
dessa maskar äfven efter längre tids för- 
lopp kunna återlifvas. 

' CoNFiGLiACHi har genom försök på Gifters 
foglar å nyo bekräftat det bekanta för- ä^gifj^*,, 
hållandet med ormgift, att det skadar en- djur. 
dast då det ingjutes i sår, men att det 
invertes ej medför någon olägenliet. Con- 
FiGuACHi har vidare funnit, att hos fog- 
lar, som biifvit dödade med ormgift, fans 
musklernas irritabilitet för galvanismen 
I)etydligeu minskad , ungefär en fjevdedel 
eller en sjelledel af livad som spordes 
hos foglar, på hvilka man afhuggit huf- 
vudet. — Ett annat resultat var, att hos 
foglar, som biifvit sårade jned ormgift, 
och sedan utsattes för Voltaiska stapeln, 
påskyndades genom den sistnämdes ver- 
kan döden. Ett medium af trennc cxpe- 



*) Annal. ^énéial. 182 1. Avril. p. 18. 



42 

riraeiiter gaf 6 minuters skillnad, mellan 
döden hos ormstungna foglar, som expo- 
nerades för eJectriciteten, och dem, som 
icke electricerades. — Likaledes afgjordes: 
att foglar, som genom blåsyra beröfvades 
lifvet, iemnade samma resultat som de 
ormstungna, endast med den skillnad, att 
i förra fallet så väl deras plågor som ir- 
ritabiliteten varade en kortare tid "•'). 

WiBORG, Professor i Köpenhamn, har 
anställt åtskilliga försök för att utröna 
Blåsyrans verkan på olika djur *••'■'). — Af 
1 3 försök, anställda på Hästar j, synes: 
att Blåsyran, ingjuten i blodmassan, från 
20 droppar till 3 drachmer, icke dödat 
hästen, men aSo droppar på samma sätt 
anbragta haft denna verkan inom 5^ tim- 
ma. Två drachmer, gifne i clysma, för- 
orsakade de häftigaste symptomer, likväl 
ej dödliga. Genom näsan ingjutne föror- 
sakade hvarken 20 droppar eller 2 drach- 
mer döden. Af 10 droppar, som hälldes 
i ögat, märktes ingen verkan. Giftet fans 
kunna vidröra sjelfva hjernan och ner- 
verna, utan några farliga följder ; det sy- 
nes deremot i synnerhet verka på arter- 
och muskel-systemen, samt på respiratio- 
nen. Större doser syntes mera angripa 
hudorganet och urinvägarne. En drachma 
ingjuten i sår, visade lindrig verkan. Tre 
till 4 drachmer, ingifne genom munnen, 
i tvenne doser och efter kort mellantid. 



*) Quaterl. Journ. Vol. X, p. 193. 
**) Acta Reg. Soc. Medicaj Havniensis Vol. VII. 
Havn. 1821. Ö;o p. 236. ' 



43 

åstadkommo ej döden. Blåsyran syntes 
för öfrigt i s^ainerhet verka på hästens 
bakre extremiteter, och fans icke kunna 
bota invetererad rheumatisk Paralysie. På 
Hundar har Wiborg anställt 7 försök. 
En half drachma gifven i clysraa döda- 
de icke. Genom munnen bibragta, hade 
hvarken 10, 20, 3o eller ^o droppar 
denna verkan. Femtio droppar dödade 
likväl en hund af medelmåttig storlek, 
efter blott 7 minuter; aS droppar dödade 
likaledes en tre månaders gammal valp. 
Samma dosis, på samma sätt gifven, ha- 
de äfven en dylik verkan på en annan 
hundvalp, oaktadt åt denna gafs kali så- 
som motgift. Blåsyran synes dessutom 
häftigare angripa hundens arter- och mu- 
skel-system än hästens, och hos detta 
djur i synnerhet verka på urinvägarne. 
Vid anatomisk undersökning kunde ingen 
skillnad upptäckas mellan den hund, som 
endast erhållit blåsyra och den, som til- 
lika fått motgift. 

Öfver blåsyrans verkan pä Får och 
Getter har Wiborg meddelat 6 försök. En 
9 månaders Bock dödades ej af 2 5 till 3o 
droppar, gifne i clysma, ej heller ett 
haltt års gammalt får af aS droppar, in- 
, gifne genom munnevi. En bock, 9 måna- 
der gammal, tlödades af 2 drachmcr, ef- 
ter 7 minuter. En drachma dödade ett 
drägtigt får. Vid dissection fans i syn- 
nerhet fjerde vcntrikeln gifva lukt af blå- 
syra. J)clLa gift yttrar i allmänhet icke 
så våldsamma verkningar på fåret och 
geten, som på hunden. — . Köttet af de 



44 ^ 

djur, som genom blåsyra blifvit förgifta- 
de, förtärdes af hundar utan minsta olä- 
genhet. 

Huru likväl de skarpaste gifter kun- 
na yttra skiljaktiga verkningar på olika 
djur, visas bland annat af följande exem- 
pel. En Elefant från Bengalen, som nå- 
gon tid visades i Geneve, måste för sin 
vildhet dödas. Man trodde sis lättast kun- 
na verkställa detta med gift, och gaf ho- 
nom således tre unce blåsyra, blandade 
med 10 unce bränvin. Djuret tog, fla- 
skan, drack blanduingen, men syntes ef- 
ter några timmars förlopp ej det minsta 
oroad deraf. Man tillredde då trenne ku- 
lor, hvardera innehållande ett unce Ar- 
senik, blandadt med boning och socker, 
bvilka likaledes af Elefanten förtärdes. 
Men då efter en timmas förlopp ännu 
icke ringaste verkrai häraf förspordes, må- 
ste djuret med ett skott af en fyrapun- 
ning dödas. Äfven köttet af detta djur 
förtärdes utan olägenhet *^. 



Blodku- Vid chemisk och mikroskopisk un-* 

iorna. Jersökniug af blodet fuincr man, att det- 
samma består af en ägghvitartad vätska, 
hvari små röda partiklar äro uppslamma- 
de. Dessa så kallade blodkulor, så väl 
hos menniskor som djur, hafv^-» å nyo blif- 
vit undersökte af Prevost och Dumas, som 
i Biiiotheqac universeile ieianat en iit- 



*) Quaiterly Jomn. of Science &c. Vol. X, 
pag. 20 3. 



45 

förlig afhandling i detta ämne. — - Man 
har i allmänhet ansett dessa små kroppar 
säsom kulor, märkte med en Ij^sande piuikt 
i midten. Några författare, som trott, 
att denna ljusa punkt utmärkte en der- 
städes bristande continuitet, hafva ansett 
dem snarare bilda små ringar. Hewson 
betraktar blod kulorna såsom platta krop- 
par, försedda med en upphöjd eller fram- 
skjutande prick vid deras medelpunkt. Så- 
dant är ock förhållandet hos paddan och 
grodan, dem han undersökt, men ej hos 
alla djur. Man har trott dessa kulor, utom 
den flytande rörelsen äfven äga en rota- 
tion kring deras axel. För att utröna 
detta, betraktade Prevost och Dumas de- 
ras rörelse i den tunna hinnan på gro- 
dornas simfötter, likaledes i läderlap- 
pens vinghinna, utan att likväl upptäcka 
annan rörelse än circulationens. Man kan 
på grodans simhud med lätthet se ku- 
lornas olika phaser, och sålunda öfverty- 
ga sig om deras afplättning. Än märker 
man deras skifva, än ser man dem mer 
eller mindre snedt, än åter deras kant, 
och stundom, synas de äfven långsamt vän- 
da sig sjelfva , hvarigenom således deras 
form med noggranhet kan inhämtas. Hoiwe 
har trott att blodkulorna, sedan de kom- 
mit utur ådrorna, skulle undergå en all- 
män och hastig förändring. Dumas och 
Prevost neka detta, i stöd så väl af ob- 
servationer, anställda på qvantiteter af 
blod, hvilka varit nog små för att ha- 
stigt torka, soiu af jeraförelse mellan blod- 
kulornas utseende i hinnorna af ännu Icf- 



46 

vande grodor, och det i dessa djurs af- 
tappade Llod. Blodkulornas storlek, och 
form finnas ganska olika hos olika djur. 
Dumas och Preyost hafva fininit dem run- 
da hos alla Mararaalier , och hos djur af 
denna class är äfven deras storlek ganska 
olika. Hos foglarne äro de elliptiska; de 
äga inom denna class föga olikheter i an- 
seende till storleken, och skillnaden rör 
då endast den större axeln. De äro äf- 
ven elliptiska hos alla djur som äga kali 
hlod. 

Bland djur med runda blodkulor ut- 
märker sig geten som har de minsta af 
alla; de äro till diametern alldeles lika 
med dem i mjölken och med de färglösa 
kulorna hos andra djur, och det synes 
som deras lag af färgämne vore för fint 
att med micrometern kunna anmärkas. 

Dumas och Prevost hafva medelst 
micrometern niätit blodkulorna hos åt- 
skilliga djurarter, och framställt resulta- 
ten i en Tabell, hvaraf här må lemnas 
ett utdrag. . ' 



47 





Synbar Dia- 










metcrj vid 


Verkl 


'S 


Verklig 


Djurets namn. 


en förstoring 


Dianie 


ter 


Diameter 




af 3oo gånger 


i vanliga 


bråk. 


i decimaler. 




diametern. 








- 


Millimeter, 








Callitriche 










frän Afrika 


2,5 


r 
120 




o,oo833 ^ 


Mcnniska "j 










Hund, Kanin, I 
Svin, Igelkott, I 


2. 


I 

155 




0,00666 


Marsvin, J 










Åsna 


1.85 


I 

16? 




0,00617 


Katt \ 
Råtta S 


1,75 


I 




o,oo583 


Häst, Oxe^ •* 










Mulåsna > 
Fir, J 


i,5o 


I 
200 




o,oo5oo 


Stenget C 
Hjort J 


1,37 


I 
218 




00456 


Get 


I 


I 
2i3 




o,oo386 


HafsÖrn \ 
Dufva J 


4,00 2j0O 


T 

7ä 


I 

ISÖ 


0,0 1 3 33— 0,00666 


Påfogel 


3,5a d:o 


1 

86 


ilö 


0,01173—0,00666 


Landsköldpadda 


6,i5 3,85 


X 

4i 


1 

V7 


o,o2o5 0,0128 


Huggorm 


4.97 3,00 


60 


I öö 


o,oi65 0,0100 


Salamander 


8,5o 5,38 


I 

3 S 


X 
66 


0,0228 0,0176 


Groda 


6,80 4» ■" 


1 
45 


X 
7S 


0,0228 o,oi35 


Lake 


4» » 2,44 


1 
7S 


X 


o,oi33 o,o8i3 



Redan Home har anmärkt, att blodkulorna 
bestå af en liten central kula, som i lefvande 
tillståndet omgifves af färgämnet, hvilket lik- 
väl 3o minuter efter blodets aftappning skil- 
jer sig från nämde kula, och slår sig omkring 
densamma i form af ett halsband. Central- 
kulorna förena sig till trådar, hvilka på intet 
vis skilja sig från muskel-fibern. Äfven Pre- 
vosT och Dumas • hafva bekräftat detta , och til- 
lika funnit, alt djurens kött-trådar, vare sig af 
<4t Mammale, en Fogel, Fisk, o. s. v. alltid 
bcst& af kulor som till form och dimensioner 
äro fuUkomliguu öfverensstämmaiide med dem, 
som finnas i dessa djurs blod. 



48 

Träns- Man påminner sig huru för längre 
usion. j-^ tillbaka vissa försök, att öfverföra blod 
ur en menniskas ådror i en annans, gjor- 
de mycket uppseende. Genom denna så 
kallade Transfusion trodde man sig kun- 
na med blodet öfverflytta ungdomens hel- 
sa och lifaktighet i en äldre kropp, så- 
^ lunda restaurera densamma, eller till och 
med förlänga lifvet. En sådan föreställ- 
ning var för mycket lockande , att ej för- 
leda till försök, hvilka åter genom sina 
olyckliga följder alldeles afskräckte från 
uppfinningens användande. — Det återstod 
likväl ett fall, hvari denna transfusion 
ännu syntes kunna blifva ett verkligt rädd- 
ningsmedel, ja till och med det enda 
möjliga, nemligen efter starka blodförlu- 
ster, der lifvet endast af brist på blod 
hotar att slockna. — Bland de i sednare 
åren anställda försök i detta afseende fö- 
rekommer en casus, beskrifven af J. Bi.un- 
DELL (i Med. chir. Transact. X. p. 396.), *) 
der en man, plågad af Scirrhus pylori, i 
högsta grad aftärd och fullkomligen kraft- 
lös, underkastade sig försöket af transfu- 
sion. Den verkställdes lätt; och inom 3o 
eller ^o minuter meddelades honom 12 
till 14 Unce blod, hämtadt från närva- 
rande personer. Under sjelfva operationen 
infunno ^ig inga synnerliga symptomer, 
hvarken oroande, eller lofvande förbätt- 
ring. Patienten märkte alldeles icke nå- 
gon ovanlig känsla. Efter några timmar 
„__ bör- 

*) Äfven infoiH i Meckkls deutsch. Archiv fiir 
die Physiologie VI. p. 216. 



- - 49 

t)öriade deremot helsosamma verkningar 
att yttra sig. Kroppsvärmen ökades, ande- 
drägten blef mera regelbmiden^ de bleka 
läpparne rodnade, den sjuke rörde sig 
med mera lätthet, kände sig mindre svag, 
och i flere afseenden bättre, samt talade 
hårdare och säkrare. I allmänhet syntes 
en ringa grad af Erethismus uppkomma, 
h vilken måhända kan jemföras med den, 
som efter ett längre fastande uppväckes af 
maten. Mot slutet af följande dagen aftogo 
åter krafterna, en ny transfusion försöktes 
icke, och Patienten återsjönk småningom 
till samma svaghets-tillstånd, hvari han 
befunnit sig före operationen, och dog 56 
timmar efter dess anställande. 

DuiMAS och Prevost , som gjort de nyss 
anförda observationerna på blodkulorna, 
hafva äfven medelst försök, anställda pä 
djur, sökt utforska de förhållanden, som 
vid Transfusionen äga rum "'•'). 

Om man från ett djur, genom åder- 
låtning, aftappar blod, ända till dess det 
afsviramar, så att all muskel-rörelse är upp- 
häfven, och hjertats och andedrägtens rö- 
relser under några minuter upphöra, så 
är det nästan säkert, att lifvet i en så- 
dan kropp för alltid utslocknat. 

Om man då iniicerar hvilken vä^tska 
som helst, vare sig rent vatten eller blo- 
dets serum af 38** Celsii, så blir icke dess- 
mindre döden en följd af den blodförlust 
djuret lidit. Men om man i stället inji- 



*) Annales de Chimie et de Physiqiie. Tomc 
XVII. p. 294. 

Pr. Dalmans Arsb. 1823. (1821.) 4 ' 



5o 

cerar, hlod från ett djur af samma art) 
så synes hvarje portion af injicerad blod 
småningom återlifva den vissnade krop- 
pen, och då en lika quantitet med den 
aftappade hunnit återgifvas, ser man dju- 
ret åter andas fritt, röra sig med lätthet, 
och , om operationen blif vit väl verkställd , 
fullkomligen återställas. Om man till in- 
jection använder blod från ect djur af an- 
nan art i, men hvars kulor äga samma form, 
ehuru ej samma dimensioner, så återstäl- 
les djuret endast ofullkomligt, och kan 
svårligen bibehållas vid lif längre än 6 
dygn. Om man i en fogel injicerar blod 
med runda kulor (af ett däggande djur), 
så dör fogeln vanligtvis med de häftigaste 
nervsymptomer, liknande dem, som upp- 
komma af de starkaste gifter; äfven om 
djuret icke blifvit försvagadt genom en 
starkare bloduttömning. 

Man har transfunderat blod af kor 
och får i kattor och kaniner, och antingen 
man förrättat denna operation genast efter 
blodets aftappning, eller att man låtit det 
hvila» på ett svalt ställe under 12 eller 24 
timmar, har djuret i ganska många fall 
för några dagar blifvit återstäldt. Man bi- 
behåller blodet flytande derigenom, att 
man undanrödjer en viss quantitet tråd- 
ämne eller tillslår 0,001 caustikt JYatron. 

Både Prevost och Dumas medgifva 
likväl, att Transfusionen, anställd på men- 
niskor, bör förkastas som orimlig och äf- 
ventyidig, så länge vi ej hunnit längre i 
kunskapen om "den inre verkande prin- 
cipen i blodet." 



Djur-Chemie. 

JVlan trodde fordom, att wti Gulsot göUaiiBiodet i 
öfvergick i blodet och blandade sig dermed, ^"^*°t- 
hvarifrån blod vattnets och den sjukes gula- 
färg härleddes. Deyeux bevisade likväl 
genom försök, att hvarken galla eller sjelf- 
va. gall-ämnet stod att finna i blodet. Meiss- 
NER har nyligen undersökt blod af tvenne 
personer, som plågades af gulsot. Den för- 
sta var redan på bättrings vägen och i si- 
sta stadium af sjukdomen. Meissner fann 
dennes blod vatten bestå af: 

i loo — 1000 del. 

Vatten . 87,6250 876,250 

Ägghvite 12,0625 120^625 

Natron, saltsyradt Natron, mjölk-v 

syradt Natron, aninialiskt gult> 0,8750 3,j5o 

Extractivämne J 

Natron, salttyradt Natron, svaf-\ 

velsyradt Kali och phosphorsy-> OjqSjS 9f375 

radt Natron * 

Blodvattnet af den andra Personen, 
hos hvilken sjukdomen ännu var på sin 
höjd, bestod af: 

i lOo — 1000 del. 

Vatten 87,875 878,75 

Ägghvitämne 9,875 98,75 

Natron, saltsyradt Natron, mjölk— v 

syradt Natron, animaliskt Ex-> 1^376 l3,75 

tractivämnc J 

Natron, svafvelsyradt kali, saltsyradt) , r -.^ r'i 

Natron, phosphorsyradt Natron 5 ' ' '' 

Man ser häraf, att detta icteriska 
blodets beståndsdelar ej äro andra än de, 
som äfven förekomma i normal-tillstån- 
det, ocli att endast i deras quantiteter nå- 
gon olikhet äger rum; en olikhet som lik- 
väl modificeras efter olika stadier af sjuk- 
domen, ja måhända efter olika individer. 
— ' Det ämne, som förorsakar blod vatt- 



52 

nets gula färg, och h vilket man fordom 
ansåg för galla, är ett animaliskt extrac- 
tiv eller fäigänme. Dess egenskaper öf- 
verensstänima med den i blodet befintli- 
ga gula materia, som H. H. Berzelius och 
Marcet framställt *). 
Blodets Vauquelin har anmärkt de förhållan- 

'***:"™' den som äsja rum vid blodets decompo- 
sition genom torruttnelse. Han använde 
härtill oxblod, som förvarades under fem 
är. Resultaten af observationerna voro 
följande : 

Blodet bildar under langsam decom- 
position en myckenhet «) Kolsyra , b') Hy- 
drothionsyra , c) Ättiksyra, f/) Ammoniak, 
som mättar nämde syra, och e) en flyg- 
tig illaluktande olja af sur beskaftenhet, 
hvarigenom äfvcn en del af Ammoniaken 
mättas. (^Dessa ämnen finnas icke såsom 
sådana i blodet, utan endast till sina be- 
ståndsdelar, som äro annorlunda ordnade). 
I det decomponerade blodet finnes liksom 
. i det friska ett fett ämne. Ägghviten blir 
vid blodets decomposition alldeles förstörd, 
och de spår, som deraf återstå, likna mera 
lim än ägghvite. Blodets färgiiume bibe- 
håller sig deremot alldeles oförändradt, 
äfven sedan alla andra beståndsdelar blif- 
vit förstörda. Blodet visar sig icke inne- 
hålla någon Phosphor, men deremot en 
större qvantitet Svafvel än man hittills an- 
tagit '•*). 



*) iScHWEiGGERS Joum. fiii' Chcmie und Physik 

XXXII pag. 145. 
**) Annales de Chimie et de Phys. 1821. Avril 

— ScHAVEiGGEEs Joum. fiij- Ghcm. und Phy 

sik, XXXU, p. 439. 






53 

Vid electriska stapelns verkan påÄgghvi- 
li vitan i äi;qet hav man fiinnit, att cau- .;**;|'* 
stikt Natron går till ilen negativa och stel- delning. 
nad ren ägghvite till den positiva polen; 
det hvita i ägget är således ett Alhurai- 
nat af Natron, med ötVerskott af basis 
Den nämde stelnade ägghviten innehål- 
ler, enligt Piievost's och Du]nAs's micro- 
scopiska undersökningar, tydliga små ku- 
lor, af samma form som de i blodet, i 
mjölken och i varet. När begge polerna 
nedsänkas i äggh vitan, verkar det causti- 
ka Natron, som flyttar sig till negativa 
polen, på den ämm icke decomponerade 
äggh vitan, och bildar med densamma en 
fast substans, som har alla kännetecken 
af Mucus "■ ). 

Man har länge ansett det vara enSmör af 
märkvärdig skillnad mellan Qvinhomjöl-\^j"lt. 
ken och den af de flesta andra djur, att 
den förra alldeles icke lemnade något 
smör. D:r Pleischl i Prag har likväl ny- 
ligen lyckats , att af mjölk från en qvin- 
na, efter 3 veckors samlande, erhålla en 
qvantitet grädde, hvaraf medelst en half 
timmas kärning erhölls ett smör, som till 
consistcns och yttre utseende ej var myc- 
ket olikt det som fås af Ko-mjölk. • — i De 
motsägelser, som vid frågan om smör af 
Qvinnomjölk ägt rum, torde kunna förkla- 
ras genom denna jinölkcns slörre olikhe- 
tei-, efter olika mödrars skiljaktiga consti- 
tutioner och l^fuadssätt, ni. m. ■■•'•"■). 

*j Bibi. iiiiivcrs. XVII. 9.9.1. — Ann. de Ghim. 

et de Tliys. Toine XVnt, p. 'jM. 
**) Sciiw Ki(.<,i r,s Joiirn. fiir Clicin. iind Pliysik. 

B. XXXIl, |). 124. 



54 



Bensub- Enligt Uppgift i Aiiii. gen. IV. 124, 

stanser, j^^^. (3fjj;yi^EUL vid coraparativ undersökning 
af åtskilliga bensubstancer funnit: 



I hufvudets ben af Kabcljau. 

Natronsalter 0,60 

Phosphorsyrad Kalk . . . 47^96 

Talk . . . 2,00 

Kolsyrad Kalk 5,5o 



56, 06 
Vatten och animal. Substans 43^94 



100 



I skalen 

af 
Hummer. 



i,5o 

3,22 

1,26 
49' ^6 

55,24 

44.:6 
100 



I skalen 

af 
Krabbor 



1,6 

6,0 

I. o 

62,8 

71,4 
iS,6 

100 



I Natronsalterna (^som hufvudsakligast 
bestodo af koksalt) fans utomdess hos 
N:o I något Kali, hos N,o 2 något Jern, 
och hos N:o 2 och 3 tydligt spår af iod- 
syradt Natron '•). 
Saltse- Prof. Angeli i Imola berättar i en, 

^^"g^n.sär skilt skrift år 18(9, att, vid en casus 
röta. af benröta, secernerats en saltmassa, som, 
enligt Alemannis Analys under åtskilliga 
epoker af Sjukdomen, funnits bestå af 

Tridämne 4 " 4 

Saltsyradt Natron . . . 8i 77 71 
Saltsyrad Talkjord . . 10 12 10 
Åppelsyradt Natron 

Vid slutet af denna dödliga sjukdom 
secernerade äfven spottkörtlarne samma 
slags saltmassa, hvaraf under 4 månaders 
tid hopsamlades 5 skalp. "'••■■■'). Den fullkom- 
liga bristen af phosphorsyrade och svafvel- 
syrade salter, samt af kalk jord , är härvid 
lika märkvärdig, som äppelsyrans ovänta- 



4 


I 


4 


81 


77 


:« 


10 


12 


10 


s 


10 


i5 



*) SCHWEIGGERS Joum. XXXII, p. 49^' 

**) Brera Nuovi Gomm. de Med. V. 608. — 
ScHWEiGG^RS Jomn. der Chem. iind Phys, 
XXXIII, p. I ig. 



55 

de närvaro ; sa vida ej dennes stora likhet 
med mjölksyran, hvilken ej är ovanlig i 
dylika secretioner, här kan misstänkas haf- 
va gifvit anledning till något misstag. 

Enligt Graniers och Delens under-Blå urin. 
sökningar innehåller den blå urin, som 
någon gång förekommer, intet blåsyradt 
Jern, utan ett ämne som liknar Indigo, 
men som är lösligt i vatten, och h varken 
af Alkalier eller svagare Sjaor beröfvas 
färgen, men af concentrerad Salpetersyra 
eller af stark hetta fullkomligen förstöres *). 

Hermbstädt har undersökt en diabe-BIabe- 
tisk urin. Dess spec. vigt var i,o45. Den ^^[^^ 
gaf vid afdunstning i o procent af en tjock, 
gul och klar boning, af r,56o spec. vigt, 
hvilken efter 4 dygn ansköt till ett Ijus- 
gult, löst och grynigt socker, alldeles så 
som stärkelse-sirapen. Detta socker för- 
rådde likväl genom en svag urinlukt och 
smak en tillblandning af urinens vanliga 
beståndsdelar, hvilka äf ven vid nogare un- 
dersökning funnos, ehuru endast i ganska 
ringa qvantitet. 

"VVuRZER, i Marburg, säger sig hafva Jer» i 
erhållit jern uti menniskors urin-sedi- "'^*°' 
ment **). 

Det är allmänt bekant, att urinen Urin af 
och dess afsöndring undergå olika föran- taurina 
dringar, allt efter den olika föda och dryckochBufo 
som njutes. Man har deremot hittills va- "'*^"'' 
rit mindre uppmärksam på det inflytan- 



*) Journ. de Med. LXXII. 174. — Schweiggers 

Jon II). XIII, I». 269.. 
**) ScHAVEKiGKRs Joiunal XXXII, p. 47"' 



56 - 

de, som beror af olikheten i de secerue- 
rande organerne, t. ex. hos djur af oUka 
slägten, som Hkväl njuta samma födäm- 
nen. John Davy har sökt fästa uppmärk- 
samheten härpå, och hland annat under- 
sökt urinen af tvenne slags grodor, Raiia 
taurina Cuvier, och Bufo fuscus Lau- 
RENTi, af hvilka den förra Ijebor Colom- 
bo-sjön, den sednare vistas i 3'mnighct 
i husen och på gatorna i Pettah. Urinen 
af Råna taurina ägde en specitik vigt af 
i,oo3; vanligt koksalt med litet phosphor- 
syrad kalk och något spår af urinämne, 
voro de enda beståndsdelar, som deri upp- 
täcktes. Urinen af Bufo fuscus ägde en 
spec. vigt af 1.008; dess beståndsdelar lik- 
nade den förras, men med en betydligare 
del af urea. ,Förf. anmärker huru ohka 
denna urin är mot den af någon landöd- 
la, ehuru flugor äro bådas begärligaste och 
1 naturligaste föda. 
Analys Brandes har undersökt den hydropi- 

dropisk ska vätskan vid en casus af Ascites. En- 
vätska, ligt hans uppgift skulle 100 delar af detta 
fluidum vara sammansatta af 

Saltsyradt Natron ...... 0,364 

, Natron med animaliskt ämne, svafvelsyradt och 

kolsyradt Natron, jcmte svafvelsyradt Kali 0,234 

Mjölksyradt Natron med animaliskt ämne . o. 261 

Agghvite 3^620 

Vatten . . . . . , •. . . 95.521 

100. *) 

Aqua Lassaigne har å njro undersökt sam- 

och"al- inansättningen af aqua allantoidis och am- 

lantoi- nios hos kon "•'■•O. Sistnämde vätska hos 
dis. -^ 



*) ScnWEiGGERS Journal. 

**) Annal. de Chimie et Phys. T. XVII, p. agS. 



57 

menniskan har redan af Vauquelin och 
BusiTA bhfvit undersökt och jeraförd med 
den hos kor; men i de sednares hade 
man funnit en egen kristalliserande syra, 
som man enligt den vätska hvarutur den- 
samma erhölls, kallade amnios-syra, (jslci- 
de amniotique). Dä dessa Författare lik- 
väl ej nämna liquor allantoidis, som dock 
ofta finnes i större qvantitet än den af 
amnios, anser Lassaigne det troligt, att 
de antingen förblandat den med denna 
sednare, eller att de undersökt en bland- 
ning af båda. Lassaigne har nemligen 
ej allenast upptäckt en betydlig skillnad 
mellan båda dessa vätskor, men äfven, 
att den syra, som man hittills kallat am- 
nios-syra, ej finnes i den vätska som in- 
nehålles i amnios, utan endast i den som 
inneslutes inom membrana allantoides, 
hvarföre han äfven föreslår att härefter 
förändra dess benämning till aUantoidsy- 
ra, (^acide allantoique) Skillnaden mel- 
lan dessa vätskor är likväl redan förut 
visad af D'zondi ■') hvars uppgifter af 
Lassaigne's bekräftas. Den sistnämde har 
för öfrigt funnit kons aqua allantoides be- 
stå af 

1:0 AggVivile. 

ao Osmazome **) i tcmlig myckenhet. 

3:o Ett qväfbundet mucilaginöst ämne. 

4:0 En kristalliserande syra , försedd med alla de 

egenskaper som Vaoqcelinn och Boniva tillägga am- 

nios-syran. 
5:o Mjölksyra och mjölksyr«dt Natron. 
6:0 Saltsyrad ammoniak. 



*) Berzelii Djur-Chemie, 2:a Del., p. 394. 
**) Kött-cxlract, sammansatt af flere olika be- 
ståndclar. 



58 

7:0 Saltsyradt Natron, 
8:0 Syafyelsyradt Nafron. 
9:0 Phosphorsyradt Natron. 
10:0 Phosphorsyrad kalk och talkjord. 

Kons aqua amnios deremot fans in- 
nehålla : 

1:0 Ägghvite. 

a:o Mucus. 

3:o Ett gult ämne, analogt med galleas. 

4^0 Saltsyradt Natron. 

5:o Saltsyradt Kali. 

6:0 Kolsyradt Natron. 

7:0 Phosphorsyrad Kalk. 

Aqua allantoides af ett sto har Las- 
sAiGNE funnit innehålla: 

1:0 Ägghvite. 

2:0 Osmazome. 

3:o Ett muci laginöst ämne. 

4:0 Mjölksyra. 

5:o Saltsyradt Natron. 

6:0 Saltsyradt Kali. 

7:0 Svafvelsyradt Kali. 

8:0 Phosphorsyrad Kalk och Talkjord. 

Stoets aqua amnios deremot : 

ito Mucus. 

a:o Ägghvite, en ringa del. 

3:o Osmazome. 

4*0 Gul materia. 

5;o Saltsyradt Natron. 

6:0 Saltsyrad Kali. 

7:0 Kolsyradt Natron. 

8:0 Kolsyrad Kalk. 

Dessa vätskor äro således olika med 
dem hos kon; i stoets aqua allantoides 
innehålles intet af den kristalliserande sy- 
ran, och i stallet för svafvelsyradt Natron, 
som kons innehåller, finnes här svafvelsy- 
radt Kali. Närvaron af osmazome utmär- 
ker äfven stoets aqua amnios. 

Lassaigne har likaledes analytiserat 
gallan, urinen och meconium hos foster af 
kor, och erhållit följande resultat: 

Fostrets galla: 

I. En grön resinös materia, 
a. Gul materia. 
3. Mucus. 



59 

fSaltsyrädt Natron. 
4. Saltef ^Kohyradt Natron. 

^Phosphorsyrad Kalk. 

Urinen af fostret: 

I. Mucus i stor ymnighet. 

1. En animalisk materia, som ej kristalliserar. 

3. Saltsyradt Natron. 

4. Saltsyradt Kali. 

5. Svafvelsyradt Kali. - 

6. Mjölksyra. 

Meconium hos fostret af kor: 

1. Mucus. 

2. Grön materia. 

3. Gul dito. 

fSaltsyradt Natron. 

4. Salt ^"JKolsyradt Natron. 

^Phosphorsyrad Kalk. 

Man ser häraf, att sammansättningen 
af gallen och urinen hos kons foster är 
olik den af^samma vätskor hos fullvuxna 
djur. Så saknas i de förra gallämne, och 
i de sednare urinämne. Å en annan si- 
da har den vätska, som innehålles i fo- 
strets blåsa, ingen analogie med den in- 
om membrana allantoides, ehuru flere 
Physiologer påstått, att denna membran 
vore en vid reser voir, ämnad att innehål- 
la fostrets urin. 

I större städer, der man saknar till- Analys 
gång på myi^ägg och andra naturhga fö-hjertan. 
doämnen för Näktergalar, plägar man mata 
dessa foglar med ox-hjertan. Detta har 
gifvit Bra.connot anledning, att chemiskt 
undersöka så väl de sednare, som de för- 
ras af denna föda följande lemningar. 



. 


•23 1, 1 1 gran 


samt 






54.59 -1 


och 




• 


8,20 — 


(Os- 






4,70 — 


, 


0,56 — 


, 


0,46 - 


• 


0.58 — 



60 . 

Oxhjeitat innehöll pä 3 00 Granim: 

Vatten 

Fibrer, Nerver, Cellulosa, fett i 

phosphorsyrad kalk 
Ägghvite jemte blodets färgämne, 

phosphors^^rad Kalk och Talk 
I Alkohol lösligt extractiv-ämne 

mazom) ..... 

Mjölksyradt Kali 
Phosphorsyradt Kali 
\ Saltsyradt Kali .... 

Något ammoniaksalt och fri syra 

3oo,oo gran. 

Näktergalens leniningar voip deieniot 
ganska sammansatta, och lemnade hland 
36 gramm: 

I. Surt vinsyradt Kali och Ammoniak 19,00 gran. 

a. Animaliskt-vegetabiliskt ämne . 12,00 — 

3. Jernhaltig phosphorsyrad kalk. . i,5o — , 

4- Svafvelsyradt Kali .... ij2o — . 

5. Gallämue ..... 1^00 • — 

6. Saltsyradt Kali , . . . o,23 — 

7. Phosphorsyradt Kali och Ammoniak o^aS -»- 

8. En med Ammoniak förenad brännbar 

och obestämd syra . . . 0,20 — 

9. Phosphorsyrad Ammoniak-Talkjord o^pS — 

10. Fri Mjölksyra och Ättiksyra . 0,10 — 

11. Slem ...... 0,10 • — 

12. Svart ämne .^ . . . i till 0,10 — 
i3. Brun Olja .... o,5 — o,o5 — . 
14. Saltsyrad Ammoniak omkring . o,o5 — 

35,87 gran. 

Ambra- Öfver få ämnens verkliga ursprung 

ämne. ^^^^' man så länge hyst olika tankar som 
öfver den så kallade Amhrans. En allmän 
mening synes vara, att detta välluktande 
ämne från hörjan voro excrementer af nå- 
gon hvalfiskart, QPhyseter macrocepha- 
lus^. Chevat.ier och Lasseigne hafva an- 
ställt försök med excrementer af en vid 
Paimpol strandad Delphin.(^Delphinus glo- 
biceps). Länge inneslutne i en llaska att 
ruttna, gäfvo de först en oangenäm lukt, 
hvilken likväl sedermera i luften förvand- 
lade sig till lukt af Moschus. Vid analysen 



6i 

fans verkligen en fjållig substans, med 
glansen af perlemor och ej olik Ambreine, 
ehuru mera svåitmält, i förening med Am- 
moniak, något fett, Osmazome, Gelatina 
och några salter. Liknande resultat lemna- 
de excrementer af en Racka (^Raja batis), ' 

och i allmänhet synes fiskars excrementer 
genom förruttnelse eller sjukdom kunna 
producera en fet ambraartad substans, så 
att den grå Ambran förmodas kunna äga ' 
sitt ursprung från flere större fiskarter *). 

Chevreui. har undersökt det såkalla- Fett- 
de Adipocire eller fettvaxet , som är all- ^^^^^' 
deles skildt från Walraten (^Cetine) och 
>från Gallfcttet (^Cholesterine), samt funnit 
det bestå af Margarinsyra, Oljesyra, och 
ett pomeransgult ämne. Enligt anställda 
försök bildar sig fettvaxet genom den vid 
förruttnelsen utvecklade kolsyrade ammo- 
niakens verkan på aniraaliska ämnen "■'■■■•'). 

Den stinkande vätskan, h varmed Vi- Stink- 
verra putorius i vrede eller rädsla söker ^™'y'_ 
aflägsna sina fiender, har af Lassaigne blif- verra 
vit undersökt i sitt naturliga tillstånd, ifi_P"t°ri"'" 
samlad efter ett i. Paris lefvande djur. 

Detta ämne är bernstens-gult, har 
stark lukt af hvitlök, är något lättare än 
vatten, h varmed det ej kan blandas, men 
lätt lösligt i alkohol. Med värme kan en 
egen flygtig olja utdragas, h varefter ett 
gulaktigt fett återstår, som nästan saknar 



•) Journ. de Pharm. Juin 182 1. SchWeigger 

Journ. XXXII, p. 49^- 
**) Ann. de Chim. XVIII 65. — Sciiweigger 

Journ. XIII, p. 4^9' 



X'-^ 



62 

lukt. Den klara flygtiga oljan, hvarvid 
den starka lukten egentligen är fästad, re- 
agerar alkaliniskt och förråder med bly- 
salter en halt af svafvelhundet vätgas, 
som fans förenad med ammoniak. Den 
brinner lätt, med en blekgul blårandad 
låga, och med stark svafvellukt, af hvil- 
ket ämne man äfven funnit det innehålla 
en ovanlig myckenhet, nemligen 8 pro- 
cent. Den feta oljan innehåller likaledes 
mycket svafvel och tillika en färgande sub- 
stans *). 
Concre- Dessutom hafva åtskilliga djuriska 

' anormala concretioner och vätskor blifvit 
chemiskt undersökta. 

Du Ménh. har funnit en hästs blåse- 
sten äga följande beståndsdelar: 

Kolsyrad Kalk 87.5o 

Talkjord ' . 6,00 

Saltsyradt Natron 0,76 

Lerjord ' Oj5o 

Animaliskt ämne o,5o 

KLalk- Tält- och Jernoxid såsom kolsyrad, 

medeltal o, 45 

95.70 

Hvarken Oxalsyra eller Phosphorsyra 
eller Ammoniak funnos såsom bestånds- 
delar i denna concretion, och den färg 
som alla upplösningar och educter under 
analysen visade, anses härröra af ett än- 
nu obekant animaliskt pigment, måhända 
närslägtadt med den af John i oxgallan 
funna gula materien *''^. 



1 



■*) Ann. de Chirai 1821 Avril. — Schweigger 

Journ. XXXII p. 494. 
**) ScHWEiGGERs Journ. XXXIII, p. 33o. 



63 

Lassaignes undersökningar af det fär- Fäig- 
gande ämnet i kräftskal ••) hafva blifvit *j^^^^_* 
fortsatte af Macaire. Han har funnit tvenne skal. 
olika färgämnen, det ena i sjelfva skalen 
och den närmast dem liggande hinnan, 
det andra i den derunder följande hvita 
eller rödaktiga hinnan. Dessa båda hin- 
nor kunna genom maceration i vatten och - 
alkohol åtskiljas. • — Färgsubstansen i sjelf- 
va skalet och den grönaktiga hinnan är 
brungrön , men antager vid 5o eller 60 gr. 
Reaum. den bekanta röda färgen. Den rod- 
nar äfven af syror och alkalier, för nå- 
gra salter, samt vid förruttnelse; likale- 
des för syrgas, men ej för vätgas eller 
kolsyregas. I syrsatt saltsyra förlorar den 
färgen. Den extraheras af Alkohol, men 
antager äfven då en rödaktig eller oran- 
ge-färg. 

Denna upplösning i Alkohol fälles ej 
af vatten; genom Svafvelsyra och Salpe- 
tersyra blir den grön, och den förra fär- 
gen låter ej återställa sig med Alkalier. 
Af Galläpple-tinktur förändras den icke; 
genom Alun förlorar den småningon fär-- 
gen, och om något Ammoniak tillsättes, 
fälles den tillika med Alun-jorden. Jern-, 
Qvicksilfvcr- och Tennsalter yttra ingen 
verkan; af blysocker förorsakas en ymnig 
violett fällning. 

Om man vid lindrig värme afdunstar 
denna Alkohols upplösning, erhåller man 
den röda .s\)Stancen i mjuka oregelbund- 
na bitar, som i vatten äro alldeles olös- 



*) Jcnaf. K. V. Acad. Årsberättelse 1821, p. i58. 



64 

liga. Den är fet, lemnar en stark be- 
ständig färg, och förändras icke då den 
gömmes. Den egna kräftsmaken är bi- 
behållen. I värme smälter den, och i 
starkare hetta förbrännes den med ut- 
veckling af ammoniak och qvarlemnar en 
jernhaltig aska. Af Svafvels}Ta förstöres 
den, och förvandlas af Salpetersyra till 
AVelters bitterämne. I värmd Kali-upp- 
lösning löses denna Substans, utan att för- 
lora färgen, och blir derigenom upplöslig 
i vatten; likväl låter den oförändrad åter- 
ställa sig utur Kali-föreningen, och skiljer 
sig härigenom väsendtligen från egentliga 
fett-substanser. I fett upplöses den med 
bibehållande af den röda färgen; med bi- 
träde af värme låter den äfven upplösa 
sig i aetheriska, men ej i fixa oljor. Af 
alkohol och asther löses den under alla 
omständigheter. 

Färg-substansen i den andra kräft- 
skals-hinnan , är ej annat än den förra, 
redan i naturen rodnad. Den låter ge- 
nom försiktighet skilja sig från den förra, 
emedan den lättare upplöses af alkohol. -— . 
Kräft-äggens vätska förhåller sig som den 
nämda brungröna substansen. I stillastå- 
ende vatten träffas stundom redan i na- 
turliga tillståndet rödaktiga kräftor; färg- 
substansen i dessas skal har då redan ge- 
nom en slags maceration antagit den rö- 
da färgen -'). 

Fran- 



*) Bibi. univers. 1821. Juill. — Schweiggers Jour- 
nal fiir Chem. iind Phys. XXXIII, p. 257. 



65 

Francis Dana har förvissat sig omCanthä- 
hvad man redan förut med mycket skäl '^ ""^' 
förmodat, att Ljtta 'vittata innehåller 
samma ämne som Robiquet fmmit i den 
vanliga Spanska flugan QLjtta 'vesicatoria), 
och som Thomson kallat Cantharidine *'). 
Nämde Insekt äger äfven i hög grad 
egenskapen att på huden uppdraga blä- 
sor, likaså Lytta segetum Fabr., och så 
väl Cantharidinen, som denna egenskap, 
torde sannolikt vara gemensam för hela 
Lytta-slägtet. 



Man har anmärkt, att smärre Insek-Chlorins 
ter, som inneslutits i en flaska med salt- pf^an?- 
syre-super-oxidul , inom några dagar blif- maiiska 
vit genomskinliga, utan att deras organer *"""*"- 
för öfrigt härigenom blifvit förstörda. Ma- 
CAIRE har derfore föreslagit, att förut med 
syrsatt saltsyra behandla ogenomskinliga 
animaliska ämnen, dem man vill under- 
kasta microscopiska undersökningar ■^•'•'). 



Redan Tournefort anmärkte, att den Giftig 
boning, som Bien samlat i blommorna af "^°*°S- 
Rhododendron ponticivnij vore giftig, och 
härledde de narcotiska åkommor, som 
Xenophons kriershär namnes hafva erfarit i 
Colchis, från bruket af boning, som blif- 



*) Blaiwtill. Journ. de Phys. 1821. I p. 60. 
**) Bibl.univers. Maj. 182 1. — Schweiggers Jour- 
nal fur Chem. und Phys. XXXIII, p. 117. 
Pr. Dalmans Jrsh. i8aa. (i8ai.) 5 



66 

samlad af nämde växt; hvilken der vä- 
xer ymnigt. D'Urvilie, en Fransk Sjö- 
Officer, som nyligen berest Svarta hafvet, 
har bekräftat Tourneforts mening såsom 
riktig '"■). 



*) Annales de Chimie et Physique. 1821. T XVI, 
pag. 73. 



6<7 

Fornverldens Fauna. 

Den drift hvarmed fornverldens organi- Djur 
ska qvarlemningar nu för tiden efterspa- f^*". 
nas, har äfven under det förflutna åretvcrlden. 
leranat åtskilliga spridda upptäckter, hvil- 
kas resultat likväl till större delen ännu 
ej hunnit till vår kunskap. 

Af en stor fossil art af hjortslägtet, Ir- 
Lekant under namn af den Irländska El- ^*^fg^ 
gen, har man på ön Man nyligen åter 
upptäckt ett skelett, som anses vara det 
fullständigaste man hittills funnit, och för- 
varas på Museum i Edinburg *-j. 

Nära Rochester äro lemningar af Mara- Bea af 
mot-djuret funne, hvarom Capten Vetch ^^™" 
afgifvit berättelse "'"^^ funne 

vid Ro- 
chester. 

Rafinesque har beskrifvit ett petrificat, Petrifi- 
funnet nära Lexington i Kentnecky, hvil-j^^j*^^^^ 
ket han anser vara efter något djur af 
Medusa-slägtet. (?) Rafinesque tror till och 
med att äfven detta djur utgjort ett eget, 
nu mera utdödt slägte, och har derföre 
bemödat sig att såsom eget genus bestäm- 
ma nämde petrifikat, under - namn af 
Trianisites Cliffordi. Den förmodas hafva 
kommit närmast till Pelasgia Peron *^=-'), 



*) Edinl). IMiilos. Joum. 1821. VoJ. V, p. 227. 
**) Qnart. Joiun. 1821, ]V:o XXI, p. 20. 
***) SiLi.iMiNs Amcric. Journ. of Science. 1821, 
p. 205. 



68 

Man berättar nu, att år 1748 några 
arbetare, som nära Princetown arbetade 
på en grufva, funnit en liten håla, som 
innehöll hela skeletter efter en oräknelig 
mängd af Skallerormar (Crotalus horri- 
dus). Dessa ben voro der i så stor myc- 
kenhet, att de kunnat fylla ett par skott- 
kärror. Nämde håla förmodas hafva va- 
rit flere års vintertillhåll för Skallerormar, 
af hvilka några der dödt af ålderdom, 
andra kanske qvarhållits genom beskaffen- 
heten af gråttans mynning '■). ■ — I alla 
fall tillhöra dessa benlemningar visserligen 
icke Fornverlden. 



*) Edinb. Philos. Journ. VoJ. V, p. »27. 



Zoologiska Arbeten, utkomne 
i Sverige år 1 8 2 i . 



Med af seende på Sveriges Faiuia är o 
följande skrifter att anmäla: 

ilerr Hollberg har, i Götheborgs Kongl. Bohus- 
Vet. och Vitt. Samhällets Nya Handlingar, ^^>^ar. 
lemnat en fortsättning af sin "Bcskrifning 
öfver Bohuslänska fiskarne." Dessa beskrif- 
ningar omfatta äfven det hufvudsakligaste 
af hvarje Arts Anatomie och af dess lef- 
nadssätt, samt äro åtföljde af colorerade 
figurer, tecknade efter naturen. Bland de 
6 Arter, som i detta andra häftet före- 
komma, äro trenne för Sveriges Fauna nya, 
iiemligen Raja punctata^ Gadus i-uber, 
och en tredje, kallad Pleuronectes Qiien- 
selii , som ej vettcrligen af någon författare 
förut är omnämd eller beskrifven '). 

Herr Professorn och CommendeurenOris po- 
Thunberg har i Upsala Kongl. Vet. Soc. ^^"^'' 
Handhngar beskrifvit och låtit afteckna åt- 
skilliga förändringar af får med flere eller 
klufna horn *'•). 

De öfriga under året utkomna Sven- 
ska zoologiska afliandlingar äro alla ento- 



*) Göfhehorgs Konp[l. Vetensk. och Vitterh. 

SaiTihällcts Nya Handlingar. IV Delen. Gö- 

theborg r8ai. 8:0. 
**) Nova Acta Rpg. Soc. Scient. Upsal. Vol. 
I VIII. — Upsalise 1821. 8;o — Ovis polyce- 

ratae vurietates nonmillae notabiliores ilhistrate. 



70 

mologiska, och större delen af dem liafva 
i synnerhet afseende på utländska föremål. 
Zett«r- Hr Zetterstedt har utgifvit en be- 

Oi"ho- skrifning öfver de i Sverige funne Arter 
ptera af Insckt-Orduingeu OrtJwptera '••*), som 
^*'^'^" innefattar egentligen Gräshoppornas slägten, 
men äfven Kakerlackerna (^Blatta), samt 
de så kallade Tvästjertar (Forlicula), af 
Linné uppställde än bland Coleoptera, än 
bland Hemiptera, till dess att sednare En- 
tomologer för dem bestämde en egen Ord- 
ning. — I anförde arbete äro de hithö- 
rande Svenska slägten och Arter utförligen 
beskrifna, endast valda Synonymer upp- 
tagna, flere tillökningar för Sveriges Fauna 
först här anförda, äfvensom några nya Ar- 
ter bestämda. De många förändringar man 
anmärkt vid Acrjdium suhiclatum och bi- 
punctatitm har Förf. uppfört såsom egna 
species , ej niindre än 1 8 till antalet , men 
synes sjelf ganska mycket betvifla deras 
arträttighet. ^~ Bland Svenska Insekterna 
är Orthopter-ordningen den minst vidlyf- 
tiga, hela antalet af här upptagna arter 
stiger nemligen ej till ett hälft hundrade, 
men med undantag af Svenska Coleoptera, 
enligt deras bearbetning af Baron Paykull, 
är likväl denna Ordning den enda, som ef- 
ter Linnés tid medhunnits att fullkomligen 
å nyo granskas och beskrifvas. Öfver ingen 
af alla de andra Insekt-ordningarne äga 
vi ännu något arbete som fullständigt fram- 
ställer hela Ordningen. 



*) Orthoptera Sveciae, disposita et descripta a J. 
W. Zetterstedt. Lunda; 1Ö21. (8:0, iSapag.) 



7' 

Det är bekant, att de Insekter som ichneu- 
hos Linné utgjorde slägtet Ichneumon äro ™ons- 
bland de öfrigas farligaste och lömskaste Spin- 
förstörare, samt hmu det ganska ofta är*^^*^""* 
dem vi hafva att tacka derföre, att vid ej 
sällan inträffande ymnighet af skadliga In- 
sekt-arter, dessa icke beständigt föröka sig, 
och alldeles förhärja skogar, ängar och åker- 
fält. Den allt för stora myckenheten af 
Arter, som höra till Linnés Ichneumon, 
har föranledt nyare Entomologer, att för- 
dela detta slägtet i flere genera, hvilka, 
ehuru något olika till kroppsbyggnad och 
lefnadssätt, likväl öfverensstämma deruti, 
att de under sin förvandlingsperiod lefva 
såsom parasiter inom andra lesekters larver 
eller puppor. Herr B o hem an har i K. Vet. 
Acad. Handlingar, sednaste häftet, beskrif- 
vit en hithörande Svensk art, af något af- 
vikande lefnadssätt. Dess larv uppehåller 
sig nemhgen i Spindel-bon, föder sig af 
dessa djurs ägg, och förstör således i grund 
dessa eljest sjelfva så rofgiriga Insekter. 
Arten kallas i anledning häraf: Pimpla 
ovivora *). 



Följande hos oss utkomna Afhandlingar 
beskrifva utländska föremål: 

Herr Prof essoren och Commendeuren Brachy- 
Thunberg har, i Kongi. Vet. Acaderaiens 
Handlingar för 1821, föreslagit ett nytt 
fogelslägtc, kalladt Brachjurus. Det är 



urus. 



♦) K. V. A. Handl. 1821. 2 pag. 335. Tab. 
IV. Fig. I. 



71 ^ 

mäliänJa närmast slägt med Illigers My- 
jothera. För det närvarande hänföras af 
Förf. till detta slägte: Corvus braclijurus 
Lath. (^Turdus triostegus Mus. Carlsson.), 
samt tvenne här säsom nya beskrifna ar- 
ter från Brasilien, kallade B. gularis och 
B. ruher ) på hvilka teckningar äfven äro 
bifogade "''). 

Utland- I 8:de Volumen af Upsala Vet. Soci- 

'sekteT 6tets Handlingar äro åtskilliga entomolo- 
giska afhandlingar upptagne. Nemligen, af 
* Professoren och Commendeuren Thunberg; 
en öfversigt af de Skal-Insekter från Go- 
dahoppsudden hvilkas antenner äro fiisi- 
forines. Dö förut bekanta Arterna äro 
här endast anförda och med en kort dia- 
gnose bestämda, åtskilliga nya i korthet 
beskrifna *•'*). 

Alurnus. Nämdc Förf. har dersammastädes 

beskrifvit och aftecknat trenne såsom nya 
ansedda arter af Alurnus. De äro alla 
från Brasilien och kallas A. hrunneus ^ 
marginatus och cruciatus "-••■••■•'). 

Gyriniu. I samma arbete har D:r Forsberg lem- 
nat en afhandling öfver slägtet Gjrinus. 
Bland 24 anförda species förekomma 4 nya. 
— D:r Forssberg har likaledes meddelat 

en 



*) K. V. A. Handl. 1821. 2. pag. 36g. Tab. IV. 
**) Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsaliens. Vol. 

VIII. — TJpsaliae 1821. ^:o. Coleoptera ca- 

pensia antennis fuciformibus recensita a C. 

P. Thunberg. — 
***) Alm-ni tres novae Species descriptae. 1. cit. 

— (Conf. CuviER le Régne Animal Tom. IV. 

Tab. XIII, fig. 5.) 



73 

en monographie öfver Clythra. SlägtétsCiythia. 
talrika artei' äro här fördelade efter kolo- 
riten; de kända uppräknas endast, med 
bifogadt kort artmärke, de nya, 24 till an- 
talet, äro utförligare beskrifne. 

Professorn och Commendeuren Thun- 
BERG har äfven, i en academisk Disserta- 
tion , beskrifvit slägtet Opatrum j som här- 
vid erhållit en tillökning af 17 arter ■■'). 

I K. Vet. Ac. Handl. för år 1821, Ziro- 
har Förf. till denna berättelse beskrifvit P^j'^"^: 
och aftecknat några utmärktare utländska mus. 
Insekter, hvaribland tvenne nya genera af 
Coleoptrer, Zirophoriis och Poljtomus. 
Äfven FABRicn Scolia ^lohularis är afteck- 
nad och u nyo beskrifven, såsom hörande 
till slägtet Aptero^yna Latr. ■'''•'•■). 



mie. 



I comparativa Anatomien har Hr Lag- ÅUns 
BERG utgifvit en Academisk Dissertation, "*''*' 
som innehåller en början af Ålens anato- 
mie. Detta första häftet lemnar tecknin- 
gar af hufvudets skelett och särskilta de- 
lar *-'■•••). 



*) Opfitum (Opatrum) Insecti genus. Respond. 

Loffman. Upsal. 1821, fy,o. 
**) K. V. A. Handl. 1821. 2. p. 372. Tab. 7. 
***) Dissertalio Anatonaiam sistens Murenae An- 

guillae L. comparatain et observationibns phy- 

siologicis dilucidatam, quam, Praes. A. H. 

Florman pr. gr. med. p. p. J. O- Lagberg. 

Lundae 1021 , 8:0. 

/'/•. Dalmans Jisb. i8i9.. (i8ai). ^ 



74 

Ny En- Till kunskapen om de Svenska petri- 

su"acit" ficerade djur, som D:r Wahlenberg redan 
förut bestämt och kallat Entomostraciter, 
har denna Författare nyligen ytterligare 
lemnat några bidrag. I synnerhet har .han 
fästat uppmärksamheten på den linie, som 
å ömse sidor om pannan visar sig på de 
* med ögon försedda arter, och lemnar go- 
da kännetecken för dessa arters bestäm- 
mande. Han har tillika beskrifvit en ny 
Art, Entomostracites extenuatus, funnen 
vid Heda i Östergöthland •••'). 



*) Act. Soc. Scient. Upsal. Vol. VIII. 



INNEHÅLL. 



75 



Z O ö g r a p h i Cé 
Antalet af bekanta djur-arter . . . pjtg. 1. 

Mastologie. 

TSya djurarter från Ostindien, af Raffles . . 3. 

af HORSFIELD . 5. 

— — af Habdwick. . 6. 
Leach's indelning af Flädermössen ... 6. 
Antilop-arter , af Ch. H. Smith .... 7. 

Ornithologie. 

Nya foglar från Nya Holland, af Temminck. • 8. 

— — från Java, af Horsfield ... 9. 

— — — — af Hardwick . . . 10. 
Leach om Glareola . . . . . . 10. 

FiscHER om Podoces . . . . . . 10. 

Edmoston om Lams parasiticus . . . 10. 

Hebridiska foglar, af Magillivray . . . 11. 
Planches colore'es d'oiseaux af Temminck och 

Laugier .......* II. 

Ichthyologie. 

Om Amerikanska fiskars geographiska utbred- 
ning o. s. v. af HuMBOLDT ocb Valsncienwbs . 11. 

Entomologie. 

MeiGEKS Beskrifn. af europ. Diptera • . . i4* 

KiRBY om Otiocerus och Anotia . . . . 14. 

Leacu om Murmidius . , . . . . i5. 

Nya Insectarter af Drapier och Fischer • i5. 

Tcssarops maritima^ af Rafinesqve ... 16. 

Helminthologie , o. s. v. 

Fékvssac's arbete om Mollusker . . . 16. 

Obekant maskdjur, af Tavway • • . • '8. 

Far luta, af Féäussac . • . . . i8. 



7Ö 

Nya Conchylier af Th. Rackett och af R. Shep- 

pard* • • • • • • • 

HöNiNGHAUS om Crania . .' . 

Om Sertularia ^elatinosa j af J. Flemming _. 
Om Echinococcus hominisj af Bremser 
ScoRESBY om microskopiska djur i hafvet vid 

Grönland . . . . . . . 



>9' 

20. 
20. 



Z o o t o in i e o c li C o m p a i- a t i v A n a t o m i e. 

Anatoraie af Pelicanus Aquiluj af E. Barton 
Anatomie af Testudo europcea af Bojanus 
Inre skelett hos Insekter , af Eschscholtz 
Insekt-anatomie, af Audouin 
AuDouiic om organisationen af Trilobiter eller 

Entoraostraciter ..... 

Iakttagelser om åtskilliga Maskdjur, af Esch- 



om 
scHOLTz, samt af Kuhl och Hasselt 
Om hjertats byggnad, af Eschscholtz 

Phy si ologi e. 

Om den svarta färgen hos Negern; af E 
Om djurens locomotion, af J. MUller 
Lysande Insekter ..... 
Undersökning af Lysmasken; af Macaire 
Lysande djur i hafvet; af Mac Culloch 
Ormar med tvenne hufvud . 
Hermaphroditer bland Insekter 
Snäckor i varm källa .... 
Filaria torkad och återlifvad; af Matthet 
Gifters olika verkan på olika djur 
Om Blodkulorna, af Prevost och Dumas 
Transfusion ...... 



Home 



27. 

28. 

29. 
29. 



3o. 
33. 
33. 
35. 
37. 
39. 
3g. 
4o. 
4o. 
41. 

44- 
48. 



, D i U !• 



C! 



1 c m le. 



Blodet i Gulsot; enl. Meissner . . 
Blodets decomposition; enl. Vauquelin 
Ägghvitans sönderdelning af electriska stapeln; 

af Prevost och Dumas .... 
Smör af Qvinnomjölk; enl. Pleischl 
Analys af Bensubstanser; af Chevreul 
— — SaJtcretion vid benröta; af Alemanni 



5u 
5i. 

53. 
53. 
54. 
54. 



77 



Analys af blå urin; enl. GnAifiEi. och Delen ■ 

— — diabetisk urin; af HEar.^BSTEDT 

— — urin, innehållande jern, enl. Wubzeh 

— — urin af Råna taurina och af Bufo 

fuscus/ af J. Davy 

— — Hydropisk vätska; af Brändes 

— — Aqua amnios och allantoidis m. ni.; 

af Lassaigne .... 
-^ — af Oxhjertan; af Bracqnnot 

— — arabraartadt ämne; af CHEVALiEROch 

Lasseigne ..... 

— — Stinkämnet hos Viverra PiUorius 

— — Concrementer . . . . , 

— — Färgämnet i kräftskal; af Lassaigne 
Cantharidine hos Lytta segetum Fabr. 
Chlorins verkan på animaliska ämnen . 
Giftig boning. ...... 

Fornver Idens Fauna. 

Irländsk fossil Elg ..... 

Ben af Mammot funna vid Rochester . 
Petrifikat af Medusa (?); enl. Rafinesque . 



Zoologiska Arbeten utkomna i Sve 

år 1821. 
I. Med af seende pä Sveriges Fauna.' 

Bohtisländska Fiskar; af Hollbebg 
Ovis polyceras; af Thunberg .... 
Orthoptera Svecicay af Zetterstedt 
Ichneiunons-Iarver i Spindelbon [Pimpla ovi- 
vora); af Boheman . . . . . . 

2. Med af seende pä utländska föremal .• 

BrachyuruSj ett eget fogelslägte, af Thuwberg 
Utländska Insekter, Alurnusj m. m.; af Thunberg 

— — Gyrinus och Clythra/ af 

Forssrerg 

— — Zirophorusj PolytomiiSj Apte- 

rogyna, m. fl. af Förf. 
Bidrag till Ålens Anatomie; af Lagberg 
Ny Entomostracit (i?, extenuatus) .■ af Wahlenbebg 



55. 
55. 
55. 

55. 
56. 

56. 
5g. 

60. 
61. 
62. 
63. 
65. 
65. 
65. 



67. 
67. 

riga 



60. 

4 

70. 

7'- 



7'- 

77. 

72. 

73. 

73. 

74. 



I 



ÅRSBERÄTTELSER 



' OM 

VETENSKAPERNAS FRAMSTEG, 

AFGIFNE AF 

KONGL. VETENSKAP S-ACADEMIEISS 
EM B ET SM ÄN 

D. 3i MARS 1 823. 




S T O O K II O L M, 
Tryckt lios J. P. Lihuhs Emka, i823> 



; 



HÖGBORNE FURSTE, 

NÅDIGE Herre! 
Mine Herrar! 

J_^et gifves ett Sarafunds-band mennislcor emel- 
lan, som lika vidsträckt med civilisationen le- 
der sig till alla länder, alla tungomål, alla sam- 
hälls-ordningar: det är Vetenskaperne. Födde 
och underhållna af vetgirigheten, behofven ocU 
begären, ömsora upplysningens fosterbarn, föl- 
jeslagare och beskyddare, hafva de ändtligen 
införlifvat sig i det borgerliga samhället; och 
uppstiga mer och mer att blifva det alhnänuu, 
och enskilda lifvets ledsagare. Rike pä behrnin- 
gar, tacksamme för den vård de få, följa de 
deras älskare i alla skiften, i niodorne och i 
hvilan, i ungdomens kraft och äldiidon)' p- 
bräcklighet, i det ensliga lifvet och det oiftnt- 
liga: huru ofta har man icke sett och skall i.i;- 
nu se att de följa honom äfven på en thron? 
De göra staters prydnad och förkofran ; de stär- 
ka de svage, mildra de mägtige, närma de afl;ti;s- 
ne, försona de stridige. Deras valspiåk ar: iju» 
bland menniskor och frid på jorden. 

K. V. A. Jrth. 1 83a. ■ 



Det är i dag 84 5r sedan denna vetensltap- 
liga samhälls-anda hos oss bildade en Aca- 
mie. Frid, frihet, nationaJ-upplysning och väl- 
måga hade förberedt denna skapelse. Kraflerne 
voro väckte, beståndsdelarne framhragte: det 
behöfdes en electrisk gnista att ordna dem. Den 
gafs af snillen, hvilkas ljus sedermera gått oför- 
dunkladt fram genom tvenne mansåldrars sti- 
gande vetenskaper. 

Den Kongl. Vetenskaps-Academien är i dag 
återförd till minnet af sin stiftelse: Hon kan ej 
genomskåda det framfarna utan att samla djr- 
bara vederraälen af Regeringarnes hulda omsorg 
om hennes bestånd; af ädle medborgares nit för 
hennes yrken, af framfarne Ledamöters lysande 
förtjenster för hennes heder och anseende. Des- 
sa minnen utgöra kärnan af dagens högtidlighet: 
de innebära hennes hopp för det tillkommande. 

Och detta hopp, huru lifligt förnyar det 
sig ej på hvarje högtidsdag, då Academien får 
samla sig omkring sin högste Ledamot, en Fur- 
ste, som med sä upplyst deltagande Sjelf följer 
och främjar vetenskaperne. Med denna iiöga 
eftersyn , denna låfvande uppmuntran skola hos 
oss ej saknas lärde generationer att en gång er- 
sätta dem som afgå. De äro redan bebådade. 
De skola framdeles möta deras Befordrare pä 
hans lysande bana. Der skola vetenskaperne 
samla omkring honom nya medel att stärka och 
förädla sitt fosterland; de skola stundonj, ibland 
-regerings- konstens invecklade problemer och 
ombytliga utslag, bjuda tankan en lugn tillflykt 
till klara, säkra och ovanskligt tillfridsställande 
sanningar. 



Academien har lillryggalagt ett år, som 
hon hoppas ej hafva varit friigtlöst för veten- 
skaperne, ej utan njttiga beredelser för hen- 
nes fortfarande verksamhet. Hennes annaler haf- 
va blifvit riktade med undersökningar och upp- 
täckter som bibehålla hennes gamla plats ibland 
lärda samfund: hennes vetenskapliga förråder 
hafva blifvit i alla deras grenar förkofrade. Hon 
har ökat sin ansenliga boksamling med dyrba- 
ra verk ; den har blifvit ordnad genom några 
Ledamöters oförtrutna möda : Hon har gifvit till 
sin mathematiska instrument-samling ett kost- 
bart verktyg, som nu färdigt, snart går att blif- 
va en hufvud-ledare fÖr de astronomiska obser- 
vationerne: Hennes naturalie-samlingar hafva 
blifvit förökade genom tvenne utmärkt betyd- 
liga donationer: den ena, af Commerce-Rådet 
Casström, består i en sällsamt stor botanisk 
collection. Utom Scandinaviska växter samlade 
dels af gifvaren sjelf dels af andre, innehåller 
den herbarier af Solander, af Linné den yn- 
gre, Sparrman, Gröndahl, Williams ifrån andre 
länder och verldsdelar, jämte några sällsynte 
fossilier och en complettering af Academiens 
nalur-liistoriska verk. Den andra donationen, 
af Bruks-Patron Hisincer, består i en complett 
samling af svenska mineralier, med åtskilliga 
utländska, utgörande tillsammans öfver 2000 
sluffer. Denna berömliga frikostighet sätter Aca- 
demiens lärda skatter i en fördelaktig jemförel- 
se med flere ryktbara utländska samlingar. 

Och under denna materiella tillväxt af hen- 
nes on)råcIe, har Iion med intet mindre tillfrids* 
ställelse sett de allmänna framsteg vetenskaper-» 



ue under den sist förflutna tiden gjort: det ålig- 
ger henne ä^fven att redogöra fo'r dera. 

Natur-forskning utgör hufvudsakliga före- 
målet för hennes herätlelser: det iir en cen- 
tral-kraft, som sprider sin in fiy telse öfver hela 
mennisko-lifvet och till vetenskapernas alla gre- 
nar. Det ar en otömlig kalla till heundran af 
den allvisa ordning som råder i det hela, så 
långt vårt öga når. Det är ea beständig täflaa 
med naturens allmänna krafter, alt upptäcka hen- 
nes lagar, följa hennes verkningar, tillegna oss 
hennes producter, intränga i hennes styrelse, 
utvidga vårt herradöme. Det är en långsam 
och mödosam utsökning af den besittningsrätt på 
jorden, som blef vårt slägte ämnad i de öfver- 
lägsne anlag, hvarmed det »utrustades framför 
alla dess öfrige bebyggare. 

Till detta herravälde sträfvar Natur-forsk- 
ningen, och i denna kamp med naturen hvilka 
lysande segrar äro ej vundne, h vilka inkräkt- 
iiingar gjorde! Huru lyckligt täflar ej snillet med ^ 
hennes krafter och snärjer dem den ena efter 
den andra i sina band. Hon fördöljer sig i 
atomerna och man uppsöker henne äfven utom 
synlighetens gräns; hon flyr bort i rymderne 
och man förföljer henne i deras djup, hon för- 
kläder sig i tusenfaldiga former, och man ut- 
letar och ordnar hennes typer , hvilka förfärli- 
ga krafter hafva vi ej vågat tämja och begagna! 
Mäktig och herrlig står mensklighetens spira 
sträckt öfver jorden. Snart skulle det tyckas som 
yi nu kunde öfverskåda naturens hela gestalt, 
mäta hennes riken, omfatta hennes styrelse; 
men ju närmare vi trade henne, desto majestät* 



ligare liöjer lion sig ofver vår syn-l<rels och 
det stora mysttsiia phantomet slår Lesländfgt 
lika omätligt liögt för var heiindran, med hjes- 
san höjd i ett raohi, som fordom Sinai. 

Så länge värt slägte Lestår och vetensliaper 
odlas, skola således ej ämnen tryta för under- 
sökningar, ej fält för nya inkriiktningar. Och 
emellan våra vundna fördelar skola vi ofta er- 
fara att naturen aiven har sina segrar, säkra, 
oemotståndliga. Sedan odlaren länge aftvun- 
git henne sine skördar, skördar hon ändthgen 
odlaren sjclf. Så hafva veteuskaperne på det 
sist förflutna året gjort många kännbara förluster. 
Academien har med djup saknad förlorat en in- 
hemsk ledamot i Presidenten Friherre af Wet- 
TERSTEDT, i tacksamt minne förvarad i hennes 
annaler. Tion har bland sina utländske Ledamö- 
ter sett ett nederlag som liknat en hämd pä 
naturens lyckliga foiskare : Herschei. , Berthoi- 
LET, Hauy, Deeambre, hvilka namn nu sam- 
lade till skuggorne af vetenskapernes framlar- 
iie fäder, och den oförf^ätlige, som bevarat 
hela generationer emot förödelsens faror, som 
inödrarne välsigna, som ungdomen, helsan, 
skönheten skyddade prisa, Jenner , vaccinatio- 
nens uppfinnare, har åtföljt dem. 

Det tillhör efterverlden alt med erkänsla 
samla och gömma de arf de bortgångne efterlem- 
nat. Koiiql. Academien, öm om sina plig- 
ler emot dem, har föresalt sig att på sina 
högtidsdagar nj)plifva minnet af någon fram* 
faren Letlamol, som jjagnat och hediat hen- 
ne och framställer i dag en af de sedna- 
rc tiders y])persle naturforskare, Cari. Wn.- 



HELM l?cHEEi-E. Med geniets originella kraft före- 
gick han ocli beredde den stora revolution som 
chemien på hans tid undergick, inträngde med 
sin skarpsynte blick i naturens hemliga regio- 
ner, beundrades af sin samtid för en mängd 
enkla och vigliga upplåckter, och bortrycktes i 
förtid ifrån sina outtröttliga bemödanden att än- 
nu längre bortflytta vetenskapernes gräns. Hans 
minnespenning kommer i dag att utdelas. 



CHEMIE OCH PHYSIK. 



p 



Chemie och Physik. 



Jag skall begynna framställningen af den Ljudet» 
stora mängd, till en del ganska vigtiga , ''^^^'5' 
undersökningar, som Llifvit anställda un- 
der loppet af det förflutna året, med re- 
sultatet af försök öfver ljudets hastighet, 
verkställde, på bekostnad af Bureau des 
Longiludes i Paris, af Arago, Gay-Lus- 

SAC, ProNY, MaTTHIEU, BoUVARD och VON 

HuMBOLDT *). Försöken anställdes med ka- 
nonskott, lossade midt i natten, i ett nä- 
stan fullkomligt lugn; emellan Ville-Juif 
och Montlhery i grannskapet af Paris. Re- 
sultatet af dessa försök blef, att vid+io® 
är ljudets hastighet SS^.a meter eller i -yS.o r 
toises i secunden. Försöken af i'y38gifva 
I '72.56, men då temperiituren, som för- 
modeligen då var +6®, reduceras till 
+ 10°, så blir resultatet 173. 84. De La- 
PLACE har beräknat ljudets hastighet vid 
+ 16°, efter sina formler och med iakt- 
tagande af luftens hygrometriska tillstånd 
till 337.776 meter i secunden. Då det 
föregående reduceras till +16°, så ger 
det 340.9. Dessa 3,i meters skillnad an- 
ser DE Laplace vara observations-fel. Vid 
dessa försök anmärkte man, att då skotten 
på den ena station hördes fullkomligt väl 



•) Annales de Cliimie et de Physique T. XX, 
pag. 210 och 266. 



från den andra, hördes de knappt, och 
många alldeles icke, i omvänd rigtning. 
Afståndet var något mer än i~ Sv. mil 
eller 9549.6 toises. Denna omständighet 
kunde icke förklaras. Äfvenså observerade 
de att, då moln ströko öfver emellan 
stationerna, hördes skotten med rullan- 
de, liksom af åska, hvilket åter alldeles 
icke bemärktes, då himmelen var klar; 
detta synes bevisa den gissningen, att 
åskans rullande är ett echo frän molnen. 
Leslie *) har visat, att ljudet i vät- 
gas är så svagt, som i luft, förtunnad till 
y~ af dess vanliga täthet. I en blandning 
af lika delar vätgas och atmospherisk luft 
är ljudet knappt hörbart. 
Eteetro. De electriskt magnetiska phenomenen 
Mngne- fgj-tfg^a att Vara ett hufvudföremål för Na- 
turforskarnes undersöknmgar. vår känne- 
dom af detta vigtiga ämne har under sist 
fÖrflutne år, vunnit ganska betydliga til- 
lägg, till h vilka jag, framför alla andra, 
räknar de magnetiska phenomen, hvilka 
D:r Seebeck i Berlin upptäckt hos tvenne 
olika metaller, som råka hvarandra i tvenne 
särskildta punkter, af hvilka den ena be- 
rörings-punkten har en högre temperatur 
än den andra. 
Seebecks Det enklaste sättet att frambringa 

^ei dessa magnetiska phenomen är följande: 
eiectro- Man låter gjuta en stång af vismut eller 
"tifka' ai^timon, af 6 till 8 tums längd och J till 
pheno- ^ tums tjocklek, och sedan den är väl 
°'^nom' rengjord , i synnerhet vid ändarna, om- 



*) PniLLips Annals of Philosophy 1822 Sept. 172. 



II 



lindar man den ena ändan nSgra hvarf upp. 
ganska hårdt med en, äfvenledes rensku- ^^.•■™- 

ji mg 

rad tråd af messing eller lieldst koppar, 
ju tjockare ju bättre, hvarefter tråden från 
denna ändan af stången höjes i båge mot 
den andra och omlindas der lika många 
hvarf. Det är ännu beqvämare och säk- 
rare att, vid stångens gjutning, låta kop- 
paren antingen i form af grof tråd, eller 
såsom en lång och smal remsa, med båda 
ändarna insmältas i stången. Då ändan 
af stången, der koppartråden är omvefvad 
eller insmält, upphettas, blir denna lilla 
apparat magnetisk, så att det tydligt mär- 
kes på magnetnålen. Om den år mycket 
kall, t. ex. af endast + 5° a 6°, så för- 
slår handens värme , att deri utveckla tyd- 
liga tecken till magnetisk polaritet. Bäst 
är likväl att upphetta den lindrigt i lagen 
af en spritlampa, hvarvid den kan fås så 
starkt magnetisk, att den alldeles öfver- 
vinner jordens magnetiska kraft och att 
magnetnålen lyder endast apparaten. Med 
afsvalningen försvinna åter alla magneti- 
ska phenomen. Orsaken till detta magne- 
tiska tillstånd synes ligga deri, att, då 
tvenne ledare fÖr electriciteten, hvaraf me- 
tallerna utgöra de bästa , råkas i tvenne 
särskildta punkter, och då den ena con- 
tactspunktens temperatur upphöjes öfver 
den andras, uppkommer i den uppvärmda 
antingen en urladdning af motsatta electri- 
citeter, eller tvertora deras åtskiljande, i 
hvilka båda fall en electrisk ström till 
jemvigtens återställande förorsakas inom 
deu slutna krets, som af mcluUerna bildus. 



12 



Denna électrislia ström är del orsaken till 
de magnetiska jDhenomenen^ hvilka här äga 
rum på alldeles samma sätt som omkring 
en kropp, hvaraf electriska stapeln urlad- 
das» Här äro således phenomen af con- 
tacts-electricitet, utan all mellankomst af 
en vätska och utan något slags medverkan af 
chemiska förändringar. Seebeck's försök 
utvisa, att metallerna i denna berörings- 
electricitet icke följa samma inbördes för- 
hållande till hvarandra, som vid de af 
chemisk verksamhet åtföljda electriska phe- 
nomeuen , der kännedomen af metallens 
electro-chemiska natur, låter förutsäga ele- 
ctriciteternas rigtning i <len uppkomman- 
de electriska strömen. Då försöket an- 
ställes, så som ofvanföre är nämdt, med 
en stång af vismut ^ hvars ändar äro om- 
lindade eller sammansmälte med en i båge 
böjd kopparremsa, så åstadkommes hos 
magnetnålen, då den uppvärmda berörings- 
punkten .af båda metallerna vändes åt norr 
och nålen ställes under kopparremsan, af- 
vikning åt öster, och under vismutstången 
afvikning åt vester. Att båda vända nå- 
len åt motsatt håll, kommer deraf att då 
electriska strömen i den lilla apparaten 
går åt samma led , alltid tillbaka i sig sjelf, 
så går den i den ena hälften af cirkeln i 
en motsatt direction mot i den andra hälf- 
ten, och följakteligen då den positiva ele- 
ctriciteteu går från norr till söder i kop- 
paren, så återgår den från söder åt norr 
genom vismuten. Då magnetnålen i före- 
gående försök afviker åt öster under kop- 
paren, så bevisar detta alt den positiva 



i3 

electriciteteu går frän vismuten i den upp- 
värmda contacts-punkten till kopparen. 
Var stången åter af antimon, så afviker 
nålen under kopparen åt vester, då den 
uppvärmda contacts-punkten vändes åt 
norr, h vårföre således den negativa ele- 
ctriciteten går från antimon till kopparen. 
Seebeck har funnit, att dessa båda metal- 
ler , vismut och antimon, äro de mest op- 
ponerade i denna electriska serie, så att 
vismut i den värmda contacts-punkten ger 
positiv electricitet åt alla andra metaller, 
och antimon ger på samma sätt negativ 
electricitet åt alla andra. Han har pröf- 
vat i detta hänseende, en stor mängd af 
ledande kroppar så väl rena metaller^ 
som metallers ömsesidiga föreningar, svaf- 
velbundna och kolbundna metaller, och 
ordnat dem i en serie af kroppar, som 
småningom öfvergå från vismutens till an- 
timons electriska sida. I denna uppställ- 
ning har han funnit att inblandningar af 
främmande kroppar, stundom i ganska 
små qvantiteter, så alldeles förändra en 
metalls förhållande i detta hänseende, att 
den ofta Öfvergår frän den ena ändan af 
serien till den andra. Det är troligt att 
dessa phenomen kunna bidraga alt upptäc- 
ka främmande inblandnhigar, der man an- 
nars icke anar dern. 

Men det är ej endast emellan olika Elccho- 
metaller, som uppvärmningen frambringar ™ska^ 
electro-magnetiska phenomen. De uppkom- pi>eno- 
ma äfven under vissa vilkor hos en enda ""p" 
metall. Seebeck fann att, då antimon götsväcktc i 
i fyrkantiga stänger af 6 till 8 tums längd 'i^^* 



.4 

och I till 5 tums tjocklek, hände det stun- 
dom att dessa slänger hade den egenska- 
pen att, då de uppvärmdes i ena ändan, 
blifva till hela sin längd magnetiska på 
ett sådant sätt, att den ena längdkanten 
fick jiM under det alt den diagonalt mot- 
satta fick sM, och de andra begge kom- 
mo alt ligga i indifferenzplanum. Seebeck 
härleder detta från metallens kristallisa- 
lion, hvilken utgått från två diagonalt 
motsatta linier, för att mötas emot den 
andra diagonalen. Han har visat att sam- 
ma electro-magnetiska disposition uppkom- 
mer, om tvenne tresidiga stänger, den ena 
af antimon och den andra af messing, 
samraanlödas med den ena sidan, så att 
de eflerråt formera en enda fyrsidig stäng. 
Han har vidare funnit att, om man af en 
enda metall, som lätt kristalliserar, t. ex. 
zink, antimon eller vismut, gjuter en ring 
af 5 till 6 tums diameter och f eller ^ 
tums mägtighet i godset, sä blir en sådan 
ring magnetisk, då något ställe deraf upp- 
hettas; men dervid inträffar den egna om- 
ständigheten, att tvenne punkter, hviika 
man genom försök måste uppleta, fsam- 
bringa, dä de uppvärmas, den största mag- 
netiska kraften, och att tvenne andra der- 
emot frambringa alldeles ingen. Alla stäl- 
len emellan dessa punkter frambringa de 
electro-magnetiska phenoinenen i så myc- 
ket högre grad , som de ligga de först- 
nämnda punkterna närmare. Dessa punk- 
ters relativa läge är ej reguliert eller dia- 
metralt motsatt, så alt linier, som sam- 
manbinda dem, hvarkcn gå genom ringens 



i5 

medelpunkt, eller göra räta vinklar med 
bvarandra, utan de variera allt eftersom 
tillfälliga omständigheter olika influtit på 
metallens kristallisation under afsvalnin- 
gen. Det allmänna resultatet af försöken 
med en enda metall, sjnes vara, alt de 
electro-magnetiska phenomenen kunna äga 
rum äfven emellan de minsta delarna af 
samma kropp, då de befinna sig i ett visst 
reguliert läge, förmodligen bildande in- 
verterade grupper af kristaller, hvarige- 
nom det electriskt-polariska tillstånd, som 
af den electro-chemiska iheorien förutsat- 
tes, vinner ännu större sannolikhet. 

Försöken öfver den electro-magneti-Electro- 
ska rörelsen hafva blifvit mångfaldigade "l^fj"*' 
och pa flera olika sätt anstälde. Ampere rörei- 
bar påfunnit en apparat af en koppar-ocb ""*• 
en zink-cylinder, i bvilken den förstnämn- 
de år så upphängd , att den roterar om- 
kring sin axis, om en magnet införes dit, 
och man har sedan i England förändrat 
den så , att både zink- och koppar-cylin- 
dern rotera i motsatta riktningar, då en 
magnet införes i apparatens axis. Samlin- 
gen af dessa rörelse-phenomenen framstäl- 
ler en mängd af ganska intressanta expe- 
riment, men som likväl, i det hela, alla 
bero af en gemensam princip, på flera 
olika sätt anvjind, och användbar för en 
mängd physisk? lekverk, liksom de rörel- 
ser man plägnr åstadkomma med vanlig 
friclions-eleclricitet. De intressantaste ar- 
beten öfver detta ämne äro utan tvifvel 



f6 

Amperens *^ och de la Rive **) d. yngres. 
Ampere har visat att en magnet, genom 
hvilkens axis electriska urladdningen le- 
des, om den är rörlig, hvälfver omkring 
sin axis så länge den electriska strömen 
fortfar, och att om magneten är fast och 
någon del af deu öfriga ledningen är rör- 
lig, så hvälfver den rörliga ledaren om- 
kring sin axis genom inflytelsen af mag- 
neten. I det förra fallet kan magnelens 
yta betraktas såsom en mängd af små 
magneter, som rotera omkring den ele- 
ctriska ström som går genom axis, och i 
det sednare kan ytan af den roterande 
ledaren anses såsom en mängd af rörliga 
ledare, som rotera omkring förlängningen 
af magnetens axis. Ampere har vid;ire ge- 
nom ett ganska sinnrikt försök visat att 
alla delar af en ledare, som urladdar ele- 
etriciteten , repellera hvarandra, samt att 
kroppar, som icke kunna behålla den mag- 
netiska fördelningen efter den electriska 
strömens upphörande, kunna, utan att 
omedelbart genomfaras af den electriska 
urladdningen, i dennas grannskap blifva 
till en viss grad magnetiska och afTicieras 
af magneten -•'*"^. De la Rive har med 
ganska snillrika försök så till sägande ana- 
lyserat de krafter, genom hvilka en mot 
sig sjelf i form af Ögla tillbakaböjd rörlig 
ledare, som urladdar electriciteten, alltid 

ställer 



*) Annales de Clumie et de Physique par M, Rf. 
GAY-Lussac & Arago, T. XX, p, 60 och SgS. 
*•) På anförde ställe, T. XXI, p. 24. 
***) På anförde ställe T. XXI, p, 47. 



sliillcr sig s.'! , filt ögl;ins plan gör räta 
viiililar med den magnetiska meridian, d.ä, 
ställer sig i ösler och vester. Dessa för- 
sök visa att den electriska stiömen i en 
vertikal ledare, som endast kan rotera om- 
kring en vertical axis, sträfvar all ställa 
ledaren så, att det planum, som förenar 
hoiiuni med axis, är rätvinkligt emot den 
magnetiska meridian, och så att den kom- 
mei' vester om densamma, om den posi- 
tiva electriciteten går uppföre eller öster 
om den, då + E går nedåt. En horizon- 
tel ledare deremot sträfvar alt röra sig i 
en riklning paralell med sin egen och va- 
rierande efter sin olika position relatift 
till meridian. Är den upphängd på ett 
sådant sätt att den kan röra sig i ett ho» 
rizontell planum, liksom en magnetnål, 
och electriciteten kommer in genom sus- 
pensionspunklen och går ut genom en ai 
ändarna, som är höjd nedåt och ligger 
i en circulair ränna af qvicksilfver, så ro- 
terar den oupphörligt omkring sin axis, 
genorn inflytelsen af jordens magnetiska 
polaritet, så länge den electtiska urladd- 
ningen fortfar. Alt den electro-niagneli- 
ska öglan endast stannar rätvinklig emot 
meridian och icke roterar, kommer deraf 
alt öfre och nedre horizontela delen, med 
lika kraft sträfva alt gå åt motsatta håll. 
Ampere har, genom de LARivE.lem- 
nat en ganska enkel geometrisk upplösning 
af dessa phenomen af electio-chemisk rö- 
relse, och han har i en särskildt afhand- 
ling sökt bestämma den algebraiska formel, 

M. V. Acad. Anh. ,8»3. 3 



»om representerar den inbördes åverkan 
enielhiii Ivenne oändligt små delar af le- 
dare, som urladda electriciteten. 
Eleciro- Davy **^ hade funnit att ett electristt 

'"'^"*' sla°;, led t genom concentrerad svafvelsj- 
försök ra, icke hade förmågan att gifva raagne- 
«{• f^AVT.j^j.j^ polaritet åt en Iransversalt mot sla- 
gets riktning lagd stälnål, samt att, då 
slaget togs genom luften, tvert öfver nå- 
len, blef magnetiska polariteten mycket 
svagare, än då urladdningen skedde genom 
en metalltråd. Detta förklarade han der- ^ 
igenom, att via den svagare ledningen af 
vätskan och af luften, blef den qvantitet 
electricitet, som i ett gifvet tidsmoment 
urladdades, för ringa för att uppväcka 
särdeles märkbara magnetiska phenomen. 
För att bestämma om detta möjligen kun- 
de härröra af rörligheten i de flytande 
kropparnes delar, försökte Davy urladd- 
ning genom rör, fyllda med qvicksilfveroch 
med den smälta lättflytande metallbland- 
ningen af vismut, bly och tenn, hvilka 
båda vid detta tillfälle verkade såsom so- 
lida metalliska ledare. Då han i deras 
ställe använde väl utbrända trädkol, så 
kunde äfven en ganska stark electrisk sta- 
pels urladdning icke verka på magnetnå- 
len, förr än kolet för båda ändar omveck- 
ledes med platinalöf, så att contacten med 
metall skedde i ganska många punkter, 
och metalltrådar leddes från löfven till 
stapelns poler. Detsamma inträffade med 



*) GiLBERTs Annalen der Physik, neue Folge. 
Il B,, g. 241. 



»9 

smält kalihydrat, som är en af de bästa 
ledare af andra ordningen, och först då 
metallstycken af en stor yta indoppades i 
kaliliydratet, till electricitetens urladdande 
derigenom, visade sig electro-magnetiska 
plienonien. Davy fann vidare att den bå- 
ge af electriskt ljus, som uppkommer då 
ett 2000-parigt plätbatteri urladdas, emel* 
lan tvenne spetsar af kol, ej allenast ver* 
kade på magnetnålen, utan då han till den- 
na eldbåge i en ganska spetsig vinkel för- 
de polen af en mycket kraftig magnet, 
LIef bågen af den sistnämnde attraherad el- 
ler repellerad med en roterande rörelse^ 
så som ungefär en solid och rörlig ele- 
ctrisk ledare skulle hafva sökt att rotera 
omkring magnetens pol. Dessa phenomen 
blefvo svagare då försöket anställdes i för- 
tunnad luft, och i lufttomt rum var in- 
flytelsen af magneten icke mer så otvif- 
velaktigt märkbar, emedan magneten, ge- 
nom fördelning, sjelf blefelectrisk, antin- 
gen den ställdes i ledande förening med 
jorden eller ej. 

Barlow '') fann att en koppartråd, 
som hänger verticalt ned i qvicksilfver, 
och genom h vilken ett någorlunda starkt ele- 
ctriskt par, eller en Hare*s calotiinotor, 
urladdas, utkastas ur qvicksilfiet då polen 
af en stark magnet ljälle,s intill den, men 
återfaller genast, då ledningen afbrytes 
och dess magnetiska polaritet upj)li6r, hvar- 
igenom den beständigt fortfar att utkastas 



•) Philos. Mai^azine by A. Tii.i.oca and Ii. Tay- 
Loa Oct. i8u7,, pag. ?.4'« 



30 



och iUerfalla så länge magnelen hålles i 
dess grannskap. Häraf har Barlow con- 
strneiat ett litet instrument, der ett annat 
slags electro-magnetisk rörelse, än den 
förr omtalade rotation, inträffar. Man klip- 
per af tunnt kopparbleck en liten cirkel- 
rund skifva, som i kanterna djupt utskä- 
res, så att den liknar en fleruddig stjer- 
na, hvarefter den förses med en liten axel 
i medelpunkten och upphänges på en le- 
dare, sä att den kan med lätthet svänga sig 
onikrins: densamma. Då den nu ställes så, 
att den med nedeista taggen tangerar qvick- 
silfver, och så alt en eleclrisk ström kan ur- 
laddas genom qvicksilfret, det lilla stjern- 
hjulet och den arm h varpå delta^ hänger, 
och man, sedan denna urladdning är be« 
gynnt, närmar polen af en magnet till 
det ställe der hjulets nedersta tagg råkar 
qvicksilfret, så attraheras eller repelleras 
denne af magneten och kastas på sätt med 
tråden i nyss omtalade fall skedde, utom 
qvicksilfret, en annan tagg intränger i dess 
ställe och, då den undergår samma ver- 
kan, kommer en tredje in, och hjulet 
fortfar att på detta sättet vända sig om- 
kring med en hastighet, som snart ögat ej 
kan följa. Om det skall väl lyckas, for- 
dras att hjulets spetsar äro amalgamerade, 
samt alt qvicksilfrets yla är hetäckt med 
ett tunut lag af svag salpetersyra, fÖr att 
aflösa det lager af oxid, som annars så 
gerna lägger sig på qvicksilfrets yta och 
hindrar rörelsen. Detta försiglighetsmätt 
år alltid att iakttaga vid alla försök med 
electro-magnetiska rörelser. 



ar 



Barlow har genom nog;^raiina försök 
iestämt , att, i den electro-inagneliska ur- 
laddaren, livarje dels verkningar på mag- 
netnålen föiliålla sig omvändt såsom qva- 
draterna af afståiiilet, såsom långt förut 
Lambert, Rgbison och Mayer funnit för 
den vanliga magnetens verkningskrets *3« 
men att denna verkan är hvarken att at- 
trahera eller repellera, utan är en tangen- 
tial-kraft, som sträfvar att göra axes af 
electricitelens och magnetismens verksam- 
het rätvinkliga mot hvarandra. 

Att för öfrigt här uppräkna den mängd 
af särskildca försök, som blifvit anställda 
öfver de electro-magnetiska phenomenen 

af ScHMIDT, POHL, MuNKE, PrECHTL, VAN 

Bkf.k, van der Heyden, von Moll, Cl'm- 
MiNG, Hill o. 11., vore visserligen utan 
allt ändamål. 

Professor Hansteen i Christiania har,j^j^^^ 
i ett af Norrska Naturforskare utgifvet ar-magne- 
bete ■"•'), meddelat en populär franiStällning ^!^^^ 
af jordens magnetiska polers lägen, beräk- siand. 
nade efter de magnetiska observationer, 
man från längre tid haft, och corrigerade 
efter de sednaste noggrannare bestämman- 
den på de sista Engelska Nordpols-expedi- 
tionerna, samt utsatt missvisningens nord- 
liga ocli sydliga directioner på tvenne char- 
ter, hvilka hafva hvar sin af jordens rö- 
relsepoler lill medelpunkt. Jordens nord- 
Östra, eller så kallade Siberiska, magnetpol 



*) liclinb. Pliil. Journ, B. 7, p i8l. 
*•) Magazin for Nattii videnskabei nr. af hvvD, 
Jfji.i»reBi( och MA?l■HMA^, 1 B., p. i. 



33 



I 



var år 1770 belägen pä 4°. 17' afständ från 
polen och ii9°.95 longitud från Ferrö, 
samt Ar i8o5 pä /^°.'66 från polen och 
137.75 från Ferrö. Den nord vestra nord- 

oJen, eller den Americnnska, har på oli- 

a tider haft följande läsen: 

Är. afstäad från Polen. Vestl. lon^ fria 

Urecnwicn, 

1750 19". i3' loS^^.Ö' 

1769 i9°.43' 1 00°. 2' 

1813 2^2 ".50' 92°.24'. 

Af de tvenne södra polerna var den syd- 
östra helägen år 1642 under JN ja Holland 
vid i8''.55' från söderpolen samt i46°.29' 
Öster om Greenwich och år 1773 vid20°.33' 
från polen samt 1 36°. 1 5' öster från Green- 
wich. Den sydöstra är belägen under Elds- 
landet och var 1670 på i5''.33' afstånd 
från polen och 265 '^26' öster om Greenwich 
samt år 1774 på 12O.43 frän polen och 
a36°.43' från Greenwich, Af dessa 4 po- 
ler anser Hansteen den nordvestra och 
sydöstra vara ändarna af jordens ena mag- 
netiska axis, och den nordöstra med den 
sydvestra att vara ändarna af den andra. 
Dessa magnetiska axes korssa hvarandra, 
utan att råkas eller skära hvarannan, och 
utan att någondera går genom jordens 
medelpunkt. Bådas indifFerens-punkter lig- 
ga m3'cket närmare till söderhafvets yta 
än till vår sida af jordklotet. Al den förän- 
dring man finner i polernas lägen efter 
olika år, inser man att de fly tta sigj^ båda 
de norra i en östlig riktning, nven med 
olika hastighet; och båda de södra i en 
vestlii^, luen äfvensä med olika hastighet. 



a3 

I en förnyad iiicliucitions-charta *), 
Lerälnad efter incliuations-observationer- 
iia under Capitaine Parry's resa kring 
den nordvestra magnetiska polen, bestäm- 
mer Hansteen dennes läge att i8r8 — 19 
liafva varit vid 2'].°25 från Polen ocU 
ungefär io4° östlig longitiid från Green- 
wich. Hansteen anser troligt, att den nyt- 
tjade inclinations-compassen i London gif- 
vit lutningen 1° för stor, hvilket han sö- 
ker styrka med flera anledningar och har 
dervid ganska skarpsinnigt utvecklat alla 
de omständigheter, som kunna göra en 
lutnings-compass felagtig, samt visat huru 
de kunna rättas eller undvikas. Tillika Jordm» 
har han lemnat en corrigerad lutnings- "^f^"»- 

O O 1 1. ska 

charta **), der han bestämmer de ^ punk-iEqvatoi 
ter, på livilka jordens magnetiska a?quator 
skär den verkliga asquatorn. Den magne- 
tiska aequatorn skär den vanliga först på 
106 — 107 vestlig long. från Gicenwich , 
hvarefter den magnetiska asqvatorn knappt 
höjer sig norr om den verkliga, och skär 
honom åter vid i25° vestlig longit., sän- 
ker sig derefter några få grader sÖder om 
aeqvatorn, men höjer sig snart och skär 
den vid 172° v. long. hvarefter den lång- 
samt höjer sig noir om aeqvatorn, till dess 
den vid 'jo° östl. long. från Greenwich 
emellan Babel Mandel och Malahar höjt 
sig ända till i2* norr om asqvatorn, sti- 
ger derifrån hastigt ned och skär aeqva- 
torn vid 2^ — 25*^ östL long- och är redan 



*) GiLBERTs Annaleii der Phylik. N. F. 11.273. 
*•) Pä anf. ställe T. IV. 



^4 

vid 20* vcsll. loiigitud KJ* sÖder om ceqva- 
loui, livaiilVån den åler uppstiget lills 
den IräfFar den vid 106° vestl. longilud, 
hvaiifiäii vi utgingo. 

MoRiET "Q har beräknat magnetiska 
seqvalurns utsträckning och läge och fun- 
nit dan nAs:ot alVikande från det nu an- 
förda. Efter honom skares jordens verk- 
liga a?qvator af den magnetiska pä Afrikas 
vestrji ksjst vid 10° östl. long. från Pa- 
ris (^IIansteens Lestämmelsc ger 16°) och 
följd åt vester sänker den sig tills den vid 
a3° vestl. long. frän Paris uppnätt i4°,i, 
(^hvilket alldeles inträffar med Hansteen). 
Sedan närmar den sig aeqvatorn, går nä- 
stan rakt öfver södra America, h varefter 
den vid 100° vestl. longitud från Paris 
kommer ceqvatorn ganska näraj blir med 
den nästan paralell och utan att skära den 
kommer vid 120° vestl. long. i beröring 
dermed , sänker sig derefter åter åt söder 
ocli når vid 164° vestl. long, 3°, i3"5?ydl. 
latitud. Sedan närmar den sig äter aeqva- 
torn , som di;n skär vid 174° östl. longi- 
tud. Den uppnår sedan 8°,44 ' 'lordl. l;i- 
tilud, går derpä åter ned till 'j°./i/\", så 
åter upp till 1 1 °,ij , som inträffar vid 61 « 
östl, longit, och skär slutligen på Afrikas 
vestra kust aeqvatorn, hvarifrån vi utgin- 
go. Man finner att Morlets beräkningar 
instämma för den ena halfvan af jordklo- 
tet temmeligen nära med IIansteens; men 
aflägsna sig för den andra något denfrån. 



') På anf. släJle .\. F. lO B. p. 19, 



a5 

Del är i de förra årens berättelserMagnet- 
anfördt att masfiiet-nålens missvisning, näiens 

1 1 Ä o »i^ -.^ • ° rectio- 

sedan den år lö 19 uppnatt sitt maximum, grada- 
nu återgår mot öster. Af de observatio- *'°n. 
ner som i Frankrike och England häröf- 
ver blifvit anställde har man funnit att 
missvisningens årliga retrogradation nu ut- 
gör I ',55" *3' hvilket utgör 2 secunder min- 
dre än i förra årets berättelse anfördes. 

Barloav''*), som anställt en mängd gan- Magne- 
ska intressanta undersökningar rörande dent»*''.?''- 
vanliga magnetiska polariteten, har fun- hos 
nit att stänger af jern, som ställas i dene^öigadt 
magnetiska lutnings-linien och upphettas 
till börjande mörk rödglödgning, få i det- 
ta tillstånd en Ökad magnetisk kraft; smid- 
da stänger likväl mindre än gjutna, hvil- 
Va sistnämda dervid visa en 3 gånger star- 
l^are polaritet än då de äro kalla. Vid 
detta tillfälle anmärkte Barlow att då 
temperaturen höjes till hvitglödgning för- 
svinna alla tecken till polaritet, men att 
på öfvergången från rödglödning till hvit- 
glödgning inträffar en omvänd polaritet, 
bvilken man aldrabäst märker, då magnet- 
nålen närmas till stängernas culminatioiis- 
punkt, men som mindre väl upptäckes 
vid polerna ; då deremot den vid lindri- 
gare hetta ökade polariteten bäst visade 
sig vid stängernas ändar. 

Man har trott sig finna att compas- Fyrar- 
ser, sammansatte af tvenne rätvinkligt hon- '"'^a 

» , ,, lo 1 " ,.} Magiicl- 

logacle magnetnålar, som då de äro lika näiar. 



') Aniiales de Cliimic et de Physiqne par M.M. 
OavLussac et Abaoo t, XTX p. 438. 

*•; j:diiiL. rhii. Joum. h. vii. ». 23g. 



26 

Icrafliga, visa i NV och NO, skola vara 
mindre underkastade tillfälliga omständig- 
lielfis rubbning. Sådana hafva blifvit för- 
färdigade af den Engelske instrument-ma- 
ka ren W. Clark '•'^. 

De electromagnetiska åsigterna af jor- 
dens magnetiska polaritet hafva synts för- 
ändra åsigterna af dess magnetiska till- 
stånd. Den ideen, att i hvar och en mag- 
net existera electriska strömar, som göra 
riita vinklar med dess axis, har föran- 
ledt till den förmodan att sådana electri- 
ska slrömar, som gå från öster till vester 
kring jordens zoner, orsakade hennes mag- 
netiska polaritet. Dessa electriska strö- 
mar skrdle då uppkomma af solstrålarnes 
på dygnet omvexlande inflytelse, och so- 
lens verkan på jorden vore derigeuom 
icke endast alt upplj^sa och uppvärma, 
utan ock att göra den magnetiskt polarisk. 
En sådan anledning till de magnetiska 
phenomcn jordgloben visar, vore ett gan- 
ska bel^^dande inkast emot Hansteens an- 
tagande af 4 poler; men om den vore rig- 
tig, skulle magnetpolernes ställning förän- 
dra sig med solens, till en vida betydli- 
gare grad än hvad som nu inträffar. Det 
återstår således alltid att gissa på att jor- 
den har sin magnetiska polaritet bestämd 
af någon annan omständighet, t. ex. så- 
som Hansteen förmodar, genom inflytelse 
af solens och månans magnetiska axes; den 
magnetiska polariteten må då bestå i, eller 



*) Neiies Journal fiir Chemie und Physik v. 
StHWEiGGER und Meinecke N. R. b. 6 s. 34i' 



37 

vara åtföljd af electriska ströraar kring 
jorden, så göra de intet inkast emot an- 
tagandet af tvenne magnetiska axes, som 
har hvar sina electriska, mot honom rät- 
vinkliga, slrömar. 

Professorerna Hansteen och MASCH-Magnc- 
WANN i Christiania hafva gjort ätskilligaj^*»^^^^^^^ 
försök öfver magnetiska kraftens chemiska verk- 
verkningar *}. De funno att då silfver ur ""^e^"^- 
dess upplösning reduceras af qvicksilfver 
i häfvare-formiga rör, som ställas med bå- 
da benen i den magnetiska meridianen, 
så utfälles silfret alltid fullkomligare och 
i större kristaller i d^t nordliga benet än. 
i det sydliga j hvarest det tillika blandas 
med qvicksiifversalt, som afsättes. Ställ- 
des röret vändt i öster och vester, så 
gcck reduction vida långsammare och det 
reducerade stod lika högt i båda benen. 
Samma verkningar erhöUos, då man i stäl- 
let använde artificiella magneter, hvarvid 
alllid silfret afsaltes rikligare öfver mag- 
neteiis söderpol. Dylika men efter allt 
utseende mindre pålitliga, försök hafva 
blifvit anställda af Murray i England. Han 
fann, att, då i en svag upplösning af silf- 
ver insattes en icke magnetisk tråd af jern, 
så reducerades intet silfver; men då en 
magnet lades i grannskapet begynte re- 
ductionen genast. Magnctiseradt stål åstad- 
kom strax reduction, till och med då det 
var Öfverdraget med fernissa; men i Mur- 



*_) GiLBERTS Annalen der Pliysil. N. J. B. lo 
p. 234 samt Magazin for natuividenskaberne, 
!• 97- 



38 

RAYs försök afsalte sig Jet reducerade mest 
])u magnetens nordpol tvärt emot Han- 
STEEXs och Maschmanns erfarenhet; också 
i har ÄiuRRAYS erfarenhet af andra hlifvit 
motsagd. 

Contacts Rt;dan i förra arets redogörelse (p. 87) 
citet omtalades enaf Robert Hare i Philadelphia 

OHarss up|:)funnen electrisk apparat, som han kal- 
motor Jat calorimotor, lor dess utmerkta egen- 

och De-g|^ap^ 3^^ genom sin urladdning, frambrin- 
ga höga temperaturer och deraf beroende 
phenomen. Användandet af detta instru- 
ment har gifvit upphof åt så märkvärdi- 
ga resultat, att jag måste något utförligare 
omtala det. 

Instrumentets ■') första inrättning 
bestod af zink- och kopparplåtar, rul- 
lade i spiral, så att zinken på båda 
sidor oragilVes af kopparen, som forme- 
rar ensam det yttersta hvarfvet. Zinkplå- 
tarna hade 9 och 6 tums sidor och kop- 
parplåtarna 14 ^^^^ ö tum; samt det der- 
af spiralformigt hoprullade paret 2§ tums 
diameter. Plåtarna hindras från ömsesi- 
dig beröring genom insatta smala fernis- 
sade käppar, som hålla dem på högst ^ 
tums afslånd ilrän hvarandra. Paren fä- 
stas på en trädhom bredvid hvarandra, 
så att de kunna på en gång uttagas. I 
början satte Hare hvart och ett af dessa 
par i ett serskill litet cylindriskt kärl af 
glas, men sedan fann han att de altför- 
väl kunde insättas i ett gemensamt tråg 



*} SiLLiMANs American Journal of Science» and 
Arts. Vol. 3 p. io5. 



^0 

af träd, ut''n alla slags afdelniugar emellan 
paren. För att få poletna hvarandra när- 
mare, delade han antalet af par emellan 
tvenne li''g» som stiilldes vid sidan af 
hvarandra på 6 tums afstånd, emedan 
han funnit, alt en enkel skiljevägg emel- 
lan båda raderna, i samma tråg, ej var 
tillräcklig att isolera den electriska kraften 
från polerna vid den ändan der dessa lå- 
go jemte hvarandra. Instrumentet inne- 
höll So par, /[O i hvart tråg. 

Haue har sedan förenklat consti^uctio- 
nen af denna calorimotor *) pä det sätt, 
alt han tagit raka fyrsidiga zinkbleck af ^ 
och 3 tums sidor och inslutit dem i en 
hylsa eller låda af koppar utan lock och 
Lotten, så alt kopparen står på högst -J t. 
afstånd från zinkens yta, och zinkskifvan 
hålles i kanterna från contacten med kop- 
paren , förmedelst en trädremsa, som har 
en på längden gående inskärning för zink- 
skifvans kant. Närslående figur visar* 
metallernas ställning, sedd uppifrån ocli 
c 

ulan de nyss ( ( ' .• Q ) omtalade 

'z 
trJidremsorna. Denna tillställning liknar 
således ÖnsTKDS batteri, från hvilket det 
likväl skiljer sig derigenom, att kop- 
j)arlr3gen har ingen botlen ocli alt zink- 
skifvan en gång for alla sitter fast i 
kopparfodtralet, hvaiigenom metallerna 
kunna med säkerhet bringas hvarandra så 
mycket närmare, hvilket lör all voltaiskt- 



*) PA atifoida ställe Vol. V. p. 97. 



3o 

electrisk verkning är af en betydlig nytta. 
Alla dessa kopparhylsor läggas tillhopa, med 
ett tunnt blad af papp, doppadt i lack- 
fernissa och lorkadt, emellan livar och en, 
så att alltsamman utgör en enda samman- 
hängande massa i h vilken vatten endast kan 
intränga emellan metallerna, då den i trä- 
get nedsänkes. Denna tillställning är vida 
lättare att göra än den förra. Ledningen 
som sammanbinder zinken af det ena pa- 
ret med kopparen af det andra, göres först 
sedan paren pä detta sätt äro samman- 
häftade. Trägen äro af träd och sä ställ- 
de att de kunna höjas och sänkas, då der- 
emot de sammanhållna paren sitta orörliga. 

För att göra ledningen frän polerna 
till de ämnen, på h vilka man vill låta 
electriciteten verka, betjenar sig Hare af 
ganska tjocka blytrådar , fastlödda vid de 
sista parens koppar, och i andra ändan 
försedda med ett handtag af träd, eme- 
dan de ofta under urladdningen blifva så 
heta att de ej vidare kunna hållas med 
händerna. Dessa handtag innehålla tillika 
små tänger, hvarmed kroppar kunna in- 
tryckas i ledande förening med blyträ- 
den; och för de tillfällen då man vill 
operera med trädkol, fastlöder man vid 
blytråden en i ändan förtennad messings- 
cylinder, hvari kolet inslutes, emedan det 
omfattadt af bly genast smälter blyet. 

100 par af denna apparat gifva vida 
större verkningar än den föregående af 
80, ehuru den sistnamde innehåller mera 
metall och en större syrsättlig metallyta. 
Med en calorimotor af aSo par, constru- 



3t 

crad på det sätt nii är anförd t, och ur- 
laddad emellan i i spets skurna coniska 
kol, uppkommer en båge af det electri- 
ska urladdniiigsljuset Irån ^ till i tums 
längd, cell ljuset deraf är sä intensift, att 
det ej kan med blotta ögonen betraktas, 
utan måste åskådas genom fördunklande 
media, liksom då man ser på solen. Hare, 
äfvensom de hvilka med honom första 
gången utsatte sina ögon för inflytelsen 
af detta ovanliga ljus, feck starkt inflam- 
merade ögon ; han led deraf så att han på 
ett par veckor icke tålde dagsljuset^^ och 
detta oagtadt Hare, vid sina fcfrsÖk med 
knallgasblåsröret, vant sig vid det starka 
ljus, som af detta frambringas. Med den- 
na 230 pars electriska stapel, som han 
gifvit namn af deflagratort erhöll han 
dessutom följande resultat. Barytjord, laggd 
på ett platinableck, reducerades och för- 
brände åter med yttersta liflighet och pla- 
tinabläcket förstördes likt ett kortblad på 
ett glödande jern. En platinatråd af ^g 
tums diameter smälte och flöt som vat- 
ten. En lika tjock ståltråd afbrände med 
explosion. Man lät litet qvicksilfver rin- 
na ur en tratt med hårfin öppning, ned i 
ett annat kärl innehållande qvicksilfver, 
och ledde urladdningen genom den fly- 
tande qvicksilfverslrängen. Qvicksilfret af- 
brann I ögonblicket med explosion, och 
phenomenet blef ytterst lysande då man 
Jät qvicksilfversträngen falla på en sam- 
ling af kardtänder eller på jernfilspän, 
lagde på ytan af qvicksilfret i det under- 
stående kärlet. Då så ofantliga verkningar 



3a 

liunna frambringas med en I sig sjelftså 
liten stapel, som af aSo par af 7 tums längd 
och 5 tums bredd, hvilka förvånande efFe- 
cter skulle man icke då kunna vänta sig 
af t. ex. 2000 par af den storlek, som 
i det bekanta Children's batteri, der plå- 
tarna hade 6 fots liingd och 2 fot 8 tums 
bredd? 
Hares Shximan "") har bekräftat de förun- 

lacfia- Jpansvärda verkninearne af calorimolorn, 

grator > i p • r I 

samman-med användande at ett nistrument at den 
bundca j-j,g^ omtalade constructionen. Han ville 

med en i i • 

vanlig dervid försöka att iorstärka caiorimotorns 
*"rat!"^^'''^'^'"§^^' derigenom att han förenade 
den med en vanlig trågapparat afSoopar 
plåtar af 4 tums sida, och fann att båda 
alldeles upphäfde hvarandras verksamhet, 
så att knappt någon gnista mera kunde er- 
hållas, vatten decomponerades knappt syn- 
bart, och den electriska stöten kändes fö- 
ga. Dä caiorimotorns plåtar upplyftes ur 
träget och hängde i luften, meddelade sig 
trågapparatens verkningar genom dem, så- 
som genom en annan ledare, men såsnart 
de åter sänktes så att de kommo en tura 
djupt i trägets vätska, tillintetgjordes tråg- 
apparatens verkningar. Då Su.i.iman an- 
säg detta såsom en möjlig verkan deraf 
att calorimotorn hade sina par stående i 
ett sammanhängande lag af vätska, lät han 
sänka den vanliga trågapparatens plåtar 
på samma sätt i ett tråg utan afdelnin- 
garj men verkan deraf var alldeles den- 
samma. 



*) På anförda ställe V. 94. 



33 

samma, och resultatet förblef oförändradt 
antingen de båda apparaternas liknämniga 
eller oliknämniga poler förenas. Af det- 
ta verkligen paradoxa förliållande slutar 
Sn.LiMAN, att mellankomsien af en vanlig 
electrisk stapel, emellan calorimotorns po- 
ler, verkar endast såsom ett oledande hin- 
iler, att Låda äro utan verkan på h varan- 
dra, och att ingenderas verkande kraft 
förmår genomfara den andra. 

JIare har försökt att förklara detta 
förhällande såsom en fÖljd af en, af ho- 
nom redan förut uppkastad, theorie om de 
Yoltaiskt electriska pheno?nenen, i stöd af 
hvilken han betraktar de härvid framkom- 
mande electricitet, ljus och värme såsom 
serskilta kroppar, hvilkas relativa propor- 
tioner kunna variera efter olika omstän- 
digheter och olika construerade apparater. 
I de så kallade torra eller de Lucska stap- 
larna, der blott electriska atlractioner och 
repulsioner, utan alla chemiska verknin- 
gar samt utan märkhart Iju.i eller värme, 
uppkomma, är endast electricitet upp- 
väckt; i det enkla galvaniska paret, som 
1. ex. i AVoi.i-ASTONs electriska syring, der 
en metalllråd blir glödande och der intet 
instrument, att igenkämia electricitet, ger 
minsta tecken till eleclrisk fördelning, 
iiro endast ljus och värme de verkande. I 
alla de olika apparater, som kunna con- 
strueras emellan dessa båda extrema, fin- 
ner man electricitet, värme och lyse sam- 
verkande men i olika förhållanden; följakt- 
ligen , yttrar Hare, är det möjligt att i 

if. r. A. År$h. i8aa. 3 



34 

deflagratorn circulerar värme mera än 
electricitet, och i den vanliga trägappara- 
ten circulerar mera eleclricilet än värme, 
och (iå ingendera kan genomsläppa deu 
andras öfverskott, går ej den verkande 
kraften af den ena genom den andra. 
Denna förklaring synes vara tillräcklig till 
phenomenets förklarande; men är den der- 
fÖre rigtig? De magnetiska phenomenen 
som åtfölja det electriska tillståndet, lika 
väl och på samma sätt i den enkla gni- 
stan af frictions-electrici tetet, som. i det 
enkla galvaniska paret, sjaias utvisa att 
magnetisk polaritet, electricitet, ljus och 
värme alltid följas lika, och att den ver- 
kande kraften således alltid är densam- 
ma , huru den än uppväckes. Å en an- 
nan sida synes Sillimans försök, om de 
bekräfta sig, icke kunna förklaras af hvad 
vi nu känna om stapelns electriska tillstånd. 
Smält- Hare hade vid sina försök med ca- 

ning af lorimotorn, då den urladdades genom kol- 
''äirrl^spetsar, tyckt sig finna att kolet mjukna- 
motoin.je och blef grötformigt, samt att, dä jern 
och kol mot h varandra gjorde urladdnin- 
gen i lufttomt rum, tände sig atmosfe- 
ren omkring dera, då luften insläpptes, 
och en rödaktig rÖk bildades, som afsat- 
tes på glaset och syntes vara jernoxid. 
Hare drog deraf den slutsats, att hettan 
varit så stark att den frambragt en at- 
mosfer af gazformigt jern. Sili.iman ■'■), 
som repeterade urladdningen med kolspet- 



*) Sillimans American Journal of Sciences and 
Arts. Vol. V, p. lOÖ. 



35 

sar emot hvarandra, fann att på den po- 
sitiva spetsen samlades beständigt ett an- 
flog af kol, som öktes till dess att denna 
förlängning åstadkom conlact emellan bå- 
da, och under detta bildades på det ne- 
gativa kolet, midt emot det positivas spets, 
en conisk fördjupning, så alt ganska tyd- 
ligt en flyttning af kolets delar från den 
negativa till den positiva sidan ägt rum. 
Emot livilket ställe som helst på det ne- 
gativa kolet, som spetsen af det positiva 
hölls, så uppkom den coniska fördjupnin- 
gen och transporten af koldelar till den 
positiva sidan. Då han samlat en portion 
af det sålunda flyttade kolet, och betrak- 
tade det med förstoringsglas, fann han att 
det hade ett helt annat utseende än van- 
ligt trädkol, var grått, metallglänsande, 
beslående af små hopgyttrade spheriska 
ytor (^mamelloneradt) och så tungt, att då 
delar af det oförändrade tolet tillika blif- 
vit inblandadt, kunde dessa blåsas bort, 
under det smältas qvarliggande; med få 
ord, kolet hade undergått en verklig smält» 
läng. Skillnaden i utseende emellan det 
smälta och icke smälta^ måste likväl ses 
under ett godt microscop, för ringheteu 
af den smälta delens volum. Att askan i 
kolet ej var orsaken till delta phenomen, 
fuuier man deraf att det lika inträffade 
då denna var med chemiska medel ut- 
dragen. Vid detta tillfälle torde böra er- 
inras, rt) att kolets öfverflyttande fiånden 
negativa till den positiva sidan, visserli- 
gen icke bevisar att endast i denna dire- 
ction går en eleclrisk ström. Flyttningen 



36 

I synes här härröra af <.let eleclro-negaliVa 
kolets benägenhet ii It niirma sig liil den 
positiva ledaren, liksom då, emellan tvu 
nioisatt electriska conducteurer, lampsou^t 
slår sig ned på den positiva ledaren och 
röken af brinnande kalium (kali-ångor) 
på den negativa; Z») alt den smälta mas- 
san väl ej kan anses för rent kol i smält 
tillstånd, utan såsom ett blyeitslikt car- 
buretum af silicium och kanske andra i ko- 
let befintliga återslällbara metalliska ämnen. 
Då deflagratoin urladdas omedelbart 
af menniskohänder, ger den icke någon 
egentlig stöt, men en pinsam känsla, som 
Sr likadan i första Ögonblicket, som sedan 
kedjan är sluten, och så betydligt smärt- 
sammare på den positiva sidan, att per- 
soner som ej kunde åtskilja polerna, igen- 
kände dera på denna. 
Metal- Davy har anställt ganska intressanta 

lers oii- försök öfvcr åtskilliga kroppars förmåga 
niSaa'att leda electriciteten *). En mättad lös- 
att ieda,iing af Jioksalt af I tiims tvärlinic, på 
«iteten"li^'"'<^c''^ sidan i beröiing med platina 
hvars af lösningen råkade yta utgjorde '7.3 
q v. tum, urladdade icke fullt 2 par af 
hans trågapparat; en concentrerad lösning 
af kalihydrat urladdade 3 par, då en pla- 
tinatråd af i tums längd och -^f- t. dia- 
meter urladdade 60 par fullkomligt. Huru- 
vida paren urladdades fann han, medelst 
användandet af en liten apparat att sön- 
derdela vatten, med hvilkeu han försökte 



*) GiLRrRTs Annalen der PbysUi, I?. F., B. ii,. 
lid. 354. 



37 

att samtidigt urladda electriciteten, ocK 
då denne apparat gaf" gaz, var det ett tec- 
ken att den andra afledniugea var ofull- 
komlig. Kol al väl utbrändt buxbom, af 
0.3 tums bredd, o.i t. tjocklek samt 1.2 
t. längd, insatt emellan platina, som tan- 
gerade alla punkter för andarna, urlad- 
dade lika mycket electricitet, som en 6 
tum läng plalinatråd af -ji^ tums diame- 
ter. För öfrigt fann Da vy att electrici- 
teten går igenom dåliga ledare med ju 
luiudre svårighet, ju större dess intensi- 
tet är, så att vid höga intensiteler raetal- 
lerne synas föga skiljaktiga i ledningsför- 
nulga, då de deremot vid ringare intensi- 
tet äro det i hög grad. Så t. ex. om man 
har ett enda par af t. ex. en zinkplät af 
20 till 3o q v. tums yla och en dubbelt 
så stor kopparplåt, b vilka insänkas i vat- 
ten , blandadt ined ganska obetydligt syra, 
så förhåller sig kol nästan såsom en ole- 
dande kropp, och en platinatråd upphet- 
tas icke deraf, om dess diameter är min- 
dre än j*ö- tum och dess längd ulgör 3 till 
4 fot. En platinaträd al" i föls längd och 
^^ tum tjocklek blir knappt A^arm deraf, 
dä deremoL en lika läng och tjock silfver- 
tråd kommer i glödgning och en ännu 
tjockare tråd af platina eller jejn blir gan- 
ska liot. 

Davy fann att metallerna ändra sin 
ledningsförmåga med leinperalurc]i, på elt 
sådant sått ;ilt dtw förminskas af en högre 
och ökes af en lägre temperatur. Då en 
plalinatråd i luften blir glödande af ezi 
cieclrisk slapels urladdning, sä kan han 



38 

icke mer urladda hela qvantum af electri- 
citet. Låter man tråden då oragifvas af 
spiritus, vatten eller olja, med ett oid af 
ett kylande medium, så Llir den icke 
mera glödande och urladdar stapeln nu 
fullkomligt. I detta hänseende har Davy 
anställt ett högst intressant försök, som 
visserligen skall förvåna hvar och en som 
först ser det. Man urladdar en kraftig 
electrisk stapel med en 4 tiH 5 tum lång 
platinatråd, som är så fin att den glödgar 
till hela sin längd. Upphettar man nu 
något ställe af tråden i en spritlampa till 
hvitglödgning, så afsvalna i ögonblicket 
alla andra delar deraf under den synbara 
glödgningens temperatur; men om man i 
stället rörer den glödande tråden med ett 
stycke is, eller blåser på den, eller annars 
afkyler någon del deraf, så komma de 
andra delarna från rödglödgning till hvit- 
glödgning. Orsaken härtill ligger deri att, 
då ett stycke af tråden upphettas af lam- 
pan, blir den så dålig ledare för electri- 
citeten, att tillräckligt electricitet icke slip- 
per fram för att glödga de andra delarna, 
och då en del af tråden afkyles^ förvand- 
las den till en bättre ledare, h varigenom 
således electricitetens lopp blir mindre 
hindradt och en starkare urladdning upp- 
kommer i den återstående delen. — För alt 
bestämma metallernas relativa leilniugs- 
förmåga, tog Davy trådar af lika dimen- 
sioner till längd och tjocklek och försökte 
huru många par af en kraftig tråg-apparat 
hvar och en af dem förmådde urladda, så 
att intet spåi till gaz fÖrmärkles i en til- 



39 

lika anbragt apparat alt sönderdela vatten. 
Han fann dä att jernlräden urladdade 6, 
piatinatråden ii, tenniråden i2,kopp3r- 
och hlj^trädarne 56 ocli silfverträdeii 65 
par, hvarefter deras ledningsförnKiga skulle 
kunna låta hestämnia sig, om icke den i 
de sämre ledarue uppväckta hettan gjorde 
beräkningen osäker. Hvar och en metalls 
ledningsförmåga lann han proportionell 
emot dess massa, icke emot dess yta, 
samt att denna förmåga förhåller sig om- 
vändt som det ledande styckets längd, så 
alt t. ex. då en pla tinaträd af ^\-^ tums 
tjocklek och 6 tums längd fullt urladdade 
10 par, så urladdade samma tråd förkor- 
tad till 3 tum 2o par- Om en viss längd 
af en metalltråd urladdar ett visst antal 
par, sä urladdar en 6 gånger så tuiig, men 
lika lång tråd af samma metall, eller hvad 
som kommer på elt ut, 6 sådana trådar 
sammaidagda, 6 gånger så mänga par. Af 
denna egenskap sökte Davy att finna en 
säkrare metliod alt jemföra rnelallernes 
ledningsförmåga derigenom alt han ul- 
röiile (\e\i olika längd som fordrades af 
lika tjocka trådar af olika metaller , för att 
urladda samma antal par af tiäg-;ippara- 
ten. Han fann då följiinde läugdlörhål- 
landen, nemligen: silfver 6'o, kopj^ar 55, 
guld 4o, bly 38, platina lo, palladium p 
och jern 8. 1 afscende på rnelallernes 
egenskap alt olika läll upplieltas af ur- 
laddningen, fann han (Lni i följande oid- 
ning: jern, palladium, })latii)a, (enn, zink, 
guld, bly, koppar och silfver. Elt gan- 
ska intressant pheuomen inli äffar, då juan 



4o 

i ändarna sammanlöilcr stycken af platina- 
träd med stycken af 4 till 5 gånger tjoc- 
kare silfvertiåd, så att de nägra hvarf 
omvexla, och scdyn urladdar en kraftig 
tråg-apparat dernied. Plalinastyckena glö- 
da, men icke silfret. — Det electro-mag- 
netiska tillståndet ökes i förhällande till 
den temperatur som af urladdningen för- 
orsakas. Urladdar man en kraftig stapel 
med flera trådar på en gång af olika le- 
dande metaller, så blifva de likväl alla lika 
magnetiska och t. ex. omgifva sig alla med 
lika qvantitet jernspån, men om de nyt- 
tjas hvar för sig, så upptaga de olika qvan- 
titeter. Då samma batteri efter hvaran- 
Jiat urladdades med lika långa och lika 
tjocka trådar af följande metaller, uppto- 
gos olika qvantileter jernfilspän, neraligen 
af silfver 82, af koppar 24, af platina 11 
och af jern 8,2 gran. 
fjon- Bland de försök på hvilka Davy grun- 

tacts- dade sina slutsatser i dess förträffliga Af- 
^p^ijg"' handling af år iSo^y om den electriska 
emellan stapelns chemiska verkningar, som sedan 
*°'ocii'^^ väckte en så fÖitjent uppmärksamhet, ha- 
saltba- de han upptagit de phenomen afcontacts- 
electricitet , som erhållas , då isolerade me- 
taller beröras af torra pulverformiga sy- 
s ror och baser, samt der vid tyckt s'g fin- 

na ett conslant förhållande, att nemligen 
syrorna antogo en negatif och basern;».en 
positif electricitct emot metallen. Dessa 
förhållanden hafva åter blifvit närmare lui- 
dersökte af C. G. Gmemn *^) i TiiLingen, 



*) Edinb. Philo*. Journal, VI, p. Sa. 



4. 

som visat att de på detta sätt vunna re- 
sultat sakna den otöränderlighet, som bor- 
de utmä)'ka dem om slaget af electricitet 
som metallen vid dessa tillfallen erhåller, 
på något sätt berodde af den vidrörde 
kroppens chemiska natur. Deremot fann 
liau att af samma kropp, t. ex. af kalk- 
jord eller af kolsyradt natron, erböllo all- 
tid metaller, genom beröring, stark nega- 
tif electricitet, då des$e ämnen voro sträf- 
va iör känseln, deremot en positif dä de 
voro i sin yttersta mecbaniska fördelning 
och lena för känseln. Magnesia, sådan 
den fås i handel, gaf zinken en negatif 
electricitet så länge jorden efter skedd 
bränning var varm , men efter afsvalning 
positif. Ren magiiesia gaf, både kall och 
varm alllid positif electricitet. Med yt- 
terjord blef zinken starkt positif, med 
berylljord åter negatif, o. s. v. Af dessa 
försök har Gmemn dragit den slutsats, alt 
försök öfver contacts-electriciteten emel- 
lan metaller och oxiderade kroppar icke 
berättiga till något generell re^-ullat be- 
trälfande dessa kroppars electro-chemi- 
ska natur. 

Meningarne om electricitetens natur fh- 
hafva alltid varit och skola tvifvelsutan J.'^°'^"T_ 
länge blifva delade. Ganska många Na- dtei. 
tnrforskare antaga blott en enda eleclrici- j^^J""?' 
tet, efter Franrmns mening; andra, bland lnfitomt 
bvilKa Davv en tid räknades, anse den ''"™" 
såsom en egenskap hos de kroppar, på 
hvilka den ytliar sig. Electricitet i va- 
cuum skulle utan tvifvel vara ett stort in- 
kast emot den seduare meningen. Detta 



4^ 

har föranleJt en undersökning af Davy *), 
huruvida tomrummet kan emottaga och 
transportera electricitet eller ej. Davv be- 
tjenade sig dervid af det tomrum som 
Lildas öfver qvicksilfrer, hvilket han väl 
utkokadt, äfvensom öfver tenn, olja och 
hutyrum antimonii. Desse flytande ämnen 
instängdes i en siphon af ett ganska vidt 
glasrör, hvars ena hen var i ändan hopsmält 
och en platinatråd med detsamma ledd 
tvert igenom glaset, för att den vägen in- 
leda electriciteten. Sedan denna ända blif- 
vit fylld med utkokadt qvicksilfver, sattes 
det öppna benet i förening med luftpum- 
pen, till dess qvicksilfret fallit så djupt 
man önskade, då det öppna benet täpptes 
med en vridhane. Då tennet nyttjades, 
inlades detta i bitar, och röret hölls så 
hett att metallen efter hand smälte deri. 
Så snart tomrummet ofvanför qvicksilfret 
var fullkomligt luftfritt, befanns det per- 
meabelt för electriciteten och blef lysande, 
antingen af en gnista eller af ett electriskt 
slag, som leddes derigenom ; men intensi- 
teten af dessa phenomen beredde mycket 
på temperaturen. Då röret var mycket 
varmt och således innehöll mer gazformigt 
qvicksilfver, värdet electriska ljuset starkt 
och af en liflig grÖn färg. I mon som 
temperaturen minskades, aftog ljusets styr- 
ka , och vid — 29° var det så svagt, att ett 
fullkomligt mörker behöfdes för att skönja 
det. Då någon del af det inuti tomma 



*) Annales de Chiraie et de Physique &c. T. 
XX, pag. i6ö. 



I 



43 

röret uipå belades med staniol, antog 
den laddning. Idet vaciium, som erhölls 
ofvanfÖr tennet, var det electriska ljuset 
lika svagt i viirme som i köld; men det 
svagare ljuset i köld berodde icke på en 
mindre qvantitet electricitet, ty, då led- 
ningen fortsattes genom förtunnad luft i 
varmare delar af apparaten, blef electri- 
citeten der mera lysande och gaf i luften 
en stark gnista. Vid en bög grad af köld, 
funnos de electriska phenomenen, i tom- 
rummet öfver qvicksilfver, hafva samma 
intensitet som öfver tenn. Svaga electri- 
ska laddningar urladdade sig efter hand 
genom vacuum, men starka slag urladda- 
de sig med en nästan lika lång gnista som 
i luften, och hvars ljus var synligt i mör- 
kret. "Det är klart, yttrar sig Da vy, att 
ljuset och sannolikt äfven värmet , som 
afskiljas vid den electriska urladdningen, 
bero hufvudsakligast af några egenskaper, 
som tillhöra den ponderabla materien ge- 
nom h vilken electriciteten passerar. Men 
dessa facta bevisa också, att rum, der in- 
gen beslämmelig qvanlflet af vägbara äm- 
nen finnes, kunna framte electriska phe- 
nomen, och från denna synpunkt under- 
stödja de den idcen, att de electriska phe- 
nomenen frambringas af ett eller flera högst 
fina fluida, hvilkas minsta delar, repulsiva 
i hän.sende till h varandra, attraheras af 
alla andra kroj)par.'' Davy tyckes således 
genom resultatet af dessa försök luifva än- 
drat den mening om electricitetens natur 
han i dess Elements of Chcmistry vltrat 
och användt till phenomencns förklaring; 



44 

dock tillägger han, att i en så invecklad 
^ ■ sak kan ingen ting med säkerhet hevisas. 
Davy sjnes vid detta tillfälle icke hafva 
räknat det minsta på förmågan att leda 
electriciteten iios glaset, sojn icke är en 
absolut oledare, hvarigenom dessa försök 
blifva mindre conclusiva. Det mest afgö- 
rande af alla resultaten synes mig vara 
det, då, vid det electriska laddglasets ur- 
laddning, en synbar gnista genomfor va- 
cuum, så vidt denna gnista icke gick längs 
efter ytan af glaset, hvilket är ett vanligt 
urladdnings-phenomen, då en glusyta gör 
gemenskapen emellan urladdaren och knap- 
pen af en electrisk laddflaska. Ändamålet 
med dessa anmärkningar är likväl icke att 
minska värdet af Davy's förträffliga rön, 
som fört oss ett steg närmare den rätta 
kunskapen, utan att visa hur svårt det är 
att, rörande JNaturens grundkrafter, kom- 
ma till bestämda och säkra kunskaper. En 
Svensk Författare har nyligen så förträff- 
ligt yttrat *3 • "Ingenting är sä hemligt 
ända in i organismens lönngångar, i ato- 
mernes affiniteter, ingenting så stort och 
kraftfullt i de meteoriska catastropherna, 
der electriciteten ej kan vara närvarande: 
om denna kraft kan förklaras, så är Na- 
turens förlåt uppdragen." 
Ljusets Äfven phenomenen af ljusets brytning 

Jation. i kristalliserade kroppar ^ eller hvad in;iu 
kallat dess polarisation, sysselsätter ännu 
åtskilliga Liirdas forskningsbegär. De som 



*) Friherre v. EnnENHEiM i Samlingar i aUraän 
Physik, I D,, pag. 169. 



unJer Jet förflutna aret lemuat bidrag 
Iiiiri, äro Fresnel, Brewster och Her- 
scHEL, men resultaten af deras bemödan- 
den iiro ännu icke af den allmäniighet att 
kunna införas i en berättelse, sådan som 
denna. 

Fresnet. bar gifvit en enkel geome- 
trisk demonstration af ljusets refraction, 
enligt b vi! ken phenomenen förklaras efter 
unduhitions-tlieorien ''"'^ med samma, om 
icke större säkerhet, som af emanations- 
theorien, men äfven denna demonstration 
kan naturligtvis bär icke finna plats. 

Läran om värmet har vunnit ganska rärme. 
betydliga och interessanta tilläee, bland ^"^^^^^V 

III? ^ . . , .. ... Oö.' ,... , ling af 

hvilka jag tror mig hora räkna i första värme 
rummet Pouu,let's upptäckt *'") att hvar-, o^**! 

11 ^ härrörs 

je gång en kropp blir våt af någon vät-kraftens 
ska, som sprider sig på dess yta, så upp-'*''^''^"''^" 
kommer värme, ehuru qvantiteten i de 
flesta fall är för liten att, utan bruket af 
känsliga instrument, märkas. Kroppars 
egenskap, att blifva våta af den fljLaiide 
kropp hvaraf de beröras, Q., ex. en solid 
kropp, som doppas i vatten, olja eller spi- 
ritas, blir våt deraf, men icke af qvick- 
silfver^, härrÖrer deraf att vätskans min- 
sta delar hafva större attraction till den 
solida kroppens yta än till hvarandia, och 
är orsaken hvarföre vätskor uppstiga i här- 
rör, högt öfver den yttre vätskans nivean, 
och sta der med en concav yta, dåqvick- 



' Aiinales de Cliimie et de Pliysique &c, B. 

XXI p. 225. 

*) I'4 »nf. It. B. XX p. i4t. 



46 

silfver deremot, som ej gör dem v5la, i 
liånören står med kullrig yta och l;igre 
än det utom röret varnnde qvicksilfrets 
niveau. Denna egenskap hos solitla krop- 
par att blifva våta och att i deras fina 
mellanrum, t. ex. i härfina rÖr, uppdraga 
vätskor, har fått namn af hårrörs-kraft» 
och är orsaken hvarföre t. ex. en pulver- 
formig massa som i en punkt kommer i 
LerÖring med en vätska småningom su- 
ger sig full deraf och blir våt Ivärtige- 
nom. Vid detta tillfälle uppkommer all- 
tid värme, hvars qvautitet är olika efter 
olika kroppar och efter deras olika fiu- 
liet, det är efter den olika Jla, som 
inom en gifven rymd blir våt. Poun- 
i.et's försök synas vara anställda med all 
iioggranhet och med uppmerksamhet på de 
omständigheter som möjligen kunnat föran- 
leda en origtighet i utslaget. Han har be- 
tjent sig af thermometrar, der hvarje grad 
hade ända till 3 centimeters (ungefär i 
tums) längd, och der således en loo 
dels grad kunde väl iagttagas. Det all- 
männa resultatet af hans försök delar sig 
i tvenne satser a) då en solid kropp blir 
våt af en vätska, utvecklas värme och ^) 
då en solid kropp absorberar (i sina porer) 
en vätska, uppkommer äfven värme. För- 
söken hafva blifvit anställda med en mängd 
oorganiska, pulvriserade kroppar, samt 
med ganska många kroppar af organiskt 
ursprung och de dervid nyttjade vätskor 
hafva varit vatten, alkohol, ättikether, 
bomolja och terpentinolja. Alla de här^ 
till nyttjade kroppar voro förut torrkade 



47 

och sedan inlagde i torra och väl torkade fla- 
skor, för att erhålla temperaturen af det ställe 
der försöket skulle ske, utan att begynna fälla 
vatten på sig ur luften, hvartill alla kroppar 
hafva en större benägenhet. 

Följande Tabeller upptaga resultaten af hans 
försök: 



I. Värme-utveckling af oorganiska ämnen. 





Uppväckt värme 


utmärkt i 


Kropparnes namn. 


erader af centesimal-scalan. 


O 






Vatten. 


Olja. 
0.261 


Alkoh. 


Ättik-ether. 


Glas 


0.258 


0.232 


0.277 


Jern 


0.2 I 5 


0.190 


0.229 


o.33o 


Koppar 


ic)5 


0.183 


0.l4' 


o.3o4 


Zink 


0.234 


0.208 


o.25o 


0.23l 


Visraut 


U.23o 


0.220 


0.246 


0. 1 93 


Antimon 


0.23I 


0.225 


o.3o8 


0.286 


Tenn 


(j.3i 


0.254 


0.329 


0.219 


Postlin 


0.549 


0.493 


o.53o 


0.474 


Tegel 


0.572 


0.480 


0.322 


0.458 


Lera 


0.940 


0.912 


0.867 


0.780 


Kiseljord 


o.35o 


0.179 


0.248 


0.417 


Lerjord 


0.204 


0.187 


0.217 


0.341 


Talkjord 


0.21 2 


0.148 


0.208 


0.229 


Jern oxid 


0.286 


0.2 I 5 


o.3oo 


0.424 


Manganoxid 


0.307 


0.236 


0.341 


0.430 


Zinkoxid 


0.198 


0.166 


0.21 1 


0.271 


Kopparoxid 


0.22 1 


0.219 


9.195 


0.268 


Bljglcte 


f> "i i 


).^(u 


0.232 


0.452 


Chrornoxid 


0.160 


0.1 5J 


0. 2 I 9 


0.3 1 8 


Svafvel 


— 


— 


0.173 


0.216 



48 



a. y anne-uvvecklin 


^ «7 


organiska 


anmcn» 




Värmeutveckling eller j 


Kropparnes namn. 


100 


gra 


di ga . 


?calan. 




Vatten. 

i.i6 


Olja 
o.qG 


Alkoh. 


Åttik-Rtliei 


Trädkol 


1.27 


1.4 1 


Stärkelse 


9-70 


3/52 


4-77 


6 18 


Sågspån 


2.17 


?.8o 


3.20 


2.52 


Roten af en Saxifraga 


5.40 


4.27 


5.98 


637 


— Pariera brava 


5.23 


3.38 


4.61 


5.88 


— Glycyrrhiza otF. 


10.20 


4-'9 


7.17 


6.54 


— Valeriana 


426 


3 84 


4 66 


.4. 1 


— Bistorta 


5.72 


3.i3 


6.07 


645 


— I ris 


6.12 


4.00 


3.75 


6.48 


Mjöl af hvete 


2.72 


1. 19 


3.40 


4.10 


— turkiskt hvete 


2.32 


1.22 


3.32 


3.72 


— korn 


2.22 


i.i5 


2.87 


3.83 


— råg • 


2.55 


..43 


2.92 


4.5o 


— hafia 


2.42 


0.91 


2.75 


4.32 


— linfrö 


2.07 


— 


1.73 


3.48 


Hela korn af hvete 


1.92 


— 


2.21 


2.25 


— niais 


I. 10 


— 


2.00 


2.36 


— korn 


1. 12 


— 


1.82 


— 


— rog 


1.62 


— 


1.60 


— 


— skalad hafra 


2.l3 


— 


2.44 


— ■ 


— hafra 


1. 19 


— 


1.56 


— 


— canariefrö 


i.i5 


— 


1.29 


— 


— vallmofrö 


1.27 


— 


1. 1 1 


1.39 


— hirs 


0.94 


— 


1.26 


0.84 


— rofifrö 


1. 10 


— 


1.28 


0.94 


Bomull 


0-97 


1.25 


0.83 


1.67 


Liiineträd 


2.1 1 


1. 17 


2.78 


3.18 


Papper, vanligt 


1 45 




— 


— 


Papper, väl torrkadt 


4.52 


2.12 


3.60 


— 


Hår 


2.06 2.3 1 


1.28 


3.45 


Ull 


3.17 3.38 


2.54 


3.12 


Elfenben 


3.14 


2.18 


1.49 


— ■ 


Läder 


243 


— 


2.41 


— 


Läder, något koladt 


4.37 


— 


— 


— 


Svamp 


190 


— 


— 


— 


Svinbläsa 


2.40 


1.84 


2.58 


3.60 


Senor af oxe 


3.16 


1. 17 


3.3 1 


3.24 


Tunna hinnor af fårtarmar 


963 




10.12 


8.38 


Så kalladt fiskben 


a.86 


2.l5 


1.56 


$.25 



49 

De liär anförde organiska ämnen voro 
liela, då det ej uttryckligt är anfördt att 
de voro pulveiiserade , säsom vid Mjöl, 
och visa saiedes temperaturens höjande 
genom vätskors uppsupning i solida krop- 
par. Hvad den höga temperaturen i nå- 
gra rötter och frön Lelrällar, sä kommer 
den till niigon del af deliquescenta ämnen, 
som i dessa innehållas och som således 
tillika på en chemisk väg frambi ingår vär- 
me genom förening, h vilket åter icke är 
händelsen med hinnor, papper och stärkel- 
se. Att denna värme-utveckling icke hos 
djurämnen står i sammanhang med deras 
uppblötande, hvilket vatten ensamt kan 
åstadkomma, synes af den lika eller hö- 
gre temperatur, som åstadkommes af al- 
kohol och ättik-cther. Af föregående för- 
sök finner man således, att det enkla fa- 
ctum, att väta en kropp, medförer förän- 
dringar, som nian ej anat. Regnvatten 
t. ex. som faller på den torra jorden och 
blöter den, uppväinier den tillika; regn- 
vattnet, som insuges af tiäclens torra bar- 
kar, upphöjer deras temperatur, och genom 
denna uppviirmuing påskyndas tvifvelsutan 
i någon infia vegetation, oberäknadt hvad 
vattnets tillkomst uträttar. Jag har hafttill- 
fälle att iagltaga en af dessa värme-utveck- 
liiigrn-, som äger rum genom anfugtning, 
hvilken så mycket mer frapperade mig, som 
jag icke då kände något annat dcrraed 
sammanhängande phenomen. Då ncmli- 
gen lerjord, blandad med ungefär en pro- 
JST. r. A. Arsl. i8aa. 4 



5o 

cent talkjord, fälles med ammoniali *) ur 
dess upplösning, Iviittas, torrkas ocli glöd- 
gas, så blir den kallnade jorden åter gan- 
ska varm, ända till het, då den fuglas 
med vatten , utan att detta vatten cheniiskt 
förenas med lerjorden, oeh detta intriillar 
älven då den glödgade jorden är i små 
stycken, som insuga vattnet i sig. Det 
är förmodligen den utmärktaste af det slags 
värmeutveckling som Pouillet upptäckt. 

Tempe- Gay LussAO och Weither ■■••*) halva till- 

af den kännagifvit, såsom resultat af ett arbete 

luft, somöfver den värme som lösgöies ur gazer, 

utblåses , „ r- .. i i l I 

frän enda man torandrar deras volum under 
bläsbäig-olika pressioner, af hvilket de framdeles 
ämna lemna utförligare del, "att den luft 
som utblåses genom Öppningen af ett kärl, 
vid en gifven pression, icke efterråt för- 
ändrar sin temperatur, fastän den utvid- 
gar sig." Orsaken till detta i första på- 
seende paradoxa phenomen sjnes vara den 
att i en blåsbälg uppvärmes luften genom 
compressionen lika mycket som den be- 
höfver för att vid utvidgning, efter skedd 
ulblåsning, behälla sin första temperatur. 
Värme Faraday ■•"■■■'••) hade funnit att, om mail 

afängor.j^^jgj. gj^goj, gf kokande vatten träffas af 

pulveriserade salter , så condensera dessa 
vattenångorna till en upplösning, fivarstem- 
peratur blir mer än ioo°, och kommer 
den värmegrad nära, hvarvid samma salts 



*) Edinburgh Phil, Journal. 7 B. p. 9. 

**) Annales de Cliimie et de Physique &c, T. 

XIX s. 436. 
***) På anf. st. T. XX p. 330. 



5i 

concentrerade upplösning kommer i kok- 
ning. Delta phenomen grundar sig i det 
hela på samma princip, som uppväckan- ' 
det af artificiel köld, genom salters bland- 
ning med snö, med den skillnad, att i för- 
rafallet måste vattengazen lösgöra sitt bund- 
na värme för att blifva en flytande lös- 
ning, och i det sednare måste det solida 
vattnet i snön röfva andra kroppars vär- 
me för att dermed blifva flytande. Vid ' 
detta tillfiille yttrade Faraday, att en vät- 
ska, som kokar och afger vattengaz, må 
koka vid h vilken temperatur som heldst, 
så få ändå de uppstigande ångorna al- 
drig mer än + ioo°. Gay Lussac harhär- 
af blifvit föranledd till en experimentel 
vederläggning af denna sats och dervid 
visat, att vattengazen alltid antager tem- 
peraturen af den vätskas yta, från hvilken 
han uppstiger, såsom det också var att 
vänta a priori. 

I ett arbete Öfver afdunstningen och Varme- 
den värme-absorption den åstadkommer, ^^^"""P" 

. f, . tion 

liar Gay Lussac visat, att, då afdunstningen genom 
sker i lufttomt rum, och den jjenom af.^Munst- 

1 I -1 1 I 1 .1- 1 OlDg. 

dunstnuig bildade gasen beständigt bort- 
föres, så inträlFar den högsta graden af 
köld, som, för en gifven temperatur i det 
omgifvande rummet, kan uppkomma, så 
snart vätskans j^la är sä långt afsvalnad, 
alt det värme som absorberas genom af- 
dunstningen är lika till qvantitet med det 
som vätskan återfår genom radialion från 
de omgifvande kropparna. Så att, om man 
afkyler det omgifvande medium, så kan 
kölden ökas utan gräns, så länge den af- 



52 



dunstamle vätskan ännu har någon ten- 
sion. Pä detta sätt liar GavLlssac låLit 
qvicksillVer frjsa genom vattnets alclunst- 
ning i det bekanta LESLiE'ska lörsoket, då 
han omgaf recipienten pä luftpumpen med 
en blandning af salt och snö". Dä en vät- 
ska afdunslar i luften, är afdunstningcn 
hindrad af luftens pression, och den skulle 
vara alldeles ingen i en luft, af sarania 
egentliga vigt som den afdunstade gasens, 
oni denna luft vore i fullkomlig livila. 
Ora gazen åter är i rörelse, sä blir af- 
dunstningcn proportionel med hastighe- 
ten ^ till dess att denna upphunnit den 
hastighet hvarmed ångorna bildas i luft- 
tomt rum. Maximum al köld vid afdunst- 
ning inträffar, då det värme som uppta- 
ges af ångorna är lika med det som luf- 
ten förlorar för att sätta sig i jemvigt med 
ångoroa i hänseende till temperatur och 
pression , sammanlaggdt med det värme som 
af omgifvande kroppar meddelas den af- 
dunstande ytan^ hvilket sistnämda likväl 
är ganska ringa, Gay Lussac har försökt, 
att iinna en formel '"') för beräknandet af 
den köld som genom afdunstningcn i ett 
gifvet iall kan uppkomma, och har jem- 
fört resultatet med beräkningen, hvilka 
någorlunda öfverenstäm mil. Dä luften hål- 
ler en viss grad affuglighet, blir afdunst- 
ningcn mindre skyndsam och kölden följ- 
aktligen nnndre märkbar. Vid luftens 
maximum af fuglighet är all afdunslning 



*) Annales de Chimic et de Physiquc &c. T. 
%Xl p. 87. 



53 

upphörd, och vid alla grader derunder 
aidunstar vatlen deri i sarrsma fÖrhrillande 
som den temperatur, hvarlill luften afkj- 
les på den afdunstande nitissans yta, är 
länot öfver den, livarvid luften skulle va- 
ra i sitt niaxnnum af fuglighet njed det 
vatten hon förut innehåller. I en fullkom- 
ligt torr luft kan afdunstninsen Lrinira 
vattnet till fiysning vid + 8°, men då 
luften är i sin vanliga medeltorrhet, är den 
uns^efär till hälften mättad och kan först 
vid + 2° , genom vattnets afdunstning brin- 
ga det till frysning. På Iiöga herg der 
luften Ur tunnare och således mindre mot- 
verkar afdunstningen , kan vattnet frysa 
genom sin afdunstning vid mycket hö- 
gre temperaturer. De Saussure d. ä. satte 
en våt svamp om thermon)(.'ter-kulan och 
svängde thei mometern omkring, på top- 
pen af Col de gcant, och fann dcrvid lem- 
peratm-en Irån + io° sänkt till — 9°. 3. 

Poisson har från en mathemalisk syn-Viirmef* 
punkt bestämt värmets utdchinde i solida Imiion 
kroppar, hvarmed han i'edan ar i8i5 gjorli solida 
början och har under Iop[)et af nästledne 
år kommit ti!l ämm precisaie och mera 
afgöramlc resultat "'•) , hvilkas äbstracta 
natur likväl icke medgifver något utdrag. 

Dkspp.etz ■■•'•■) har anställt ganska nog- Försök 

eranna försök öiVer åtskilliija kroppars oli-*^!!^'^';.^*- 

ka förmåga att leda värmet. Han harkVoppar» 

till dessa försök användt koppar, jern,,"''!^* 

^ ' ' formuga. 



*) yXnnaIcs de Cliimie et de Pliysique &C. T. 

XIX v. 337. 
*V På anf. st. T. XIX p. 3j. - ' 



54 

att leda zink, tenn, bly marmor^ postlin och 
^^'^™* ' kakelungsraakare lera. Försöken anställ- 
des pS följande sätt: prismaliska stän- 
ger af lika storlek förfärdigades af alla 
dessa ämnen och förseddes på en sida, till 
lika afstånd ifrån hvarandra, med lika sto- 
ra fördjupningar, eller gropar, ämnade att 
innehålla qvicksilfver, för att i detta se- 
dan insätta kulor af thermometrar. För att 
gifva dessa olika ämnen samma radiations- 
förmåga, öfverdrogos de alla med samma 
slags svart fernissa, så mycket möjligt var 
_^lika tjockt, och upphängdes sedan hori- 
zontelt, med den urgröpta sidan upp. Ben 
ena ändan af hvarje stång upphettades 
öfver lagen af en spritlampa till dess att 
thermometern i nästa grop fått en bestämd, 
för alla lika temperatur, vid hvilken tem- 
peratur den sedan, genom lågens regle- 
ring bibehölls, till dess den aflägsnaste 
thermometern slutat att stiga och behållit 
sig oförändrad i tirae. Då annoterades 
de olika temperaturer som funnos på lika 
stora afstånd från den första thermome- 
tern, hvilken i alla stod lika högt, och der- 
ifrån beräknades sedan, efter theoriens 
föreskrift, de serskilta kropparnes olika led- 
ningsförmåga. De uppräknade ämnenas 
ledningsförmåga förhäller sig i den ord- 
ning de ofvanföre äro ställda. Kopparens 
förhåller sig till jernets såsom i2:5. Jer- 
nets, zinkens och tennets äro lika; blyets 
förhåller sig till jernets såsom 1:2 och 
till kopparens såsom i:5. Marmor leder 
värmet dubbelt bättre än postlin, men 
marmors ledningsförmåga är till jernets 



55 

såsom I : i6. Posllin och liiulimakarlera 
förhålla sig i detta hänseende till jernet 
såsom I : Sa. Häraf följer, alt om af tven- 
ne rum, det enas väggar år af marmor och 
det andras af murtegel, så måste det för- 
ras väggar vara dubbelt så tjocka som det 
sednares, om det, värmdt af en lika eld- 
stad, skall kunna bibehålla sig lika varmt 
som det sislnämda. 

Bellani, i Monza *), har anmärkt attomstän- 
fryspunkten på vanliga qvicksilfver-ther- ^'^•'*'^j 
mometrar efter hand höjer sig | , i tilltaga rö- 
en hel grad. Flera som undersökt detta "nde 
på sina therm ometrar, hafva funnit detpunkten 
verkligen hafva inträffat; så fann man t.P^ ^^^'^' 

,,",,, , . momc- 

ex. da den bekanta stora thermomelern i trar. 
observatorii-källaren i Paris år 1817 un- 
dersöktes, på den grund att den annars 
oföränderliga temperaturen der hade efter 
hand synts stiga, att fryspunkten låg o°38 
högre upp an den på skalan var utsatt, 
der den från början sannolikt varit med. 
all noggranhet utmärkt. Tager man frys- 
punkten innan thermomelern igenblåses, 
så blir den genast origtig efter igeubläsnin- 
gen. GouRDON, en skicklig instrumentma- 
kare i Geneve, hade för längre tid tillba- 
ka anmärkt, att pä thermomelrar, dem 
han efter igenblåsningen graderat, steg 
fryspunkten pä de 4 första dagarna sniä- 
iiingom i till ^ grad högre än efter för- 
sta delermination , men han trodde att den 
gradering, som clter 4-de dagen togs var 



•) Annalcs de Cliiniic et Jc Physique &c. T, 
XXI p. 3JJ. 



56 



oföränderlig, och om thcrmometern då af- 
brÖts i loppen j geck fryspunkten ner pu 
sitt första ställe; men Pictet, som under- 
sökt GouRDONS thcrmometrar flere är ef- 
teråt, har funnit, att fryspunkten på dem 
stigit ännu från o.3 till 0,9 af en grad. 
Orsaken till detta phenomen ligger otvif- 
velagtigt i glasets sammantryckning af at- 
mosfärens pression, hvarvid det smånin- 
gom synes gifva efter till en viss grad, 
så att först sedan detta efteigifvande upp- 
hört, h vilket synes ankomma på glasets 
olika tjocklek, en oföränderlig gradering 
lan göras. Jag har från denna sida un- 
dersökt de therraometrar som tillhöra Aca- 
demien,och dem jag sjelfäger, och funnit: 

a) En Academien tillhörig thermome- 
ther af F. Cetti, gjord år 182;, der sca- 
lan har, från 0° till 100°, o'«, 42 längd och 
medaflång kula, hafva fryspunkten höjd o.i. 

b) E.n annan, gjord till en gammal 
scala, och befunnen rigtig nyss åci\ var 
gjord, höjd omkring o°.5 

c) En ther mometer med rund kula, 
af Newman i London, förfärdigad 1812, 
fullkomligt lufttom och graderad på en 
längd af o«,385 från — 40° till + 360°, 
således öfver qvicksilfrets kokpunkt, all- 
deles oförändrad. 

d^ En annan rund, af Cary i London, 
äfvenså oförändrad. 

e) En med aflång kula af Fraicot i 
Paris, upphöjd o.5r 

Af dessa olika therniometrars beskaf- 
fenhet har jag trott mig kunna sluta föl- 
jande: Thermometrarne F) och e) äro båda 



57 

gjorda af vanliga mindre tjocka rör, i än- 
dan utblåste, der glaset således är tunnt 
och genom sin bÖjlighet till en viss grad 
medger en hopträngning af det inre rum- 
met. Vore formen af dessa rum antingen 
en fullkomlig spher, eller en fullkomlig 
cylinder med reguliert elliptiska ändar, 
så skulle luftens tyngd ej förmå minska 
rummet i kulan; men de äro ej fullkom- 
ligt sä skapade, och derigenom äro vissa 
delar benägna att gifva efter, och" dä gla- 
set är tunnt gÖra de det verkligen. 1 de 
båda engelska ihermometrarna är röret, 
på hvars ända kulan är utblåst, till sin 
yttre omkrets nästan så tjockt som ett 
barometerrör, hvaraf följer, i den utblåsta 
kulan, efter all sannolikhet, ett så tjockt 
glas, att, oagtadt den mindre fullkomlighe- 
ten i den spheriska figuren, luftens på- 
tryckning blir utan verkan. I den större 
thermometern af Cetti är den aflånga re- 
servoiren serskilt tiliödd af ett tjockare sias, 
hvarförc den också förändrat sig så obe- 
tydligt. Utan att vilja påstå att denna 
förklaring är fullkomligt rigtig, anser jag 
den dock vida sannolikare, än den af Fi.au- 
GUERGTJES gifua, som betraktar glaset likt 
en spänd fjäder, som motverkar almosphe- 
rens påtryckning, och liksom all fjäderkraft 
efterhand mer och mer öfvervinnes och 
ger efter. — Ämnet är i alla fall af vigt 
alt närmare undersöka, både för rent ve- 
tenskapligt och för meteorologiskt iher- 
moniclriska rön. 

I ett nyligen utkommit arbete öfver ^"'"''f 
Mcleorologien af Liisup i Edinburgh, yttrar tuiwii. 



58 

Obestun-denne, att det djupaste af liafvet för- 
d'ga ?]"modli£ren h vilar pä luft, comprimerad så 

zcr vid , ^ -T TA • I 

CQ hög att den är tyngre än vattnet. Det är icke 
tempcia-ggj.j^3 möjligt, att, i en nykter veteuskape- 
pression.Iig forskning, instämma i en så vågad giss- 
ning, heldst vattnet är permeabelt af luf- 
ten, som ur detta fängelse snart skulle 
uppstiga i högden och återtaga sin vanli- 
ga volum, liksom genom otäta väggar af 
ett kärl hvari luften vore sammantryckt; 
men om också detta förhållande icke är 
verkligt, kan det likväl vara af inleresse 
att undersöka dess möjlighet. "Förestäl- 
lom oss, säger Leslie, att en blåsa fylld 
med luft och fästad vid en kula af me- 
tall släptes i hafvet att sjunka; då hon 
fallit till 2.885 (engelska) fots djup, så 
är luften deri, af den påliggande vatten- 
massans höjd, så sammantryckt, att den 
är lika tung som vattnet, och om kulan 
im aftages , så stannar blåsan här, och 
kommer hon ännu några fot djupare ned, 
så måste hon, af den ännu starkare tryck- 
ningen mera condenserad, blifva tyngre 
än vattnet och sjunka af sin egen tyngd 
till bottnen." Jag förbigår Lesi.ie's utsväf- 
ningar med naturens användande af den- 
na comprimerade luft till underhållande 
af volcaner och till frambringande af jord- 
bäfningar, och skall endast tillägga så- 
som bevis på möjligheten af denna så 
comprimerade lufts bibehållande i gaz- 
form, följande upptäckt af Cagnard de 
LA TOUR *). I ett rör af 3 millimeters 



*) Annales de Chimie et de Physlque &c. T- 
XXI. p. 127 och p. 178. 



^9 

inre diameter och knappt en miliraeters 
tjockhet i godset, hopsmält i ena ändan, 
infördes dels ether, dels petroleum och 
dels alkohol, så att röret hlef till | fylldt, 
hvarefter det, utan att luften utjagades, hop- 
smältes i den öppna ändan och fastades 
raed det samma vid ett handtag af glas. 
Då dessa rör med varsamhet uppvärm- 
des, så att de af hettans första åverkan 
ej spräcktes, så förvandlade sig hela det 
inneslutna liquidum vid en viss tempera- 
tur i gaz, så alt intet spår af liquidum 
blef^qvar, och då röret hölls ifrån elden 
fyllde det sig först med en rÖk och vät- 
skan condenserades derpå inom få ögon- 
blick åter. Då han i stället nyttjade vat- 
ten, blef glaset vid en viss grad ogenom- 
skinligt och sprang vanligen sönder, innan 
vätskan försvunnit. Då röret uttogs, me- 
dan det ännu höll, fann man glasets oklar- 
het hafva härrört deraf, att vattnet angri- 
pit dess sammansättning, och vätskan in- 
nehöll liquor silicum. Skulle man väl på 
detta sätt i en passande Papins gryta kun- 
na med endast vatten, eller med liquida sy- 
ror, sönderdela mineralier, som vid den. 
vanliga kokhettan ej angripas? Af de för- 
sök Cagnard de la Tour anställt, följer att 
alkohol af 36° Beaume, terpentin-olja af 
42° och rectifierad svafvelsyre-ether kun- 
na, vid en tillräckligt hög temperatur, för- 
vandlas i gaz inom ett rum, som ej rym- 
mer mer än deras dubbla volum i liquid 
form. Elher intager i gazforra, vid +160^ 
temperatur och vid en pression af emel- 
lan 37 och 38 atraospherer , ej fullt sin 
dubbla voluni; alkohol kan, yU + 207° 



6o 

under en tryckning af 119 atmosplierer, 
intaga i gazform något mindre än 3 gån- 
ger sin volum i liquid form. Då en por- 
lion kolsjradt natron lades till vallnet, 
kunde, vid försöken med detta, rörens sön- 
dersprängning undvikas, hvarvid han trod- 
de sig finna att vattnet, vid zinkens smält- 
lietta, kunde i gazform hållas inom elt 
rum, som intog 4 g^^g^r dess ursprung- 
liga vohim. 
Laplaces Till hvad jag i den sist afgifna års- 

thcorie jjgpgi^f-gjggj^ p ^_ gnfört af DE Laplaces 

foimiga Iheorie om gaztormiga kroppar, lar jag nu 
iroppar.j^ggg följande: *'Denna theorie grundar sig 
på den principen, att hvarje atom af en 
kropp är underkastad verkan af följande 
trenne krafter, 1:0 attraclion till de om- 
gifvande atomerna; 2:0 attraction till des- 
- sa atomers värme, och 3:o repulsion emel- 
lan hvarje atoms och de honom onigif- 
vande alomernes värme. De håda första 
krafterna sträfva att inbördes närma ato- 
merna, den sista att aflagsna dem fiån 
hvarandra. I det fasta (solida) tillstån- 
det är den första af dessa krafter star- 
kast: atomernes form har derpå stort in- 
flytande och de äro sig emellan sam- 
jnanhållne i den rigtning, i hvilken attra- 
ctionen är starkast. En ökad värmeqvan- 
titet minskar inflytelsen af denna kraft 
och utvidgar kropparna. Då värmet ökas, 
så att atomernes inbördes attraction blir 
ganska ringa eller alldeles ingen, då pre- 
dominerar den andra kraften, kroppen 
blir liquid. Atomerna äro då sig emellan 
rörliga, men deras attraction till de om- 
gifvande atomernes värme håller dem än- 



6i 

nu tillhopa inom samma rum, med un- 
dantag af den horizontela ytans atomer, 
som värmet åtskiljer i rorra af gaz, ända 
till dess tryckningen af den så hilclatle ga- 
zen sätter gläns för denna verkan. Slutligen 
då, genom ett ännn större tillskott af vär- 
me, den tredje af dessa krafter öfvervin- 
ner de andja två, aflägsjia sig alla atomer 
från hvarandra, sä väl inuti som på ytan, 
och liquiduni tager en större volum och 
Llir gaz. Denne skulle utsprida sig öf- 
verallt, om ej kärlens väggar hölle den 
tillhopa. Det är till ett sådant tillstånd 
af starkt comprimerad gaz, som Cagnard • 
DE LA TouR förvandlat alkohol, ether och 
terpentinolja, på sätt nyss är nåmdt, I 
detta starkt coinpriraerade tillstånd är ver- 
kan af de tvä första krafterna ännu märk- 
bar, men om, genom pressionens förminsk- 
ning, gazen får tillfälle att antaga en så 
utvidgad volum, att dess täthet blir pro- 
portionel mot atmospherens, upphöra do 
tvenne första krafterna att vara verkande, 
och atomerna äro underkastade endast 
viirmets repulsiva inflytiinde och lyda nu 
de MARiOTTiska och GAvLussAcska retrler- 
ne, från h vilka de aflägsna sig vid höga 
pressioner. Om man vid försök anställde 
nied all noggrannhet, följde pressionens, 
temperaturens och volumens inbördes för- 
hållanden; så skulle man fiiuia hur den 
comprimerade gasen småningom närmar 
sig förhållandet efter de allmänna lagarna 
för gasformiga kroppar" ■'). 



*) Annales de Chimie et de] Physiquc &:c. T. 

XXI. p. 22. 



62 

Jag liar anfört de Laplaces framställ- 
ning raed hans egna ord oafkortad. Då 
vi ännu dela vara gissningar om värmets 
natur, emellan dess kroppslighet och dess 
icke kroppslighet, och då vår tids första 
niathematici, bland hvilka jag tror alt in- 
gen bestrider de Laplace första rummet, 
bemöda sig att på ljusets alla phenomen 
utföra oscillations-theorien, frapperar det 
att i en physiskt chemisk framställning se 
ljusets följeslagare, värmet af de Laplace 
i theorien upptagen såsom en kropp. 
Obestän- Despretz *) IiBF påfunnit ett sätt att 
diga ga-yjjga obeständiga gazer vid olika pressio- 
oiika ner och vid luftens vanliga temperatur, 
täthet Ijvarifrån man sedan lätt beräknar deras 
pVessio- vigt vid andra pressioner eller tempera- 
öer. turer. Ett barometerrör, af tredubbel ca- 
pacitet mot de vanliga, förses i öfre än- 
dan med en vridhane, på hvilken man 
lan skrufva en lufttom glasballon. I det- 
ta rör, förvandJadt till en barometer in- 
släpper man en flygtig vätska att uppgå i 
gaz ofvanför qvicksilfret. Då den luftto- 
raa glasballonen sättes i gemenskap med 
barometern, fyller sig hallonen med den 
obeständiga gasen. Man jemför qvicksilf- 
rets högd i röret med qvicksilfrets högd 
i en vanlig barometer, för alt få veta den 
obeständiga gazens pression, och, för att 
finna om den är i sitt maximum, det är 
om rummet i hallonen håller så mycket 
gaz det vid denna temperatur kan hålla, 



*) Annales de Chimie et de Physique &:o. T. 
XXI p. i43. 



63 

har man ännu en tredje barometer i hvil- 
ien man har insläppt ett litet öfverskott 
af den fljgtiga vätskan. Slår i den för- 
sta och den sista qvicksilfret lika högt, 
så har maii gazens maximum af täthet. 
JBallonen afskrufvas sedan ochväges; den 
tomma hallonens vigt afdrages från den 
fylldas och återstoden är gazens vigt, som 
efter vanliga formler reduceras till andra 
temperaturer och pressioner. 

Innan jag lemnar de ämnen, som slå GreU- 
i sammanhang med läran om värmet; skall J^^^ 
jag med några ord anföra resultaten af 
AIac Culloch's undersökningar om den så 
kallade grekiska eldens natur *). Det är 
bekant att Gibbon uppger, att Constantin 
den store sade sig hafva lärt den af en 
ängel, med vilkor att den skulle hållas 
hemlig, men Mac Culloch visar att den 
först sednare blef bekant och säges haf- 
va blifvit lemnad åt Conståntinus Po- 
GONATus af Calmnicus, architect från He- 
liopolis, omkring år 668. Han har, genom 
jeniföielse af berättelserna om elden med 
beskrifningarna på dess verkningar, visat 
att den varit af flera slag^ hvilka af an- 
dra okunniga historieskrifvare förblandades 
under samina namn. Ett slags grekisk eld 
hade nafla till hufvudbeständsdel och an- 
vändes förnämligast till sjÖs. Denna kun- 
de icke släckas med vatten, ty den flyter 
derpå, utan med sand. Ett annat var en 
blandning af hartzer med eller utan nafta. 



*J Journal of Science litterature and the arts 
ÖCc, T. XIV, p. 22. 



64 

seg, klibbig och brännbar, som kastades 
dels med bågar, fastad på pilarna, dels 
med den tidens balistas eller större kast- 
machiner; men en tredje sort var explo- 
sif, tonitruni faciens, och alla de effccter 
den beskrifves hafva gjort, öfverensstänima 
med en blandnipg af svafvel med kol och 
salpeter. Den var ännu icke krut, meii 
den innehöll krutets beståndsdelar. Han 
anförer ett ställe af Philostratus, ur Apoi.- 
LONii TYAixiEi lefverne, som yttrar att re- 
dan i Ai.EXANDERs tid Oxjdraceme, invå- 
iiarne i Städerna emellan Hypliasis och 
Ganges, försvarade sig frun murarna med 
blixt, dunder och åskviggar, och delta in- 
träffar mer än 3oo är före Christna tide- 
räkningen. Det är bekant att Chineserne 
kände krutets användande till fyrverkeri, 
innan vår historia begynner, och att man 
i Indien känt bruket af raketer långt före 
Grekiska Kejsaredömet, hvaraf Mac Cul- 
rocH slutar alt Grekerue af sina östra 
grannar lärt bruket af denna explosiva 
blandning, som de sedan under mänga 
olika former användt. Sedan han genom- 
gått åtskilliga äldre författare, biand hvil- 
ka han citerar en Marcus GrjEcus, från 
hvilken Roger Baco hämtat sina kunska- 
per i detta ämne, kommer han shatligen 
till JoiNvn^LEs beskrifning af den Grekiska 
eldens bruk mot Ludvig den Heliges ar- 
me'e vid belägringen af Acre, hvilken han 
finner alldeles öfverensstämmande med 
hvad som bordt inträffa vid bruket af 
ganska grofva, men ofullkomliga raketer, 

heldst 



65 

heldst Jen gjorde mycket buller, men säl- 
lan skada. Från denna tid Legynte kru- 
tets mera raffinerade hruk efter hand hlif- 
va allmännare bekant, namnet Grekisk 
eld bortlades, förglömdes och blef slutli- 
gen en saga. 

Vi se oupphörligt alla år vattnet kri- jr^tten. 
slallisera af vinterkölden på våra fönster Isens 
och isnalar hiidas pa ytan ar vatten, ui- form. 
nan det hela stelnar till en massa; af snö- 
kofvor har man iakttagit och aftecknat 
mer an 200 särskildta jeguliera former, 
och, oaktadt allt delta, liar man ej med 
visshet kunnat bestamma mer af det all- 
männast förekommande kristalliserande äm- 
nets verkliga form, än att isnålarna ut- 
skjuta från hvarandra i vinklar af 60° och 
120°. IIauy slöt deraf att vattnets pri- 
mitiva kristallform kunde vara alldeles 
densamma som^öusspalens, d. ä. bestå 
af tctracdriska moleculer, sammanfogade 
till reguliera octacdiar, Hericart de Thury 
fann. i den naturliga isgroltan vid Fon- 
deurle i Dauphinc, en mängd af iskristal- 
ler, bildande sexsidiga prismer, hvars änd- 
yta hade ränder, paralella med sidytor- 
na , och hvars ändkanler stundom voro 
ersatta af facetter, men ingenslädes fann 
lian någon utbildad pjramidalisk tillspets- 
ning. Clarke i Cambridge observerade, 
en dag i Januarii 1&22 vid i gradsköld, 
en mängd af krislallfacetter på takisar, 
Il vi I ka Iiängde under en trädbio, i grann- 
skapet af ett vatlcnfalJ, som oupphörligt 
gaf ett slags dimma, hvars delar efter 

K. V. A. Arsh. i8a2. 5 



6G 

hand anskjöto på talusarna under bron. 
Dessa framtogos och lunnos utgöra full- 
komliga riionihoidaliska kristaller, hviikas 
vinklar, mätte med gonjonietern, voro Go** 
och 120°. Dessa kristaller Lihehöllo sig 
i flera dagar, så att phenomenet kunde af 
flere CambricJge'ska Vetenskaps-Societetens 
ledamöter besannas, och då sedan töväder 
inföll, bibehöllo kristallerna, under sin 
smältning beständigt sin rhomboidaliska 
form. — Förnämsta orsaken hvarföre man 
så sällan ser reguliera kristaller af is, sy- 
nes vaia, att de alltid bildas på ytan i 
vatten och således omgifvas gf delar som 
lika tendera att antaga fast form och att ag- 
glutinera sig, så att kristallerna derutiicke 
kunna förlänga sig annorlunda än i ett 
och samma horizontela plan, samt att 
denna kristallisation vanlfgen sker för ha- 
stigt. Det är således förnämligast vid så- 
dana tillfallen, då vattnet långsamt anskju- 
ter ur luften på kalla solida kroppar, som 
man kan vänta sig redighet i formen, om 
detta tillstånd fortfar så länge att kristal- 
lerna kunna blifva stora, hvilket åter säl- 
lan inträffar. 
Vattens De i-A Beche har funnit, att om man 

frysningj gj^ fjäska eJLiter lika volumer af bomolia 

under o' , .... ..' 

olja. och vatten och utsätter den \ov — io°"j, 
så fryser vattnet och oljan behåller sig 
• flytande till flera timmar efter vattnets 
apparenta bottenfrysning. Olja utan vat- 
ten stelnar genast. Ställer man blandnin- 
gen af olja och vatten vid fryspunkten 



*) GiLBERTs Annaler N, F. B. ii. sid. 435. 



6- . 

eller en lialf grad deröfver, så stelnar ol- 
jan, men icke vattnet, och om man sedan 
utsätter dem för- — lo'*, så smälter en del 
af oljan under det att vattnet fiyser. Det- 
ta förklarar de i-A Beche deraf att vattnet 
* släpper silt bundna värme, som här hål- 
ler oljan flytande. Förklaringen är ej rik- 
tig, ty olja stelnar vid en temperatur, 
som ännu ej hinner fryspunkten och ver- 
kan af vattnets bundna värme sträcker sig 
ej längre än alt hålla den frysande mas- 
sans temperatur vid 0° och att uppvärma 
alla i grannskapet varande kroppar, hvars 
temperatur är lägre än o" till fryspunk- 
ten, men icke deröfver. Factuni är icke 
dessmindre ganska intressant. 

I förra årets berättelse (^sid. 54) om- Vatt- 
lalades Pf.kkins lyckliga påfund att betäm- com- 
ma licjuida kroppars compression, utan P.»""* 
att kallens utvidj^ning kunde komma med 
i spelet. Denna har nu af Örsted så blif- 
vit förbättrad att compressionen kan gö- 
ras syidig, och ej behöfver så stora till- 
ställningar. Hans apparat består af en 
thermometer med ganska stor kula och 
ett hårfint rör, som i ändan är utvidgadt 
till trumpetmynning. Thermometern fyl- 
les ända upp i röret med vatten och en 
droppa qvicksilfver lägges i mynningen. 
Ku iidiänges den i en cylinder af starkt 
glas, som också är fylld med vatten, och 
som är så inrättad alt på den öppna än- 
dan en stämj)el med silt tillbehör kan på- 
skrufvas. Då nu stämpeln nedlryckes och 
vattnet compiimeras, sä ser man huru 
qvicksilfret nedskjutes ur mynningen i 



sioa. 



68 

ihermometerröret. År dett;« fiistaclt vid 
en scala och riktigt calibreraclt rclalirt lill 
kulans innehåll, sa lian nuiu niala stotlt- 
]ien af vattnets saniniantrycluiing; pief- 
sionen kan mätas om tryckningen, istäl- 
let för med stämpel, skei- med en qvick- 
silfverpelarc. Öjisted har i stället ett med 
luft fylldt rör, hvari luftens sammandrag- 
iiinq- kan mätas; men den är osäker, tv 
luft inpressas i m^^ckenhet både i vatten 
och qvicksilfver. iSammantryckningen ut- 
vecklar intet värme; en BREGUET'smetall- 
thermometer, som al alla slags värme mä- 
tare är känsligast för små temperatur-för- 
ändringar, förändrar sig icke under vatt- 
nets sammantryckning. Det oaktadt må- 
ste man hafva en thermometer insatt i 
cylindern, för alt försäkra sig att ej tera- 
pqratur-förändringar deltaga i den iakt- 
tagna observation. Örsted l).'ir funnit att 
volums-förändringen förhåller sig såsom 
den sammantryckande kraften, samt att at- 
mospherens tryckning sammanpressar vatt- 
net 47 milliondelar af tiess volum i luft- 
tomt rum och vid en lempeialur emellan 
4- 1 5° och 1 6°, Cantojv hade för denna 

temperatur funnit 44 "^^ ^'^"^ + '°>^ 49 
milliondelar, hvilket alltså vid instämmer 
med Örsteds resultat. — Pfaff, i Kiel, har 
beskrifvit en annan apparat "Q för samma 
ändamål, som likväl icke synes kunna gif- 
va så afgöiande resultat som örsteds. 



DxitiELLs Jasf har i dessa Lerättclser änriu 



ej 



zue^ter" anmält ett nytt instrument att bestämma 



*) GiLBEKTs Annaler. N. F* B. 8, p, x6i. 



6g 

Inftens fuktighet, som, efter sin uppfinnare, 
fått namn af Daniei.t.'s hj-grometer. Le 
Roy i Montpeliier Ijegynte att, till Le- 
slämnifinde af luftens Juklighet, hctjena 
sig af kalla kroppar, fom i luften öfver- 
drogo sig med en tlagg af vatten, eller 
såsom nian i dagligt tal brukar säga, slo- 
go sig, och Lesliimde den temperatur hvar- 
vid detta inträffade, livilken tempera- 
tur vi, för korthetens skull, skola kalla 
dagi^pimklen , emedan vattnets afsättande 
ur luften på en kall kropp är af alldeles 
samma natur som daggens fall. Le Roy 
utgick från dan theoietiska aj^igt alt lult 
löser vatten såsom ett salt, och att denna 
kan dermed mättas, hvarvid den for hvar 
temperatur upptagei- olika myckenhet vat- 
ten. Hjgrometi iens loiemål voie da egent- 
ligen att få veta hui u långt luften med. 
sin innehafvaude vattenhalt vore ifrån Siti 
fuilkomUga miittning. Dalto^v gaf sedan 
häråt en riktigare iheoretisk åsigt och vi- 
sade, alt vattenhalten i atmospheren är obe- 
roende af luften, och har sin grund en- 
dast i vattnets tension, som fÖr olika vär- 
mei(rader är olika stor. Dai-ton och Gay- 
LussAc bestiimde på olika vägar, men med 
öfverensstämmande resultat, vattnets ten- 
sion vid olika ttjuperaturer fiån — 20° till 
4- 100° och uppställde dem i tabellarisk 
form. Ifrån delta ögonblick fick Hygro- 
nielrieii en veleii.skaj>ligare syftning , och 
dess ändamål j>lef alt bestämma tension 
af valtengazen i luften. Dafton beljeute 
sig dervid afsarpma medel som i.e Roy, 
att hämta kallt vatten, och alt bestämma 



70 

den temperatdr, hvarvld vattenglaset upp- 
hörde att slå sig. Sedan denna tempera- 
tur var funnen, viste man deraf, att om 
luften nu vore vid denna värmegrad , så 
liunde mer vattengaz ej inblandas deri, 
emedan den hade sitt maximum af vat- 
tenhall. Skillnaden emellan denna tem- 
peratur och den luften har, utgör då gra- 
den af hennes torrhet. Detta sätt att mäta 
luftens fuktighet, fordrade för h var obser- 
vation en lång operation, som svårligen 
kunde blifva fullt precis. För att alhjelpa 
denna omständigiiet, försökte jag alt con- 
struera en thermometer, som, arlificielt 
afkyld, skulle visa daggpunkten genom en 
lätt observation ■•■'^. Jag lät förfärdiga en 
oval thermomcterkula af poleradt sia!, in- 
kittade deri ett thermomelerrör och för- 
vandlade den till en öppen qvicksilfver- 
tliermometer. Då observation gjordes, be- 
täcktes ett glas innehållande kallt vatten, 
eller en kjlande blandning, af ett stjcke 
vaxtaft, mot hvilket ändan af ihermome- 
terkulan stöddes, till en del nedsänkt i 
"vätskan, och under thermometerns fall 
observerades den punkt, hvarvid det po- 
lerade stålets yta slog sig med vattenån- 
gor. Riktigheten afDAi.TONS principer voro 
då ännu ej allmänt erkända, hvilket man ock 
invände emot detta instruments bruk ■•■"'). 
Då jag sjelf ej någonsin sysselsatt mig med 



*^ Afhandl. i Fysik, Kemi &c. af ITrsiuGER och 
Berzelius II. 35, samt TiLLOCHS Phil. Mag» 
Jan. i-SoQ, p. 3g. 

**) TiLLocu's Magaziue Mars 180Q) p. 177» 



7' 

meteorologiska observationer stannade jag 
vid' att hafva genom försök verifierat ideen. 
Gay-Lussac har sedan genom ganska in- 
tressanta försök bestämt hårhj^grometerns 
graders förhållande till tensions-tabellen, 
hvarigenom man har den fördelen att hår- 
hygrometerns resultat fås genom blott in- 
spection, utan beliofvet att anställa ett 
särskildt rön, hvilket för meteorologiska 
observationer, som måste ofta göras, är 
af mycken vigt. Emedlertid då hårhygro- 
metern kan vara underkastad tillfälliga 
rubbningar af sjelfva hårets föränderlighet, 
så har alltid en fullt säker och lätt an- 
vänd h3'grometer varit ett stort desidera- 
luin. En sådan har 1818 blifvit inven- 
terad af Daniell, och försöken dermed 
liafva nu så mycket blifvit repeterade, att 
man kan anse dess resultat för pålitliga. 
Instrumentet består af en liten sä kallad 
Cryophor ''^ eller Pulshammare med ned- 
böjda kulor, hvars ena kula är till hälften 
fylld af ether och resten år lufttom. I 
den med ether fyllda kulan sitter en gan- 
ska liten lliermometer, hvars scala räcker 
upp i den nedåt böjda delen af Cliryo- 
phorens ena ben. Thermometerkulan är 
aflång och när instrumentet hålles hori- 
zonlelt, så står den till hälften ned i 
ethcrn. Den torna kulan är omgifven med 
litet musselin, hvarpå drypas några drop- 
par ether, som genom sin afdnnstning af- 
kyler denna kula, gör dcri ett vacuum, 
genom condensation af ethergaz, och åstad- 



*) Se Lärobok i Kemien, i Dclci)^ 2 Upi^., s. 58. 



kommer en öfverclestillering afethernfrSn 
den andra, der tlierniometein sitter. Den- 
na afkjies nii också genom elherns af- 
dunstning, och thermometern faller deri» 
Så snart kulan bli f vi t afkjid till dagg- 
punkten, sh ser man en ring af dagg slå 
sig omkring kulan utpa glaset och denna 
ring, som i sin första början svarar emot 
vätskans yta inuti, utvidgar sig sedan upp- 
åt och nedåt, blir bredare och betäcker 
slutligen hela kulan. Man observerar lera- 
peraturen vid början af ringens bildning, 
och försöket är slut. Man har i Berlin derpå 
gjort den förbättring att kulan blifvit lör- 
gjdld utpå midt emot vätskans yta, hvar- 
igenom daggens afsättande bättre skönjes 
iin på glaset. Instrumentets enda olä- 
genhet är att man kan begagna endast en 
ganska liten thermometer med små gra- 
der. • — ■ En glas-thermomeler, hvars kula 
liar ett metalliskt poleradt öfverdrag af 
guld eller platina och som artificiell afky- 
les, antingen genom afdunstning af ether 
eller en blandning af salter med vatten, 
på sätt ofvanföre är nämndt, skulle tvif- 
velsutan kunna, genom tillräckligt stora 
grader, gifva detta slags meteorologiska 
observationer den yttersta grad af preci- 
sion. DÖBEREiNER '•) har uppgifvit den 
ganska enkla ide'en, att omgifva en vanlig 
thermometer med ett något större kärl af 
utpå förgyldt glas, som har tvenne öpp- 
ningar. Man slår litet ether i detta kärl 



•) GiLBERTs Annalen der Physik N. F. B, iq. 
sid. iSj. 



73 

och inblAser, medelst en passande liten 
pust eller blåsa, luft i delta kärl genom 
den ena öppningen och låter den gå ut ge- 
nera den andra, hvarvid samma afkylning, 
som i Dameli.s hjgrometer erhålles med. 
en mindre konstig anställt. Det har lik- 
väl , såsom det af DÖeereiners försök sy- 
nes, den olägenheten, att det yttre glaset 
afkyles till daggpunkten innan thermome- 
tern hinner följa med, h vilket kommer 
af thermometerns större massa jemföielse- 
vis med det yttre förgyllda glasels. I 
alla hänseenden blir alllid resultatet san- 
ningen närmast; då condensation sker ome- 
delbart, på thermometer-kulan. 

Ett af de mest förvånande phenomen,^" **'"* 
lastan vanan dervid mmskar var lorun-uilmol- 
dran, är de ofantliga qvantiteter af val- "^"^ 
ten, som bäras af luften på stundom Sohängning 
till loOjOOo fots höjd öfver jordytan, och^ ^"^^^"• 
hvilkas suspension physiken ännu ej rätt 
nöjagligt förmår att förklara. De Sals- 
sure d. ä., som så mycket vistades i mol- 
nens region på de Scliweilziska Alperne, 
upptäckte väl att vattnet i molnen bildar 
blåsor och ej droppar, men äfven dessa 
Llåsor äro specifice tyngre än luften och 
falla ändå icke^ förr än de spricka sön- 
der till droppar. Hvad bär dem? Gay- 
Lt ssAc har försökl förklara denna omstän- 
dighet ^^ derigenom alt från jorden npp- 
sliger beständigt varmare luft, hvars rö- 
relse öfvervinner vallenblåsornes tyngd och 



*) Annaics de Chiinie et de Physique &c, T. 
XXI. p. 5.J. 



74 

för dem iippSt till dess luftströmens ha- 
stighet och tyngden hos Llåsorna hälla 
h varandra jemvigt. För att bevisa det- 
ta, säger han, låt oss blåsa ut en såpkula 
inuti vårt boningsrum; kulan må blifva 
så tunn som heldst, hon faller så snart 
hon sliipt pipan; men göra vi samma för- 
sök i fria luften, så stiger hon, förd af 
den uppåtstigande luftströmen, och hon 
torrkar vanligen ut och går sönder innan 
man märker tecken till hennes falL Den- 
na förklaring är väl till en del antaglig, 
men om ej ett lufttomt rum skall upp- 
slå vid jord)'lan, så måste nedåt gående 
strömar af kallare luft ersätta de uppåt 
gående varma, och ehuru den tiden af 
åretj då i vårt climat inga sådana strö- 
mar af varmare luft kunna antagas uppgå 
från jordytan, de flesta dagarna äro kla- 
ra så inlräff;jr dock stundom, alt skyarna 
bäras öfver oss hela veckor isendcr, utan 
att nederbörd eller klar himmel inträfTar. 
Då den af GayLussao anförda orsaken så 
betydligt varierar emellan dag och natt, 
samt emellan vinter och sommar, fastän 
skyarna lika bäras öfver oss vid alla des- 
sa afvexlingar, så torde den icke vara 
hufvudorsaken till skyarnes bärande. Det 
är dock troligt att, i ett absolut lugn, sky- ! 
arne skulle efter hand nedfalla, så fort de 
bildas, utan att kunna bäras, och att så- 
ledes GAY-Lussac har fullkomligt rält deri, 
alt en rör^^lse i luften är det moment, 
som motväger luftblåsornas tyngd ; den 
som på höga berg iagttagit skyarnes van- 
dring omkring sig, har sett huru de be- 



75 

ständigt bero af luftens rörelser, och få 
minuters uppmärksamhet på skyarna öf- 
ver oss, visar deras beständiga rörelse. 
Men orsaken till denna rörelse mätte ej 
vara endast den som Gay-Lussac anfört, 
ulan den mäste sammanhänga med de 
omständigheter som frambringat, under 
åverkan af de regelbundnaste grundorsa- 
ker, den outgrundligaste oregelbundenhet 
i atmospherens förhållande, och som vi så 
länge med mödosamma och noggranna me- 
teorologiska observationer alltid lika för- 
gå fves efterforskat. Fresnel har försökt '"') 
alt härleda denna upphängning af skyar- 
ne från den omsläiidighet, att, då de från 
öfre sidan bestrålas af solen och från den. 
nedre emottaga värme-stiålar från jorden, 
så upj)kommer i skyarnes massa en hö- 
gre temperatur, än i den ofvanom och 
nedom varande klara luflen, h varigenom 
den luft som slår inuli molnei, d. ä. som 
omger dunslblåsorna, blir mera utvidgad 
och måste således beständigt sträfva alt 
flyta upp ur molnet och ersättas af kal- 
lare, som åler på lika sätt uppvärmes, och 
genom denna på stället underhållna luft- 
ström bäras dunslblåsorna. 

Det färgande ämne Hermbstadt fun-„. ^^^, 
nit 1 lullen oiver Ostersjo-vatfnet C''^''^'^^- ämnet i 
Årsb. p. CS^ har cifvit anledninjr till fle-östcrsjo 
ra lorskningar i delta ämne at JPfaff, Vo« 
GEL och Kiiiicnu, af h vilka det synes helt 
och hållet härröra från en ringa qvantitet 



*) Aniiales de GJiiinie et de Physique &c. T. 
XXI p. 2GJ. 



,6 

salts3Tade salter, £om föras af luflon 
och då de liomma i contact med ett sil(- 
versalt, gruiuJa det; li varefter ljuset ger 
den violetta eller röda färgen. Pfaff *) 
har dervid visat att om vattenångor le- 
das genom upplösningar af salpetersjrad 
silfveroxid, eller saltsyrad guldoxid, så 
utvecklas sjrgaz och vätskan mörknar till 
färgen. Detta inträffar likväl icke förr an 
den blifvit kokhet, hvarvid Ffaff således 
bevisat, att i detta fall en högre tempe- 
ratur verkar detsamma som ljuset, lika- 
som Gay Lussac och Thenard längesedan 
visat det med vextfärgors blekning. Vo- 
GEL '■"•'■) fann vid de försök, han, i ända- 
mål af en lika beskaffad pröfning, anställ- 
de på Caualen, kring stränderna vid Diep- 
pe, att sjöluften innehöll sä litet kolsyra 
att den knappast grumlade barjtvatten, 
då den deremot på land frambragte den- 
na verkan i hÖg grad. Vogkl fann vida- 
re att hvilkct på jorden forekommande 
vatten som hehlst, ur källor, floder, bäc- 
kar, ger, då det destilleras, vatten, som, 
blandadt med salpetersjrad silfveroxid, fär- 
gar sie: viarödt i solljuset. KraioKRs för- 
sök ***^ synas deremot understödja IIermb- 
STÄDTs mening att något eget i luifsluften 
åstadkommer silfversaltets färgning utan 
ljusets åtkomst. — Utan att på något sätt 



"') Neucs Journal Tiir Cliemie uncl Pliysik von 
ScHWEiGGER lind Meinecke N. k. b. q p. 68. 
sam I p. 32,5 ocli 3?.g. 

*=••-) GiLBERTs Annaler 13. 1 2 s. 277. 

•^■'"■) JXeues Journal fiir Chemie und Physik &C4 
B. 5. s. 379. 



77 

vilja försöka att slita denna tvist, skall 
jag endast med få ord nJinina om ett för- 
sök, som händelsen tilhVJt mig att göra i 
samma ämne. Jag seglade under förle- 
den sommiir, de sista dagarna af Junii 
frän Ystad till Stralsund. Vinden tvinga- 
de oss att gå omkring Riigen och på ett 
afstånd al ungefår en mil från land; mot 
aftonen af en mulen dag, upplöste jag li- 
tet salpetersyradt silfver i desiilleradt vat- 
ten och ställde Llandniugeii i ett öppet 
ghis pä däck. Det hlef om få ögonblick 
svagt rödt i 3'tan af vätskan och detta 
sträckte sig småningom ned, så att vät- 
skan slutligen blcf svagt violett ända ige- 
nom, samt tillika litet oklar, ehuru fäll- 
ningen ej afskiljdes. Här var således färg- 
ningen, ej fällning, det phenomen som 
först och tydligast intriiffitde. Att sjölid- 
ten håller saltcr är onekiii^t; den alimän- 
n;i erfarenheten, att rappningen pä stcaluis 
ofta måste omlagas på de sidor som vet- 
ta åt saltsjösidan, äi' allmänt härledd deri- 
från, och stormar medlöraude salt från 
liafssidan äro ej ylldelcs siilLsamma. Il/irvid 
;tr likväl icke saltet såsom man af \oGi.:.s 
och KuuGEUs försök skulle kunua sluta, i gaz- 
form eller föi flv^jtiijadt i stöd af en mä ikhar 
tension till afdunstnin? med ån"()i'na af val- 
iict, utan saltet uppkommer dcri enthT^t 
vid häflig blåst, då vågorna krusa sin yla 
och tusentals fina ilroj)j)ar up[)Stänkas i 
luften, som- fattade af vinden uttorka ocli 
lemna vattnets fasta iimuen i det finaste 
ilarnm, följande lidLströmmen; men hvad 
hafsvuttnct af organiska ämnen huller upp- 



78 

löst stannar med saltfJammet och båda 
förenade hunna frambringa i samma ögon- 
blick fällning och reudction till violett iiirg. 
Vore delta orsaken till det observerade 
phenomenet, så skulle fällning och fiirg 
tilltaga efterhand. Detta inträffade likväl 
icke i mitt försök. Den första halftiinen 
hade fullbordat verkan, och den blef på 
^4 timmar ej annorlunda. Jag anser det- 
ta ämne ännu ej alldeles afgjordt. Det 
vore möjligt att det luktande ämnet i hafs- 
vattnet, som härrörer af de deri förstör- 
da organiska kroppar, och hvilket vall- 
liet oupphörligt afbördar sig åt luften, för 
• att der sönderdelas, deltager i detta phe- 
nomen. 
Källvat- H- Davy har undersökt det ämne, 

ten, föl- som afsätter sig ur de varma baden vid 
tantat)e-Lucca, ocli funuit det vara en förening 
stånds- af jemoxid och kiseijord i förliållande un- 
deraf. gcfär = 4*3. I Vattnet inneliålles jernet 
i form af oxidul, så att det ej färgas af 
galläple, förr än det syrsattes i luften. 
' Davy anser vattnet inneliålla ett jernoxi- 
dulsilicat, och att kiseljorden i egensk.ip 
af syra är lösningsmedel för jernet ''Q. 
Om detta vatten innehåller kolsyra ser 
man ej af denna uppgift. I den ovänta- 
de händelse att vattnet skulle hålla jern 
utan kolsyra vore visserligen denna fram- 
ställning utan all invändning; men i alla 
kolsyrehaltiga jernhaltiga vatten fälles, vid 
oxidering i luften, ett jernoxid-silicat, eme- 



"i-J Annales de Chirnie et de Pliysique &c. T. 
XIX p. 194. 



79 

dan kolsyran släpper jernoxiden, som för»« 
enar sig med den upplösta kiseljorden och 
fällas dermed. 

Vid en undersökning af Carlsbads 
vatten, samt nägra andra mineralvatten från 
Böhmen *^5 h vilka jag förleden höst haft 
tillfälle att anställa, har jag i dessa vatten 
funnit beståndsdelar, hvilka förut undgått 
dem som sysselsatt sig med deras analys. 
Carlsbads vatten afsätter en stråligt kri- 
stallinisk kalksten, utan tecken till spa- 
tigliet. Då denne behandlas för blåsrör, 
faller den sönder såsom Arragonit; jag slöt 
deraf att den innehåller kolsyrad stron- 
lianjord, hvilken jag ock ftuin deri, äfven 
som i sjelfva vattnet. Jag fann denna 

1 "ordart äfven i vattnet från Königswart, 
jclägct några mil från Carlsbad. Då jag 
upplöste de ur vattnet afsatta jordarter i 
salpetersyra och afdunstade den sura lös- 
ningen i ett platinakäil med ett öfverlagdt 
urglas, fann jag detta glas, eller massans in- 
toirkning, bära märken af flusspatssjnas 
åverkan, hvarfÖre jag sökte denna äfven 
i sprudelsten, der den med största lätthet 
framletades. Deiuia halt af flusspatssyia 
måslL" hafva varit bunden vid kalk, eme- 
dan deu fällde sig med den kolsyrade kal- 
ken under afdunstning. Då flus.spalssyra 
i mineralriket sällan iörekommer ulan att 
vara åtföljd af j)liosphorsyia, så sökte j;ig 
äfven denna syra, och fann att vattnet 



*) Iltuiprsöknin^ af mineralvatten fi-rm Cnrlsbad, 
Toplilz nrh Königswart i IJölimen ; i K. V. 
Ac. Ilandl. ib22, I Ii. s. 1^9 och 2 Ii. s. 193. 



8o 

iiade iniiehällit, ej allenast phosphorsj^rad 
kalk utan också phosphorsyrad lerjord. 
Dcsse voro alJa upplöste af vatLiiels IVia 
kolsyra, men den flusspatssjrade kalken 
beliÖfde dessutom jiärvaro af en viss por- 
tion kolsjradt nalron för att upptagas. 
Derföre fanns den troligen också icke i 
iiågot annat af de vatten jag undersökte, 
emedan halten af alkali i dem var så rin- 
ga. Mpn de pliosphorsjrade sakerna fun- 
nes ej allenast i alla dessa vatten ulan 
jag faun dem åfven i tuff ocii ockra af^att 
nr vattnen vid MoulDore och Clerniont i 
Frankrike. Dessa lörut i vatten icke fun- 
na ämnen ingrediera i de vatten jag un- 
dersökt i ganska små qvantiteter. Jag skall 
längre fram i geologiskt hänseende åter- 
komma till dessa källors vatten. 

Vid detta tillfälle läide jag, af ett 
misslyckadt (örsök att, från gifua data, be- 
läkna kolsyi e^azhalten i det varma Carls- 
i>adei\attue!., att niau, vid läran om ga- 
zers förening med vatten, öfvcrsett en gan- 
ska väsendtlig punkt, som i sjainerhet vid 
högre temperaturer blir af märkligt infly- 
tande, nera ligen vattnets capacitet för sm 
egen gaz; att om t. ex. vattens capacitet 
för kolsyregas vid +io° är fullt bekant, 
så kan man deraf icke beräkna vattnets 
capacitet för kolsyregaz vid t. ex. +75°, 
med antagande af den regeln, att vattnet 
upptager samma volum af gazen vid alla 
serskilta temperaturer och pressioner, då 
gazens volum mätes vid samma tempera- 
tur och pression som vattnets, såsom det 

hit- 



8i 

hittills följt af Dåltons och de Saussures 
försök. Orsaken härtill är, att vattnets 
egen tension förvandlar den gaz, som kom- 
mer dermed i beröring, till en blandad 
gaz; då tensionen ökes med temperatu- 
ren, så förändras med det samma pro- 
porlionerne af den blandade gazen, och 
ju större qvantitet vattengas som inblan- 
das, i ju större förhållanden aftager vät- 
skans capacitet för den andra, d. ä. här 
för liolsyiegazen. 

I Provincen Voghera i Piemont fram- 
bryter vid byn Sales, ett gulagtigt, gan- 
ska salt vatten, af i.o5o2 e. vigt. Det 
innehåller kolsyra och, efter Romano's och 
Voltas försök, ända till 8 procent för- 
nämligast koksalt, jemte saltsyrade jord- 
arter och litet jern. Det har med för- 
män nyttjats emot den i bergiga länder 
vanliga sjukdomen, struraa, goitre, hvil- 
ket gaf anledning att söka iod deri. 
Angei.ini,- Pharmaceuticus i Voghera, har 
funnit att det, efter afdunstning till en 
viss grad, ger det bekanta profvet med 
stärkelse, som blånar deri, och att man af 
det torra saltet kan erhålla spår af iod- 
gaz. lod skall Iiär vara i form af iod- 
syradt kali (^iodbundet kalium) ''-'). Jag 
har anfört detta oväntade resultat för den 
uppmärksamhet det förtjenar, under det 
jag anser mig böra tillägga, att det ej kan 
anses för säkert, förr au det blifvit ytter- 
ligare bekräftadt. 



*) Neues Journal fiir Chemie und Physik &c. 
W. B.. B. 6 s, 319. 

K V. A. Jvih. i8aa. 6 



82 

I föregående Årsberättelse (sid. 85) 
anfördes alt Faraday lyckats att förena iod 
med kolbandet viite i maximum (oljbil- 
dande gaz); men att pioportionerne af 
dess beståndsdelar ännn ej blifvit utrönte. 
Detta har sedan skett ■•"). Föreningen har 
blifvit i ångform ledtl öfver glödande me-, 
tallisk koppar och gaf 0.4 '3 gran oijbil- 
dande gaz (i.S^ engl. cub. tum) samt 
3.5S7 gr. iod, förenad med kopparen. Des- 
sa vigter förhålla sig så, att en volum iod 
förenat sig med 2 volumer oljbildande gaz. 
Förenin- Seruli.as *''") har uppläckt en annan 

gar af förening emellan samma kroppar. Man 
upplöser iod i alkohol af 0.833 till full 
måttning. Man införer derefter med för- 
sigtighet små stycken af kalium, det ena 
efter tiet andra, och när vätskan blir färg- 
lös tillsätter man intet mer kalium. (Man 
kan i stället för kalium nyttja kaliumhaltig 
iantimon såsom mindre dyr). Den färglösa 
vätskan blandas med vatten, hvaraf den 
fälles och man erhåller en blekgul fäll- 
ning, som tvättas väl med vatten, utpres- 
sas, samt upplöses sedan i alkohol och 
lösningen lemnas till frivillig afdunstning. 
Man erhåller föreningen då i små svaf- 
velgula kristallfjäll. Den är len för kän- 
seln, skör, luktar aromatiskt, då den gui- 
des emellan fingrarna och har, upplöst i 
spiritus, en sötagtig smak. Den decorapo- 
neras lätt af värme. Upphettad på ett 



*) Journal of Science. Litterature and the Arts Scc. 

B. 1 3 p. 4'iO- 
**) Annules de Cliimie et de Physique T.XXp.i65, 



83 

papper, förfljger iod och lemnar tol, och 
della vid en temperatur, som ännu ej 
kölar papperet. Den skall ock kunna fås 
i ringa qvantitet då iod och vattenångor 
samfålt ledas öfver glödande kol. Pro- 
portionen emellan dess beståndsdelar ar 
icke utrönt. 

Sedan vi funnit att svaflet, vid sin Cyan- 
fÖrening med alkali, likasom man län£:e *-^''*'" 
påstått om chlor och iod, betraktade så- 
som enkla kroppar, sjrsälter sig till syra 
på bekostnad af en del af alkalit, för att 
med den reducerade delen frambringa en 
svafvel bunden metall, så bar man också 
förmodat att cyanogen, dä det upplöses af 
en alkalisk vätska, skulle förvandla en del 
af alkalit till en cyanur af alkalits radical 
(^cyanmetall^ och att en annan del af cy- 
anogen skulle förenas med alkalits syre 
till en egen syra, i sitt sätt att bildas 
analog med syrsatt .saltsyra. Wöhler *) 
har gjort detta ämne till föremål for en 
undersökning, genom hvilken bildningen 
af en såflan cj^Tusyra blifvit ådagalagd. 
"Redan Vauquemn hade iakttagit salter, i 
h vilka han förmodade denna syras när- 
varo. Det som luifvudsakligast hindrar 
alt igenkänna dess bildning, är den sam- 
tidiga förstöring cyanogen undergår, hvar- 
vid vätskan svartnar och ett qväfhaltigt 
liol afsättes. Wöhi.er ledde cyanogengaz 
in i barylvatten, blandadt med barythy- 
dral. Vätskan blef först gul, sedan mörk- 
brun, aCsatte fjväfhaltigt kol och antog 



*) Gihjbius Annalco N, F. B. ii, s. gS. 



84 

lukt af blåsyra (hjdrocyansyra). För ;itt 
sönderdela barium-cyaiiuren (bliisyriid ba- 
ryt), inleddes en sLrÖm af kolsyiei^az, den 
bruna vätskan silades ocb koktes till för- 
jagande af blåsyran, bvarvid iinnn en por- 
tion brunfärgad kolsyrad baryt afsaltes. 
Vid afdunstning leninade vätskan ett salt 
i hvita sidenglänsande nålar, sniitladt af 
kolsyrad baryt och qväfhaltigt kol, som 
tillika afsattes. Då desse kristaller äter 
upplöstes och afdunstades till kristall isa- 
tion, fick man samma förening, hvilken 
således var en följd af saltets frivilliga 
sönderdelning. 

Detta salts upplösning ger icke blått 
med jernsalter, och om det sönderdelas 
med en syra, så utvecklas straxt en sur 
lukt, som liknar den rena ättiksyrans. Ge- 
nom dubbel decoinposition erhölls deraf 
kali, natron och amnioniaksalter, som alla 
kristalliserade, Barytsaltets upplösning fäl- 
ler salter af qvicksilfver-oxidul, silfver- 
oxid och bly oxid med hvit, samt koppar- 
oxidsalter med grönbrun färg. Jern- och 
tennsalter samt sublimatlösning fällas deraf 
icke. Dessa föreningar synas således till- 
höra en egen syra, cjansyra , i hvilken 
"WöHLER funnit kolet och qväfvet i sam- 
ma inbördes förhållande som i cyanogen, 
och hvaraf det således ar troligt att den 
består af cyanogen och syre, såsom theo- 
rien af dess bildning föiuLsätter. Cyan- 
syrad qvicksilfver-oxidul och silfver-oxid 
gifva sin syra, då de lindrigt upphettas, 
den har en ytterst stickande sur lukt, du 
den är svag, lik ättiksyra, men då den 



85 

är starkare, mer lik svafvelsyrlighet, rod- 
nar lakniuspapperet starkt och för bestän- 
digt, och ger hvita moln med ammoniak. 
Dervid hildas hvarken vatten eller am- 
moniak. Upplieitas dessa salter anda till 
slutad sönderdelning, så lemna de kol, 
Iivilket bevisar att saltet ej har syre nog 
lör att förbyta hela cj^anhallen i kolsyre- 
gaz och qvälgaz. Detta ser man vidare 
deraf, alt de detonera med syrsatt saltsy- 
radt kali. Cvansyade alkalier sönderde- 
las blott till en del, da de i fast form 
upphettas till glödgning, och denna sön- 
derdelning synes härröra af vatten, och 
upphör då detta är förflj-gligadt, ty cy- 
ansyran ensam med vatten, sönderdelas 
genast i kolsyra och ammoniak, och kan 
således aldrig på våta vägen erhållas iso- 
lerad. 

I en sednare Afliandling har WÖni.ER 
•visat'"') att Cyansyra kan på flera sätt er- 
hållas förenad med baser. — a) Om urin- 
syrad qvicksilfver-oxid destilleras och ga- 
zerna uppfångas i en blandning afbaryt- 
hydrat och vatten. Man får då en upp- 
lösning, som iiinehäller cj^ansyrad baryt 
och cyanbariiim, hvilket sistnämnda sön- 
derdelas med kfdsyiegaz, vätskan afdun- 
.slas lindrigt, silas och den cyansyrade 
Laryten utfällcs med alkohol, emedan den 
under fortsatt afdunstning ouppliörligt sön- 
derdelas. //) Leaes cyangaz öfver glödan- 
de kol.syiadt kali, så smäller detlq om en 
stund, och blir, under utveckling af kol- 



*) Pä anfuidc slällc, B. i3, p, i5j. 



86 

syregaz, gult. Efter afsvalning stelnar det 
till en ljusgul massa, som är en bland- 
ning af cyaidialiuni, samt cyansAradt och 
liolsyradt kali. Saltet pulvriseras och ko- 
kas med alkohol, som upplöser detcjan- 
syrade saltet och lemnar de andra. Un- 
der afkylning fäller sig det upplösta i kri- 
stalliniska blad, Samma resultat erhälles 
om man smälter tillsamman kolsyradt kali 
och cyauqvicksilfver. c) Dä 12.7 d. cy- 
anqvicksiUVer, blandadt med 2 d. salpe- 
ter i sjnå portioner i sender förpufFas i 
en degel, (f) Då 4 d. flnrifvet blodluts- 
salt (^dubbel-cyanur af jern och kalium) 
noga blandas med 3 d. salpeter och för- 
pufFas, i små portioner i sender. Massan 
ger en hvit rÖk, som condenseras på kalla 
kroppar, hvilken ar, till det mesta, cyansy- 
radt kali. e) Då blodkol i öfverskott af- 
brännes med salpeter.- — -Alla dessa brän- 
da massor behandlas med kokhet alkohol, 
på nyss anförda sätt, och det anskjutna 
saltet renas genom förnyad upplösning i 
alkohol. Af blodkolet får man detta salt 
på det minst kostsamma sätt. Af blod- 
lutsaltet har WöHLER erhållit 20 procent 
rent cyansyradt kali. Cjansyradtkali a\\~ 
skjuter ur alkohol-upplösningen i blad, 
som likna dem af syrsatt saltsyradt kali 
och smakar likt salpeter, förändras icke 
i luften, är föga lÖsligt i kall alkohol, men 
ganska lättlöst i vatten. Sönderdelas ej i 
smältning, äfven icke i sträng och fortsatt 
glödgning, om luften afhälles. Tillkommer 
vatten, så utvecklas ammoniak i mängd. Ut- 
spädda syror utveckla derur en liten por- 



I 



87 

tion cyansyra, med dess egna lukt, det 
mesta lörvaiidias till ammoniak och kol- 
syra; med coiiceiitrerad svafvelsyra förstö- 
rcscyansjraii alldeles. Uj)pl)ettas delta salts 
lösning i vatten, så förstöres det; kolsy- 
lad ammoniak afdiinstar och kolsyradt kali 
återstår. Delsamma sker vid afdunslning 
utan tillhjelp al" värme. Smalt med sval- 
vel ger det sulfo-cyanur af kalium, svaf- 
velbundet kalium och svafvelsyradt kali. 
Cjansyrad silfveroxid är ett hvitt olös- 
ligt pulver. Löses i ammoniak och an- 
skjuter ur denna lösning i stora Lladiga 
kristaller, som i luflen lörlora sitt Öfver- 
skott på ammoniak. Upphettad t i retort 
svartnar detta salt, albrinner svagt och 
ger derefter en portion odecomponerad 
c^^nnogene, till Levis alt bätle siifveroxi- 
dens och syrans syre äro otillräckliga till 
kolets syrsåttning i sy van. Cyansj rad bly- 
oxid samlar sig till en hvit kristallinisk 
fällning, lik sallsyrad hlyoxid; är något 
löslig i kokhelt välten. Causlikt kali af- 
skiljer derur ett rödagligt gult, ej nnJer- 
sökt, kiistalliniskt pulver. I täppta iuirl 
smälter det och blir rödt. Eller afsval- 
ning ger den ett ljusgrönt puher; kali 
dermed digeieradt lenjuar metalliskt bly. 
]}rinner om det påtändes i luften, gnist- 
rar och afsälter nnilalliskt bly. i oo d. af 
detta salt, gåfvo io5 d. svafvelsyiad bly- 
oxid, som innehålla 77.24 d. blyoxid. 
(Wöin.KR aidbrer af missriiluiing 73 p.c) 
Genom ult mindre fiJllkomligt försök be- 
stämmer Wöni BR cyansyran, att vara sam- 
mansatt af 2 volumer kol, 2 vol. (jväfgaz 



83 

.och en vol. syrgaz (=C*]N'0, efter en åsigt 
af qväfvets nalur, och =C*Az^O, efter 
den andraj, hvilket i procent gör 
Kol . . 35.294 
Qväfve . 4^''77 
Syre . . 23.529. 
Det fordras således, för att förvandla ko- 
let till kolsyra på vattnets bekostnad, än- 
nu 3 volumer syrgas, hvarvid 6 vol. våt- 
gas utvecklas, livilka med de 2 vol. qväf- 
gaz glfva ammoniak, och 2 vol. kolsyre- 
gas samt 4 vol. ammoniakgaz bildas. Be- 
räknar man derefter de cyansyrade salter- 
iies sammansättning, med antagande att 
blysaltes analys är en approximation, så 
skulle cyansyrad blyoxid. bestå af 76.52 
d. blyoxid och 23.48 d. cyansyra, hvari 
basens syre är lika med syrans, och for- 
meln för ett cyansyradt salts sammansätt- 
ning blir, då basen antages hålla 2 at. syre, 

och R betyder radicalen, =:K+2G*Az*0 

eller RCy^ 
Xantko- Professor Zeise, i Köpenhamn, har 
Béne. upptäckt ett nytt slag af föreningar *), 
börande till samma klass af kroppar, som 
cyanurer, och sulfo-cyanurer, och har 
kallat den kropp, som deri är förenad 
med metallerna, Xanthogene, (af Greki- 
ska ordet Xanthos, gul}, emedan dess för- 
eningar med en stor del metaller äro gu- 
la. Han har ännu ej kunnat framställa 



*) Xanthogensyren med nogie af dens Producter 
og Foi-eninger, af D:r W. C. Zeise. Kjöbenh. 
1822, och i Annales de Chimie et de Pliy- 
sique T. XXI, p. 160. 



i 



89 

Xanlhogéne i isolerad form, men dess för- 
eningar med åtskilliga metaller har han 
undersökt. Åfvenså är det ej undersökt i 
hvilket förhällande kol och svafvel deri 
finnas förenade, samt om väte utgör en 
väsendtlig heständsdel af denna kropp. 
Xanthogenbwidet kalium, (kalium-xanthur, 
Hjdroxanthsyradt kali} fås på följande sätt: 
1 del rent kalihjdrat upplöses i 12 delar 
alkohol af 0.8 eg. vigt, och dertill sättes 
genast rent svafvelbundet kol i små por- 
tioner och omskakas, till dess att vätskan 
ej mer reagerar för alkali, hvarefter vät- 
skan långsamt afsvalas till fryspunkten el- 
ler derunder, då ett hvitt salt anskjuteri 
nålar, som är xanthogenLundet kalium. 
Saltet uttages och pressas emellan tryck- 
papper. Den återstående vätskan blandas 
med vatten, som afskiljer litet i Öfver- 
skott tillsatt svafvelbundet kol, hvarefter 
den afdunstas på ett Hatt kärl vid ganska 
lindrig värma eller helst i vacuum öfver 
svafvelsyra och ger nu ny portion af det- 
ta salt. Denna förening är färglös och 
liar glans af perlemor. Kristallerna bilda, 
vid långsam afkylning, länga nålar. Luf- 
ten synes något verka derpä, emedan det 
om någon tid drager i gult. Det har en 
svag egen lukt, smakar kylande, obehag- 
ligt och något svafvelartadt; fuktas icke i 
lidten; löses lätt och liastigt i vatten. Lös- 
ningen är färglös, men concentrerad drar 
(AiiW i gult, sönderdel.is i luften efter hand, 
blir njjölkig och inncliåller svafvclsyrlig- 
hel eller ock svaflets första syra; fläckar 
huden gul. Af alkohol löses det trögare 



90 

än af vatten, ocli ännu trögare af cther, 
som fäller det till en del ur alkoholu. Af 
petroleum löses det ej. Elflorescerar ger- 
iia , särdeles ur lösningen i alkohol. Vät- 
skan kan kokas i en retort, utan att Le- 
tydligen sönderdelas, men har den öfver- 
skott på kali, så finner man den snart in- 
nehålla hepar. XantJioghibitndet Natrium 
fås då natronhydrat Lehandlas på ett ana- 
logt sätt. Föreningen är svagt deliquescent. 
XcintJiogcnbuudet ammonium skall fås på 
lika sätt, men presenterar så utmärkta phe- 
nomen, att Zeise ämnat göra dem till fö- 
remål för en särskildt afhai\dling. För- 
eningar med barium, calcium och stronti- 
ura fås då dessas kolsyrade salter upplö- 
sas af hydroxanthsyra. Zink-, bly- och 
c/vicksiljveroxid-sAieY fällas af xanthogen- 
ialiuni med hvit färg, kopparoxid-saht^r 
med en skön gul, antimon-, tenn-, vis- 
viut' och siifveroxid-snhev siimt Cj/vicksiif- 
fveroxidui-saher fällas med en gula k lig 
färg; de tvenne sistnämnda af dessa be- 
gynna snart att af sig sjelfve sönderdelas 
och blifva svarta. Zeise har särskildt och 
med utförlighet undersökt de föreningar 
af xanthogene med koppar, zink och qvick- 
silfver, som svara emot dessa metallers 
oxider och som hålla 2 at. xanthogene 
Xanthogenbundet väte (^hydroxanthsyra "^'^ 



*) Prof. Zeise kallar denna förening Xaiitho- 
gensyra, emedan han anser tillägget af va- 
tets namn onödigt, då ingen förening af xan- 
thogene med svre är känd. Då eniedlerlid 
theorieu förutsätter en sådan syras uiujlighet. 



IL . 



9» 

fås då man i ett högt och smalt glas öf- 
vergjuter xanthogenbundet kalium medsvaf- 
velsyra, utspädd med 4 till 5 gånger sin 
volura välten, hvaivid hydroxanlhsyran 
ger en nijöikig blandning, som, så snart 
saltet är försvunnet, utspådes med 3 till 
4 gånger sin volum vatten, som i små- 
portioner i sendpr tillsättes. Ändamålet 
är att med vattnet hindra svafvelsjrans 
åverkan, utan att hindra den nya sj^ran 
att samlas i en enda massa; emedan om 
den skulle afskiljas ur en utspädd lösning 
så decomponeras den innan hon hinner 
samlas. Så snart sjnan afsatt sig, tillsät- 
tas 5o å 6o gånger vätskans volum vat- 
ten, hvilket afhälles då det klarnat, och 
nytt tillsättes , hvarmed fortfares tills all 
■vidhängande svafvelsyra är afskiljd. Den- 
na syra har följande egenskaper: Den ser 
ut som en färglös olja och hehåller sig 
flytande i luftens vanliga temperatur, sjun- 
ker i vatten och är olöslig deri. I luften 
sönderdelas den genast och hetäcker sig 
med en hvit skorpa. Detsamma sker äl- 
ven då den är spridd i vatten, om detta 
är lufthaltigt, men mindre lätt sedan sy- 
ran samlat sig i en massa. Den smakar 
först surt, men efterråt starkt sammandra- 
gande och hittert. Lackmuspapperet rod- 
nar deraf först och hlir sedan hlekgult. 



och vi hafva nyss sett en cyansyras tillva- 
relse, su måste det viua orätt att anlicipe- 
ra ett nefjatift resultat, oraedan man alltid 
risqiierar att Ja lof alt förändra namnet. Jag 
har derföre huii trott mig ej böra föJja VioL 
Zeise. 



92 

I grannskapet af en brinnande kropp tän- 
des den liitt och brinner med utvecliling 
af svafvelsyrlighet. Upphettad för sig i 
destillations-kärl ger den, ännu innan den 
nått + loo", svafvelbundet kol och en 
brännbar ännu ej undersökt gazart. Med 
saltbaser ger den xanthogenbuudna metal- 
ler *^, och utdrifver kolsyran på våta vä- 
gen n: colsyrade salter. For alt bevisa 
vätets närvaro i denna syra, behandlades 
den med en blandning af iod och vatten, 
hvarvid iodbundet väte (^iodsyra, hydri- 
odsyra) erhölls , och en gulaktig ogenom- 
skinlig oljlik kropp erhölls. Denne erhölls 
äfven då xanthogenkaliuni behandlades med 
iod. Om, på det sätt Zeise förmodat, 
bildningen af hydriodsyra i vätskan be- 
visar närvaro af väte i syran , så var den- 
na oleaginösa kropp vätefritt xanthogéne 
och synes hafva förtjent en större upp- 
märksamhet, än Zeise skänkt den. Inne- 
håller den åter xanthogénes beståndsdelar 
i ett förändradt förhållande, så bevisar 
bildningen af jiydriodsyra endast att vat- 
ten blifvit sÖnderdeladt. — De xanthogén- 
bundna metallernes sönderdelning vid de- 
stiUation pä torra vägen, framställer nå- 
gra intressanta phenomen, som jag här ej 
bör förbigå. Då xanlhogenbundet kalium 
upphettas till + 60°, blir det oförändradl; 



*) Den Läsare som häri skulle finna en theore- 
tisk otydlighet, beder jag att få hänvisa till 
Artikeln Vätesyror pag. LXVI och särdeles 
vätesyiade salter pag. LXXII i andra Upp- 
lagan af 2 Delen af min Lärbok i lieiuien. 



53 

men deröfver upphettadt smälter det, pö- 
ser och ger en olja, som destillerar öfver, 
och mycket gaz. Det smtilta arblodrödt 
och behåller sig oföriindradt efter afsval- 
iiing; upphettas den sedtm ännu högre, så 
liommer den än jo i kokning, blir svart, 
ger mycket olja och löga gaz, och slutli- 
gen återstår en smält svart massa, som 
vid en ännu ej fullt glödande tempera- 
tur icke mera kokar. Under afsvalning , 
delar den sig i en öfre svart, icke kri- 
stalliserad massa, och i en undre mörk- 
grå, nästan metalliskt glänsande och kri- 
stalliserad. Har man åter upphettat den 
till full- glödgning så fås intet mer af det 
kristalliserade. Gazen har en stark obe- 
haglig löklukt, och meddelar den åt de 
alkaliska vätskor hvaraf den uppsupes, och 
förhåller sig till dessa, såsom en blandning 
af kolsyra och svafvelbunden vätgaz;men 
då den med saltsyrad kopparoxid ger en 
Ijusbrun fällning, som snart mörknar och 
blir svart, så synes denna gaz kunna vara 
en förening af kol och svafvel, hvilkeii 
får syre och väte först genom vattnets 
tillkomst. Detta styrkes ytterligare deraf, 
att qvicksilfret ej angripes af gazen, fÖrr 
än vatten tillkommer, hvilket dock alltid 
sker med svafvelbunden vätgaz, samt att 
det xanthogenbundna kalium troligen in- 
nehåller hvarken väte eller syre. Oljan 
kallar han xanthogenolja, den är klar gul- 
aglig, har en stark kryddaklig, något lök- 
lik lukl, en sta) k, aromatisk, sötagtig smak 
och är llygtig. Tändes lätt, brinner med 
bli låge, utan sot, ger lukt af svafvelsyr- 



94 

llghet och beslår ett derofver li°illit glas' 
med fugtigliet. Den flyter på vatten, lö- 
ses ej dcral" men väl af alkohol^ rodnar 
ej lakmuspapper och fäller hvarken bly- 
eller liopparsalter. De olika ämnen, soju 
efter serskildta temperaturer återstå, sy- 
nas vara dubbelsulfureta af kol och kali- 
um i olika proportioner, och den sista är 
svafvelbundet kalium (KS^^ blandad med 
lol, sedan det svafvelbundna kolet af het- 
tan blifvit sönderdelad t. 
Saker Läran om icke metalliska salters be- 

ock de redninsr, användande och föi hållanden liar 

ras an- . '-' „ . , . . ... -.-^ , 

ra/2rfrt«- vunnit några icke ovigtiga tillägg. U re har 
<^^' vidlyftigt beskrifvit beredningen af syr- 
satt saltsyrlig kalk ''\), sådan den sker i 
stort för linneblekeriernas behof. IMan 
npptager gazen i ka]kh3'^drat, hvarmed tråg 
löst fyllas, och ställas ölVer hvarandra 
lorsvis i en liten kammare af bly, som 
med valtenkitt kan lufttätt tillsmetas, och 
gazen inledes dit från stora splieriska Alem- 
biker, dels af endast bly, dels af tack- 
jerns botten med bröst af bly. Detaljer- 
na häraf hunna icke på detta ställe an- 
föras, utan att upptaga ett alltför betyd- 
ligt rum. Äfvenså tror jag mig böra för- 
bigå Ure's analytiska försök på detta äm- 
ne, emedan de icke synas mig fullt till- 
förlitliga. 
loJsy- lodsyradt kali eller, efter den nyare 

radt åsigten, iodbundet kalium har blifvit ett 
allmänt användt läkemedel emot struma, 



*) Journal of Sciences, Lilterature and the Arts 
B. i3. s, I, 



95 

och mSnga förslag till economiskt bere- 
dande deraf gifna. Följande föreskrift af 
Cau-lot *^ synes vara den lättaste ocii 
fördelagligaste: Man blandar 4 d. iod med 
2 d. rostfri jernfilspan och 20 delar vat- 
ten. Massan omskakas i en glaskolf tills den 
blir färglös, hvilket snart inträffar, hvar- 
efter den afliälles från det olösta jernet 
och fälles sedan med kolsjradt kali, med 
den försigtighet att icke ett öfverskott af 
fällningsmedlet tillsättes; hvarefter vätskan 
a [dunstas. 

Grouvelle *"'••) har sysselsatt sig med Basiska 
basiska salpetersyrade salters analys, ^id^g^ade 
de försök jag öfver salpetersyrans före- salter. 
ningar med baser för flera år tillbaka an- 
ställde; hade jag funnit, att basen i dessa 
salter förökades efter midtiplerna 2.3 och 
6, men alt icke 4 och 5 dervid förekom- 
mo. Grouvei.i.e har funnit ett zinksalt 
och ett jenisalt, som, efter hans beräk- 
ning, pä en atom salpetersyra hälla 4 ^t» 
basis; men han räknar efter andra vär- 
den än jag; hans resultat svarar emot 8 
atomer efter mitt beräkningssätt. Jag kan 
ej bestrida verkligheten af så basiska före- 
ningars tillvarelse, men hvarken har Grou- 
\ei.le's melhod alt bereda dessa förenin- 
gar eller alt analysera dem varit utförd 
på ett sådant sätt, att försöken något be- 
visa derom. lian har dessutom analyse- 
rat några J>asiska salter af visnmtochqvick- 
silfver, livilkas tillvarelse är sannolikare, 



*) Journal de pliarmacle Oct. !8o.3 p. /fo^- 
♦*) Ariualcs de Cliiiuic et de Pliysic^uc T. XIX 



96 

men ej derföre bättre bevisad, och de su- 
ra salter han tror sig hafva erhållit af vis- 
niut och af qvicksiilrets Lada oxider med 
salpetersyra, der t. ex. lo atomer basis 
förenas med i i at. syra eller 4 ^^ den 
förra med ii af den sednare, visa till- 
räckligt huru lätt denne Cheniist har gjort 
sig, att med de chemiska proportionerna 
förlika mindre noggrant anställda rön. 

Herr Arfvedson har meddelat en ny 
analys *•') af Borax anställd pä ett nytt 
sätt, nemligen genom Boraxsjrans lör- 
vandling till acidiim fluohorictim. Han har 
deri funnit, efter ett medeltal, 6q boiax- 
syra och 3i natron. Om Loraxsyran hål- 
ler, efter Gay-Lussacs och Thenards för- 
sök, 33 p.c. syre, så håller hon häri 3 gr. 
basens syre. 
Koksalt Att hos oss, utan att använda allt 

Giau- ^^^ dyra materialier, kunna erhålla glas 
fcerssait som innehåller natron i stället för kali. 
Ull glas.jjgj, länge varit ett stort desidcratum^ eme- 
dan natronglaset anses vara både chemiskt 
och mekaniskt starkare än kaliglaset. Le 
Gauy har uppgifvit följande method ■•'-') att 
af natronsalter erhålla glas, hvilket skall 
blifva både ganska lättsmält, IJart och 
föga färgadt: koksalt loo d., i luTten sön- 
derfallen kalk ICO d., ren kiselsand i4o d., 
samt fråu 5o till 200 d. (^efter tillgång) 
gammalt glas. Eller ock svafvelsyradt 

natron 



*) K. V. A. Ilandl. 182?.. förra Hälften p. gS. 
**) Weues Journal fiir Chemie und Physik OCC. 
W. H. B. 6. s. 3 18. 



ron- 



97 

natron (^Glauberssalt) torrt och vattenfritt 
loo d. kalk 12 d. kolpulver 19 d. sand 
225 d. och gammalt glas från 5o till 200 d. 
Eller också: torrt Glaubersalt 100 d. sön- 
derfallen kalk 226 d. sand 5oo d, och 
garnmalt glas från 5o till 200 d. 

Man har någon tid varit oviss omNat 
natron kan förenas med svafvelsyra och ^^^^' 
lerjord till on egen art Alun, såsom kali 
och ammoniak; men det är nu bevist att 
en sådan alun, till sin kristallform full- 
komligt lik den vanliga , kan erhållas, då 
svafvelsyrad lerjord och svafvelsyradt na- 
tron lemnas åt frivillig afdunstning. Den- 
na alun har stor benägenhet att vittra och 
falla till mjöl, och den är vida lösligaré i 
vatten än kalialun. Vid + 16° lösa 10 
delar vatten 11 d. af denna alun, då de 
knappt förmå upplösa i del af den van- 
liga. Den har blifvit undersökt af Ure '"') 
i England och af Wellner i Tyskland **). 
Den är sammansatt efter samma formel 
som kalialun, med den skillnad, att vatt- 
net i natron-alun synes hälla 26 gånger 
natronets syre, då det i kalialun håller 
endast 24. Formeln för dess samman- 
sättning är då NaS* + 2AIS3 + 62 A<j, 
eller i procentisk sammansättning: 



*3 Journal of Sciences, Lilterature and tlie ArtJ 
B. 1 3 p. v. 77. 

**) GtLBKRTs Annalen. N. F. B. 17 s. i85, 
X r. j4. Mr*h. i8«3. 7 





efter räkning 


33.62 


relativa ' 2 


10.78 


syre- ^' 


6.56 


qvanti- 1 


49-04 


teter 26 


100.00 





93 

efter Uri» analyt 

Svafvelsjra 34*00 
Lerjord . . 10.75 
Na t ron . . 6.48 
Vatten . . 4.Q'00 

100 ^3 

Man skulle haraf kunna sluta, att de till- 
komna 4 atomerna vatten bidragit att gif- 
va åt natronsaltet samma kristallfigur, som 
kalisaltet, dä, så vidt man nu vet, kali 
och natron ej iiro isomorpha baser. 
Phos- WoiLASTOiv införde, såsom ett tjenligt 

rad*a*m-i'6actionsmedel för talk jord, att blanda den- 
moniak-na jords upplösning med phosphorsyradt 
natron, och att sedan göra lösningen ba- 
sisk med kolsyrad ammoniak, hvarvid phos- 
phorsyrad ammoniaktalk bildas och faller. 
Han har sedan visat, att om lösningen hål- 
ler ganska litet talkjord, sä att fällning ej 
genast visar sig, så inträffar den om man 
rör vid insidan af glaskärlet med ett glas- 
rör, hvilket då lemnar hvita repor af phos- 
phorsyrad ammoniaktalk, som afskiljes: 
en egenskap som detta salt har gemen- 
sam med alla kristalliniska fällningar, som 
hälla på att bilda sig. Murray införde 
bruket af detta fällningsmedel vid analy- 
ser af mineralvatten och bestämde det 
glödgade saltets halt af talkjord till /[o 
procent. Stromeier har sedan temmeli- 
gen allmänt anviindt det för samma än- 
damål, med antagande af lika talk- 
jordshalt. Lindbergsson har, i K. V. Ac. 
Handl. för 1819 p. 37, gifviten analys af 
detta salt, som likväl icke öfverensstäm- 
mer med den antagna talkjordshalten, eme- 



Ö9 

dan LiNDEERGssoNs efler glÖdgning håller 
endast 26,42 p. c. talkjord. Detta salt var 
likväl icke, såsom Woli.astons, basiskt, utan 
neutralt, och är således tydligen icke det 
här i fråga varande. Pfaff 'Q uppger att 
han vid försök att närmare bestämma det- 
ta, fann ända till 29 procent talkjord i 
det glödgade saltet. Riffault har sedan 
analyserat detta salt och funnit att det 
glödgadt håller 35.38 p. c. talkjord ■••'■''•'). 
Så många olika resultat i ett ämne af vigt 
för den cheraiska analysen, föranledde äf- 
ven mig att undersöka så väl methodens 
användbarhet till talkjordens bestämman- 
de, som qvantiteten af talkjord i det glöd- 
gade saltet. Jag fann dervid att phos- 
phorsyrade salter, då ammoniak i öfver- 
skott tillsättes, utfälla talkjorden fullkom- 
ligt, så att de ringaste qvantiteter deraf 
på detta sätt kunna framtagas; men att 
dertill fordras ett öfverskott af fällnings- 
medlet i lösningiii, och att, så snart fäll- 
ningen pä filtrum tvättas och dess öfver- 
skjiilande phospliorsyrade ammoniak är 
ultviiltad, så btgynner fällningen att åter 
upplösa sig i det rena vattnet, och hvar- 
ken tillsats af ammoniak eller af salmiak 
till tvättvattnet hindrar denna upplösning. 
Sätter man dä basisk phosphorsyrad am- 
moniak till det genomgående, så fälles det 
på nytt. Man finner deraf lätt huru vid 



') Handhuch der analytischen Chemie &c. von 
D;r C n. Pi-AFF. Altona 1822. aTh. s. 118. 

**) Anuales de Chimie et de Physique &c. T. 
XIX, p. 90. 



100 



ett sjaithetiskt försök, till utrönande af 
delta salts sammansättning, man kan ge- 
nom förlust af hvad tviUtvatLnet uf)plöst, 
liafva fått en apparcnt halt af 4^ P- c. 
talkjord i det glödgade saltet. Jag upp- 
löste 1.167 gr. ren talkjord i saltsyra, och 
fällde den med basisk phosphorsyrad am- 
moniak, som i öfverskott tillsattes. Fäll- 
ningen tvättades väl och gaf glödgadt salt 
3.i5(i gr. Ur tvättvattnet erhölls, genom 
inkokning till torihet med kolsyradt kali i 
öfverskott, 0.0235 talkjord, så att det glöd- 
gade saltet höll 36.232 procent, hvilket är 
just den neutrala phosphorsyrade talkjor- 
dens sammansättning. Genom ett särskildt 
försök på en annan portion af saltet, fann 
jag att det i glödning förlorar 62.62 pro- 
cent. Då jag jemförde dessa data med 
RiFFAULTs försök, fanns en särdeles öfver- 
ensstämmelse. Riffault hade fått 52.57 i 
glödgnings-förlust, och af 100 d. vatten- 
fri svafvelsyrad talkjord erhållit 93.353 
af det glödgade phosphorsyrade saltet, 
hvilket beräknadt efter riktigare datum, 
än det hvaraf Riffault betjenat sig, ger 
36.43 p. c. talkjord, eller en procent mer 
än Riffault antagit. Riffault har särkildt 
undersökt detta salts ammoniakhalt och, 
med correclion af hans calcul , funnit sal- 
tet sammansatt af 

funnit rälnadt 

phospllOrsyra 30.667 — 3o.I2 relativa 5 

talkjord , . 17.31 5 — 17-44 »yre- 2 
ammoniak . i3.88o — i44.9 qvanti- 2 
vatten . . 38.i38 »— 37.95 teter 10. 



101 

RiFFAULT har derjemte undersökt kri- 
stalliserad neutral phosphorsja-ad talkjord , 

och funnit den sammansatt af Ål g P+i4Aq. 
Den decomponeras af kokande vatten, som 
utdrager syra och leninar ett Lasiskt salt. 
— Af det föregående finner man, att Lind- 
BEUGssON och Pfaff båda undersökt det 
neutrala dubbelsaltet, och alt, da Strodiei- 
JER vid sina analyser beräknat den phos- 
phorsyrade talk^ordens halt af basis till 
4o p. c, det kan närma sig till sannin- 
gen genom den förlust fällningen lidit i 
tvättning; men att i alla fall denna me- 
thod till talkjordens bestämmande ej är 
pålitlig. Daueenau har genomgått de flera 
processerna alt afskilja kalk från talk *) 
och slutar med alt tinna denr alla osäkra. 
lian ger dock den nyss föi kastade ett visst 
företräde. Den med oxalsyiad ammoniak 
riktigt verkställd, har likväl synts mig 
icke^ lemna något att önska. 

Läran om de egentliga metallerna och ^fetal' 
deras mångfaldiga föreningar är ett gan- ^^''' 
ska vidsträckt fiilt för praotiskt chemiska 
upptäckter. Den har också icke saknat 
sina vigtiga bidrag ftåii flera håll. 

]Ir Arfvedson *''3 har lärt oss kännaoxysnl- 
en c^ alldeles ny, men genom hans för- f"«eta. 
sök utvidgad, klass af föreningar (luellan 
en och samma metalls snlfuretum och dess 
lägsta basiska oxidalioiT^-grad , hvilka Hr 
Anrvr.Dso\ kallatOxysulfiireta,(oxisulfurcr}. 



*j E(Jiiil»uiy!i Pliil. Journal dcc. B. 7, p. 108, 
•*) K. Vet. Acad. Handl. iör år iSaiT^sednar» 
lialflcji, p. /\'ij. 



ipa 

Vi hafva förut känt blott en endu sädan , 
iiemligen hos antimon, crocus ocli vitrum 
antimonii. Hr Arfvedson liar upptäckt så- 
dana hos mangan, zink och kobolt. De 
erhållas då metallens svafvelsyrade salt, i 
en passande apparat, vid glödgningshetta, 
utsattes för en ström af vätgaz, h var vid 
vatten och svafvelsyrlighetsgaz utvecklas. 
Så snart dessa icke mera visa sig, är för- 
eningen färdig. Leder man sedan svaf- 
velbunden vätgaz deröfver, så bildas åter 
vatten, och man får metallens vanliga sul- 
furetum. Dessa oxysulfureta beslå af en 
atom oxidul eller oxid med en atom sul- 
furetum. Mangans t. ex. är ljusgrön, lik 
den pulverformiga svafvelbundna mangan, 
och formeln för dess sammansättning är 
Mn + MnS^. Då sä väl svafvelbunden 
mangan, som svafvelbiindeji zink, i mine- 
ralriket förekomma med yttre caracterer, 
som afvika från de vanliga svafvelbundna 
metallernas, hvaraf man kallat dem Blen- 
den och förmodat dem innehålla syre, 
har Hr AarvEDSon undersökt dessa natur- 
producter, men funnit dem ej innehålla 
syre, utan vara MnS* och ZnS^. Till 
oxysulfurernes class borde kunna få läg- 
gas de föreningar af jern och cerium med 
svafvel och syre *), som erhållas då dessa 
metallers oxider blandas med svafvel och 
upphettas, till dess att ingen svafvelsyrlig- 
hetsgaz mer utvecklas, och svaflets öfver- 
skott är afdestilleradt vid en temperatur. 



*) Lärboken i Chemien, 2:dra Delens 2:dra Upp- 
laga, p. 634 och 746. 



lOJ 



som icke får gå till glödgnlng. — Genom 
behandling afsvafvelsyrad jernoxidul, samt 
af svafvelsyrad nickel-oxid, med vätgas, 
erhöll Hr Arfvedson andra producter, som 
iiedanföre skola omtalas. 

Jernets lörmåga, att fästa blåsyranDubbel- 
vid basei-, ansåsjs lan£[e för en denna metall cyanu- 
ensamt tillkommande egenskap, och Porret 
och RoBiQUET pästodo, att jernet dervid för- 
enade sig med hlåsyrans beståndsdelar till 
en ny syra. Emedlertid visade v. Ittner, 
att denna egenskap delas med jernet af 
guld, silfver, ]:)Iatma och koppar, hvilkas 
cyanurer (^elier jernfria blåsyrade salter) 
upplösas af cyauurerne af kalium m. fl. 
till verkliga dubbla cyanurer eller dubbla 
blåsyrade saker. Denna egenskap har, ge- 
nom LEOPor.D Gmelins undersökning'"^, blif- 
vit utsträckt till palladium, qvicksillVer , 
zink och kobolt, samt, af Wöheer, till nic- 
kel. Gmeein har visat ett nytt sätt att 
bereda dubbel-cyanuren med platina. Di't 
äldre var, att blanda saltsyrad platinaoxid 
med blodlutsalt och afdunsta till kristalli- 
sation. GMEr,iNS består i att blanda den 
luckra metalliska platina, som fås afpla- 
tina-salmiak , med lika delar blodlutsalt, 
samt att upphetta blandningen till början- 
de glödgning, men ej högre, hvarvid en 
del af jernet af j)la(inan utjagas , och man 
lår en blandning af båda sakerna, ur hvars 
mättade vaiina upplösnin;^ i vatten, dub- 
bel-cyanuren af kaliuui och platina kan 



*) i\<;uL-> Journal fur Chemic und Physik y. R. 
6 B., &id 23u. 



io4 

fås att anskjuta, Ii varefter den genom om- 
kristallisering renas. Den erhålJes i nål- 
forraiga, stundom långa 4-sidiga sneda pris- 
mer, med vinklar ar83° och 97°, fyrsidigt 
tillspetsade under en vinkel af 122°. Kri- 
stallernes färg är gul, men sedd långs ef- 
ter axis, lifligt blå; vittra i luften och 
blifva blekröda, men behålla dervid ännu 
12.4 p. c. vatten, som först vid en liÖgre 
temperatur bortgår. Dubbel-cyanuren med 
palladium anskjuter i färglösa 4-sidiga pris- 
mer med 72° och 108° vinklar. Den med 
qvicksilfver kristalliserar i hvita »eguliera 
octaédrar. Med zink äfvenså. Med kobolt 
i blekgula, glänsande, genomskinliga 4-si- 
diga sneda prismer med 80° och loo'^ 
vinklar. Med mangan i brunröda nålar, som 
sönderdelas lätt af luften. Dess lösning 
är röd och afsätter i luften manganoxid- 
hydrat. Alla dessa dubbel-cyanurer fås, 
då den enkla metall-cyanuren upplöses i 
en lösning af kalium-cyanuren. 

Gmefin har dessutom upptäckt en, i 
min tanka^ vida intressantare dubbel-cyanur 
än någon af dessa "'"); den erhälles då i 
en upplösning af kristalliserad t blodluts- 
salt inledes chlor (^sjn-satt saltsyregas), till 
dess att lösningen ej mera fäller jornoxid- 
salter med blå färg, Dertill behöfves ej 
en stor mängd chlor och då försöket sker 
vid eldsljus, märker man lätt när opera- 
tion är slut, deraf att vätskan, som i kan- 
ten först lyser gi'ön, nu blir röd i genom- 
seende mot ljuset. Ett fortsatt inledande 



*} Pu anf. slälle, B. 2g, p, SaS. 



I&5 



af chlor, skulle förstora preparatet. Man 

silar och afdunstar sedan, lieldst i elt kärl 
med rakt u])pslående höga bräddar, vid 
lindrig värme, hvarvid ett slräligt, glän- 
sande salt erliålles, som skiftar emellan 
gult och rödt. Detta salt afdrjpes, upp- 
löses åter och omkristalliseras, hvarvid 
det erhålles i genomskinliga, rubinröda, 
stundom ganska stora kristaller af en in- 
vecklad krislallform. Efter Gmelins ana- 
Ijs af detta salt, hålla kristallerna intet 
vatten, d. ä. de hålla hvarken väte eller 
sjre, och om" Cy betyder en atom Cya- 
nogéne, så äro cle sammansatte efter föl- 
jande formel: aFeCy^+SKCy^, d. ä, då 
föreningen i upplöst form betraktas som ett 
blåsyradt salt, så består det af blåsyradt 
kali, förenadt med en qvantitet blåsyrad 
jernoxid, "hvars syre är lika med kalits. I 
blodlutssaltet är jernet förenadt med 2 at. 
cyanogene, och i atom jern-cyanur med 
2 at. kalium-cj^anur. Det röda saltet brin- 
ner med lillighet och kastar fräsande gni- 
stor af brinnande jern, då fina kristall- 
nå hir deraf införas i Ijuslågen. I täppta 
käri afger det litet cyanogen, qväfgas och 
kolbundet jern, och förvandlas till väldigt 
blodlutssalt. Gmei.in har funnit att mot- 
svarande lösliga röda salter bildas med 
natron, ammoniak, baryt, kalk o. s. v. 
och att olösliga motsvarande föreningar er- 
hållas genom dubhel decomposilion af me- 
tall*s;ilter med kalisaltel. Med blysalt er- 
hölls ett svårlöst, kristalliserande rödt salt. 
Ur detta erhöll han, genom bihandling 
intd svafveisyra, ca löd vätska, som rod- 



io6 

nade lakmuspapper, smakade surt och sam- 
mandragande, h varur, genom varsam af- 
dunstning, brungula nålformiga kristaller 
erhöllos. Lösningen fällde melallsallei', all- 
deles likt kalisaltet, och gaf ej blott med 
jernoxidsalter, men väl med jernoxidul- 
salter. Det är osäkert om denna förening 
kan betraktas såsom svarande emot den 
så kallade jernhaltiga bläsjran. Propor- 
tionen emellan jern och cyanogen vore i 
båda densamma, nemligen på i atom jern 
6 atomer cyanogen, men i den sistnämnda 
är I atom jern-bicyanur förenad med 4 
atomer väte-cyanur (^blåsyra) =FeCy^ 
+4H*Cy, och i den fÖrra, eller den röda, 
är en atom jern-tricyanur förenad med 3 
atomer väte-cyanur =FeCy3 + 3H^Cy. 
Den omständighet, för hvilken jag vid 
dessa röda föreningar fastar en särdeles 
uppmärksamhet, är följande: Jernoxidens 
röda färg, vanligen alltid, i mer eller min- 
dre hög grad, meddelad åt dess salter, har 
alltid synts mig tala till förmån för den 
ideen, att anse saltsyrad och iodsyrad 
jernoxid för verkliga salter med oxiderad 
basis, i h vilka, liksom i andra salter af 
denna oxid, oxidens färg så till sågandes 
lyser igenom syran. Hos de här beskrif- 
na röda dubbel-cyanurerna inträffar sam- 
ma fall, och så länge de äro upplösta i vat- 
ten, representerar oss theorien dem såsom 
verkliga blåsyrade jernoxidsalter; men deu 
kristalliserade dubbel-cyanuren hållei' icke 
mera något syre, det är således ingen 
jernoxid, ehuru den har samma (^iirg, som 
af jernoxiden oftast gifves; deremot är 



I 



b. I 



f 107 

jernet deri förenadt med 3 atomer cya- 
nogen, och då man der bredvid lägger 
hvad vi kallat vattenfri saltsjrad jernoxid, 
så är det klart att den röda -färgen kan 
hos den sistnämnde lika väl härröra ai 3 
atomer chlor, så att jernet med 3 atomer 
af följande kroppar, syre, chlor, iod, cy- 
anogen, svafvelbundet cyanogen (^och kan- 
ske af ännu flere) ger röda föreningar. 
Dessa omständigheter vederlägga de inkast 
jag sjelf gjort mot läran om chlor, såsom 
en enkel kropp; kanske fäster jag derföre 
vid dem mer uppmärksamhet an ändra 
skulle göra. 

WöHLER har undersökt några af nic- 
kelns dubbelcyaniirer 'Q, nemligen med 
kali, natron, ammoniak och kalk, bered- 
da af de enkla cyanurerna , som tillsam- 
man upplösas i vatten. De anskjuta alla i 
honingsgula prismatiska kristaller, och in- 
nehålla vatten, hvilket ur dem, genomen 
lagom värme, kan utjagas. Af uran och 
chrom har Gmelin inga dubbelcyanurer 
kunnat erhålla. 

Smithson har föreslagit såsom ett lätt Prof på 
verkställbart prof pä Arsenik, att blanda^"''"''^" 
det för arscnikhalt raisstäjikte ämnet med 
salpeter och afbränna det, hvarefter mas- 
san mattas med litet salpetersyra, ifall 
den blifvit alkiilisk och litet salpelersyrad 
silfveroxid tillsiilles; arseniksyran åstad- 
kommer dä en tegelröd iällning, synbar 



*) Neues Journal fiir Chcraie und Physik N.R. 
&c. U. 6, p. 334. 



io8 

vid de minsta spår af arsenik *). Lik- 
väl kan man i detta fall , såsom Porter. 
anmärkt ''''^^, bedragas genom närvaro af 
chromsyra, som ger samma färg åt fäll- 
ningen. Äfven kopparsalter få af clnom- 
syradt kali en likadan nuance, som afar- 
seniksyrligt kali med öfverskott på alkali. 
Äfven en infusion af obrända kaffebönor 
gifva med alkali och ett kopparsalt en 
grön färg, som lätt kan tagas för Schee- 
les grönt. Emedlertid afger den af Smith- 
son framkastade ideen ett medel att för 
^ medicolegala försök lätta arsenikens af- 
skiljande, som består deri, att, sedan man 
ur den på vanligt sätt eibållna sura lös- 
ningen af contenta, med svafvelbunden 
vätgaz utfäldt arsenikhalten, så kan man 
detonera fällningen med salpeter, för 
att sedan pröfva den, dels med silfver 
upplösning och dels med kalkvatten, hvar- 
vid man på en gång blir af med alla vid- 
hängande animaliska ämnen som inveckla 
profvet. Dock bör man härvid komma 
ihog, att då man i den gift innehållande 
vätskan befarar en halt af arseniksyra, 
svafvelbunden vätgas ej utfäller denna, 
utan blott sjM-ligheten. 
Anti- ^^^ ^ medicinen så mycket brukade an- 

mon. timonsalt, som fått namn af kräkvinsten, 
liar af Adjuncten Wali.quist i Upsala ■■•*■•') 



*} Annales dp Chiraie et de Physique &:c. T, 

XXI. p. 07. 
**) Sill[man's American Journal of Science 1>. 

III p. 354. 
***3 Dissertatio clicmica de salibus iionnuHis du- 

plicibus ex acido tartarico, oxido stibico et 

oxidis magis electiopositivis. Upjaliae 1822. 



109 

blifvit närmare undersökt. Chemlster, som 
före honom analyserat detta salt, hade all- 
tid erhållit sådana resultat, som, på den 
cheraiska proportionslärans probersten, vi- 
sade sig vara oägta. Wallquist har be- 
gagnat sig af andra methoder till analy- 
sens verkställande, och derigenom kom- 
mit till precisare resultat. Han har dess- 
utom undersökt flera vinsyrade basers för- 
hållande till antimonoxiden, och funnit 
dem alla bilda dubbelsalter sammansatte 
efter en och samma formel. I den del 
af hans arbete, som hittills blifvit all- 
mänheten meddelad, hur han lemnat ana- 
lyserna af dubbelsalterne af vinsyra och 
anlimonoxid med kali och med silfver- 
oxid. Resultatet är på hundrade: 

kalisalt silfversalt 

vinsyra 38.0" i — 3i. 5 — • lo. 

anlimonoxid 4^-99 • — 36.q4 — 3. 
starkare basis i3.26 — ^'j.Si — i. 
vatten 5.i4 — 4'25 — • 2. 

Regeln för sammansättningen ar föl- 
jande: om kalits, eller den slarkarc basens 
syre är i, så är anlimonoxidens 3 och vin- 
syrans 10. I de två undersökta sallerna 
var dessutom en qvantitet kiistall vatten, 
livars syre var 2 gånger kalits eller silf» 
veroxidens. Från den alomistiska sidan 
är det derjemle klart, att saltet innehåller 
I atom kali, 2 atomer anlimonoxid och 
3 atomer vinsyra. Men huru samman- 
j)ara dessa på elt sådant siill alt det sva- 
rar emot proporlionslärans fordringar ? Då 
andra baser, som två och två gifva dub- 
belsalter med vinsyran, liålla, så mycket 



110 

vi deraf nu känna, sig emellan lika qvan- 
titet syre och dervid ej öfverskiida vin- 
syrans vanliga måttningscapacitet, sa li.ir 
Hr AVaixquist försökt att betrakta anli- 
monoxiden såsom en syra, h vilken dehir 
Låsen med vinsyran, livarigenom kriikvin- 
sten kommer i samma klass af föreningar, 
med den man erhåller af cremor tartaii 
och horaxsyra, och derföre gifvit följan- 
de formel KT« + KSbH 8 Aq. — Det 
gifves likväl ännu ett sätt att betrakta den- 
na förening: vinsyran hörer till de syror 
som hålla 5 gånger basens syre; dessa syror 
hafva en stor benägenhet att förena sig med 
baser i ett sådant förhällande att basens syre 
blir I, 2 eller 3 femtedelar af syians, och 
de, i hvilka det är |, äro vanligast de neu- 
trala. Här inträffar just detta , att basens 
syre är ^ af syrans; formeln vore då 

IvSb- T-* + 4^fl' Den omständighet, att 
föreningen är mindre sur än cremor tar- 
lari, tyckes tala till fornion för denny ide; 
den är likväl icke ett bevis derför, och 
om inga andra enkla eller dubbla b^ser 
med vinsyran gifva salter, der syret i ba- 
serna förhåller sig på lika sätt till syiet 
i syran, sä förtjenar det af Herr Wai.i.- 
QUisT antagna föreställningssättet säkerli- 
gen företrädet; men detta kan endast ge- | 
nom ytterligare försök utrönas. 
Titan. Rörande naturen af metallisk titan har 

man länge varit af delade tankar. Då den 
på vanligt sättreduceras. får man vanligenen 
mörk massa utpå omgifven af en koppar- 
färgad , kristallinisk, metallisk kropp, som 
med lätthet löses i salpetersyra under ut- 



1 1 r 



veckling af qväfoxidgaz, då deremot den. 
inre massan oxideras li varken af syror 
eller i bränning, och endast med tillhjelp 
af smältande salpeter kan förenas med sjre. 
En händelse har fört oss ett steg närma- 
re kännedomen af denna metall. Man fann, 
under loppet af förledet är, i slagg från 
det stora jern verket Merthjr Tydwill i 
Wales små, blekt kopparröda kristaller af 
metallisk glans, livilka man ansåg för svaf- 
velkis: till dess de blefvo undersökte af 
WoLLASTON som fann dem vara metallisk 
titan *). Dessa kristaller äro réguliera 
kuber, icke strimiga, liksom svafvelkisens, 
livilka ofta öfvergå till pentagonal dodecaé- 
dern; men somliga bland dem hafva in- 
denteringar efter cuber, liksom det är van- 
ligt på koksalt. De äro så hårda att ett 
hörn af en kristall repar ej allenast glas 
och stål, utan äfven polerade ytor af agat 
och bergkrjstall. De äro osmältliga för 
blåsröret, an löpa under blåsn ingen obe- 
tydligt och återfå sin metallglans igen i^f 
borax. Hvarken denne eller kolsyradt na- 
tron angriper dem i smältning. Af sal- 
peter oxideras de, dock utan detouation, 
och af salpeter och borax gemensamt kun- 
na de upplösas med titans vanliga färg- 
spel. På våta vägen angripas de af ingen 
syra. De största kristaljerna hade ^^ lums 
sida, de kunde derföre icke till sin egentl. 
vigt bestämmas. Vid de försök Woi.i.a- 
STON n)';d desse kristaller anställt, laiui 
han dem hålla hvarken jern eller tenn, 



*) Phillips AnnalsofPhilosophy, Jan. iSaS. p. G7. 



och han anser dem vara ren tltannietall 
"WoLT.ASTON liar haft den godheten att skic- 
ka mig ett Htet prof af detta sällsamma 
fynd, och jag har egt tillfälle att dera 
besanna hans uppgifter. Kristallerne sitta 
i iholigheterne af en jernslagg, som lik- 
nar färskslagg. De äro således icke pro- 
ducter vid jernets första utsmäitniiig ur 
malmen, utan vid någon af de sednare ope- 
rationerna, men genom hvilken omstän- 
dighet titan kommit att reduceras och sam- 
las i kristaller, är icke så lätt att utreda. 

Guld. FiGUiER ■••') har visat att det salt, som 

af Chrestien blifvit föreskrifvit till medi- 
cinskt bruk, och som fås af saltsjrad guld- 
oxid och saltsyradt natron, innehåller ett 
verkligt dubbelsalt, hvilket kristalliserar i 
gula fyrsidiga prismer, som icke förändras i 
luften och vid en högre temperatur smälta 
och gifva vatten, men begynna icke de- 
componeras, förr än vid glödgningshetta. 
Deras sammansättning är analog med kali- 
saltets (förra Årsb. p. 107), och de inne- 
hålla en atom saltsyradt natron, 2 atomer 
saltsjaad guldoxid och 16 atomer vatten. 
Deras guldhalt är 4Ö procent. 

Platina. Nya operations-methoder till plati- 

nans erhållande fri från de främmande 
metallerna, hafva blifvit föreslagne. För 
sin enkelhet recommenderar sig Ct.oud's 
i Philadelphia ■'*). Den är följande : Ut- 

,. dra sr 



*) Annales de Chimie et de Physique T. XIX 

P- '79' 
♦•) GiLBBRTS Annalen N. F. B. 12 s. 253. 



ti3 

utdrag med magneten all jernsand; upplös 
i kungsvatten, som lemnar iridium och 
osmiura; fäll den kokheta lösningen med 
en kokhet mättad lösning af salmiak, och 
sila medan vätskan är varm; tvätta fäll- 
ningen väl, torka och bränn den. Upp- 
lös åter det så erhållna platinapulvret och 
gör om samma operation, hvarvid plati- 
nan fSiS ren och fri från tillika nedfallan- 
de rhodium och iridium. Då den nu ef- 
ter bränning smältes i lagen af knalluft» 
erhålles den ytterst smidig och dess eg» 
vigt är 23,543, således högre än man för- 
ut funnit den. De öfriga solutionerna fäl- 
las med zink och tvättas med surt vatten, 
metallen sammansmältes med silfver och 
capelleras. Regulus utvalsas till tunnt bleck, 
salpetersyra upplöser derur silfver och pal- 
ladiura, derefter kungsvatten platina, och 
till slut återstår rhodium olöst. En gan- 
ska fullständig beskrifning på platinans 
rening i stort, äfven som på franska sät- 
tet att bringa den tillsamman i en smidig 
klump, är gifven af Barruel **}, men hvars 
innehåll är för vidlyftigt att här uppta- 
gas. Sättet att gifva den sammanhang 
består i att coraprimera det glödgade pul- 
vret i degeln och att inlägga nytt, tills 
intet mer får rum, Derefter betäckcs de- 
geln och göres hvitglödgande. Metallen 
uttages så hastigt som möjligt och inläg- 
ges i en stål-form, försedd med en pas- 
sande stempel, som med 3 till 4 slag af 



*) TiLLOca'» Phil. Magazin, Man tSii: f>. t<ji. 
K. V, J. Jtéb. tSaa. 8 



cn mynlpress nedrlfves. Metallen glöd- 
gas och pressas åter ända till 3o gånger, 
hvarefter den kan glödgas i öppen eld till 
den högsta hetta man förmår, då man ger 
den två slag af pressen på livar sida. Der- 
efter smides den i stänger och utvalsas 
till bläck af behÖflig tjocklek. 
Qvick- En egen förening af qvicksilfver med 

"'^^^'■•cyanogen, kalium och iod har blifvit upp* 
täckt af Caillot '"). Denna förening är 
märkvärdig derföre att den är en af de 
få med säkerhet kända, der 2 electrone- 
gativa kroppar kunna förenas med 2 sär- 
skilta electropositiva. Den fås då en varm 
lösning af qvicksilfver-cyanur (blåsyrad 
qvicksilfveroxid) blandas med en äfven- 
ledes varm lösning af kalium-iodur (^iod- 
syradt kali), hvarvid under afsvalningen 
den nya föreningen anskjutcr i stora, glän- 
sande blad, som icke förändras i luften, 
och som lösas i i6 d. kallt vatten samt 
i q6 d. alkohol. De synas ej hålla vat- 
ten, förändras ej af saltbaser, men äf- 
ven de svagare syrorna förena sig med 
kalit deri, lösgöra blåsyra och afskilja 
iodbundet qvicksilfver. Beståndsdelarnes 
relativa förhållanden är ännu ej utrönt. 

Den omständigheten , att qvicksilfver- 
oxidsalter, som fällas med hydrothyon-al- 
lali, först gifva en svart fällning, som i 
fall ej hela qvicksilfver-halten på en gång 
utfälles, blir hvit efter en stund, beror, 
som man kännei;, på den svafvelbundna 



*) Annales de Chimie el de Physique T. XIX 
p. aaor. 



metallens förvandling till ett oxidulsaIt« 
livarvid svallet afskiljes. Taddei har i 
tvenne afliandlingar '^') sökt bevisa, attsvaf- 
let dervid är chemiskt förenadt med oxi- 
dulsaltet, och att den hvita massa, som 
fas i det ättiksyrade saltet, är helt och 
hållet löslig i kokhett vatten. Men dessa 
apparenta skäl grunda sig derpå, att dels 
förvandlas svaflet till svafvelsyra och dels 
lian det ej utdragas af andra reagentia, 
än de, som tillika verka på oxidulsaltet. 

Fyfe *') i Edinburgh har undersÖklKoppar. 
Chinesernes hvita metall, packfong eller 
tutenag, och funnit den innehålla 4^ p-c- 
loppar, 25.4 zink, 3i.6 nickel samt 2.6 
jern. Analytiska methoden är icke upp- 
gifven, resultatets säkerhet är derföretvif- 
velaktig. Man tror sig veta att Chineser- 
na hafva tvenne sorter nickelhaltig kop- 
par, af hvilka den ena är silfverhvit, gan- 
ska dyr och till utförsel förbuden, och af 
denna är det analyserade stycket; den 
andra är mindre hvit, utgör den egentli- 
ga packfong och är en till exportation til- 
låten handelsvara. 

Pinr.MPs '^*_) har undersökt samman- 
sättningen af spanskgröna, som är en con- 
geries af små fina bläakliga kristallei; han 
finner den sammansatt af kopparoxid 4'^'47* 
ättiksyra 27.1'y och vatten 29 3G. Sam* 



*) Journal de Pharmacie 1822, Januarii . ocli 

Mars. •/ jj i, ,. i.r -,.■ .. Jjli JJ»; 

**) Edinburgh Philos. Journ . 7 B., s. 6g. ^ 

•*•) Phillip* Annals of Philosophy. Scpt. i8ja, 

5. 161. 



mansättningen är sSdan,. som hade denna 
förening varit ett neutralt ättiksyradt oxi- 
dulsalt, som fått tillfälle alt syrsätta sig 
på luftens bekostnad. Också i samma ögon- 
blick det genoratränges af vatten , utblan- 
dar det sig dermed, vattnet upptager neu- 
tralt salt lemnar ett basiskt, hvari Phil- 
nps tror sig hafva funnit dubbelt så myc- 
ket basis som i spanskgröna. I de tvenne 
af Phillips undersökta basiska salter af- 
Tiker basens qvantitet alldeles från dess 
Tanliga multipler hos syror med 3 atomer 
eyra, der basens qvantiteter vanligen mul- 
tipliceras med 3 och 6, då den här är 
fördubblad med 2 och 4« Utan att der- 
före vilja anse Phillips försök för orik- 
tiga, tror jag dock att denna omständighet 
fordrar en närmare granskning innan den 
lan antagas för fullt säker. 

Kopparen användes såsom bekant är 
till åtskilliga, särdeles blå och gröna, fär- 
ger, af större eller mindre skönhet. Un- 
der namn af Schweinfurtergriin och stun- 
dom af "Wienergriin , har en grön färg af 
ovanlig skönhet funnits i handel, och hvars 
sammansättning ej varit bekant. Man har 
nu upptäckt att den är en förening af 
lopparoxid med ättiksyra och arseniksyr- 
lighet, och man har fått flera föreskrifter 
till deras beredning. En af dessa är följan- 
de: *■) man utrör lo # spanskgröna i en 
lopparkettel med så mycket varmt vatten 
att det hela utgör en välling, hvilken man. 



*) BucK-NEus och Kastnebs Repenorlum fiiidie 
Fbaijuacie &. XII. p. 469. 



117 

till niechanisk orenligliets afskilfande, sifir 
igenom eii fin sil. Derefter blifvaStillp 
skålpund pulveriserad arseniksyrlighet upp- 
lösvé i en kopparkettel i kokande vatten. 
Il vartill åtgä i8 kannor. Lösningen silas 
och sedan den äter är upphettad till kok- 
ning, inblandas i små portioner och un- 
der påstående kokning, vällingen af spansk 
gröna med vatten, hvarefter vätskan ko- 
kas till dess den blir klar och färglös» 
Pen afskiljda färgen tvättas och torkas. 
Häller spanskgrönan kopparsmulor eller 
ättiksjrad oxidul, så blir färgen mindre 
vacker om icke ättiksyra tillsättes, 

I Ostindien ger man åt trädvaror ett Tenn, 
slags metalliskt öfverdrag af tenn '^, 
som kostar föga mer än vanlig målning, 
och som liknar en förgyllning. Man gra- 
iiulerar tennet ytterst fint i cylindriska 
aflånga träddosor och uppsamlar det fina- 
ste genom sigtning, hvarefter det blandas 
med stark limsolution till en tunn välling, 
som påstrykes med en pensel. Då mål- 
ningen är torr ser den grönagtig ut. Man 
polerar den då med en slipad agat eller 
med ett polerstäl, h varvid tennet öfver- 
drager ytan med en glänsande raetallhin- 
na, som sedan vernissas. Då vernissaii 
Tanligen drager i gult, liknar det en för- 
gyllning. 

IIkrapath *'*) har visat, att, vid fabri- Cadmi- 
cation af zink, cadmium kan, genom sär- "™ 



*) Annales de Cliimie et dePhysi(7ueT.XXI p, 9? 
•*) Annales de Chiraie et de Fbysique T. XXI 



ii8 

skilt Jillsyn, erhållas ganska lätt. Delar 
hekant, aLt zinken l'us genom deslillatioa 
per desceJisum. Vanligen tänder sig det 
reducerade i 3'^taa af röret, dä det först 
framkommer, och brinner i början med ea 
Lrunagtig och sedan med en hvit låge, 
Arbetarne lata den brinna så länge lagen 
ar brun, och sätta sedan ett löst rör om- 
kring öppningen, af hvilket ångorna ledas 
jied i vatten. Den föisla bruna lagen 
tillhör cadmium, och det bruna anflog, 
som dä bildas omkring den brinnande 
öppningen är oxiden ai cadmium. Om 
man särskilt upploge den zink, som först 
öfvergår, sa skulle man få nästan blott 
cadmium, som då lätt kan renas genom 
upplösning i svafvelsyra ock utfällning på 
zink. Herapath har erhållit cadmiumoxid. 
kristalliserad i purpurfärgade, ogenomskin- 
liga, stråligt grupperade nålar, då han i en 
långhalsig glaskolf utsatte cadmium för 
sublimationshetta och lemnade den längre 
tid utsatt för hettans åverkan. 
jj. , j Herr Arfvedsou '•') har funnit att då 

svafvelsyrad iiickeloxid i glödgning utsat- 
tes för en ström af vätgaz, så utvecklas 
vatten och svafvelsyrlighetsgaz och man 
erhåller en lättsmält, messingsgul, metall- 
glänsande massa, som är en ny svafvel- 
tindningsgrad af nickel, hvari metallen 
qvarhållit blott hälften af det svafvel, 
hvarmed den i saltet var förenad. Den 
består af en atom metall och eu atom 



f'*) K. Vet. Acad. Handl. 1823, sedn. Häftet 

pag- 44 1- 



119 

svafvelraNiS. Du den sä kallade hårkisen 
ar svafvelbunden nickel, så undersökte 
Herr Abfvedson den jemförelsevis med 
den föregående, men han fann att den 
innehåller svafvel i samma proportion som 
i det svafvelsyrade saltet, d. ä. JNiS*. 
Samma förening fås också då det svafvel- 
syrade saltet sönderdelas med svafvelbun- 
den vätgas. Den är mycket svårsraältare 
än den förra. 

Lassaigne har nyligen utgifvit ^') nå- 
gra försök öfver sammansättningen af nic- 
kelns oxider, svafvelbunden och saltsyrad 
nickel, men alla dessa försök äro utan 
undantag högst origtiga. 

Leopold Gmelin **) har väckt upp-Koljolf. 
märksamheten på en förut öfversedd om- 
ständighet vid upplösning af kobolticaustik 
ammoniak. Om nemligen koboUsaltet har 
så stort Öfverskott på syra, att ett dubbel- 
salt kan bildas, så upplöses oxiden af cau- 
stik ammoniak utan lemning; men om ett 
neutralt koboltsalt försättes med caustik am- 
moniak, äfven i stort öfverskott, så fälles 
en stor del af oxiden i form af hydrat, 
som ej mera löses. Får deremot luften 
tillträde, så blir hydratet efterhand grönt 
och upplöses sedan fullkomligt. Den första 
al dessa lösningar är vackert rÖd, den sed- 
iiarc är brun och innehåller en högre syr- 
sättnlngsgrad af kobolt, som Gmemn kal- 
lar koboltsyra ^ men som ännu ej kunnat 



«)Annales de Cberaic el de Physlque T- XXI 

p. 255. 
•*) Ncues Jonrnallder Chetnie nndPbysikN, R, 

B. 5. I. 335. 



130 

erhållas i isolerad form. GMEi.m uppger 
att denna syra skall hålla dubbelt så myc- 
let syre som oxiden, och således 4 ato- 

mer syre = Co, Om en stark neutral 
saltpetersyrad koboltoxid temmeligen het 
Llandas med caustik ammoniak i öfverskott 
och skakas till dess att oxiden är upplöst, 
så får man, under afsvalnin^, bruna kri- 
staller, bildande 4-sid. prismer med qva- 
dratisk basis. Dessa kristaller lösas i ut- 
spädd caustik ammoniak, men vatten sön- 
derdelar dera; qväfgaz utvecklas och ko- 
boltsuperoxid återstår. Denna högre syr- 
sättningsgrad bar Pfaff redan före Gme- 
MN gjort sannolik och visat att under upp- 
lösningen syre upptages , samt att den så 
erhållna vätskan har mörkare färg *). 

Beigl **) uppger såsom prof på fullt 
ren saltpetersyrad koboltoxid, att den, på 
ett papper försatt med litet koksalt och 
intorkad, blir blå och icke grön. 
3ern. Herr Arfvedson har upptäckt tvenne 

nya svafvelbindningsgrader af jernet ~**^. 
Den ene erhålles då svafvelsyrad jernoxi- 
dul vid glödgningshetta utsattes för vät- 
gaz. Vatten och svafvelsyrlighet utveck- 
las och en förening af en atom jern med 
en atom svafvel, FeS, återstår. Då ba- 
sist svafvelsyrad jernoxid Fe *S utsattes för 
vätgazens reducerande åverkan, erhållas 



*) Se Pfaffs Handbucb det Annal. Chemie IL 

Th. p. 422. Noten. 
•<*) GiLBERTs Annalen N. F. B. II. s. 109. . 
•»♦) K. Vet. Acad. Handl. 1822. sednare Häf^ 

tet p. 446, 



131 

fifven vatten och svafvelsyrlighet och en 
annan svafvelbindniiigsgrad af jern, sam- 
mansatt af 4 atomer jern och en atom svaf- 
vel = Fe*S. Föröfrigt fann Hr Arfvedson 
att, då svafvelsyrad jernoxidul sönderde- 
lades med svafvelhunden vätgas, så er- 
hölls icke F"eS^, utan den vanliga förenin- 
gen af en atom FeS* med 2 at. FeS*. 

AiKiN har uppgifvit ett pålitligt och 
förträffligt sätt att bevara jern- och stålar- 
l>eten för rost '■^). Cautschuk eller så kal- 
ladt gummi elasticum smältes Öfver lin- 
drig eld i glaskolf, och medan det ännu 
är hett blandas med varm terpentinspiritus 
till en vernissa, hvarmed jernet sedan öf- 
verdrages. Det ger ingen färg och sitter 
ganska fast. Vid behof kan det med ter- 
pertin aftvättas. Det kan naturligtvis an- 
vändas äfven för andra metaller. 

Herschel ■••*^ har föreslagit ett nytt 
sätt att skilja jern frän dess föreningar 
med mangan, kobolt, cerium och nickel» 
som består deri att med salpetersyra oxi- 
dera jernet i maximum, hvarefter solutio- 
nen neutraliseras och kokande fälles med 
kolsyrad ammoniak, som i småportioner 
tillsattes. Dervid utfälles jernet genast 
och de andra metallerna behålla sig upp- 
löste, emedan emellan jernets sista ut- 
fällning och vätskans fullkomliga mätt- 
ning är sä stor latitud, att det icke är 
svårt att sluta alkalits tillsättande i rätt 
tid. Om en portion af de andra metal- 



•) Edinburgh Phil. Jouro. B. 6. 9* 398. 
••) På anf. ställe B. 6. 5. 3oofc 



133 

lerna fällas tillika med jernet, eå lösa de 
genast upp sig i Jen kokheta välskan. 
Denna method är i synnerhet att använda 
i stort för t. ex. rening af kobolt, ehuru 
, man der niAste nyttja kali för ammoniak, och 
den grundar sig på de neutrala jernoxidsal- 
ternes egenskap att fällas i kokning, men 
då en viss grad af syra haller jern upplöst, 
måste man alltid mätta efter hand med alka- 
li, till dess att vätskan är så föga sur att intet 
jern kan stanna deri. Jag har funnit den, 
i synnerhet för ett fall, i analytiskt häUf. 
seende med särdeles förmon användbar, 
iiemligen då jern och phosphorsyrad kalk 
förekomma tillsamman, hvilka man har 
svårt att åtskilja. Man mättar lösningen 
i det närmaste, eller till dess en fällning 
begynner visa sig, och kokar den sedan, 
h varvid jernet ulfälles, men den phosphor/- 
syrade kalken stannar i vätskan. Då det 
basiska saltet vanligen vill gä igenom filt- 
yum, 'har .jag funnit fördehigligt att kla- 
ra vätskan med några droppar upplöst 
husbloss, som gör jernoxiden sammanhän- 
gande. Var saltet ej fullt mättadt så får 
man ännu jern i vätskan och måste då 
mätta och koka om igen. Den fällda jern- 
oxiden håller alllid phosphorsyra, och 
kalk stannar i vätskan som i förhållande 
derefter förlorat af sin phosphorsyra. 

Gmelin har visat att den rÖda dub- 
belcyanuren af jern och kalium är ett 
ganska känsligt reagens för jernoxidulsal- 
ter, ur hvilka det fäller berlinerblätt, då 
det icke ger fällning med oxidsalterna ^'). 



*) r^eues Jojur. der Chem. und Pbys. B. 4* p- M^- 



ia3 

FiciNUs har funnit *) att saltsyrad guld- 
oxid är (Jet känsligaste reagens för jern- 
oxidul, om till den jernhaltiga vätskan 
förut sättes litet kolsjradt alkali. Guldet 
reduceras märkligt, och lösningen grumlas 
genast af en vätska der galläple först efter 
24 timmar visar reaction för jern. 

Faraday och Stodaiit "'''Q hafva i 
stort lätit utföra sina, i de löregående 
årsberättelserna omtalade, försök till stål- 
förbättring och dervid på deras riktighet 
och verkställbarhet funnit afgörande be- 
vis. De hafva ock besannat Berthiers för- 
sök med chromstål. Af dessa stål-sorter 
har det med rhodium företräde, och tler- 
efter kommer silfverstålet och sist chrom- 
stålet. Rhodium, platina, iridium och 
osmium förena sig med jern i alla pro- 
portioner. Lika delar rhodium och stål 
gifva , polerade, en skönare yta än någon 
annan metall och passa framför alla an- 
dra blandningar till speglar. Platinan med 
stålet får en kristallinisk textur. \id ana- 
lysen af dessa stålblandningar funno de att 
platinastålet, med ifrån - till i procent 
platina upplöses i utspädd svafvelsjia fle- 
re hundrade gånger fortare än vanligt stål, 
förmodligen af den elcctriska verkan, som 
uppkommer emellan den aflossade plati- 
nan och stålet. 10 p. c. platina förminskar 
denna verkan betydligt och vid 85 p. c. 
platina angripes stålet ej mer af syror. 



•) JVeues Journal der Chemie und Physik N. R. 

B. 6, p. 214. 
♦*') Annales de Cbimle et de Physique &:c. T. 

XXI, p. 62. 



124 • 

l)å dessa slälsorter upplösas i svafvelsjra 
eller saltsyra, så återstår en svart bränn- 
bar massa, i hvilken den ädla metallen 
ligger inblandad , och då denna massa be- 
handlas med saltpetersyra blir den efter 
torkning detonerande, om den hastigt upp- 
hettas. Detta ämne, hvars natur jag vid 
en analys af tackjern *_) haft tillfälle att 
närmare studera, liknar, särdeles då det 
erhållits vid en upplösning i kungvatten, 
mull-extractet till sina förhållanden så full- 
komligt, att man dervid med förundran 
ser huru det kan lyckas att, af oorgani- 
ska materialier, eftergöra den sista län- 
ken af föreningar, genom h vilka de orga- 
niska kropparnes element gradvis öfvergå 
till binära sammansättningar. Liksom mull- 
extractet löses det i rent kokande vatten 
till ringa mängd, men i alkalier, särdeles 
caustika , till en betydlig qnantitet och 
fälles åter derur af syror, h varvid det in- 
går en chemisk förening med den fällan- 
de syran , deraf dess egenskap att deto- 
nera då salpetersyra användes. — Att i 
Faraday's försök den ädla metallen fanns 
i detta ämne invecklad, lärer väl endast 
hafva varit till följd af mekanisk inbland- 
ning, liksom då tackjern upplöses, en viss 
portion graphit är dermed blandad, men 
vid mina försök fanns alltid den halt af 
magnesium (talkjordens radical) som jer- 
iiet innehöll, förenad med detta ämne på 
ett sådant sätt att syror ej utdrog den, 
och att den endast efter massans bränning 
kunde erhållas. 



*) Afliandlingw i Fysik &é. III H. ». »33 (6li, 



'■■» I 



Mac Cullock *) har väckt uppmärk- 
samheten på den under namn af blyerts 
iända återstoden efter tackjerns upplösning 
i mycket utspädda S3'^ror. Den har nem- 
ligen den egenskapen, att dä den blifvit 
i någorlunda tjockt lag bildad, och man 
uttager den och afskrapar den så att den 
lioraraer i contact med luften, så blir den 
varm. Detta händer afven då tackjern 
legat länge i salt vatten eller i andra vät- 
skor hvaraf det förvandlat sig till blyerts 
genom jernets upplösning. Mac Culloch 
förklarar detta genom antagande af en hö- 
gre oxidering i luften af graphiten eller 
blyertzen, hvilket säkert icke är rätt; Da- 
NiELi- har tillskrifvit det oxidering af sili- 
ciura i tackjernet. Hittills torde man dock 
böra anse orsaken till uppvärmningen så- 
som ej rigtigt känd. 

Berthier ^^^ har gjort åtskilliga för-Mangan. 
sök öfver manganoxidernas sammansättning 
hvari han till ziffran erhållit samma re- 
sultat som Hr Arfvedson och jag, men 
till de theoretiska åsigterna afviker han 
ifrån vårt sätt att betrakta dem. Det är 
bekant att Hr Arfvedson först bevisade 
att den bruna manganoxiden har en ana- 
log sammansättning med den af oxidum 
ferroso-ferricum, der oxiden håller 3 gån- 
ger oxidulens syre, och der sammansätt- 
ningen således kan uttryckas med Mn + 
aM. Berthier finner likväl att den torde 



•) Kdinbm-fih Phil. Journ. B. VIII s. 197. 
*•) Annaics de Cbiinio el da Physique T, XX- 
!>> 166. 



136 

rigtigare uttryckas med aM+Mn. Ehuru, 
sedan rlgligheten af factum är besann.idt, 
förklaringarna kunna variera efter olika 
individers olika sätt att se, så äro dessa 
förklaringar ändå icke alldeles likgiltiga, 
emedan någon af dem måste vara den 
rigligare. Till skäl för sin äsigt anför 
Berthier, att då den bruna manganoxideii 
sönderdelas med salpetersyra, så far man 
superoxid och icke oxid, emedan den 
erhållna oxiden efter torkning förlorar 
10 å 12 p.c. i vigt då den glödgas. 
Detta är sannt, men det som går bort 
är icke syrgaz, utan till större delen 
vatten, sä att då salpetersyran tager bort 
oxiduleu, förenar sig oxiden i lÖsgörings- 
ögonblicket med vatten till ett liydrat, 
livaraf syran efterhand sönderdelar och 
upplöser nya portioner om digestion län- 
ge fortsattes. Belthier har dessutom upp- 
täckt tvenne hydrater af superoxiden, af 
hvilka den ena fås då kolsyrad mangan i 
oxidul behandlas med chlor i öfver- 
skott, och den olösta svarta oxiden tvät- 
tas och torkas. Den består af 88 p.c. 
superoxid och i2 p.c. vatten, hvars syre 
är i af superoxidens, hvilken likväl inne- 
håller 4 atomer syre. Han har icke vidare 
undersökt om denna förening icke är en 

blandning; ulan antagit formeln Mn + ^ 
Aq. Dessutom har han funnit ett nytt hydrat, 
som fås dä manganoxidhydrat behandlas 
i värme med concentrerad salpetersyra. 
Detta gaf honom g5 p.c. superoxid och 
4.5 p.c, vatten, hvars syre är I af oxi- 
dens, och för hvilket han ger formeln 



127 

Mn+f Aq. Dessa uppgifter !äro intressan- 
t.T, men böra granskas innan de antagas 
för verkliga. Hvad de anförde cliemiske 
formlerne beträffar, så, i fall åtminstone 
den ena af dem icke är tryckfel, förvilla 
de mer än upplysa, då deremot formelns 
andamål skulle vara att göra sammansätt- 
ningen i ett ögonkast åskådlig ■^_). De 



**) Nyttan af chemiska formler har nyligen af En- 
gelska författare blifvit bestridd. Buakde yt- 
trar deiom (Journal of Sciences, Litterature 
&Ci B. XIII p. 322) "att de äro beräknade 
snarare att missleda och mystifiera, än att 
gifva klarhet; att de lätt i skrift och tryck 
kunna blifva origtiga, att de icke kunna för- 
stas, utan att i tankan läsas till sin fulla 
längd; att de icke förhälla sig såsom de al- 
gebraiska formlerna, der addition, subtra- 
cfion o. s. v. ömsom utmärkas, hvilket svårli- 
gen kan uttryckas med ord , då deremot 
vanliga talesätt äro fullkomligt tillräckli- 
ga för hvarje tillfälle, der dessa symboler 
skulle kunna nyttjas; att det i dem ligger 
en obehaglig matheraatisk parad; och att, ge- 
nom dessa -f- tecken, dessa exponenter och 
cocfllcienter, man lätt skulle tro sig öpp- 
na en bok i algebra" ra, m. Delta ämne kan 
utan tvifvel ses från flpra sidor. Formleines 
bruk har alltid något molbjudande för den 
som ej vant sig dervid, men, detta är så lätt 
cifvervunnet.. Jag, instämmer med Brände deri 
att ingen ting kan tänkas, i en formel, som 
ej kan uttryckas med oid, och att, då or- 
den uttrycka det lika lätt, som formeln, bru- 
ket af de sednare vore en dårskap. Men 'Jll- 
fällen gifvas der detta icke är händelsen, 
ocL der formeln i ett ögonkast säger, hvad 
som behöfde flera rader för att uttryckas med 
ord , samt hvarvid uttrycket af formeln sfär 
klarare ocU lättare Nattligt för läsaren, än 



138 

hade således tordt vara 3 Mn + 4 ^^ o^^ 
3 Mu + Aq. 

Herr 



den långa beskrifningen med ord. TJndersökora 
en sådan formels uttryck och jemförom det med 
heskrilniDgen med ord; väljom t. ex. kristallse- 
rad svafvelsyrad kopparoxid , CuS= -f-ioH*0. 
Denna formel säger nuföljande: att saltet består 
af en atorn kopparoxid , förenad med 2 atomer 
svafvelsyra och med j o atomer vatten ; att kop- 
paroxiden häller 2 atomer syre; att svafvel- 
syran håller på' en atom svafvel 3 atomer 
syre, men att dess syre är här 3 gånger oxi- 
dens, och således antalet af syrets atomer i 
syran är 6, samt att antalet af atomer syre 
i vatten är 10, d. ä, 5 gånger oxidens; och sliit- 
Jigen att saltet innehåller, af enkla atomer, I 
koppar, 3 svafvel, 20 väte och 18 syre. Dä så 
mycket är uttryckt i dessa få tecken, huru 
läng skulle icke explication blifva af en me- , 
ra sammansatt kropps formel, t. ex. Aluns, 

som är KS» + 2ÄVS5 + 48 H^O. Det skul- 
le åtgå nästan en half sida att uttrycka allt 
hvad som denna formel , upplyser. Man in- 
vänder kanske att sällan någon ville fråga 
efter allt detta på en gång. Derpä torde 
likväl med skäl kunna svaras, att formelns 
egentliga värde består deri, att besvara alla 
frågor, som rörande kroppens sammansättning 
kunna göras. Men dessa formler hafva ännu 
ett användande, hvaraf jag stundom haft till- 
fälle att göra bruk. Försöken upptäcka dä och 
dä föreningar, ej förutsedde af nomenclaturen, 
och för hvilka det ej alltid är lätt att genast 
gifva conse^uenta och passande namn. I skrift 
kan formeln då användas i stället för ett namn, 
och läsaren förstår det bättre än om mao 
nyttjade ett nytt namn. I min afhandling 
om de svafvelbundna alkalierna fann jag svaf- 
velbindningsgrader, för hvilka nomenclatu- 
leo ej iiai oaninf jag uttrjckte dem maj t.ex* 



129 

Herr Arfvedson *) har undersökt Uran. 
uranoxidernes sammansättning och dervid 
funnit helt andra förhållanden, än man för- 
ut trott vara de rigtiga. Han har visat att 
uranoxidulen, vid lindrig glödgningshetta, 
kan sönderdelas af vätgaz och lemnar då 



KS«, KS8, KS"» och tror att hvar och en 
förstod hvad derraed nieutes. Jag fann dess- 
utom en ny klass af kroppar, der en electro- 
neeatif svafvelbiinden metall spelte role af 
syra mot en svafvelbiinden electropositif, 
för hvilka en alldeles ny nomenclatur måste 
göras, men som det vore origtigt att göra 
innan mera af detta falt blir bekant. I stäl- 
let för nya namn använde jag formler, t ex. 
KS^ •{- aAsS' i stället för att säga: före- 
ningen af 2 atomer af den svafvelbundna Ar- 
senik, som häller 3 atomer svafvel med en 
atom svafvelbundet kalium i minimura. Brände, 
som gjort mitt arbete den hedern att införa ett 
utdrag af dess första hälft i Journal of Sci- 
ence &c. hvaraf han är utgifvare, lofvade att 
för den sednare hälften öfversätta dessa, som 
han kallar dem , " abominable symbols" pä 
ren engelska, men har sedan i tysthet af- 
stått frän företaget (Jfr B. XIV. p. 4' 9)» eme- 
dan inga motsvarande namn fimnos och han 
heldre lemnade alltsamman oanfördt. Såhär 
afven Puilt-tps gjort (Jfr. Annals of Phil. Dec. 
1822 p. 56g) af samma skäl. Dessa omstän- 
digheter skulle synas missgynnande för bru- 
ket af de chemiska formlerna; jag tror mig 
dock böra erinia att sådana personers om- 
döme, som hafva för ändamål att fa lättläste 
journal-artiklar, oj kan vara afgörande, och 
att, med all agtning för deras bemödande att 
behålla vetenskapen populär, den egentliga 
vetenskapsidkarcn ofta kan och bör hafva an» 
dra åsigter. 
*) K. V. Acad. Handl. 1822 sedn. Häftet p.4o4i 
jr. y. A. Arsb. i8aa. 9 



i3o 

uran i reduceradt tillstånd, livnrvid me- 
tallen bildar ett lefverbriint pulver, Kom 
icke ser metalliskt ut, och som icke ge- 
nom sammantryckuing får metallglans. 
Deremot, då det duLbelsalt, som fås af 
salts3'^ra, kali och uranoxid, upphettas till 
glödgning i en apparat, hvarest välgaz kan 
ledas deröfver, så får man saltsyregaz, uran 
reduceras, och då massan till en del smäl- 
ter, så fås den reducerade uran i form 
af små stålgrå, metallglänsande kristaller, 
hvilka synas bilda reguliera octaédrar, och 
som erhållas afskiljda, då den smälta sall- 
raassan upplöses i vatten. De aro icke 
det minsta smidiga och gifva ett brunt, 
icke metalliskt pulver; sedda mot solen 
under mikroskop, finner man dem i kan- 
terna genomskinande med brun färg. 
Om man också för oxidulens reductiou 
med vätgaz ville antaga alt uran ej vid 
detta tillfälle blefve fullt reducerad, så kan 
det ej ske för dubbelsaltet, i h vilket, el"- 
ter de nyare åsigterna, metallen icke brfin- 
xi€S i syrsatt tillstånd. Hr Arfvedson har 
visat att i Pechblende uranoxidulen före- 
liommer orenad af svafvel, arsenik, ko- 
bolt, koppar, zink och kanske nickel, och 
att dessas fullkomliga afskiljande är ytterst 
svårt. Det bästa sätt är att, sedan pech- 
blende år upplöst i skedvatten, utfälla 
lioppar och arsenik med svafvelbundea 
vätgaz, hvilka tillsamman i början falla 
ned lefverbrun färg, samt sedan utfälla 
Oxiden med caustik ammoniak, tvätta väl 
med salmiakhaltigt vatten, lösa i kolsy- 
rad ammoniak till jernoxidens afskiljan- 
de, b varefter den gula vätskan decompo- 



i3i 

ras i kokning. IXet fällda innehåller ännu 
hcide zink och kobolt; det glödgas, h var- 
vid oxiden reduceras till oxidul, men ge- 
nom zinkoxidens och koboltoxidens närva- 
ro behiUler sig en de] uranoxid odecora- 
poncrad i förening med dessa såsom ba- 
ser, hvilka då med utspädd saltsyra upp- 
lösas, och den återstående grÖna oxidulen 
ar ren. Den tvättas väl och kan sedan 
lösas i salpetersyra. Arfvedson bestäm- 
mer uranoxidulens sammansättning till loo 
d. metall och 3.688 d. syre, hvadan så- 
ledes uranoxidulens är den minst syrhaltiga 
iif alla hittills bekanta oxider. Den gula oxi- 
dens sammansättning har han bestämt, 
dels genom reduction af uransyrad bly- 
oxid, och funnit att lood. uran deri upp- 
taga 5,53 d. syre eller i^ gång så myc- 
ket som i oxiden; dels genom analyser, 
t. ex. af dubbelsaltet, af svafvelsyra, uran- 
oxid och kali, samt af uransyrad baryt, 
dä han fann en större syrehalt, hvilkeii 
till syret i oxidulen förhåller sig som 5:3. 
Han lemnar dock företräde åt den för- 
la såsom sannolikast, utan att bestämma 
orsakerna till afvikelserna i sednare fallet. 
Tillika har han visat alt uransyrad baryt» 
uransyrad blyoxid och urans3'^rad jern- 
oxidul, utsatte vid glödgning för en ström 
af vätgnz, reduceras till uranbundna me- 
taller, hvilka afsvalade i vätga/, och se- 
dan uttagna, genast tända sig i luften och 
förbrinna såsom pyroplior. 

liedacleurcn af Journal of Sciences, 
Lilterature and the Arts *^ har infört ca 



•) B. XIV. p. 86. 



undersölsning af uranoxid och dess salter. 
Han har utdragit oxiden ur pechhlende 
och icke märkt deri hvarken kobolt, zink 
eller arsenik. Också förlorade den så be- 
redde oxiden icke syre vid glödgniug, utan 
löste sig med gul färg i syror, hvaraf han 
slutar, att uran har blott en oxid. Han 
har analj^serat saltsyrad, salpetersyrad och 
svafvelsyrad uranoxid och slutar af dessa 
försök att uranoxid beslår af 90 d. uran 
och 10 d. syre. Jag har anfört dessa 
endast såsom prof på denne naturforska- 
res noggranhet vid anställandet af che- 
miska rön. 

Kaiinm Serullas '"^ har fortsatt sina försök 

nied an-gpy.gj. legeriutTcn af kalium med andra me- 

tailer. taller. Han har funnit en explosif för- 
ening, som göres på följande sätt: 100 de- 
lar finrifven Tartarus Antimonialis (^Tar- 
tras Stibico-kalicus Ph. Sv.) blandas väl 
med 3 delar kirrirök och inlägges i en li- 
ten degel, hvars insida är öfverpudrad 
med kol pulver, för att hindra adhaesion; 
massan bör ej fylla degeln mer än till |, 
den betäckes med litet kolpulver och ett 
lock luteras pä. Sedan detta är torrt ut- 
sattes massan i 3 timmar för en god drag- 
ungs hetta och lemnas derpå i 6 till 7 tim- 
mar att svalna. Uttager man den förr, så 
exploderar den lätt och med en smäll som 
ett pistolskott; men nu intränger luft un- 
der afsvalningen och förtager denna ytter- 
liga grad af antändlighet. Degeln öppnas 



*) Annales de Chimie et de Physiqiie T. XXL 
' P- >97- 



i33 

och niJissan inlialles hel i en flaska med 
tilh'ackligt si or öppning, hvilken sedau 
tillslutes med inslipad propp. Den fal- 
ler väl i större och mindre stycken om 
några dagar, men behåller i öfVigt året 
om sin egenskap att tändas med explo- 
sion af vatten. Man får en dylik explosif 
förening ai loo d. antiraonmetall -^S d. 
cremortartari och 12 d. kimrök, som fin- 
rifvas och noga blandas och brännas på 
nyss anförda sätt. Med denna explosiva 
blandning kan man tända krut under vat- 
ten, om man ställer så till, att i ett kärl, 
som innehåller krut, en bit af detta ämne 
fästes vid korken, som är genomdragen 
med en grof ståltråd eller en lufttätt slu- 
tande pinne, hvilken, då massan är pla- 
cerad på sitt ställe, kan med ett snöre 
utdragas. 

Serullas har föröfrigt frambragt le- 
geringar af kalium, antimon och andra 
metaller, t. ex. af lika delar antimon, kop- 
parfllspån och cremor tartari, och fun- 
nit att kalium deraf upptages. De fordra 
2 timmars eldning. Med koppar är den 
violett och delar sig i glänsande blad, 
som hafva någon smidighet; med silf- 
ver är den stålgrå och glänsande, ganska 
skör och innebaler mycket kalium; med 
jern är den grå och skör. Alla sönder- 
delas af vatten, som utdrager kalium, flau 
liar vidare af cremor tartari med vismut, 
med tenn och med bly frambragt rikhal- 
tiga legeringar utan antimon; från den 
med bly kan en del af kalium vid stark 
hetta afdislilleras. (jemf. förra årsb. p. io3.) 



i34 

SJag»- Herr Bredefhg *) har företagit ett 

tiidnmgntföYljat arbete till undersökniiis: ni de 
t«iier3 slaggers sammansa Ilning» som bildas vid 
"^'?^''"silfverprocesserua i Sala , samt vid kop- 
' parprocesseii i Garpenberg och JVäfve- 
qvarn. Han har visat deras olika egen- 
skaper, dä de utgöras af silicater der ba- 
sernes och kiseljordens syre är lika och 
sådana der den sednares syre är dubbelt de 
förras. D5 ett öfverskott af liselhailiga mi- 
neralier tillsattes, erhölls en bisilicat-slagg, 
blandad med oupplösta delar af qvarts- 
mineralel. Genom dessa analysers resul- 
lat har han sett sig i stånd, att i förhand 
iestärama tillblandningen afflusser på det 
för smältningen förmånligaste sätt, och 
det har blifyit möjligt att, vid råsmältnings- 
processen, till största delen umbära be» 
skickning af slagg, som måste göras till 
joo, ofta 200 p. c. mot smältgodset, då 
man nu kan ersätta det med ett betyd- 
ligt mindre qvantum af ett på stället be- 
fintligt qvartshaltigt mineral , hvarigenom 
gods-afverkningen med samma arbets-slyr- 
ha ökades och kolåtgången minskades, bå- 
da omkring 3o p.c. Också har Academiea 
ansett detta Herr Bredbergs arbete för- 
tjena det LuvDsoMska priset for år 1822* 



*) K. Vet. Acad. Ilandl. för 1822, fÖrra Häjp^ 
let s. 5S, 



i3S 

Mineralogisk Chemie och Mi- 
neralogie. 

XVeclan i årsberättelsen af den 3i Mars 
182 1 hade jag tillfälle, att omnämna deC 
nya mineral-system, som har Mohs till 
iipphofsman. Man värderar i detta sy- 
stem i synnerhet den indelning det gör af 
crystalltormerna i 4 särskilta hufvudklas- 
ser, nemligen a) Tessular- eller de re- 
^iiliera formerna (^Hauys formes limites); 
IT) de prismadska , c) de rhomhoidala ocli 
d^ åepj ramidal a formerna. Hvar och en af 
dessa kallas ett system af former och hvarje 
sådant system har en sig egen inflytelse till 
Ijnsets polarisation, hvarvid lik välden tredje 
och l]crde dassen sammanfalla uti samma 
slags verkan, den att dessa crystaller hafva 
Liott en axis af dubbel refraction, det pris- 
matiska systemet har två och det reguiiera 
tre, rätvinkliga emot hvarandra, och upp- 
häfvande hvarandra, så att ingen dubbel 
refraction uppkommer, hvarom jag fram- 
deles torde få tillfälle att utförligare yttra 
mig, då Brewsters optiska raineralsystem 
Llir utgifvit. Detta sätt att indela ery- 
slallformerna lättar ganska betydligt de- 
ras vetenskaph'ga studiu7n, och mineralo- 
gien stadnar, lör dess användande, i stora 
förbindelser hos Möns. Principen för den- 
na indelning är likväl icke en upptäckt 
af MoHs, den tillhör Weiss, Professor i 
Berlin, som i flera pä hvarandra föl- 
jande afliaodlingar i Berliirska Veten» 



1 36 

skåps- Academiens hiindlingar ulvecldat 
densamma. Möns liar begått den uiagt- 
låtenheten, att icke nämna upphofsmanuen, 
och detta har gifvit anledning till en re- 
clamation "^^ af den sistnämde. 

Den förmodan jag i berättelsen af d. 
3i Mars 1821 Viigat j^ttra, alt minéralo- 
giens. uppställning efter chemiska grund- 
satser småningom skall laga öfverhandenöf- 
ver den så kallade naturhistoriska, der 
jttre caracterer afgifva grunden för ord- 
ningen, begynner blifva mer och mer 
sannolik. Brongniart, som efterträdt den 
namnkunnige Hauy, har med några för- 
ändringar, antagit det chemiska systemet 
till grund för sina föreläsningar och för 
den .nya upplagan af dess handbok i mi- 
neralogien. Plans indelning är i korthet 
följande : 

A. Mineralier, sammansatte efter princi» 

pen för den oorganiska naturen , d. ä. 

af binära föreningar. 

Derunder rätnas 3 hufvudklasser. 

1. Metalloider ^ nämligen: Syre, Chlor, 
Qväfve, Väte, Svafvel, Selenium, Phos- 
phor, Arsenik, Tellur, Kol, Boron och 
Silicium. 

2. Alkali och jordbildande Metaller (^Me- 
taux clonogenes), nemligen: Zirconium, 
Aluminium, Yttrium, Glycium, Magne- 
sium, Galciuni , Strontium , Bariura, Li- 
thium, Sodium, Potassium. 



*) Neues Jouinal fiir Cheraie und Physik B. 6. 
8. 201, — Edinburgh Phil. Journal B. 8. s. 109. 



,37 

3. Egentliga Metaller: 

a) Eiectropositiva: Cerium, Mangan, 
Jern, KoLolt, Nickel, Koppar, Uraiv, 
Zink, Tenn, Visniut, Bly, Silfver, Pal^ 
ladium, Qvicksilfver, Guld och Platina. 

b') Electronegativa, Titan, Columbi- 
uni eller Tantalum, Antimon, Wolfrara, 
Molybden och Chrora. 

B. Mineralier sammansatta ef ter princi- 
pen för den organiska naturen _, d. a. 
af ternera föreningar* 

Haningssten, Bernstcn, Retinasphalt, Bitumen, 
Stenkol ock. Brunkol. 

Man finner häraf att Brongniart, för 
bildningen af de chemiska familjerna, än- 
drat ordningen från den stränga electro- 
cliemiska principen, då han t. ex. begynt 
och slutat sitt system med electronegativa 
kroppar. Deremot har han följt den med 
få undantag för uppställandet af species 
under livar familj, hvilkas uppräknande 
således här vore öfverflödigt. 

I Tyskland har Leonhard utgifvit den 
första mineralogiska handbok efter det che- 
miska systemet *^. Han har för de che- 
miska familjerna, som hän kallar grupper, 
följt den electroehemiska principen full- 
ständigt, men han har åter derifrån af- 
vikit i placeringen af de enskilta species 



*) Handbuch der Oryctognosie von Cabl Ccsar 
vo.f Leonh4RD, Geheiraeratlie und Professor 
an der Universitet zu Heidelberg. Heidet- 
berg 1821. 



i38 

inom hvai[e grupp. Sålunda har han j>ä 
de första af jordarternas ladicaler, sär- 
deles på Aluminium och Magnesium con- 
centrerat de flesta silicaterne, för att haf- 
va dem inom ett trAngare rum tiilsaru- 
man och Icmnat för kalkens, Larjtens, 
strontians samt alkaliernes radicaler en- 
dast salter med starkare syror. Derige- 
uoro har likväl handt, att t. ex. tafelspat, 
som är ett silicat af kalk, utan någon an- 
nan basis, cj kunnat placeras, utan måste 
stå i Bihanget, och att apophjllit står en- 
sam silicät midt ibland sakerna. Dessa 
afvikelser, långt ifrån alt förtjena ogillas, 
synas mig vara oumbärliga genvägar till 
<let cheraiska systemets införande i mine- 
ralogien. Den rådande opinion kullkastas 
lika litet på ca gång inom vetenskapernes 
verld, som inom politikens, och den som 
försöker att annorlunda, än genom en var- 
sam ledning, ändra den, skall alltid gä 
miste om sitt mål. Brongniakt har jem^ 
kat det för starka i Öfvergången från det 
HAUYska systemet, har han nxed mycken 
skicklighet sammanfört famillen SiUcium 
med den stora massan af jordartade fos- 
silier, bland h vilka han på sina ställen 
instrött salterna, hvari hans hufvudsakli- 
ga afvikning från IlAiiv ligger, och han 
liar, såsom denne, slutat med metallerna. 
Han synes mig hafvu på ett lyckligt sätt 
lemnat åt den redan bildade dassens för- 
ut fattade opinion ganska mycket, under 
det han obetydligt afvikit från den nya 
principens fordringar. På samma sätt har 
liEONHAKD sökt att, med silicaternes sam- 



i3g 

lande på några få grupper i ett eamnian- 
hang, ej afvika från den principen, att läg- 
ga någorlunda lika mineralier tillsamman, 
som utgjorde grundvalen för det i Tysk- 
land rådande classificationssättet. Man ser 
hos båda den vetenskapliga principens strid 
med vanan af äldre åsigter, sä t. ex. oag- 
ladt från en cbemisk synpunkt tellur, lik- 
som svafvel, utgör hvad man i Tyskland 
liallar Vererzungniittel (for h vilket vi icke 
liafva ett Svenskt ord^, samt således i sina 
föreningar alltid ar eleetronegatif, hvari- 
genom en tellurbunden' metall lika litet 
ian uppställas på tellur, som en svafvel- 
bunden på svafvel, så bafva dock båda 
gjort af tellur en famille, på bvilken de 
uppfört de dera bekanta tellurbundna me- 
taller. Det ligger nemligen någon ting sä 
ganska naturligt i att uppföra en förening 
på den af dess beståndsdelar, som är säll- 
sammast eller märkvärdigast, och derfÖre 
har man också aldrig uppfört någon svaf- 
vclbunden metall på svafvel. — Å en an- 
iiun sida skulle jsg mycket ogilla , om des- 
sa inconsequenser, som egentligen äro of- 
fer åt den uppvuxna generations förut 
liafda opinioner, skulle i vetenskapen 
Libehålla sig. Men detta kan ej ske, all 
filags odling går oupphörligt framåt och 
misstag rättas efter hand. 

Jag skall nu anföra de Undersöknin- ■^'^''^'''- 
gar af mineralier, som blifvit gjorda, och ^,7^".*' 
dervid begynna med de metalliska. 

Vid Iluntington *) i de Förenta Sta- ^;^';_ 

*) Americao Jouroa] of Scienq* aodArt», B. IVg 
p. 187. 



i4o 

terna i N. America liar man funnit wol- 
framsyra , i form af ett gull, i brottet jord- 
artadt mineral, som ätföljer wolframotli 
tungsten i en qvartzgång. Såsom bevis 
att det är woliramsjra mä tjena, alt det 
löses utan lemning i caustik ammoniak. 
Det gula öfverdrag som förekommer på 
Wolfram från Zinnvald innehåller, åtmin- 
stone den jag haft att undersöka, icke nå- 
gon wolframsyra. 
Vumut- Henric Rose har undersökt vismut- 
' glans från Riddarhyttan *•') i Westman- 
land, och funnit den sammansatt af 8o,r)8 d. 
vismut samt 18,72 d.svafvel = BiS*. 
Gul Henric Rose och R- Phillips hafva 

koppar- , ..II- 11' 1 !• 11 

malm. undcrsokt kristalliserad vanlig gul koppar- 
malm , som de funnit bestå af koppar 34. 4^ 
jern 80,47 °^'^ svafvel 35.87. Rose har 
derefter beräknat dess formel till antin- 
gen Cu S» + FeS^, eller CuS + Fe^S^. 
Rose anser det sednare sannolikast '■"'•'3, 
med betraktande af båda metallernas olika 
frändskaper. William Phillips har ut- 
förligt beskrifvit dess kristallformer '••**^. 
Bunt R. Phillips har funnit en kristall af 

erj'^ bunt kupfererz, som syntes vara en kub, 
med afstympade hörn •{■). Vid en ana- 
lys af ett annat stycke af detta mineral, 
som dessutom troligen ofta förekommer af 
olika blandning, fann han koppar 6 1.07, jern 
14 och svafvel 23.76, svarande emot FeS* 
+ 4 Cu S. 



-it 



*) GrLBEHTS Ånnalen N, F. B. 12 s. igt 
^>c-^ På anf. st. p. 187. 

ooo) Phillips Annal» of Philos. Ap, 1822. p. 297. 
•J-) På anf. st. Febr. 1822. p. 8i. 



i4r ' 

Brooke har undersökt de flera arter^"*"*]^" 
af arseuiks3'^rad koppar ') som i mineral- toppar- 
riket förekomma, han har deraf funnit 4 *^*"*" 
slag, hvilka han crystallographiskt och che- 
miskt bestämt, men då han ej uppgifvit 
analysens precisa resultat är det icke möj- 
ligt att bestämma hvad värde hans be- 
stämmande kan hafva. Han uppställer sitt 
resultat på följande sätt: 

Trubbig octaedcr T at. lopparoxid X at. arseniksyra 5 at. vatten 

'Spetsig rhomboid 2.....1 3... 

Hatvinkl. rhomb. 

prisma 4 a>*.<-3... 

Sncdt rliombisk 

pri«ma a z a... 

•• ••• 

De skulle således utgöras af CuAs + ioAc[, 

samt af Cu*As med vattenhalter hvars 
syre vore lika, i|- och ^ gång kopparoxi- 
dens, hvilka sistnämda visserligen äro föga 
sannolika förhållanden. 

Brooke har upptäckt ett mineral af bis 
_ii ganska egen sammansättning "■"'). DetS^^f''^!- 
är ljusblått till färgen, crystalliseradt ochbiyoxid. 
dess e. vigt omkring 5,3. Det är hårdare 
än svafvelsyradt, men lösare än kolsyradt 
bly. Efter Brookes analys består det af 
svufvelsyrad blyoxid 75.4» kopparoxid 18 

och vatten 4.7, d. ä. Cu Aq* + Pb S*. 

Berthieh har fimnit en kolsyrad bly- Kol- 
oxid från Dep. la Charente som innehål- JJ^'^fj 
ler något mer än -^^ p. c. kolsyrad silf- 

. O) Eflinb. PhiF. Journ. B. VI p. i32. 
*•*) rini.Mp8 Annals of Philosophy Aog. 1822. 
s. 1 lö. 



e 



l43 

veroxid ^^, lÖslig både i ättika och i am- 
inuuiak. 
Koisy- Irwing har undersökt den bladiga varie- 

Iv;iivd-teten af den svafvelsyrade och kolsyrade 
syra.i bljoxiden **) och funnit den sammansatt af 
^"'^* .29 d. af den föj ra och 68 d. den sednare. 
Vid, ett försök som jag haft tillfälle göra 
derpå, eriiölls 0.287 svafvelsjrad bljoxid 
och 0.71 kolsjrad. Detta svarar emot in- 
tet hestamdt förhållande. På 28.7 d. svaf- 
velsjrad hlyoxid skulle 75.9 d. kolsyrad 
Llyoxid fordras för att gifva 3 at. af den 
sednare på en af den förra. 
Häikis. Hr Arfvedson har undersökt hårkis el- 

ler svafvelhunden nickel '•'*■•'•'), och funnit 
alt den Lestär af 64.8 nickel samt 35.3 
svafvel = JNi S*. 
Anti- Vauquelin har undersökt ett niine- 

mon j.gj fj.^jj Pyrenéerna f) som har metallisk 

candeii i i i i i /^ 

nickel, glans och blekröd laig, som sitter 1 små 
partier inbäddadt i quarts med zinkblende 
och blyglans. Af Vauquelins försök fin- 
ner man att mineralet ej innehåller arse- 
nik. Man har gissat att det kan vara an- 
timonbunden nickel, men är osäker om 
det icke tillika håller något svafvel. 
Zink Hr Are VEDSON har underkastat zink- 

"'^^ blende ++) en ny analys , för att bestämma 

mangan- II . J .■/ ' 

bicnde. om detta muieral möjligen skulle Kunna 
höra till den nya föreningsart, som han 



*) Aunales de Cbiniie et de Pliysiqiie T. XX. 

p. 104. 
•*) Edlnb. Phii. Journ. B. VI, s. 388. 
«=-■•) K. Vet. Acad.Handl. 1822, sedn.H.p. 443. 
■}•) Annales de Chiniie T. XX. p. /{.^z. 
^<i) K. V. Acad. Haudl. 1822, sedn. H. pi 4^8. 



. i43 

Icallat oxysulfureta, men lian Iiar vid ana- 
lysen af denne, äiVensA vid som af man- 
ganblende, funnit att båda äro svafvelbund- 
iTa metaller, den ene Zn S* och den an- 
dre MnS*. 

Beuthier har undersökt flera arter af Bnm- 
Brunsten, för att bestämma deras använd- ® "'' 
barhet till blekvattens beredning. Bland 
dessa har han funnit åtskilliga, som äro 
ren superoxid, andra som äro blandningar 
af superoxid och manganoxidhydrat, andra 
åter, från Romaneche och Perigueux, som 
hålla baryt och vatten i afvexlande myc- 
kenhet, samt bestå af oxid och superoxid 
blandade ([eller kanske af mangansyrad ba- 
ryt och manganoxid-hydral), samt slutli- 
gen andra som innehålla nianganoxid-si- 
licat, men alla dessa i så afvexlande bland- 
ningar, att för den chemiska conslitution 
af dessa föreningar inga resultat kunna 
dragas *). 

Seybert, i Philadelphia, har analyse-chrom- 
rat Chiomjern från Bare Hills vid Balli- ^^u. 
more '•••), och har funnit det innehålla 36 
d, jernoxid 89.5 1 d. chromoxid, i3d. ler- 
jord och 10.6 d. kiseljord. Man skulle 

liäraf kunna göra formeln Al Si + 2 Fe 

Cli. Märkvärdigt är att jernoxid och 
oliromoxid här förekomma i samma för- 
hållande som i det crystajjiserade clironi- 
Jernct från Tslc de Vaches, ([jfr iÖrra års- 
)er. p. 125) men leran och kiseljorden 



•) Annales de Chiraie ét de Physique T. XX 
••j SiLLiMAKi American Journ. Vol, IV p. 32i. 



i44 

variera i relativa proportioner. Utan tvif- 
vci fordras , lor att få rigtiga formler för de 
till iifventyrs llere slagen af cliromjern att 
hafva funnit och med noggranhet analy- 
serat några af dem crjstalliserade. 
Scoio- FiciNus *^ har undersökt scorodit 

oeh funnit den sammansatt af arseniksvr- 
lighet 31.4, svafvelsjra i.5, vatten i8, 
jernoxidul smittad af kalk och mangan 
47.8; men denna analys kan icke vara rigtig 
och det är ingalunda troligt alt detta mi- 
neral innehåller arseniksyrlighet. Ficinus 
Ranfen-i^a,. undersökt så kallad Rautenspath 
^^ " från Leogang i Salzburg, och funnit deri 
jornoxidul, raanganoxidul, kalk och talk 
förenade med nära dubbelt kolsyra mot i 
vanliga koLsyrade salter. Om denna ana- 
lys torde således gälla det samma. 
Kolsy- Professor Walmstedt ■•■'•) har under- 

"iiduL^ott ett fossil frän Hartz, som har den 
kolsyrade kalkens form och genomgångar, 
med ganska obetydlig afvikning i vinklar- 
ne (den spetsiga 'ji°45' den trubbiga 
io8°i5'> Det består af 84-30 d. kolsyrad 
talkjord, 10.02 kolsyrad jernoxidul, samt 
3.19 kolsyrad manganoxidul. Det håller 
således icke kalk, och är derigenom märk- 
värdigt, emedan, innan Mitscherlichs upp- 
täckt af kroppars isomorphism, man till- 
skref dessa kolsyrade salters form en halt 
af kalk, som bestämde den. 
_ Bern- 

*_) Neues Journal fur Chemie und Physik. N. R 

B. IV s. 19g. 
**) Neues Journal fiir Chemie und PhysiktN.R 

B, V. 8. 398. 



i45 

Bernhardi och Brakdss •) haf^a be<Cbiaro- 

•krifvit ett nytt, icke kristalliseradt mine- P*^ 
ral af grön lärg, som de kallat chlorop a/, 
och som förekommer i Ungern tillsamman 
med holzopaler. Detta mineral är dels 
skäligt i Lrottet, dels jordartadt och har 
magnetisk polaritet. Det hestår af kisel- 
jord 46, jernoxid 33, manganoxid 2, lera i, 
och vatten iS. De betrakta det såsom 
ett vattenhaltigt jernoxidsilicat. Men dess 
magnetiska polaritet, äfVensom färgen tyc- 
kas tillkännagifva, att det måste innehålla 
ganska mycket jernoxidul och kan tilläf- 
ventyrs vara fS^ +3^^, som smånin- 
gom, genom hvad HAiiv kallar epigenie, 
blifvit partielt bragt till en högre oxida- 
tion. 

R. Phillips**) har undersökt Urani-Uranic. 
ten från Cornvi^all, och funnit den sam- 
mansatt af 60 p. c. uranoxid» 9 koppar- 
oxid, 16 phosphorsyra och i4'S vatten, 
bvaraf han erhåller 87.2 phosphorsyrad 
uranoxid, samt i2.3 phosphorsyrad kop- 
paroxid. Vid den analys af uranit från 
Aulun, som jag för några år tillbaka an- 
slälde, fann jag kalk till nära 7 procent i 
detta mineral, men ingen phosphorsyra, 
hvilken jag trodde mig ej kunna vänta der, 
då mineralet, efter lösning i saltsyra och 
lösningens afdunstning med värme, upp- 
löstes i alkohol, och kalken sedan fäldes 



•) Neues allgem. Jrjurn. fiir Chem!« Und Physik» 
N. R. B. 5. s. 7.9. 

) Phillips AnnaU of Philo». Dec. 1812, 4^9 
och Jan> 1825, 5j. 

JK f. J. Jr»l. i6)ii. f O 



•• 



i4<5 

med svafrelsyra. Men «edan Phii.i.ips un- 
dersökning blef mig bekant, har jag pröl- 
vat uranilen frAn Autun för blåsrör päphos- 
phorsyra och funnit, att denna syra inne- 
hälles deri. Detta sätt, att ined blåsröret 
upptäcka phosphorsj^ran, hade ja? dä ej än- 
lui funnit, ty i det fallet hade den säker- 
ligen ej undgått min uppmärksamhet. Ura- 
niten från Cornwall håller ej kalk, efter 
Pnn.LiPs, det skall blifva interessant att 
undersöka huruvida dessa båda uranitarter 
äro phosphorsyrade dubbelsalter der kalk 
och kopparoxid, såsom isomorpha baser, fö- 
reträda hvarahdra. 
hnitiga Heliotrop har blifvit undersökt af 

wmera- Bi^^PfPj-s och FiRNHABER **) som deri funuo 
Heiiö- kiseljord jg6.25, jernoxidul i.aS, lerjord 
^'^°^- 0.83 och flygtiga delar i.o5. 
Opal. Beudant har undersökt opalerne i de- 

ras hemvist i Ungern **). De finnas pä 
många ställen, men förnämligast vid Cser- 
venicza 2 mil från Kaschau, Deras ma- 
trix är öfverallt trachytisk, d. ä, hörer 
till de uråldriga, ofantliga, efter allt ut- 
seende volcaniska massor, hvaraf en stor 
del af Ungerns jordyta ulgöres. Beudant 
anförer att feuer-opal, hvaraf Humboldt 
hemfört så vackra exemplar från America, 
Sr ganska vanlig vid Csernevicza, men fås 
endast i smärre stycken och vanligen ful- 
la af sprickor. Varieteterna af opalen in- 
delar han dessutom i a') feuer-opal, F) 
nijölk-opal, c) vattenklar opal, d) slalac- 



*) På anf. st. p. 4o5. 

•») Edinb. Phil. Journ. P. VII, p. 33a, 



>47 

titlsk e) iridiserande, eller den så kalla- 
de adia, sum belalas ganska dyrt, så att 
smärre vackra stycken deraf betalas med 5 
till 6 Louisd'or och de större med ofantli- 
ga summor"^), /*) jernhaltig opal (opaljas- 
pis) och o) holz-opal, som Beudant anser 
vara träd, petrifieradt med opalmassa. De 
tvenne sednare äro ganska allmänna. Opa- 
lerne förekomma alllid såsom följd af in- 
filtrationer i trachytmassor, och sådant är 
deras förekommande åfven i Mont-Dore ocli 
Cantal, samt i America. Beudant finner, vid 
jemförelsen emellan quärts och opal, en. 
egenhet i den sednares natur, som möjli- 
gen kunde sammanhänga med dess vatten- 
halt. Denna olikhet är densamma som 
emellan crystalliserad kiseljord och kisel- 
jord torrkad ur dess gelatina, hvilkeii 
ibland nära nog liknar opalen. 

Ett nytt mineral har blifvit funnit ioibfmf. 
en öde jerngrufva vid staden Richmond i 
Massachusets ***). Ebenezer Emmons, som 
fann det, har kallat det Gibbsit, efter den, 
af Mineralogien så förtjente Öfversten Gibbs, 
ToRREY i New- York har funnit det sam- 
miinsatt af 64.8 lerjord samt 34.7 vatten, 
utan spår af phospliorsyra eller flusspatssy- 

ra. Det är således lerjordshydrat Al+3Aq^. 

Diaspor, detta besynnerliga mineral, af Dia- 
livars iocalitet man ännu ingenting känner, 'f°''- 



O) I Mineral. Cabinetlet i Wien har man en ädel 
opal, som har storleken af en knytnäfve och 
väger 17 uns. Den är sedan 20oår cahinets- 
exemplar och man känner ej fundorten. 

••) Edinb. rhjl. Jour», B. VU. •• 388. 



i48 

har nyligen blifvlt undersökt afW. Pnii.- 
rips *), som funnit dess kristallform vara ea 
dubbel sned prisma, på kvilken sidorna 
omkring den ena af de trubbiga solida vink- 
larna luta mot hvarandra med vinklar af 
65", io8°,3o' samt ioi°,2o'. Childrex 
har deri funnit 76.06 d. lerjord, 7.78 d. 
jernoxidul och 14.7 d. vatten, samt efter 
den vanliga Engelskt-mineralogiska metho- 
den, att nöja sig då man får ett visst an- 
tal hela atomer, utan allt afseende på san- 
nolikheten af ett sådant antals förening 
till ett helt, betraktat den såsom samman- 
satt af 1 atom jernoxidul, 20 atomer ler- 
jord och 8 atomer vatten. Men om detta 
mineral i stället innehåller jernoxid, hvar- 
lill ii procents förlust vid analysen ger 
anledning att gissa, så är jernoxid-halten 
8.94 p- c. Lerjorden innehåller 35.4.9 ^' 
syre och jernoxiden 3.48, tillsamman 38.97. 
Vattnets halt af syre är 13.07, •"'"™ ^'^ 1 
af lerjordens och jernoxidens sammanlag- 
da. Deraf följer således att Diaspor är 
ett hydrat af lerjord och jernoxid, der 
vattnets syre är endast i af dessa oxiders. 
Jernoxiden utgör nära i atom på 10 at. 
lerjord, men det är ingen anledning att 
iormoda dem här förenade annorlunda än 
såsom isomorpha, hvarvid således deras rela- 
tiva qvantiteter kunna variera , såsom maii 
ock ser på splittror af mineralet, der jern- 
oxidens hydrat ar i synbart större qvanli- 
tet inblandad. Formeln för detta rai- 



*) Phillips AddbIs of JPhilosophj. Jul. tSaa, 
pag. 17. 



^9 
nerals sammansutCning synes således va- 
ra AlAq^ FeAq; eller om man häldre 

vill, Fe Aq+ 10 AlAq. (^F^J^+ioJ^^f/."). 
Bp:rthier har nyligen undersökt ett 
dylikt ämne frän Beaux, Dep. Bouches- 
du-RIione '^). Han fann det sammansatt 
af lerjord 53.o, jernoxid 27.6 och vatten 
30.4. Mineralet är jordartadt. Berthier 
anser jernoxiden mechaniskt inblandad; 
men det är klart att det utgör en förening 
af I atom vanligt jernoxidhydrat med 3 

at. motsvarande hydrat af lerjord Fe'Aq' 

+ 3 Al»Aq' QF^J(/+3J^J(/'), och att 
vattnets syre deri är hälften af hasernes. 
Vi hafva således i dessa 3 hydrater ler- 
jorden förenad med vatten, så alt jordens 
syre är lika, dubbelt och 3 gånger vattnets. 

Vauquelin har undersökt en phosphor- Phos- 
syrad lerjord från en grotta ^''■'') i en vol- P'*''^^! 
canisk bergart på lie Bourbon, qvartier jord. 
S:t Paul. Den är jordforraig, hvit och 
blandad eller förenad med litet phosphor- 
syrad ammoniak, samt en ringa qvantitet 
af ett animaliskt ämne. Analysen är icke 
så afgÖrande, att detta fossila ämnes sam- 
mansättning kan med säkerhet bedömas. 
V.vuQtELm fann 46.67 d, lerjord, 3.i3 d. 
ammoniak samt 3o.5o d. phosphorsyra. 
Han räknar deraf 6.66 d. phosphorsyra 
förenad med ammoniaken , samt 23.84 för- 
enade med lerjorden, till följe hvaraf 



*) Journal of Science», Litteratnre &c. B. i3. 

»u\. 436. 
**) Anijales (]« Cliimit et dt fhjiique, T. XXI, 

pag. 1Ö8. 



i5o 

syran här skulle vnra förenad med 4 gån- 
ger så mjcket hasis, som i det neutrala 
saltet. 
^Yh GiESEKE , hvars vistande på Grönland 

har så betydligt riktat mineralogien, liar 
uppgifvit Cryoiitliens fundort och sätt att 
förekomma *^. Den träfFas alldeles vid 
hafsstranden, liggande på granit och bil- 
dar en hvit bädd, som på långt häll lik- 
nar en ismassa. Berget är tvär-sluttande 
mot vattnet och man finner under cryolilh- 
bädden qvartzgängar och drummer af tenn- 
malm , med wolfram, misspickel , svalVel- 
kis och stenmärg. Stället kallas Iviket (af 
ivik, gräs) och hafsviken heter Arksut. 
Ungefär 120 famnar (rån detta ställe iir 
en vid sträcka beklädd med perpendicur 
lära qvartz-crystaller af en föls längd ocU 
4 till 5 tums diameter, och innehållande 
små inbäddade crystaller af tennoxid. Cryo- 
lithen bildar här tvenne särskildta lager 
ungefär lika stora, af 10 famnars längd 
och 5 till Q famnars bredd. Den ena af 
dessa består af en ren hvit cryolith, den 
andra af en rödbrun, som innehåller inblan- 
dad fältspat, blyglans, svafvelkis, koppar- 
malm m. m. Vid hafsfloden träfFas de af 
vattnet, som ganska mycket afFrätt deras 
öfversla yla. 
Chryso- Herr Arfvedson "■•■*-') har undersökt den 

eryli. Brasilianska Chrysoberyllen (Cymophane 
Hauy) och funnit att den i silt rena skick 



*) EdiDburgli. Journ. of Philos. B. VI, s, i^i. 
**) K. Vet. Acad. Handl. 1822, förra hälften, 
pag. 90. 



i5* 

icke innehåller kalkjord, utan består af 
81.43 ti. lerjord och 18.73 d. kiseljord. 
Den är således A*S, och tillhör hejt och 
hållet lerjordens faniille, der den får sia 
plats hredvid disthene eller cyanit. ' 

Vauquelin har undersökt vanlig pro- ^•■ol'*''- 
bersten eller Lapis Lydius '■) , (hvilken väl Lapii 
mera är alt anse såsom en bergart än sä-^J**»'**- 
som ett eget mineral) och funnit den sam- 
mansatt al" kiseljord 69, leijord 7.5,jern- 
oxidul 17, kol 3,8, samt elt annat speci*i 
men af: kiseljord 85, lerjord 2, kalk i, 
kol 3.7, raagnetkis 2.3, vatten och salmi- 
ak 2.5. 

Herr Arfvedson **) har undersökt Bo- Boraeit. 
raciten från Liineburg och dervid begag- 
nat den method han uppfunnit, alt utjaga 
boraxsyran med flusspatsyra. Han har 
funnit den bestå af 69.7 d. boraxsyra och 
3o.3 d. talkjord, och anser det sannolikt, 
på sätt sid. 96 är anfördt, att boraxyran 
deri håller 2 gånger basens syre. 

NuTTAM. , i Philadelphia, har under* Nem»- 
sökt de magnesiahalliga mineralier, som jyjyp^g_ 
förekomma i serpentin-formation vid Ho-siamar-, 
boken i New-Jersey <^«*). Han har der^,°;,°;': 
åtskiljt a) asbeslformigt talkjordshydrat, lU. 
som han kallar iVemrt//^/e, Z>) conipact kol- 
8yrad talkjord, af spalig textur, som han 
kallat Maf^nesiamarmor, i hvilken förekom- 
mer i små gångar och ihåligheter en iivit 



•; Annaics de Cliimie et de Physique, T. XXI, 

***) K.. Vet. Acad. ITandl. 187.?, foira Viälft p.Q?. 
•••) SiLLiMiBs American Journal of Sciencei. U, 
IV. p. ,6. 



i5a 

iordformig talkjord och smfl kristaller. 
JDessa har Nuttall ej undersökt, men del 
förtjenar undersökas om icke dessa äro, den 

ena Magnesia alba (3 Mg C* + Mg Aq^^oclx 
den andra vattenhaltig neutral kolsyrad 

talkjord (Mg C* + 6A<j.> c) Marmalit.Qik 
kallat af ixoc^jxut^co, jag skiner, för dess star- 
ka perle-artade glans) har en tunnbladig 
textur, och genomgångar efter sidorna af 
en sned och hoptrj'ckt fyrsidig prisma. 
Den har en blekgrön eller grågrön metal- 
lisk glans, skares lätt med knifven, är 
©genomskinlig och spröd e. v. :j.47« Iklä- 
der ut sig litet för blåsröret och smälter 
icke. Han fann den bestå af talkjord 46.0, 
kiseljord 36.o, kalk 2.0, vatten i5.o,sarat 
)ernoxidul och kanske chromoxid o.5. Den- 
na sammansättning ger formeln MS-vJlq* 
Berthier har på samma sätt qnder- 
sökt åtskilliga föreningar från serpentin- 
formationen vid Caslellamonle och Baldis- 
sero i Italien, och har funnit der bland- 
ningar af kolsj^rad talkjord, med vatleu- 
lialtiga talkjords-silicater och med blott 
kiseljord *). Så har han t. ex. fått föl- 
jande resultat: 

Talkjord aS.S — ^^.o — 35.o — 23. o 

Kolsyra io.5 — 4'-ö — 27*4 — ^^-^ 

Kiseljord 43«5 — 9.4 ■ — ^^'^ — ^^-^ 

Vatten la.o — 4-8 — ^'^ — ^-^ 

Kal k jord — — — — — — 14.0 

Sand - — 8.5 



•) Neues Journal fUr Chemie und Plijsik , N, K 
Sj i, 352. 



i53 

Han har äfven undersökt flera arter af 
Sjöskum, i h vilka han funnit från 5o 
till 54 procent kiseljord, från i3 till aS, 
procent lalkjorcl samt frän 18 till aS pro-« 
cent vatten, af hvilken olikhet i resulta- 
ten (let visserligen ser ut, sorri vore ännu. 
icke den egentliga cheraiska föreningen i 
sjöskum till sin sammansättnings-formel 
hestärad, helst ingen af de 5 arter, haii 
undersökt, höll sä mycket, kiseljord och 
vatten mot talkjordenv som Klaproth fann, 
efter hvars analys formeln är beräknad 
till MS^->r^j4q. En af de renare arterna 
sjöskum från Coulommiers gaf talkjord24.o, 
Jciseljord 54» vatten 20 och lerjord 1.4» 
Dess formel är MS"^ + :iA<j. och Berthier 
anser de öfriga hålla denna förening, blan- 
dad mad ett talkjordshydrat af MAq, 

Seybert, i Philadelphia, har tillkän- Chon- 
nagifvit att Chondrodit från Sparta, Ame-'^'^"*^^'' 
ricanernesBrucit, är ett fluosiiicat af talk- 
jord. *-'). i •; 1 i . 

Hr RosE har undersökt sammansätt- 
ningen af Sphén och funnit dess formel 
vara CS^^CT^ *^*> 1. 1 

I Zeolitliernes klass är för den che- ZeoH- 
miska Mineralogen mycket att upptäcka. 
Desse mineralier, för det mesta produc- 
ter af vatten-infiltrationer i den öfversla 
skorpan af uråldriga berg, och vanligast 
i trachyler och lava, efter så väl slocknade 
som ännu brinnande volcaner, äro vanligen 



*) SiLt.rMA.is American Journ. of Science &c. 

B. V, s. 2(i3. 
••) GiLBERTs Annalen N. F. B. |3, t. 94* 



«54 

Vattenhalttga silicater af lerjord tned nå- 
gon af de starkare baserna, siirdcles kalk- 
jord och natron, deU livar för sig, dels 
lillsamman. Redan har stilhiteh i Brooke's 
kand, vid noggranna vinkelmätningar, sön- 
derfallit i Comptonit, Brewslerit, Heulan- 
dit och Stilbit *). Af dessa äro likväl 
endast de två sista cheniiskt undersökta. 
Heulandit är nemligen namnet på stilbite 
anaraorphique, om hvilken Walmstedt vi- 
sat, att den har en annau sammansättning 
än den vanliga stilbiten. 
' • • Jag har haft tillfälle att undersöka de 

zeolither, som jemte stilbit, heulandit och 
apophyllit, förekomma i trachyterna fråii 
Ferrö**). Jag fann der tvenne egna mi- 
neralier. Det ena fyller alla de små blå- 
sorna i • la^an och omkläder närmast lavan 
i de stora, det iär hvitt och kornigt. Utpå 
detta sitter ett gråaktigt eller i gult fal- 
lande hvitt som är stråligt, mammelonne- 
radt och som man skulle taga för mesolyp^ 
och utpå dessa framstå i ca viteter na af de 
större blåsorna apophyllit, slilbit och heu- 
landit. Det synes således tydligt, att de 
ur den inträngande vätskan ulcrystalliserat 
i samma ordning. Dessa mineralier hafva 
en sammansättning olik andra förut be- 
kantas; men de innehålla samma bestånds- 
delar som mesolith. Jag har iderföre kal- 
Me«olln.jg|. jg„ g,,a Mesolin och å^vx andra Mesoh 
Mesolin ligger lavans yta närmast. Den 
består af kiseljord 47^» lerjord 21.4. kalk 



♦) Edinburg Pbil. Journ. B. VI, p. 1 1 2. 
♦*) F4 anf. it. B. VI, sid. 7. 



SIC. 



t 00 

7.9, natron 4'8, vatten 16.19. Dess for- 
mel är iyS^ + aCS^+gJS+i4^(/, Den 
skiljer sig således från mesolithen endast 
derigenom att den sistnämnde håller blott 
6 atomer vatten. Mesol består af conver- Me»oI. 
gerande fina strålar och är alltid mer och 
mindre smittad af litet kolsjrad kalk. Den 
gaf kiscljord 42.6, lerjord 28, kalkjord 1 1.43, 
natron 5.63, vatten 12.7, hvaraf erhålles 
formeln NS^ + sCS^ +gJS+8J^. Den- 
ne skiljer sig frän mesolithen deri, att i 
den sistnämnde äro kalkjorden och iiatro- 
Het i form af trisilicater. 

Hr Arfvedson har undersökt en Cha- CHaba- 
Lasie från Ferrö, lemnad såsom prototyp for 
detta ändamål af framledne Abhe Haijy '^^t 
och funnit den bestå af kisel 48.38, Jer-;, 
jord 19.28, kalk 8.7, kali 2.5, vatten och 

förlust 21.14. Formeln deraf blir t-ca? 

+3^iS'*+6 y/^. Jag sätter icke i fråga 
att detta är rätta formeln för chabasie, 
och att, vid den analys jag anställt af cha- 
basie från Gustafsberg **3, kiselhalten ut.^ 
fallit för stor, h varigenom jag i formela 
erhöll trisilicat i första termen. Arfved- 
son har derjemte analyserat ett från Ai.rAW 
i Edinburg sändt mineral, under namn af 
chahasie, sammansatt af kiseljord 49'' 7» 
lerjord 18.9, natron med litet kali 12.19, 

vatten 19.73. Formeln blir ^-aJ + 3^iS* 



*) P3 aiif. ställe, sid. 10. 

••J AfhandJ. I Fysik, Kemi &c. VI, p. ipo. 



^56 

Du MENtr. har tJnJersökt ålskilllga aeo- 
litlicr *'), af livilka nSgra visserligen iiro 
»lya, men då de ej åtföljas af någon slags 
mineralogisk beskrifning, eller af så be- 
stämda localitets-uppgilter , att de af en 
annan kan igenkännas, och dessutom, på 
sätt Du Menil sjelf anfört, en blandning 
af flera deri vore möjlig, så niaste jag 
lemna dessa såsom intressanta anlednin- 
gar till vidare undersökningar. De haf- 
va härrört från Vagö, Isfalsö, Dalsmy- 
pen o. fl. 
Jeffer- KicATiNG och Vahdxem **^ hafva , i 

granskapet af Sparta i INew Jersey, pä 
samma ställe der den manganhaltiga zink- 
oxiden förekommer, träffat en malmbädd, 
som synes lofva att, genom rikedom på 
flera särskilta mineralier blifva ganska märk- 
värdig för mineralogerna. Afdederfund- 
na mineralier hafva de till eu början be- 
skrifvit ett, som synes vara nytt. Det 
förekommer i spatiga massor, som hafva 
tre tydliga genomgångar, af hvilka två 
äro lättare. Dessa genomgångar tyda på 
en rhomboidal prisma, med en något sned 
tasis. Prismans sidovinklar äro io6° ocU 
74°. och basens lutningsvinklar 99.45 och 
80. 1 5. Färgen är mörk olivegrön, här 
och der öfvergående till brunt, e. v. 3.5i 
till 5.55, grönt strek och grönt pulver, ge- 
nomskinlig i kanterna. Repas af pyrox«ne 



*) Disquisitiones cliemicaB nonnulorum fossiii- 
um &c. Schmalkaldiae 1822, p. 88. och Neuei 
Journal der Chimie und Physik N. R. B. 4* 
»..35 1 och B. 6. 9. 146. 

**) Etliobrngh Pbil. Journal B. VII. 317. 



,57 

och apati, men repar flusspat. Half me-» 
lallglans på genomgångsytorna. Verkar 
ej på magneten. Smälter för blåsrör till 
en svart kula. Angripes föga af syror. 
Efter Kaetisgs analys består det af ki- 
seljord 56,o, kalk i5.i, manganoxidul i3.5, 
jernoxid lo.o, zinkoxid i.o, lerjord 2.0, 
(^glödgningsförlust i.o). Keating beräk- 
nar, oagtadt mineralets gröna färg, jer- 
net deri såsom oxid, och har fprsökt att 
häraf göra en formel, enlig med de che- 
miska proportionerna. Det kan likväl icke 
sättas i tvifvelsmål att jernet här är oxi- 
dul, och du är kiseljordens syre jemt 
3 gånger basernes; hvilka åter med un- 
dantag af lerjorden alla aro isomorpha. 

cl 
Formeln blir då mg>S^, Om i detta mi- 



ÅS^, Om i 
1 



iieral icke en tillfällig inblandning af ki- 
sel jord gör att fossilet egentligen är ett 
bisilicat, d. a, pyroxene, så är detta mi- 
neral ganska märkvärdigt. Keating och 
Vanuxem försäkra likväl, att genomgångar- 
nas vinklar äro bestämdt olika pyroxéns. Vi 
kunna då vänta upptäckten af en likadan se- 
rie af trisilicaterna, som vi hafva af dessa 
isomorpha basers bisilicater, oagtadt de för- 
ra synas vara vida sällsammare. 

Seybert *} har undersökt en grön P;»-o- 
pyroxene från trakten af sjÖn Champlain 
1 N. Amerika, och funnit den sammansatt 
af kiseljord 5o.38, jernoxidul ao.4» kalk 



xeoe. 



♦) .SiLLiMAH» AmericoQ Jouroal of Sciences B. 



V. I. ii5. 



»58 

19>33, talkjord 6.83, spSr af mangan, 
lerjord 1.83. Han beräknar den ti\l AJ^S'^ 
+ 2CS* + 2fS^, oagtadt det väl är klart 
att dessa silicater här ej äro sammancrj- 
stalliserade annorlunda än såsom isomor- 
plia. Jag bar anfört denna analys endast 
säsom ett förnyad t bevis pA H, Roses sals, 
att alla pyroxéner äro bisilicater af kalk, 
talk, jernoxidul ocb manganoxidul, blan- 
dade i bvarjehanda förhållanden. 
Granat. Hr Bredhehg bar analyserat Sala gra- 

nat *), oeli af tvenne, till utseende och 
blåsrörsförhållande, fullkomligt lika gra- 
nater erböll han följande olika resultat; 

A B 

liiseljord — 36.62 36.73 
lerjord — -j.BS 2.-78 
jernoxid — 22.18 25.83 
kal k jord — 3 1.80 21.79 
talkjord ►— i.C)5 12.44 

' - - 

100.08 99.57 
I båda äro basernes och kiseljordens syre 
Jika, och syret i de baser som hålla 2 
atomer syre lika med syret i de som hål- 
la 3 atomer, hvarigenom således vilkoret 

för granatformeln, K3Si*+2RSi, är upp- 
fylldt och formeln blir för båda n^S S + 

pLy. Ett vackrare exempel än detta, på 

isomorphismens inflytande till åstadkom- 
mande af lika yttre caracterer på mine- 
ralier, som hafva en betydligt skiljagtig 
sammansätning, kan svårligen framtagas. 



O 1^ Y. Acai Bandi. 1822, förra H. s. 63, 



j59 

Seybert *) har undersökt en granat 
frön nyss anförda ställe vid Champlain, 
som gaf kiseljord 38. o, järnoxid 28.06, 
lerjord 6,0, kalk 29, Häraf synes att en 
del af jernoxiden funnits i mineralet i 
form af oxidul och att formeln för dess 

Sammansättning är följande /■ >^+ > ^iS". 

Hr Arfvedsoiv har analyserat en ka- Kand- 
nelsten *^*^, funnen i stora, kanelfärgade, ***"• 
icke kristalliserade klumpar i Malsjö kalk- 
brott i Vermeland, och har funnit den 
sammansatt af kiseljord 4 1 .87 kal k jord 33.94. 
iei jord 20.57 samt jernoxid S.gS. Formeln 
är FS+^JS-^^CS. Kanelsten har i all- 
mänhet granatens sammansättning, men 
här, äfvensom i den af Nordensköld un- 
dersökta *■•*), blir en atom öfver af silica- 
tet af den basis som häller 3 atomer syre. 
Är denne en tillfällig eller en väsentlig 
beståndsdel? 

H. RosE har undersökt Analcim från Anai- 
Calanea och Fassa och den så kallade Sar- '^'™' 
iiolithen '•*'••); hans analys gaf kiseljord 
55,12, lerjord 22,99, ^^''''-''on i3.53, vat- 
ten 8.27, hvaraf formeln NS*-\-^JS^-^ 
:iAq. En särdeles märkvärdighet med 
delta förhållande är, att analcimens ocli 
leucitens formler äro de samma, då vat- 
ten undantages och kalium substitueras 
för natrium. Man kan då fråga : är na- 
tron med 4 at' vatten, (d. ä. med en qvan- 



*) SiLLiMANS American Journal of Science. B« 

V. s. 117. 
**) Är«b. d. Si M. 1821. p. 100. 

•*•) OiLornTj Aiin«l«u fil. T» B- 12, * 181. 



å6o 

litet vatten, sora håller a gånger natro- 
nels syre), isomorpht med vatteniritl kali? 
Jag erinrar om den redan omtalade na- 
tronalun, som har alldeles samma kristall- 
form sora kali-alun, men som haller 4 
atomer vatten mer an denne. Mitschermch 
har visat att 2 atomer ammoniak med 4 
at. vatten äro isomorpha med en atom 
vattenfritt kali. 
Elseo- Chr. Gmelin har undersökt ettmine- 

^^■^- ral från Kaiserstuhl vid Freyhurg, hvil- 
ket har mycken likhet med elaeolithen» 
hvarföre han ock med denne jemförtdet. 
Det förekommer icke crystalliseradt, är 
mörkt, hlågrått eller askgrått, med fett- 
glans, och dess e. v. är 2.3. Det ger vid 
upplösning i syror lukt af svafvelbunden 
vätgaz, äfven af de renaste bitar, och det 
innehåller både svafvelsyra och saltsyra. 
Gmelin fann, vid analysen, kiseljord 34.016, 
lerjord 28.4, kalk 5.235, natron 11.288, 
kali 1,565, jernoxid 0.61G, gips 4'^9^ 1 
koksalt 1. 61 8, vatten och svafvelbundet väte 
lo.ySg. Att litet närmare bestämma hvad 
ett så blandadt mineral i chemiskt hän- 
seende bör anses vara, är svårt, förnämligast 
ur det skäl, att man funnit t. ex. svafvelsyra 
i haiiyn och saltsyra i sodalit, både från 
Grönland och Vesuvius, hvarvid dessa 
mineraliers kristallform synts utvisa, att 
salter af dessa syror möjligen kunna vara 
deri innehållna såsom väsentliga bestånds- 

, delar, hvilket således äfven kan vara hän- 
delsen här; men äfven i detta fall må- 
ste de öfriga beståndsdelarna slå i något 

visst 



i6t 

visst inbördes förhållande, livilkfet här blir 
CS + 2JyS + ()JS och detta mineral för- 
håller sig då liJl nephelin som 1. ex. me- 
solith till mesotyp, och torde förtjena att 
utmärkas med det namn 'åS. Ittnerity som 
Gmelin derföre föreslagit. Elseolith från 
Fredriksvärn fann Gmei.in sammansatt af 
kiseljord 44'^9' lerjord 34.42. natron 16.88, 
kali 4-73 > kalk o.Sip, talkjord och man- 
ganoxidul 0.687, järnoxid 0.652 ; detta mi- 
nerals formel blir följagtligen y \S + 3 AS, 

hvilket, om det substituerande kalit ersat- 
tes af natron, är nephelins formel. 

Gustaf Rose har i en utförlig afliand-Fälhpat, 
llng om fossilier, som i anledning af de- ^0/*" 
ras crystallform, blifvit räknade till fält- Anor- 
spat, åtskiljt ej mindre än 4 särskilta mi- Jy^iV. 
neralogiska species *). Det lÖrsla af des- 
sa är vanlig fältspat t KS^ + ZAS^ , för 
b vars prototyp man kan anse t. ex., adu- 
laria fr. St. Gotthard, och till hvilken hö- 
rer vår vanliga spatiga fältspat, amazon- 
sten från Siberien, labradoriserande fält- 
spat från Fredriksvärn, fältspaterne från 
Baveno, Carlsbad, Fichtelgebirg och den 
glaslga fältspaten från Vesuvius m. fl. stäl- 
len. l)en andra är Jlbit, NS^ + ZAS^, 
der natrium ersätter fältspatens kalium. 
Albitens primitiva form är en orcgelmäs- 
sig paralellipiped, hvars vinldar Hr Rose 
'ni(nl all noggranhet bestämt. Albit-cry- 
3laller aro sällsamma. De förekomma vid 



•) Gtlbe&ts Annalen N. F B. i3 i. »75. 
iL V. 4. Jf)h. i8j^. « i 



i6a 

Arenckl i Norrtge, Sro kände under namn 
af adularia från Dauphiue, liafva erhållits 
frän Kerabinsk i Siherien, från PrudeJ- 
berg vid Hirschberg i Schlesien m. fl. stäl- 
len. Desse crystaller hafva hittills alltid 
funnits i tvillingscrystaller med ingående 
vinklar, Hauy's hemitropie. Den tredje är 
Labrador från America, hvars form G. Rose 
med noggranhet skiljt från faltspalens, 
men han har ej analyserat den. Dess for- 
mel, efter Ki.aproths analys, år JSS"^ + 
ZCS"^ + 12 AS. Den fjerde löreialler i 
drushål i kalkstensblock från Somma. Han 
har kallat den Anorthit af del skäl, att 
dess hufvudkännemärke från fältspat be- 
står derij att hans båda blad-genomgån- 
gar ej äro rätvinkliga. Den består af ki- 
seljord 44-49» l^^joid 344Ö. kalkjord i5.68 
talkjord 5.26, jernoxid 0.74. Formeln för 
dess sammansättningar MS + 2CS + 8AS. 
Hr G. Rose har utförligt beskrifvit dessa 
mineraliers kristallformer, hvilka i en be- 
rättelse, som denna, utan figurer ej kun- 
na göras begripliga. Hans afhandling bär 
på en gång stämpel af en erfaren mine- 
ralog och af en skicklig chemist, och sy- 
nes mig vara en modell för det sätt hvarpå 
"mineiaiier böra undersökas och beskrifvas. 
Apo. Brewster hade funnit att den apo- 

phyiiit.pi^ylllj. gojj^ förekommer pä Ferrö, tillsam- 
man med den förut omtalade mesoline, 
frambringar i polariseradt ljus så utmärkt 
besynnerliga optiska phenomen, att han 
trodde sig böra skilja den från andra 
apophylliter , såsom ett särskilt spe- 
cies, hvilket han gaf namo af Tesselit. 



- i65 

For alt rättfärdiga denna distinction , skic- 
iade han raig en portion af detta säll- 
samma mineral, att analysera. Vid den 
naturligtvis noggrannare omsorg, hvarmed 
jag sökte små skillnader i sammansättning 
gen , emellan denne och den vanliga apb- 
phylliten *), fann jag spår af flusspats- 
sjra deri, och då jag med ammoniak fäll- 
de en upplösning deraf i •saltsyra, som 
ej hlifvit afdunstad till torrhet, så erhöll 
jag en fällning som utgjorde Sj p. c. af det 
använda mineralets vigt, och befanns vara 
ett hasiskt fluosilicat af kalkjord. Då jag 
omgjorde samma försök med apophylliter 
från Utön och från Fassa, fann jag deri 
samma förhållanden, så att emellan dessa, 
äfven i detta hänseende, icke fanns nå- 
gon annan verklig skillnad än att Utö- 
apophylliten gaf litet mera fällning med 
ammoniak, nemligen 4*82 p. c. Resultaten 
tlefvo följande: 

Tcsselit Utö Aphoph, 

Kiseljord 5r.76 — 5i,iÖ 

Kalkfluosilicat 3.53 — /I.S2 

Kalk 22.73 — 21.71 

Kali 5.3i — 5.27 

Vatten 16.20 — 16.20 

99.53 99.18 
Fluosilicatet af kalk , särskildt analyseradt, 
fanns sammansatt af kalk 62.25, kiseljord 
19, flusspalsyra 18.26 — (^mineral for- 
mel = CS^ + ZCFl) hvarifrån mineralets 
sammansättning lätt beräknas tili 



*) Edingburgh Phil. Journal. B. 7, «. l. 



i64 

/TeJseJit, Ul6a.po« ÄlJre 

pl»yllit. anaJ^scn. 

KiseljorJ . , 52.38 — ■ 52.i3 — 5290 

Kalk .... 34-98 ->* 24.71 — 25.31 

Kall .... 5.87 — 5.27 — 5.27 

Flusspalssjra « ' 0.64 — Ö.S2 — 0.00 

Vatten , . . 16.20 — i6.?o — 16.20 

^ 199-47 99'^^ 99-'^^ 
Att här LestSmina med livilken Lasis 
flusspatssyian är förenad, år icke möjligt. 
Af försök öfver flusspatssyrans förliållande 
till silicater, sjaies llusspatssyran kunna 
i fullt mättade silicater inc;a , ulan att rub- 
La eller ändra det relativa förhållandet 
emellan Lasis- och kiseljord. Men om i 
detta fall denna ringa halt af flusspatssyra 
i apopbylliten är en tillfällig inblandning, 
h vårföre träffas den på Ferrö, vid TJtön, 
vid Fassa, på ställen så långt åtskiljda och 
i så olika terreiner? Apophjllilens formel 
lider af denna ringa flusspatssyrebalt in- 
gen väsendtlig förändring. För öfrigt bar 
denna analys icke rättfärdigat Brewsteus 
tanka om betydelsen af de optiska pheno- 
menen bos Ferrö-apopbylliten. Det är 
utan all fråga, att de pbenom.en af strål- 
brytning och polarisation, som frambrin- 
gas af crystalliserade genomskinliga krop- 
par äro af ett ganska utmärkt värde för- 
den Vetenskapliga mineralogien. Men dessa 
pbenomen sjaias mig kunna bärröra a) af 
olika crystallbyggnad, efter som crystal- 
len hörer till det ena eller det andra sy- 
stemet af de optiska 3 bufvudformerna. 
-/>) Hos samma crystall, efter de olika iso- 
nxorpha baser, hvaraf dei) kan utgöras och 



i6$ 

c) tTteP olika aocldéulella inblandningar, som. 
ej hindra genoraskinligheten cch som van- 
ligen åstadkomma färg hos annars ofärgade 
förenijig^ar, t. ex» hos smaragd, topas o. fl. 
Au skilja emellan dessas inflytelser på lju- 
set, är att bringa användandet af optiska 
phenoraen, såsom utmärkande känneteckea 
i mineralogien, till sin fullkomlighet. Buew- 
STEU har invändt häremot, att det gifves 
3 sätt att med säkerhet skilja emellan mi- 
neralogiska species: den geometriska for- 
men, den optiska undersökningen och den 
chemiska analysen. Af dessa har den för- 
sta förlorat sitt egentliga värde genom 
Mitscheri.ichs upptäckter, den sista kan ej 
anses säker, så länge man beständigt får 
tillfälle att corrigera hvad man en tid 
trott vara rätt, således återstår, i Brew- 
STERS tanka, endast den optiska såsom 
ofelbar. Vi medgifva gerna både den sist- 
nämndas förträfflighet och den möjliga 
osäkerheten äfven af väl anställda chemi- 
ska rön, utan att ändock kunna annat än 
protestera mot ett uteslutande bruk af nå- 
gon viss dlstinctions-method. 

Peschier i Geneve har i de flesta Eu- Gli«tt- 
ropeiska lärda journaler tillkännagifvit, att «""• 
biin i glimmer funnit tilan, med ända till 
3o procent af somlig glimmer '9, och det 
i sådan som Klaproth analyserat, utan 
att finna någon. Tillika hade han funnit 
lilhion, Hknric Rose, som undersökt flera 
glimmer-arler , försökte nu för blåsrörek 
att upptäcka denna förmodade titanhaltj 



•) OiLaiRT» Annalen ti, F, B. le, i. Si5. 



i66 

men fann intet tecken dertill. Denna om-- 
ständighet föranlät Peschier, att söka be- 
visa att RosE misstagit sig, derigenom att 
han ej följt Peschiers method '•'), som 
består deri att, sedan man med caustik 
ammoniak ulfallt allt hvad som kan fällas 
ur upplösningen i syra af den med alkali 
brända glimniern, tillsätta galläple-infu- 
sion, som då utfäller titanoxid i ymnigWet. 
Han har tillika meddelat prof af den ti- 
tanoxid, h;in sålimda ur några glimraer- 
arter erhållit. Rose har repetei^at några 
af de, efter Peschieh, starkt titanhaltiga 
glimmerarternes analys, utan att finna spår 
till denna metall, utom i en enda, som 
gaf högst i procent titanoxid. Hr Rose 
har meddelat mig smulor af de titanprof 
Peschier skickat honom. Dét ena erhål- 
let ur glimmer från Massachusets, inne- 
höll så mycket titanoxid, att reaction för 
blåsröret tydligt kunde framtagas. Det an- 
dra, ur Slberisk glimmer, höll äfven ti- 
tanoxid, men i,så ringa qvantitet, att först 
med tenn en otydlig reaction kunde fram- 
bringas. Deremot gåfvo båda med kolsy- 
radt natron kulor af en mjuk, hvit me- 
tall, som hade allt utseende af tenn. Då 
säkert ingen chemist har större erfaren- 
het af titansyrans egenskaper och förhål- 
landen, än HiNRic Rose, som vi halVa att 
tacka för en redigare kännedom af denna 
kropp ••"•'), så' är hans negativa resultat i 
detta hänseende afgörande, utom det att 



*) På anf. ställe, B. is, s. 21g. 

**) Jeinför förra irsberättelsen pag. gy. 



1 67 

titnnotid ingalunda kan erhållas pä det 
sätt Peschieu hittills uppgifvit. Hvad upp- 
giften af lithions närvaro beträffar, så är 
den sä obestämd och så litet bekräftad af 
det anförda försöket, sona snarare tjder 
på talkjord, att den behöfver bekräftas. 

Gleitsmann har undersökt Brunkol Brun- 
från Altenburg *3' Kokande vatten ut- ^°^' 
drager derur endast a p. c. och blir der- 
af gulaktigt. Alkohol utdrager 3 procent 
af ett i vatten olösligt, hartzartadt ämne, 
basiskt kolsyradt kali upplöser hela deii 
organiska massan till ett brunt, ogenom- 
skinligt liquidura, och lemnar litet lera 
och sand. Syror fälla det upplösta åter, 
hvilket således i det närmaste liknar mull- 
extractet i svartmylla. Denna fällning ger 
en vacker och föga dyr brun målarfärg 
(^umbra). I kokning lemna brunkolen än- 
da till 5o p. c. kol. Men efter förbrän- 
ning 18 p. c. aska, som beslår af kalk, 
lera och sand. Af likheten emellan brun- 
kolens massa och humus, har Gf-eitsmanm 
föreslagit att använda dem med gips och 
kalk eller aska, såsom gödningsmedel. 

WiTTiNG har gjort en dylik undersök- 
ning af brunkol från Höxter. Dessa lemna 
endast 6 procent aska, som tillika inne- 
liåller kali *''), 



•) GiLLBERTs Annalert N. F, B. 10, p. 3o5. 
•*) BucHXERs Kepert. fur die Fl^armaci* B. XII, 



i63 

Vext Chemie. 

I ^^^^ JL^ÖBEREmER har gjort den ganska m.'irl(- 
\rror. Värdiga upptäckt *^, att Myrsyra kan med 

MjTs/- jjQi^st frambringas. En del crystallise- 
fram- rad vinsyra, aj, d. mangansuperoxid och 

-,^y°'f2i ^' concentrerad svafvelsyra, utspädd 

gande af * , -no • • i 

vinsyra.nied 2 till O gånger sin vigt vatten, blan- 
das till samman och uppvärmas lindrigt; 
dervid utvecklas en myckenhet kolsyre- 
gaz, hvarigenora vätskan får en benägen- 
bet att jäsa öfver, om ej kärlet är till- 
räckligt rymligt; sedan denna gazutveck- 
ling slutat, afdestilleras vätskan och myr- 
syra går öfver i förlaget. Denna upptäckt 
har blifvit bekräftad af flera chemister, 
bland annat äfven på Carolinska Institu- 
tets laboratorium, 2 at. vinsyra åtgå till 
bildande af i at. myrsyra, under det att 
mangansuper-oxiden alger 11 atomer syre 
till bildning af kolsyra och vatten med 
en del af vinsyrans kol och väte. Döbe- 
HEiNER har dessutom visat att myrsyia och 
oxalsyra sÖnderdehis af rökande (^vattenfri 
svafvelsyra och alt kolsyregaz somt syV" 
satt kolgaz dervid utvecklas. Han lill- 
skrifver detta svafvelsyrans frändskap till 
det chemiskt bundna vatten, hvarmed des- 
sa syror i deras mest concentrerade form 
öro förenade, efter hvars afskiljnnde des- 
sa syror förstöras och deras element för- 
enas i binära föreningar, under det svaf- 
velsyran förvandlas till vattenhakig. Dö- 
BEREiNER Uppger, att silfveroxid sönderdelar 



*) GiLLBEETs Annalea N. F. B. u, s. 107. 



i69 

myrsyra lill vatten och kolsyregaz; myr- 
sy rad silfveroxid af syran ur myror 
skall likväl vara ett eget salt, som skiljer 
sig fr An ättiksyrad silfveroxid genom sin 
stora lätllÖstliet i vatten. Men om den 
myrsyra som på nyssnämde sätt erhålles, 
äfven genom dubbel decoraposition , före- 
nas med silfveroxid, så sönderdelas den 
och silfver fälles, då blandningen lemnas 
åt sig sjelf eller lindrigt uppvärmes. Jag 
förbigår här Döbereiners bestämmande af 
elementens föreningssält hos åtskilliga vext- 
syror, hvilket hufvudsakligen grundar sig 
derpå att betrakta atomer af första ord- 
ningen i den organiska naturen, såsom 
sammansatta af binära atomer; på lika 
vis ungefär som salter, enligt hvilken t. ex. 
oxalsyra skulle beslå af en atom kolsyra 
och en atom syrsatt kolgaz, myrsyra af 
en atom vatten och två atomer syrsatt 
kolgaz, o. s. v. Detta sätt, att betrakta 
de organiska kropparna, är visserligen ej 
utan mycket intresse, emedan det ger en 
lätt falllig figuriig framställning af mänga 
kroppars sammansättning, men det kan 
icke vara rigtigt, emedan mångfalden af 
natur-productcr, sammansatt af sä få ele- 
ment, är alldeles oförenlig med en lag, 
som så betydligt inskränker möjliglieten 
af föreningarna, samt emedan en sådan 
sammansättning, representerande atomer 
af andi'a ordningen, är, i electrochcmiskt 
hänseende, oförenlig med t. ex, naturen 
of de 5tarka vegetabiliska syrorna, hvilka 
då voie salter och hvilkas vanliga salter 
skulle vara dubbelsaltcr, under det de 
Tanliga dubbelsalterna skulle böra till en 



;I7« 

klass af föreiviilgar , livars tillvarelse vi 
ännu ej kunna jjnse lör rigligL afgjorcl, 
jag menar salter med IJera au två Laser, 
Artifi DÖBKREiNER liar iipp"ifvit ett annat, 

biidiiiii"^) TOinure intressant tactiini "■•'), om det 
af ättik-bekraftar sig, att nemligen alkohol i he- 
röring med den egna platinaoxid, som 
Edmund Davy upptäckt ''^y absorberar syre 
ur luften och sjrsättes till iittika. Davy 
fann redan att denna ättikbildning ägde 
rum, men han concentrerade sin upp- 
märksamhet på den glödande förbränning 
af alkoholn, som af detta platina-prepa- 
rat, hvilket Döbeheineu kallar siiboxid, 
kan åstadkommas. För att verkställa det- 
ta, måste suboxiden fugtas med vatten, 
emedan man annars har att befara en an- 
tändning med explosion. Man fäster en 
remsa lakmuspapper på insidan af en glas- 
klocka, fugtar en bit sugpapper med vat- 
ten och lägger litet suboxid derpå. Sä 
snart denne insugit vatten, drjpas ett par 
droppar vattenfii alkohol på papperet, som 
lägges på qvicksilfver och klockan stjelpes 
deröfver. Efterhand ser man lakmuspappe- 
ret rodna och om 24 timmar finner man 
luftens volum förminskad och alkoholn 
förvandlad i ättikssjra. Då suboxiden vid 
detta tillfälle icke skall vara det mindsta 
förändrad, härleder Döbereiner förloppet 
härvid från en electrisk verkan emellan 
suboxiden och alkoholn, hvilken, under 
ett posilift electriskt tillstånd, skulle oxi- 
deras till ättikssyra och vatten. Att detta 



*) GiLLBEBTS Annalen p. igJ. 
'• ••) Årsberättelsen d. 3t Mars. »821, p. fS, 



171 

uppkommer af electrislia Itraftcrs spel, 
niediiilves geriia , men att det, efter Dö- 
BEKEiNERs sii^siiiiig , skulle ske liksom i ett 
eiikilt galvaniskt par, der suboxiden fö- 
reställer koppar och alkoholn zink, är ej 
möjligt, ocli skulle förulsälta syrets flytt- 
ning från platinan till alkoholn. Förmod- 
ligen liörer detta till samma ordning af 
ännu oförstådda electriskt chemiska pheno- 
nien, som vätesuperoxidens sönderdelning 
i beröring med staikt electronegativa krop- 
par. DöBERKi\ER anför att svafvelbun- 
clen platina beredd på våta vägen har lika 
egenskap att förvandla alkohol i ättika. 
"Vi känna nu, tillägger han, 3:ne sätt, på 
hviika alkohol kan förbrännas, «) det mör- 
ka, nyss omtalade, hvarvid ättiksyra bil- 
das, /;) det glödande (^i Davy's nattlampa) 
der vidbränd ättiksyra (^lampsyra) bildas 
och c) det lågande du kolsyra och vat- 
ten genereras." 

Då vanlig terpentin destilleras för sig, Bern- 
erhåller man, vid operationens slut^ gj^stenssy- 
syra i crystallform sublimerad i retort-Tcrpeu- 
halsen, om hvilken redan Marabelli yt- ^^"' 
rade den förmodan, att det vore bern- 
stenssyra. Lecanu och Serbat hafva när- 
mare undersökt delta och tro sig halva 
med säkerhet funnit, att denna syra, hvar- 
af ganska litet erhålles, verkligen är bern- 
fitenssvra, samt till och med har denna 
syras egna smak. Deras försök skola va- 
ra repeterade och bekräftade af Herrar 
Henry, Mouth.lard och Parra *'). 



•) Journal de Pharmacie 1823 Nov. sid. 45i» 



172 

Kork- Brändes har analyserat korksyran *3» 

*^"- och funnit den sammansatt al" väte 16.37, 
kol 36.52, syre 47'''» liviiket gör i8H4- 
6C + 60, eller enklare li^C^O^'- Men då 
syrans mättningscapicitet ar | af dess syr» 
lialt, så synes den förra formeln vara dea 
rättare. Bouillon i.a Grange har analy- 
serat samma syra '■*'}; men hans resultat 
afvika, både till syrans mättningscapacitet 
och sammansättning, betydligt från Bran- 
DES*s. Efter Boun.T.or>{ la Grange består 
korksyran af kol 55.8 1, väte 6.97 samt 
syre 37.20, och då han funnit dess mätt-, 
ningscapicitet vara hälften af dess syr- 
halt = 18.6, så är formeln för denna sy- 
ra H» C-* O*. Det är klart att båda ej 
analyserat samma förening, oagtadt båda 
beskrifvit dess beredning på lika sätt. 
Det skall i alla hänseenden blifva interes- 
sant att få orsaken till skillnaden utredd. 

Vid- Lassaigne bar undersökt ):)roductcn 

citron- af citronsyrans destillation, och funnit att 

s/ra.' den ger ett surt, gulaktigt vatten och en 
olja, tyngre än vätskan, som håller gan- 
ska mycket syra, h vilken kan utdragas, 
dels genom repeterade tvättningar med 
vatten, dels med en alkalisk vätska. DeJi- 
na syra erliålies ren då <less neutrala salt 
med kali eller kalk blandas med salpeter- 
syrad eller ätliksyrad blyoxid, och den 
uttvättade blyfällningen sönderdelas med 



*) Neues Journal der Chem. und Physik N. Ij, 

B. 6. s. 260, 
**) Journal de Pbarraacie Mars 1822, s. 107, 
**^) Annales de Chemis et de Pbysiquc &c, T 

XXI p. 100. 



- '73 

»vafvelbiinden vStgaz eller med svafvel- 
syra, h varefter vätskan afrökes till an- 
skjutning. Denna syra, som fatt namn af 
vidbränd citronsyra, Aciduumpyrocitricum 
anskjuter i sma hvita nålar, är flyglig, 
men decomponeras dervid till en del , 
löser sig både i alkohol och välten, i d. 
gyra löses i 3 delar vatten af+ io°. Dess 
lösning är skarpt sur. Denna syra skil- 
jer sig från citronsyran dei igenom att den 
ger lösliga salter med de flesta baser, ulom 
med blyoxid och qvicksilfveroxidnl. Las- 
sAiGNR har analyserat några af dess salter, 
men försöken kunna ej vara rigtigt utför- 
de, emedan syrans mättnings-capacitet ut- 
fallit olika för olika baser, så t. ex. skulle 
loo d. af denna syra mätta i2'7.27 d. 
baryt, 194-' ^7 d. kalkiord och 2o3 d. 
blyoxid, en mättnings-capacitet, som va- 
riorar emellan "y.SS och 54-3. Det resul- 
tat han lätt alt syran Lestär af 47-5 kol, 
43.5 syre samt 9 väte, är således af all- 
deles intet värde, helst det icke öfver- 
ensstärnmer med något ringare antal af 
hela atomer af elementen. 

Jag skall bland växtämnen äfven om- ^l^syra. 

tala de försök, som blifvit gjorda med 
blåsyra, oagtadt denna kropp lika väl till- 
hör den oorganiska naturen, som den or- 
ganiska. Sedan denna syra begynnt blifva 
ett läkemedel till inverles bruk, har upp- 
märksamheten blifvit mer än förr riglad, 
deråt. Man har funnit många svårighe- 
ter för att dervid erhålla en syra af be- 
stämd styrka, och sedan att bestämma 
hullen af blusyra i dea som kau erhållas 



»74 

redan färdig. Den fÖrra af dessa om- 
ständigheter är till det mesta ÖlVeivun- 
nen genom Vauquei.ins melhod, alt lösa 
qvicksilfver-cyanur i en gifvcn quanlitet 
vatten, samt att sönderdela med svafvel- 
Lunden vätgaz, och borttaga ölverskottet 
af den sistnämnde ur den silade sjran med 
liolsyrad blyoxid. Det ijikast man gjort, 
att vätskan dervid stundom kan fås litet 
bljhaltig, är af intet värde. Men att de- 
terrainera huru mycket syra , som i ea 
dylik vätska innehålles, är en annan nöd- 
vändig omständighet, som, enligt UnES för- 
sök *^, verkställes bäst på det sätt, att maa 
afväger en liten portion qvicksilfveroxid , 
som sedan ölVergjutes med en vägd por- 
tion af syran; man omrör dem till syrans 
lukt är försvunnen, hvarefter vätskan af- 
häiles, oxiden sköljes några gånger med 
vatten, torrkas och väges. Qvicksilfver- 
oxiden upptager ^ af sin vigt blasyra och 
följaglligen innehöll den pröfvade vätskan 
^ så mycket bläsyra som oxiden förlorat 
i viet. Om man misstänker en halt af 
saltsyra i vätskan, så måste man mätta 
den med ammoniak och intorrka saltet 
vid lindrig värme j blir då någon ting qvar 
så är det salmiak, ty blåsyrad ammoniak 
ar flj^gtigare är vatten. En annan svå- 
righet är blåsyrans förvarande. Om den 
hälles i flaskor, som utpå äio öfvermäla- 
de med en ogenomskinlig färg, och deri. 
genom befrias från ljusets inflytelse, så 



*) Neiies Journal der Cheraie und Physik. N. R 
B. 6. ». 284. 



bibeliftller den sig temmeligen ISnge, men 
alVea då lörstöres den etter längre tid 
och stelnar till en kolig massa. Man har 
derföre föreslagit att förena den med en 
fet olja *3, efter man tyckt sig finna att 
den i den flygtiga oljan i LilLermandlar 
så väl behåller sig, och efter de försök, 
som påslås vara anställda af Pudolfi, skall 
den på detta sätt kunna förvaras. 

Då med denna syra olyckor så lätt Motgift 
kunna åstadkommas, har man sökt finna^"j'_'^''*" 
motgift deremot. Man har försökt chlor 
(syrsatt saltsyregaz), saltsyra, terpentin- 
olja och ammoniak. Af dessa har, framför 
alla andra, ammoniak visat sig verksam ■■*}. 
BucHNER och MuuRAY, ulan kunskap om 
h varandras försök, hafva förgiftat djur med 
biåsyra och sedan användt caustik ammo- 
niak utspädd med vatten, hvarvid medlet 
befunnits häfva symptomerna och återställa 
Kfvet. Båda observerade att djuret, en 
kalt och en silkeshare, af egen instinkt, 
sökte att få mera af ammoniaken, slickade 
fingren hvarpå den applicerades o. s. v. 
såsom bevis på den ögonblickliga lisa med- 
let gaf. BucHNER sänkte flugor och ge- 
lingar i blåsyregaz och, då de deraf syntes 
döda, infördes hufvudet först i caustik am- 
moniak och sedan i vatten, hvaraf de blef- 
vo hastigt återställde till lifvet och flögo 
snart bort. 



O) IVeues Journal fiir Chemie und Physik, N. R 

B. 4 s. 456.- 
^*) liucHNERS Repertorium fiir die Pharmacie B. 

Xli s. i44< I^ioburgb Phil. Journ. 7. B, s. 134. 



i']G 



ScHRADER har undersökt halten af Llå- 
syra i några flygtiga oljor *•') Han fann 
det pfi det sätt, alt oljan löst i alkohol 
blandades med caustikt kali till dess lukten 
af blåsyra var försvunnen, derefter ut- 
fälldes oljan med vatten , och silade vät- 
skan blandades med saltsyrad jernoxid, 
Iivarefter fiillningen behandlades med fri 
syra och lemnade berlinerblått, som torr- 
k.ides och vägdes. /Etheroleum Pruni 
Padi gaf pä loo d. ip.20 d. berlinerblått, 
aslhcroleum laurocerasi 16, färsk a;therol. 
amygdal. amar. gaf 22,5, och 3 års gam- 
mal i'j.6. RoBiQUET ■••■•') har afven un- 
dersökt bittermandeloljan, i afseende på 
dess halt af blåsyra, samt i hänseende till 
en, emellan honom och Vogel i Miinchen, 
uppkommen tvist. Vogel hade funnit, att 
flygtig bittermandelolja , lemnad i beröring 
med luften , absorberar syre och afsätter 
crystaller, hvilka Vocel trodde kunna re- 
duceras med hydrothyon-ammoniak- Vid 
den undersökning Robiquet häröfver an- 
ställde, fann han att denna olja består af 
två särskilta delar: den ena flygtigare går 
först öfver, håller blåsyra, och är giftig; den 
andra kommer sist, är mindre giftig , ab- 
sorberar syre ur luften och crystalliserar. 
Crystallerna äro en egen syra , rodna 
starkt lakmuspapper , lösas i kokande vat- 
ten och anskjuter derur under afsvalning. 

De 



^=-') BucHNERs ReperloriuM B. XII $. i3o. 
**) Journal de fbarmacie, Maji och Jun. 182» 
«. 293. 



»77 

De firo icke giftiga. Den flygtigare delen 
absorberar intet syre och kristalliserar icke. 
RoBfQUET anser sannolikt, att blåsyra ej 
finnes i denna olja, utan bildas först af , 
alkiilils åverkan, efter alkalit i köld ej ut- 
drager den. Detta är likväl orätt, ty på ,< 
det af ScHRAUER anförda satt, då contacts- 
punkterna mångdubblas, utdrages blåsyran 
afven i köld, och det är vanligt, att vat- 
tenhaltiga vätskor långsamt utdraga syror 
ur deras förening med oljor. Lukten rö- 
jer dessutom blåsyrans närvaro. 

Hr Lindbergsson bar lemnat en full- ^*.5f*'«- 
ständig undersökning af Opium, så väl taUba" 
utur inländsk valmo som levantiskt. Han ^''' 
har i det förra funnit mera morphin än 
i det sednare. Han har dessutom utför- 
ligt beskrifvit sina försök '^^, som bevisa 
att morphin icke är den verksamma be- 
ståndsdelen i delta förträffliga läkemedel» 
en omständighet som sedan vunnit acci- 
dentella bekräftelser äfven genom utländsk 
erfarenhet. John Mlrray i England gaf 
2 drachmcr surt ättiksyradt morphin it 
en katt, utan att denne deraf röjde nå- 
gra giftiga verkningar, och Murray slöt 
tleraf att ättiksyra är ett motgift raot 
morphin **). Man fortfar ännu i Frank- 
rike att med ether utdraga morphin ur 
Opium '•■^'•^, i tanka att det utdragna är ett 
egit giftigt ämne, som ej deltager i opii 



*> K. V. Acad. Hundl. i8s2 förra Häf(€t s. g5. 
•*) Edin. Plul. Journ. B. 7 s. I26. 
. . ***'".) Journal de Pharmacie Sept. 1821, p. 438. 
, A'. F. A. jjcb. i8ua. »2 



I7S 

sedativa verkningar. Lindbfrgsson har visat, 
att detta ämne är rent Morphin , och alt det 
hvarken är giftigt eller verksamt. Lindbergs- 
son har gätt ännu längre, han har förklarat 
morphin icke vara en sahhasis, och att den 
alkaliska reaclion det ibland visar och ibland 
saknar j icke tillkommer morphin, ulan 
härrör af ammoniak^ som bildas dä mor- 
phin får stå tillsamman med kali eller 
magnesia, och Lindbergsson har sökt göra 
sannolikt, alt morphin innehåller qviifve, 
och att detta qväfve, genom sönderdelning 
af en portion morphin, bildar ammonia- 
ken. Då morphin löstes i saltsyra och 
det inlorrkade saltsyrade morphin utsat- 
tes för torr distillalion, erhölls ett allde- 
les icke surt vatten, hvarur, genom af- 
dunstning, salmiak i krystaller afskiljdes. 
Dessa af Hr Lindbergsson uppgifna fa- 
cta kunna vara och äro förmodligen rig- 
liga, utan att derföre berättiga till den 
slutsats att morphin icke skulle vara en 
saitbasis. Lerjords- ytterjords- och be- 
rylljörds-hydraterna reagera ingendera al- 
kaliskt, utan deras salter reagera såsom 
fri syra, men de äro derföre saltbaser, 
och andra med morphin analoga kroppar, 
t. ex. strychnin, icke allenast reagera be- 
ständigt alkaliskt, utan till och med fälla 
metalloxiderna ur deras lösningar i syror. 
BussY har lemnat en analys af mor- 
phin, enligt hvilken detta skall bestå af 
(jv^fve 4'^> väte 6.5, kol 69 och syre 20. 
Att här med säkerhet afgöra atomernes 
relativa antal, är icke möjligt; men då man 
beräknar den qvantitet syre, som mor- 



»79 

phin borde hiilla, relatlft till sin förmäga 
att mätta syrorna, hvilken utgör 2.5 samt 
förutsätter att tlttta tal utgör en atoni 
syre, sä finner man att morphin består» 
efter de här uppgifna tal, af i at. qväfve 
36 at. kol, 4o at. väte och 8 at. syre, 
och då dessa sammanläggas så blir ato- 
mens vigt 3934, då syrets är 100. Då 
bör, efter denna beräkning, ii47 d. mor- 
phin mätta 100 d. saltsyra. Jag har fun- 
nit i ett försök ii3i d. Denna öfver- 
ensstämmelse är märkvärdig nog, ehuru 
jag ej lägger mycken vigt derpå, så län- 
ge försöken ej blifvit repeterade. Det be* 
visar i alla fall, bvad vi länge haft skäl 
att förmoda, att syrehalten i de vegetabi- 
liska sallbaserne icke är till syret i syror- 
na i ett sådant submultipelt förhållande 
som vid de oorganiska basernes föreningar 
med syror. Till äfventyrs gäller för dessa 
baser, bvad som gäller för ammoniaken, 
att de aldrig kunna gifva ett neutralt salt 
utan att vara förenade med en atom vat- 
ten, efter hvilken det multipla förhåUan<t 
det af syret i syran rättar sig. 

PeLletier och Caventou hafva gjort Sirych^ 
några nya undersökningar på Räfkakor *).'U" 
(Nux Vomica) och funnit att bästa sät- 
tet alt erhålla strychnin derur är, att ut- 
draga den raspade frukten med alkohol, 
afdislillera denne och sedan i kokning med 
magnesia utfälla strycknin. Fällningen tvät- 
tas med kallt vatten ett par gånger och 
torrkas. Derefler ulkokas fällningen med 



nin oeik 
ucia. 



•) lournal de Pharraacie. Jul. 1822, p. 3o5, 



I So 

aUohol af 0.806; alkoholn afdistllleras till 
tunn syrups consistens, då man liar ett 
magma, som man sedan lemnar tills dit 
blilvit grvnigt, hvarefler del tvälla.';, från 
extractif* och färgämnen, med spirilns af 
0.88, som lemnar strjclinin ren, hvilken 
genom upplösning i kotande alkoliol fäs 
i snöhvita kristaller under långsam afsval- 
uing. Om man, i stället alt nyttja ma- 
gnesia till fiillning, använder causlik am- 
moniak eller kali, så fäller sig stryclinin 
i form af en klibbig seg magma, som är 
vattenfritt strychnin, och som om några 
dagar sväller ut och faller till pulver, un- 
der det att den förenas med vatten. Lö- 
ser man det klibbiga i absolut alkohol, 
så får man det klibbigt igen, emedan al- 
koholn ej har vatten att gifva den, 6 :ä 
räfkakor gåfvo' endast i-ja gran ren strych- 
nin. Men ur den med magncsia kokade 
vätskan, som lemnades åt frivillig afdunst- 
ning, ansköt om några dagar Brucin, än- 
da till 80 gran, så att dessa båda salt- 
baser tillsamman innehållas i rafkakorna. 

Qvlnin- Caliaud har funnit, att svafvelsyrad 

Vhonin.'^^i"i" » ^^^^^ ^^^ 0^^^ ^'^^ *^°^''» lyser i mör- 
Jiret med ett lifligt phosphorescerande sken 
då den lindrigt uppvärmes. Pelletier har 
bekräftat detta och funnit', att äfven svaf- 
velsyrad cinclionin lyser lika starkt. Tem- 
peraturen behöfver ej gå högre än till 
+ 100. Ättiksyrade salterna af dessa ba- 
ser phosphorescera icke ''^, 

•j Jourual de Pharmacie. pee. iffxi p. 579.^ 



i8i 

Det Sr bekant att man vid socker- /m///<- 
beiediiine af hvit-betor införde bruket af ''*'"'' 
val ulbiäiida kol, såsom ett förträffligt a^,,,,. 
rtuiiigsmedel, och man fann dervid, attS''*^'^"' 
de Som erhållas vid salmiaks fabrikation, 
samt framför alla andra de efter berliner- 
blå-tiilverkning, voro verksamma i ringa 
dosis. Detta har sedan så utsträckt sig till 
fioekerraliinering i allmänhet, att dessa kol 
i h.iiidel ej mera kunde erhållas, i dea 
niJingd sonx behöfves, för raflineriernas 
bthof. Denna omständighet har föran- 
Ifdl en mängd undersökningar, dels huru 
kolet skulle erhållas af största verksam- 
het, och dels huru ett en gång nj^ttjadt kol 
skall kunna användas flera gånger. Det 
förra af dessa utreddes till svar på en pris- 
fråga af Socielé de Pharmacie '') och det 
sednare såsom svar på en prisfråga af So- 
cielé' d'encouragement pour Tlndustrie na- 
lionale ■•'•) i Paris. Bussy, Payen och Desfos- 
SEs hafva sökt utreda det förra ämnet, och 
den första af dessa vann priset. Deras 
förenade resultat hafva visat a) att kolet, 
ds det verkar såsom decolorerande, icke 
sönderdelar utan förenar sig med de fär- 
gande ämnena, alldeles såsom lerjordshy- 
(Irat. Således om man med kol borttager 
färgen af en lösning af fembock, coccionell, 
indigo (^löst i svafvelsyra och syran utfälld 
med kalk) o. fl. samt sedan behandlar ko- 
Jet med ea lösning af alkali, så upplöser 



") Journal de Pharmacie, April 1821, p. 181. 
•'►) Bulieiin de la Societe d'encourag«inent öfc. 
Oct. i8aa, p. 3i& 



I 183 

delin Jel Hirgfinde .'imnet oföräiulradt. Mat- 
tas vätskiiii nittl eii syra, kan don åler 
decoloreias med kol såsoru förut. Dä det 
liäraf Coljer, alt kolen verka genom en che- 
misk IVändskap, så liade det visserligen 
hört till detta ämnes fullständiga utredan- 
de, att genom försök Iiafva utrönt hvilka 
de ämnen äro som pä detta sätt kunna 
ur sina upplösningar af kol fällas, för att 
derigenora ^öra kolens användande till 
techniska hehof så mycket större och sä- 
krare; men detta har icke Llifvit ett ämne 
för någonderas undersökning. ^) För alt 
utöfva denna verkan måste kolet vara i 
den högsta grad af fin fördelning, åstad- 
kommen af chemiska verkningar. Det 
hårda, täta, glänsande kolet, det må 
erhållas af djur eller vextämnen, är all- 
deles overksamt, älven i den högsta grad 
af mekanisk fördelning. Derföre kan icke 
kol, som redan en gång åstadkommit deco- 
]oralion, genom ny bränning återfår sin 
förra förmåga; ly det ämne som förenat 
sig med kolet förvandlas genom bränning 
i ett sådant hårdt eller glänsande kol. c) De 
främmande ämnen som kolen kunna inne- 
hålla, t. ex. phosphorsyrad kalk i brända 
hen , äro i och för sig sjelfve alldeles overk- 
samma till decoloralion , och om de ut- 
öfva någon verkan, så är den tillfällig, be- 
Toende af vätskans natur, t. ex. om den 
är sur. Att med en syra utdraga ben- 
jorden ur benkolet förminskar likväl myc- 
ket det afskiljtla renare kolels decolore- 
rande kraft, d) Man kan återgifva åt ko- 
let sin decolorerande förmåga om man 
derur med cheraiska reagenlia utdrager 



i83 

det ämne det fiillt på sig , och i några fall, 
t. ex, vid sockerrafHnering, om kolet blan- 
das med jäst och vatten och får jäsa , hvar- 
vid alkohol bildas af sockret, och det fäll- 
da färgämnet kan sedan utdragas med al- 
kali, e) Man kan af ett vegetabiliskt ämne 
få ett kol, som närmar sig det animali- 
ska i decolorerande kraft, om detta ämne 
innan bränningen fint fördelas och blan- 
das med h vitbrända ben, pulvriserad pim- 
sten, qvarts eller krita o. s. v. Det har 
till och med lyckats att artificielt bereda 
ett kol af 100 d. lera, som blandas väl med 
vallen till en välling, hvari sedan inar- 
betas 20 delar tjära och 5o d. Hnt pul- 
vricerade stenkol, hvarefter massan torr- 
kas och kolas i cylinder, och dessa kol 
öfverträfFa i verksamhet vida de bästa väl 
ulbrända trädkol. f) Man kan af mju- 
ka animaliska ämnen erhålla: förträfiliga 
kol efter samma regel ; men alla äm- 
nen med hvilka djuriska substancer kun- 
na blandas till erhållande af ett förträff- 
ligt kol, öfverträffas af eldfast alkali» 
emedan detta i bränning utdrager qväf- 
vet i form af cyanogen, h varvid det 
återstående kolet undergår en desintegra- 
tion, som betydligt ökar dess verksara- 
het, och emedan föreningen med alkalit 
sedan kan med vatten utlakas. Sussr 
har med försök visatalt ju mindre qväfve, 
som återstod i kolet, efter blodlulens utlak- 
ning, ju större decoloralions-förmåga har 
det. — Detta ämne är af mycken vigt äfven 
för oss. Detta reningssätt bör kunna infö- 
ras i våra socker-raflinerier , vid salpeterns 
beredning, der en oren moder lut ofta 



1 84 



hindrar saltets iitkristalliseiing, men framför allt 
vid vSra brännvinsbiciunerier, tler det vanliga 
trädkolet su ofullkomligt uppijUer sitt ändaraäl 
att fullt borttaga finkeloljan, oagtadt man an- 
vänder så mycket deraf, att man utan en di- 
stillation skulle förlora för m3'cket i kolens 
massa, och vid denna disliilalion sträfvar åter 
finkeloljan, genom sin flygtigliet, att skilja sig 
vid kolet, samt följa ångorna af spirilus och 
vatten. Jag skall derföre bär meddela den ta- 
bell BussY uppgjort på olika kolsorters decolo- 
rerande verkan. De äro deri jemförda med ver- 
kan af val bränd bensvärta, såsom det vanliga- 
ste och svagaste kolet, men redan detta öfver- 
träffar i verksamhet mångfalldiga gånger våra 
bästa vegetabiliska kol af björk, bok eller ek. 







5'-ö 


« ö 










eH-s 


►nre 


tö 


ps 






Cft» — O 


0, w 0_ 


O 


t5 






o^ ^ 












C- o 


a: 


t" 






=• " ;; 


< -T- 


^ r. 


1—4 r<- 


Kolsort, qvantifeten 


I gramm 


o o re 
EB3 


erar af 

melass 

atfcn i 




c/. C- 

■■^ re 


= i8j ST. med. 


gran. 


■-5. !=■ 3 




- o 






£ "^ 


— « -:> 


o o 


■p o" 






^ ^ — 




' '^ 










o' 


o' 






^°' O; 


tJ n 


s 


p 






T 1 


c ^ 







Blod, brändt med Potlaska 
Blod, brundt med krila 
Blod, biäiidt med phosphorsyrad kalk 
Limm, biiiiidt med pottaska 
AggUvite^ bränd med pottaska 
Gluten vegctabile, bräudt med pott- 
aska 
Kol, af ätliksyradt kali 
Kol, af kolsyradt natron, sönderde- 

ladt med phosphor 
Utbränd kimrök 
Kirarök bränd med pottaska 
Kol af brända ben, först behandlade 
med saltsyra och sedan brända med 
potlaska 
Kol af ben, behandladt med saltsyra 
Olja, bränd med phosphorsyrad kalk 
Kol af bfB, (ur salmiaka fabriker) 



1.6 


0.18 


0.57 
0.38 
i.i5 


O.IO 

o.oy 
0.1/, 


1.08 


0.14 


0.34 

O.l» 


0.08 
0.04 


0.3S 
0.12S 


0.08 
o.o3 


0.55 


0.09 


0.06 

0.064 

o.o3a 


0.18 

O.OlS 

0.017 
0.009 



5o 
18 

IX 

3G 
34 

10.6 
5.6 



8.8 
4-4 



12 


8.8 


4 


3.3 


l5.3 


I0.6 


45 


20. 


1.87 


1.6 


1. 


»•9 


I. 


1. 



. 1 85 

Dessa försök äro gjorda på det sätt 
alt I grainni af kolet lades i en liten glaskolf 
och af protVätskaa päslogs små qvanlite- 
ter i seiider ljumt, och omskakades, och dei- 
med forllors till dess alt liiigeii ht-gjauite 
att icke mera iörsviuiia. 

Piiset för en gång nyttjade kols re- 
stitnlioii erhölls af de Cavah.hon, men sonx 
deiiiie hade redan lått ett uteslutande pri- 
vilegium på sin melliode, så tillät Socie- 
teten att heskrifningen på methoden, som 
efter uppgift skall vara enkel, lätt och 
föga dyr, får hällas döljd till dess att 
privilegii-liden är ute. Societelens com- 
mitterade trodde sig likväl icke kunna af- 
göra om denna restitution går an för mer 
än en gång. 

Wn.soN, i London, har erhållit pa- 
tent på följande melhod att rallinera soc- 
ker *^: Man upplöser sockret på vanligt 
sätt i kalkvatten och tillsätter sedan, på 
hvar cenlner socker, 4 uns hvit vitriol, upp- 
löst i den ringaste qvaiititet varmt vatten 
som dertill behöfs, hvarefter massan om- 
röres. Dervid sönderdelas zinksaltet och 
oxiden fäller sig med sockrets extractifära- 
ne. Är sockret mycket orent, så gör man 
häst att, efter vitriollösningens tillsältande, 
inblanda på hvart 4*de uns af vitriolen 
I uns kalk, släckt och med vatten utrÖrd 
till en välling, hvilken tillsattes ungefär 
5 minuter efter viliiolen. Processen är 
förölVigt den samma som vanligt. 



*) Neues Journal der Chetnie und PhysikN.R. 
B. 5 5. 357. 



i86 

Mac Cuixoch *) har visat ett sätt, atl 
använda sockrets antiseptiska verkningar, 
som kan hlifva af ett betydligt användan- 
de. Det är hekannt, alt man med socker 
och salpeter kan bevara kött ganska länge 
från att skämmas, och att sockret dervid 
bevarar mycket bättre än salt. Mac Cul- 
LocH har användt detta på fisk och fun* 
nit att fisken kan länge behålla sig färsk, 
och att, om man vill torrka den, så be- 
varas han derigenom för en illimilcrad 
tid. Man öppnar fisken och uttager in- 
iianmätet , derpå appliceras sockret ome- 
delbart pä de köttiga insidorna, hvarefter 
den får ligga i en horizontal ställning 3 
till 3 dagar, sedan kan den upphängas 
och torrkas. Det märkvärdiga är, att qvan- 
titeten af socker är ytterst ringa: till en 
sex markers lax behöfves blott en mat- 
sked pulveriseradt brunt socker (^rå-socker, 
pannsocker o. d.} och om man för sma- 
kens skuld vill tillsätta lika mycket salt, 
sä kan det ske, men det bidrager på 
intet sätt till fiskens bevarande. 
Socker Man hade skickat till Vauquelin från 

förbytt IVfartinique ''*) flera bouteiller fyllde med 
gummi, sockerrörs-saft, och bevarade på Apeut's 
sätt (att man nemligen efter korkningen 
utsatt dem i några minuter för + 100°^. 
Saften i dessa bouteiller hade förändrat 
sig, sockret var i det mesta förstördt och 
förvandladt i en seg gummilik massa, hvar- 



*) Edinburgh Phil. Journ. B. 7 s, n/^^. 
*'*) Annales de Chioiie et de Physique T. XX. 
p. 93. 



187 

af en del .nfsalt sig ur vätskan och en 
annan del fans deri upplöst. Vätskan ilÖt 
så trögt alt den knappt kunde hällas ur 
kouteillen. Detta gummi löses ej i alko- 
hol, gaf ej socker med svafvelsvra, och 
med saltpetersyra gaf det oxalsyra, men 
intet tecken till slemsyra. Det var således 
hvarken vanlig gummi eller af slärkeJse- 
natur. 

v. BoNSDORFF har undersökt fernboc- Fern- 
lens färgämnes reactioner för åtskilliga färg- 
syror '). De öfverenskomma alla deri ämne. 
att färga så väl tincturen, som det ter» 
med färgade papper mer eller mindre 
vackert gult, Svafvelsyrlighet och borax- 
S3'ra bleka färgen och förstöra den. Fluss- 
spatssyran färgar, om den ej är mycket con- 
centrerad, fernbockspapperet genast gult, 
och detta öfvergår, efter en stund till en 
grågrön färg. Phosphorsyra och citron- 
syra gifva ett ganska vackert gult, som 
väl bibehåller sig, och 50m pafesar till 
färgniug. v. Bonsdorff har försökt det 
på ylle och silke; man kan till denna färg 
använda både citronsaft och den sura vät- 
ska, som fås då brända ben sönderdelas 
med svafvelsyra, och gipsen frånsilas, 
v. Bonsdorff anser sannolikt att nytta kan 
dragas deraf i färgkonsten. 

Faraday **) har visat att de gula fär- 
gerna af rhabarber och särdeles gurkmeja 
blifva bruna, utom af alkali, af de flesta 



*) Annales de Chimie et de Physique, T. XIX. 

p. iH'i. 
o*) Journal of Science &c. B. i3, >. 3i5. 



i88 

syror och raetalliska saller; aila jeTiisaltcr 
t. ex. göra gurkmej papperet Lruiil, lill 
och med de sura sakerna af tenn, visiDut 
och antirnon frambringa denna reaclion, 
• hvarigenom opålitligheten af dessa fiirgor 
såsom reagentia ar tilh'ackligt udagalaggd. 
Flygtiga Vauquelin har funnit att du en Ilyg- 
*'^°'' tig olja, lavendelolja t. ex., blandas ocli 
omskakas med concentrerad ättiksyra *). 
så upplöser oljan en del af syran, och deii 
underslående syran en del af oljan. Oljan 
upptager endast concentrerad ättiksyra och 
Vi.'.tnet stannar i den understående syian. 
2 delar till volumen olja upptagu en del 
ättiksyra; men genom förnyade skaknin- 
gar med ratten kan all syran åter uldi agjis. 
På lika sätt upptaga 5 d. terpenliuolja i d. 
alkohol, och denna blandning blir ej oklar 
af vatten, men om man slår den olVan- 
på vatten, sä ser man huru alkohol före- 
nar sig med vattnet och bildar synbara 
strimmor deri. Vattnet utdrager alkoliolu 
ur terpentinoljan endast med svårighet. 

Med denna uppgift contrastcrar föl- 
jande af NiMiwo "■■••J uppgifna )cningsnie- 
tiiod af oleum therebinthinas för invertes 
hruk. Man blandar 8 d. terpentinolja med 
I del starkaste alkohol och skakar dem 
väl. Efter några minuter åtskiljas de, oljan 
sjunker och alkoholn, som innehåller oljans 
orenlighet, flyter ofvanpå. Om delta af- 
hälles och operationen 3 till 4 g''* o*"" 



•) Annales de Cli. et de PIi. T. XIX p. 279. 
•*) Journal of Science, Litterature and tbe Aits 
B> i3. s. 44i' 



iSg 

göres, sä skall oljan blifva utan smak, 
liaslaii utan lukt > lemna ingen återstod 
vid afdunslning, samt icke vid dess inver- 
Ics bruk frambringa de vanliga obehagli- 
ga och skadliga verkningarna ])å njurarna. 
Man bur ej rena mycket på en gäng, ty 
den förändrar sig snart af luftens åtkomst. 
Flygtiga oljor, och framför andra ter- 
pentinolja, äro , enligt Edmund Da vy *), 
kraftiga lösningsmedel för iod, soraafdem 
upptages med värmeutveckling. Terpenlin- 
olja utdrager iod från dess lösning i vat- 
ten, med eller utan salter i vätskan, och 
detta sker, genom omskakning, nästan i 
ett ögonblick. Hvarken metalliskt silfver 
eller stärkelse , som annars äro så känsliga 
reagentia för iod, upptäcka den deri. Lös- 
Jiingen är, efter olika qvanliteter , brandgul 
eller ända till gulbrun. Dislilleras den, 
så går först ren terpentinolja öfver, och 
sedan kommer den mättade föreningen i 
bruna droppar. De enda liqvida, som ex- 
trahera iod, äro lösningar af salpetersyrad 
silfveroxid och salpetersyrad qvicksilfver- 
oxidul. Med alkali bildar terpentinlös- 
ningen en gul, såpartad massa. Terpen- 
tinolja förenas också med chlor, (^syrsatt 
saltsyregaz) och det med sådan häftighet, 
alt om litet af oljan på en platina-slef in- 
föres i denna gaz, så kommer den i kok- 
ning och tänder sig, hvarvid kol afsältes. 
Afven Campher förenar sig med iod 
och ^er en brun mjuk, deliquescent , i 
vatten, alkohol eller terpentinolja löslig 



•) Tii,Locu's Phil. Mag, Mar» i8a2: p. ao8. 



förening. Löst i den sistnämJa, utdra- 
ger alkohol caniphern och lemnar iod och 
terpentinolja olösta. 
Indigo. Le Royer och Dumas liafva analyserat 

Indigo *_), såsom det synes, raed en ut- 
märkt omsorg. Thomson hade for nägon 
tid sedan trott sig göra den markvärdiga 
upptäckten, att indigo icke innehåller nå- 
got väte, utan hestår af 4ö-i54 syre, 4o,384 
kol samt 13.462 qväfve. Le Roveh och 
Dumas hafva till dessa undersökningar be- 
tjent sig af indigo renad på flera sätt, 
hvarvid de erhållit i det närmaste sam- 
ma resultat. Då sublimation ger den sä- 
krast ren, så hafva de också fästat förnäm- 
sta uppmärksamheten vid det resultat de 
af sublimerad indigo erhållit. Denna sub- 
limation är ett enkelt, men ganska skönt 
phenomen: man tager god indigo och kros- 
sar den till groft pulver, som lägges på 
ett urglas, hvarunder på passande afstånd 
sättes en spirituslampa. Indigon sublime- 
ras då från bottnen oph anskjuter ofvan- 
på massan i ett ludd af glänsande violet- 
ta kristaller. Man afbryter operationen, 
innan återstoden begynner alt vidbrännas. 
Dessa kristaller äro fyrsidiga rätvinkliga 
prismer, med rectangulair basis. Analy- 
sen skedde med kopparoxid, men vattnet 
upptogs icke i saltsyrad kalk, hvarigenom 
vätets qvantitet säkert utfallit för ringa. 
Af den erkållna gazen, som bestod af kol- 
sy regaz och qväfgaz, leranades 7.55 pro- 
cent oabsorberadt, så att 92. 45 var kol- 
syregas. Man borde här vänta ett jerat 



•) Journal de Fharmacie. Aug. 1822, p. 377. 



»9» 

multipelt foi-liållancle. Detta vore då blott 
7.18; det öfriga cSa kan vara återstå- 
ende atm. luft. Analysen gaf för öfrigt. 





Indigo sub- 


Tvättad 


Fälld genom 




limerad. 


oxidering. 


Kol . 


, 73.36 


71.71 


74.81 


Q vä f ve 


. i3.8i 


13.45 


i3.g8 


Väte 


2.5o 


2.66 


3.33 


Sjre 


10.43 


12.18 


7.88 



Gay-Lussac har tillkänagifvit *^), att Jäs- 
ett svart eller mörkbrunt pulver, som sä 1*^"^^^*. 
jes i Paris, stundom temligen dyrt, till ter- 
vinets klarning, består endast i torrkadttiaråinr 
blod. Man använder det pä det sätt, ätt 
den portion vatten eller vin , hvarmed 
man vanligen utblandar ägghvite till klar- 
ningen, blandas med detta pulver och 
när det är väl upplöst och fördeladt, slås 
det på fatet och operationen fullbordas 
såsom vanligt. Man torrkar blodet ut- 
bredt på flata kärl vid en hetta, som ej t 

går till den temperatur, hvarvid det coa- 
guleras, d. ä. som ej får öfverstiga + So" 
Men det är både mera econoraiskt och 
snyggare, att betjena sig af ägghviten ur 
ägg, som, i flin det skulle behöfvas, kan 
torrkas på lika sätt och ger ett förträff- 
ligt klargörande pulver. 

Man har i Frankrike påfunnit en ap- Förlust 
parat, att uppfånga den alkohol , som trod- \itus 
des följa kolsvreeasen åt, vid den sist- under 
namndes bortgång under jäsningen, h var- gen. 
vid man påstod sig vinna ända till i5 p. 
c. i spiritus. Detta föranledde en beräk- 



o) Annales de Cliimie et de Physique,T. XXI 
pag. 335. 



ning af GaY-Lussac, för att bestämma Im- 
ru mycket alkohol, som kan evaporera 
med kolsjregasen, hvarvicl d«t bflamis 
att, i en vätska som genom jäsning pro- 
tlucerar ^ af sin volum alkohol, (^sälcdcs 
vida starkare än våra tillmäskniugar) kan 
icke lörliisten af alkohol med kolsjregazen 
öfverstiga ij p. c. af den som kan erhål- 
las ur vätskan. Då deremot den jästa vät- 
skan håller ännu mindre spiritus, så blir 
också förlusten i alkohol i samma förhål- 
lande ringare. 
Vatincis DuBRUNFAUT bar anmärkt '-•)» ^tt då 
fVnhet man till brännvinsberedning af spannemål 
inflyter använder rinnande vatten, (sjö- eller ström- 
^teniie^- vatten), har erfarenheten, särdeles i de 
ten af Holländska brännerierna, visat att man 
som Vii-fär endast * så mycket spiritus, som då 
das un- man använder brunnsvatten, d. ä. sådant 
»Ingeii.som innehåller kolsyrad kalk upplöst; och 
denna erfarenhet skall i Franska Flandern 
vara så erkänd , att man med mycken kost- 
nad gräfver sig brunnar till brännerierna, 
fast man har rinnande vatten utanför dör- 
ren.. Denna omständighet är af största 
vigt att iakttaga för våra inhemska bränn- 
vinsbrännerier, om den nemligen är grun- 
dad. Är förklaringen deraf riktig, att nem- 
ligen orsaken jtill brunnsvattnets större för- 
liälflighet ligger i den kalk det innehål- 
ler, så torde det vara lätt för dem, som 
ej kunna anskaffa brunnsvatten, att sät- 
ta litet aska i tillraäskningsvattnet. ILvh- 

renheten 



*••) Annales da Chlraie et dé PhysiqueT. XIX, 
V' 73- 



193 

renlieten har redan, vid den Sicmenska 
apparaten till bränvinsbränning af pota- 
toes, visat hvilken förträfFlig verkan kali 
gör pa den jasfinde potatoesniassan. 

KiDD, i Oxford, har upptäckt ett fl jg-^^*^°'^^"|._ 
tigt kristalliniskt ämne, som fäs bland de- destii- 
slillationsproducterna af stenkolstjära, hvil- *^''°"-_ 
ket han kallat Napthaline '"^. Det fås då une. 
stenkolstjära i ångor drifves genom ett 
glödande tackjernsrör, då en vidbränd tun- 
nare brun olja erhålles jemte en ammoni- 
akalisk vätska. Då denna olja sedan ut- 
sattes för en ganska lindrig hetta och en 
långsam destillation, så får man i förlaget 
en klar gul olja och en vätska, och i hal- 
sen och halfvet af retorten afsätta sig en 
mängd snöhvita kristaller af naphtaline. 

Detta ämne har följande egenskaper: 
Dess lukt är angenäm, liknande den af 
narcisser, dess smak är skarp och aroma- 
tisk, det är lent för känseln och sjunker 
i vatten. Det förflyger långsammare i luf- 
ten än campher. Kokar och sublimeras 
vid + 200® och stelnar åter vid ungefär , 
+ 80°, med antagande af kristallinisk tex- 
tur. Tändes trögt, men brinner med en 
klar låge samt mjcket sot och rök. Rea- 
gerar icke på växtfärgor. Löses ej af kallt 
vatten; men kokande vatten upptager nå- 
got, som efter någon tid åter till större 
delen utkristalliserar. Det lÖses i feta och 
flj^gtiga oljor, i acther och alkohol i alla 
temperaturer. 1 d. deraf löst i 4 t^* ^0- 



*) TiLLocHS Phil. Mag. Jan. iSaa- pag. 8. 
K. r. A. Jnh. i8a«. " , 1 3 



T 94 

kände alkohol, slelnar till en krlstiillinisk 
massa. INaplhaline lörenas ej med alka- 
lier; men ättiksyra och oxalsyra lösa den 
med rödfärg. Ur ättiksyran anskjuter den 
genom afsvalning och om syran var con- 
centrerad och mättad, stelnar massan. Den 
löses af svafvelsyra, som svärtas deraf, 
men alkali eller vatten utfäller derur in- 
tet. Saltsyra upplöser ganska litet deraf 
med röd färg. Salpetersyra förändrar den 
nägot, qväfoxid utvecklas och under af- 
svalning anskjuta gula nålformiga kristal- 
ler af ett brännbart ämne. Om naphta- 
line kokas med vatten i en långhalsig glas- 
kolf, så erhåller man ofta ganska stora 
och vackra kristaller, i d. deraf upplöst 
i värme i lo d. alkohol och lemnad att 
långsamt svalna, afsätter stora och tunna 
taflor, som, hållna emellan ögat och dags- 
ljuset, visa livar sin af regnbågens färgor, 
efter deras olika tunnhet. Dessa tallor sy- 
nas vara rhombiska, närmande sig till rät- 
vinkliga och deras trubbiga vinkel sj^nes 
vara ioo° ä 105". Detta ämnes elfemen- 
lära sammansättning är ej undersökt. 
Ether DÖBEREINER trodde sig hafva funnit, 

P^j°yj^" bland producterna af torr destillation af 
träd, särdeles björk, en liten qvantitet al- 
kohol. Phiijp Tavlor, som äfven syssel- 
satt sig med försök öfver samma ämne, 
har visat att detta flygliga ämne väl lik- 
nar alkohol ganska mycket, men skiljer 
sig derifrån hufvudsakligt i vissa delar "^'). 
Det låter blanda sig med vatten i alla 



*) På anf. ställe Nov. 1822, p. 3i5. 



'95 
proportioner, brinner med Jblå ISge son» 
alliohol, löser gummiresince. Taylor har 
genom noggrannhet vid dess rectification 
fått dess eg. vigt till o.83. Den har annars 
varierat deremellan och o.qo. Blandadt 
med concentrerad svafvelsyra, i vanli^^t 
förhållande att gifva ether, och afdestille- 
radt, erhölls ingen ether, den öfverdestil- 
lerade vätskan hlandades ännu i alla pro- 
portioner med vatten, hrann med hlå lå- 
ge och hade dess eg. vigt endast något för- 
minskad. Syran i retorten blef svart och 
stelnade till en härd, skör, hecklik massa. 
Taylor kallar denna flygtiga vätska etker 
pyrolignicus. 

^ . Berard hade trott sig finna, (förra i^e^an- 
Arsber. p. 128) att då frugter mogna för-^^deLT 
ändra de icke luften pä samma sätt som verlan 
löfven, h vilka utveckla syrgas ur luftens ^V^^' 
tolsyra 1 solskenet; detta var stridande 
möten äldre uppgift af de Saussure d. y., 
som nu återtagit sina förra försök och ge- 
nom en serie af rön på gröna ärter, på 
Jiörsbär, plommon, äpplen och drufvor un- 
der deras gröna period, visat att de, så 
väl 1 kolsyrehaltig luft, som i kolsyrehal- 
tjgt vatten, i sol-ljuset utveckla syrgas och 
sönderdela kolsyregas. Tillika har han 
tyckt sig finna att de, ännu omogna och i 
dei\ period de begynna blifva sura, ab- 
sorbera äfven en del af luftens syre, som 
således torde bidraga till utvecklingen af 
deras syror '-'}. 



*j Annales de Chiiaie et de Phrslque, T. XIX 
pag- '45- 



196 

1 

De Salsslrb har ytterligare undersökt 
blomkronors (corolla) verkan pä luflen *'), 
och funnit att de alla absorbera syre, och 
ult då de utsattas i en atmosfer, som har 
200 gånger deras volum, så förvandla de 
från 5 till 10 gånger sin volum syrgas i 
iiolsyregas på 24 timmar och i allmänhet 
vida mer ån de gröna hladen på lika lid 
i mörkret frambringa. Olika species ab- 
sorbera dervid olika qvantiteter. Lamark, 
Sennebier och Hubert hafva anmärkt, att 
åtskilliga speeies af arum frambringa, un- 
der deras fröredningsdelars verksamma till- 
stånd, en högre temperatur, som kan upp- 
täckas, ej allenast af thermometern, utan 
också af känseln. De Saussure har, på de 
flera species af arum, som vexa i trakten 
kring Geneve, sökt detta phenomen och 
funnit att det verkligen intiälTar, men vid 
Geneves climat med ganska få. Han fann 
en sådan blomma af arum maculatum och 
satte henne, under det hon befanns varm, 
i en atmosfer, som innehöll 1000 cub. 
centimeter luft. Blommans volum var 
6 c. c. ra. Få ögonblick efter dess 
insättande under glasklockan beslogs gla- 
set med en så tjock dagg, af den varma 
blommans utdunstning, att man ej mer 
iunde se; den. Efter 24 timmar var all 
syrgasen i luften, på en procent när, för- 
vandlad i kolsyregas, och blomman hade 
under denna tid förvandlat emellan ^o och 
5o gånger sin volum syrgas i kolsyregas. 



*} Annales da Chimie et ds Physique , B. XXI, 
pig. 279. 



Då han sedan utsatte delar af blommor, 
som voro stadde i detta, af en högre tem- 
peratur åtföljda, fructifications-tillstånd, så 
utrönte han att det hufvudsakligast är köns- 
delarna, hos hvilka denna af en ökad tem- 
peratur åtföljda kolsyre-bildning äger rum. 
Genom försök på en mängd andra blom- 
mor, fann han att de under befruktnings- 
perioden hålla sig en half till en hel grad 
varmare än den omgifvande luften, och 
att under detsamma de förvandla en, i 
förhållande till temperaturen, större por- 
tion syrgas i kolsyregas. Stundom hafva 
hanarna denna verksamhet mer än honorna 
eller dess delar, stundom omvändt. Det 
vanliga är likväl att detta phenomen är så 
föga märkbart, att man endast kan sluta 
till värme-utveckling af den större kolsy- 
regasbildning, som inträffar under denna 
period. Dubbla blommor förtära mindre 
syrgaz än enkla och vara längre, och san- 
nolikt är den hastiga förstöring blomkro- 
uan lider genom fructification hos många 
vexter, en följd af denna stora och ha- 
stiga förspillning af kol. Kolsyregas-bild- 
ningen och den högre temperaturen följas 
åt, men om den förra är den sednares 
orsak, eller om de båda determineras af 
en lefvande organisk kraft, hvaraf båda 
blifva samtidiga verkningar, kan icke ge- 
nom försöken afgöras, sedan man funnit 
att t. e\. hos djuren cflcr dÖdcn kolsyregas- 
bildinngen i lungorna och circnlalion kunna 
med konst undeihålJas, faslän kroppens 
värme derunder beständigt aftager. Också 
har PF. SAUssinr: funnit varma blommor, 



som uppsupet mindre kolsyrtgas, lin an- 
dra, på h vilka ingen temperatur-förhöj- 
ning kunde märkas. 
Analy- Åtskilliga analyser af vexters delar 

•er af hafvB blifvit anställde. En del af dessa 
lärt" liar ej gifvit annat än de allmänna resul- 
•liidta täten, af vissa qvantiteter t. ex. hartz, 

delar. . ,. 7 .-r .. i 

gummi, olja, extractii-amne, syror och 
salter, af hvilka naturligtvis här ingenting 
kan vara att särskildt anföra. Bland dy- 
lika analyser intager Chr. Gmelins och 
Baers undersökning af Tibast, barken af 
Daphne Mezereum, främsta rummet''^. De 
funno deri ett eget ämne, hvilket de kal- 
sade Dapbnin. Det är hvarken surt eller en 
salt-basis, icke skarpt och dess förnämsta 
caracter är att kunna fås i kristallform. Ti- 
bastets blåsdragande kraft funno de ligga 
i ett hartzartadt ämne, som kunde genom 
lösning i alkohol och fällning med en lös- 
ning af ättiksyrad blyoxid i alkohol sön- 
derdelas, hvarvid i alkoholn stannade en 
skarp olja upplöst, som under afdunsfning 
småningom afskiijde sig i droppar. Denna 
utgör det egentligen blåsdragande ämnet. 
Den ger såpa med alkali , och då denna 
såpa behandlades med vinsyra och vätskan 
destillerades, erhölls phosphorbunden vät- 
gas. De sönderdelade oljan och funno deri 
phosphor såsom beståndsdel. Det af bly- 
oxiden fällda bestod af en syra, hvars na- 
tur de ej närmare bestämt och af ett eget 
ämne af en egen obehaglig lukt, h vilken 



*) Neues Journal der Chimie und Phjsik N. R, 
B. 5. s. I. 



'99 

af alkali ännu mer förökades. — Vauque- 
LiN har undersökt frukten af Baobab '■•^, 
som icke presenteiat något allmännare in- 
tressant resultat. Morin '•*'-*^ har under- 
sökt frukten af Areca catecu, märkvärdig 
derföre att den på en gång innehåller gan- 
ska mycket garfämne, och en glutenartad 
liropp, lik den som finnes i skidfrugter. 
ISiMMO ■■■*"^'3 har undersökt fröna af Crotoii 
Tiglium (Gråna tigliae) och deras olja, och 
funnit att det verksamma, drastisk-a ämnet 
följer oljan, men utgöres icke deraf och 
kan med alkohol derifrån utdragas. Payept 
och Chevallier f) hafva undersökt humla 
och det gula doft deraf, som Ives (^jfr si- 
sta årsberättelsen pag. i43) kallad Lupu- 
lin. Det allmänna resullatet af denna un- 
dersökning bekräftar Ives's, men Payen 
och Chevali.ier hafva utförligare anställt 
sin undersökning. De rätta Ives's deri, 
alt detta doft- håller en egen flygtig olja, 
som är orsaken till humlans lukt och till 
en del till dess aroma. Denntj olja ar lät- 
tare ån vatten, grön ur färsk och gul ur 
äldre humla; resinifieras efter hand i hum- 
lan, hvarföre denne förlorar genom lång- 
varig förvaring. Den löser sig i vatten till 
en g;uiska ringa qvantitet, och kol bortta- 
ger den derur, .Genom torrkning förlorar 
bunibin i olja, derföre bör den ej torrkas. 



*) IM aiic. $r. s, i:n. 

**'^') Jouinnl de Pliarinacie. OrA. 189.2, p. 449» 
*~^-) Jotirnal of Sciences, Littcratiirc &c. B. ii. 

sid. G?,. 
•j) Journal de Plinrmarle. Maj och Juni 1S02, 

(>. 209 , saml Nov. s. ä. , p. 5'j2. 



300 

utan lupelin utsamlas rS, och användas 
till försändning, då de återstäende humle- 
lopporna med mindre lupejin kunna an- 
vändas pa närmare häll. De anmärka ock- 
så, att den bästa torrkade humla aldrig 
gifvit öfver 6 procent lupulin, och anse 
således Ives's uppgift af 16 p. c. öfverdrif- 
ven. Detta torde dock variera efter olika 
år, jordmån och climat. Petroz och Ro- 
BiNET *) hafva undersökt barken af Canella 
alba (Vinterania Canella), hvari de fun- 
nit ett eget socker, som i de flesta af si- 
na förhållande öfverenastämmer med sock- 
ret ur Fraxinus ornus, eller ur Manna, 
och som fått namn af Mannit. Petit har un- 
dersökt blommorna på Centaurea Calcitra- 
pa ''•*), Boutron-Charlard *-•'*) har un- 
dersökt roten af ConvoJvulus turpethum 
och Lesant "J") den af Cjperus esculentus, 
men dessa undersökningar hafva icke lem- 
iiat några här anmärkningsvärda resultat. 

Jag skall sluta denna artikel med re- 
sultaten af Vauquemns undersökning af åt- 
skilliga slags mjöl j^j^). Dessa mjölsorter 
voro af i) Franskt hvete, 2) blandning 
af råg och korn, 3} hårdt hvete (ble' dur) 
från Odessa, 4) lösare hvete (h\é tendre) 
från Odessa, 5) och C) af samma slag, 7) 
Pariser Bagaremjöl, 8) bättre sort mjöl för 
allmänna stiftelser, 9) sämre sort af dito. 



*) På anf. ställe. April p. 197. 
**) Pä anf. ställe. Sept. p. 44o« 
*'*) På anf. ställe. Mars. p. i3r. 
»J-) Pä anf ställe. Nov, p. 497- 
•i-J*) På anf, ställe. Aug. p. 353. 



301 



Resultaten af deras analys äro anförda i 
följande Tabell, hvais sista column upptager den 
myckenhet vatten som fordrades att förvandla 
ICO d. mjöl i en för Lrödbakning lagom stadig 
deg. Qvantiteten af detta vatten beror al" glu- 
tens mängd; men att Odessa mjölet n:o 3 ej upp- 
tagit mer vatten än annat mjöl, kommer deraf 
att stärkelsen deri, i stället att befinna sig i 
form al' en fint impalpabelt stoft, såsom vanligt, 
är i små genomskmliga korn, liksom pulver af 
stött gummi, och behöfver således mindre vat- 
ten, emedan dess volum är ringare. 

Ktiäd- 
nings- 
vattea 



^:r 


Vatten 


Gluten 


Stär- 
kelse 


Socker 


Gummi 


Sådor 


Summa 


I. 


lO.O 


lo.gG 


71-49 


4.72 


3.32 


100.49 


2. 


6.0 


9.80 
14.55 


^5.50 


4-22 


3.28 


I 


100.00 


3. 


12. o 


56.5o 


8.4S 


4-90 


2.3 


98.73 


4- 


10. 


12.00 


62.00 


7.ii6 


5.80 


1.2 


98.4'J 


5. 


8.0 


12.10 


:o.^ 


4..J0 


4.60 


— 


100.41 


6. 


12. o 


7.3o 


72.00 


5.42 


3.3o 





100.02 


7- 


lO.O 


10.20 


72. ÖO 


4-20 


2.80 


— 


100.00 


8. 


8.0 


10. 3o 


71.20 


4.80 


3.60 





9; -90 


9- 


12.0 


9.02 


67.78 


4.80 


4.60 


2.0 


100.21 



5o.3 

55.00 

5 1.2 

54.8 

37.4 

37... 

40.6 

37.8 

37.8 



Det är anmärkningsvärdt att Odessa-mjölet ut- 
märker sig med rikedom på socker emot det 
fransyska. Det Gummi här är upptaget, skall, 
enligt Vauquemns uppgift, alldeles icke vara af 
samma natur som vanligt gummi. Dess färg är 
brun, det ger i distillation kolsyrad ammoniak, 
med salpetersyra frambiingar det icke slemsy- 
ra, utan oxalsyra och ett eget bittert ämne. Det 
är surt af fri phosphorsyra och sur phosphor- 
syrad kalk, som dermed äro blandade, och kan- 
ske är det en prodnct af phosphorsyrans ver- 
kan på gluten. Agghvite finnes icke i mjölet. Det 
ämne som afsättes ur stärkelsens tvättvatten ge- 
nom afduiistning, är icke annat än gluten. 



:303 



Djur-Chemie. 



Agglivi- Det har varil ett ganska länge både 

guieringiiktigt kändt och förklaradt phenomen, att 
iei sta-ägghvite af electriska stapelns urladdning 
coaguleras pA den positiva ledaren och 
bibehåller sig flytande kring den negativa. 
Detta har åter blifvit bragdfc å bane ge- 
nom några Engelska Chemisters, särdeles 
Brande's, försäkran att coagulation sker på 
den negativa ledaren. Chr. Gmemn '■') 
har slitit denna tvist och visat, att då en 
electrisk stapel af obetydlig intensitet ur- 
laddas genom ägghvite, så sker alltid coa- 
gulation på den positiva ledaren, af det 
skäl, att koksaltet! vätskan sönderdelas ocli 
den fria syran fäller ägghviten. Då man 
åter använder en stapel af mycken kraft, 
så coaguleras ägghviten på båda ledarne, 
men denna coagulation är dä densamma, 
som den genom uppvärmning och äger 
rum ungefär såsom då man böjer en kop- 
. partråd gaffelfor mig t, insticker ändarna i 
ägghvite och upphettar öglan med en spi- 
ritiislampa; då coagutcras äfven ägghvi- 
ten på båda trådarna. Lassaigne ■■•■'•'3 bar 
fällt ägghvite med alkohol af 0.85 och 
borttvättat saltet med samma slags alko- 
hol, hvarefter han upplöste ägghviten (hvar- 
af nu likväl endast en ringa del är lös- 
1ig) i vatten ooh utsatte denna vätska 
för electriska stapeln; der coagulcrades 
nu på ingendera ledaren, men då litet 



*) Neues Journal fiir Chemie und Pliysik , ?(. R 

B. 6 s. 217. 
**;) Annales de Chimie et dcPliysicjuc, T. XX f.97 



205 

Icolcsalt tillsattes, grumlades den och af- 
satle flockar af ägghvite på + ledaren. 

Chevreul \) har undersökt ågghvitens -^^^^ 
förhållande till alkohol, värme och vatten. coaguie- 
Han har funnit att ägghvite ur ägg coa- ^'ä"^^ 
guleras vid + 61**, och om den derpå 
torrkas blir den gul och genomskiuande. 
Den sväller åter i vatten och blir oge- 
nomskinlig, men löses icke. Ägghvite torr- 
kad vid en lägre temperatur, löses åter i 
vatten. Den kan i sitt torra tillstånd ut- 
sättas för kokande vattens värme ganska 
länge, och upplöses sedan åter i kallt vat- 
ten, hvarefter lösningen, såsom förut coa- 
guleras vid 4- 61°. Ägghvite, coagulerad 
med alkohol, förhåller sig alldeles såsom 
ägghvite coagulerad med värme ; de äro 
Låda till en ringa del lösliga i vatten (^0.007 
af vattnets vigt). Om ägghvite utspädes 
med 20 gånger sin volum vatten och vät- 
skan uppkokas, så coaguleras den icke; 
men om ägghvitelösningen sedan afdun- 
stas och intorrkas i lufttomt rum, så fin- 
ner man att återstoden är i samma till- 
stånd, som först coagulerad och sedau 
torrkad i ägghvite. Etlier och terpenthin- 
olja coagulera också ägghviten, men lång- 
samt. 

Chevreul har vidare undersökt åtskil-Vaitncts 
liga anirualiska kroppars egenskap att ge- verkan 
nomtrungas af vallen. De fleste mjukamjukgö- 
animaliska solida delar hårdua i torkning'"'".'''^ ^^ 
och Jnilva gula j>aiiit hailt gcnomsKUianuCai,in,aie. 



*) Annales de Chimie et de rbysique T. XIX. 

I'. 33. 



r2o4 

De förlora dervid vanligen ncigot mer fin 
liiilften af sin vigt välten. Senor t. ex. 
förlora hälften och blodets trådämne än- 
da till 80 p. c. Detta vatten återtaga de 
under en tillräckligt länge fortsatt hlöt- 
ning, samt återfå dervid sina förra egen- 
skaper. Salt vatten passar dertill mindre 
än rent vatten; och spiritus, ether samt oljor 
frambringa icke denna verkan. Huru den- 
na verkan af vattnet skall anses, jemfö- 
relsevis med de 3 tillstånden, af rt) bun- 
det genom chemisk frändskap b^ upplö- 
sande såsom i saltsolutioner och c) insu- 
get genom hårrörs kraft, är ännu obekant. 
Den sistnämnda synes dock härvid vara 
det hufvudsakligast verkande. 
Djuri- Jag har redan i en af föregående års- 

D^rs^ge-'j6rättelser, i anledning af Magendies the- 
nom- orie om väsa absorbentia, haft tillfälle att 
llghti. väcka uppmärksamhet på våta djuriska 
hinnors permeabilitet för de upplösta krop- 
par, som befinna sig i de vätskor hvaraf 
de beröras, hvarvid det upplösta går ge- 
nom hinnan, utan att sjelfva det upplösan- 
de vattnet sjues undergå någon transport'"). 
N. W. FiscHER, i Breslau *''*3» ^^^^ upptäckt 
ett annat plienomen af transport, der, för- 
niodlig^en genom electriskt-cheraisk åtgärd, 
hela vätskan transporteras genom en våt 
hinna, äfven då direction ställes tvärt emot 
tyngdlagarna. Om man tager ett rör af 
glas och öfv'erbinder dess ena ända med 
en våt blåsa, samt slår vatten i röret och 



'■) Årsberättelsen d. 3l Mars 1870. s. i^"?. 
**) GiLBEKT» Aunalen A'. F. B. !2, s. 3o3. 



ställer det i ett kärl, innehälknde t. ex. 
en upplösning af svufvelsjrad kopparoxid, 
så uppkommer ingen annan verkan dem 
emellan, än att kopparsaltet småningom, 
sprider sig uppåt i vattnet, under det att 
vätskorna behålla sin ursprungliga niveau. 
Sätter man ett stycke silfver i röret, så 
förändras förhållandet icke eller; men sätter 
man dit en metall t. ex. jern, som kan fälla 
lopparen, d. ä. som har frändskap till 
kopparsaltets syra, så stiger vätskan smånin- 
gom genom blåsan upp och om vätskan 
utom och inom stod lika högt, så ser 
man, redan efter en eller annan timma, vat- 
tenytan höja sig i röret, och efter ett par 
veckor har det stigit ända till 2 å 3 tum , 
så att det, om röret är korrt, rinner öfver. 
Det är likgiltigt föröfrigt om en metall är 
upplöst i vätskan eller ej, ty endast syra 
och vatten frambringar samma plienomen. 
Ju större frändskap metallen har till sy- 
ran ju hastigare sker denna vandring af 
vätskan, så att den under i Öfrigt lika 
omständigheter, steg omkring silfver 2 li- 
nier, omkring koppar 60, omkring zink 
2/\i, och omkring jern 36i , på lika tid. 
Vätskan innehöll vid dessa försök utspädd 
salpetersyra. Om syran slås inuti rö- 
ret och metall och vatten är i det om- 
gifvande kärlet, så sjunker vätskan i röret 
och stiger ut omkring. Fischer yttrar sig 
härom, att "detta phenomen slutar sig till 
dem, hvilka Erman upptiickt, och genom 
hvilka samtidigt frambringande af meka- 
nisk coherens och chemisk frändskap är 
idagalaggd, eller rättare, det ar alldeles 



detsamma," Utan att kunna säga, alt jag 
fövstäi- hvad härmed menas, torde dock 
förklaringen af detta märkvärdiga pheiio- 
men ej vara så lätt, kanske äro våra kun- 
skaper dertill ännu otillräckliga. Metal- 
lens frändskap till vätskans beståndsdelar, 
den må nu vara en electriskt-kemisk yttring 
eller ej, bestämmer hos vätskan ett be- 
mödande att närma sig till den solida 
troppen, och tvifvelsutan äfven hos den- 
na ett dylikt att närma sig till vätskans, 
ehuru det sistnämda af mekaniska skäl 
motväges. Detta bemödande torde kunna 
jemlöras med en rörelse, åstadkommen af 
en ofantlig kraft, men med en ytterst rin- 
ga hastighet; genom denna kraft drifves 
vätskan mot metallen, genom hinnans ca- ' 
pillaira porositet, som annars tillräckligt 
starkt qvarhåller hinnans vatten, för alt 
ej tillåta en ringa vattenpelare att genom 
tryckning sila sig derigenom. Med för- 
utsättande att den verkande alFiniteteu 
räckte illimiteradt, så skulle troligen vät- 
skan fortfara att stiga ända till dess att 
den burna vattenpelarens mottryckning 
blef i jemvigt med vätskans bemödande 
att tränga uppföre. Från denna sidan 
betrak tadt har blåsan här ingen annan 
role än den att uppenbara för oss ett 
phenomen, som vi utan hennes medver- 
kan svårligen kunnat upptäcka. Förestäl- 
lom oss att röret, hvari metallen inneslu- 
tes, endast med en linie öfverstiger den 
yttre vätskans spegel, så måste den uppsti- 
gande vätskan snart flyta öfver i den utan- 
för varande, och detta fortfara Snda till 



dess alt livar a I om syra passerat metallen 
och mättat sig dermed, h varigenom såle- 
des en circLilation uppkommer i vätskan 
beroende endast af syrans tendens att rå- 
ka metallen och der blåsans role endast 
blir den att hindra det mättades fall, 
genom dess större e. vigt, samt rörets 
verkan att tvinga det att röras i samma 
rigtning som röret har. Detta phenomen sy- 
nes mig således bevisa, att om en fast kropp 
t. ex. ett stycke jern , upphänges på något 
ställe af en vätska, till iivilken jernet har 
frändskap t. ex. en syra, så tenderar hvarje 
partikel af syran att flytta sig till jernet, 
ifrån det ställe der den hvilar, och alt 
dervid föra med sig mer eller mindre af 
det vatten hvari den är löst, ända intill 
dess alt alla partiklar af syran råkat jer- 
net. Det är dervid äfven möjligt att jer- " 
net på det mättade verkar repellerande. 
Att syran mättar sig med jern veta vi, 
men vi hafva i allmänhet tillskrifvit det 
endast de rörelser, som uppkomma af gaz- 
utveckling och af den mättade vätskans 
sjunkning, hvilka båda hindrat oss att mär- 
ka den rörelse som nppkommer af den 
fasta kroppens och vätskans elcclro-chemi- 
ska motsats, och som genom Fischeus för- 
sök synes mig ådagalaggd. 

Lassaigne och Ijoisskl *^\) hafva un-Lcdvat- 
dersökt led vallen, (Synovia) samladt al ten. 
flera döda kroppar. Denna undersökning 
liar likväl icke fört till några bestämda 
kunskaper oni denna välskas likhet cUev 



*) Journal de rimrinBiiic. Apr. ;8a2, p. 207, 



20S 

olikhet med andra aninialiska secernerade 
vätskor. Den synes endast lialVa visat, 
att den stora haJt af trådänine, som en- 
ligt Marguerons äldre försök skulle finnas 
deri, alldeles saknas, samt alt iilVeii Foun- 
croy's lörmodan, att urinsj^ra skulle inne- 
hållas deri är ogrundad. Att döma af 
deras försök är den ägghvitchaltig vät- 
ska, som kanske liknar de serösa hinnornas. 
Prevost och Dumas "Q hafva lemnat, 
^^"^'"'såsom fortsättning af deras arbete om Blo- 
fram det '^' \) , en undersökning af njurarnes 
i''j^'io^^.secretion, hvarvid de gjort den märkvär- 
lärien, diga upptäckt att det urinämne och de 
*^rariia. "^jölksyrade salter, som träffas i urinen, 
icke äro en product af njurarnes verksam- 
het, utan att de endast af dem, sä tillsä- 
gandes, frånsilas blodet. De hafva bevi- 
sat denna högst intressanta omständighet 
genom njurarnes exstirpation på hundar, 
Jiattor och kaniner. Då blott den ena nju- 
ren borttages, och dess ådror underbin- 
, das, lefver djuret, såret lakes snart och 

man märker ingen skillnad i dess hälsa. 
Dä sedermera äfven den andra njuren ut- 
tages, synes icke eller djuret lida på de 
första tre dagarna, såret går ihop, djuret 
är muntert, rörligt, äter med aptit, sofver 
som förut, men dricker föga. Men efter 
tredje dygnets förlopp uppkomma bruna 
tunna uttömningar genom ändtarmen och 
genom kräkning, feber-anfall inställer sig 

och 



*) Journal de Physique Sept. 1822, p, 212. 
**) jeraf. årsber. 1822. p. 238. 



309 

och djuriska värmen hÖjes deriinder till 
H- 43°» andedräkten Llir hastig, tung och 
liorrt, och djuret dör, under dessa sjm- 
tomers tilltagande, emellan 5:te och 9:de 
dygnet. I hjernans ventricler finnes ett 
klart blodvalten i mängd utgjutet, lun- 
gornas parenchjma sjnes tätare än förut, 
lefvern är inflammerad och gallblåsan är 
lyild med en grönhrun galla, hvaraf ex- 
cremen terna i tarmcanalen äro färgade. 
Desse äro dessutom ömniga och tunna. Då 
djuren korrt före döden åderlätos och blo- 
det undersöktes, fauns dess serum tunna- 
re än vanligt. Blodet med kakan intorr- 
kades och utlakades med kokande vatten; 
lösuinqen afdunstades och det extractlika 
ämnet behandlades med alkohol, hvarvicl 
denne utdrog ett ämne, som innehöll, 
jemte de vanliga mjölksyrade salterna och 
i alkohol lösliga djurämnen, urinämne, 
livilket af salpetersyra utfälldes i kristal- 
kr , ur hvilka sedan urinämnet afkiljdes. 
För att med säkeihet få veta att det var 
uriiiämne och intet annat, analyserades det 
med kopparoxid, hvarvid de erhöllo i det 
närmaste samma resultat som Beraiid, nem- 
ligen : 

Berard > P. och 1>. ♦) 

Qväfve 434 ^2,2^ 
Kol 19.4 18.23 

Väte 1 0.8 9.89 

Syre 26.4 29.65 

Lösningen i alkohol innehöll dubbelt stör- 
re qvan litet upplösta ämnen än af van- 



') Jemför Ärsb. 1821, pag. t/\5. 
K. V. Å. Anh. i8«. »4 



210 



ligt })lod. 5 uns af Llodct af en hund 
gidvo 20 gran urinänine och 2 uns af blod 
af en katt 10 gr. Dessa undersökningar 
svnas således visa, alt njurarna äro ejidast 
afsilningsorganer , och alt urinäiiinels , urin- 
sockrets i Dial^etes, urinsyrans ni. fl. bild- 
ning ej tillhör njurarna utan beror af 
allmännare omständigheter i den animala 
economien. Att de ej vid vanliga under- 
sökningar af blodet funnits deri, kommer 
deraf, att deras mängd blir omärklig, så 
länge de af njurarna oupphörligt bort- 
skaffas. 
Urin. Marcet, som vetenskaperna i förtid 

förlorat, bar meddelat undersökning af en 
besynnerlig urin af ett barn. Urinen var 
dels svart, som bläck, dels blef den det 
genom tillsats af alkali. Om sedan en 
syra tillsattes så fälldes efter en stunds 
livila ett svart ämne, lösligt i alkali, hvil- 
ket Prout betraktar såsom en egen syra 
och föreslår att, om det oftare skulle före- 
komma och blifva bättre kändt, kalla Me- 
lanc acid *). 
Uiinsy- WuRZER ^^^ bar upptäckt, att urin- 

ra, lätt-syj,j^ bättre än af något annat lösningsme- 
boiax. del på våta vägen, u])ptages af en borax- 
upplösning. En omständighet, som kan 
blifva af mycken vigt både för analysen 
af urinstenar och såsom botemedel deremot. 
Dana bar undersökt en urinsten in- 
nehållande urinsyrad ammoniak, med stort 
öfverskott på urinsyra , och således laggt 



'■■') Transactioiis of de Medico-Chir. Society i8a?. 
**) UucHSEKS Kepertoriuru B. XII s. 470» 



aii 



ett nytt Levis till de äldre emot Brände, 
som påstått att denna förening ej skulle 
förekomma i urinstenar '■'■^. 

MoRiN liar undersökt åtskilliga äm- sjut- 
nen innehålna i en utskuren cancer "■*\ «^°™^ 
Det nilressaiUaste ai denna analys ar att ter.i 
han deri funnit fri ammoniak och Iiydro- 
thyonamraoniak. 

Granvu-le liar undersökt den gaz som Egen 
samlat sig hos en sjuk ••'•**), som dödt 6"' 
med en ofantlig utspänning af underlifvet. 
Denna gaz behandlades med kalkvatlenj 
som derur upptog i5 p. c. kolsyregaz. Den 
återstående gazen hade en hepatisk lukt, 
men uppsöps icke af caustikt alkali. Blan- 
dad med syrgaz antändes den icke afelectri- 
ska gnistan; flera gnistor efter hvarandra 
gälVo väl inga detonationer, men en vo- 
lums förminskning, h varvid svafvelsyrlig- 
liet, men intet vatten hildades. Den af- 
Lrändes derlöre med välgaz som i små 
portioner tillsattes tills all syrgaz var för- 
lärd. Granville slutar af det åtgångna 
syrets mängd, att gazen bestått af g2.o3 
cjväfve och 'j.g'j svafvel. Detta är en ganska 
osannolik sammansättning. Förmodligen 
var det en blandning af qväfgaz med till 
äfventyrs svafvelbundet kol, eller någon 
dylik luktande svafvelförening, som af kalk- 
vatten ej upptages. 



*) Sii.MMANs American Journal of Science &c. 

B. IV p. i5o. 
<><>) Journal de Pliannacie Sept, 182?., p. 4'^. 
•**) Ncues Journal fur Cliemie und Pliysik N. U. 

5 B s. 170. 



' /' 



212 / 

Bcioa- Braconnot *") har undlersc)]<t BezOfi- 

rer, nppkvalita till elt stort antal, at" en 
36-årig ogift qviima^ lidande afamenorr- 
hea. De iVamkonimo med blod, och haile 
vanligen på ena sidan en tralirormig öpp- 
ning och ett hol tvjirtigenora. De likna- 
de till alla sina fölhållanden fullkomligt 
träd, (^pars lignosa vegetabilis), men de 
hade icke vanligt träds tradiga textur, utan 
' sågo i brottet kristalliniska ut, då de höl- 
los mot solen. Brände tiU aska,lemnade 
de kolsyradt, saltsyradt och svaiVelsyradt 
na tron, phosphors^^rad och kolsjrad kalk 
samt slutli-gen kiseljord. Det är efter allt 
detta svårt alt tro dem vara genererade 
inom kroppen. Troligen hafva de fått 
sitt upphof af tuggadt träd, linne, hampa 
eller dylikt. 

Ämnen Lassaigne har undersökt ett concre- 

hSrande . p ir» _<> t-. .-■•••"■^ 

till Zoo-^^snt nr en at spott-gangarne pa en hast ). 

chemienDess beståndsdelar Voro de vanliga: kol- 
syrad kalk 84, phosphorsyrad kal]< 3, ani- 
maliskt ämne 9, välten 3. En analys af 
spotten visade att denne håller både agg- 
hvite, hvaraf den grumlas vid uppkokning, 
och kolsj^rad kalk, som i contact med luf- 
ten afsätter sig. 

GÖBEL och Renner hafva analyserat 
en var-lik vätska ur uterus af ett stod *■'*). 
Resultatet deraf gaf 7.2 procent ägghvite, 
I p.c. lim (gallerte)? 5 procent salter och 



*) Annalcs de Chinoie et de Physique T. XX. 

p. 194. 
**) Annales de Chemie et de Physique T. XIX. 
***) Neiies Journal der Chemie und Physik N. R. 

B 4- ••. 407*. 



1. :2i3 

resten vatten. DS de icke lemnnt någon 
siirderes uppmärlisanihet iU de häri före- 
Isomna djurtimnens beskaffenhet, i jemfö- 
relse med de som i friska tillståndet er- 
hållas, så är deras försök ulan särdeles 
interesse. 

Edmund Davy har visat, att excremen- 
terne af Boa constriclor äio nästan ren 
urinsj^ra. Pfaff har vid en ny under- 
sökning visat, att de innehålla tillika en 
portion uriiisyrad ammoniak *••). 

Chevalmer har undersökt hylsorna af 
ova sepia3 och trott sig Lland deras be- 
ståndsdelar fnina iod. Han förLrände dem 
till aska, utlakade med vatten, afrökte 
till torrhet och behandlade sedan saltet 
■med svafvelsyra, h varvid iöv ett ögon^ 
blick mäjkles en violett gaz ■•••■). 

En för anatomer och samlare af fi- Beva- 
skar och amphiber välkommen upptäckt'^'"^*^ ^.^ 
ar den al iVlACARTXEY, i Uublin, att medska pie- 
en blandning af alun och salpeter, löste ipa'^t»;r- 
vatten, be\ara anatomiska preparafer, långt 
bättre an med alkohol. Proportionen 
emellan båda salterna och vätskans con- 
cenliering bero af omständigheterna. Du 
de animaliska ämnena uppsupa en del af 
salterne, bör man i början ombyta vät- 
skan några gånger. Dess röta emotslående 
kraft skall vara sådan, alt den pä få da- 
gar förstör stanken älven af de mest rutt- 
nade djnrämnen ■■'•*^. 



*) .\oiies Journal fur CLemie uiid Pliysik N. R. 

15. 5. s. iyi. 
**) Journal de Pliarmacie Sept. i8?.^ p. 4i4- 
»♦*) Annalci de Ghiiuic et de Physique T. XXI 



21^ 



Geologi e. 



Ställer. bergskristaUer små ihåligheter, hvilka till 
en del äro fyllda med en vätska. Man har 
länge varit oviss om naturen af denna 
vätska, man har gissat dels på vatten och 
dels på naphta, och i allmänhet har man 
betraktat den såsom ett afgörande bevis 
för den Wernerska. theorien af våra grund- 
bergs bildning genom en kristallisation ur 
vatten. Humphry Davy '•) har nyligen haft 
tillfälle att på åtskilliga så beskaffade kri- 
staller undersöka detta ämne. Han har 
låtit med en diamant genombåra kristal- 
lerna dels under vatten, dels under qvick» 
silfver och dels under olja. Han fann der- 
vid att då öppning skedde, inträngde den 
omgifvande vätskan och fyllde ifrån | till 
■^ af det rum luften förut intagit. Det i 
ihåligheten inneslutna liquidum fann han 
vara nästan rent vatten, emedan det gaf 
ganska obetydliga spår till fällning med 
baryt och silfversalter. Men ingen del 
deraf evaporerades; man vet således icke 
om vattnet ännu innehöll kiseljord upp- 
löst. Luften fiinn han, så mycket möjligt 
var att bestämma, icke innehålla annat än 
qväfgas , men att syrgasen deremot var 
absorberad af vattnet, så att, då kristal- 
len, som nyss blifvit Öppnad, lades im- 
der en liten gas-apparat i lufttomt rum. 



•) Annales de Ghimie et de Physiquc, T. XXI, 



erhölls en luft som hade atmospheriska 
luftens vanliga sammansättning. I ett af 
Davy's försök fauns vätskan i kristallen 
vara naphta, der var rummet ofvanför 
vätskan lufttomt, så att häligheten vid Öpp- 
nandet fylldes af det inträngande vattnet 
fullkomligt. De slutsatser Davy drager af 
dessa resultat, äro, likt allt hvad som. 
kommer från denne ovanlige naturforska- 
le, af ett stort intresse, och af en sådan 
heskafFenhct att kunna Llifva upplysande 
för historien om jordens danande. ''^'Ver- 
KERs efterföljare, säger han, hafva betrak- 
tat dessa vattendroppar såsom ett bevis 
emot den meningen att dessa kroppar äro 
bildade genom eld, under det att de, så- 
som man skall se, äro ett afgörande bevis 
just för den sats, emot hvilken man ville 
använda dem." Detta inträngande af vat- 
ten, då kristallens ihålighet öppnas deri, 
bevisar, att då kristallen formerades, hade 
den en så hög temperatur, att rummet 
var jemt fylldt af luft och vatten. Man 
kan ej beräkna denna temperatur af con- 
traction, äfven om man tager vattnets ten- 
sion med i calculen, emedan man ej kän- 
ner under hvilken prcssion desse kristaller 
furmerat sig, och om denna varit hög, 
har den vaima luften varit comprimerad 
inom detta rum. "Vid den nordliga vin- 
trens temperatur, tillägger Davy, iir vatt- 
net beständigt ki iblalliseradt. I flytande 
form ökes dess lösningsförmåga med tem- 
peraturen, i gasform ökes Spänstiglielen af 
dess gaz äfvenledcs med värme-tillöknin- 
gen, en atmosphcr af välten, undeihullen 



3l6 

af ett illimiteracit tillopp, kan således gif- 
va vattnet förmågan att emottaga en gan- 
ska hög temperatur. Kalkens hydrat be- 
håller sitt vatten i fast form långt öiVer 
kokpunkten, Larytjordens behåller det i 
glödgning och smälter dermed. Det är 
ganska sannolikt, att ett kiseljordshydrat, 
under en högre pression och vid ganska 
höga temperaturer, är möjligt, och att det 
likt andra liquida kroppar kan innehålla 
atmospherisk luft. Denna enda supposilion 
ar tillräcklig att förklara de plicnomen, 
som presenteras af vatten i bergkristaller." 
Dessa Davy's försök synas mig åtgö- 
rande bevisa , att jorden fordom haft en 
högre temperatur än nu, hvad sa många 
andra omständigheter också nu tyckas sam- 
manstämmande intyga, t. ex. tropiska vex- 
ter inbäddade i äfven de nordligaste sten- 
kolsflötser, temperaturens tilltagande på 
djupet i jorden o. s. v. Men vattnet i kri- 
stallerna synes icke vara inneslutit vid 
någon mycket hög temperatur, emedan då 
man betraktar vattnets egen lension , så 
måste t. ex. redan för + 90° luften öfver 
vattnet vara utblandad med så mycket 
vattengaz, att då rummet afkyles till van- 
lig luft-temperatur, sammandrager sig ga- 
sen till ^ af sin volum. Men denna om- 
ständighet synes mig i hög grad upply- 
sande för tillkomsten af de mineralrikets 
alster, som nu trallas i bergarter af ett 
icke omtvisladt volcaniskt ursprung, och 
som både innehålla chemiskt bundet och 
mcchaniskt inneslutet vatten, jag menar 
den stora mängd af zeolilher , calcedoaer. 



21-7 

agater och resinlter som träffas, fyllande 
blåshålen i lava, som stundom äfven före- 
komma i uråldriga Lerg, och hvilkas bild- 
ning nu mera synes vara alldeles upphörd. 
Da VY har undersökt en myckenhet af des- 
sa vatten inneslutande calcedoner, från vol- 
caniska bergarter, och funnit luften i dem 
ännu mer förtunnad än i kristallerna från 
uråldriga berg. Desse hafva likväl blifvit 
bildade sedan jordens sednare perioder 
begyn.tes, d. ä. sedan bergarter tillkommit 
genom vattnets mechaniska åtgärder, ocli 
der det tillstånd, som af Da vy förutsattes, 
nemligen af en högre pression och tempe- 
ratur, genom tillvarelsen af en atmospher 
af vattengas, ej iigt rum; men de vittna 
ändå om vattnets inneslutande i dessa hå- 
ligheter vid en högre temperatur. Dessa 
omständigheter synas mig visa, att så snart 
dessa volcaniska massor svalnat tillräckligt 
för alt ej mer föillygtiga allt i dem uti- 
från inträngande vatten, så har detta vat- 
ten vid dess högre, kokpunkten nära kom- 
mande, temperaturer, partiell sönderdelat 
lavans massa och derur utdragit bestånds- 
delar, hvilka det fört med sig in i cavi- 
teterna och då det der småningom sval- 
nat, afsatt de upj)lösta ämnena, lydande 
kristallisations-krallen j och förenande sig 
till valteidialliga silicater, sammanförde i 
bestämda förhållanden. livad som ej hun- 
nit att ske, under det den volcaniska mas- 
san behöll dessa liöi;re ten)peralurer ^ har 
sedan ej mera kunnat åsludkominas, eme- 
dan temperaturen derlill felades. JMen om 
jorden en gång, lik lavan ur volcancrna, 



:2l8 

varit en af eld flytande massa, som un- 
dergått en oändligt långsara afsvalning, så 
måste, i den mån hennes yta svalnade, 
sprack och genomträngdes af det ur at- 
mospheren condenserade vattnet, samma 
phenoraen äga rum, och vattenhalliga kri- 
stalliserade mineralier bildas efter hand i 
alla caviteter, dit denna varma lösning 
kunnat intränga, hvarigenora dessa måste 
vara af en vida yngre bildning än bergets 
hufvudmassa. Derfcre linnes också, så vidt 
jag känner, aldrig något zeotith-artadt mi- 
neral pä samma sätt som granat, amphi- 
Lol och flere icke vattenhaltisia mineralier, 
inbäddade i massan af gneiss, granit eller 
gliramerskifler, utan öfverkläda alllid den 
iin'e ytan af drushål, eller fylla sprickor, 
med ett ord, träffas alltid der en vätska 
kan hafva stannat och afsatt dem. 
Volca- J)en mängd af, så till sägande, urål- 

be^rgar- driga volcauiska bergarter, hvaraf så mån- 
t<-r. ga trakter i Europa styckevis betackas, 
som så ofta har varit både misskänd och 
igenkänd, och om hvars neptuniska ur- 
sprung den namnkunniga Werner var sä 
öfvertygad , att han alldeles afslog att från 
Paris göra en resa till det för sina slock- 
nade volcaner ryktbara Auvergne, för att 
der närmare Öfverväga detta ämne; dessa 
bergarter, säger jag, begynna mer och 
mer allmänt igenkännas för att verkligen 
vara följder af volcaniska eruptioner. Beu- 
DANT har i Ungern med den 3'ttersta nog- 
granhet undersökt de gamla volcanlemnin- 
gar, eller så kallade trachj^ter, hvaraf 
detta land så ymnigt är belackt, och han 



219 

har i dess Voyage Mfneraloglque et Geo- 
logique en Hongrie pencJant l'anne'e 1818, 
(3 Voll. 8:vo) hragt dessa bergarters vol- 
caniska origiii su nära full visshet, som 
det är möjligt i ett ämne, der saken ej 
mer kan directe constateras. Om detta 
arbete, som utkommit under loppet af 
1822, yttra v. Hu.iiboldt ocli Brochant, alt 
det genom sin omfattning, sin mångfald 
och sitt vetenskapliga värde är ett af de 
märkvärdigaste arbeten som i geologien 
utkommit *). I America har Cooper ■•"') 
och Maclure *>*••) på lika sätt sökt åda- 
galägga, att de flere så kallade Greensto- 
nes, Floetstrapps och Columnar and Tabu- 
lar Basalts äro af ett uråldrigt volcaniskt 
ursprung, och det är troligt att den del- 
ning i meningarna härölVer, somafWER- 
NERska skolan åstadkoms, snart skall all- . 
deles upphöra, till en stor vinning både 
för mineralogien och geologien. 

Under det vistande jag förleden som- Varma 
mar hade tillfälle att eöra vid Carlsbad i«ci.koi- 

O s V r C - 

Böhmen, fann jag mig öfverraskad afdeniiaiiiga 
likhet denna trakt har med Auvergne i '^"^'°'- 
Frankrike, i hänseende till den mängd af 
volcaniska lemningar , som här så taliikt 
träffas. Under en resa i Auvergne och 
Vivarrais, som jag för några år sedan före- 
tog, frapperades jag af den mängd kol- 



*) Annales de Cliimie et de Pliysique, B. XX, 

pag 1 10. 
•*) SiLMMANs American Journal of Science. &c 

C. IV. i).2o7. 
***) ra anf. slallc, B. V, p. 197. 



320 

syreballlga dels kalla och dels varnia vat- 
ten, som frambryta i dessa trakter, och 
hvaraf spär ej finnas i de icke volcaniska 
trakterna. Men dä jag förut ej sett nägon 
annan sädan trakt, kunde jag af denna en- 
da observation icke draga någon slutföljd, 
i anseende till sammanhangetemellan dessa 
källor och traktens volcaniska beskaftcnbet. 
Vid mitt inträde på den för sina många 
mineralvatten så berömda trakten af Böb- 
men, emellan Töplitz och Eger, och vid 
återfinnandet af samma terrein som i Au- 
vergne, återväcktes hos mig den ideenatt 
så väl dessa källors högre temperatur, som 
de deri upplösta ämnen, kunna samman- 
hänga med de volcaniska pbenomen, som 
i forntiden här ägt rum. Vid den jemfö- 
relse '•■"^ jag gjort emellan sammansättnin- 
gen af dessa vatten från Auvergne, från 
Böbraen och frän Island, finner man att 
de alla föra samma beståndsdelar j förraod~ 
ligen bildade eller lösgjorda ur olösliga 
föreningar, genom volcanernes förd na vei k- 
samhet. Jag hade gerna till dessa jemfö- 
relscr laggt äfven Italieneka och Sicilian- 
ska vatten, men jag hir på intet sådant 
funnit någon undersökning, bos de föifal- 
tare jag haft tillfälle att rådfråga. Af dessa 
jemförelser Jiar det blifvit ganska sanno- 
likt, att dessa källor äro det sista symto- 
met af forntida volcaner, att deras värme 
härrörer af volcaiieris ännu ej svalnade 
härd, som, då den ej kan kallna genom 



*) K. Vrt. Aoad. Handl. förär 182a, förra l.älf- 
ten, siJ, lig ocli sednarc Lälflen bi<i. »cp. 



22 1 

raJiallon och omgifves af endast oledande 
massor, måste förlora sin högre tenipera- 
lur med ea så utomordentlig långsamhet, 
att de deraf upphettade kall vattnens tempe- 
ratur måste synas oss oföränderlig: samt att 
då de, af den volcaniska verksamheten fram- 
bragta, i vatten lösliga ämnen, dels kunna 
hinna hortföras förr än härden svalnat, 
dels kunna räcka längre och dels kunna 
af vatten utdragas från trakter, som innan 
vattnets åtkomst svalnat, så måste den om- 
ständighet inträffa, att i volcaniska trakter 
stundom förekomma dels varma vatten, ri- 
ka på flera salter af natron, på kolsyrad 
kalk och talk och på kolsyra, stundom fat- 
liga på dessa ämnen, ocli dels kalla käl- 
lor, mer eller mindre rika pä dessa äm- 
nen. Också träffar man i Böhmen samma 
slags vatten, ömsom varmt och kallt, så 
afven i Auvergne, och jag kan till dessa 
lägga samma exempel från den ännu acti- 
va volcanlrakten i Valle das Furnas på den 
Azoriska ön S:t Michaél *), der det heta 
kisel-och natronhaltiga vattnet framsprin- 
ger så nära bredvid det kolsjrehalliga, 
jernhalliga kalla, att man kan sätta tum- 
nien i den ena och pekfingret i den an- 
dra källan. 

Varma källor gifvas ^ hvilkas värme ej 
kan tillskrifvas Volcaner, deras temperatur 
är oftast ej öfver + So'^ å /[0° , de hålla icke 
kolsyradt natron , utan åtskilliga jordsalter 
och stundom lilcl svafvelbunden vätgas. 



*} IJeskrifven af Wedster, i EUinLourgh Phil. 
Journal, B, VI, s, 3oO. 



222 



De synas låna sitt värme frän jordens egen 
temperatur på det djup hvarifrån de kom- 
ma. Det har sjails mig sannolikt att alla 
med kolsyregas mättade vatten torde hal- 
va ett volcaniskt ursprung, men jag vägar 
icke påstå det, då allt från jorden fram- 
brytande vatten är med denna gasart mer 
eller mindre impregneradt, och denna im- 
pregnering säkert kan ske af flera orsaker; 
jnen då man kommer att närmare från 
denna synpunkt granska hvar och en så- 
dan med kolsyregas mättad, i, synnerhet 
iiatronhaltig, källa, torde det befinnas att 
åtmintone största delen af dem frambry- 
ter i grannskapet af en ännu verksam el- 
ler redan slocknad volcan, eller i grann- 
skapet af lemningar efter volcanisk fornti- 
da activitet. 
Natron- Ett phenomen, som skulle synas slå 

äjoa»- [ nära samband med de natronhaltiga käll- 
vattnen, är de natronhaltiga sjövatlnen i 
Ungern, Egypten samt på flera ställen af 
Asien, Africa och America; men efter den 
beskrifning dera Beudant lemnat om Na- 
tronsjöarna i Ungern *), synes detta icke 
vara handeisen. De förnämsta förekomma 
vid Debrätzin, och det natron de fram- 
bringa ^ samlas såsom en handelsvara. Sjö- 
arna uttorka om sommaren, då man hvar 
4:de eller 5:te dag samlar det natron som 
finnes eflloresceradt. Natronsjöarna öfver- 
enskomma deri , att de alltid förekomma 
pä stora slätter, der jordmånen är sand, 
blandad med kolsyrad kalk, vanligen bil- 



*) Edingburgh Pliil. Journal. B, VII, p. 25g. 



223 

dancle ett föga mägtigt lager, Iivilande pä 
lera. Det natron som erhålles, innehåller 
liolsyradt nation, ganska mycket smittadt 
af saltsyradt och svafVelsyradt; med få ord 
de salter som jiro så vanliga i källor till- 
höriga volcaniska terreiner. Man har för- 
sökt att förklara natronets framalstrande 
af koksalt , som , på siitt Berthollet i Egyp- 
ten försökte, medelst efflorescering skulle 
bildas genom dubbel decomposition med. 
kolsyrad kalk. Men denna förklaring är 
alldeles origtig och otillräcklig, emedan 
den saltsyrade kalken, som dervid skulle 
bildas, icke finnes, och så vidt mig är be- 
kant, har man vid ingen af dessa sjöar 
bemärkt hvarken dess tillvarelse eller den 
fällning som skulle uppkomma, då vattnet 
återkommer i sjöarna, utan tvertom fin- 
ner man i de djupare sjöarne, som ej ut- 
torrka, kolsyradt natron i sådan mycken- 
het, att det anskjuter ur vattnet i kall vä- 
derlek. Man kan således antaga att dessaiia- 
tronsalter finnas blandade med jordmän, äro 
af ett okändt origin , och att de icke genom 
någon fortfarande chemisk process bildas, 
ulan endast upplösa sig i de vatten ^ hvaraf 
jorden genom tränges, och samlas således 
i de reservoirer, dit dessa vatten inflyta. 
Chladni har försökt att förklara tven- 
iic hufvudsakliga problemer i Geologien *^, 
r/) jordens i förd na tider högre tempera- 
tur än nu och Ii) vattnets högre niveau än 
det nu har, du jiiunga af våia högsta berg 



*) Nciies Journal fiir Chcmie und riiysik. N. R 



2a4 

visa, att de varit underkastade vattnets 
åverkan. Denna förklaring: har Llifvit gan- 
ska ]ätt, ty han antager att «) solens strå- 
lar torde fordom hafva varit intensivare 
än nu, och b) att vattnet afdnnstat i verlds- 
rjmden. Förklaringar af denna heskalfen- 
het kunna någoiv gäng iörtjena uppmärk- 
samhet för den person som gifvit dem, 
men aldrig för deras egen skull. 

^''^"rou ^^^" ^'^'' "yl'gen vid Kirkdale i York- 

tor, schire upptäckt en naturlig grotta i kalk- 
sten, af ända till 200 fots längd och va- 
rierande från 2 till "j fot i högd och 
Lredd '•■')• Taket är beklädt med stalacti- 
ter och Lottnen till en fot djupt betäckt 
med ett slamm af glimmerhlandad lera. 
I denna jord har man funnit en mängd 
af beUj fullkomligt väl bibehållna, och till- 
hörande följande djur: Hysena, utgörande 
största mängden, tiger, björn, varg, räf, 
1 lekat, okändt djur af räfvens storlek, ele- 
phant, rhinoceros, hippopotamus, häst, oxe 
(^två species), hjort (3 species), kanin, 
vattenrotta, möss, korp, dufva, lärka och 
en art af en mindre and. Dessa ben lago 
strödda på grottans botten, under jorden, 
öfverallt i den största oordning och ända 
in i de trångaste vinklar deraf. Alla beii 
voro mer eller mindre brutna, många vi- 
sade spår af tänders åverkan. Buckland, 
som undersökt denna grotta, har gjort det . 
ytterst sannolikt att den varit bebodd af I 
hyaena , som dit insläpat alla der befintliga | 
ben, hvilka tjenat dem till födämnen, 

hvilket 



'>) Ediiiburgli Pliil. Journ. B. VIII, s. 58, 



335 

hvilket ock bevlses af deras hvlta beii- 
jords-haltiga excrementer, hvaraf afven 
leraningar finnas biand benen, Deraf föl- 
jer, att i denna trakt funnits ej allenast 
byjenor, utan elephanter, noshörningar och 
alla de djur hvilkas Öfverlefvor de insläpat i 
sin håla: en omständighet af mj^cken vigt fqr 
petrificat-läran, som deraf vinner mycken 
upplysning. Buckland har betraktat denna 
grotta i 4 perioder. i:o Ifrån dess första 
bildande oeh tills den beboddes af hyaenorna. 
Denna tidrymd synes hafva varit korrt, 
emedan derunder ganska litet stalactiter 
blifvit deponerade på botten, jemföreJse- 
vis med dem, som sedan lagt sig på den 
deri befintliga jorden. 2:0 Då den bebod- 
des af hyfenor som insamlade benen. 3:o 
en öfversvämnings-period, hvarvid djuren 
dödades deri, och det nu på bottnen be- 
fintliga slam infördes; förmodligen den- 
samma som bildade alluvium i allmänhet 
ruudtomkring , och /^:o den sista intill nu 
fortsatta perioden, hvarunder de stalacti- 
ter bildat sig, som nu sträcka sig från 
taket till den närvarande bottnen, under 
Iivilken intet djur dit ingått. BucK- 
i.ANDS afhandling blef af Royal Society be- 
lönt med den CoPLEVska guldmedaljen. — 
Njdigen har man funnit en annan dylik 
grotta vid Kiiby Moorside, som äfven iu- 
uehåller ben. 

En ofantlig stor grotta, afvenledes i 
kalksten, har blifvit funnen i Indiana, i 
grannskapet af Jeffersonville. Den är så 
vid, alt man går deri med största beqväm- 
Jighel, och framställer stora och afvexlande 

K. l^. Ä. Jrih. 18*». l5 



!32 



G 



Z 



tor. 



rum. Den har bliTvit fÖljd ända till i^ 
Engelsk mil, och slutet der ännu icke fun- 
nit *^). Den är, utom för sin ofantliga stor- 
lek, märkvärdig derföre att den på många 
ställen är Öfverallt inuti beklädd med svaf- 
velsyrad talkjord, till en sådan qvantitet 
att den kan blifva export-artikel, samt in- 
' nehåller derjemte salpetersjrad kalk och- 
salpetersyrad lerjord (?) i så stora qvan- 
titeter, att de kunna begagnas till salpe- 
terberedning. 
Isgroi- Uppmärksamheten har under loppet 

af förledet år blifvit vänd på några natur- 
liga isgrottor '•'•"'), som förefalla i Frank- 
rike, Schweitz och Norra Italien, der man 
för climatets skull ansåg deras tillvarelse 
mindre begriplig. Pictet sökte att för- 
klara isens uppkomst genom en luftström, 
som skulle stryka igenom grottan och för- 
medelst «fdunstning afkyla den under frys- 
punkten; men Deluc d. y. har visat, att 
detta icke är händelsen och att dessa grot- 
tor icke äro annat än naturliga iskällare, 
i hvilka den is , som under en mycket 
sträng vinter bildas, icke kan pa flera ef- 
ter hvarandra följande somrar upptinas, 
emedan den varma luften, såsom lättare, 
aldrig kan dit nedtränga, och i hvilka un- 
der vintern alltid vintrens högsta köldgra- 
der sänka sig med den tyngre kalla luf- 
ten. Flera af våra Svenska grufvor med 
djupa ras gifva en mängd dylika exempel 



*) Pä anf. ställe, B. VI, s. 3o, 
*■') Anuales de Cliiinie et de Physiqiie, T. XXI, 
pasr. 1 1 3. 



22'] 

alt vatten, en gflng fruset på rasets botten, 
icke mera af sommaren upptinas. Delucs 
snillrika och riktiga förklaring har påmint 
mig om en dylik Svensk grufva, der is 
och snö saniiades lill en sådan mängd, att 
slutligen fråga hlef att låta upphemta den 
på entreprenad. En af gruflagets lägsta 
Mechanici åtog sig detta för ett så lindrigt 
pris, att ingen ansåg anbudet möjligt att 
utföra, lian verkställde det likväl pä ett 
lika så enkelt som snillrikt satt , derigenom 
alt han med en trumma, som gick ända 
ned lill isen _, och var försedd med en enkel 
anstalt lill luftpumpning, pumpade upp den 
kalla luften, som oupphöiligt ersattes upp- 
ifrån , hvarvid isen inom korrt smälte och 
vattnet följde grufvans vanliga pumpar 
upp i dagen. 

Brongnart, far och son , hafva utgif-^^olog»- 
vlt förträffliga Geologiska afhandlingar, hvil- ten. *' 
kas hufvudsakliga innehåll rörer petrifice- 
rade lemningar af vexter och djur, jemte 
de terreiner, hvari de förekomma. 

Alex. Brongnart (fadren) har utgifvit 
en ny upplaga af dess gemensamt jned 
CuviER anslällda undersökning af lerreinen 
kring Paris, riktad med flera sedan gjorda 
upptäckter, och har jemfört dem med 
flera andra trakter af liksidig och likartad 
formation, t. ex. trakterna kring Wien och 
London, Val de Ronca,Monte Bolca, Val 
di Nora , Montecchio Maggiore o. fl. i Itahen, 
samt visat, att med jordhvarfvens likartig- 
het följer också samma organiska lemnin- 
gar^ särdeles af snäckdjur. Han har der- 
vid sukt ådagalägga alt stora afstånd i 



228 

horizontal liklning icke förändra petrJfica- 
terncs natur, men alt oftast ganska små 
jifslånd i verllcal riktning, d. ii. i ålder 
och superposilion, förändrar den ulan un- 
dantag. Han har tillika i en särskildt af- 
handling visat, alt det slags kalktulF, som 
al" Italienarna kallas travertino, hörer till 
tle yngsta af alla formationer, är en pro- 
dnet af kalkhaltiga källors vatten och Lil- 
das än i dag, ehuru det är synhart alt 
den fordom på vissa tider hildats i ett 
ofantligt större förhållande. 

Deluc d. y. har uppkastat åtskilliga 
gissningar om det sätt, h varpå henen af 
djur, särdeles de större, t. ex. elephanter , 
blifvit kringspridde på slätterna och i flod- 
Läddarna *). 

Åtskilliga locala geognostiska under- 
sökningar i England, Frankrike och Ita- 
lien, som icke presentera något allmänt 
intresse, anser jag mig höra här alldeles 
förbigå. 
Joribm- Under loppet af 1822 hafva, jemte 
ningar-den förödande jordbäfningen i Aleppo, åt- 
skilliga jordstötar af mindre betydenhet 
inträffat **). Den 8 Febr. i Landshut, d. 
19 Febr. en stark stöt bemärkt i Paris, 
Lyon, Bourg, Clermont, Geneve, Cham- 
Lerry m. fl.; d. 23 Febr. i Belleby;d. 21 
Maj i Cognac, Ångers, Tours , Bourbon- 
Vendee, Laval, Nantes och Paris. På det 
sistnämnde stället kärides ingen stöt , men 



*) Journal de Physique, T. XCIV. p. 24'* 
**) Annales de Chimie et de Physique, XXI, 
pag. 393. 



329 

liäiitlelsevis kom m.igneliiålen Jitt i samma 
ögonblick observeras på Observatorium , 
livarvid bennes dallring tillkännagaf husets 
rörelse och man erlor sedan alt i detta Ögon- 
blick jordbafningen blifvit bemärkt på de 
lÖrut anförda ställen. Den iG Junii, i Cber- 
bourg; d. lo Julii i Lisabon, häftig och 
cftei' utseende verlical skakning; d. 29 och 
3o Julii häftig stöt i Grenada ; domkyrko- 
tornet och åtskilliga hus instörtade. D. i 
Aug. i Martinique; d. 8 Aug. i Tomsk; d. 
i3 Aug. iil. 10 på aftonen, en häftig stöt 
i Aleppo, som förstörde en del af staden 
ocli begrof flera, tusende af dess invånare 
under ruinerna. Den iG Aug. ny stöt på 
samma ställe, tvåtredjedelar af staden blefvo 
jui i grund iörstördc, och d. 5 Sepf. ännu 
en, som förstörde allt h vad de föregående 
lemnat oskadadt. 30000 menniskor sägas 
på dessa jordbäfningsdagar halVn omkom- 
mit. Dessa jordstötar kändes äfvcn i Da- 
mas och på Cj^pern. Den 10 Sept. i Carl- 
.stad, en lindrig stöt, åtföljd af ett rullan- 
de din. Den 18 Sept. i Dnnslon i Eng- 
land ; d. 2C) Sept. i Alge':iras och Cordo- 
va; i Nov. lindrig stöt i Nontelje och hela 
Östersjö-kusleu norr åt, ålföJjd af ett rul- 
lande dån fiän non- åt söder. Hela JÖrra 
liälften af månaden smärre jordstötar i 
trakten kring Alepjio. Den 28 No v. i 
Slulgard, Spere, Kdd, Strasboiirgm.fi. 

Naltcn till den 20 Dec. 182/, utbrast Votca- 
på Island, i Volcanen Eyafjelds-Jokull ,"'^!:;\';^- 
belägcn Sydost från Hecla, en häftig erup- 
tion, som fortfor ända till den i Febr. 
1833. Volcauea har 55oo Engl. fots höjd, 



23o 

oeh den ofantliga massa af snö, som smal- 
tes, gjorde grufliga öfversvåniningar men 
lyckligtvis på alldeles öde ställen. Ofant- 
liga massor af aska, lava och stenar ut- 
kastades. Denna volcan hade sin sista 
eruption 1612. Den 16 Junii 1S22 upp- 
stod deri en ny eruption, livarvid lavan 
säges hafva utbrustit vid berget fot. 

Vesuvius har haft tvenne utbrott, det 
första från den i3 till den aS Febr., det 
andra den 4 Nov. , det blef från den 22 
till den 25 ganska häftigt och skall vara 
det starkaste som ägt rum, sedan Pompeja 
förstördes. Utkasten af aska voro utom- 
ordentliga, dagen fördunklades, och i ber- 
gets grannskap föll aska anda till 6 fots 
djup. ' Vesuvii crater har nu blifvit otill- 
gänglig. Den har omkring 800 fots djup» 



ASTRONOMIS. 



233 



i Keplers hela numer-pliilosopliieäroen- Keplers 
dast de trenne med hans namn utmärkta la- ""™"' 
garna för den planetära röreis»n erkända, så- phic. 
som varande en följd både afsjelfva de astro- 
nomiska observationerna och af den theo- 
rie, sona Newton sedan utarbetade. — Man 
Lör aock härvid med dekagande påmin- 
na sig, alt blott en slump räddade hans 
nu oförgängeliga ära, derigenom att han 
upptäckte på en i astronomiens historia, 
om någonsin j märkvärdig dag, den i5 Maji 
1618, att ett begånget räknefel, under alla 
varierade försökta förhållanden mellan pla- 
neternas omloppstider och sol-afstånd, var 
orsaken, att han allaredan förkastat det 
rätta han förut påkommit. Hvarje en- 
skildt observation, som han begagnade till 
utrönande af verkliga formen hos den krok- 
linie, som tillhörde banan för planeten 
Mars, hade dessutom kostat honom yoo folio- 
sidor fuUskrifna med zifFer-tal, och hvem 
kan derföre tvifla, om ej företaget hade 
lyckats, att en slö eftervevld endast skul- 
le med föraktlig medömkan igenkänt en 
så kallad numer-punkterares svärmerier i 
dessa ofantliga zilferfogningar, hvilka der- 
eraot nu, en symbol af outtrötlig och upp- 
lysande forsknings-förmåga, utgöra den för- 
nämsta prydnaden omkring astronomiens 
tempel-port. 

På ett så mödosamt sätt uppdagades 
den sanningen, all planeternas orbitcr äi o 



234 , 

ellipser och att qvadraleriTa på deras si- 
deriska omloppslider förhålla sig , som cu- 
terna på deras medel-afstånd frän solen. 
Detta enkla potens förhållande förebådade 
den äfven enkla lag, som för verldskrop- 
parnas rörelse var i allmänhet stadfästad ; 
likväl kunde man ej deraf inse, h vårföre 
de, hvilka utgöra vårt system, blifvit ord- 
nade just till de afstånd från solen, som 
för dem finnas vara anvista. Att också 
härtill framställa någon giltig orsak var 
ett svårare problem, ty det ingrep mera 
i skapelsens hemligheter ^ men Kepler för- 
sökte åtminstone, att utleta hvad tvenne 
århundraden efter honom ännu förgäfves 
gissat. Endast de sex äldsta planeterna 
voro i hans tid kända; de fem reguliera 
liropparne: Cuben, Tetraédern, Dodecaé- 
dern, Icosaédern, och Octaedern, ansågos 
såsom sinnebilder af den skönaste och full- 
komligaste rymdeform *•), och han an- 
märkte ytterligare, att raellanrymderna 
från den ena till den andra planeten sam- 
manträffade i det närmaste med det för- 
hållande, som uppkom, om nämnde krop- 
par på ett visst sätt sammanparades. 



*) Qvia sphsericurn Dei imaginem, qv?intum a 
recta figura fieri potest, imitantur, angulos 
omnes in eodein sphaeiico ordinantes, et spha.- 
rico inscriptibiles; et ut sphaericum sibi ipsi 
iindiqiiaque est simile, sic plana hic unius cu- 
jusque figuiae omnia inter se sunt similia, om- 
nia etiam uni et cidern circulo sunt insciip- 
tibilia, angulis aequalibus - - - Nec possunt 
alia aliqua mcthodo construi pluies figuiye 
harum similes. Epitome Astron. Copcrni-^ 
cance.- Ubcr cjVarU p- 4^7- 



235 

För de öfre planeterna Llef Saturni 
Låna storcirkeln till den splier, som kun- 
de oniskrifvas en cub, sjelf inskrifven i 
spheren som tillhörde Jupiters bana; den- 
na åter bestämdes af spheren, som om- 
slöt tetraedern kring spheren för revolu- 
tions-cirkeln hos Mars, hvilken ändteligeu 
sjelf inföll med storcirkeln till spheren, 
som omfattade en dodecaéder, deiuti Jord- 
banans spher var inskrifven. För de ne- 
dre planeterna gafs på samma sätt banan 
för Venus af spheren, som inskrefs i ico- 
saedern, hvilken innefattades i Jord-ba- 
nans sper, och för Mercurius af spheren, 
som vore inskrifven i octaedern, hvilkea 
sluteligen inneslöts i ban-spheren hos Ve- 
nus. — Några sma afvikelser från de verk^ 
liga planet-banorna, som i denna fram- 
ställning ännu återstodo att afhjelpa, och 
några spelrum, som på annat sätt borde 
mellan dem fyllas, härrörde deraf, a-tt 
verlds-rö^elsernas archetypus ej ensamt 
kunde definieras genom de fem reguliera 
kropparna, utan att den äfven vore bero- 
ende af harmoniska proportioner, hvilka 
sjelfva måste förlikas efter någon med de 
sex tonerna afpassad idee. 

Genom de i sednare tider uppfun- 
na nya planeterna har väl nämnde hy- 
j)othes med de reguliera kropparne blif- 
vit alldeles kullkastad, ty deras antal är 
blott fem; men sällsamma numer-combi- 
nalioner *) tyckas ä nyo upplifvat de an- 

*) Utber dic Uiiidiehung der inagnelischen "Evdm 
pole lind fin da von ahf,'clcitelcs Gcsetz des 
Trabanten- imd riancteu-UUiluiil:», von J. S. 
C. ScuwEIttOEB. 



a36 



närs utdöende tondallrlngarna från det 
planetära strängaspelet hos några natur- 
philosopher, h vilkas goda afsigter, äfven- 
som Keplers och korrt derefter Cartesu 
med de bekanta hvirflarnes antagande, 
man lika litet hörde misskänna, som man 
bör undra på, om den innerliga öfverty- 
gelsen om continuitet i våra phjsiska kun- 
skaper blifvit liksom confus af de hopa- 
de och allt mer och mer öfverraskande 
upptäckter rörande de bestämda propor- 
tionerna i chemiens analyser och lagarna 
för magnetism, electricitet, galvanisn), 
chrystallisation m. fl., som ärligen förkunnas, 
alla kraftigt rättfärdigande den aning om 
ett samband mellan alla naturverkningar- 
na, hvilket man önskar, att för sig och 
andra kunna lika redigt uppfatta. — Att 
förklara hvad man erfarit, är ett behof 
för den en gång väckta uppmärksamheten. 
Det är härvid, som den nyfikna fria län- 
kan genomsöker både verklighetens och 
inbillningens verld och inblandar med de 
ogräs, hon i en rådvill brådska ej sällan 
uppsamlat, stundom några evighets-blom- 
mor i sin skörd, men som det tillhör hen- 
nes äldre hemmasittande syster, den lug- 
na eftertankan att med tålamod åtskilja , 
förkasta det odugliga och glädja sig äfven 
öfver den torftiga behållningen, som ut- 
härdade en sträng grrinskning. 

Man kan ej bestrida, att vara kunska- 
per i allmänhet endast på detta sättet upp- 
nått sin nu varande högd och alt de en- 
dast på detta sättet skola fiairigenl ski ida 
njot en stigande fullkoadiglitl, ty del är 



enligt med mennlsko-sinnels naturliga an- 
lag. — Om vårt tidehvarfs ifver, att ge- 
naste vägen framrusa till alla de uppläck- 
ta plienomenemas gemensamma, sanno- 
likt närbelägna, källa likväl torde vara 
för häftig, lör att allestädes kunna trifvas 
tillsammans med det sansade vettets säkra 
sagtmod; så kan man dock hoppas, att 
den småningonij svalnar och att något red- 
bart måste då deraf nödvändigt vinnas. 
Många förhastade försök, många abstracta 
speculationer och theorier skola dessför- 
innan frugtlöst aflöpa; ofta, då man är 
naturen närmast på spåren, undflyr hon, 
för att pröfva vår ihärdighet. — Kepler erfor 
det ju, men han tröstade sig då, såsom 
han sjelf säger, med Virgilii versar. 

Malö me Qalathca petitj lascwa puella. 
Et fugit ad salices , et se ciipit ante videri. 

Dessa anmärkningar har jag trott så 
mycket mindre vara pä orätt ställe här 
anförda, som, vid hopsamlande af bidrag 
till vetenskapernas historia, ämnen kunna 
förefalla, egande gemenskap härmed och 
man derföre på förhand borde för sig 
utstaka någon fördomsfri och billigare åsigt 
vid deras bedömmande, • — Sä har t, ex i Märk- 

numrorna, som uttrycka de fyra IUnstf.kn- öfv'ci- 
ska magnetpolernas levolulionslider, fun- cns- 
nits, under vissa förbehåll, en slags öf- mel!^' 
verensstämmelse med equinocticrnas pre- mdian 

1 I . .vissa nii- 

cessions period, med numer-lermerna i meiial. 
planeternas afslånds-serie från solen, med 
satellilernas fiån deras hufvudplancter, med 
ton-scalan och med de bekanta Indiska 



a38 

iHimrorna. — Dolta bevisar vJil cncl.isl liiini 
snål nian är (och hvarföre skulle man ej 
vara det under ovissheten om deras hlif- 
vande betydelse) eiter samman liknin,qar 
äfven från ämnen af ett synbart obegrip- 
ligt sammanhang, ty om än cqvinoctial- 
punktens rörelse oeh de revolverande mas- 
sornas afstånd från central-kroppen kun- 
de möjligen blifvit präglade efter model- 
len för magnetiska kraftens egenheter, så 
lyckas de Hkväl svårligen vara beslägtade 
med tonernas natur, eller med numror, 
som endast skulle beteckna en lång lide- 
rymds inledning i vissa korrtare epocher. 
Försök livad dessa sednare angår, har jag 

"kiara^^o^^ i en (i Kongl. Academicus egna Hand- 
PJane- lingar för sistledne år införd) uppsats om 
afsjäi^^jlndernes verldsåldrar sökt förklara, alt 
serie, meningen dernied veikligen måste henilas 
från dan ofta nämnde eqvinoctial-punktens 
långsamma rörelse; en omständighet, som 
således kunde gifva anledning till vidare 
slutsatser, men h vilka jag visserligen ej 
förmodar blifva af något värde i den nyss 
anförda sammanlikningen, äfvcnsom jag 
för min del tror, att grunden till planet- 
afståndens inbördef förhållande rättast torde 
böra sökas i vilkoret för den möjligast en- 
kla anordning dem emellan, så vida det 
tillika kunnat förenas med det ännu huf- 
vudsakligare för upprätthållandet af vårt 
planet-systems eviga bestånd. — Om så 
är, så har också detta förklaringssätt 
först kunnat framställas, sedan theorien 
om perturbationerna och seculär-eqvatio- 
nerna hunnit till sin närvarande fullstän- 

dishct. 
o 



2Zg 

Den ifiAgavaranJe serien för planet- 
afståndena, jcmlörd med observationernas 
data är följancle: 

Sol-afstånd 



Mercurius 

Vcuus 

Jordca 

Mars 

Cercs 

Jupiter 

Saturniis 

Uranus 



enligt serien 

i-j-o 1= i.oo 
i-4-a°|= 1.75 

I-|-2^f= 2.50 

I- -2'^= 7.00 
I--2'»^:=l3.00 

I 4— o si r " 

I- 



■2='i-=23,00 



•26'|-=49.00 



enl. ol)s. 

1. 00000 

1.86860 

2.58332 

3.93619 

7. 1487 1 

13.44049 

24.64.73 

49.55669 



diff. 

-f-o. 00000 
-|-o.ii86o 
-f-o.o8332 
— o.o638i 
-f-o.i487i 
-f-0.44049 
—0.35827 
•4^0.556691 



Lagen för serien är lika tydlig som 
den är enkel, och de smärre skiljaklighe- 
terna mellan hennes termer och de rätta 
tyckas visa åtminstone ett sträfvande till 
sättning efter hennes föreskrift, såsom en 
medcirorm, analogt med planeternas san- 
na och medel-röreJser. — Äfven Eschenma- 
YKR har i sin Psychologie '•) sökt förkla- 
ra denna Tixii ''*^ phinct-afstånds-serie 
och, ehuru jag ät* lör litet hemmastadd i 
metaphysikens språk, lör att om hans åsigt 
i hela sin vidd kunna lemna en tillfreds- 
ställande upplysnings tror jag mig dock, 
hvad seriens positiva och negativa aber- 
rationev beträlfar, höra nämna, att hans 
idee om en så kallad wecliselseitige capa~ 
zitet förtjenar uppmärksamhet, emedan 
den utgår från en art chemisk, qvalitativ 
vexelverkan (^planeternas chemismiis)hvar- 
ken beroende af, eller uteslutande vårt 



*J Psycliologie in drei Tlieilen, als enipirisclie, 
roine urid anr^ewandte von C. A. Eschenmayer. 

**} Von dom ncmn, z-vvischen IVIars iind .Fiipi- 
\o.v endccktcn ticlilen liauptplunelcn des Sou- 
uejisysleiiis von Uouc . pag. 4j- ^^t^t. 



Legrepp om massa och t3'^ngd, som egent* 
ligen tillhör de så till sågandes gröfre 
phenomenerna , hvilka af physiska astro- 
nomien redan blifvit utredda. Såsom lör 
hans tanka möjligen af vigt kunde man 
tillägga, hvad äldre och nyare observatio- 
ner visat, att vårt jordklot, betraktadt så- 
som en likformig massa , eger alldeles sam- 
ma eller nära samma specifika tyngd , som 
den rena magneten , hvars allmänna kraft- 
yttringar allt mer och mer bestämmas ge- 
nom närvarande tids jdiysiska och chemi- 
ska experimenter. Iakttagelsen af lagen 
för fallande kroppar vid jordytan utvid- 
gades till hela planet-systemet och blef 
basen för våra dynamiska theorier; hvar- 
före skulle man då neka de Öfriga på vår 
boningsplats erkända natur-förhållanden, 
att få ingå såsom modificationer i det he- 
las organisation, i stället för att till en enda 
verldskropp inskränka deras verkningskrets? 
Besynnerligt är, att då tätheterna för 
Venus, Jorden, Mars, JTupiter, Saturnus 
och Uranus supponeras vara 1.11200, 
1. 00000, 0.74372» 0.23127, 0.10273 och 
0.22786, så blir, om tätheten fÖr Ceres 
vore o. 1 3178, summan iif alla i tabellen 
förekommande positiva differenser till sum- 
man af de negativa, liksom summan af 
alla mot de förra svarande planet-tälhe- 
ler till summan af dem, som svara mot 
de sednare: men tages medium af de fy~ 
Ta små planeternas medel-afslånd , i stäl- 
let för det här benytljade medel-afstån- 
det för Ceres ensam j så blir den motsva- 
rande 



rande differensen — o.i^riyS och de fyra 
till en enda sjimmanslagna planeternas me- 
deltäthet hörde då, om nyssnämnde lik- 
het skulle ega rum, vara 0,42083, h vil- 
ket också år mera enligt med proportio- 
nen mellan planet— latheterna, såsom man 
i sjelfva vjrkct liaft rältighet att vänta, 
så tram t ej det angifna hestämnings-sättet 
innchiire någon orimlighet (^som likväl 
kunde blott händelsevis leda till elt san- 
nolikt resultat). 

Den of van omnämnde seriens aberra- 
lionev må nu, med afseende härpå, huru 
som helst höra uttydas; sä lärer man, 
det oaktadt, kunna påstå, att om hon med 
sin sköna enkelhet ej tillika förenar egen- 
skapen alt just vara den enda, hon likväl 
är en ]>land de möjligen jQera, hvars nära 
uppfyllda progressions-lag var tjenlig till 
systemets fortfarande säkerket. 

Al" perturhations-lheorien är nemligen 
uppdagade, alt planet - banornas noder, 
lutnings-vinkiur och excenlriciteter äro un- 
derkastade forändringai-, men alla små och 
dessutom periodiska, hvaraf således ingen 
oupphörlig flyttning förorsakas af det för 
större delen nästan gemensamma plan, sora. 
en gång gifvits för planeternas rörelser, ocli 
faraif fÖr alltid undvikes, att inträda på ett 
"remmandc, for andra himmelskroppar ut- 
stakad t, område, ty alt banornas apsiders 
lägen vidkännas en allljemt fortgående fram- 
sVridning blir ej häraf någon menlig in- 
flytelse, dä det är alldeles likgiltigt åt livad 
håll de ellipliska orbilernas vcrtices än må 

JK. r. J. Jrtb, i8ao. 1 6 



liomma att vändas. Det vA<llfgasle hade 
varit, om plyneternas medel-afslånd frän 
solen, och med dessa deras ej^na inbördes 
afstånd, hade hlilVit blotlslållde för en be- 
ständigt 5t samma led skeende varialion; 
men just delta, det ömlåligaste elementet 
i planetverlden , är ej allenast frikalladt 
från periodiska öfvcrgående amlringar, utan 
äfven fullkomligt skyddadt från alla in- 
trång, emedan den invecklade analytiska 
formel, beroende af planeternas samfiillda 
verkningar, massor och afstånd, som skulle 
uttrycka de möjliga rubbningarna, förvand- 
las till noll, då deruti insattes de veder- 
börliga numerära värdena, hemtade från 
den samlade kännedom vi om dessa ega. 
DerfÖre kunna banorna ej ryckas frän sitt 
omfång, planeterna ej i tidernas längd ned- 
störta mot solen, eller nya förhållanden 
hädanefter skaka hela maschinens nu mera 
fullkomligt stadgade sammansättning. — 
Man vet, att ju mer tvenne planet-banors 
stor-axlar närma sig till comniensurabilitet 
och ju exactare omloppstiderna blifva mul- 
tipler af sainma tid mått ju större hlifva 
jifven perturbationerna och deras perioder, 
och i samma mån de skadliga följderna 
mera oroande. — Om Jupiters omloppstid 
varit endast fyra veckor kortare, eller dess 
sol-afständ mindre med -^- del af den en- 
het vi i tabellen nyttjat; sä hade hans 
och Saturni inbördes osämja småningom frätt 
på verldskedjans till enighet sammanhål- 
lande styrka, men ~ non DU <voluere 
Sup remi. 

I följe häraf är det således högst an- 
märkningsvärdt: i:raö alt alla medel-af- 



- 243 

stånd i serien väl öro commensurahia med 
o,o5, men att hon derjemte uppger regeln, 
livarefter de comraeusurabla tal öfver allt 
skola finnas, li vilka mest närma sig till 
den erforderliga incommensurabiiiteten och 
2:do, att närmare solens grannskap, der 
en' trängre spher liolade med sannolikare 
föiödelse, under fremmande och korsande 
rörelsers hopade nedgång och vändningar 
omkring den gemensamma brännpunkten, 
rÖjes äfven minsta olikhet mellan seriens 
lag och verkligheten; -^ men är deremot 
störst vid de atlägsnaste planeterna Jupiter, 
Salurnus och Uranus, hvilka också, inkräck- 
tande på en mera efterlåten stj^relses be- 
kostnad , likasom revolterat och upphäft sig 
till sjelfherrskare Öfver ett större antal un- 
derlydande satelliter, i h vilkas enskildta 
samhällsordningar man likväl, i ifrågava- 
rande alseende, här Och der igenkänner 
en tydlig afkrift af planeternas egen stats- 
författning. 

Så länge vi sakna utvägar, att fullän- Hypo- 
da en analys på sammansättningen af allapj^^Plj,. 
i det hela ingående krafter, för att kunna »et-Sy- 
uppskatta hvarderas tillhörande verknin-* ^„^pp! 
gar och skilja dessa från den i våra obser- liomst. 
vationer predominerande kraftens; sä måste 
vi åtnöja oss med en blott sannolik för- 
klaring af hvad som liar blifvit omnämndt» 
— Man kunde dä föreställa sig, att, vid 
den ur-materiella upplösningens congloba- 
liva morpholiska fällning till massor for 
en blifvande krets-rörelse, var det gravi- 
tation och chcmismen , som iramstodo med- 
lare i den allmänna villcrvallun; •- alU 



^44 

mäste efter deras öfvcrenskonxna hud sam- 
niaMsmälta, eller i afliiiitets- och repulsious- 
enhga afstånd-förhaUanden hophindas nicd 
de redan mägtigare agiegalerna. — 'Sä 
uppkomrao Sol, Planeter och Satelliter 
med sina olikartade eller modifierade at- 
xnospherer och öfriga egenheter. — iVlen 
ännu var det stora verket hlott grund- 
lagdt, ej utan äiidring fiirdigt för evigheten ; 
så länge verkliga seculär-erjuationer in- 
smygt sig i medel-rörelser och medel-af- 
ständ, hlefvo successiva revolutioner en 
nödvändig följd. — Frän flera sådana ut- 
ifrån föröfvade våldsamheter härröra de, 
hvaraf vår egen planet företer otvifveJak- 
tiga minnesmärken; men nu ändteligen äro 
de öfverståndna och skola icke, efter den 
i seklers ofantliga längd tillkämpade fre- 
den, inom vårt planet-system vidare he- 
fares. — Ej alla sateliit-systemer äro, och 
kunna kanske aldrig hlifva till sina secu- 
lär-equationer nog väl kända, att vi för dem 
skulle våga med säkerhet förespå samma 
lyckliga framtid, hvaipå iiivv.n endast de- 
ras centralkroppars ostörda husliga välfärd 
så väsendtligen måste bero. 

Planc- Mö*^ pä ^^^ j^ö må undvika den före- 

tcrnas bråelscn , att här mera halva sysselsatt 
spheier. ^'o ™ed egna gissningar eller asigter, an 
med en historisk berättelse om Astronomi- 
ens nya framsteg; så får jag till en bör- 
jan, i sammanhang med de redan anförda 
allmänna betraktelserna Öfver vårt Sol-sy- 
stem, erinra om Pastorffs observationer 
på photospherer hos Venus och Jupiter. 



245 

Jag har på sitt ställe *) förut omnämnt 
dem , men sedan har phenomenet hlifvit af 
Räschig (i Dressen) och Kunowsky (i 
Beilin) närnuM e undersökt '■*). Deras för- 
sta observationer tycktes afven fullkomli- 
gen Lesanna dess verklighet, som dock 
snart hlef belviflad och slutligen alldeles 
förnekad. — Raschig fann, alt den så kal- 
lade pholospheren var att anse såsom en 
verkan af sjellVa telescop-glasens inbördes 
ställning, och Kunowsky visade, genom 
directa föisök, att den, åtminstone i hans 
telcscop, hestämt tillskapades af det sam- 
mansatta objectiv-glaset, troligen medelst 
den klara bildens reflexion från inre ytan 
af det biconve!^' glaset mot dess främre 
vta och derifrån ytterligare till ögat. • — ■ 
En sådan .spegelbild borde då till sin vidd 
synas oförändrad för alla ljusa kroppar, 
som med samma tub obsei veiades, hvil- 
ket också bestyrktes genom micrometer- 
mätning af photospheiernas diametrar, 
cmechin dessa bt;l'uiinos lika stora hos dem 
Klnowsry sett omkring Venus, Jupiter, 
Saturnus, Sirius, Iligel, Cajiella och V^ega. 
Jag lemnar en)cdlerlid derhän, hin^uvida 
den hin' omnänmda orsaken kan användas 
jiå Pa.stouffs teicscop och om hans upp- 
gifter deraf kunna förklaras; åtminstone 
ar detta stridande mot hans egen öfverty- 
t,'clse, då han ej allenast försvarat reali- 
teten i sin första up])täckt, utan afven på- 
slår sig, under den sorgfälljgasle varsam- 



*} Aisljeiältcisen 18?. f. 

**) Astron. JuliiJj, 1824, i&aT, 



Mö 

het för all möjlig illusion, med full säker- 
het hafva ytterligare observerat pholosphe- 
rer hos Mars, Ceres, Salurnus och Jupi- 
ters månar, om h vilkas olika utsträcknin- 
gar, ljusstyrka och färgor han redan med- 
delat en underrättelse *), 
Sanna- Om det sanna förhållandet således än- 

f mf*^ nu synes vara oafgjordt; så är det likväl 
tosphc- tydligt , att ljus-tillståndet hos de öfriga 
rers exi-p|3jjgtj.j.^a måste vara olika med det hos 

oss. — Då nemligen solskifvans j^ta, sedd 
från jorden, antages såsom enhet, så är 
den hos Uranus o,oo3 eller endast fyra 
gånger så stor som vi se Jupiters yta ; eu 
i sanning rätt liten sol, efter vår erfaren- 
het, för att kunna framl^alla dag, värme, 
vegetation och årstiders omskiften. — Lägg 
nu härtill, att då hos denna gränsväckta- 
re i systemet sol-ljuset^ hlott är jXöidel 
af vårt, så skulle, om reflexion deraf en- 
samt vore orsaken till hans synbarhet, der- 
tili erfordras ej mera än omkring jg—^rdel 
af det klaraste ljus som Venus hitsän- 
der: det vill säga, att verkan af Urani 
sken blefve för oss ungefär såsom lågans af 
ett vaxljus på något mera än en mils af- 
stånd, och likväl upptäcka vi honom så- 
som en fixstjerna af femte storleken. — 
Det blir fördenskull en vigtig physisk frå- 
ga, om man ej hos planeterna i allmänhet 
vore berättigad, att antaga en slags pho- 
tospher eller egen lysnad, hvars existens 
kunde underlätta möjligheten, att på ett 
aflägsnare håll synas och för dera sjelfvu 



*) Astron. Jahrb. iSaS. 



torJe vara ett beliof, liksom den sannolikt 
är, fastän i sin, etter vårt sätt att döni- 
nia, högsta intensitet för varelserna pä 
solen. — Månne derföre planet-kropparna 
ej kunna anses, såsom i ett visst lörhål- 
lande svagare eller starkare condensatorer 
af det i universum, liksom det lenticu- 
lår-formade zodiacal-ljuset i vart grannskap 
kringsväfvande ljus ämnet? — Man anföre 
häremot iakttagelserna af phaser hos ma- 
nen och dem, som hos några planeter 
liunna skönjas; men den af solen oupplys- 
ta delens mörka färg hos dessa kroppar 
är blott ett relatift begrepp, förestafvadt 
af våra ögons tröga retlighet, hvilka sjelfva 
endast äro conslruerad^ för starkare in- 
tryck. — Kaidiända skulle en gäst från 
Uranus bli starrblind af vårt dagsljus, 
men kunna väl vägleda sig ännu under 
våra nätters kolsvarta mörker, och vårt 
solsken vara blott en skymning för Mer» 
curii hilflyttade innevånare, som äro vane 
vid att se sol-ytan mera än 6f gånger så 
stor som vi. — Vår individualitetbliremed- 
lerlid aldrig ett pålitligt rättesnöre i del- 
ta slags jemförelse, och det kunde vara 
ganska orätt att påstå, hvad några förfat- 
tare misstänkt, att solboarne skulle ensamt 
varit dömde till den djupaste okunnighet 
om hitnmelens utseende, sa framt anställ- 
da vallfajter till trakterna under de spar- 
samt förekommande öp[)iiingarna i solens 
Ijus-sper, hvilka vi kalla solfliickar och 
der sol-natt allenast vore tänkbar, ej gif- 
vit dem tillfälle, att någon gång få beska- 
da ett inskränktare fält af hela den om- 
gifvundc yttie vcrldsiymdcn. 



248 

M3ng- BoDE liar företagit sig , alt undersöka 

paråiielal^uru stor mängd atsolstrylanic, som det 
solstrå- motvända klotet af en planet omedelbart 
träff" uppfångar. — Då frågan härvid endaslär 
jorden, om det slags egentligen verksamma sliä- 
lar, h vilka kunna anses såsom sins emel- 
lan parallell utgående från solens hela ljus- 
massa i den direction som sammanbinder 
hennes och planetens medelpunkter; så ar 
klart, att dessa formera en cjdinder, hvars 
has på solskifvan upplager en Irlen cir- 
kel-jla af så stor diameter, som solens 
dubbla paralax vid planeten, och all den- 
na sistnämnde ej IräfFas af den jemförelse- 
vis ofantliga strålquanliteten, som utström- 
mar frän alla återstående punkter utom 
cirkeln. — Om häraf göres en tillämpning 
på jorden, sä komma de för oss verksam- 
ma eller paralella strålarne från étt soleil 
kringgående bälle af blott 17 secunders 
bredd och, med afseende på sol-equatorns 
lutning mot eoliptican, skulle detta under 
hela året ej falla utom kanterna af en zona 
med 4 minuters synlig vidd. — Ilärafbör 
ytterligare följa^ alt om en sol-fläck af 1' 
(som således vore den största man hit- 
tills observerat) inträfTade midt i solens 
medelpunkt eller, som är delsamma, i 
medelpunkten på den ofvanämnda 17 se- 
cunder vida strål-cjlindern , så skulle en 
verklig ljus-förlust deraf föranledas; men 
utom det, att de sneda strålarna från den 
öfriga solskifvan härunder skulle försva- 
ga mörkrets inflytelse, sä kunde detta 
blifva märkbart i högst 24', som behöfdes 
^., för jorden att genom sin egen rörelse in- 



komma i verkningskretsen af en påföljande 
ny och alldeles oförd iin kläd strul-cylinder. 
— Intressant är dessutom Bodes anmärk- pheno- 
ning, att endast der, hvarest sol-ljuset upp-™^V ^°/ 
fattas af fasta verldskroppar, såsom af jor- darc, 
den, månen, planeterna och deras satel- *^^H** 

,.,,., -»^ 1 . emellan 

liter, blir det genom ytornas upplysning pianet- 
för oss synbart. En åskådare, som man ^^nov- 

T • o o II I ^'• 

tänker sig på något lum mellan planet- 
b.uiorna, skulle följakteligen, om han vän- 
der sig åt solen, ensamt se henne i siii' 
fulla glans, men, om han blott vrider sig 
till en alldeles motsatt ställning, så skulle 
han genast upptäcka en med stjernor och 
planeter beströdd mörk himmel, emedan 
den slags luft, eller rättare den tomhet, 
som omger honom, ej eger förmågan, att 
reflectera några ljus-strålar ''^. 

Att salens ljusmassa är betäckt med Solens 
en atmospher tyckas Egens Q Haiver) sphcr", 
iaktagelser vid ringformiga sol-förmörkcl- enligt 
sen 1820 ■■•'*) 3'tterligare bevisa, ehuru hanochBoo- 
under afvaktan att få rådfråga Böckmanns 9^^^^ 
sorgfälliga pliotometriska obscrvaLioner, än-tioncv, 
lui ej kunnat meddela ett afgörande re- 
sultat, hvarigenom äfven Bougueiv's satts 
skulle bestyrkas, att solens kanter hilsän- 
da mindre starkt ljus än ytan närmare kring 
hennes medelpunkt. Om man nemligen 
anloge soldiametern indelad i 234 enhe- 
ter, så borde, vid solens medel-afslånd 
från jorden, 78445 yt-enhcter af solkulan 
på en gån^ sy»as och om, vid medlet af 



*) Astron, Jalub. 1825. 

o*) Giu.jiRTs Annalcn 1622. st. 3 p, 34* 



550 

nämnde förmörkelse, mSnens otli solens 
synliga diametrar förhållit sig såsom 71:72; 
så hade af månen bordt horrtskymmas 
65720 dylika yt-enheter, eller sol-ljusets 
styrka då utgöra ^ af den alldeles oför- 
mörkade sol-skifvaus, i fall ifrån alla dess 
delar lika mycket ljus utströmmat och 
ingen vid kanten försvagande atmosplier 
existerat, hvilket åter raotsäges derafj alt 
. raån-diametern vid detta tillfälle verkli- 
gen var mindre än ^£ och att sol-ljusels 
förminskning ändå observerades vara stör- 
re än f. 

Enligt En utförligare undersökning i detta 

STONS arane hur så mycket intressantare, som 

ohserva-"\YoLLASTON *_) från sina och Katers obser- 

Katers vationer på afstånden mellan Venus och So- 
och lens medelpunkt, vid hennes öfra conjun- 
' ction den 28 Maj i8ai, samt af Vidals, 
vid öfre conjunction den 27 Maj i8o5, 
dragit den slutsats, att solens ljusa klot ej 
> eger någon atmospher, emedan de obser- 
verade och beräknade afstånden mellan sol- 
kanten och Venus vid dessa bada tillfällen 
befunnos lika stora. — Detta hade likväl ej 
bordt inträffa, ty planeten kom vida när- 
mare solen än den vinkel som högden, sedd 
från jorden, skulle upptagit af en sol-at- 
mospher med lika täthet, och således med 
lika refringerande krafl, som den vid jord- * 
ytan, h vilken högd lätt kan beräknas, då 
man med atmospher menar en mot den 



'^) On the finite exlent of the atmospliere, by 
W. H. WoLLASTON, London 1822 , (from tite 
Phil. Trausactions). 



ömgifna troppens attractions-förmåga sva- 
rande condensation af en i oändlighet del- 
tar, eller indefinit förtunniiigsbar, och i 
verldsrjmden Öfver allt kringspridd luft- 
myterie. — Orimligheten! detta antagande af 
atmospherers tillkomst kring himnielskrop- 
parna i allmänhet, och som här legat Jill 
grund för calculen, bekräftas vidare deraf, 
att Jupiters satelliter vid deras betäckning 
af centraUkroppen, närma sig densamma 
ganska regelbundet och utan tecken till 
dröjsmål i rörelsen genom någon refractions 
åveikan, ända till ögonblicket af den syn- 
liga beröringen, oaktadt en dunslkrets med 
samma täthet som vid jordjtan bordt mel- 
lankomma redan pä ett afstånd frän^ hufvud- 
planeten, hvilket vore större än dess half- 
va diameter. — Endast en trehundradels 
secund synligt närmare Jupiter skulle dess 
atmospher vara 3* gång tätare än vår och 
deraf följa, att den fjerde satelliten aldrig 
kunde bortskymmas, utan, äfven då han 
vore bakom sjelfva medelpunkten af Jupi- 
ter, ännu skönjas, såsom en planeten om- 
slutande fin Ijusring. — Då det således af en 
med afståndets tillväxt från jorden allt mer 
och mer in infinitum stigande förtunning hos 
det medium, som utgör vår atmospher, äfven 
skulle följa dess utsträckning till solen och 
planeterna samt derjemte möjligheten af 
delta ämnets omkring dem i mån af de- 
ras massors altiactions-kraft, skeende con- 
densation till en med jordens likartad at- 
mospliciisk natur, men ett sådant förhål- 
lande synes vara med de anförda obser- 
vationerna oförenligt j så anser Wollaston 



2D2 

sannolikast, att jordens luflkrels haren änd- 
lig utvidgning, hvars gränsor bero af vig ten 
af den constituerande sista atomen, hviiken 
sjelf måste vara af ändlig storlek och 
genom dess delars repulsion ej vidare låter 
ScHMiDTssöndra sig i än mindre moleculer. — Schmidt 
'^naUon C^ Giesscn) har deremot redan förut funnit, 
af Jord-att jord-atmospherens gräns bör vara der, 
sp^hacns l^varest luftens specifica elaslicitet år i jera- 
högd. vigt med tjngdskraften och, i grund af 
Gay-Lussacs försök öfver luftens expansi- 
bilitet samt Humboi.dts lag för dess med 
högden aftagande värme, bestämmes ge- 
nom denna hypothes högden af vår luft- 
krets till 5,01 Sv. mil öfver det ställe hva- 
rest medel-temperaturen är 22°4 Reaum., 
men till 4>58 mil der den äro°, och of- 
vanföre denna högd finnes ej vidare någon 
luft enligt hans förestälhi.ingssätt ''^\). 

Jag betviflar ej riktigheten af AVoi- 
i.ASTONS resultater och det stöd han der- 
uti kanske kufvudsakligast sökt för atom- 
lärans rättfärdigande, men ciinrar endast att 
hvad nödvändigheten af en gräns angår, ej 
allenast för vår jords, utan föi- himlakroppar- 
nas almospherer i allmänhet, sä är hans me- 
ning ingalunda ny. Laplace har längese- 
dan anmärkt, att elasticiteten i detta slaj;s 
fluida måste altaga i ett större förhålianilc 
an den sammantrjckande tyngden och shi- 
teligen alldeles försvinna vid sjelfva ylan al 
atmospheren, just ur det skäl, att denna 
sistnämnde annars skulle oupphörligen ut- 
vidgas och sluta med alt kringsprida sig ut 
alla håll i den omätliga rymden. 



"') GiLBERTS Annalen 1822. 



253 
Gränsen föratmospheren hos en verlds-Gränscn 

» I o • 1 r •• 1 • för at- 

Kropp , han ma sjell röras omknng en an-mospue- 
iian eller andra omkring honom, hlir, en-^o^' ^°^ 
li^^t Laplace, der ceutrifuga I-kraften till- iioppai- i 
sammans med de fremmande kropparnas^iimän- 
attraction står i iuilkomlig jemvjgt medngt La- 
hans egen tjaigdkraft, sä att till ex. män- •'"'^e- 
atmospheren hör sluta vid en högd, som 
svarar mot jemvigten mellan manens at- 
traction ä ena och jordens attraction tilli- 
ka med centrifugal-kraften i vär satellits 
rotations-rörelse å andra sidan, det vill sä- 
ga, räknadt frän manens medelpunkt, vid 
nära en niondedel af afständet mellan jor- 
den oeh manen. — Hade månens primitiva 
atmospher ej vid detta afständ redan varit 
beröfvad sin spiinstighet, sä skulle den räckt 
mot jorden och af henne kunnat till den 
grad insupas, att dess omärkharhet kan- 
ske vore genom denna händelse förklar- 
lig. - 

Slutligen Lör anmärkas att af oss an-Viiraob- 
stiilda observationer på saknad rcfraction^"^^''"" 

» . o er jia 

invid kanterna af andra till systemet horan- inistan- 
de kroppar ej egentligen bevisa en hos^^*^jJ^'''j"^^v 
dem varande total brist pä all slags luft- visa in 
krets, utan endast att denna ulgöres af be- ^g^j^J''^ 
slSudsdelar olika dem, som ingå i sam-spiicrcrs 
rnansättniugen af vär atmos{)her. — Vi ve- "'jji''»" 
ta, alt suhstanser af ganska skiljaktig tät- 
liet likväl kunna ega en lika refringerande 
förmåga , eller tveitom , samt att deras ver- 
kan pä ljusstrålarna äfven är beroende af 
Juftartens chemiska natur. — Ibland de gaz- 
arter j vi på vär planet känna, är förhäl- 
laudet i delta afsceade redan högst märk- 



354 

värdigt, och då hos dem, som ej kunna 
underkastas våra experimenter men som 
liunna tillskapa eller vara inblandade i de 
öfriga himmelskropparnas atmospherer, den 
chemiska och physiska processen, äfvensom 
den deraf modifierade brytnings-functionen, 
är för oss en hemlighet, så är också 
atmospherers, med vår egen analoga, till- 
varelse ej orimlig, älven under supposition 
al en större täthet, ty brytnings-kraftens 
deviationsverkan pä genomströmmande ljus- 
Strålar kunde ändå undfly observationerna. 
Deremot synes säkraste utvägen, att upp* 
täcka om solen är med atmospher omgif* 
ven, vara den som Engek valt (^men som 
genom planeternas högst obetydliga ljusför- 
råd blir för dera i samma mån mindre af-- 
görande, om den än kunde begagnas) att 
vid ringformiga solförmörkelser undersöka, 
om någon förminskning i strålarnas inten- 
sitet m'bt solkanten verkligen eger rum, ty 
härvid förenar sig fördelen, att få anstäl- 
la de erforderliga experimenterna på relati- 
va styrkan hos en ännu återstående stor 
oborrtskymd ljusmassa, med den i allmän* 
het gällande egenskapen hosljuset,attabsor-' 
Leras af ett mellanliggande genomskinligt 
medium, utan att en betydligare refrin* 
gerande förmåga dervid blir ett oumbärligt 
vilkor. 
Befia- För de terrestra refractions-phenome- 

ctions nerna i vår egen atmospher är VoGEr.s'')nya 
^^mcBu" upptäckt vigtig, att luften öfver ytan af 
Canalen och Östersjön innehåller Kolsyre- 



<*) GitBERTs Annalen 1822. st. II, 



/ 



2(55 

gas iHl mindre procent än den vanliga 
landtluften och blir det äfven för den 
astronomiska, så vida den till nog stora 
liÖgder kan bekräftas, då sjelfva localen 
kommer i beräkning, när correction på 
våra observationer genom refractions-tabel» 
lerna måste göras; — ett förhållande, som 
man redan förut trott sig hafva fun- 
nit giltiga skäl att misstänka. — Dessutom 
är en daglig förändring understundom an- 
märkt i den terrestra refraction, hvil- 
ien, da den inträffar, är störst vid solens 
upp- och nedgång och minst under dags- 
värmen *). 

Men det är ej blott for refractions- Hogd 

11 1 .. 1 .. •• mätning 

calculen, som Kännedomen ar oss no-mcd Ba- 
dig om atmospherens förändringar och be-^oiaete»*. 

skalFenhet; dess verkningar ingå lika fint 
vid begagnandet af våra högdmätnings-ba- 
rometrar ''•'). — Ehuru Lapi ace i sin baro- 
metriska högdmätning-formel (^som kan 
anses såsom en norm«l.upplaga, hvarifrån 
alla sednare äro öfversättningar eller stym- 
pade utdrag) utom de correctioner, hvil- 
ka bero af qvicksilfverts och den torra luf- 
tens temperatuier, också infört de min- 
dre hufvudsakliga, hvilka härröra af lati- 
tuden och tyngdens aftagande i vertica- 
lens riktning; så saknas likväl ännu en 



•) TtLLOCHS Phil. Mapf. 1822, Febr. 

'•*■•>) MuBRAY har uppfunnit en ny liogdmälnings- 
baromeler, hvais enkla constiuction grundar 
sig pä elasticiteten af den vid nedre station 
insläppta och sedan innstangda Juflen. Don 
är beskrifven i Phil. Mag. by Tillocu löai. 
Jan. p. 62. 



^56 

motsvarande fullständig kunskap om den 
betydliga variation i resultateina, som för- 
orsakas af vattenångors inblandning, det iif 
{»f atniospherens hygrometriska tillstånd. — 
För att i någon mån äfven minska dess 
menliga inflytelse på hÖgdbcräkningcn, 
har man derföre, i stöd af Lap lacks pro- 
ject hittills brukat, att mot 0.004 utbyta 
coeflicienten 0.00375 för halfva summan cif 
luft-temperaturerna vid öfrc och nedre sta- 
tion, men det erkända behofvet af mera 
specielt bestämda föreskrifter i detta afse- 
ende har tid efter annan framkallat nva 
DANiiLLsbemödandentill dess afhjelpande. — Andte- 
hygio- ligren tror Daniei.t., medelst sin förbättrade 

metriska ö i •ii • /■ t-i 

Tabell. Hygrometer och tdlämpnmgen ai Daltons 
fina undersökningar om vattenångors expan- 
sions-kraft sig nu hafva lyckats, att con- 
struera en hygromelrisk corrections-ta- 
bell, som på ett tillfredsställande sätt skul- 
le öka pålitligheten i den omnämnde högd- 
mätnings-methoden '^, 

Om man antager den torra luftens 
tyngd och volum så.som enhet, då ther- 
mometern visar 82° Fahr. (=0° Cent.) och 
pression är 3o inches (^=0,76 metres), så 
är tydligt 1:0 alt dess specifica tyngd blir 
mindre eller större än i , om temperaturen 
blir större eller mindre än 82°, emedan i 
förra fallet volumen ökas, hvaraf tätheten 
förminskas, och i det sednare volumen min- 
skas, hvaraf tätheten förökes och 2:0 att speci- 
fica tyngden utlryckes med alldeles samma 

iiumror, 



<J) The Qvarterly Journal N:o XXV. X822. 



numror, som ulinärka volum ens af tem- 
peraturens olikhet med Sa" förorsakade va- 
riation. — Gay-Lussac har visat, att volu- 
men, då luften är torr, ökas eller min- 
skas med 5!^ = o.0O3o83 för hvar grad 
pä Fahrenheits scala, öfver eller under 
Sa", och således är ej svårt, att för en 
gifven temperatur finna luftlyngdens för- 
ändring, hvilken i i:a columnen af Da- 
NiELi.s tabell är beräknad. — Då åter luf- 
ten blir blandad med vattenånga, så upp- 
kommer derigenom en annan, eller för 
den torra luften (med hvars tillstånd alla 
förhållanden böra jemföras) fremmande 
förändring i . volum och tjngd , beroende 
ileraf, att ångan sjelf eger en viss gifven 
elasticitet eller expansions-kraft. Till be- 
stämmande af variationen från ångans ela- 
sticitet, hvilken må heta e då den torra 
]uftens kallas «, har Danielt. begagnat 
den satsen, att samma volum, som vore 
utmärkt med i, då luften var torr, blir 

e 
i blandningen betecknad med i + — , så 

8 

att volumen förändras med h och spe-. 

9 

cifica tyngden med . Andra colum- 

nen af corrections-tabellen innehåller de 

mot olika temperatur svarande värdena 

Q e 

pä r= — — ), grundadepå Dal- 

f 3o inches 

Toifs tabell öfver storleken af e, utsatt £ 

inches, för en lång series af ihermpmeter 

K. v. A. Arih. »8a3. 1 7 



258 

grader *). Men den nyssnämnde förminsk- 
ningen i tyngd, som gazen genom sin ex- 
pansions-kraft åstadkommer, motarbetar 
han till en del genom sin egen tillagda 
tyngd, och den häremot svarande correc- 
lion är sluteligen i 3.dje columnen införd. 
Fjerde columnen innehåller specifica tyng- 
den af en med vattengaz mättad luft, och 
finnes genom blotta addition af de tre 
föregående *■''"). 



*) Daltons tabeli Gnnet införd i BBBZEliChe- 
raie i:a Del. p. 197. 

**) Om z betecknar den sökta högdskilnaden rael- 
Jan båda stationerna, uttryckt i metres; / la- 
tituden; a> luft-temperaturci^nas halfva sunn- 
ma på cent. iherm. vid båda stationerna ; H^ 
h de observerade barometer-högderna vid ne- 
dre och öfVe stationen och u den öfre sta- 
tions barometer-temperatur subtraherad IVån 
den nedres: sä är den af Laplace uppgifna 
och i det föregående omnämnda högd-mätnings 
formeln 
:= 1 8336. ( I -1-0,00275 1 .Co52/).( I -f-o ,00375.1^). 

^^ , (0,868589 

,ooor8.«)' 6366198 

+^og_ ä )]. 

Ä.(i -^-o,oQoi8. uyJ 
Correctionen , som i i;a columnen af Daniells 
tabell förekommer är här öfverflödig såsom 
redan inlagen i factorn i4-o,oo375.a»y men de 
af hygromelern beroende rättelserna i hans 
andra och tredje columner har jag, för vig- 
heten skull, sammanslagit i en enda och till 
deras tjenst , som befatta sig med barometer- 
nivelJering, meddelat bland de vid slutet af- 
tryckta tabellerna , under i\:o i , hvars använ- 
dande af följande exempel upplyses: 
Affl"=337,7;;(=i67,2w/r=i503Cent,;T;=ii'85 
Cent. och /=i°45' beräknjls, med tiJIbfelp 



U.(i-f-o,( 



359 
Den slaiirs osäkerhet i det beräknade^*'''''''* 

, 11 I c ••' iinder- 

resullatet, som kunde uppkomma al moj-sökning 
ligen befarade fel i sjelfva de antecknade*"*» »b- 
barometer-högderna och thermometer-gra-tionsfeis 
derna, förtjenar sä mycket mera en un-»°'^'y'5'" 
dersökning, som derigenom ensamt kan högd- 
afgöras, hvilkeiidera bland alla de sär-™^'"'"? 
skild la observationeina erfordrar största rom. 
noggranheten. I detta afseende lemnar 
älven en afhandling af Navier tillräcklig 
upplysning. Med antagande af 5^ milli- 
raetres begångna fel vid h vardera barome- 
ler-högden samt 2 graders ovisshet i skil- 
naden mellan barometrarnas temperatu- 
rer, aflästa på messings-scala, och en lika 
stor i summan af luft-temperaturerna; 



af ofvanståeniJe formel, först z =586o ,3 mef. 
Antages detjerate, att hygronietern visat 40" 
Fahr. vid oedie station och 38° vid6fre,så 
erhålles genom tabellen 
Factor 
40° . . , 0,00345 

38° . . . 0,003-2 1 

niedium o,oo333 X 586o,3=i9,5 
approxim. z 586o,3 

corrigerad z . . . , 5879,8mel.= i98o3sv.f, 
I Puissants Traite' de Ge'ode.sie Tonie i , p. 
355 är samma exempel utiäknadi med afse- 
ende på hygiometern, så vida delta Lunnat 
ske endast genom ändring af cocfficienten 
0,00375 for v till 0,004. °<^h på det sättet 
bar resultatet blifvit ? = 587:,o met., hvilken 
högd af Chimboiazo äfven är föga olik den 
vi nu funnit för hygrometerns supponerade 
gradtal 4o och 38. — Daniells hygrometer för- 
färdigas i Stocbkolm af Cetti och finnes re- 
dan i Kongl Vet. Academiens physiska in-» 
•' itruiuent-taniling. 



36o 

visa han« formler, att osäkerheten stiger 
till 4 wielres på 5o mctres skilnad mel- 
lan stationernas högder , eller till y^ af 
det hela, hvilken likväl endast uppgår till 
^V deraf, om man med full pålitlighet 
kunde bestämma qvicksilfverts och scalans 
temperatur, h vårföre den största sorgfäl- 
ligl>elen härpå måste användas, om man 
skall hoppas, alt, äfven vid mindre hög- 
ders afmä Lande, kunna komma så nära 
verkligheten , som den ytterliga precision 
i formelns numer- coéflicienter otvifvelak- 
ligt medgifver '"). 

*') För att lätta application af Laplaces for- 
mel, uteslutas vanligen de delar deraf hvilka 
innefatta correction för latituden och tyng- 
dens aftagande i verticalens riktning; men, 
för att ändå göra beräkningen mindre fel- 
aktig, utbytes factorn i8336 mot 18393, äf- 
vensom coefficienten 0.004 insattes i stället 
för 0.00375 af det skäl som förut blifvit an- 
fördt. Formeln bringas härigenom, med bi- 
behällande af de förut antagna benäninin- 
garne, till 

z=:l8393.(i-|-o,oo4v).fogl.^ --—- \ 

V-Ä. ( 1 4-0,000 1 00 1 buJ 
Den sista factorn kan här sättas under föl- 
jande form 

TT 

log—'—log.(i-^OfOooi8o8.u) eller 
h 

s= iog — • — M. 0,00018018, «» 
h 

hvarest Jll = o,^Z^ic)^5 , och således blir 

Z=:i83c)3.(i-l-o,oo4t'\(/og— — 0.00007825.U) ... a 

h 

Nu är z en fcmction af -y. Ä^ A, k; hvadan, 
om A^» ^ff> A''^» A" föreställa de sjna för- 
ändringar, hvilka kunna uppkomma genom 
misstag i bedönunapdet af sauna värdena på 



a6t 



Såsom mindre Lekant bÖr stuteHgen Vinda** 
den anmärkningen äfven här omnämnas pä Ba- 
att, då man genom ett stort antal corre-'°°»- "i- 
sponderande barometer-observationer söker ring. 
nivellera sins emellan vida aflägsna or- 
ter ^ så händer det ofta, att den förvän- 
tade öfverenstämmelsen i beräkningarna 



v, H, Ä, «, så lan det relativa total-felet på 
hela 2 beräknas genom expressionen 

som ger <Je partiella felen: 

Av +-o,oo4 
1.. =— ; ,— ^AV. 

Z I-^-OjOO/^V 

AH +0,4342945 AÄ 



II..^:ir=- 



III.. 



A'» 



H H 

log'7 — OiOoooySaS.K 

— o,434'.945 .AÄ 



^ 



A" 



IV . . t±-= 



/o„ — 0.00007835.1* 
— 0,00007825 



-Al* 



logj~ — 0,00007825.1* 

Häraf inser man lätt, 1:0 att inflytelses a( 
felen i luft-temperaturen är oberoende af den 
högd man airaäter, och att denna blir säker 
pä ungefär ^1^ om Av vore en half grad 
på cent. therm,, 3:0 att noggranheten i ha- 
rometrarnas observerade högder är i samma 
mun hufvudsakligare, som högderna äro låga, 
att felen vid båda stationerna verka åt motsatt 
liull på resultatet; att deras inflytelse nästan 
ensamt rättar sig efter storleken på z samt blir 
högst betydlig, om z är mycket liten, emedan 

— . du närmar sig till enheten, hvarslogarithm 



262 

icke eriiås, sä framt ej sådana observalio- 
ner coinbineras, hvilka blifvit anställda 
vid rakt motsatta vindar. — Denna lika be- 
synnerliga som i practiken vigtiga erfa- 
renhet har ännu ej kunnat förklaras af 
theorien för de atmospheriska phenoniencr- 
na ■'••) 



Hr = o och 3:o att misstag i tkilnaden 
mellan barometrarnas observerade tempera- 
turer verkar i samma ofördelaktiga forbåil- 
lande, som i N:o 2 redan blifvit anmärkt. 
När man , säsom alltid bör ske, gör afset-nde 
pä dilatation hos det ämne, bvarjif scalan är 
lörfärdigad, pä hvilken H, /lafläsas; så måste 
qvicksilfverts ciibiska dilatation (=0,00018018) 
ökas med nämnde ämnes liniära(s==J^) hva- 
dan coelHcienten förM förändras till o,434'-94^- 
(0,000 1 80 1 8 -^ ^), eller blir 0,00008641 
om scalan är af messing, och o,oooo85o5, 
om hon är af glas eller träd. Denna sist- 
nämnde tyckes likväl Navier hafva orätt upp- 
gifvit, ty enligt Dulongs och Petits expe- 
rimenter (innes den vara 0,00008202, och 
glas-sorternas olikhet kan ej-förorsaka sa stor 
skilnad. Ekvationerna II, \\\, IV äro ej el- 
ler, säsom jag här funnit dem, lika med Na- 
viERS, emedan han begult ett räknefel i sjelf- 
va grund-eqvation (a) , der han fått tecknet 
positivt för 0,00007825.». — Om man antar, 
att scalan vore af messing, och att Ä=o'"76, 
Ii=o'"'j55 (livaraf z blefve omkring 5o*") 
A^=AÄ = o'"oooo5, A"=2°samt A''^=«°; 
sä erhållesom Ji=o,l=-|-o,oo4.n=-f-o,oo997, 
in=-o,oioo3, IV=— 0,06029 och lotal-fe- 
let=o,o843, om alla partiella fel verkade åt 
samma led. — Jemför Annales de Ghimie et 
l*hysic|ue 1822 Jan. 
**) Poiiissant, Traite de Topographie, d'Arpen- 
tagc vt de Kivellemcnl, Paris 1820, p. 354» 



a63 

Hvad som nu blifvit anfördt rörer Frnrei- 
egentligen hjelpmedleu lill den mera spe-jo"d-om 
ciella kännedomen om jordens tillfälliga segliDg. 
ojeranheter; men vi sakna ej heller nya 
bidrag till utrönande af hennes ytforni i 
sin helhet betraktad. — Det ar bekant, att 
nnder Capitaine Freycinets befäl företogs 
en sjöresa omkring jorden, om hösten 1817, 
på Franska Corvetten Urania och alt dess 
hufvudsakliga ändamål var en fullständi- 
gare undersökning af jord-figuren och jord- 
magnetismens phenomener. — Vid åter- 
komsten i slutet af 1820, efter en gen om- 
lupen väg af a36oo fr. mil, öfverlemna- 
des alla Journaler, utgörande 3i qvartband 
till granskning af Franska Vetenskaps Aca- 
demien, hvars yttrande, meddeladt i Gil- 
BERTs Annaler för sistledne år, öfver Frey- 
cinets och de Sjö-OfTicerares arbeten som 
deltagit i expeditionen^ lolvar i vetenskap- 
ligt afseende lika pålitliga som efterläng- 
tade controUerande resultater, närde mång- 
falldiga observationernas beräknande och 
jemförelse med äldre uppgifter hinna full- 
bordas. — Då det här endast var möjligt, 
att genom pendel-observationer utforska 
jord-figuren , och då absoluta pendel-längds- 
mätningar skulle erfordrat serskildta till- 
ställningar, hvilkas anskaffande på obe- 
bodda och vilda kuster varit förenade med 
för stora och tidsödande svårigheter; så 
beslöt man, alt genom comparations-pen- 
del söka undvika dessa olägenheter, med 
iakttagande af alla nödiga försigtighets mått 
för pendelns orubbade form och storlek. 
De sjöfarande utrustades i grund häraf 



264 

med fyra serslildtu comparalions-pendlar: 
tvenne, bestående hvardera af en cylinder 
och en tung linse på ena ändan, gjutna 
af koppar i ett stycke med pä andra än-» 
dan hvässade axlar af stål, så inriittade» 
att sjelfva svängnings-äggen vid observa^. 
tionernauppbars af noggrant justeradeagatli- 
planer — en, också af koppar, men med 
platt pendelstång, för alt aflijelpa en möj- 
lig osäkerhet i bedöramandet af de tjocka 
cylindrarnas temperatur, och sluteligen en 
med fliit och mycket tung koppar-linse, 
hvars stång var af fernissadt träd och som 
hvilade pä en svangnings-kuif af hård mé* 
tall-legering, h vilken svårligen kunde af 
rost angripas. — - De trenne förstnämnde vo- 
ro af FoRTiN, men den fjerde förfärdigad 
och gifven al Bbecuet, Aoademiens Urma- 
Pcndel-jjapg Q(,|j Ledamot. — > Innan afresan, an- 
Paris, ställdes med dem alla försök på observa- 
torium i Paris af Freycinet, Lamarche 
(en bland expeditions-ofiicerare) Mathieu 
och Arago, så väl, för alt derigenom er- 
hålla en tillförlitligare jemförelse-punkt för 
de i jordklotets b.åda heraispherer förestå- 
ende observationerna af enahanda beskaf- 
fenhet, som för alt vid hemkomsten kunna 
pröfva, om pendel-stängerna eller deras 
svängnings-äggar under transporten och 
bruket lidit någon märkbar förändring, 
— Samma method, som valdes vid de första 
observationerna i Paris, nyttjadessedermera 
öfverallt, och ansågs i noggranhet föga efterge 
den sä kallade coincidens-methoden, hvaraf 
BoRDA och llere efter honom med så utmärkt 
framgång kuunal betjena sig, men som här 



265 

felf.f oanvJindbar, då pendel-ur ej medfördes 
och tidea måste räknas på den ena chrono- ' 
metern. — Genom dennes 7 å 8 gånger om 
dagen repeterade jemförelse med trenne 
andra af Beiithoud och med ännu en af 
Breguet, försäkrade man sig dock om möj- 
ligheten att lika väl kunna begagna de 
gjorda observationerna , äfven om chrono- 
metern understundom egt en mindre re- 
gelbunden gång, hvilkeu beriktigades med 
reflexions^instrumenter och oftast med en 
astronomisk repetions-cirkel. — Föröfrigt 
utsattes alltid temperaturen efter samma 
thermometer, hvars förhållande blifvit på 
Pariser-observatorium sorgfälligt undersökt. 

Det första landnings-stället, der pen-P^n^^^J- 
del-apparaten kunde uppsättas, var Rio pä Rio 
Janeiro. — Vid bortresan observerades här J?'J|*y» 
på en af pendlarna med cylindriska och Hopp* 
pä den med platta stången , men vid äterre-"^'*^"' 
san blefvo alla fyra benyttjade. — På Goda-isie de* 
Hopp-udden, der La Caille redan inSa*;*»»*^» 

1 r I 11 11. Guham,! 

hade uppmätt secund-pendelns absoluta Port 
längd, antecknades äfvenledes svängnin-^^ckson, 
garnes antal under 24 *• P^ ^^^^ fyra com-och Fai« 
parations-pendlarna, hvilket också skedde '^«'^"*'' 
på Rawak, en liten ö nära nya Guinea 
under i'34'' sydl, lat, samt på Guham, 
Marianernes halfö. — Pä Isle de France och 
Port Jackson observerades de tre pend- 
larna af Fortin; men på ön Mowi blef 
allenast den ena cylindriska pendeln be- 
gagnad. — Olyckligtvis hindrade en häftig 
jitorm, att ankra vid Gap Horn, der pen- 
del-svängningarnas tillämnade iakttagande 
vid 56 graders sydlig latitud skulle «gt 



266 

elt ganska afgörande värde, och ett slraxt 
derelter lidet skeppsbrott jenite en lång- 
varig otjenlig viideilek för lids-bestäm- 
ningen vållade äfven, alt observationerna 
på Falkelands eller Malouiiiska öarna blef- 
va'^h"^^° mindre pålitliga. — Af observationerna 
misphe-pä Goda Hopp-udden är allaredan det vig- 
rer äro^jga resultatet erhållet, att den genom 
La Caii.les pendelmätning förmodade olik- 
heten mellan jordens båda halfglober in- 
galunda bekräftas, och af dessa, jem för- 
da med dem på Isle de France och Port 
Jackson, kunna vi dessutom hoppas en, 
i förhållande till detta slags operationers 
voterings-rättighet, tillfredsställande upp- 
lysning om den circulära eller afplattade 
formen på södra hemispherens paraleller, 
helst det sistnämnda ställets longituds-skil- 
nad från Cap stiger ända till i34 grader 
under alldeles lika sydlig polhögd. 
öfriga Longituds-bestämningar, grundade på 

»erv.\f en enda chronometer, äro nu mera, åtmin- 
FREYci-gtone under långvarigare resor, ej tillräck- 
liga för geographiens fullkomnande. — 
Freycinet medförde fem, och äfven ibland 
dessa befans, att tvenne, under seglingen 
från Teneriflfa till Brasilien, hade varit 
till sin gång så oordentliga, att deras upp- 
gifter måste alldeles förkastas. — De öfri- 
ga tre gåfvo i medfl-tal den mellan geo- 
grapherne nyligen omtvistade longituden 
af slottet i Rio Janeiro att vara 45''38'52" 
vestl., då Jj:t Cruz på Teneriffa antages 
ligga i8°36V vester om Paris. — Största 
skihiaden från detta medel-tal var 5'i8"i 
båge, eller 21" i tidj hvilkeu redan kun-« 



BET. 



267 

de sj^nas ganska betydlig för den, som i 
delta afseende är utan erfarenhet. — En 
mängd män-dislancer och circum-raeridi- 
an högdcr, observerade på de kust-orter, 
»ler man uppehållit sig, äfvensom talrika 
hydrographiska arbeten, hvarigenom i syn- 
nerhet alla materialier äro samlade till en 
förträftlig carla öfver de Marianska eller 
Ladroniska öarna (som bilda en vidlöftig 
ocli för sjöfarande vigtig skärgård i Stilla 
Ilafvet) och iindleJigen de noggrannaste ob- 
servationer pa ebb och flod i de flesta ham- 
nar, som under resan blifvit besökta, jem- 
te intressiiiil I nielheoroiogiska antecknin- 
gar samt hemförda hafs-vattenprof frän 5o 
serskildta ställen å ömse sidor cfm equa- 
tor, hörde ej egentligen till expeditions 
ändamål och äro derföre så mycket väl- 
komr.are för beskrifningen af vårt jord- 
klot *> 

Under Katers inseende ordnade in-^f'"**^ 
strnmenter och comparations-pendlar med-pä Bra- 
fördes äfven på Engelska upptäckts-re-!,^'P^[P» 
sorna mot JNord-polen aren 1010 — 1020. och i 
Observationerna gjordes af Capitaine Sabine ^°^'_ 
och beräkningarna hafva gifvit jorden* 

Jcmf. Obs. stallen Jord-afpl. ^n/ng!' 



London — Brassa 
London — Hare 
Brassa — Hare 



3i4,3 
I 



3i3,6 
I 

3 14,3, 



' i:ta resan. 



*J De med utsökta instnimcnter förrättade ob- 
servatluiiei na öfver magnetiska kraftens styr- 
ka, tuagnct-nälens dagliga variation, magne- 
tiska eqvutorn!) Lujning , den lika dcclinatious. 



3G8 
London — Melville . ~ ■] aidra resan* 

3ia,6J 

Det sista lesultalcl är så mycket på- 
lilligjire, som det grundar sig både pä 
försök med tvenne serskildta pendlar och 
på en sLörre latitudsskilnad, än de tre 
första, då blott en enda pendel rådfråga- 
des. — Nordliga latituden af de omnämnde 
orterna är 

51-^3 1 '8" I London 

6q. 9. 49>o Brassa, en bland Shetlands öarna 
70. 26.15,0 Hare, eller Waygat , en ö i Davis-sund 
74«47-'4»^ Melville, en ö i Polliafven 

och tillväxten i pendel-svängningarnes an- 
tal under 24* meJ, tid befanns vara 

33, 1 3 16 emellan Brassa och Hare 
33,1070 . . . , London och Brassa 
65,'2386 - . . . London och Hare 
74>734o • • . • London och Melville *) 

Jordfigf GoLDiNGHAM har i Madras verkställt 

^gj^*^^.' absoluta mätningar af enKAXERSKpendel. — 
$ök i Första serien af hans observationer gaf, 
^och,^' e^ter 86172,375 svängningar på 24», se- 
liondon. en nd- pendelns längd 3(),o26323o87 och 
af den andra, då svängningarnas antal var 
86172,328, erhölls 39,026280447; så att 
medium af båda fastställer secund-pendelns 
längd 39,026302 inches på Shuckburghs sca- 
la, i lufttomt rum , vid 1 3049'' nordl. lati- 
tud, vid hafsjtan och vid 70*'påFahrenheits 
thermometer. — Jemförelsen med Kateäs 
lunna sccund-pendels längd 39,142213, vid 



inclinations och intensitetens krothnier m. ra. 
utgjorde det andra hufvudäranet för Fbeyci«< 
TCETs resa, men det är ej här stället att om- 
nämna dem. 
^) The Qvarterlcy Journal N:o XXlV p. 363, 



5i°3i'8''4 nordl. lat., ger jordafplattnia- 

Till vinsten af dessa nya pendel-for- Lamb- 
sök i Klo Janeiro, på Goda Hoppsudden ,^°^7ad-* 
Ravak, Guhanij Isle de FrancCj Port Jack- mät- 
son^ Mowi, Brassa, Hare, Mel ville och i i,i'dfcn. 
Madras kan inan slutligen lägga den, som 
för samma ändamål kommer att skördas 
från Lambtojvs företag, alt med trenne gra- 
der ytterligare öka sin förut uppmätta 
meridian-båge i Indien, så att dess ampli- 
lud blir 12° under i5 graders nordlig 
medel-latiliarl ■^' ). — Man bar så mycket 
större anledning, att häraf förvänta ett 
ypperligt resultat, som Lambtons i sam- 
ma land redan fulländade äldre gradmät- 
ning, den Franska, den sista Lappska och 
den i Peru anses just för de fyra tillför- 
litligaste bland alla utförda arbeten af dy. 
lik beskaffenhet *^*'''). 

Om fortgången af de påbörjade grad- THan- 
raätningarna i Ryssland, Danneraark oclifneii"n 
Tyskland saknar jas; all underrättelse, men ^'"ck- 

troligen har den förstnämnde blifvit tills strcnp- 
vidare afbruten genom Wamiecks död i"^' ^^^ 
Oct. 1822. — Kongl. Fältmälnings Briga- ^"'^ ^' 
dcns stora trlangcl-nät har under sistled- 
ne sommar utsträckts från Stockholm ge- 
nom Strengnäs till Upsala, emedan loca- 
len hindrade att, utan denna omväg, kun- 
na sammanbinda våra båda nordliga obser- 
yalorier. — De geodeliska beräkningarne 
hafv.1 härvid på det nogaste öfverensstämt 

o; Kdiiib. Phil. Jouin. 1822, p. 383 och Phil. 

Tians. 1821, PaiJ. I. p. 167. 
**) Annuics de Cliemic et de Phys, 18^.1, Dec. 
***) Jcinf. Criiftows AsUon. Toxu. I, p. 33i. 



270 

med de astronomiska Lntilucls- ocli Loiigi- 
tuds-obscrvationerna : ett liogst lillfVedssläl- 
lande bevis pä säkerheten .il' de elementar, 
som begagnats och hvilka blilVit meddela- 
de af Svanberg till följe af hans egen nya 
revision af Lappska mätningen *). — En- 
dast Enköping, några få kyrkor och slot- 
ten på Herresätena Vik och Sjö halVa till 
sina geographiska lägen kunnat från nätet 
bestämmas i den skogsbeväxta och för ut- 
sigten inskränkta trakt, som man med 
största svårighet nödgats genomgå "••). 

*} Jor d-afpl. =o,oo3286655=y55,ij^y och eq vä- 
tors radien = 6376797"* 6454, livars loga- 
rithtn är 6.8o46o263474' 
Helio- **j Jag hai. j mjj, sjgta årsberättelse omnämnt den 
^P " af Gauss päfiinna Heliotron ooh dess stora 

ocb nytta vid triangel-matningar, bedan riar jag 

v. Zach. erhållit Correspondance Astronomique för 
1820, der några anmärkningar, rörande svå- 
righeten att till vidsträckta afslånd kunna 
med heliotropen försända det reflecterade sol- 
ljuset, och att alltid kunna påräkna nog in- 
öfvaile medhjelpare för instrumentets härvid 
tjenliga behandling, gifvit v, Zach anledning 
att i dess ställe använda små speglar, sam- 
manfogade pä ytan af en träd-form af octae» 
drisk eller någon annan rejfelbunden constru- 
clion , som genom en ganska enkel apparat 
kunde af hvilken som helst med afpassad ha- 
Stighet kringvridas pä sin axel. Det är tyd- 
ligt, att någon bland de åt så många olika 
håll lutande speglarna måste härunder kom- 
ma i ett erforderligt läge for det påfallande 
sol-ljusets reflecterande i alla riktningar, och 
genom den hastiga kringvridningen framställa 
bilden af en enda ljus-punkt, eller af en liten 
ljus ring, lika tjenlig för skarpa observationer, 
som bilden frän heliotropen. — De försök som 
v. Zach, pä 2000 toisers afständ, anställt endast 
med en i facetter slipad Ijuskrone-kula af cri- 
stal hafva äfveu fuUkqmligen lyckats. 



Från secund-pendels försök och grad- Solens 
mätningar leder man sig till ell ^»egrpppP"^'^'^^' 
om jordens dimensioner; från dessa åter söltt af 
hemtas den kända enhet, hvarniLd syste- ^''<="- 
mets öfriga kroppar, lill massoi-, voitmter 
ocli inböides afstånd skola jemiöras, .och 
sa erhålles till en början kunskap oni vår 
egen distance från solen afdcniclt gifvet 
längdmått funna jord-radien samt den se- 
dan af observationer uträknade sol-])aiai- 
laxen. — För denna sistniimndes graunlaga 
determination '') äro, såsom man vet, obser- 
vationer på Veneris passager öfver solen 
de ijenligaste, h vilka också i detta afseen- 
de första gångerna anstäldes åren i'j6i och 
i'^69> Men, härifrån räknat, kan samma 
phenoraen ej återkomma föir än 1874 och 
1882, hvarföre det blir högst nödvändigt, 
att från de enda ofullkomligare antecknin- 
gar, vi deröfver ega samlade, utleta det 
sannolikaste värdet på den lilla sökta vin- 
keln. ' — Detta har Encke nu medhunnit för 
observationerna 17(^1, hvaraf han finner 
sol-parellaxen 8"55i237 med 705.7g j^*"^" 
ufplattning '•••). 

En nittiondedel af jordens meridian-Jo'""**"* 
qnadrant är, enligt Waibecks Undersöknin- sioncr 
gar, 57009,76 toiser vid i3** Reaum.; jor-oj**.***!" 
dens mindre axel 326ioi/\; större axel 
327 1 819; eq va torns omkrets 2055744^ 
alltså 75*00 ^^^ deraf, eller en sä . 



3271 

och 



*) h-mfiii- Äisberältelsen iS-Ji. 

**) Eittfeinung »Jer Sonne von der Erde aus 
dem Venus-Durclif;an;5C von 1761 hergelei- 
tet, von J. F. Enckk, 10 Bogen in 8:0. 
(jodia 182^. 



3'J2 

kallad gcograpliisk mil , 3806,934 loiscr. 
Med användande afnjssnämntlc paralJax blir 
jordens medel-afslånd från $01^120,878,745 
geogr. mil, och giiinsorna ,inom li vilka oviss- 
het ännu kunna ega rum, voro 20,730,570. 
21,029,116 **). — Encke är sysselsatt med 
en dylik critik öfver observationerna 1769, 
hvilka tyckas votei'a för en större sol-pa- 
rallax, än den här uppgifna ^'*}. 

Om vi från solen, som är den oss 
närmaste fixstjernan, der jord-radien , en- 
ligt det föregående vore synlig under en 
vinkel af 8,55... secunder, förflytta oss till 
en annan fixstjerna , så blir ej allenast jor- 
den osynlig, utan hela jordbanans radie 
skulle derifrån sedd upptaga en så liten 
vinkel, att den faller inom möjliga fel i 
sjelfva de observationer, hvilka vi på jor- 
den måste rådfråga för dess utrönande, 
och det har derföre hittills förblifvit oaf- 
gjordt, om fixstjernorna verkligen ega nå- 
gon parallax, det vill säga, om jord-ba- 
nans radie skulle hos dem upptäckas un- 
der någon vinkel, hvars märkbarhet af vå- 
ra bästa instrumenter kunde med säkerhet 
tillkännagifvas. — Struves sednare under- 
sökningar hafva ej eller med (ull visshet 
kunnat upplysa denna fråga *'^'''). 
Bestäm- I en afhandling om Solar-nutation , så- 

"soiar*- *^"^ verkande på fixstjernornas nordliga 
nuia- polar-afstånd, härledd från observationer, 
'''"- och 



*) Astron. Jahrbuch iSaS p. 348, 
•") Ibidem pagg. 157,192. 
***) Årsberättelsen 1822, 



2^3 

och om delta bestämnings-sätts aiivändan-fixstjer- 
de, att bekräfta slutsatserna rörande vi ssa"°^i*ij,^^^' 
fixsljernors parallax, synes dock Bruvkley genom 
(i Dublin) med stöista skarpsinnigbetg^fg^JJ^. 
hafva träffat den rätta vägen till proble- ley. 
mets slutliga upplösning; och det är vis- 
serligen ej ulan skäl, som en Engelsk Jour- 
nal •) redan uppfört pä listan af Brittiska 
nationens vetenskapliga förtjenster, att den 
stora upptäckten afifrägavarande parallax. 
tillbörer en Engelsk astronom och Engel- 
ska instrumenter. 

Ba.NKi-Ev förelog sig, att från sina tal- 
rika observationer på serskildta stjernor 
söka determiiierasolar-nutation,som endast 
grninJar sig pa iheorien utan att den nå- 
gonsin blifvit gt-nom practiska astronomien 
besannad. — Enligt theorien uppgår den 
lill nära en half sccund i stjernornasafstånd 
från norra j^olcn, och då denna vinkel är 
mindre än somliga sLjernors parallax, så är 
tydligt, om den genom observationerna skul- 
le kunna förrådas, att delta vore ett bevis 
rj allenast på deras noggranhet, utan äfven 
på instrumentets förmåga, att ange så fina 
qvantitcter.- — .Skulle åter någon orsak fö- 
rekomma, som bragle instrumentet att vi- 
sa afvikelser, förklarliga genom en parallax 
bvilkcn ej vore verklig, så bör man inga- 
lunda förmoda, att solar-nutationen, som 
två "gånger om året genomlöper alla sina 
värden, deraf skulle rubbas, eller felaktig- 
het i dess utforskande föranledas. — De 



*) Edinb. Pliil. Joiun, 1822, Oct. pag. 379. 
K. y. A. Åifh. i8jj. i3 



PaiallaS 


'2"2'j6 


O, i4i 


o, igo 


IjOOO 


i,3o5 



274 

resultater Brinkt-ey p^ dessa grunder erliål- 
lit under de biida pKenomenernas gemen- 
samma bclraklande till deras serskildta 
iiiflvtelse pa observationerna, iiro ur tven- 
iie skäl lika märkvärdiga: säsom en stad- 
laslelse genom observationerna så väl pä 
solai'-nulation, som på sljern-parallaxeii. 
Han har iunnit: 

Max. af Sol. Nut. 

För oc Lyras . . +o"5o55 . 
y Draconis +0, 424Ö . 
fA. UrsajMaj. +0, 5782 . 
a Cygni . • +0, 5672 . 
Arcturus . .+0,44^0 . 

Parallaxen hos 06 Lyras, a Cj^gni och 
Arctujus är med tillförlitlighet bestämd; 
hos y Draconis och yw UrscC Maj. är den yt- 
terst liten och y Draconis är åtminstone 7 
eller 8 gånger län£;ie ifrån oss än«Lyrae, 
hvars afstånd skulle vara 92213 gånger så 
stort som solens. 

En förut lika så ofullständigt utredd 
fråga, som den cm stjernornas parallax, 
är äfven frågan om sanna storleken af so- 
lens och månens diametrar; men den för- 
ra tillhör endast nyfikenheten utom vårt 
eget planet-systern, dä deremot några bland 
de oss närmast angående beiäknings-ele- 
menterna hvila på den sednares nöjaktiga 
besvarande. 

WuRM har, under beräkningen af lon- 
gituden för 80 serskildta orter, genom dei' 
anställda observationer på sol-förmÖrkelsen 
den 7 Sept. 1820, funnit bestyrkt samma 
resultat, hvartill några äldre sol-förmör- 
k«lser, i synnei het den som inträflude den 



iS Nov. 1816, förut gifvlt anledning, alt Foi- 
lieniligen en förminskning ar nödiff i de*"-" •' 
tabulära uppgiflerna pa sol- ocli män-radi- solens 
erna. — Enli"t Delambri; och Carlini var"^** "'^^ 
sol-radien vid ifrågavarande tillfälle (}54 81 Luiar- 
ocli, enligt BiJRG, hörde 77iän-radien varit "^*^''* 
883'^io; men från den förra n)Aste VZ*^ 
och Iran den sednare 2"38 subtraheras, 
för att fS värdena på dessa båda beräk- 
nings-elementer , att häst öfverensstämma 
med den ringformiga förmörkelsens obser- 
verade plienomener *3-— Micrometer-mät- 
nnigar, somafBAiKY, Dot.iond och Pearson 
liärvid gjoides, gåfvo i nicdel-lal ([ radien 
= 884''7 ^^■^ då denna med — 8"36 reduce- 
ras till den storlek, som bordtegarum om 
mätningarna skett under eqvator på månens 
radie vid horizonten; så erhålles 8'76"34i 
eller 4''^8 mindre än den af förmörkel- 
sen determinerade, hvadan tabell-correction 
skulle stiga till — ö"y6. — Utan att efterfrå- 
ga, huruvida denna radiernas förminskning 
kan enligt Du Skjour af irradialion och infle- 
xion lörklaias '•■*), så tyckes dess nödvän- 
dighet genom sä många sammanstämmande 
piactiska bevis nu mera vara alldeles otvif- 
velaktig och äfven gifva visshet åt den för- 
modan, att suplcmcnlera till månnoder-Jpi-afbe . 
„ I •• 1 • i !••• • I 1 roende 

nas seculai-roreJsc niasle lormniskas med conc- 

några miimter i BiiRGS tabeller, helst den tioner. 



o) 15iin(i< beräkningar vid samma Q förmörkelse 
Lcslyrka jcjmviil i det närmaste denna upp- 
gift, lians ct)rrection aC tal)f'llerna biel' — 
3"9 för O '"'I- o^h — 9,"J för C >ad. äfveii- 
som ItiJMKr.Bs, Aslr. Jalirb. \'6i'\^ i8a5. 

**) Jemf, Ärihcrullclsen 182 r. 



ena cpochcn viJ niimntle rörelses ulsältan- 
de blifvit i dem härledd fiäii obsorvatioiier 
pä sol-IVirjnörkelser, med urakllätjinde af 
en sadaii oplisk correclion pä de Lada ra- 
diernas summa ^^. — Biii\G har också sjelf 
gjort denna "anm;irkning samt underkastat 
andra astronomers omdöme, om ej mån- 
radiens förminskning äfven hör iaktta- 
gas vid reduction af månens observerade 
iiscensioner och declinationer, eliuru han 
icke funnit något skal till ändring i sin ta- 
hular-radie af de Greenwichska observa- 
tioner han rådfrågat och hvarest båda mån- 
lianterna straxt efter hvarajidra, eller med 
omvexling från den ena till den andra gån- 
gen, blifvit begagnade *"^'^). — Månne man e] 
på samma sätt kunde misslänka, att äfven 
förminskningen i sol-radien bordt införas, 
då sol-parallaxen, såsom ofvan är nämndt, 
. sökes från observationer på Veneris passa- 
ger, ty vid beräkningen har man här nytt- 
jat den tabulära och således för stora sol- 
radien ' 

ScHRÖTEK och Herschel voro på sin tid 
de skarpsyntaste astronomerne i allt, som 
rörde månens och planeternas 3 t-utseenden 
, eller fläckar och observationerna qfver de- 
j^as rotations-tider. — Samma föiemål sys- 
selsätta nu ined lika ifver och framgång 
^'^^^|f*^'GRUiTHUisEN (i Miinchen) och Kunowsky'''*'-), 
SchiöterDen förre har till Sshröters ära uppkallat 



) Astr. Jahrb 1825 p, io3. 
*) 1. c. p, i2r. 

) I. c. p. 200j, 2i4- 









2 



77 



/ 



en måiifliick *) , P'*' ^^'' enda ställe, dev 
han ville nedsätta sig, opi Ii.m förfljtlades 
tlU— Hiuuen, och den sediiarc påstår sig va- 
ra båttre orienterad pä månen än pä jor~ 
den. — Gruithuisen har utgifvit en ny niån-NyMan- 
carta *"•"'), hvilken tillvunnit si°: stort lof-*^^''-'' ^^ 
ord för teckningarnes öiVerensstämmel&e huisen. 
ined naturen, som sannolikt geno«i sten- 
tryckets nuancerings-nianer blifvit betydli- 
gen underlättad ; men onekeligen bidraga de 
punkterade derpå utsatta latituds- och lon- 
gituds-cirklarna till oreda, då de grofva 
■ och suddiga punkterna så lätt förblandas 
med närliggande små månfläckar. — Sedan 
ScHRÖTERS selongrafiska special-cartor ut- 
kommo, tyckes ingen förändring på mån- 
ytan cgt rum. — Det vigtigaste resultatet Rotaf. 

/ ■»?• \ . ' . tiderna 

at KuNowsKYS observationer ar en sanno-i.osMars 
lik ändring i de förut antagna rotations-li-"ch Ju- 
derna lör Mars och Jupiter, sauit alt Sa- P' *^'^* 
turni båda ringar ej äio belägna i ett^och 
samma plan. 

Gaiiss har undersökt massorna af de Om de 
planeter, hvilka ulöfva en betydlig pertur- pij^ne- 
bation på de lyra sniå-planeterna , hvari- terna 
genom nan visat, alt .lupiters massa, sa-afG^ 
dan Lapi.ace funnit den, är oriktig pä me- 
ra än j?Q del. — Perlurbatronerna , som Ju- 
piter lurorsakar hos Pallas, stiga till fleia 
grader och leniua derföre ett ganska pålit- 



massor 
oss. 



*) iMiuilläckcn Solirölcr är Jjclägcn vitl lo gra- 
ders ösll. loiigit. ocli 5 grad, iiurdl. lal, i den 
diinkl.i noid-nsll. tlclcii af IltviJi.s sin. xsl. 
vcl med., eller liiccioi.is iiiare adilal. 

»■>; Ällöljcr Aslr. Jalirb. lÖaS. 



278 

llfft medel tlH beslärnmande af den försl- 
nämndes massa j. 
Synliga ENCKEska cometen, som sJstledne ^r 

comeier gj^jjgj_ Jieiukningarne återväntades, blef ock- 
så verklisfen observerad af Rumker i Pa- 
ramatta *'••), h vilket var så mycket lyck- 
ligare, soju ljusbrist och för stor sydlig 
declination alldeles hindrade dess sjiibar- 
het på Europeiska observatorierna. Tven- 
ne andra cometer hafva i stället sysselsatt 
vår verldsdels astiononier. — Den ena 
upptäcktes (^af Gambart? i Miirseille) den 
12 Maji och den andra af Pons (i Mar- 
lia) den i3 Julii ■•'Q. — i Denna, som var 
retrograd , kom i sitt perihelium den 23 
Oct. — Dess piiraboliska bana är beräknad 
af Hansen och Harding, och Encke har för 
honom utsatt en elliptisk orbita med i()4 
års omlopps-tid j^^. — Den förstnämndes 
paraboliska elementer af Nrccoi.ÉT, Encke, 
David och Hai.lasch.ska j^f^ visa, att han 
den 5 Maji hade med retrograd rörelse passe- 
rat perihelium ej långt utanföre Mercurius, 
och att han ej eller var identisk med någon 
afde hittills kända cometerna, ehuru v. Biela 
(i Prag) trott honom förut blifvit anmärkt 
1 5()o , I ySo och 1 797. — Deremot anser nu 

*) Edinb. Phil. Journal 1822, Jul. p. 176. 
'>*) Se vidare Gött. gel. Anz. 26 St. i5 Febr. 1823. 
***) En tredje ny comet, först påfunnen af Pohs 

lärer också varit synlig; men jag känner ej 

ännu hans ban-elementer. Phil. Magaz. by 

TiLtocH 1822 , No v. p., 389. 
f) Qvarlerly Journal 1823 IN:o XXVIII p.4i2: 

Edinb. Phil. Jou.in. 1823 Jan. p. 182; Til- 

Locn 1823 ]Nov. p. 091. 
*|-»jf) Annaics de Cbemie et de Physique 1822, 

Maji och Aslr. Jahrb. 1825. 



27f 

Brinkley sannolikt, att den, som äfvenComekitt 
här med blotta ögonen syntes 1821 ocli '•omacn sam- 
efter peiilielri senomeåne , eller sodan han "'^ •''"i" 
försvunnit för Europas astronomer , yltcrli- '. 
gare observerades af C:ipitaine Hai.i. i Yal- 
paraiso i Sjd-America , var i 5g'6 hrs comet , 
med hvilken han egde så nära slägtskap ge- 
nom sitt korta perilieliska afsländ (^y^^rdel 
af jordens från solen) och hanans stora lut- 
ning (73| grader) *> 

Öfver de förnämsta hittills hekanta me- Comet- 
llioderna, att från treocenlriska observatio-"*^'',^!''"*" 

'O iiet-ba-» 

nei- bestämma comet- och planet-banor, harnors be- 
LiTTROw lemnat en upplysande afhand-'"j|!^J[|"^' 
hng *'^'). — Han visar deruti, huru pro- der. 
hlemets af Lagrange, Olbers och Gauss gif- 
na sei.skildta upplösningar kunna ur några 
gemens;irama giundformler häiledas. 

Genom de i flera fall tidsödande, tröt-' 
- tände och ändå hlott preliminära caltulerna 
som nödvändigt erfordras, innan sjeHva be- 
räkningen kan företagas af del resultat, 
hvilket man egentligen åsj'ftat, liar tålamo- 
det säkerligen ofta hlifvit afskiäckt och 
mången god observation lemnad alhleles 
ofi'ugtsam. — Hjelp-tabcllei" äroderföre här- 
vid af den hufvudsakligaste nytta , men de 
måste fiam lör allt vara så inrättade, att 
interpolalionerna äro der vida mindre be- 
svärliga än grundformelns eget stränga be- 
gaqnande; ett vilkor som man likväl sak- 
nat hos åtskilliga, hvilka med delta namn 
blifvit conslruei ado. — De äro af Ivenne 
slag: sådana som, i likhet med ephemerider 
i allmänhet, måste för hvarje år ä nyo utar- 

' •) IMiiih. Phil. J.imnal 1822, Ocl. p, iSa, 
• ») Aitr, JaliiK. 1H24» I', y". 



280 

betas och sådana, som under en längre lid 
eller för beständigt, äro användbara. — Af 
det första slaget kunna vi nu anmäla bäde 
Asiron. ScHuiwAcHERS Astrouomisclie llulfstafeln 
3^i's^,^.och Bah.ys Astronomical Tahles and Re- 
KKc.m.^ marks , såsom fullkomligt svarande mot silt 
bÅhIt. ändamål ocb såsom bevis på å^w ökade om- 
sorgen, alt liksom mångdubbla tiden för 
verksamhet i practiska undersökningar samt 
att derjemle göra dessa mera allmänt till- 
gångliga. — För a It på dera fästa den räknan- 
de astronomens uppmärksamhet torde vara 
tillräckligt nämna, att de, bland annat, inne- 
hålla Polstjernans apparenta ascension och 
declination både vid öfre och nedre cul- 
minationen för hvar dag, samt de så kalla- 
de Besselska och Pondska stjernornas appa- 
renta ascensioner och declinationer för hvar 
tionde dag i året *3. — Hvad åter det an- 
dra slaget af tabeller angår har äfven Scuu- 
MACHER börjat, alt på ett ställe förena dem 
Hjelp- genom sin Sainlun^ von HiilfstafelnAwaY" 
af ScHo-3' Jorsta hattet utkom sistledne ar, inne- 
MACHER. fattande: 

i:o Tabell att förvandla sljcrntid i me- 
del-tid och medel-tid i stjernlid af 

BURCKHABDT. 

2:0 Jemförelse-tabeller för olika Barome- 
ter- och iherniometer-scalor. 



*) Från och med 1823 har man äfven i Nati- 
tical Almanac infört en tabell, som för hvar 
io:de dag utvisar apparenta ställena af de 24 
principal-stjernorna , corrigerade för preccs- 
sion, aberration öch nulation. 



- 28l 

3fo Refiaclions-tabeller serskildt efter Bes- 
SEL, Brinkley, Garljni, Laplace, Gauss 

och llOUNG. 

^:o Tabeller för hÖgdniätning med Baro- 
meter, efter Laplaces formel, af Gauss. 

5:o Tabell för reduclion till meridian af nä- 
ra derintill observerade zenith-distan- 
cer, af Delambre. 

6:0 Tabell att genom corresponderande sol- 
högder finna middags-momentet, af 
Gauss •'). 

n:o Reductions-tabeller för Barometer-ob- 
servationer. 

8:0 Förvandlings-tabeller af bfige i lid och 
tid i buge, samt af tid i decimaler af 
ett djgn. 

9:0 Tabell för cirkel-bågars storlek, i radi- 
en såsom enhet. 

10:0 Tabell att finna stjernlidcn vid me- 
del-tids middagen för åren 1 8 1 o — 1 83o, 

Bland tabeller, som ganska ofta be- Tabdl 
höfvas, är också Bailys för ett Transit-^, ^°''.. 
instrumenls noggranna fixerande i men- instr. 
dian. — Härtill n3atjas vanligen följande^.j^''^*[^'^f 
tre kända methoder: observationer på pol- Baily. 
stjcrnan vid hennes ölrc och nedre rne- 



*) Da denna labcll liaij lill argument halfva 
liden mellan de bilda concspoiideraiide liug- 
derna iiiida [luii i' till C; sa kan man anse 
den frän 5' till i* for öfverflödi^', hviiken 
HAi.LASCirsKA beräknat i Astr. Jalirb. 182J p. 
i3«). • — Paucker (i Aiilaii") har iippgifvit en 
inclhode , alt finna niiddags-corrtclion, när 
mf)ln liindra, alt få de obseiverade hugdcrna 
liilll eoricspoudtiandc; 1. c. p. i iG. 



283 

ridian-passage; observationer pa circum- 
polar-stjernor, dS de öfvei- och under po- 
len gå genom meridian och observationer 
på culminationerna af tvenne stjernor, 
hvillias declinationer äro mycket siiiljak- 
tiga. — Baily har valt den sista ur det 
skäl, att de tvenne andra förutsätta läg- 
lighet, att kunna observera både söder 
och norr om polen, hvilken genombygg- 
nadens beskaffenhet sällan medgifves på 
andra än egentliga observatorier och ej 
Porla- alltid kan förväntas, der portabla Transit- 
_helt instrumenter skola uppställas, som vid fi- 

Transit- « • i ■ » • 

1 Instr. na geodetiska operationer äro så viga att 
medföra. — Dessutom beror man , då nä- 
ra efter hvarandra culmiiiarande stjernor 
väljas, ej här så mycket på säkerhe- 
ten i urets dragning, som i alla andr.-^ 
fall, då observationernas mellantid är 
betydlig. — Tvenne portabla Transit-in- 
strumenter *) har Chefen för Kongl. In- 
genieur- Corpsen helt nyligen låtit hitkom- 
ma från Jones i London och då man, 
jemte en tilltagande håg .för den practi- 
ska astronomien, äfven hos oss torde få 
hoppas ett mindre sällsynt begagnande af 
dylika för en pålitlig tids- och azimuths- 
bestämmelse så hÖgst vigtiga hjelpmedel ; 



*) Ett sådant instrument, med allt sitt tillbe- 
hör för en noggran justering: kostar endast 
20 Pund St. oeh ett välbeläget fönster kan 
lätt inredas för dess uppställande. — Tuben 
är achromatisk af ig tums längd på en i ( 
tums axel, som är genomborrad i ena ändan 
för härens derifrän skeende upplysning. — De 
verlicala haren äro blott tre. 



283 

sS liar jng efter samma princip som Bait^y 
uträknat och under N:o 2 vid slutet hi- 
logat en tabell för Stockhoinis observato- 
rium med nödiga reductioner för dess bruk- 
barhet inom hela Sverige ■•'^. 



*) Skilnaden mellan de stjernors polar-afstånd, 
som härvid användas, bör åtminstone vara 5o°, 
men då ett portabelt Transit-instrnmentsvär- 
Jigen kan riktas högre än 80" öfver horizon- 
ten, såJ)lir den nordligaste stjern- declination, 
som vid våra latituder i detta fall är bruk- 
bar, omkring 5o°, och följakteligen måste en 
nordlig sljerna alltid combineras med en syd- 
lig, livars declination äter kunde fä vara vid 
pass 3o", om hon i sjelfva horizonten vore syn- 
lig. — Detta förhii Ilande har bestämt grän- 
sorna för tabellen mellan 5o^ nordlig och io" 
sydlig declination, det horizontella argumentet 
är den nordliga declination och det verticala 
skilnaden mellan båda stjernornas afstånd frän 
polen, eller, som här blir detsamma, sum- 
man af deras declinationer. — Grunden för 
de motsvarande numrornas beräkning är föl- 
jande. 

Lät den nordliga stjernans declinatiora vara 
iV, den sydligas S, deras apparenta ascensiones 

rectae respeetive föreställas med JR , ^*; 
stjerntiderna vid deras passager genom med- 

lersta håret i tuben med T" T"; IR'^-B.'=, 

d^; T"'-T'=dT; L = observations-ställets 

latitud och y^=tul)ens aximuth : så erhålles, 

enligt SvANnLRc.s Exposition des operations 

en Lapponic &c. pag. 1 3?. , 

CosN. CosS 

A = {dT-dB.\-. ,v_L.c>^ 77 
iSin{N-\-iS)LosL 

i hvilken formel instrumentets afvikelsey^ från 

den sanna meridian blir ingen _, östlig, eller 

veslligj alltsom skilnaden dT — dJR bc- 

tinnts vara noll, positiv y eller negativ, — 



284 



Tabell Ännu en ann-on ta^jcll af Baii.y, alt 

^J[ •?■ finna en orts latitud jienom Polstiernans 

b»stamn.oJDservcraae zenith-uistancer utom inen- 



Co* N. CosS 
Factorn — r— TTTT— — -t; — - är i^ tabellen ulräk- 
Siii {jV-\-S) CosL 

jiad för Stockholms Obsei-vatorii latitud = 

5g°2o'35"=Z; men det är tydligt att, om a 

vore azimutli för en annan latitud /; så mäste 

Cos IV. CosS Cos I 



och följakteligen kan A nyttjas äfven för pol- 
högden 1 , endast man känner värdet af fa- 

' Cos I 

ctorn ^ — ^ = f, som äter är utsatt i den lilla 

CosL '' ' 

vidstäendc reductions-tahellen, så långt det 
inom Sverige behöfves. 

Exemp. I. Den i Jnlii i8ig. 

y Lyrae. . iV=32"27'iÄ"=i8'5o.'9"S;r«=i8'52'3/'3 

T Sagitt. ..»y^a^. 55i.^i=i8.55.39,7;7'i=i8.56. y, g 

. iV + ^=60.22 ^dM—-^ 3.29,9;f/7'= - 3. 32, 6 

Emot 6o°i?/ (eller jemt 60"^) under 32°27' 
(eller jemt 32°) svarar i tabellen i.6g; alltså 
^ = -2"7.i,69=-4"66 i tid 1 .. 

^=:-4"5G. i5=-b8,4o x båge] ^«^^^'S- 

Exemp. 2. Den i Jan. 1820. 

a Castor .N=32''i6';jR"=:7S3''/'3; r"=7'24'28"4 

£ Can.Maj 6'=>8./|4 ;.^'^= 6.5i.34,3 ; r-^=6. 52.45,Cv 

A^-}-^=6i. oi^^__^3,.33,o;rfr=-}-3i.42,S 
\ 47'-rf^=i+9"8. 

Argumenterna 61° och 32° ge factorn i.G6 
och således ,4=-j-9"Ö. i,ti(j=-^ i6"27 i tid 
östlig, ■ — Om denira observation h^^de varit 
gjord i Götheborg; så voi'e /=57°? ;/==<i,c)5o 
och transit-instrunientets alvikelse frän meri- 
dian = i6''27.o,95o = i5" 4Ö ösllig. 

^'är uict visar mide Itid , måste alltid dT. 
■]■ förvandlas i stjtrutid genom tilläggande af 



285 



ryktbara pvoLlemels både beqvamb'ga och^*''^'}^^' 
noggranna solutions-satt skall säkerligen Caily 



fix-stjeinornas acceleration under tids-förlop- 
pet dT; sä att, om T''= 1 2^ o'3 1 "6 ochr"= 

i2*42;9"2 medeltid, blir rfr=T"— r'4-5"2= 
3i'42'8, cnaedan 5"2 är nämnde acceleration 

pA r"— 7^(=3i'37"6). 

Samma stjern-passager, som blifvit obser- 
verade för transit-instriimentets justering, tje- 
na tillika, att undersöka felet i stjern-urets 
gång. — Enligt Biots Traitt d' Astronomie, 
Torne 3j Additions pag. i3o är nemligen 

' .C os IV ' 

der det positiva eller negativa värdet pä E 
visar, huru mycket uret går före eller efter. 

Sin{L—2V) i 

Factorn — — — — : — =F är fiir StocLliolms 
CosJV 

©bserv. latitud i tabellen införd under den nord- 
liga stjernans declination, såsom argument. — 
I det först uppgifna exemplet finnes baraf, att 
E=-{-27"5-4"5'6.o,54=-f-27"5-2"5=-[-25"o, 
eller att uret, vid passagen af y Lyrae, gick 
s.Vo för fort. — Jemför Pbil. Mag. bj Til- 
LOCH 1822, April, p, 281, eller Memoirs of 
tbe Astronomical Society of London 1822. P. f. 
Såsom sammanfogade st jern-par , livilka fal- 
la inom gränsorna för tabellen ocli till i frå- 
ga varande bchof äro sa mvckct mindre be- 
svärliga alt begagna, som deras apparcnta 
ascensioner redan (innas i Schusiachers Astr. 
Iliilfstafeln för hvar io:<le dag uträknade, 
kunna följande anföras: 



a Auriga; ocb P Orionis. 
et Auriga: och a, Can. Maj 
(t Virgin, och V Urs. Maj 
VI Urs. Maj. och i o. Libra; 
a, Coronac och ot, Scorpii 

1 et Caprir. och a, Cygni 

2 cj, Capric. och a, Cygni 



dM 


N-\-S 


— 2' 


54° 


-64 


74 


4-25. 


60 


-Go 


G5 


-5i 


55 


--.»8 
+ 28 


58 
58 



286 

ej undgå att, så ofta möjligt är, blifva 
tillitadt *> 
Machi- Babbage, ledamot af Vet. Societ. i 

öeri för Lqj^Jqh q(.\^ EdiubursT, har uttänkt ett 
naathcm. ° 



*") Man föreställer sig en splierisk triangel, dei* 
2! betecknar zenitli, P polen, iS" en sljerna och 
SQ en bäge genom S vinkclrät mot PZ. ■ — 
Lätst)ernansobserveradezenithdistance'iZ't9=s, 
hennes nordliga apparenta pol-afstånd PS=:p, 
timvinkeln ZPS=t , ob.servation<;-ortens com- 
plement-latitnd ZPz=\\j och PQ=M; sä blir 
Tan^ 11=: Cos t. Taiig /?] 



Cos ic }■ . » . I. 



Cos (\Li—u)=~ -Cos 

Cos p 

och från denna generella formel har Baily 
(för den händelsen då p och u äro så sina, 
att alla digniteter högre än p^ och T^ig^u 
kunna förkastas, hvilket inträllar vid Polstjer- 
nan) bevist, att 
■^'=z-ip- Siii-t.Cot.z^p.Cost 
'\-lp^.)Sin-t Cos t ... II. 

Samma eqvation har äfven Littroav, men på 
annat sätt, förut erhåliit samt, i Gorresp. 
Astronomique 1822, Vol. VI p. 70 ocli Astr. 
Jahrb, 1825 p. 174? meddelat en hjelp-tabel 
vid uträknandet af V^. — Baily , som närma. 
re granskat detta ämne, har genom antagan- 
de af B=^p-.Sm-t 
C=\pKSm''t 
förvandlat eqvation II till 

V =rz -f {p 4- C). Cos t — B, Cot z 
och med argumentet t (eller stjerntiden , som 
förflutit sedan stjernan var i meridian) con- 
struerat en fullständigare tabell förjB och C. 
Hon grundar sig pä p=i i"38", men är till- 
ka åtföljd af en liten corrections-tabell ,,der 
man igenfinner factorerna, hvamied B och C- 
böra multipliceras, när p^\°^W. 
Exempel. Lät /;>= i°38'; :; = 39°i2'i6"4 och 



i=4 =560°: så blir räkningen 



287 

macliinerie för Leräknande och tryctningtatellm 
af malhematiska tabeller, som otvifvelak-ning af 
tigt Lör anses såsom en Lland när varan Je^^BsxcE. 
tids skönaste uppfinningar. — Vid alla så- 
dana tabeller som medelst difFerancer kun- 
na uträknas (lill hvilken class äfven hö- 
ra de iogarithmiska, Irigonoraetriska samt 
större delen af astronomiens tabeller) är 
detta machinerle användbart, och de blif- 
va deri^enom construerade med en för- 
vånande hastighet, utan minsta fara, att 
något tryckfel eller räknefel på en hel 
sida insmygt sig, så. snart man controlle- 
rat endast det sista talets riktighet, ge- 
nom jemförelse med dess förut strängt 
beräknade utseende. — Om ej detta Öf- 
verensstämmer med machinens, så lönar 
det föga mödan, att sjelf uppsöka felet, 
emedan hela sidans omsättning blott lä- 
rer upptaga några få timmars tids-utdrägt. 
- — Då man till dessa förmåner af nog- 
granhet och ett förminskadt tankebesvär 
lägger den hufvudsakliga omständigheten, 



p=zi°'iS'o"oo, B = o°l'■i"S6=C^n"i^6. .1,7083744 
r= I, 19 Coi3(j°r2'i6"4o. . 0.0.S84629 

588i"io= '-38.1,19. .3.-}G9^f>^9. 77s8()H:-!73 

Cos. Go. 0.0,00 . .9.(">98i)7oo — //"(^G = — i'i7"uö\ 

3. 4004352. ..294o"59..= o°49- "> •''Of 
r =:3(). !■>.. i6,4"j 

v{/-39. r.9. r)9,93 

livilket värde pu W iifvon eihiilles af den 
sliaiif;a ibiinelii I. Om /; varit l°'i'J'/^f^" , 

sa liiide liiir, i sliillil Jur /> och C, enligt 
» c()np<tioii$-liil)cllen Li)rdt nyltjas (j2"Ö().o,()()i 

, ' = G7."42 Ocll 1" I()0,9Q0 =: i"i8.— Jciiifoi' 
Pliil. INIa^'. liy Tilmk:ii 1822, Junii p. 44^ 
ucli Julii p, 45. 

( 



I 

288 



alt alla de svara tryckniiigs-correcturen 
blifva öfverflödiga; så kan man visserli- 
gen ej annat, än på det ifrigasle önska 
att ideen i denna Ij^ckliga upptäckt måtte 
snart i hela sin vidd utföras, på det att 
därigenom de lör practiska calculens fram- 
steg ofantligt vigtiga hjclpmedlen verkli- 
gen må erhållas, hvilka man annars skul- 
le kunna misstänka vara af Babhagi:, i 
hans derom afgifna herättelse, med öfver- 
drift utlofvade. — Den betjdliga uppoff- 
ring af penningar och tid, som skulle er- 
fordrats för en mera omfattande samman- 
sättning af detta arithmetiska konststycke 
har inskränkt pröfniugen af dess möjliga 
verkstållbarhet inom de lättare räknings- 
försök, som med en modell i liten scala 
kunnat åstadkommas. — Tabellen 



41 


i3i 


383 


797 


1373 


43 


i5i 


421 


853 


'447 


47 


.73 


461 


9'i 


iSaS 


53 


'97 


5o3 


97' 


I Co I 


6i 


323 


547 


io33 


i68r 


1' 


201 


5q3 


1097 


1763 


83 


281 


641 


1 165 


.847 


97 


3i3 


6qi 


I23l 


1933 


ii3 


347 


743 


i3oi 


2021 



sora grundar sig på formeln x^ + x-\-^[i , 
då i stället for .r successivt insattes o, 1,2, 3 
8Cc. och der den andra differancen är con- 
stant, uträknades den af lilla machinen , 
som genom ett lod sättes i en oalbrulen 
jeran rörelse, så fort, att de 32 föista 
raderna voro färdiga på 2f minut oci» 
att 33 till 44 7.ifiror inom minuten lem- 

nades* 






28g 

nadcs, en skyndsamhct, som troligen skulle 
i längden falla besvärlig vid Llolla afskrif- 
iiingen af de utan hvila påföljande upp- 
gifterna *). 

Instrumental-astronomien hastar motl"^^'"'!" 
sin fuUkoniligliet med så stora steg, attastrono- 
snart synes föga återstå att dervid i en »ie. 
framtid förbättra. — Bessei. säger, att in- 
strumentet måste liksom elimineras ur* al- 
la observationerna, och då först kunna re- 
sultaterna betraktas såsom sjelfständiga. — 
Man kan yttra sig på det sättet; när man 
förstår, att granska sina instrumenter, så- 
som han gjort det med den Caryska cir- 
keln och nu gör med den nya meridian- 
cirkel, som han från PvJiinchen erhållit, och 
när man eger förmåga, att i detta afseen- 
de utföra undersökningar, som skola öf- 
verlräfla eller åtminstone motsvara den 
precision, hvilken en Reichenbach måtte 
liafva cftersträfvnt, då han åt en Bessels 
skarpsynt;! crilik skulle öfverlemna bedöm- 
mandet af sitt arbete. — Hvad astronomien 
bör vinna af on dylik granskning är emed- 
lertid lätt att inse äfvensom hvad hon 
verkligen förlorat deiigcnom , att Mural- 
tjvadranten i Greenwich, som Bradley 
nyttjade , men som efter hans död under 
ett foitsatt bruk småningom föisämrades, 
Libchöll så länge sin fordna auctoritet 
ulan pröfning, af de biistfäljighcler, som 
Maskei.yne, ehuru sent, måste hos honona 



') lidiiiJj. IMiil. Journal 1822, Oct. p. 274 och 
18?. i , Jan. ji. 122. 

A', r. /I. Arsb. iSaa. '9 



290 

erkänna. — Det ;ir i allmänhet svårt att 
iij)j<Läcka fel, som nian ej är van att söka; 
mail öiVertjgas da tÖrst om deras möjlig- 
het, och närvaro, om de leda til! niolsä- 
gelser, nog stora lör alt väeka misstanka. 
— Att eclipticans ohliqnitet vid vinter-sol- 
slåndet beianns mindre än vid sommar- 
solstandet visade, till exempel en orim-f 
lighet, som var fremmande lör Bradi.eys, 
men inkom vid sednare tiders observatio- 
ner, ehuru de nja instrumenteinas con- 
struction tj^^ckes försäkra om en öfverläg- 
sen noggranhet. — Skilnaden var dock 
större, än att den af refractions-fel kunde 
förklaras, och det återstod derföre ingen 
annan utväg, än att sluteligen söka dess 
orsak i de begagnade instrumenternas egen 
beskaffenhet. — Multiplicalions-cirkeln, som 
i grund af principen för hans conslruction 
liksom sjcli delar sina vinklar till den grad 
af finhet man helst åstundar, döljde här- 
vid, under vinsten af en så stor fördel, 
längst inflytelsen af sina fiån annat håll 
härrörande brister; men då dessa äter ej 
på ett afgöiande sätt kunde conlrolleras 
utan något instrument , hvars indelning ut- 
härdade en jemförelsé, så måste älven 
graderings-konslen först bringns till en hö- 
gre fullkomlighet. — Den nämnda cirkeln 
har också nu mycket förlorat af det för- 
ut oinskränkta förtroendet, sedan man fun- 
nit, att detta i en ganska betj-dlig mån 
måste nedsättas genom omöjligheten, att på 
honom vid alla tillfällen kunna använda 
nog pålitliga justerings-melhoder. — Man 
kan ej neka Tuolghton vitsord i detta af- 



2g t 

seende. I en afgifven berättdse om Mul- Muiti- 
tiplications-ciikeln och om Altiluds- och ^ons- 
Azimuth-cirkehi ~) imiehallaiicie heskrif-^itit"''* 
ning om dessa Låda iustiumeuters olika luun,- 
inrättning, justeiings- och observations-sätt cirtela. 
jerate en anställd jemförelse dem emellan, 
yttrar han sig sluteligen: det är dcrföre 
min tanka, att instrumenternas förbättrade 
indelning i allmänliet måste medföra Mul- 
tiplications-ciikelns afskalfande, ocli törhän- 
d.« skall en framtid finna sig föranlåten, 
att sjunga hansreqviem vid berättelsen om 
de stora tjenster han på sin tid gjort deJi 
practiska astronomien, då en ofullkomli- 
gare och gröfre delnings-konst behöfde 
hans tillvarelse. 

Reiciienbachs sä kallade Unlversal-in-Univer- 

strnment, som i sjg lorenar 1 ransit-nistru- stru- 
tnenlet och Allilnds- och Azimuth-cirkeln, •»'^n'- 
är af astronomerJie i Prag till sin hufvud- 
sakligaste inrättning beskiifvet ''*^, 

Såsom föibättiingar af Reflexions-tele- ÄUrc 
sc«net äro, under hela det sistföiflulna är- .'^"'^^* 
hundradet, endast tvenne förslag uppgif- vid 
na; det ena af Lk Matue och det andra ^9"*=" 
;»f lJi;nrK.HARr)T. — Den förslnämntles ideeTeicsco- 
blef af llKascriEi, med utmärkt fördel be-jj^^"^'^^^,. 
gagnad och Jjestår i borttagande afdennEocii 
lilla plan:i spegeln i Newtons telescop samt^"'^*^''" 
i en gifven lutning åt stora concava spe- 
geln, så att de jjåfallande strålarna fråa 
objeclet blott genom en enda reflexion för- 
enas vid sidan af tuben i focus för en. 
dervarande oculäipiccc af vanlig beskaf- 

') IMiil. Mag, hy Tiu.och 189.2, Aug. p. m3. 
•O) Ablr. Jaiub. iba/j , p. i49. 



HARirr. 



agn 

fenhet — Burckhardts inventiou ålcr åsjf- 
lac]e allenast vinsten af en förkortning i 
telescopets längd, möjlig i det Gregorianska, 
medelst en rund plan-spegcl, hvars dia- 
meter, delad raidt itu af tubens axel,vav 
hälften af den stora concava spegelns och 
som, vid halfva alståndet mellan denna 
och dess bränpunkt , upptog de reflecterade 
strålarna samt, i stället för den vanliga lilla 
motvända concav-spegeln, återkastade dem 
till oculärets focus i den stora spegelns 
centrala genomborning; men i NeAvtonska 
telescopet, emedan ingen dylik perfora- 
tion der fanns, skulle åt den lilla, på of- 
vannämnde sätt placerade, plan-spegeln 
gifvas en sådan lutning mot conen af de 
reflecterade strålarna, att dessa nödgades 
återstudsa till ögon-glasets focus vid sidan 
bakom den stora spegeln, hvarifrån de 
upphemtas. — De tydliga olägenheterna af 
denna construction äro emedlerlid på intet 
vis ersatta genom den ringa fördelen af tele- 
scopets förkortning. — Svårigheten, att gif- 
va en så stor plan-spegel sin exacta figur, 
IjusfÖriusten vid en vinkelrät reflexion 
och den omständigheten , att plan-spegeln 
sjelf bortskymmer én sä bet^^dlig del af 
de i tuben ingående strålarna äro också 
tillräckliga orsaker, hvarföre ej projectet 
blifvit verkstälidt. — Alla, som ega nog er- 
farenhet i benyttjandet af nu kända re- 
flexions-telescoper, lära deremot medgifva, 
alt den Newtohska formen är den bästa. 
— Den, är enkel, minst blottställd för 
rubbning af tillfälliga händelser, för all- 
männa bruket i mindre måtlslock tjenli- 



^9^ 

gare, än den Gregorianska och derjerate 
den enda practicabla, när frigan är onx 
-instiumentcr af stora dimensioner. — Det 
är för öfrigt läLtare, att erna den rikliga 
skapnaden hos jtan af en hel , än hos en 
-genoraborad metall-sjiegel; den spheriska 
aherrationen hlir mindre, då^blott en sphe- 
risk spegel behöTves och mängden af ljus, 
som från den lilla sneda plan-spegeln re- 
flecteras, blir ostridigt större än den, som 
genom vertical reflexion crhäiles. 

Om man kunde umbära de smä speg- 
larna i telescoper af måttlig längd genom 
den stora spegelns lutning eller genom en 
sned men följakteligen vrängd reflexion, 
såsom Le Maire först uppgå f; så vore der- 
före det Ncwtonska telescopet, alt anse för ^ 
ett till alla delar fullkomnadt verktyg, 
helst lÖrtjenslen af det förbättrade constru- 
ctions-sättet är obestridlig hos större in- 
slrumenler af denna beskafFenhet, hvilka till 
sin längd öfversliga 20 fot *), då väl in- 
genting är enklaie, än alt med lillhjelp af 
ett enda oculär-glas efter behag förstora 
bilden frän en enda spegel. — I små tele- 
scoper är likväl denna utväg alldeles olemp- 
1ig ocii i practiskt hänseende var det för- 
denskull högst vigligt, all , så mjcket möj- 
ligt är, söka på annat sätt undanrÖdja 

'■>) Ramaue (i Aberdeen) liar coiistnieiat elt tele- Slort 
scop, der den stora spe^-elns local-dislance R^-dc- 
är 25 fot ocli diameter i5 iiiclies;så att det ^'^j"^ 
är, näst det Ijekanla Hersciiels, större än nä- ^co)) af 
got som finnes. — Förstoriiiijen går lian 'JoRamaoe. 
till l5oo ocli nicclianisincn vid handleraiidet 
Uirer vara ganska enkel. — Tliil. May. by TiL- 
Locu. Vol. LVII p. 455. 



294 

olägenheterna af den lilla planspegelns an- 
nars oundvikliga begagnande. 
Tclg. Det ar Buewster, som vi nu liafva alt 

8cop aftacka för det lyckliga resultatet af ett så- 
sthT dant försök och för en ny, till alla di- 
mensioner lika lemplig, art af Reflexions- 
telescoper, der oftanämnde lilla planspe- 
gel ersattes af ett litet acliromatiskt utåt 
lutande prisma, hvarigenom den stora spe- 
gelns reflecteiade strålar brytas till oculär- 
glaset vid sidan af lubröret. — Constru- 
ction är så simpel och den opliska för- 
delen deraf tyckes vara så otvifvelaktig, 
att man bör kunna hoppas lå se den snart 
"verkställd. — Ljus-förlusten, som af bryt- 
ningen genom prismat förorsakas, bör, till 
följe af anställda experiraenter, ej stiga till 
en femtedel af den, som planspcgelns 
reflexion förut medförde, och deviation i 
. strålarnas påräknade väg är dessutom vid 
refraclion mindre än vid reflexion i sam- 
ma fölhållande som i : 5, om ytorna vo- 
ro af lika felaktig beskaffenhet, h vilken sed- 
nare man likväl vid glas-slipning mycket 
mindre befarar än vid metall-slipning. — 
Brewster anmärker föröirigt, alt genom 
fyra prismers användande, hvaraf hvarde-r 
ra uppfångade sin fjerde-del af den från 
stora spegeln reflectcrade Ijusconen , blef- 
ve det .möjligt för fyra personer, att på 
samma gång, vid hvar sin af tubrörets fy- 
ra sidor, observera sammu phenomen, sä 
vida detta lemnade nog starkt ljus för en 
sådan slrål-fördelning, hvilket äfven kunde 
med det vanliga Newtonska telescopet åstad- 
kommas genom en liten pyramidal-spegcl. 



hvars ytor, iiiuler ()(v graders iabördes lut- 
ning, alla sammaiigiMgo i Jjus-coneiis axel 
och deieiiiut egde en gemensam incliiia- 
tion af 45° '-'). 

Amici (i Modena) har u])pfunnit cttl^'^"cxi- 
inslrumenl, som han kalhir Rcilexions-Sc-cior af 
ctor, hvarmed hehi 180 graders vinklar -'^*"<^'- 
,liunna utan Ijiis-lörlnst (i])|)malas. — Hvacl 
som genom de bada speglurna i den van- 
liga Octanten eller Sextanlen förrättas, 
sker här medelst tvenne lika prismer. — 
Det ena är, vid sin rätvinkliga och lik- 
benta triangidära bas, förenadt med instru- 
mentets alidad, sa att det slår vinkelrätt 
mot Sectorns plan och att dess ena vassa 
kant kommer midt öfver medelj^unktcMi för 
limben (^som upplager en båge af 90°) 
der alidadens röielse afläses och ulvisar 
storleken af den vinkel, hvarmed prismat 
pä samma gång biifvit på kanlen kringvri- 
det. — Det andra prismat åter är på ett 
motsvarande sätt fästad t vid sjeHva planet 
af Sectorn, så nära inlill det förra, att 
ytorna, som hos hvartdera förena de 
triangdläia basernas mot räta vinkeln 
slående eller längsla sidoi-, nästan lioin- 
ma i conlact med hvarandra och blilVa 
fullkondigen j)arallela,då nonirns noil-puukt 
inliäffar pä limbens. — Tuben, so))i ined 
sitt objecliv-glas räcker nära inlill pr.ismer- 
nas båda sammanparade kanter, och hviirs 
axel, under alla eiibrtlerliga rörelser, må- 
ste bibcliållas i cll jjarallell liige mot Sec- 
tors-planel, upphares bakom prismema på 



*) EdiuL. riul. Jouinul 182?., Oct. p. 323. 



296 

en arm, hvilkeii kan vridas omkring Scc- 
torns medel-piuikt ät höger och venster, 
och är dessutom äfven en annan parallel 
sido-rörelse för tuben möjlig på den lilla 
axel, som serskildt förenar honom med 
armen. — Ett lock med circulär öppning, 
hvilkcn endast till hälften betäckes af ett 
efter behofvet mer eller mindre mörkt 
skjmglas, kan påsättas tuben framför obje- 
ctiv-glaset och tjenar, att moderera den 
Händande bilden från prismat, som vid 
observation vändes mot för starkt lysande 
objecter. 

Amicis sätt, att mäta vinkeln mellan 
Ivenne föremål, grundar sig på strålarnas 
brytning vid ingången genom.de yttra två 
små prism-ytorna, hvilka blifvit riktade 
mot objecterna, den ena medelst alidadens 
skjutning och den andra genom hela in- 
strumentets förut verkställda vederbörliga 
vridning; deras derefter skeende reflexion 
vid den större ytan och slutliga refraction 
vid utgången ur de mot objectivglaset vända 
ytorna. — Om man nemligen föreställer sig, 
att endast det rörliga prismat begagnades;så 
är klart 1:0, att den med blotta tuben di- 
rcct sedda bilden af samma aflägsna object 
måste infalla på den medelst prismats re- 
fractions och reflexions verkan afmålade, så 
snart, genom alidadens flyttning på noll- 
punkten, prismat bringas i den ställningen, 
att den triangulära basens längsta sida hlir 
parallel med tub-axeln och 2:0, att, om 
tubens läge blifvit oförändradt under det 
alidaden kringvridits 45° ät den halfdeltn 
af objectiv-glasct, som i fÖrra ställningen 



^97 

af prismat bortskymdes ^eller lill dess 
den förra direclions-Iinien af längsta bas- 
sidan gör 4^ graders vinkel med tubens 
axel) sä måste prismats bildea* från alla 
objecter, hvilka funnits inom ett verkligt 
yinkul-afstånd af liela 90 grader från noll- 
punkten, hafva successivt inträffat på det 
första, endast genom tuben observerade 
ocb i medel-punkten af dess synfält allt- 
jemt qvarbållna, objectet. — Ett annat lika- 
dant prisma framför objectiv-glasets ännu 
fria balf-del skulle der förorsaka enalianda 
effect, och genom de ofvannämnda båda 
prismernas gemensamma verkan blir det 
alltså möjligt, att mäta en vinkel af 180°, 
eller något mera till följe af glasets refra- 
ctions-vidd. — Instrumentet är redan pröf- 
vadt af v. Zach, hvars deröfver kungjorda 
högst fördelaktiga yttrande lem nar det ett 
bestämd t företräde framför den hittills bru- 
liade Hadleyska uppfinningen *) och Dol- 
i.OND har begjait att förfärdiga Sextanter 
efter Amicis princip ^'■'). 

Vid de förut oratalta små afständens Hjelp- 
observerande emellan Solen och Venus af ^^^^ 
Woi.i, ASTON, har hau äfven uppgifvit ett tunna 
medel, att kunna nog tydligt urskilja det^^^^inT- 
svagarc ljuset af en j)lanet eller fixsljerna ter och 
i solens granskap. — Då Ijus-glimret, som*'|^T"J"" 
härvid faller på objectiv-glaset, förorsa- solen, 
kar den mest hinderliga oredan och u te- -yyojt^^. 
stängandet af allt fal.skt ljus är ett nöd- stoh. 
vändigt vilkor för observationernas fram- 



•) Pliil. Ma^. by TrtLocu, 1822 Oct. 
<'*) Ibid, 1822, JNov. p. 390. 



298 

gSng; s3 gjorde lian försök med en slags 
skäim, hvars afstund och. öppning var af- 
passad efter objectivets focal-distance och 
tubens egen öppning. Objectiv-glaset pu 
den tub han nyttjade egde en tums tver-, 
linie med 7 tums focal-vidd , och han 
fann att ändamålet bäst uppfylldes, då skär- 
men, med ett rundt utskuret hal af lika 
storlek som tub-öppningen, inrättades till 
6 fots afständ framför tuben. — För stör- 
re telescoper blir dock en häremot svaran- 
de skymnings-apparat genom det ökta af- 
ständet högst obeqväm, hvarföre hän fö- 
reslär, att till en viss form äfven betäcka 
ytan af sjelfva objectiv-glaset. — Om på elt 
glas af 4 turas öppning lemnas obetäckt 
en tvers öfver gående yta af en tums bredd, 
sä skulle skärmen, med en utskuren rim- 
sa af samma storlek som det fria glaset, 
derifrån behÖfva anbringas på endast fem 
fots afständ och ändå 5 gånger starkare 
effect erhållas, än med den tub Wollaston 
på först anförde sätt begagnade, så att en 
planet eller en fixstjerna af i:sta storleken 
kunde synas vid ej mer än en grad från solr 
skifvan. — i Härvid bör likväl iakttagas, att 
direction af den band-lika öppningen på 
glaset och skärmen alltid måste kunna vri- 
das vinkelrätt mot linien, som samman- 
' Linder solens och den observerade sljer- 
nans medelpunkter. 
Chrono- RiEUssEC, Kouungeus i Frankrike ur- 
^"^ny ' makare, har påfunnit en så kjillad Chrono- 
VPP'^"'graph, hvars inrättning är följande. — SjelC- 
RiEussEc.va urtallein är rörlig omkring en axel, som 
genomgår hennes medelpunkt, vinkvlrält 



^99 

mot hennes plan. — Hon ä^r vid peripbe- 
rien indelad i 60 lika delar, livilkas noll- 
punkt fullbordar ett helt omlopp under 
en tids-minut, så att de hvarannan när- 
mast påföljande delnings- strecken kemma , 
genom den angulära rörelsen, att efter en 
secunds förlopp succesivt svara mot e'tt 
vid boiten fixeradt märke. — De undertiden 
förbiflutna minuternas antal tillkännagifvas 
af en annan serskildt framskridande visa- 
re. — I samma ögonblick, som ett obser- 
veradt pbenomen inträffar, trycker man 
pä en knapp, och en slags liten penna, 
eller metall-udd, genomgående en med 
olj-svärta fylld con, hvars öppna spetsar 
anbragt midt emot noll-punkten, teclinar 
genast ett märke på det ställe af ur- 
taflans graderade ring, som då passerade 
förbi begynnelse-punkten för tids-secun- 
dernas afräknande. — Ju finare det på taf- 
lan sälunda qvarlemnade pniiktaiärket kan 
åstadkommas och ju större hennes omkrets 
är, ju finare kan äfven bråk af Secunder 
estimeras, genom jemförelse mellan afstån- 
den frän de båda närmaste delnings-strec» 
ken, som omsluta den delnings-enhet, på 
hvilken punten infallit. — På RiEtJssEcs 
chronograph, till sin vidd lika med en stor 
lick-chronomeler, kan fjerde-delen af en 
secund lätteligcn bedömmas genom den 
förträllliga mechanisme, som han förstått 
använda och hvai igenom han, efter den 
noggrannaste pröfning, äfven uppfyllt det 
Iiufvudsakliga vilkoret, att sä väl taflans 
jemna rörelse tj det nnnsta lider af det 
nämnde märkels tjdliga påsättande, soiu 



ooo 

att delta slår i en alldeles ' Ögonblicklig 
förbindelse med knappens pålryckning. — 
Ur dessa skiil ar också cbronographen, ef- 
ter Pronys och Breguets fulländade gransk- 
ning , af Franska Vet. Acadeniien ap- 
proberad, såsom varande ett till flera be - 
hof ganska väsendtligt och oumbärligt in- 
strument '''^. 
Fattons Fatton har åfvén i England erhållit 

rade Patent på en förbättring vid chronome- 
cbrono- trär, h varigenom observations momentet på 
' °^*^'^^" dessa angifves utan hinder för secund-vi- 

sarens fortgående rörelse *'"'3. 
Härd?» En ny af Hardy (i London) uppfun- 

Pen^ei- ^^^^^ inrättning i pendel-ur är mycket be- 
ur. römd *^"-*^). — Pendel-linsen utgöres der af 
en qvicksilfvers-column af 8 tums högd 
och 2 tums tverlinie, hvarigenom hela den 
fordna sammansatta compensations tillställ- 
ningen undvikes. 
Geo- Carezzini (i Piedmontese) har inven- 

*^oc*h terat tvenne runda taflor, som han kallar 
heiioc. den geocentriska och heliocentriska, med 
^af\ hvilkas tillhjelp man, utan någon mathe- 
Cakez- matisk kundskap, kan till alla delar få be- 

ZINI. , • 1 II 

grepp om sljcrnornas lopp och phenomener- 
na på himnielen , eller upplösa åtskilliga 
problemer, rörande sol, måne, planeter, 
fixstjernor, förmörkelser &c. ; inom nå- 
gra minuter bestämma middags-linien; få 
veta timmen om natten utan klocka och 
under resor aldrig misstaga sig om norr- 



'-) Annales de Cheniie et de Physique 1821 j Dec. 
**) ri.il. RIag. hy TrLLccu 1822, Oet. 
''-"•*) Aslr. Jahilj. 1824, p. Hf- • 



3oi 

slrecket *). — Skada att uppfinnaren, ge- 
nom en fullständig beskiifuing pä sina en- 
kla observations-^raethoder , ej ännu lärt 
oss begagna detta verkeligen nja slag af 
astronomiska taflor. 

Ett nytt observatorium är, p3 Ami-Nya »^ 
ral Greigs föranstalltande, bjggt i Nicola-^ricr i 
jew vid svarta Hafvet (4ö°58'3o"norr om.Nicoia- 

eqvator och i '58'4 5'' Öster om Paris) hvil-^Sidaey. 
ket kommer att förses med instrumenter frän 
Miinchen. Astronomen är Knorre från Dorpt. 
— Också RiiaiKER har fljttat till Sidney på 
Ulimaroa , för att frän det der nvlisren an- 

"111 • • *' 

Jagda observatormm arbeta till astronomiens 
framsteg under 34 graders sydlig latitud 
och 10^9' longitud öster om Greenwich '''■■^. 

Tillika med sina framsteg upptecknar Delam- 
sluteligen astronomien äfven sina förluster^ 'J^^f,^ 
och hennes minnesgoda tacksamhet glöm- Hsa- 
mer aldrig de bortgångnes namn, som ^^'ij";^ 
bidragit till gk^insen af hennes egen ära, — 
Delambre, född d. 19 Sept. 1749? fogden 
19 Aug. 1822, och Hersciiel, född den. 
1 5 No v. 1733, följde honom den 27 i 
samma månad. — Den förre afmätte jor- 
den och den sednnre uppläckte vär ytter- 
sta planet med dess mån-syslcm: — hade 
de ej mera uträttat under sin lefnad, så 
vore detta redan nog för deras fÖievigan» 
de i astronomiens häfder. 



<») IMiil. Maf^, Vol. LVir. 

•*) Abtronj jahrb. iÖ2J,p, 24S och iSaS p. cio3. 



3o* 



Nya Böcker. 

Inländska. 

Fböberg, J. P. , Utkast till Läran om Grundei*- 
na lör Tidräkningen, Westeräs, 8:0 

KjELLiN, C. E,, Försök till en Elementar Läro- 
bok i Astronomien , innehållande , jemte inled- 
ning till Läran om Globerna, en korrt un- 
derrättelse om Verldssysteniet j samt An~ 
njisning att la?-a kllnna Stjernorna_, med 3 
Plancher, Stockholm, 8:0 

Kärler , L. A., Naturens Under, Försök till en 
populär framställning af Stjernkunnighetens 
och Naturvetenskapernas Resul täter i deras ' 
sammanhang 2 delar, raed i Jord- och 2:ne 
Mån-cartoi' , Stockholm , 8:0 — Ölversättarens 
afsigt är här i betydlig mån föi felad , så framt 
den endast varit, att med ett dugligt arbete 
rikta vår vetenskapliga litteratur. 

Lagerhjelm, P. , af Forselles, J. H. och Kall- 
STENius, G. S. Hydiau tiska Försök, anställ- 
da vid Fahlu Grulva, äien 181 i-i8i5, Andra 
(och sista) Delen, pä Bruks Societetens be- 
kostnad, Stockholm 8:0 — Första Delen ut- 
kom 1818. — Man bör hoppas, all den akt- 
ningsvärda Societet, hvars frikoslighet skänkt 
oss dessa försök, äfven måtte, genom besör- 
jandet af deras öfversättning, lemna utländska 
författare i samma vigtiga ämne tillfälle, att 
lära känna och begagna elt arbete, hvilket i 
alla afseenden kan täfla med deras och ge- 
nom sitt vetenskapliga värde ostridigt är ett 
bland de förträffligaste, som någonsin i Sve- 
rige utgifvits. 

Saint-Pierre, Beknhabdin DE, Forskningar uti Na- 
turen, öfversättning af J. F. Jonsson, 3-7 De- 
larna , Stockholm 8:0 — Ibland mycket an- 
nat kan man här läj-a sig, huruledes man 
bör forska i naturen, för att fi jord-axeln ett 
stycke längre än eqvatorns diameter. — Mån- 
' ne bevisnings-methoder, hvilka leda till slut- 
satser af dylik beskaJlenhet, föVtjena att i när- 



i 



3o3 

▼ärande tid hedras med mödaij^ ^^.c.o ^P^ öf- 
versättninf^? ,. = • 

Samlingar i allmän Physik, i:a Delen (F*r,agmenter 
af Natur - Pilosopliicns och Katur - lärans 
Historia. D:o af Meteorologiens) Stockholm 8:0 

/ Kongl. J^eAenships Academiens Handlingar 
för sistlcdne år , förekomma'. 

Theorelisk undersökning om vattenstrålens con- 
traction af F. Rudberg, 

Öfverensstämmelsen mellan undersöknin- 
gens jesultater och de noggianna Fahlu-för- 
söken ökar här förtroendet förtheoriens påfun- 
na formler. 

Mathematisk Theorie om de capillaira pheno- 
nienerna, Fortsättning, af F. Rudbf.rg. 

Försök, att förklara Indernas Verl ds-ål drar. 
Ojvanföre omnämndt. 

Andra och tredje Bidraget till geographiska longi- 
tuds-be&lämningar, af G. Bohr. 

Solförmörkelsen den 7 Sept. 1820 har här 
gifvit longituden öster från Paris för följande 
4:ra orter pfi den Skandinaviska Halfön: 

Observatorium i Bergen ... o ii'48"l 
Observatorium i Christiania . . 0.3333, 5 
Mcniai Klockstapel i Nyköping . o.58.4o,3 
Observatorium i Upsala . . . i. i. 8,2 

Utländska. 

Akgelander, F, W. a., Untersiichungen iiber die 
Bahn des grossen Cometen vom Jahr 181 1, 
Königsberg, gr. 4:"- 

BoDE, J. F., Anleitung zur Kcnntniss des geslirnten 
Himmels, neunte sebr verb. AufJ., Berlin 8:0. 

Emcke, J F., Entfernung der Sonne von der Er- 
de , aus dem VeniH-Durchgange von 1761 her- 
geleitet, Gotha 8:0; ofvanföre omnämnd. 

FniES, J. F. , Die mathematisthe Nalurphilosophie, 
nach pliilo^ophischer Methode bearbeitet, Hei- 
delbtig, 8:0. 

Jamie>.on, Alex., A Celestial Atlas, comprising a 
Sysit lualic Displuy of th«; Heaveiis in a Series 
of Thirty Maps, — Illustratcd h^ Scicntific 



3o4 

Descrlptions of their Contents; and accom- 
panied by Catalogues of the Stars — Willi 
Astronomical Exercisos. 

LiTTBow, J. J., Annalen der K. K. Stcrnwaite In 
Wien I und 2 Tk , Wien , gr. Fol. 

PiAzzi, Lehrbuch der Astronovnie» aus dem itali- 
enischen iibersetzt von Westphal, 2 B., Ber- 
lin, 8:0. 

Reddle, a., Treatisfi of Navigation and Nautical 
Astronoraie adapted to Practise and the Pur- 
poses of Elementary Instruclion. 

ScHUBERT, G. H., Die Urwelt und die Fixsterne, 
eine Zugabe zu den Ansicliten von der Naclit- 
seite der riaturwissenschaft , Dressen 8:0. 

South, James, Practical observations outlieNau- 
tical Almanac and Astronomical Epheme- 
ris, 8:0. 



N:o I. 



N:o 



3o5 



-s^ 




S? 




^? 




n » 

"t er 


Factor 




Factor 


£?S- 


Factor 


3 ^ 




P " 




B ^ 




0° 


0.00073 


3i° 


0.00245 


61° 


0.00752 


I 


076 


32 


255 


62 


778 


3 


078 


33 


266 


63 


8o5 


3 


083 


34 


277 


64 


833 


4 


086 


35 


288 


65 


861 


5 


089 


36 


299 


m 


890 


6 


093 


h 


3io 


67 


9^9 


7 


097 


38 


321 


68 


949 


8 


100 


39 


333 


Ö9 


982 


9 


io3 


40 


345 


70 


0.01018 


lO 


107 


4' 


357 


71 


o58 


( I 


1 1 1 


i2 


370 


72 


098 


12 


ii5 


13 


384 


73 


1 39 


r3 


120 


i4 


400 


74 


180 


'^ 


125 


45 


4i(- 


75 


223 


i5 


i3. 


l^> 


432 


76 


268 


i6 


i3(: 


i7 


44r 


77 


3i4 


'7 


143 


48 


466 


78 


36o 


r8 


'47 


j^ 


479 


79 


407 


'9 


i5:' 


5o 


497 


80 


454 


10 


i5( 


5 1 


5r8 


81 


5o4 


i\ 


1(55 


52 


53o 


82 


554 


■il 


17-^ 


53 


56o 


83 


6o4 


33 




}j 


582 


84 


659 


^j 


18.^ 


.).) 


(io4 


85 


71(5 


'.5 


ir/; 


5(i 


627 


86 


776 


ii() 


20 1 


•"'7 


65! 


87 


836 


•^7 


2r3 


58 


675 


88 


M 


0.8 


2 20 


">9 


70(, 


•^9 


956 


|V 


228 


<5o 


0.00726 


90 


0.02202 


JO 


0.00 2 3<^) 




" 







20 



3o6 



jV. 



•c 



N 



4o" 4S° 47° 46° ^r," 44° 43° 40,° 41° 40° 



50 
o 

5 1 

f.2 

53 
54 
55 
56 
57 
58 . 

59 
Co 
61 
69. 
63 

ti 

66 
67 
68 

69 

70 

y» 

'^ 

'/ 

78 

79 
So 



1.646 

1.622 

1.598 

1.576 

.554 

,533 

.5 1 2 

■492 

.4-2 

.453 

1.433 

i.4i5 

1.396 

1-379 
i.36i 
1.343 
1.326 
i.3io 
1.293 

1.277 
1.261 

1.^45 
1.229 
1.2 1 3 

i.i9« 
I i83 
1.168 
i.i53 
T.i38 

1. 1 23 

Ii 109 

0.253 



1.679 

i.6.>5 
i.63o 
1.607 
1.584 
1.562 
1.540 

1.519 
1.498 
..478 
1.458 

1.439 
1.420 
1. 401 
1.383 
1.365 
1.347 
1.329 
i.3iä 
1.295 
1.278 
1.262 
1.245 
1.229 

1.2l3 

I- '97 

1. 181 

1. 166 
1.1 5o 
i.i35 

0.274 



1.712 

1.686 
1.661 
1.637 
i.6i3 
1.590 
1.567 
1.545 
1.524 
i.5o3 
1.482 
1.462 
1.442 
1.420 
i.4o3 
1.385 
1.366 
1.348 
1.330 
1.3 1 2 
1 2n5 

1.2^8 

1.260 
1.244 
1.227 

1. 210 

1.194 
1. 178 
1.162 



0.294 



744 



1-717 
1.691 

1.666 
1.641 
1.617 
1.593 
1.571 
1.548 
i.-5-i6 
i.5o5 
i-4'84' 
1-463 
1.443 
1.423 

i-4o4 

1. 384 
1.365 

1-347 
1.328 
i.3io 
1.292 
1.275 
1.257 
1.240 

1.223 
1 .206 
1.189 



o.3i3 



(16 



I 

1-74 
719 



1- 

I -693 

1668 

1.643 

1618 

1.595 

1.571 

1.549 

1.526 

i-5o5 

1-483 

1-462 

1.442 

1.421 

1.401 

1.382 

1.362 

1.343 

1.324 

i.3o6 

1.287 

1.269 

I.25l 

1.234 
1.216 



.332 



i-8o3 

'•775 

'•747 
1.719 

1.693 

1-667 

1-642 

1-617 
1.593 

1.570 

1.547 

1.524 

1.502 

1.480 
1.459 
1.438 

1-417 
1.397 
1.377 
1.357 
1.337 

i.3i8 

1-299 
1.280 

1.262 

1.243 



i.83i 
1.802 

1 • / ; ■' 
1.745 
1.717 
1 .691 
1.664 
1.6.39 
1.614 
1.590 
1.566 
1,542 
1.520 

1-497 
1.475 
1.453 
1.432 

1.411 
1.390 
1.369 

1-349 
1.329 
i.3io 
1.290 
1.271 



o.35o 



1.858 
1.828 
1.798 

1-769 
1.740 
1. 713 
1.686 
1.639 
1.634 
1.608 
1.584 
i.56o 
1.536 
i.5i3 
1.490 
1.467 

1.445 
1.423 
1.402 
i.38i 
i.36o 
1.339 
1.319 
1.299 



0.368 



1.004 

1.852 
1.821 

1-791 
1.762 

1-734 
1.706 

1.679 

1 .602 

1.626 
1.600 

X.576 

i.55i 
1.527 
i.5o3 
1.480 
1.457 
1.435 
1.413 
1.391 
1.369 
1.348 
1.327 



90 



.385 



0.401 



1 
'.876 

1.844 

i.8i3 
1.783 
1.753 
1.724 
1.696 

1.669 
1.642 
1.616 
1.590 
1-565 

1.54° 
1.516 
1.492 
1.468 

1.445 
1.422 

1.400 
1.378 
1.356 



1.931 

1.898 

1.86.^ 

1.833 

1.802 

1.771 

1.742 

1.713 

1.685 

1.65, 

i.6'3o! 

1.604' 

1.578, 

1.552 

1.527 

I 5o2 

1.428 

r.4^4 
1.431 
1.407 

1.385 



0.41J 0.433] 



3o7 



39° 



3(i° SS" 



.V|° 



3i< 



50° 


I.qSB 


5i 


1.918 


5'^ 


1.885 


53 


I.S52 


'>■'! 


1.820 


55 


1.788 


56 


1--58 


57 


1.728 


58. 


'•6^9 


59 


1.67 1 


60 


1.643 


61 


1.616 


62 


i.5Sc) 


63 


1.563 


64 


1.537 


65 


I OII 


66 


1.4S6 


67 


1.462 


68 


1.4.38 


69 


1.4.4 


F 


0.447 



1.973 


I-99'' 


2.010 


2.026 


2.040 


2.o53 


2.065 


2.075 


1.933 


1.956 


»•97? 


1.9S7 


2.0.1 1 


2.0 1 3 


2.023 


2.033 


1.903 


I.0.!O 


1.930 


i.y5o 


l.yr.2 


1.973 


i.<)83 


»•99'^ 


1.869 


1.883 


l.goo 


l.i)l3 


i.yj.) 


1.935 


•.944 


1.952 


1^36 


1.85 1 


1.865 


1.878 


I. »88 


i..8()8 


1.90G 


1.913 


i.So4 


1.81S 


i.83i 


1.843 


1.853 


1.8G2 


1.869 


1.H75 


1.773 


1. 7 86 


'•79-^ 


1 .809 


1.818 


1.826 


1.833, 


1.838 


1.742 


1.755 


1.766 


■ .776 


1.784 


1.792 


»•797 


1.802 


1.712 


1.724 


t. 733 


»•744 


1.7.11 


1.758 


1.7G3 


1.76G 


1.683 


i.6i)4 


1.704 


1. 712 


i.7'9 


1.725 


i.7'-9 


1.732 


i. 65 5 


I.G65 


1.G74 


1.681 


1 687 


1.G92 


1.G96 


i.Gc)ö 


1.626 


1.636 


1.644 


1 .65 1 


I .65g 


1.660 


I.G63 


1.664 


I -509 


1.608 


1.6 1 5 


i.6u 


1.626 


1.6-29 


1.6 J I 




1.57U 


i.58o 


1.587 


I.5()2 


i..5oG 


»•599 






1.545 


1.553 


i..i')9 


I..563 


1.5Ö7 








1. 519 


1.526 


1.53 1 


1.535 










1-494 


l.JOO 


i.5o4 












1.46S 


1.474 














..4 ',3 
















o.46i 


0.476 


o. '190 


o.5o3 


o.5i6 


o.5-jy 


0.542 


0.5.54 



2.0 
2.040 

I.iiqS 
i.ySS 
1.918 

1.87'J 
1. 841 
1.804 

1.733 
i.Gy8 



2.8° 



26° 



■f.j" 



23° 



,)0- 

5 1 
')■>. 
•>3 

'4 



•'/ 
S8 



2.09G 
2.05 1 
2.007 
1.965 
,.92', 



1- 



.84 



2.100' a I02'2.I03|2.1O2[2.IO0 

2.054 2.o56 2.o56 1 2.054 1 '■'-•O'' » 



I." 



2.0l(>|2.010 

I.9G7 
1.924 

I .^^Sv. 

1.841 



1.967 

1.383 

1.843 

2.804 



2.010 

1.965 

1 .9-».2 

»•879 



/•' |o.5Ky o.Goo o.Gii'o.62-j o.63.3i.j.G44 ii.654 o.(i6| 



•..007 
1.1:62 
i.yiö 



2.0J7 
i.y58 



3.o96;2.o7GJ2.o83! 



o46 



2.b.!6 



o.6~5 



■'.090 
■2.046 
2.004 
1.962 
1.922 
1.882 
1.843 
i.8o6 

1.769 
1.733 



0.578 



3oS 



d 



' Reductions-Tiib. till JV.o 2. 



t. 

55°o' 


/ 

0.8890 


1. 

63''o' 


I.I23l 


3o 
56. 


0.9002 
0.9 1 1 8 


3o 
64. 


1. 1427 

i.i632 


3o 


0.9238 


3o 


I..844 


5j. 
3o 

58. 


0.9362 
0.9490 
0.9622 


65. 
3o 

66. 


1.2065 
1.2296 

1.2536 


3o 

59. 

3o 


0.9759 
0.9900 
1.0046 


3o 

'oj. 
3o 


1.2787 
i.3o5o 
1.3324 


60. 


i.otqH 


G8. 


i.36ii 


3o 


I.0355 


3o 


1.3912 


61. 
3o 


i.o5i7 
1. 0686 


69. 


1.4228 


62. 


i.o86i 




3o 


1. 1 043 







N:o 3. 



3o9 



Ar^Hmenl=t { B 



Argument=:t 



ocl 



1 12 



I och I 3 



2 och I 4 



JO 



3 och I 5 



\ och lO 



^ och 17 



o, iSg 
o, 687 
1,4^8 

2, 527 

3, 926 
5, 6i4 
'j,5'j5 
9, 8o4 

12,274 
14,969 
17,869 
20, g53 
24, 195 
27, 573 
3 1, 059 
34/628 
38,'253 
41,904 
45, 557 
49, 182 
52, 751 
56, 287 
59, 6 1 5 
62, 857 
65,94" 
68, 84 ' 
71, 536 
74, 006 
76, 23 I 
78, i9(i 
■79,883 
l8i, 282 
8-.'., 382 
83, 17) 
83, 65c. 
83, 8 K» 



0(JO 

36o 

4'» 7 
4^9 

486 

5iH 
5^5 



• 1 1 och 23 



>io och 22 



DO 



21 



och 20 



och 19 



6 och 18 



3io 



Corrections-Tab. till JV:o 3. 









Argument = 


Factorer 


Polstj. af st. 


till 


frän Polen. 


B 


C 


i^ifSo" 


0-997 


0.995 


4o 


0.993 


0.990 


3o 


0.990 


0.985 


20 


0.986 


0.980 


10 


0.983 


0.975 


1.07. 


0.980 


0.970 


i.36.5o 


0.976 


0.965 


4o 


0.973 


0.960 


3o 


0.970 


0.955 


20 


0.966 


0.950 


10 


0.963 


0.945 


1.36. 


0.960 


0.940 


i.35.5o 


0-957 


0.935 


40 


o.g53 


0.930 


3o 


0.950 


0.926 


20 


o.g46 


0.921 


10 


C.943 


0.910 


1.35, 


0.940 


0.91 1 



ZOOLOGIE. 



3i3 



Zoograpliie. 

•^ysom Landtmannens skördar nästan h varje år 
utfalla olika af olika frukter , visa sig äfven årens 
litteraira skördar ganska ombjtliga, och de äm- 
nen som i anteckuingarne af odlingarnas afkast- 
iiing det ena året uppgått till en ganska hög zif- 
fra, hafva stundom under det påföljande i dea 
allmänna inkorasten en sä mycket ringare del. 
Sådant är äfven nu förhållandet, vid jemfö- 
relseii af Zoologiens framsteg under de före- 
gående åren och det näst förflutna, så vidt de- 
samma änim hunnit till vår kunskap. Om vi 
nemligcn för denna årsberättelse i synnerhet sak- 
na ett rikhaltigare förråd på Vigtigare resultat 
af physiologiska inidersökningar , så visar sig 
deiemot ett sä mycket större af upptäckter röran- 
de fornverldcns qvarlefvor. Men utom dessa gif- 
ves ett falt, hvars afkastning, i anseende till mas- 
san, visseiligen delty, så väl som alla år öfver- 
skrider de öfrigas, nemligen Zoographiens. Meu 
troligen eger hela summan af alla nya arter, hvar- 
med de natin historiska Systemernas Cataloger un- 
der det IVjillutna året hlifvit ökade, för de flesta 
läsare af dessc årsberättelser icke det intresse, 
som en enda vigtigare upptäckt rörande Natu- 
rens lagar eller åcss djupare förhållanden, och 
förf. skulle v den mfm han sökte framställa de of- 
ta nog fina distinetioner och systematiska fördel- 
ningar, som nu så rnryket sysselsätta den strän- 
gare Naturforskaren, allt mera aflägsna sig från 

K. v. A. Avsl. «8ii. 31 



3i4 

Liisarens billiga viintan, {ifvensom fi5n det 
syftemål med dessa Årsberällelser, som 
Academieiis stadgar tillkännagifva. Det tor- 
de dejföre tillåtas, att här endast uppehålla 
oss vid några få zoographiska npj)täckter, 
som må synas förljena något mera upp- 
märksamhet, men att till de andra endast 
^Ifva forskaren de anvisningar, som tillfället 
för det närvarande medger att meddela. 



Mastohgie. 

Len- jLlet är redan i årsberättelsen för 182a 
Vesper- anmärkt, att bland Mammaiiernas ordnni- 
tilioni- gar ingen blifvit så mycket bearbetad som 
^^^' Läderlapparnas. Ett nytt bevis för den- 
na sats lemnar den öfversigt af denna 
ordning, som Hr Lehmann nyligen utgifvii: 
Synopsis genernm ett specierum familiae 
Vespertilionidarum ■''). Linné kände en- 
dast 7 Arter af denna familj , dem han 
sammanförde i ett slägte, Vespertilio, 
till dess han i sista editionen af sitt Sy- 
stem hänförde Vesp. leporinus till ett eget 
genus, kalladt Noctilio. Genom sednare 
författares arbeten och upptäckter hafva 
hithörande djur stigit till ett antal af ej 
mindre än 126 bestämda arter, som en- 
ligt LehmAnns uppställning äro fördelade i 



*) Indicem Scholaruiri publ. privat, in Hamburg. 
Gymnas. Acad. a 1822 ad 182 J habendarum, 
exhibet J, G. Ciib. Lehmamn. — Inest zoologi- 
carum praesertim in Faunam Hamburgensem 
obseivationura pijgillus primus. — Hambur- 
gi 1822. 4:0. 



3i5 

aG Genera. De nyaste hithörande upp- 
täckter äro frukter af Prins Maximilian af 
Neuwieds resa i Södra Amerika. 

Gaimards anmärkningar om Sengånga- An- 
ren (Bradypus ti idactylus Linn.), synas ut- "^^ar 
visa att en del af berättelserna om dessa om 
djurs tröghet och försvarslösa tillstånd äro _f"'^_ 
alldeles öfverdrifna. Trögheten af dess gång ren. 
heror visserligen af dess organisationj som 
.S3'^nes mindre lämpad till framskridande 
på marken, äu^ till klättrande, helst hos in- 
tet djur fingrarnas flexores ega en så öf- 
vervägande utbildning mot de Öfriga musk- 
lerne. 

Den sengungare om hvars lefnadssätt 
och anatomie Gaimard meddelat några iakt- 
tagelser, klättrade med nog lätthet uppfö- 
re masten på ett skepp, samt fram och 
äter i dess tackel, äfvensom den simmande 
visade i sina rörelser en ännu större färdig- 
het, så vida delta ord kan få nyttjas om 
en Sengåiigare *_). 

Bland de nya djurarter som sednast Eqmis 
ökat den systematiska listan, utmärker sig ^onu- 
den så kallade vilda hästen, Equus monta- 
nus, h vilken hittills blifvit anseddjendast va- 
ra en Zebra, men af BuRCHELL, som nyligen 
berest södra Afrika, uppgifves vara en så väl 
frän Zebra som från Quagga skild Art. Bur- 
CHEM. har tills vidare omdensamma meddelat 
följande underrättelser. Då Zebran först be- 
skrefs, ansågs Quaggan vara dess hona, också 
kallas båda dessa af Colonislerna Quakka. 



uus. 



*) Blaikville Journ. de Physique 1822. Juiii^ 
p. i8(j. 



:')iG 

Den vilda häslen deremot kallas af Ilot- 
tfJitotterna Dauw, äi* mycket saMsyutare än 
de jjåda förut nämnde, men har aldrig biil- 
\it ansedd såsom egen art, ehuru han ;ir 
mycket mera skild frän Quagga och Ze- 
bra, än dessa Låda från hvarandra. Hof- 
ven af sädana djur, som iiro ämnade att 
J)ebo berg och stenbundna trakter, är af en 
alldeles annan form än liofven hos sådana 
djur, som vistas pa sandiga slätter, och 
BuRCHELi, tror att denna skillnad redan 
ensam skulle vara tillräcklig, att såsom egen 
Art bestämma den så kallade Dauw. Den- 
na uppgifves för öfrigt skilja sig från Ze- 
bran derigenom, att den sednares strim- 
mor äro dubbla, det vill säga innefatta en 
ljusare strimma, samt dess fötter hvita, — 
då deremot Efjuus montanus är tecknad 
med enkla svarta och hvita strimmor, äf- 
ven på benen, äJida ned på foten. Bun- 
cnEi,!, nämner sig hafva till Biittish Muse- 
um aflemnat exemplar af alla tre dessa 
djurarter '"''^. 
Sor^x Lehmann har beskrifvit en ny SoreXj 

niacro- [-(jj^i^gij j^jji-j^ Hambur£r,' och kallad Sorejc 

ctins- macrourus '•"•J. — v.\\ annan ny Art at det- 
ta slägte, funnen vid Toscana^ har af Sa- 
VI blifvit beskrifven och kallad S. etru' 
scJLS. Den uj)pgi fves komma närmast till 
S. tetragonurus, dess kropp skall ega en 



c US. 



■■•') Travels in the interiör of Soiitlicrn Africa 
by W. I. BuRCiTELX, Esqii. — Vol. i. Lon- 
don 1822, — (Isis 1S23. 3. — Lilf. Anzeig, 
p. 1 38.) 

**) Index Scholar. in Gymn. Acad. Hamburg, 
på ofvan anf. st. 



3i7 



längd af blolt i liiui lo liiiier, samt vä- 
ga 36 gran *). 

Det är ej de mindre, ej ens de iiii-SconEs- 
croscopiska ovgauismerna, hvilkas JNaturhi- jV^i"'," 
storia Zoologen liar svårast att uppspana, deUiiikicr- 
li<'ir tvertorn ofta lyckats honom, att allt jj"j^|^, 
ifrån ägget observera deras utveckling, 
och att Irån dag till dag följa deras niång- - 
faldiga metamoiphoser, mediin han dere- 
inot ännu cger en ofta endast ytlig och 
osäkei' kunskap om sjelfva Jeltarne bland 
djuren. I synnerhet gäller detta om Hva- 
larne och hafvets öfrige Mammalier, — och 
i, detta afseende äro de talrika observatio- 
ner om dessa djur, , dem Scoresby med- 
delat, ganska välkomna, helst <le äro IVuk- ^ 
iiiV af egen uppmrirks;mdu't, under i5 ars 
färder i norra Polliaklernas isaf, och dess- 
utom ega ett vida alhnännare intresse i sitt 
sammanhnng med Scoresbvs beskrifningar 
öfver Va I fisk lä j i;;.'; ten i dessa trakter ■^■■•J, 
Äfvcn rörande Isbjörnens Natnihistoria har 
denna förf. meddelat dels bekräftelser, på 
de äldre uppgiflerna, dels rättelser och 
nya iakttagelser *••■•■). 

Öfver åtskilliga Ijrasilianska Mamma- Brasiil- 
lier har Prins Maximii.ian af Neuv. ied lem- ",'"''* 

I .1 • • -111- I • cljur- 

nat un(iei rättelser i sm rilinalljga och m- arter, 
tressanta Resa, hvaraf andra delen redan 
1S21 utkommit. — I det serskildla arbete," 
som ulgifves under titel af yibbihliur^eii 



■■■) iSiiino ('■i'iinale <le lelteiari. Pisa i8o(). 
**) Delta nrliele iilkoiu redan 1H20. 2 Voi.'8;o, 

nieiJ '.». ^ Pliinclicr. 
•**) Ijhiinv. Jourii. t!e IMiys, i!S22. Ang. &c. 



cus. 



3i8 

ztir Natur ge schichte Brasiliens ansgegeben 
von Max. Prins von Wied-JSeuwied ■•') 
lemnas tillika anteckningar på dem af landets 
djur, som kommit Prinsen tillhanda, och i 
första häftet häraf finnas redan 4 utmärkta 
Maramalier, neraligen Ateles hypoxauthes, 
Felis macroura, Vespertilio Kaso, samt 
Diclidurus albus, som bildar ett nytt släg- 
te bland Vespertilionides *'"^. 
Semno- Bland de afHonsFJELDframstäldeMara- 

^^^^' malier från Java, förekommer äfven ett 
nytt genus; Semnopithecus, som fått sin 
plats i Systemet mellan Cercopithecus och 
Hylobates *'*). 
Om Or- De sednast erhållna underrättelser om 
nitho- Jet beryktade Näbbdiuret från Nya Hol- 
chus land, Ornithorhjncirus paradoxusj fortfara! 
P^""*" bestyrkandet af dess besynnerliga afvik- 
ningar från alla Mammalier, hvilken Djur- 
Class det likväl i sitt yttre mest liknar |). 
Ju mera ofullständig vår kunskap om det- 
ta djurs verkliga organisation och lefnads- 
sält är, ju begärligare synes hvarje bidrag i 
detta ämne mottagas, äfven om det icke 
uppfyller den strängare Naturforskarens 
fordringar, och i detta afseende må såle- 
des äfven de nyaste uppgifter här få ett 
rum, hemtade ur ett bref från Dr. Hill, 
infördt i Transaclions of the Linean So- 
ciety »f-f). Brefvet är från Nya Syd-Wales 



*) Weimar. Folio, Velin. i:ste Lieferung 182a. 
**) Jemf. årsberättelsen för är 1821, pag. 226. 
***) Zoological Researches in Java and the 

Neighboiuning Islands by Horsfjeld. IV. 
•}-) Se årsberättelsen för år 1821. pag. 258. 
■ff) Tora. XIII. pars 2. 



3 ig 

Hiix bekräftar fullkomiigen uppgiften 
rörande organisationen af den sporre, som 
finnes på hannens bakfötter; dess öpp- 
ning är så fin, att endast ett hår kan in- 
föras, och lika fin är communicationen 
raellun giftbläsan och sjelfva sporren. — En 
lefvande hona hade tiäifats i sitt bo, till- 
redt af säf och rötter, och försedt med 
en lång ingång, ur hviJken endast djurets 
näbb var synbar. Boet måste sÖnderrif- 
vas för att erhålla djuret, som en korrt tid 
syntes trifvas väl i ett vattenkärl, men 
snart måste uttagas, och släppas på en 
gräsvall. Det öfverlefde icke den följande 
dagen. — Hill's anatomiska undersökning 
bekräftar den förut anmärkta besynnerlig- 
heten, som gifv^it anledning till benämnin- 
gen Monotryniata för den egna djurklass, 
h vartill detta diur svnes böra hänföras. 
I venstra ovariuni upj)läckle5 äfven ett 
rundt, gult ägg, af en ärts storlek, och 
dessutom ännu tvenne mindre, samt en 
otalig raäugd små blåsor, som med blotta 
Ögat knappt kuiide skönjas, men tyd I igen 
sågos under mikroskopet. — Enligt det yt- 
trande en höfding för Bura Bura stammen 
afgifvit, vore del ilem väl bekant, att OV- 
nithorhynchiis lägger tveiuie ägg, af ett 
hönsäggs storlek, färg och utseende; att 
honan eu ej ringa, lid ligger pa dessa ägg, 
samt att djuret stundom funnits på ten^li- 
gen långt afstånd från vatten; likaledes alt 
stygn af dess spuiie förorsakar svullnad 
och smärta, men alt bland många sådana 
händelser, som kommit till hans kunskap, 
ingen haft dödlig påföljd, samt slutligen 



att detta djurets kÖtt aldrig fortares, och 
att Ornithorhjiichus af infödingarne kylläs 
Mullingong. 

■ , Det af Hill i sprit förvarade prepa- 
ratet namnes hafva blifvit afleninadt till 
"Universitetet i Oxford, hvarifrån således 
vidare upplysningar härom torde vara alt 
förvänta. 



Ornitholoi^ie. 
„ . JLiet är ett icke ovanligt plienomen i Vc- 

Honinfs . i ... i r - = i 

fogiai-. tenskapernas historia, ait toremal som me- 
delst en utmärkt färgprakt och skönhet till- 
vunnit sig en snar och allmän uppmärk- 
samhet, det oaktadfc länge blifvit mindre 
noga undersökte i afsecnde på deras lef- 
nadssätt och inre organisation. Sådant sy- 
nes äfven förhållandet hafva varit med 
de så kallade Honingsfoglarne, Trocliili, 
såväl de minsta som grannaste af alla, vid 
hvilkas Naturhistoria Prins Maximilian af 
Neuwied fästat en nogare uppmärksamhet; 
under sina resor i det inre af Södra Ame- 
rika *). I detta land, hvars Naturproduk- 
ter synas "täfla i ovanhga former och i ly- 
sande färger, der det finnas fjärilar nog 
stora för att kunna fällas af Infödingarnes 
pilar "■-*}, der har Naturen äfven alstrat 
en motsats i dessa små foglar, af hvilka 
>— — , 

*) Isis 1822. 4. p. 470. I 

**) IVociua agrippiiia Cramer, som mellan ving- 
spetsainc huller 9 till lo Paiiser tum. 






321 

några i storlek knappt öfverträffa eu hum- 
la eller slörre geting. Äfven den Con trast 
hvaruli dessa Trochili stå mot strutsen, 
Casuarien och djhka Jettar Lland foglar- 
ne, visar sig icke endast i storleken, utan 
nästan i alla delars Lildning. Då dessa ega 
endast ofullkomliga spär af vingar, otill- 
räckliga att någonsin lyfta deras tunga mas- 
sor frän jorden, iir hos dem denna brist till 
en dei sjsatt genom organisationen af deras 
fötter, och deraf beroende förmåga att sprin- 
ga med en snabbhet, som nästan täflar med 
verklig flygt. Håningsfoglarnas fötter äter 
jiro ytterst små, begagnas sällan och nä- 
stan endast då de hvila, men deras vin- 
gar äro dereraot i propcrlion ganska sto- 
ra och väl organiserade, sä att dessa fog- 
lar, högst sällan vidrörande jnarken, nä- 
stan beständigt sväfva i luften, der de med 
blixtens hastighet synas skymta från en 
blomma till en annan, och, utan att ens 
sätta sig, suga sin föda ur dessas boningshus. 
Det är således intet under, att man förmodat 
dessa så poetiskt beskrifna småfoglars födo- 
ämnen vara svarande mot deras behagliga 
utseende, och, likt fjärilns, endast bestå af 
blommornas honingssait, helst man ähcn 
funnit dei-as synbart rörformiga lunga cga. 
någon likhet med vissa fjärilars, i synner- 
het Sphingernas, dem de ä[\en i sättet alt 
flyga synas så mycket likna. Enligt Prins 
Maximu-ians undersöknijigar är likväl tun- 
gan icke, så som man trott, fullkomligen 
geuomhårad, och det är icke Ncctarn som 
dessa Colibri i blomster-kalkerna eftersöka, 



332 

utan de i dem äfven Lefintliga små In- 
secter. 

Deras tunga tar nemligen sin hörjaii 
alldeles så som. på Hackspetar, så att tung- 
benets båda armar äro lastade under hu- 
den på hufvudskålens jta, sträcka sig om- 
kring sidorna af hufvudets nackben , före- 
na sig nedåt, och framgå så i näbben. 
Häraf beror tungans utmärkta förmåga att 
utsträcka och sammandraga sig, såsom full- 
komligen lämpad att undersöka djupet af 
vissa rÖrformiga blommor, t. ex. Posoqueria. 
revolata Schrad, Mirabilis loiigiflora j Ju- 
sticia bignoniat m. fl. Vid en närmare gransk- 
ning af denna tunga, finnes den bestå af 
tvenne jemte hvarandra liggande muskel-cy- 
lindrar, hvilkas hud på öfre hälften ligger 
rörformigt öfver hvarandra, men hvilka mot 
spetsen öppna sig fullkomligt, och sluta 
sig i en tunn, böjlig på sidorna fint fran- 
sad spets, som tjenar att i blommorna kän- 
na och fasttaga de der befintliga små In- 
sekter. Vid öppnandet af dessa foglars ma- 
gar har Prins Maximilian olta funnit dera 
fulla med öfverlefvor af små skal-insekter, 
hvarigenom således denna uppgift om de- 
ras verkliga födoämnen synes yllerligare 
bekräftad. I deras mellan bladen gömda 
bo, träffas endast tvenne ganska små ägg, 
utur hvilka ungarne fiamkomma nakna, 
och hjelplösa, och, som vanligt, njuta för- 
äldrarnes omvårdnad, till dess deras vin- 
gar hunnit utväxa. 
Nya ar- Af ett annat fogel-slägte, jP//?/vr, hvars ar- 
r7ura ^^"^ likaledes lill största delen äro smä, men ut- 
märka sig genom conlrasleraude fiirgblr.nd- 



323 

ningar, liar Hr Prof. och Comraend. Thun- 
BERG beskrifvit flere nya arter '^^ 

F. BoiE, i Kiel, har under rubrik af Bidrag 
Ornitholoffiska Bidrar, meddelat lahika un-t^i^ E."' 
derrättelser och anmärkningar rörande åt-jiia fog- 
skilliga af Europas fogelarter, i synnerhet 'j["j^^_ 
beträffande deras lefnadssätt **). Dessa an-ria och 
märkuinear eca för Nordens Örnithologer Ciassi- 
tillika ett serskildt intresse, emedan lori. tion. 
äfven berest Norrige, oc'," sökt lemna en 
fullständig förteckning öfver de derstädes 
observerade foglar. 

Samma författare har likaledes utgif- 
vit ett utkast till en ny Classifikation öfver 
Europas foglar, likväl med afseende på de 
utom Europa förekommande slägten. Det- , 
ta utkast upptager 4^6 Arter, fördelade i 
ej mindre än i58 Genera, samt "72 fanii- 
Jier '•■••^■•^). 

Utom de nya foglar som blifvit af- icono- 
bildade i de under året utkonine häften af S[^p^'; 
Temmincks stora Verk "Planches colori- beten. 
ees", synes några nyajarter äfven förekom- 
ma i Hahns iconographiska Arbete, hvaraf 
sedan år 1820 nu åtminstone 12 häften ut- 
kommit, hvardera innehållande 6 illumine- 
rade Stentrycks-plancher f). 



^■) Piprae nova3 species descriptae. Auctore C P. 

TnuNBERG. M«'m. de TAcad. d. Scienc. de St. 

Pefeisbuig. Torne VIII. p. ?.82, — Tab. VII 

et VIII. (i3 species, livaraf G äfven äro af- 

tecknade.) 
o<>) Isis 189.2. 7. 8. 
000) Isis 1822, 5. p. 545. 
»J-) Vöge! ans Asien, Africa, America und Neu- 

Ilulland, in Abbildiingen nacli der ?i«tiu' luit 



324 

Rörande foglarnas liistoiia niä i föihi- 
gSende anmärkas; att, enligt Kuhl och 
Hassfelts uppgifter, den präktiga Phasia- 
nus Argus skall vara nog allmän pä Su- 
matra, samt att Temmincks Pavo primus 
är en egen Art, inhemsk på Java, hvar- 
est deremot ej finnes den vanliga Påfågeln, 
som förekommer vild i Bengalen, der åter 
den Javanska sakiias ■••^. 

I 4-e häftc/r! af Horsfjelds Zoological 
Researches in Java, förekommer utom flere 
nya fogelarter, äfven ett nytt genus, kal- 
ladt Caljptomena. 



Herpetologie. 



B. 



►earbetningen af Amphihiernas Natural- 
historia svnes ei lemna sä rikhaltiga re- 
sultater som de Öfriga Djurens, och för 
det förflutna året hafva endast få hithö- 
rande skrifter kommit till vår kunskap. 
Bland dessa må nämnas Thomas Say's an- 
märkningar om Norra Americas ormarler, 
såsom innehållande flera upplysningar rö- 
rande dessa djurs Zoographie och syste- 
matik ■••■'}. För öfrigt anmärkes om Ophi. 
saurus ventralis, att dess sljert ganska 
lätt afbrister, ej endast för slag af elt spö, 
utan, enligt författarens egen erfarenhet, 
stundom äfven genom djurets frivilliga 



Beschreibungen, von D. C. W. Hahn. Niiinberg 

1820 — i82'2. 4:0. 
*) Isis 1822. 
**l Silliuiaus Journal. — Isis 1822. xh. \}. !3j3. 



325 

rörelse. — Skallerormens skallra ökes^år- 
ligen ej med eUj utan med flera ringar, 
till och med 3 eller 4 om året; hvaraf 
följer, ätt dessa ringars antal ingalunda 
utmärker ormens ålder. Rubens Peale har 
försäkrat författaren, att en hona af Skal- 
lerormen (^Crotalus horridus Beauv., Cr. 
Durissus Daudin,) som hos honom lefvat 
i i4 Ar, haft ii Jeder i skallran då den 
erhölls, samt alldeles lika mänga då den 
dog (\\i en abortus)^ ehuru några leder 
årligen dels uppkommo, dels förlorades, 
och ormen under denna tid vuxii; 4 '•ura; 
— således nästan otroligt lång.samt. 

Vi kunna ej heller alldeles förbigå de 
strödda anmärkningar öfver Ostindiens Or- 
mar, som utur bref från Kuhl och Has- 
SELT finnas införde i Isis för år 1822 "Q; 
hvaribland älven några nya genera äro 
föreslagna ; t. ex. Craspedocephalus , inne- 
hållande de giftigaste och Tropinotus de 
skönaste Ostindiska' Ormar; vidare Bra- 
chjuva, AinphycephaluSj samt Ilomalop- 
sis ■"•■•'■3. Af Tropinotus äro redan 12 ar- 
ter bekanta. 

Äfven bland Lacerter och Batrachier 
hafva nämnde Författare föreslagit åtskil- 
liga nya slägten; såsom bland de förra 
Goiiodactjlus och Ptychozoon; bland de 
sednare Nc^ophrys, Ooeidozyga oc\\ Bha~ 
cojjJiorus, hvilket väl bevisar dessa län- 
ders rikedom på obekanta djurformer, ni en 
ännu endast ökar Naturforskarens längtan 
efter fullständigare underrättelser om dera. 



*) Isis I »22, 3, p. 47^- 

•*j Coliibcr honidus Scba II. 18. Fig. i. 



Jchtyologie. 

Fislcar i L/et rikhaltigaste ichtjologiska arbete 
Ganges. jj]gj^j förra 5rets producter synes vara 
riAMii^TONS stora verk öCver de uti Ganges 
förekommande fiskar ■'). Oaktadt Hamil- 
TON sjelf icke anser sitt arbete innefatta 
en fullständig förteckning öfver alla de 
arter denna stora flod troligen hyser, eme- 
dan han ej kunnat förfölja honom till sin 
källa, eller undersöka aUa de mindre ström- 
mar, som från bergsträckorna utgjuta sig 
i densamma, är dock de här heskrifnas 
antal redan ganska betydligt. Då dess- 
utom i anseende till fiskarnas geographi- 
ska utbredningar^ de större vattendragen 
sannolikt äro att anse såsom motsvarande 
hvad större bergsträckor äro för växter 
och landtdjur, eger en vetenskaplig öfver- 
sigt af hvad denna flod hyser, redan i så- 
dant afseende intresse. För Öfrigt har 
Författaren tillika beskrifvit ett ej ringa 
antal af nya arter, och äfven uppställt 
flere nya genera, nemligen: Cheilodipte- 
rus, Bola, Cojus, Chanda, Sisor, Corica, 
Cynoglossus; af hvilka de 4 förstnämnda 
höra till de så kallade Pisc. thoracici, de 
cvenne följande till P. abdominales; och 
den sistnämnde till P. Apodes. — I det 
talrika Cyprinus-slägtet har Hamilton fö- 
reslagit 9 under-afdelningar, och anför ej 



*) An account of tlie fishes found in the river 
Ganges and is branches. by Feancis Hamil- 
TON. M. D. Edinburgli 1Ö22. ^-.o, jemte en 
Atlas af 39 Kopparstyck i tvär-folio. 



mindre än 83 hithörande arter, af hvilka 
de flesta sjnas vara att anse såsom förut 
icke beskrifna. 

Rörande de fiskar som uppehålla sig 
vid Afrikas kuster, äfvensom öfver de i 
Ostindien förekommande, finnas åtskilliga 
strödda anmärkningar, hemtade utur Kuhl 
och VAN Hasselts bref införda i Isis för 
1822 *^, och bland uppsatser som rqra 
Europas, må nämnas Bonellis beskrifning 
öfver slägtet Trachj-pterus , från medel- 
hafvet *^'Q. 



Entomologie. 

i. vifvelsutan finnas inga Insekter såMosqui- 
jlia beryktade som dessa Syd-Amerikas '°*- 
mygg eller så kallade Mosquitos. Alla 
resande i de af dem hemsökta länder öf- 
verenstämma i en högljudd klagan^ att 
knappt någon plåga är mera odräglig, mera 
oundviklig, mera pröfvande allt tålamod 
och all ihärdighet, än dessa små, men 
pinsamma Insekter. Man har derföre re- 
dan från längre tider föredragit de besvär- 
ligaste och med faror och mödor förknip- 
pade vägar, om man derigenom kunnat 
undvika den i öfrigt beqvämare farten på 



*■) Isis 1822. I, p. 108. 

•*) Description cl'une nouvelle espece de poison 
de la Mediterrant/e, appaitenänt au genre 
Trachyptcre, avec des observations sur les 
caraelcres de ce nieme genre, par F. A. Bo- 
KEi.Li. (Memoiia della R. Academia di To- 
rJno 1820). — Isis 1Ö22. 2, p. Ö2. 



328 , 

de floder, som egentligen äro dessa djurs 
tillhall, åtminstone under vissa månader 
af året. IMen märkviirdigl är det, att just 
om dessa insekter, som i oberäkneliga my- 
riader, på det mest obehagliga sätt på- 
truga hvarje Resande kunskapen om deras 
tillvarelse, har Naturforskaren hittills sak- 
nat all vetenskaplig kännedom, och så väl 
deras slägten som arter och lefnadssätt 
hafva varit en fullkomlig gåta, till dess 
nyligen Humboldt åfven i detta ämne 
meddelat fullständigare underrättelser '•). 
Ett något utförligare utdrag ur dem torde 
så mycket snarare måhända ega intresse, 
som det just är Norden, åtminstone Lapp- 
land, som näst Syd-Amerikas slättland är 
mest berykladt för dylika olägenheter af 
föga skonsammare bröder till dessa Mos- 
quitos. 

De insekter, som i Amerika äro en sä 
bekant landsplåga, synas kunna hänföras 
till tre särskild ta slägten, som icke svär- 
ma på samma lid, utan för sin verksam- 
het upptaga trenne olika 'perioder af dyg- 
net, eller som Missionairerna nog träffan- 
de uttrycka sig, "vidtaga vakten." Emel- 
lan hvarje »ombyte eger man några minu- 
ters eller |- timmes lugn. Från half sju 
om morgonen till fem eftermiddagen hvim- 
lar luften af egentligen så kallade Moscjui- 
tos . Dessa höra till det slägte, som hos 
oss kallas Knott (Siinuliuui Latr.), och 
ega ej utseende af mygg, utan snarare af 

vanliga 

<•■) Humboldt Voyage aux regions cquinoxiales 
du nouveaii continent.- * 



329 

vanliga flugor. Deras stygn är sS smär- 
tande som det af våra stickflugor, (Sto- 
moxjs calcitians), och på det ställe de 
.stuckit, gvarblifver en liten brunröd fläck 
qf extravaseradt blod. — En timme före 
solens nedgång aflösas dessa Mosquitos af 
ett slags snjå mygg, kallade Tempraneros, 
emedan de åfven framkomma vid solens 
uppgång. Deras period räcker endast half- 
annan timme. — Sedan dessa försvunnit, 
och man njutit några minuters lugn, an- 
falles man åter af de så kallade Zancu- 
dos, ett slags andra mygg med länga föt- 
ter (jCulex^. Dessa ega ett läte som våra 
mygg, men starkare och Jiiera uthållande, 
och äro verkliga natt-insektei', då deremot 
Tempraneros äro skymningens och Mosqui- 
tos dagens följeslagare. — Sålunda vexla tim- 
marne med nya obehag, hvilka äter besvära 
olika, efter h varje persons individuella dis- 
jjosition och olika förhållanden. Ej under, 
att i dessa länder de fatala Mosquitos och 
deras omvexlingar lemna ett lika rikt tal- 
ämne som vanligtvis väderleken, joch alt 
det om morgonen är en vanlig fråga huru 
man om natten funnit Zancndos? hvad 
lugn man denna dag må kunna hoppas 
af Mosquitos? o. s. v. 

De lysande färger, som utmärka större 
delen af Syd-Amerikas Insekter, saknas 
icke ens hos dessa mygg. De flesta af 
egentligen dithörande arter äro azurblått 
-glänsande, och tecknade än med guld, än 
med silfverpunkter, samt deras fötter of- 
tast med hvita ringar. Äfyeu vingarna skif- 
Jf. r. A. A, ib. »8aa. 2 2 



33o. 

ta i hlott eller grönt. Att nogare bestäm- 
ma alla der förekommande olika arter, år 
ett vidsträckt fält för en Entomologs un- 
dersökningar pä stället. Endast på Magda- 
lena-floden och Guayaquil anmärkte Hum- 
BOLDT fem ganslia lätt bestämbara arter 
af Ciilex-slägtet (^Zancudos), dem hati be- 
s k r i f v i t oc h k a 11 a t : C u 1 e X cyanopennis, Ii- 
neatits, feroXj cJiIoropterus och macula- 
tus. Liksom hos europeiska species äro 
hanarna utmärkte medelst fjunformiga an- 
tenner samt mera sällsynte, och endast 
honorna äro genom sina slygn sS besvär- 
liga. Då en hvar af dem lägger flera hun- 
drade äggj låter deras utomordentliga för- 
ökning lätt förklara sig. 

Den som icke berest Södra Amerikas 
större floder, t. ex. Orinoko eller Magda- 
lena-floden, kan, enligt Humbot.dts yttran- 
de, aldrig göra sig begrepp om dessa In- 
sekters oberäkneliga mj^ckenhet och det 
olideliga obehag desamma hvarje ögonblick 
förorsaka. Man må väpna sig mot be- 
stämda plågor, man roå ega aldrig så stort 
intresse för undersökningen af något före- 
mål, man dragés oupphörligen derifrån af 
dessa Mosquitos, Zancudos, Jensen och 
Tempraneros, som nedslå i skaror på an- 
sigte och händer, med sina nälformiga 
snyten genomstinga kläderna, eller sä snart 
man vill tala, flj^ga i mun och näsa, och 
sålunda förorsaka ett beständigt nysande 
och hostande. I de trakter, der de ym- 
nigast äro hemma, synes den nedre luf- 
ten, till en höjd af i5 eller 20 fot från 
marken, vara uppfylld liksom med en 



33i 

rök af dessa giftiga Insekter; och om man 
ställer sig på ett mörkare ställe, t. ex. i 
någon af de vid Kataraliterna Lefintliga 
grottor, och derifråu ser åt den af solen 
bestrålade Öppningen , så synas moln af 
Mosquitos, som omvexla mer eller mindre 
täta, i den mån dessa djur genom sina 
tacklmässiga rörelser antingen samlas eller 
skingra sig. — En gammal Missionair, som 
sade sig hafva lillbragt "hela tjugu Mosqui- 
tos-åren" i Amerika, gjorde Humboi.dt upp- 
märksam på utseendet af sina fötter och 
^en, hvilka, genom de efter Mosquilos- 
stygn qvarblifna mörka fläckar, voro så 
tigrerade, att man endast med möda kun- 
de upptäcka någon skymt af deras ur- 
sprungliga ljusare färg. 

Ej endast främlingar, äfven de inföd- 
de, de må för öfrigt vara Hvita, Mulat- 
ter, Negrer eller Indianer, äro blottställde 
för det lidande dessa små men .oblidkeli- 
ga furier förorsaka. Endast de verknin- 
gar, som af dem frambringas, äro något 
olika hos olika Mennisko-klasser. Samma 
giftiga retning, uppväckt i huden på en 
kopparfärgad Indian eller i den af en Eu- 
ropé, förorsakar hos den förre ingen svull- 
nad, men hos den sednare hårda och af 
Itäftig inflammation åtföljda kulor, som 
flere dagar äro smärtande. Dock visa äf- 
ven de förra nogsamt huru mycket de af 
dessa djur äro besvärade. Otomaquerne 
ett bland de mest barbariska folkslag, 
känna bruket af myggflor, dera de bere- 
da af Palmfibrcr. I Higuerote pläga de 
olycklige invånarne om natten ncdmylla 



333 

sig tre eller fyra Inin djupt i sanden, och 
leiniia endast hnlVndet uppe, bctiickt med 
ett kläde. Iiidiancrne vid Öfra Onnoko, 
och vid Cassiquiare hatVa sma kamrar 
utan fönster, så kallade hornitos, i hvilka 
man inkryper genom en ganska \vi^ öpp- 
ning, som igent;ip|:»es sedan myggen ge- 
nom rökning hlifVit utdrifven. Men sä- 
kerheten för deras anfall måste då allt 
för dyrt betalas med en olideligen varm 
och qvalmig luft. Det är visserligen icke 
någon egen organisation i Indianernas in - 
tegumenter, söm gör att stygn af Mosqui- 
tos hos dem hafva lindrigare följder än 
bos Européer; orsaken härtill ligger i en 
större nervös retlighet i de sednares bud. 
Denna retlighet befordras ännu mera ge- 
nom varma kläder, genom spirituösa d\jc- 
ker, och, såsom erfarenheten lärt, genom 
allt för ofta förnyade kalla bad; emedan 
dessa väl göra de redan erhållna stygnen 
mindre smärtande, men deremot Öka ret- 
ligheten för de följande. Men ej nog med 
den directa plåga dessa Insekter förorsaka; 
de synas äfven indirect medföra skadliga 
inflj^teliser, om också ej derigenom att de 
skämma luften, bvilket man synes böjd 
att tro, åtminstone genom den benägen- 
lief 'att af Miasmer lättare angripas, som 
uppkommer i följd af det lidande de för- 
orsaka, ^y då man flere månader dag 
och natt varit utsatt för det qval de åstad- 
komma, uppstå, genom budens beständi- 
ga retnins^, slutligen feberrörelser. Man 
l)örjar förlora matlusten och lida af oord- 
ningar i magen; budens tillstånd ger an- 



233 

ledning lill en |'n)Jiig svelt; man lan ej 
släcka en olidlig löi.st, och en beständig 
slegrad otålighet verkar, i synnerhet hos 
j)ersoner af svagare constitution , en ned- 
slagenhet, som mycket lättar veikningarjie 
af de sjukdomsorsaker, som i dessa Jän- 
der äro nog många. Under /ärderna på 
Sydamerikas floder är det således ej de 
vilda Indianerna, ej ormar, Jaguarer och 
Crocodiler man nu mera egentligen fruk- 
tar, utan det är "el sudur y la moscas" 
— svetten och myggen. 

HuMBOLDT har äfven sökt bestämma, 
huru dessa Insekter äro utbredde i geo- 
graphiskt hänseende. Detta synes ej en- 
samt bero af Climatets värma eller sko- 
garnas fuktighet och ogenomtränglighet, 
utan bttydhgen njodificeias af iitskilliga 
localförhallanden. Pa de högre slätterna, 
som ligga 4oo loiser öfver h.afvet, t. ex. 
Cumana, Calabozo, o. s. v., ser man ej 
mera mygg än i liuropa; deremot synas 
de nästan plågsammast i Atui es och May- 
pures. Dä dessa mosquitei-, likt våra, utan 
tvifvel tillbringa sitt larv-tillstånd i vatt- 
net, synes deras utbredning äfven deiaf 
ganska mjx-ket bero. Så hai- liuMiiOi dt 
ohservcral, att vid stränderna af de flo- 
der, .som vanligtvis sägas löra svail vat- 
ten (aquas- negras), t. e\. Alabaj^o, TemJ, 
Tuamini och Rio negro, njuter man ett 
alldeles afvundsviirdt lugn. Desj;a ström- 
mar flyla också genom täta skogar, nien 
]\los(|uilos synas, liksom Ciocodilen, sky 
dessa svarta vattendrag, hvilka aio något 
kallare än de färgluäa och i cl>emiskt hän- 



334 

seende från dem nägot skiljaglige. Hum- 
BOLUT anser sig lilJika hafva funnit, alt» 
då man färdas Wyty?/br Sydamerikas större 
floder, upptäckten af någon skara Zancu- 
dos hörande till ett nytt species, synes 
nästan alltid förebåda, att någon ny si- 
doflod tillstöter. 

Ju längre man lefvat i de af Mos- 
quitos hemsökta länder, ju mera blir man 
öfvertygad, att alla mot dem föreslagna 
medel äro otillräcklige. Indianerne smörja 
sig med Onojo, fin lera, eller fettet af 
sköldpaddor. Alla slags myggflor äro olid- 
liga, i anseende till den deraf ökade vär- 
men. Kokningar göra obetydlig lindring 
i de länder, der dessa insekter äro talri- 
kast. En starkare vind, helst om den til- 
lika beledsagas af regn, skingrar dem för 
någon lid; men allJra värst kännas deras 
stygn då ett åskväder är i annalkande, 
och i synnerhet om dess electriska urladd- 
ningar icke åtföljas af nägot regn. Hum- 
BOLDT bestyrker om Zancudo den anmärk- 
ning man trott sig' göra vid våra mygg, 
att om densamma får ostörd suga sig mätt, 
stället ej svullnar eller ömmar. Men huru 
vida dessa insekter gjuta någon giftig vätska 
i såret, och om de slutligen åter uppsuga 
densamma, hvilket Huimboldt synes böjd 
att tro, är ännu alt anse såsom oafgjordt. 
Det sednare är måhända mindre sanno- 
likt; äfvensom en sådan vätskas chemiska 
beskaffenhet ännu ligger alldeles utom vå- 
ra kunskapers område. 
Land- Enligt KuxiL och VON Hassei.ts an- 

tagurcr.jnärkningar öfver tveune slags Pagurer ^?) 



335 

(Parasit-kiäftoi), som förekomma på Co- 
cos-öarne, föra dessa ett lefaadssätt allde- 
les olika vår nordiska Pagurus Beruhar- 
dus, som lefver på hafvets djup och högst 
sällan kommer till stränderna; livaremot 
de förstnämde lefva på landet och undvi- 
ka hafVet, (h vilket Bosc ledah anmärkt 
om en annan amerikansk art). Paguri på 
Cocos-öarne företaga ej allenast vandrin- 
gar in i skogarne, utan till Och med klät- 
tra upp pä stammarna af träden, förmod- 
ligen för att röfva ägg och ungar utur 
fogel-bon *). Da näujde resande under 
sina jagter dammanlagt de skjutne foglar- 
iie i små högar, infunno sig snart dessa 
kräftor i myckenhet, att på dem visa s'n 
loflystnad. Dessa Låda Paguier, samt en 
annan kiahba, Ocypode ctialhoplhalma, 
som likaledes icke går i vattnet, utan med 
föruudransvärd hastighet springer omkring 
sträiiderna, syntes på Cocos-öarne alldeles 
rensa stranden frän de ämnen hafvet vaii- 
ligexi uppkastar. 

De till utseende och lukt lika ohe- j„lus 
hagliga JuU (TusenbenY hyfva väl re-^^T"' 

O D V V' _ nis OAVii 

dan af De Geer och Lathkiile till en 
del blifvit ganska noggrant observerade; 
likväl filmas äfven bland dem hos olika 
arter olika förhållanden, hvilket aWew 
synes af Savis anniärkningar vid eii i 
Italien allmän , ehuiii obestämd, art, kid- 
lad Jiiliis cori: ni uiiis **•-_). Dess organisalioii 



*) Isis 182 5, F. p. 1 14. 

*•) Opiiscoli scirnl. «li Bolni^-na V. IVtiovo Gioi- 
ualc (te Letleiati. l'isa 182 j. iN;o 3. 



336 

och fortplantningssätt afvika i flere afsc- 
enden frän de iakttagelser vi af Latreiixe 
ega rörande Polydesmus complaiiatus. Äg- 
gen hos nämde Julus finnas i oräknelig 
mängd och intaga hela längden af modrens 
Iropp. Ur äggen framkommer först ett 
njurformigt ämne, nemligen det unga dju- 
ret hopruliadt inom en hinna, hvarutur 
det om en eller annan dag frambryter. 
Fotparens antal är dä nägot öfver 12; 
deras tillväxt synes ske frAn ändan af dju- 
rets kropp. De först frarakomne ungar- 
ne förtära till en del de ännu ej fullkom- 
ligen framkläckte. Ögonen utgöra i hör- 
jan endast ett agregat af 7 korn, hvilkas 
antal likväl sedermera ökes. Om dagen 
ligga dessa djur stijla, och äro endastom 
natten i activitet. De synas ömsa skinn 
ungefär en gång i månaden, hvarvid hu- 
den spricker på hufvudet, och djuret, ut- 
Irupet ur denna öppning, hÖrjar med att 
förlära den gamla hinnan. Först om tven- 
ne år synes den hud-ömsning ega rum då 
djuret framkommer (ullhiidadt och med 
fortplantnings förmåga. De Juli Savi så 
noggrannt observerat, behöfde till deras 
fullkomliga utveckling ej mindre än 26 
månader och 10 dygn; i sanning en lång 
barndom för ett sä litet djur, som äfven 
i detta afseende eger mera gemenskap med 
Crustaceerne än med Insekterna. Enligt ' 
BuFFONS regel om förhållandet mellan ett 
djurs tillvext och längden för dess lifstid, 
skulle dessa Juli anses kunna lefva öfver 
1 5 är; och stundom förekomma de verk- 
ligen af en storlek, som ålrainstone utvi- 



337 

sar, att de ganska betydligen vuxit efter 
den tid dä de ernillt sin procreations för- 
måga. Liksom Grustaceerna visa äfven 
Juli en reproduclion af fötter och anten- 
ner, likväl endast sedan djuret utvuxit. 
Luftrörens öppningar äro belägne vid yt- 
tre sidan af iivarje fotpars fäste. Ora en 
Julus angripes, hoprullar han sig och spri- 
der en ganska obehaglig lukt. Denna upp- 
kommer af en gul saft, som då utsipprar 
ur små punctformiga Öppningar, i en rad 
pä hvarje sida af kroppen, och dera man 
fordom orikligt trott vara luftrörs-öppnin- 
gar. Sjelfva saften har consistence af bom- 
olja, en lukt som liknar Chlorin-gas, samt 
en högst skarp smak, som på tungan kän- 
nes liksom nålstygn;,på huden leranar 
den brunröda fläckar , som • ej kunna af- ' 

tvättas; den förenar sig med vatten, men 
ännu bättre med spiritus, och färgar Lac- 
mus-papper rödt. 

Fordom lemnade visserligen en Clerk, Spind- 
RoESEL m. fl., och sedermera Walkenaer, ^"• 
ganska intressanta bidrag till kunskapen 
om Spindlarnas Naturalhistoria; men ised- 
nafe tider, dä forskningen af Insekternas 
lefnadssätt och förhållanden i sjelfva Na- 
turen onekligen kommit att något åsido- 
sättas för systematiska bearbetningar och 
Cabinetternas beständiga riktande med nya 
arter, har knappt någon Insektordning blif- 
vit sä föga bearbetad som Arachnidernas, 
förnämligast emedan de ej kunnat lika väl 
och bccjvämt conserveras och i Museerna 
uppställas. Nu, sedan man upptäckt, att 
dessa djurs hastiga torkning ölVer kol-eld 



338 

och iakttagande af vissa försiglighetsmält 
dervid, i betydlig mån afhjelpa berörde 
svårighet, kunna vi hoppas, att äfven 
Arachnologien snart skall vinna samma if- 
riga bearbetning, som Entomologiens öfrige 
delar. Det är på detta medel Hahtjs före- 
tag synes grunda sig, då han beskrifver 
och raed coiorerade figurer framställer så 
väl europeiska som exotiska Spindel-ar- 
ter ''^■). Bland de species, som i arbetets 
tvenne första häften finnas upptagne, äro 
likväl åtskilliga äfven förut afbildade af 
RoESEL, Palisot. o. s. v. 
Entomo- För den egentliga Entomologen lemnar 
logiskt (Jereraot 4*de delen af Gehmars Mae-aziu ett 
Vidsträcktare lält till jeuiioreiser och ett 
ej obetydligt antal nya underrättelser **). 
Utom en rayck nhet här beskrifna nya arter, 
både exotiska och europeiska, har Vetenska- 
pen blifvit riktad i synnerhet med mera sy- 
stematiska anordningar af flere hiltillstemli- 
gen försummade familjer och genera^ t. ex. 
Cicadariae här generiskt bestämde af Ger- 
MAR, samt Arterna af Galleria (Bi-Fjäri- 
lar) af ZiKK^E, äfvensom åtskillige från Cur- 
culio utbrutna slägten, beskrifne af Ger- 
MAR, o. s. v. Man finner här dessutom 
åtskilliga underrättelser rörande sednare 
årens enlomologiska Lilteratur. 
Insetter Blaiid auuat uppgifves här äfven, att 

I Mcmu- gvinna, sum laneire tid varit oroad af 

«koK.rop- TI ' o 

*} Monograpliie der Spinnen, von Dr. C. W. 
Hahs i, 1. Heft. Niirnberg 1820 — 1821. 

**') Ma,a;azin det Entoinolonie, herausgegeben von 
E. F. Gebmak und J. L. T. F. Zincren, ge- 
nannt Sommeb. IV Band. Hall c 1821. b;o. 



539 

åtsliilliga hysteriska plågor, genom en do- 
sis of Tartarus stibiatus blifvit befriad från 
tvenne Meloé proscarabceus j af iivilka den 
eua, enligt hennes berättelse ; ännu varit 
lefvande ''). 

Hvad de nyare egentligen entoinogra- Entom- 
phiska skrifter angår, som här äro att^fttéra- 
anmäla, torde vara nog att för Enlomo- tur. 
loger nämna endast deras titlar, beled- 
sagade med en eller annan anmärkning * "). 



*) Ganska anmärkningsvärd synes äfven Chabki- 
ERS här införde uppgift, att blommorna af 
den välluktande Oimothcra tetraptera ega 
en så hö{» grad af retlighet och så stark con- 
tractionsförmäga, att desamma retade af iS/j/uVi- 
gers länga sugrör, så häftigt sammandraga 
sig, att de vid tungan qvarhålla äfven större 
arter, såsom Sphinx Convolvuli, Ligustri, Cy- 
panssias, m. fl., som endast med mycken 
möda kunna lösslita sig. Chadrier säger sig 
hafva anmärkt, att en Sphinx Euphorhiae, 
som om aftonen på detta sätt sägs fängslad, 
följande morgonen träffades död vid blomman, 
1. c. pag. 4o3. 
*'^) Histoire naturelle et Tconographie des Inse- 
cles coleopteres d'Europe, par M. M. La- 
TREiLLE et Dejéan. I :e Livraisson. Pavls 1822. 
Detta i ganska stor scala företagna arbete, 
framställer i första häftet generella aninärk- 
ningar öfver Goleoptrernes mundelar, deras 
anatomie, metamorphoser , olika utbredning 
öfver jordytan m. ni-, vidare character för 
första Familjen, CarniTora^ uppställning af dess 
talrika g«»nera, samt beskrifningar och figurer 
öfver Cicindela-slägtets europeiska arter, (20 
till antalet), samt dessutom åtskilliga obser- 
vationer rörande de till denna familj hänför- 
da insekter. 

Ilistoirc naturelle des Lepidopteics ou 
Papillons de Francc, par M. J. Gökart. Ou- 



34o 

HelinwtJwIogie. 

Boncl- V/ni det år från år Llir allt mera svårt 
Ha, att på landet uppleta nya och förut all- 
deles okända djurforraer, så lemnar hafvet 



vrage base sur la methode-de M. Latreille; 
avec figures de chaque espece, dessinees et 
colorie'es d'apres natuie par M. P. Dumenil. 
8:0 iTome IV). 

Entomographia Iraperii Russici , auctoii- 
tate Societatis CKsareae Mosquensis Natiirae 
Sciutatoruin collecta et in lucera edita , auclore 
GoTTHELF FiscHEB. VoI. I; cuiii 26 tabuHs 
xneis. Mosquae 1820 — 1822. 4-o 

Genera Insectorurn systematice exposita 
et analysi icoDographica instructa, auctore 
GoTTHELF FiscHER. Vol. I. Genera Coleople- 
lorum (Mosquae 182 1. 4-o, p. io4). 

A. Ahrensii Fauna Insectorurn Europae 
Fasc. IV et V. 

J. W. Meigen: Systema tische Beschrei- 
bung der bekannten Europaeischen zweifliige- 
ligen Insekten; lll:r Tlieil. mit 11 Kupf. 
Haram 1822. 8:0 — Innehåller Familjerna: 
Empidiae, Tachydromiae, Inilatac, Stratiomy- 
dae, och Syrphici. 

Entomoiogiae Brasilianae specimen, dedit 
Fr. Klug. — Nova Act. Acad. INat. curios. 
X, pag. 277. — (16 Arter af slägtet A^vii, 
samt tvenne därifrån utbrutna nya genei-a , 
Coloplfena och Ophionea, utora ett annat 
kalladt CtenostoTna, till hvilket CoUyris for- 
micaria Faek. hänfores. Vidare 27 Brasili- 
anska Arter af slägtet Mutilla. 

Trachydercs , insecti genus, ulterius exa- 
minatum et auctum sex novis speclebus de- 
scriptis a C. P. Thuwbebg. — Memoircs de 
TAcad. Imp. des Scienses de S:t Petersbourg. 
Tom. XIII. (^1822, p. 3o3.) c. fig. 

Species novae insectorurn e Rttleln' genere 
descriplac, auctore C. P. TnvNBtRc.. xMcm. de 
]'Acad. de S:t Petersbourg. Tom. VIII, p ju8. 



34i 

ännu ett sS mycket rikare förråd till sä- 
dana upptäckter. Bland dem som under 
förra året blifvit gjorda, utmärker sig det 
af RoLANDO beskrifna besynnerliga djuret 
BoNEixiA '■■}. Sysselsatt att vid den lilla 
ön Asinara pA ett grundare och lugnt vat- 
ten söka Mollusker och Anneilider, blef 
denne naturforskare på åtskilliga ställen 
af hafsbotten varse ett slags ovanligt bil- 
dade gröna strängar, liknande någon tång 
eller annan sjöväxt, men hvilka vid hans 
försök att upptaga dem, hastigt drogo sig 
undan, och ofta alldeles försvunno under 
stenarna. Det lyckades honom ändtligen 



Ichneumonidea Insecta Hymenoptera , il- 
lustracta a C. P. Thunbekg, samma Handi. 
pag. 249. • 

Monographia Iclineiimonum Pedemonta- 
nae regionis, aiictore J. L. C. Geaverholst. — 
Memoria della E. Acad. di Torino. 1820. 

Observations sur ailes des Hymenopteres, 
par M. JuRiNE. Mem. d. Acad. di Torino. 1820. 

A. D. Hummel: Essais enlomologiques, 

. Nro I . quelques observations sur la Blatte 

Germanique. S:t Petersbourg 1821. N:o 2 Sur 

las Irjsectes de Saint- Petersbourg pendant ré'te' 

1822. Petersbourg 1822. 8;o. 

Monographie der Ameisenkäfer, Scydmm- 
niis Latk., bearbeitet von C. W. T. Mijller 
und G. KuNZE. Schriflen der naturforschen- 
dcn Gesellschaft zu Leipzig irrBand. 1822. 4.'o. 

Kova Dipterorum genera ofTert iconibus- 
qne illuslrat C. 11. G. Wiedemann. Kiiia:. 
1820. ^-.o. 

C. B. G. WiEDEMANNi Diptcra exotica 
Pars I. Tab. aen. 2. Kilix. 1821. 8:0. 
*) BLArNVfLi.E JouiiJ. de Physique 1822. Juil- 
let pag. 49. 



342 

att uppfånga några och nu förekom mo de 
honom nästan som grenar af någon högst 
retliff växt. Sedan han undanlvftat en 
större sten, upptäckte han först deras för- 
niienta egenthga rot eller fäste, men äfven 
att det var ett verkligt djur, hvaraf des- 
sa vextlika strängar endast utgjorde ett 
slags långa svansfenor. Sjelfva djuret eger 
en cylindrisk med fina ringar försedd kropp, 
hvilken, liksom blodigelns, utsträcker och 
sammandrager sig, i synnerhet ega stjert- 
fenorna denna egenskup i hög grad, och 
lösryckas äfven lätt från kroppen, utan 
att djuret synes märkligt lida deraf. He- 
la djuret har en stark grön färg, som ej 
litet bidrager till dess vegetabiliska utse- 
ende, och afsöndrar så ymnigt en grön 
muscus, att, då ett eller annat af dessa 
djur händelsevis blifvit lagdti samma glas- 
kärl med andra Mollusker, hade ej allenast 
den sprit, hvari de förvarades utan älven 
de i samma glas befintlige djur, antagit 
samma gröna färg. Djurets sätt att sim- 
ma liknar Blodigelns. Rolando har efter 
ett tillräckligt antal friska och lefvande 
exemplar, äfven- beskrifvit och aftecknat 
dess inre organisation. Detta nya slägte 
hör till Echinoderraernas ordning, och 
innefattar redan tvenne arter, nemligen 
Bonellia viridis och Bon. fuliginosa. 
Blod- I en af Carena. nyligen utgifven Mo- 

nographie öfver de blodiglar, som före- 
komma i trakten af Piemont, upptagas ej 
mindre än lo Arter, verkligen hörande 
till detta slägte *). Bland dem äro 5 nya; 

*) Isis 1822, XII. p. i33o. 



jglar 



343 

hrarje art iir afjjilclad, och ölikheterna i 
munnens construction, äfvensom i deras 
Jefnadssätt anmärkt. De äro : i Hirudo ttie- 
dicinalis Linn. 2 H. provincialis CafxENA, 
hviiken likväl ej förekommer vid Piemont 
men är den enda som i Medicin nyttjas 
i Turin och södra Piemont, och till det- 
ta ändamål förskrifves frän Provence. I 
INorra Piemont och i Pisa användes dere- 
mot H. medicinalis. 3 H. Verbana Carena 
4. H. sanguisuga Linn., 5H. vulgaris MiiLi.., 
(octoculata Linn.) 6 H. atomaria Cabena, 
^ H. complanata Linn. MiiLi, , 8 H. Ce- 
plialoles Car., 9 H. bioculata Mull., (stag- 
nalis Linn,) 10 H. trioculata Carena, 

För att upptäcka Ögonen på de först- 
nämde 4 arterna, måste man afskära huf- 
vudet, öppna det inunder och lägga det 
på ett glas. Huruvida dessa svarta punk- 
ter äro verkliga ögon, lemnar älven Care- 
na oafgjordt; likväl äro de organer, och 
ej Jjlott fläckar. Författaren ti or icke, att 
Blodigelns ändar fastsuga sig genom upp- 
kommet lufttomt rum, utan endast me- 
delst ytans adhajsion, emedan, om man 
upplyfter en del af sjelfva mynningen el- 
ler hälen, det öfriga blir ännu faslsittan- 
de. Afskär man bitar af blodigeln, så lä- 
kas såren snart nog, och djuret lefver 
ännu länge, äfven utan hufvud och sfcjert, 
likvjil rcpioducerag det afskurna aldrig. — 
Enligt Carenas observationer frambringa 
H. vulgaris och atomaria ägg; men II. cc- 
phalolu, vivipara och trioculata föda lei- 
vandc ungar *). 



*) Morxograjiliic <Iii genre Uiiudo, ou dcscrip- 



344 

Nya- Den upptäcktsresa kring Jordklotet 

MoH«-somiren i8i5— 1818 verkstäldes under 
Anueiii-OxTO VON KoTZEBUES anförande, har rik- 
^er&cjgt Yår kunskap med ett betydligt antal 
n3'a eller förut mindre kända Naturalster, 
hvilkas noggrannare utredning och beskril- 
ning ännu sysselsätter de naturforskare, 
som på nänide resa voro följaktige. Bland 
dessa föremål utmärka sig åtskilliga hafs- 
djur af de lägre klasserna, dera Cha.misso 
och Eysenhardt sökt att framställa i figu- 
rer *); hvilket, hvad dessa slags djur 
vidkommer, är så mycket angelägnare, som 
konsten endast ganska ofullständigt fårmår 
att bibehålla dem vid deras naturliga ut- 
seende, och äfven den utförligaste heskrif- 
ning ej kan ensam gifva något tydligt be- 
grepp om deras besynnerliga form och 
organisation. Det torde här vara nog, 
att endast gifva anvisning på förekom- 
mande nya arter, nemligen: Pterotrachea 
Cuvierii, Eolidia annulicornis, Nereis he- 
teropoda, Hirudo vittata, Sternaspis ele- 
gans. Holothuria Radachensis, H. brunnea, 
och Hol. maculata, bland hvilka den sist- 
nämde är en utmärkt art af hela tre fots 
längd och deröfver, samt omkring en tums 

diame- 

tion des especes des sangsues qui se trouvent 
oii qui sont en usage en Piemont; avec des 
observations sur Ja generation et sur d'au- 
tres points de Thistoire naturelle de quel- 
ques unes de ces e'spt;ces. Par le prof. Hy- 
AciNTHE Cahena. Avec figiu-es dessinées et 
colorie'es d'apre's nature. (Turine). 
*) Ts^ov. Act. Acad. Nat. Cur. Toui. X. pag.343 
Ta^. 24-31. 



345 

diameter; säledes alldeles orrnforraig och 
med masklik, krälande rörelse. 

Dessa trenne Holothurier, jemle flere 
andra, ii ro i Indien en betydlig handels- 
vara. Torkade och rökte utgöra de nem- 
ligen en rätt, i synnerhet begärlig för Glii- 
neseine, på samma sätt som deras ätbara 
Sval-bon och dylika såsom aphrodisiaca 
ansedde födoämnen. De måste kokas i 
tvenne dygn. Chineserne göra för deras 
fångst resor till kusterna af nya Guinea, 
Malayerna till Nya Holland, och andra 
Nationer hemta dem från andra kuster. 

Ännu rikare är den af dessa författa- Rhizo- 
re beskrifna skörden af Medusa-artade diur,^*'^*'.™*. 
hvilkas organisation och Naturalhistoria 
ännu erbjuda Naturforskaren så mycket att 
upptäcka och förklara. I synnerhet synes 
det bidrag intressant; som Eysenhardt 
lemnat rörande Rhizostoma CuvieriiljA.M.y 
hvilken art förf. haft tillfälle att i mycken- 
het undersöka vid Gette i södra Frankrike, 
och hvaraf han gifvit ganska upplysande 
teckningar '-'). Dessa äro af så mycket 
större vigt, som dylika djurs kropp för 
en oerfaren presenterar nästan blott en 
gelc-lik massa, hvilken äfven under mi- 
kroskopet synes såsom ett vattenklart li- 
quidnm, uppfyldt af ett oändligt antal 
jjuncter, mer eller mindre tätt samman- 
ställda, och i fria luften nästan alldeles 
smälter till välten. I nämdc Pdiizostoma 



*>) Nova Acl. Acad. Nat. Ciir. Tom. X. p. 377. 
A', y. A. yirtO.- 1S23. a 3 



4Ö 



synes ej minsta spär af Nerver eller Nerv- 
substans, ej heller visr.r den någon ytt- 
ring af känsla, och tlA den tillika saknar 
de slags tentakler i hattens omkrets, dem 
andra Meduser ega, synes den ej erhålla 
kunskap om andra i granskapet varande 
föremål. Intet tydligt spår af någon epi- 
dermis kan upptäckas; alla djurets kärl och 
ihåligheter synas vara blotta urgröpnin- 
gar i dess massa, och ingalunda beklädda 
med någon membran. Utojn en slemhin- 
na , som åtföljer magen och respirations- 
liålen, märkes intet membranöst på eller 
i hela djuret, allt synes endast som en ge- 
leaktig massa. 

Liksom hos många Cryplogamer bland 
véxterna ■•'^, så äfven hos denna Rhizo- 
stoma (och hos Meduser i allmänhet,) vi- 
sar organisationen en bestämd rigtning till 
fyratalet och dess mullipler. Man finner 
hos Rhizostoma en enkel mage, som lik- 
väl i sin structur redan visar nog analo- 
gie med det större antal af magar, som 
träffas hos andra slägten af Meduser, nem- 
ligen 4> 8, eller lili och med i6" magar, 
(som hos Cyanaea); vidare 4 andhål, i6 
kärlnät, i6 från centrum rakt utlöpande 
kärl, 8 obekanta kroppar pä hattens rand, 
64 större och j6 mindre flikar på den- 
samma, samt eu fyrkantig slam, fyra 



*) T. ex. Fi-öens sammansättning lios Tetradi- 
rlymae, Eqiiiseta, &c., tändernas antal på fio- 
kapslerna hos Musci , frökornen i Svampar, 
o. s. v. 



347 

hufvudkärl i densamma, och 4 P^r sug- 
arraar. Men i dessa sugarmar hos Rliizo- 
stoma (^bvilka ej låta jemföia sig med dem 
hos andra Meduser) är åter tretalet rå- 
dande, sä att hvarje sugarm är trekantig, 
och delar sig nederst i trenne blad. 

När Rhizostoma vidröres, förorsakar 
den ett slags brännande, som upphör en- 
dast efter ofta förnyad tvättning, och det- 
ta phenomen kan äfven uppstå genom an- 
dra kroppar, som nyss varit i beröring 
med djuret. Någon syra synes härtill ej 
vara orsaken, emedan lackmuspapper ej 
det minsta ro<lnar deraf. Djurets irrita- 
bilitet är så stark, att afskurna stycken, 
förvarade i hafsvatten, äfven efter flere 
timmar visa yttringar af dess vanliga rö- 
relser, och kunna äfven sedan dessa af- 
slannat retas att förnya dem. 

Eysenhardt har äfven i åtskilliga af- physa- 
seenden upplyst Naturhistorien af andra ^"• 
ined Pdiizostoma något beslägtade djur, 
nemligen Ph3^salierna, eller så kallade Be- 
dewind-seglare ; hvilkas organisation är ej 
mindre svår alt fullständigt förklara *'). 

Hos genera Velella, Porpita och Phy- 
£alia halva Kiair, och van IIasselt upp- 
täckt generations-organerna; hos sistnämh- 
de jlägte linnas de i de delar, som af 
alla Auctorer äro omnämnde såsom ten- 
takler eller sugtrådar. 



*^) Acta Wal. Ciuios. Tom. V. 



348 

Samma Författare hafva anmärlvt, alt 
TfLESii så kallade Mammaria adspersa en- 
dast är ägg af nägot djur bland Radi. - 
rierne *^. 

Pyioso- ^Qn ofvannämnde totala brist pa ner- 

ma. ver i Medusernas organisation förklarar 
HuMBOLDTS observation, att de för gnlva- 
iiiska stapeln ej visa minsta ryckningar. 
Enligt KuHLS observationer gäller detsam- 
ma äfven om Pjrosoraa. En af delta släg- 
tes arter, Pyrosoma allanticum, spider i 
vattnet ett sken af en till balfannan fots 
diameter. Man kan då föreställa sig hvil- 
ket utmärkt skådespel sig framter, när ea 
hel här af sädana Pyrosomer nnder ea 
mörk natt tåga förbi skeppet. Kuhl in- 
tygar, att det ljus en sådan här spridde, 
var så starkt och så vidsträckt, att man 
till ett djup af i5 fot kunde igenkänna 
de skeppet åtföljande fiskar *■■). 

Ascidia. ^•^t. Acad. i Bonn har i sina Hand- 

lingar **■•'") utgifvit Prof. Carus's fullständi- 
ga ritningar af Ascidiernas inre structur, 
(hvaraf teckningar fornt blifvit meddelade 
i Meckels Deutsch. Archiv fiir Physiologie). 
Förklaringen af åtskilliga organer afvikei' 
betydligen från den Cuvier och Savjgny 
föreslagit, ernedan de sistnämnde ej så- 
som Carus äfven observerat djurets spä- 
dare ålder och tilltagande utveckling. 

Stjern- Samma Academie har i io:de delcu 

aspisochaf sina handlingar utgifvit Otto's beskrif- 



*) Isis 1827.. I p. 109 &o. 

**^ ScinvEiGGERs Journal Band. 4, Hiift. 3, p. 363. 

***) Act. Nat. Cur. Tom. X, pag. 425. 



. 349 

iiiiigar ocli figurer på Ivenne af honom Sipho- 
upptäckta märkvärdiga genera af maSkdjur, ^^l*^' 
Steniaspis thulassemoides och Siphonosto- 
ma diplochaitus *), förut blolt anförda 
i en föga tillgänglig bvochure ■•••*^. 

Bland de nyaste conchjologiska arbe- Tysk- 
ten ■"■•*) ulrnärkor sig PrriiFERS Aerköfver ^'^l 
de 1 Hessen förekommande Land- och Vat-cbylier. 
ten-Sneckor ^). Förf. liar sjelf samlat 



*) Acta Nat Cur. X, p. 620, 

*♦} Jemf. K. Vet. Acad." Arsberältelse för är 
1 82 1, p. 245. 

Ej mindre lör Zoologer än Anatonier och 
för Ritare i allmänhet, iiiiljenar det sätt 
uppmärksamhet, hvarigenom i detta prakt- 
verk figureina af Si]>houostonia diplochai- 
tus äro framställde. l)e äro med hvit färg 
altryck te pä svart papper, och färgorna se- 
,<lan en gouache pälörde Härigenom iii' det 
möjligt att uttrycka sädana härbeklädningaj-, 
som äro ytterst fina och af hvit eller ljus 
färg; äfvensom de finaste nerv-förgreningar, 
eller andra partier, som skulle vanställas af 
äfven den lättaste grafstickels conlurlinicr. 

***) Till dessa höra äfven följande afhandlingar: 

A new and classical arraugement of ihe 

hivalve Shells of the Brittish Islands, by W. 

Ti.HTox. London 1822. 4» (med 20 colorerade 

planclier. ) 

Mya Priapus vel mentula marina Stcl- 
leri, a licrghano SttUcri pictore dclineala, 
a Steliero ipso descripla ac annotationibus 
cjiiibusdani explicata a Tti.Esio. IMcrn. de l'A- 
»ad, de Se. de S:t relersbourg. Toiue VIII. 
pag. 2C)3. 

•J-) Systcm;ilis( lie Anordnung tuul l!eschreibnng 
deulschei Lund- und A\ assci sclinceken , mit 
besondrcr llucksicht uuf die bisiicr in licsscu 



35o 

och observerat dessa djur, och figurerna 
äro med noggrannhet tecknade efier na- 
turen. Arternas antal stiger liil 1 14; bland 
dem äro ej många nya. De äro fördelade 
i 21 slägten och dessa ordnade efter Cu- 
viEi\s method. Äfven dessa djurs romra 
och första utveckling äro afbildade enligt 
observationer hos en och annan art. — 
För Svenska Naturforskare eger detta ar- 
bete ett serskildt intresse deraf, alt en 
stor del af de här beskrifna arter äfven 
förekomma i Skandinavien. 

Brasill- Såsom ctt bidrag till Conchyliernas 

anska Qeographie bör äfven omnämnas en för- 

Conchy-teckning, som Prins Maximilian af Neu- 

lier. -^vied lemnat öfver de Musslor och Snec- 

kor han funnit på stränderna mellan Rio 

Janeiro och Illieos *■■). 

, . .. "Om man i fordna tider nästan allde- 

Intesti- , r.. 1 "I • r I 

nai- len försummat undersökningen at de ma- 
maskar.gjjaj,^ som finnas i leTvande djurs olika 
organer, så synes man under de sednare 
decennierna varit så mycket flitigare att 
godtgÖra denna försummelse: och man nä- 
stan häpnar öfver den oberäkneliga myc- 
kenhet af sådana djur, hvilkas tillvaro af 
de redan upptäcktas antal synes vara att 
förmoda, helst då man besinnar, att det 
knappt torde finnas någon fullkomligare 



gefundenen Arten. Ein Beitiag zur JNfatiir- 
geschicte der Weichthiere. (Cassel 1822.4. 
med 8 Tak). 
*) Reise in Brasilien. ~ Isis 1822, VII, p. aSi. 



35i 

djurart, som icke hyser någon egen inle- 
stinalmask, ofta flere, och att ej en gång 
de lägre organismerna, t. ex. Insekterna, 
äro derifrån frie. Det är förnämligast i 
Wien som man på det utmärktaste sätt 
bearbetat denna gren af Zoologien, och 
sora ett medel till denna kunskap tillvä- 
gabragt en samling af Intestinalmaskar, 
som är alldeles ensam i sitt slag. Om den 
ilervid använda möda och ifver kan man 
redan öfvertyga sig af följande utdrag ut- 
ur förteckningen öfver några bland de tu- 
sende djur, som under få år blifvit i Wien 
för detta ändamål undersökte, och af hvil* 
ken förteckning det märkliga resultat er- 
hålles, att antalet af individer, som hjst 
intestinalmaskar, utan undantag öfversti- 
ger deras, som från dem varit befriade. 



Med Intcsti- 
t 1 


Fria fr an 


iialmaskar 


T\(T 1 ^ 


behäftade. 


Maskar. 


Jordråttor . . . 


2095 


i5i7 


Lekattor .... 


373 


3i8 


JKäfvar . . . . 


62 


9 


Kanghurer . . . 


10 


8 


Hjortar .... 


3o 


i3 


Stengetter (Gemsen) 


20 


2 


Falco Buteo . , 


325 


166 


Nötskrikor . . . 


472 


241 


Sparfvar .... 


1557 


i4(;o 


Europ. Skö'lpaddor 


IIÖ 


83 


Tomtormar . . . 


Mo 


»49 


Vanliga Grodor 


I3f)0 


320 


Löfgrodor (Kana ar- 






borea) . . . 


2176 


irgS 


Laccrta palustris . 


^5*7 


9'» 


Lophiiis piscatoiius 


44 


a 0. s. v. 



352 

Genom så flitiga undersökningar for 
uppspanandet af Intestinal-maskar har 
Wieaska Museum här ej endast ernått en 
fullständighet som öfverträfFar alla andra 
i Europa, utan äfven kommit i tillfälle 
att rikta dem nästan alla med sina talrika 
dubbletter. Så ymniga tillgångar, samlade 
på ett ställe, hafva också ät flere Förfat- 
tare lemnat materialer till verkliga mä- 
sterverk öfver olika delar af nämnde djur- 
klass. Till de nyaste af dessa hör "VVlst- 
RUMBS arbete: "De Helminthibus acantho- 
cephalis," &c. *) innehållande slägtet £'c/i/- 
norhjnchits utförligen bearbetadt; beskrif- 
ningar öfver dithörande 90 arter, med 
uppräkning af de djur, hvari en hvar blif- 
vit funnen, hvarje arts fullständiga Sjno- 
iiymie, samt dessa maskars anatomie och 
physiologie i det hela. 

Westrumb har likaledes upplyst den 
inre beskaffenheten af Strongylus arma- 
tus **). 

Parame- Den gröna färg, som om sommaren 
*^^"™ stundom betäcker vattenytan på dammar 
cum. eller insjöar, och af allmänheten beteck- 
nas med uttrycket "vattnet blommar," ut- 



*) De Helminthibus acanthocephalis , commen- 
tatio historio-anatomica, adnexo recensii ani- 
malium, in Musseo Vindobonensi circa hel- 
minthes dissectornm et singularum specierum 
Larum in illis reperlaium. Auctore A. H. L.^ 
Westrumb. Ilannoveiae 1821, in föl. 85, cum 
3 Tab. aeneis. 

**) Isis 1822. 6. p. 685, Tab, VI. 



353 

göres, sora nian nu känner, ej alltid af 
samma ämne, utan härrör än af myriader 
infussionsdjur, än af små vattenalger o. s. v. 
samt någon gång af trädens frömjöl. — 
Något analogt synes ock stundom träffas 
på hafvets jta, och man torde dervid på- 
minna sig de vidsträckta gula strimmor 
och fläckar, dera Scoresby anmärkte på 
Grönländska hafvct, och som funnos be- 
stå af otaliga små djur *'). Chämisso har 
Leskrifvit och aftecknat ett infussions-djur, 
Paramecium oceanicum , — grönt, genom- 
skinligt, för blotta ögat osynligt, — som, 
uti oceanen ät Brasilien, uppfyllde länga 
sträckor af ett grönt och illaluktande vat- 
ten, men likväl icke synes vara sjelfva or- 
saken till detta phenomen, emedan i S:t 
Catharinas sund vattnets färg och lukt fun- 
nits vara desamma, men dessa små djur 
deri alldeles saknades ■•*). 

— ' 

'■■) K. Vet. Acad, Årsberättelse är 1822, p. 212. 

**) Nov, Act. Acad. Nat. Gur. Tom. X. p. 371, 

Tab. 33 , fig. 4- <^ — ^* 



Sådana under det förflutna året ut- 
komna Arbeten, som omfatta större eller 
mindre fält af Zoologien i allmän- 
het, kunna här endast anmälas, enligt 
följande förteckning: 

Hisloire dos mocurs et de l'instlnct des 
unimaux, avcc Il-s dislribulions mctliodiciucs 



554 

et naturelles de toutes leurs classes, pai- i, 
J. VifiET. Paiis 1823. 8;o. Torne i , :>. 

Introdiizione generale alla Zoologia, dell' 
abate Camillo Ranzani. Tom. I — III. Bologna 
1819 — 1822. (c Tab. VII. asn.) 

Abbildungen und Bescbreibungen merkviir- 
diger naturgescbichtlicber Gegenstände, von 
J. Wolf. Niirnberg 4^0. — (Egentligen mera 
populaiit arbete; men många af Hguterna 
uppgifvas vara originaler.} 

Fauna Surinaraensis, Praes. C. P. Thun- 
BEKG, Resp, G. D. CoLLiN. Upsaliae 1822.4^0. 

Tbe Philosophy of Zoology or a general 
View of the Structure, Functions and Classi- 
fication of Animals. By John Flemmihg. Lon- 
don 1822. 2 Vol. 8:0. 



355- 

Zootomie och Comparativ 
Anatomie. 



jfä lika sätt som, enligt livad förut Llif-Skdct- 
vit anmärkt, den i Wien befintliga rika j^^, ^|^ 
Samling af Entozoer, gifvit upphof till fle-détiriata. 
re förträffliga skrifter ofver denna djur- 
klass, har af ven det, genom Cuviers om- 
sorg, i Paris inrättade stora Museum af 
anatomiska praeparater , fossila ben, o, s. v^ 
erbjudit ämnen till flera vigtiga osteolo- 
giska arbeten. Bland sådana utmärker sig 
Panders och Ai.TONS stora veik öfver derl 
Mammaliernas ordning, som innefattar Jet- 
tarne bland Landdjuren, eller de så kal- 
lade Pachjdennata '■''^. I aidra häftet j 
som nu utkommit, framställas skelett och 
carnier af Elephanter, af Mastodonten, 
Hippopotamus, amerikanska Tapiren, Suc 
aethiopicus och babirussa m. fl., afleekna- 
de dels på Museum i Paris, dels i Spani- 
ens, Englands och Hollands samlingar, dem 
författarne för detta ändamål besökt. ' 

Ännu mera grundadt på Parisiska Tcck- 
Museums praeparater är Fr. Cuviers arbe- "'"S^'" 
te: "Des dents des mammiferes, ooncidtf- Mam- 
rees comme caracteres zoologicjue," äm-™'"''"'"" 
nadt att innehålla lilhographiska figurer tand- 
öfver Mammaliernas olika tandbjg^gnad hos ^^^S. 



*) Dif Skelette der Pachydermata, abgebildet, 

Lescliriebt^n und verglichen, von C. Pander 

lind E. d'ALTon. (Bonn, 1821, Tvär-lölioi 
med 17, Tab.) 



356 

olika slJigten. Planen är att utglfva dessa 
i systematisk ordning. Det utkomna för- 
sta häftet föreställer på i4 Tabeller tand- 
Ljggnaden hos Menniskan, Orang-Outang, 
och flera olika slägten af Quadrumaner, 
till och med Galeopithecus. 
Anato- En utförlig beskrifning öfver analo- 

?'^*^ ^f mien af Phoca, i sjnnerhet a( Phoca'vi- 
' tuhna, har Urolik meddelat, och dertill 
bifogat en allmän öfversigt af dessa djurs 
systematiska fördelning *^. Författaren 
ordnar dem i tvenne afdelningar, af hvil- 
ka den förra innefattar egentlige Phocae» 
iispecies, den sednare den, som ega tyd- 
liga yttre öron {Otaria), 3 arter, utom 
åtskilliga ännu obestämda. — Hufvudsaliga 
föremålet för detta arbete är dock dessa 
djurs anatomie, som äfven af 4 åtföljande 
plancher upplyses. 
Anat. Enligt KuHLs och Hasseits uppgift, 

rörande eger Procellaria capensis icke ett enda ben 
Procei- som innehåller luft, alla äro fullkomligen • 
fyllda. Det oaktadt aflägsnar den sig gan- 
ska långt från fasta landet. Den simmar 
och dyker sällan , och i Öfvenstämmelse 
dermed, finnes äfven dess Jijerta icke så 
trekantigt och nedtryckt som hos Anas 
nigra och andra Sjöfoglar, h vilka ofta och 
länge hålla sig under vattnet *''*^. 
Ovanlig Till andra besynnerligheter i Gökens 

^g^^^j" Naturhistoria, som än varit uppgifna, än 



*) Specimen anatomico-zoologicum de Pliocis; 
speciatira de Phoca vitulina. Pites. N. C. de 
Fbemery , auct. W. Ueolik. Trajocti ad JUhe- 
niim 1822. 8:0 c. Tab. IV aeneis. 

.**) Isis 1822. I , p. 108. 



357 

beslrWda, liÖr äfven det påståendet att^f Gs- 
sjelfva insidan af dess mage vore beklädd mage. 
ined hår. Att så verkligen är, har man 
väl till en del icke kunnat neka, men 
man har än ansett denna hårbeklädning 
verkligen tillhöra gökmagens organisation, 
än åter förklarat densamma endast vara 
tillfällig, genom fastnade här af de ludna 
insekt-larver fogeln förtärt, och man har 
till styrka för denna mening anfört, att ej 
sällan äfven Gökar blifvit anatomiserade, 
iivilkas magar inuti funnits alldeles släta. 
Denna förklaring har i sednare tider blif- 
vit nästan allmänt antagen. Njligen haf- 
va likväl Brehm och Richter^ den sednare 
med åberopande af noggrann anatomie, 
sökt å nyo ådagalägga, att nämnde hår- 
beklädning verkligen är en organisk egen- 
het , och ingalunda qvarlefvor af fastnade 
födoämnen. Det påstås nemligen^ att, om 
så vore, håren skulle då finnas oredigt fa- 
stade, samraanlrasslade, ej med rötter in- 
växte i sjelfva maghinnans organisation, 
samt genom sköljning kunna frånskiljas, 
hvaremot de, enligt nämnde Författare, 
fmnas ganska redigt utväxta och af nästan 
lika längd, (omkring 3 liniers), så att de 
åt maghinnan gifva utseende af ett min- 
dre djurs pols, och sitta så fast, att de 
kimna upplyftas utan att lossna. Sjelfva 
det lager af magens hinna, hvari de äro 
fastade, är till hälften genomskinligt och 
till sin textur mera liknande en kÖrlelar- 
tad substans än en hinna. Härvid bifogas 
ännu dei\ besynnerliga anmäikning, alt 
det endast äro honorna, hvilkas magar cgu 



358 

deniia inre liSrklädning, hanarnas åler 
icke, hvaraf således motsatsen i olika För- 
fattares uppgifter och påslående vore för- 
klarad. Man har at" denna; omständighet 
älven velat sluta , att nämnde alldeles ovan- 
liga organisation sannolikt torde stå ,i nå- 
got sammanhang med denna fogels ejmin- 
dre besynnerliga egenhet, att icke sjelf 
utkläcka sina nngar^ utan åt andra foglar 
anförtro sina ägg '••^. 
Fislt«rs Rörande fiskarnas anatomie är blott 

^mic"" ^^^ 2"™^^3 ^^ teckningar RosENTHAi. utgif- 
-vit öfver deras skeletter. De bifogade för- 
ilaringarne följa icke den nyare Termino- 
logie , som Oken, Bojanus m. fl. antagit "•■"'). 
Dessutom förekomma endast några 
fragmentariska anmärkningar öfver åtskil- 
lige fiskars inre organisation, utur Kuhl 
och VAN Hasselts bref, införde i Isis '-•*'"-^. 
Insek- Så mycket man än genom beskrilnin- 

anato- g^^ och teckningar sökt att fiamställa In- 
»»ie* sekternas mångfiddig;i yttre former, så myc- 
Jiet saknas ännu i kunskapen om deras inre 
organisation och dess delars analogier med 
4e större djuren*s. — Gmdk har nyligen 
sökt bevisa, att Insekternas hittills så kal- 
lade gall-kärl ingalunda förtjena detta namn, 
och ej ens äro kärl för någon excretion , 
ulan för ahsoi htionen. Hos fjäril-'arver , 
dem GvEDE förmått att svälja zinnober- 
blandadt vatten, funnos vid öppnandet 



* 



) Tsis 1823. 2, p. 222. 
) KosENTHALS iclitliyonomisclie Taftln. 13crlin 

1 82 1 4:0. 

***) Isis 1822. VIII, p 893 och p. fl, st. 



359 

ifrågavarande kärl färgade häraf ''). — Re- 
dan för några år sedan liade Rengger äf- 
ven fästat uppmärksamhtt så väl vid dessa 
kärl, som vid det ämne de innehålla, 
hvars chemiska förhållanden han funnit så 
alldeles olika med någon gallas, att haa 
förmodade detsamma snarare vara urin "''^. 
NiTzscH har leranat en utförlig beskrit- 
ning öfver inelfvorna hos den så kallade 
Bok-mahlen, Psocus pulsatorius. Det sy- 
nes måhända tvifvelaktigt hvilketdera vid 
denna undersökning förtjenar mesta upp- 
märksamhet, antingen resultatet eller sät- 
tet; nem ligen det handlag och den skick- 
lighet som fordrats , för att pä en så liten 
insekt framleta och utreda alla vigtigare 
organer och kärl, åtminstone vci^A den 
noggrannhet, som JNitzsch här visat vara 
möjlig. Det är i sådant afseende intres- 
sant^ att NiTzscH äfven bifogaten uppgift 
på den method han nyttjar vid anatomi- 
ska undersökningar af så små objecter *"*^*^. 



*) Nov. Acfa Nat. Ciirios. X, pag. 327. 

**'^) RKNG<rKR's Phvsiologiscliti tJiitei'suchun,q«n 

nl>er die tljierisclie Hauslialtiing deflnsecten. 

Tul)ingen 1817. 
***}GEnMARS MagaziriderEntomblogie. IV, p.^x^^. 

Till den nyare Zootoniiens Litteratur .liöra 
äfvcn (uljande arl)uten: 

De lorganisation des aniiuanx 011 prinripes 
d'anatoinie compare'e, par M. H. DucbotjVy se 
BLAfNvir.i.E. Torne I. Paris 1822. 8co 

Ohservationes circa su[)erriciein animalitiiii in- 
tcrnajii, quas prograiiimatis litulo olTert Auj.Miiq- 
».EL. IJeniic 1 8?.?.. 8.Tul). i. 

De aure et audilu lioiuinis et aniiiialium. P« \, 



36o 

Physiologle. 

Om JjuTTER har anfört en ovanlig Casus om 
Syucn. ögats känslolöshet för intrycket af vissa 
färger, eller åtminstone om oförmåga att 
urskilja dem, hos en yngling i hvars ögon 
för öfrigt ingen sjuklighet eller ens något 
anlag dertill kunde upptäckas. Enligt ofta 
förnyade försök, var nemligen —utom hvitt 
och svart — gult den enda färg han be- 
stämt och säkert kunde utskilja, alla an- 
dra färger förde han under 3 Classer, af 
. hvilka den första innefattade rödt och 
brunt; den andra blått, rödt och purpur; 
den tredje grönt och orange. Endast des- 
sa Classer förmådde han att skilja, men 
de särskildta färgerna förblandade han be- 
ständigt, nemligen rödt med brunt, oran- 
ge med grönt, grönt med orange, blått 
med rödt, indigo och violett med purpur. 
Regnbågens färger och månans, syntes ho- 
nom enahanda , han såg nemligen endast 
tvenne, dem lian kallade blått och gult. 
^ . Om 



auct. Weber — Lipsise 1821. — Jemte de dervid 
af HuscHKE gjorde anmärkningar i Isis 1822. 8. p. 88g. 

Specimen zoologicum, sistens observationes, 
praesertim osteologicas, de Casuario IVovae Hol- 
landiae. Praes. N. C. de Fkemery, auct. P. J. J. 
DE Fremery, Trajecti ad Rhenum 18 ig. 8. c. 
Tab. senea. 

Öfver Kiäftans ädersystem har en anonym 
Författare fiamstallt åtskilliga anmärkningar , som 
afvika frän Cuviers och Stjckoavs äsigter. Isis 
1820, II, p. i23o. 

X Utdrag nr Leo's Dissert. de structnra Liim- 
brici tcrrestris. Isis 1822. IV, p. /i^i. Tab, 4- 



3Öi 

Om det ena ögat blundade, var förhållan- 
det dock detsamma, -r- Brewrter har sökt 
förklara denna anomalie, endast genont 
antagande af en mindre retlighet i retinarl 
hos denna person, samt en minskad för^ 
måga att mottaga intryck af vissa ljusstrå- 
lar, utan att synförmågan i öfrigt vöré 
försvagad. 

De svårigheter, som synas rnöta vid 
den vanligen antagna theorien för synen j 
hafva fÖranledt Joseph Reade till flera för- 
sök, af hvilka han tror sig hafva funnit» 
att synbilden icke erhSlles omvänd, och 
att den till och med icke framstår målad 
på vår retina. Han omnämner, bland an- 
dra anmärkningar, ett barn om lo årj 
med utmärkt fattningsförmåga, som efter 
en på detsamma förrättad Starr-operationi 
vid tillfrågan huru det säg öbjecterna? 
svarade> att det såg dem sä, som det kän- 
de dera, med förmodan att de voro helt 
nära intill dess öga '•'); 

Öfver de förändringar, sorii föregå iömfäri 
äggets ämnen under kläckningstiden, har^"^"°"- 
Prout meddelat följande iakttagelser. Ny- gets be- 
värpla äggs specifica tyngd varierar mel- ^i^j^rf 
lan 1080 och 1090. Deremot blifva äiggj 
som länge förvaras, sqecifice lättare, eme- 
dan luften inlager rummet efter en por- 
tion vatten, som småningom afdunslar; 
Ett ägg, som på vanligt sätt blifvit för- 
varadt i 2:ne år, fanns hafva förlornt två 
tredjedelar af sin vigti För bestämman- 



») Anuals of Philos. Vol. XV, p. 260. 
*. f^. A. A'ib. i8aai 24 



362 

det af den relativa vigten af äggets gula, 
hvita och skal, koktes ägg i destilleradt 
vatten, och de olika ämnena vägdes, ännu 
våta. Medeltalet af lo försök gaf för ska- 
let 106,9, ^^^ hvitan 604,2, för gulan 288,9, 
efter förutsättning, att hvarje ägg ansågs 
väga 1000 gran, och derefter gjord redu- 
ction af alla äggens vigt. — Prouts obser- 
vationer öfver äggets förhållande, under 
första, andra och tredje veckan af kläck- 
iiingstiden, synas i synnerhet lemna den 
upplysning: 1:0) att ett ägg, som af mo- 
dren betäckes, förlorar omkring i af sin 
vigt, eller nära 8 gånger så mycket, som 
det eljest under samma tid skulle hafva 
förlorat. — a:o) Att i de första af dessa 
perioder något ombyte synes ega rum 
mellan hvitans och gulans beståndsdelar, 
sä att en del af gulans oljaktiga ämne 
blandas med en del af ägghvitans, som. 
deraf synes förvandlad till en nästan grädd- 
lik vätska, och att en del af hvitans vat- 
tenhaltiga beståndsdelar deremot blanda 
sig med gulan, som synes tilltaga i stor- 
lek. — 3:o) Att deremot i den mån kläck- 
iiings-processen framskrider, synas de salt- 
oeh vattenaktiga ämnena åter skilja sig från 
gulan, som i samma mån minkas och till 
och med blir mindre än förul; samt att i 
sista veckan äfven största delen af phos- 
phor lemnar gulan, och återfinnes i kyck- 
lingen, der den såsom phosphorsyra bör- 
jar att med kalkjorden bilda skelettet; 
h vilken kalkjord (omkring 3 gran) ej kan 
upptäckas i ett färskt ägg, utan först un- 
der ut?ecklings-processen på ett änpu oför- 
ilarligt sätt synes uppkomma. 



363 

HuGis observationer på romraen eller utreck- 
äggen af en Vatten-snecka, Limnseusstagna- '^«s *f 
lis, innehålla hufvudsakligen följande: De korl" 
första dagarne äro äggen alldeles genomskin- ^«S- ^ 
liga, blott ett öfvadt öga upptäcker, van- 
ligen ofvanför medelpunkten * en ljusgul 
prick, som några dagar synes orörlig, 
men sedan flyttar sig mot midten af äg- 
get, och börjar att ganska tydligen vända 
sig kring sin axel. Fostret tilltager nu ha- 
stigt i storlek; derjemte ökes hastigheten 
af dess rotation, ända till ^o gånger och 
deröfver i minuten, h var vid det stundoni 
gör en liten cirkelrörelse inom ägget, ehu- 
ru ganska långsamt. Efter hand märkas 
äfven åtskilliga rörelser hos sjelfva fostret; 
det synes småningom draga sig mera i 
längden, och snart nog skönjas dess Sneck- 
Vridningar. Så snart dessa äro bestämda 
och för blotta ögat synbara, upphör rota- 
tionen> men i sa mma mån stadga sig de 
inre, nu tilltagande organers rörelser j i 
synnerhet circulations-syslemets. Derefter 
märkes likaledes rörelse i de till födans 
mottagande och beredning bestämda orga- 
ner. Det lilla djuret framsticker nu ofta 
hufvudet och ert del af kroppen utom ska* 
let, men drager sig åter in i sitt genom- 
skVnliga hus. Inom 2 dygn arbetar det 
*'\g slutligen genom ägget och rommhin- • 
nan och visar fri rörelse i vattnet *). 

ChevAmer hnr upptäckt, alt askan af Jö<tiri 
ägghylsorna t\\\ Bläckfisken (Sepia) inne- ''"* 
-* ■ 
*) Isis i8'J2< 



3Ö4 

MoUu- håller hydrionsurt Natron *). Sjelfva djii- 
*^"' ret torde således äfvea innehålla Jo- 
din, helst ViREY redan yttrat den förmo- 
dan, att Purpursneckan och andra Mollu- 
sker hafva att tacka Jodin för deras ofta 
i violett slötande färg, och de lill en del 
lefva af jodinhaltiga långarter''*'). En sär- 
deles uppmärksamhet synes således Helix 
janthina förtjena, hvilken ej allenast sjelf 
är af en skön jodiublå färg, ulan då den 
vidröres, utgjuter en tjock vätska, som 
synes ega en jodin-upplösnings Lade färg 
och smak. 
Om lä- Till styrka för den ännu ömsom be- 

gre or- Stridda, ömsom försvarade satsen, att bland 
^mers ^^ lägre Organismerna ett djur verkligen 
upp- kan öfvergå till vext, och vexten till djur, 
o.°8?v. Jiäfva åtskilliga iakttagelser blifvit uppgif- 
ne. Det må tillåtas att här till andras 
bepröfvande anföra följande af WiegmAnn 
framställde phenomen *•'•••"•■). 

Först ett sätt, att lätteligen erhålla 
Entomostraceer. På ^ lod prceparerade 
hvita eller röda Coraller, (Madrepora ocu- 
lata eller Isis nobilis) gjutes 6 unce de-^ 
stilleradt vatten; blandningen ställes, i ett 
något större glas, för solen , och omröres 
dagligen. Efter i4 dagar afhälles den tun* 
na vätskan från sedimentet och exponeras 
Ster för solens verkningar* Inom i4 da- 
gar uppstår då en så kallad Pristlejsk 



*) ScHWEiGGERS Journ. Band. 6, Hefl. 2, p. i^it 
**) Journ. de Phärni. VIII, n. 817. 
***) Nova Act. Nat. Gur. &c. p. 717. — Isis 
1822 7. &c. 



365 

grön materiaj, utur denna Conferver, utur 
iivilka vidare (i synnerhet sommartiden) 
inom 3 till 4 niåuader Cjpvides deiectcc 
utveckla sig. Exponeras nämnde fluidum 
i en smal ocli höjj cj-^linder för stark sol- 
värme, så uppstå vextformer at" mera lik- 
het med UJ va, utur hvilka efter en längre 
lid JJafjlinhu longispine alstras. 

WiEGMANN säger sig likväl utur dea 
Priestleyska gröna materien hafva erhållit 
ej allenast Cypris detecta, Cjclops fjva- 
dricorniSj m. fl., utan till och ni ed Po-> 
ditra aquatica (!), hvilka djur äter efter 
sin död utvecklat sig till Conferver, och 
Podurerna i synnerhet till Conferva cjni^ 
uina. -^ WiEGMANN påståi-, att de yngre Po- 
durerna ännu förde conferver vid J)nkde- 
len, och voro hruna till fäjgcn, samt först 
sedan de alldeles hiifvit fria frän nämnde 
vexter, vunno sin svarta färg jemte för- 
mågan alt hoppa. — På CyclDj)erna skidl 
nian i deras sista stadium som djiu-, på 
Ijakdelen märka en yegatahiiisk utvext, 
hvilken efter deras död, likt en Uiva, ut- 
vidgar sig på hrcdden , medan deremot 
på antenner och föltur fraijiskjuta fma, 
men långa och höjda conferv-Liåd^jr. Dessa 
små djur sågos för öfrigt äfvcn loröka sig 
genom ägg, men endast om hösten ; äggen 
fästa<lcs i små pyramider på glasets sidor. 

Vid dessa och åtskilliga andra iaklUi- 
gelser af dylika j)henomen Lör Al cii livar 
lemnas öppet, alt eller sina åsigler och 
föreslällningar söka förklara dem. Likväl 
torde den största noggrannhet och veUii- 
skapligu urskiljning fordras vid sjelfva 



366 

förscikens anställande, och ett aflägsnandq 
af allt, som möjligtvis kan föranleda nå- 
gra illusipner eller tvetydigheter; :— samt, 
vid förklarandet af phenomenen, den vig- 
tiga skillnaden bqra iakttagas mellan yngre 
organismer, som till sin utbildning begag- 
na materien al redan föräldrade eller till 
pch med döda, — och organismer som sjelf- 
ya fortfara att lefva, under antagande af 
olika former. 



far. 



Pho»- Att ett ej ringa antal af Insekter och 

phore^ Sjödjur Sprida ett phosphpriskt ljus, är 
öppna allmänt bekant; ett dylikt sken berättas 
någori gång Iiafya visat sig äfven på men- 
niskor. Den berömda Chirurgen Percy, 
sqni under 25 krigsår skött ett oräkqeligt 
pptal sårade, ocii ej sällan nödgades an^» 
lägga förband i mörkret, har observerat, 
alt öppna säj- hos menniskor stmidom v;- 
sa ett pliosphoriskt ljus. Jlan märkte det- 
\.a först hos en Spldat, hvars sår visade 
detta plioiiomen i hela i4 dygn, sedan 
hos en Oilieer, på hvilken detsamjna syiir 
tes 6 dyiMi, ocli då Pergys uppmärksam- 
het blilVit väckt på en såda» egenhet, 
faiin lian densaninia oftare och kom på 
den förmodan, att detta phenomen så sällan 
pbserveras, ernedan man endast i nödfall 
ömsar förbaud i mörkret *). 

Utom de anförde böra ännu nämna^ 
följande physiologiska af hand lingar: 



*) SchWkiogers Jouru. Band. 5, Haft. a. p. 228, 



367 

Igkaz DÖLiiKGEfi, vom Kreislaiife des Blute« 
in Denkschrift. d. Kön. Ak. zu Munchen. Tom. 
71; — jtmte anmärkningar af J. B. Wibrahd i 
Isis, 1822. 5. p 578. 

Observations on the Anotomy, Physiology and 
Pathology of tlie nervous System, by Joseph Sy ak. 
London 1822. 8:0. 

Die Branchionschnecke und Conferve beschr. 
Yon Gruithuisew. Act. Nat. Cur. X, p. 347- 



^68 



Fornverldens Fauna. 



Fossila Jp$land det nyare fprrSdet af uppgifter 
malier ^^ fori^verldeiis djurarter niu först anmä-^ 
las några afliandlingar som Goldfuss för** 
ledet är ulgifvit, utmärkte af noggrannhet 
och förträflliga figurer* Sådan är dess be-? 
skrifning Öfver cranier af Björn-^slägtet, 
nyligen funne i hålorna vid Muggendorf, 
och tillhörande en förut obekant art, kal- 
lad Ursus fo'isiliSj såsom bestämdt skild 
så väl från Ursus spelccusj som från alla 
iiu lefvande björn-arter **), — Likaledes 
lians anmärkningar rörande den ryktbara 
så kallade Irrlandska Elgen, C^rvus gi-. 
ganteuSi hvars craninm och hcrn Got.dfuss 
på det nogaste jemlört med dem af den 
^lu lefvande Elgen, och hvilka bådas cra- 
nier på ett sinnrikt sätt äro så aftecknade, 
^It deras skiljaktiga proportioner kunna, 
medelst uppdragna linier, geometriskt be-i 
stämmas, tt- Goldfuss har på samma sätt 
beskrifvit craiiium och hornen af en fos- 
sil Hjort, QCervus Elaphus fossilis^f en 
fossil tand af Afrikanska Elephanten, fun- 
^len i trakten al Ithenfloden (J^, samt ett 
fossilt craninm af en stor art af Tiger-!- 
slägtet, närmast liknande Panlherns, meu 
pf Lejonels storlek, och troligen efter en 
(jlldeles uldödd art *■•'). 

I anledning af dessa och flere andra 
i Tysliland funne benlemuingar efter åt- 



*) Kov. Act. Nat. Ciirios. X, p. aSy. Tab. 20. 
*'") L. eit. pag. 45j, Tub. 3(j occ. 



369 

skilHga stora djur, som nu mera i detta 
land icke finnas lefvande, har Nees vox 
EsENBECK försökt att med dessa utdöda 
djur jemföra åtskilliga af dem som omtalas 
i det gamla, namnkunniga Nibelungen-Lied. 
Sålunda söker Nees von Esenbeck att läm- 
pa det derstädes omtalta Lejonet (Leii) 
på den fossila arten ; Z?«/y5/iW/!o/(HalfuIf^ 
till den fossila Hyfenan. — Visent och Uor 
äro sannolikt Bison- och Ur^oxen, och dä 
Elch väl likaledes lär vara Elg, sjnas 
sammanhanget och namnens likhet gifva 
anledning att vid ordet Schelch gissa på 
den fossila Elgen , ^Cervus giganteus)o. s. v., 
hvilka tolkningar visserligen kunna i histo- 
riskt afseende synas ega intresse *). 

En särdeles uppmärksamhet har blif- 
vit fästad på den vid Kirkdalc (nära Kir- 
by Moorside i Yorkshire) upptäckta grotta, 
som innehåller en mängd ben af åtskilliga 
djur, hvilka nu mera ej förekomma i 
England, och synas blifvit ditförde af Hy- 
ainer, emedan benen af sistnämnde djur 
utgöra den vida större delen. Denna grot- 
tas geologiska beskrifning finnes redan an- 
förd i denna Årsberättelse, pag. 224- ^^^ 
förtjenar anmärkas, att dessa ben icke äro 
på något sätt mineraliserade, utan inne- 
Iiälla ännu nästan deras animaliska gelati-? 
na, h vilket dels talar för deras sednare 
ålder, dels är en följd af det slamm, hvari 
de varit inbäddade. — Man känner i Eng- 
land ännu flere dylika grottor, i hvilka träf- 
fas ben af samma djur, som vid Kirkdale^^ 



*) JNyv. A.CI. Pful. Cur. X, pag. 711. 



370 

neniligen i Criiwlcy-Rocks , vicl Clifton, vid 
Wirksworth i Deihjshire, och vid Ore- 
ston nära Plymouth. Vid de flesta af dessa 
sjiies det vara utom allt Ivifvel , alt be- 
nen blilVit af rofdjur införde. En jenifö- 
relse mellan dessa grottor i England och 
djlika i Tyskland visar flera Öfverensstäm- 
melser. Äfven de i sistnämnde land in- 
nehålla ej hela skeletter, utan skingrade 
och kringströdda ben , men för öfrigt väl 
bibehållna, liksom de i England lunne. 
Dessa ben äro likaledes af alla kroppsde- 
lar, och af djur i olika ålder; men dessa 
bära aldrig spår af att hafva varit rullade. 
Af de i tyska grottor funne benmassor haf- 
va ^ tillhört tvenne utdödda Björn-arter, 
och af de återstående äro f lemningar ef- 
ter samma utdöda Hyagna-art, som funnits 
vid Kirkdale. Häraf synes till en del 
kunna förklaras, att i England, der de 
glupskare Hyaenerna utgjort största delen 
af rofdjur, alla benen finnas sä sönder- 
brutna och tuggade, men att deremot i 
Tyskland, hvarest Björnar varit talrikare, 
benen ej bära samma spår af åverkan, och 
tillika ofta finnas omgifna af en svatt mylla 
b vilken anses vara produkt af efterlemna- 
de animaliska ämnen. — Så väl i engelska 
som tyska grottor äro dessa benlemningar 
aldrig inneslutne i fasta berget, utan ega 
de med sjelfva berget ej annan gemenskap 
än att genom yttre händelser vara införde 
i dess hålor, hvilka åter likaledes icke stå 
i annat förhållande till djuren, än att af 
dera liafva temporärt blifvit begagnade. 



371 

Ett ganska vigtigt bidrag till kunska- ^?''^y»* 
pen om fornverldens djur är den öfver- 
sigt Blainvu.le utgifvit öfver allajbestäm- 
bara petrificerade fiskar *). Dervid har 
syftemålet varit ej endast att jemförajalla 
dessa stenbilder med de ännu lefvande 
arter eller slägten, hvilka de närmast lik- 
na, utan äfven att bestämma hvilka arter 
Ijvarje olika bergsformation och hvarje sär- 
skildt lager innehålla. Denna framställ- 
ning förenar sålunda både Zoologens ocli 
(jreologens olika intressen, och gif ver, ge- 
nom bådas förening, åt det hela mera en- 
het och vetenskapligt sammanhang. — An- 
talet af sådana petrificerade fiskar, som ej 
kunna hänföras till något af nu lefvande 
slägten, är icke ringa **); dereraot före- 
komma äfven ganska många petrificater, 
hvilkas urbilder ännu lefva, Uelsihafvet, 
{lels i sött vatten. 

Sjelfva de Sweitziska bergen innehålla 
ichthyplither , och de finnas der till och 
med på högsta spetsen af Pilatusberget 



*) Blainevilles afliandling infördes under rubri- 
ken Poissons J/ossiles, redan i 27 Tornen 
af Nouveau Dictionnaire d'histoire nqturelle. 
(Paris 18 1 8. 8:0. En tysk öfversättning, rik- 
tad med åtskilliga anmärkningar, har helt 
nyligen hlifvit utgifven af J. F. KrUger: Die 
vcrsteinerten Fischo, geologisch geordnet und 
naturhistorisch beschrieben von de Blain- 
•ville: aus dem Französischen, &c. Quedlin- 
burg und Leipzig, 1823. 8;o. 

**) För åtskilliga Ichthyolither har Blainville 
måst bilda nya genera, t. ex. Anevcheliim, 
Palaeorhynchum, Pal^coniscuni , Paljcotrissum , 
Pdlxubulislum, o. s. v. 



372 

(Tomlfsliorn)» som uppreser sig ej mindre 
än 6,600 Pai iser lot öfvcr hafsytan. Märk-^ 
värdigt är tillika, att just dessa petrilica- 
ter tillhöra sådana slägten, som ej J elva i 
sött vatten, utan i halvet. 

I ractallhaltig scbilTer äro Ichthyoli-» 
ther träffade på mångfalldiga ställen. . Der-? 
vid förekommer den besynnerligheten, att 
man vid West-fjeld i Norra Amerika fin- 
ner en Lituminös Mergel-schiffer, fullkom- 
ligt öfverensstämmande med den art, som 
tillhör kopparschilFers-formationcn i Mans^ 
feld och Hessen; — i den grad, att äfven 
dessa sednares fisk-petrificater återfinnas i 
den Amerikanska schiffern. Ja , denna öf- 
verensstäramelse är så stor, att Brongniart 
förmodade, att de honom tillsända exem- 
plaren måtte hafva kommit från Hessen 
till Amerika, och endast genom förblanda 
ning blifvit ansedda såsom funne der i 
landet; en misstanke, hvilken likväl nyli- 
gen blifvit vederlagd af Prof. Sn-ii-MAw i 
Amerika, som intygar att de äfven före- 
]iomma vid New-York *}. 

Största antalet af petrilicerade fiskar 
träffas likväl i trakterna omkring Medel- 
hafvct , i synnerhet är Bolca-berget namn- 
kunnigt för sin rikedom på dessa alster. 
Bi,AiNvrLT,E har bestämt ej mindre än (r)4 
särskilda arter endast från denna trakt **}. 



*) ScinvEiGGEns Journ. Band. 4? V^S- 44Ö' 
**} Of ver Veronesiska traktens Iclithyolitlier har 
ett Sällskap af" Lärda, under dircction af 
Grefvc Gazola, besärjt ntgifvandet af ett stort 
verk, som för Ichthyolithernas studitim är 
pumbärligt Den naturhistoriska }>eajbctnin- 



373 

Ingen enda af dessa härstammar från sött 
vatten, de synas deremot långt oftare till- 
höra utdöda arter. — För öfrigt har maii 
träffat Ichthjolither i de mest olika län- 
der, t. ex. i China, pä Lerget Libanon, 
på kusten af Grönland och på Island; — 
hvarest i Mergel eller tilihårdnade Slamm- 
lulor ännu hildas ett slags ichthjolither. 
— Den vida större delen af fiskar till alla 
dessa petrificater har tillhört hafvet; ty 
antalet af dem, som härstamma ur sött 
vatten är så ringa, att Blainville ej kun- 
nat upptaga mer än j5 eller 20 arter un- 
der denna rubrik. — Utom en stor mängd 
af ichthjolither, som i anseende till exem- 
plarens ofullständighet ej kunnat fullkom- 
ligen utredas; öfverstiger dock antalet af 
Lestämda Ichthjolither redan hela sum- 
man af alla nu lefvande fisk-arter som till- 
höra Sveriges Fauna. 

Men ej endast bergens lager hafva åt^is''"- i 
oss förvarat former af fornverldens fiskar; ^S" 
dessa berättas hafva någon gång blifvit 
ännu fullständigare bibehållne» inneslutne 
i Bernsten; ehuru sä sällsynta händelser 
endast kunnat inträffa med ganska sraä 
fiskar ^y 



gen är af Sevapliim Volta. Arl)ctets titel är, 
Ictiolithologia vcronese del Miiseo Bozziana: 
ora annesso la qucllo del coiite Giovanni Bat- 
tista Gazola et di altri gaLinelli tii fossiji Ve- 
loncsij con la versione latina. Verona 1796. 
Fol. — Med mänga lopparstick. 
*) ^^5 *""'^'» ' anledning af detta ämne, vara 
tillätet att pä förhand anmärka, alt Ilr Prof. 
Nawy;i i LmiU »jliacu till JK. X'^^- Ä*-i»Je^ 



374 

Fossil» Bo'roii ScHi.oTHEiM, som redan förut 

céer, utgifvit ett ganska rikhaltigt arbete om 
Petrifieaterna *^, har i ett nyligen utkom- 
mit tillägg **), utom åtskilliga andra upp- 
lysningar, äfven bemödat sig att nogare 
bestämma de petrificerade Crustaceerna, 
i synnerhet de egentligen så kallade, neml. 
Krafter, Krabbor, o* s. v. Äfven här visar 
det sig, att en stor del af sådana petrili- 
cater, dem man fordom sÖkt hänföra till 
ännu lefvande arter , vid nogare gransk- 
ning alldeles icke finnas med dem öfver- 
ensstämma, utan tillhörande utdöda arter, 
ja äfven utdöda genera. De egentliga Gam- 
marolitherna synas förekomma mera sprid- 
da och ensamma* Man har funnit dem i 
iildre kalkstensberg, förnämligast i den så 
kallade Juraformation och dess lagen, 
t. ex. Sohlenhofer, Pappenheimer och Eich- 
stätter Schiffern; — uti kalksten i trakten 
af Verona, och äfven i de Egyptiska kalk- 
brotten ej långt från Cairo, utur hvilka en 
stor del af den sten blifvit hemtad , hvaraf 
Pyramiderna äro byggde. — Baron ScHLof- 
HEiM har i nämnde tillägg bestämt 1 5 ar- 
ter af Gammarolither, af hvilka några äf- 
ven varit så fullständiga, att de kunnat 
afritas. De äro här endast uppförde un- 



mien insändt ritning och beskrifning på en 

Ichthyolith utur Skånska Stenkols-formationen. 
*) Die Petrefactenkunde aufihren jetzigen Stånd- 

punkte, von E. F. Baron von Schlotheim* 

Gotha 1820. 
**) Nachträge zur Petrefactenkunde von E. F* 

Baron von Schlothiim. Mit 21 Kupfertafeiti» 

Oetka 1 8a 2. 



der de allmännare benämningar af BrU" 
chyuriter och Macroiiriter , ehuru tydli- 
gen hörande till ganska olika slägten, en- 
ligt Latreilles och nyare Författares sy- 
stemer. 

En så mycket mera systematisk an- 
ordning och beskrifning af fossila Crusta- 
ceer har Desmarest utarbetat, enligt de 
förråd, som i Paris varit att tillgå ^*). Man 
finner deraf att dessa petrificater ingalun- 
da inskränka sig till några vissa slägten » 
utan tvertora tillhöra ganska många, så att 
de 34 fossila Crustaceer, som Desmarest 
kunnat bestämma, lyda under ej mindre 
än 20 olika genera, enligt Latreh^les och 
Leachs system. Ett af dessa slägten , kal- 
ladt Eryon, är fornverlden alldeles eget. 
Anmärkningsvärd är en art af Limulus, 
alliTeles skild från de nu lefvande, och 
kallad Limulus Walchii ■^■*)- 

De så kallade Trilobiter eller Entomo- EnU^ 
straciter, hvilkas Svenska arter blifvit af ther. 
Doctor Wahlenberg så väl bestämda, äro 
af Al. Brongniart å nyo bearbetade, med 
afseende på alla kända species om hvilka 
Förf. kunnat inhemta någon kunskap '•'''*). 
Man ser af denna afliandling, alt Svenska 
öfvereångs-formalionen ännu synes vara den 

*) Ilistoire natiirelle des Crustocd'» fossiles , sous 
Ics rapports zoologiques et gcologiques, sa- 
voir: Les Trilobites par Ai-. Brongmart, 
les Cnistao/s prnprcmciit dits par A. S. Des- 
MARESt. Avec XI planches. Paris 1822. 4'o 

**) Cancer pprvcrsijs Walcu «t Knoar. T. i , 
p. i3(i. T;d>. i4, fig. 2. 

*•*) 1 iijssnämndc Arbete. 



376 

på dessa produkter rikhaltigaste, att äfven 
de hos oss ymnigt förekommande arter 
icke sjnas tillliöra det södra Europa j men 
att der äfven finnas några, som i våra berg 
saknas. Brongniart har försökt att af dessa 
Entomolither bilda 5 särskildla genera. Till 
det första, eller Caljmene, föras /\a\teTi 
h varibland Waiilenbergs Entom. tuber cua 
latics, under namn af Caljmene B/umeji* 
bachii. Till det andra slägtetj Asaphus, 
föras EnL expansiis, caudatus, laticauda 
och crassiccuula, Wahlenb. Tredje slägtet 
Ogygia innefattar i för oss främmande ar- 
ter. Det 4'de, kalladt Paradoxides (V) i 
titgöres af Ent. paradoxissimus j spinulo^ 
sus, scaraboides, gibbosus och. laciniatus y 
"Wahlenb.; samt det 5:te, Agnostus, af 
Ent. pisiformis, Wahlenb. -;- De åsterstå-» 
ende: Ent. granulatus , punctulatus och 
bucephalus W.> har Brongniart ej vågat 
anföra i något af sina nya slägten. 

Utom flere stållen i Europa, der En- 
tomostraciter blifvit funne j såsom vid Dud- 
ley> Coal-Brock-dale och flerestädes i Eng- 
land, vid Nan tes, Prag, S:t Petersburg* 
o» Si v., uppgifves sådana petrificater äf- 
ven. förekomma vid Ohio i Norra Ameri- 
ia. Brongniart har tillika sökt framställa 
Entomostraciternas förhållande i geologiskt 
afseende, äfvensom deras analogie med aö- 
dra Crustaceer, hvilken Förf. fullkomligen 
erkännerj men har icke dess mindre bi- 
behållit benämningar af Trilobiter. 
anti^* En annan petrificerad Crustace', som 

quis- ^j(i mera liknar de egentliga Insekterna^ 
»ima, har 



377 

iiar Germar Beslrlfvit under namn af /^o- 
tcea antiquissima '•■). Den fanns i en kör- 
tel af hituminÖs Mergel-schifFer från Manns- 
felds-tratten. Sjelfva körtelns insidor voro 
beklädda med små krystaller af svafvelkies 
och kalkspath, och i en ihålighet j som i 
proportion till körtelns storlek var temlii 
gen rymlig, lag det petrificeradé djuiret lik- 
som inklämdt mellan krystallerne > meil 
för öfrigt icke förenadt med sjelfva ste- 
nen, utan så löst att det verkligen kiindé 
uttagas. — Äfven denna bild af forriverl- 
dens djurformer öfverensstämnier egentlig 
gen hvarkéri med IdotcGa eller något an- 
nat kändt slägte, utan synes snarare hafvä 
tillhört ett otekant, hvaraf måhända ingen, 
lefvande art nu mera är öfrig. 

De så kallade Encriniter och Pejita-éri^él^ 
criniter äro andra petrificater, som länge ^"^^ 
nog hafva hrydt Naturforskare, ej mindre 
då fråga varit öm deras plats i systemet^ 
än huru man Lorde föreställa sig deras 
egentliga structur och utvecklings-salt. De 
testa nemligen af en lång, ledfull, corall- 
formig stjelkj antingen rund eller femkan- 
lig, i hvars topp en nästan liljeformij^j^i 
Strålartad kropp är Fästad. Stjelkar och 
sjnidda Irissformiga stjelkbitar finnas ym- 
nigt äfvcn i svenska petrificat-lager, mcii 
sjejfva kronorna, eller Encrinit-hufvudeni 
hafva veltcrligen hos oss ännu icke blirvit 
funne. Kngland synes deremot vara rikt 



*) Sc,iiwKi(;(,nns Journal. Band. 4j H^ft. 2, p,ig-, 
2Jy, lucd figiir. 

*■. y. A. Anb. 1825. 25 



378 

pa hithörande mångfaldiga former, och det 
är äfvea frun detta land vi nu erhållit 
de bästa upplysningar öfver dessa besyn- 
nerliga organismer, i ett af Miller utgif- 
vet praktverk "''). — Förr än Miller skred 
till egentligt hestäramando och undersök- 
ning af Encriniternas familj, hade han i 
de rika engelska Samlingarne förut på det 
nogaste anatomiserat och jemfört åtskilliga 
af de ännu lefvande djur-slägten, som med 
dera synas visa närmaste slägtskap, (t. ex. 
AsteriaSj Eurjale och Comatula^j och 
ledd af de derigenom vunna upplysningfir, 
kunde han med mera säkerhet våga ut- 
sträcka sina forskningar till fornverldens 
dunkla lemningar, för att uppdaga deras 
analogier och verkliga organisation. Enligt 
Miller characleriseras Encriniternas familj 
såsom "Djur med en rund, trind eller 
kantig stjeik, bestående af talrika, sam- 
manfogade leder, pä hvars spets en rad 
sköldformiga lemmar bilda en bägarformig 
kropp, hvilkeii iiuieliåller inelfvoriia. Från 
dennes öfie rami utskjuta fem It-dfulla ar- 
mar, hvilka åter dela sig i ett ringare el- 
ler större antal fingrar, fullsatte med tal- 
rika tentakler eller sugrör, och omgifvan- 
de munnen, hvilken är belägen i sjelfva 
medelpunkten af en sköldformig betäck- 
ning, som utbreder sig öfver hela buk- 



*) A Natural History of the Crinoidea or lily- 
shaped animals ; with observations on thc ge- 
nera Asteria, Euryale, Comatula et Marsupi- 
tes, illustrated with 5o coloured PJates, by 
J. S. Miller. Bristol. 1821. (Förf. är frän 
Tyskland.) 



379 

cavitelen , och kan sammandraga sig i form 
af en kägla eller ett snyte." — Engelska 
formationernas rikedom på dessa Natur- 
produkter är så stor, att antalet af arter 
och deras inbördes olikheter föranled t Mil- 
ler att fördela dem i 4 liufvud-afdelnin- 
gar och i flere särskildta släglen ■■•'3- "— Så 
mångfaldiga hafva urbilderne varit afdeu- 
na familj, som i någon af fornverldens 
perioder bebott Oceanen, i talrika arter 
och en så oberäknelig ymnigliet yfiiulivi- 
der, att hela bergsträckor äro uppfyllde 
deraf, ehuru, enligt hvad vi nu veta, en- 
dast högst få dylika organismer återstå, och 
dessa har man funnit så sparsamt, alt de 
höra till de ulmärktaste sällsynllieter. «— ^ 
Af MiLLEiis undersökningar synes för öf- 
rigt afgjordt, att Encrinitcrna icke höra 
till de egentliga ZoopJijterne j ulan ti i I 
Stråldjuren (Radiaria_), och kunna på sätt 
och vis nästan anses som elt slags med 
stjelk försedde Asterier, Huruvida de lik- 
väl med dessa stjelkar varit faftvuxne, li- 
kasom coraller, eller möjligtvis kunnat ega 
någon slags locomotion, som t. ex. arter 
af Pennatula , häröfver syiins meningarne 
ännu delade, men ingendcras skäl betyd- 
ligt öfverväga den andras. 



Utom dessa nu anförde skiifler rö- 
rande fornverldens FaU' .1, Iiafva visserli- 



*) N(;inligcii: Apiocrinilc.!; , Pcntarrinitcs , Acli- 
nocrinitcsj lihodociinUcs j Plalycriniles och 
Eugcniacrinila: 



" 38ö 

gen några flere ntkoramit, som dels liafva 
afseende på vissa localiteter, dels på än* 
nu mindre bestämda föremål. Bland an<* 
dra har Joukg beskrifvit ett vid Wliitby, 
1 grannskapet af Nordsjön, funnet fossilt 
skelett, som synes vara af någon nu mera 
okänd Delpliin^art •''J, -^ och enligt någ- 
ra ännu ofullständiga underrättelser, har 
man i Stenkols-grufvorné i Cadibona, vid 
Savona, funnit ett nytt genus af fossila 
Mammalier, hvilket Cuvier beskrifvit och 
kallat Anthracotherium ■•"''_). 



*) ScHWEiGGERS Joumal Band. 5, Haft. 2, p. 236* 
**) Frorieps Notizen, 1823, p. 200. 



Ännu kunna följande skrifter om Fornverldcns 
Fauna här blott anmälas: 

The Fossils of the South Downs, or lUustra- 
tions of the Geology of Sussex by Gideon Man- 
TELL. London 1822. 4*05 n\^^ 4'^ Tabeller. — 
(innehåller beskrifningar och teckningar öfver mån-- 
ga organiska qvarlefvor från fornverklen.) 

Die Urwelt und das Alterthum, erläutert 
durch die Naturkundc, von H. F. LiUK. isrTheiK 
Berlin 1821. 8:0. 






38i, 

Skrifter rörande Skandinaviens 
Fauna, 

JtiérrProf, Zetterstedt har i antecknin»* Fåglar^ 
garne under sin Resa i Svenska och Noftt. 
ska Lappmarkerna^ utom spridda anmärk- 
ningar öfver åtskilliga der förekommande 
djur, äfven beskrilVit tvenne för Skandi» 
naviens Fauna nya Foglar, af h vilka den 
ena, eller Parus sihivicus Lath. (nu kal- 
lad P. lugubris^ redan varit känd sAsom 
en Rysslands och Sibiriens tillhörighet, 
men den andra, Frin^illa borealis, synes 
förut vara alldeles obeskrifven '^^. 

F. BoiE, i Kiel, som berest Korrige, 
har meddelat åtskilliga anmärkningar öf* 
ver detta lands djur i allmänhet, i syn- 
nerhet öfver de der förekommande Ibghir, 
och deras lefnadssätt. Den bifogade för>» 
teckningen öfver ISorriges foglar upplager 
i3f) arter *''), 

I tredje häftet af Beskrifningen öfver Fiskar, 
Bohuslänska Skärgardens fiskar har Herr 
HoLi.BF.uG åter afbildat, samt till utse- 
ende, lefnadssätt och inie organisation 
Leskrifvit C arter ••"*^, bland hvilka en. 



*) Rfs;i ^'oiKiin .SveHf,M*s och Nnrrigcs Ln])pninr- 

ker, (oniiltud ur 1821 af J. W . Zetti iisteot. 

Luiul 182?, 8:0 med 2 iilniii. koppurslipk. 
**) Tagchiidi fjcliallcn atif ciricr lleisf; cliin^h 

iVorw<;gfi| iiii Jaliro 1817, von F. I^oii. Ilcr- 

aiisgc'f,M'hcn mit Annierkungen von H. Boie. 

.S(;liicswig 1822. 8:0. Mit eincr Cliarle. 
***) (Vnllalwrgs Krmgl. V<;l(:nsk. och .Viltcrh. 

.S.nnhiillcLs JVya IlaucHiligar. V JJclcp. Göthc- 

borg. 1822 8 Jo. 



382 

synes vara en nykomling för Sveriges 
Fauna, nemligcn Cyprinus compressus ; 
det är en liten men ganska vacker fisk, 
som sparsamt träffas i Götbeborgs Cana- 
ler, och torde knappt vara skild från den 
i Norra Araeiikas floder förekommande 
Cyprinus aniericanus ^), 
Moi|u- Hr Prqf. Nilsson har under det för- 

sker, flijiiia ■^^y^l utgifvit en beskrifning ötver 
de Moliusker, som i Skandinavien Iriiffas 
pä landet tller i sött välten; »— sedan 
Linnés lid hos oss det första arbete som 
lemnar u;\t;on allmän och mot Vetenskapens 
framsteg svarande framställning af de till 
denna DjinvClass hörande svenska arter ■^'^')» 
Herr NnssoN har \ delta arbete antagit 
CuviEiis liÖgie systematiska fördelningar, 
men i aiseende på genera följt Lamark. 
Slägtcrnas kännetecken äro således bygg- 
de så val pä sjelfva djurens som skalens 
förliånaiiden. — Den eljest vanliga regeln, 
att hvaije land af olika Climat afven har 
sina olikii naturalster, lider, enligt Hr Nils- 
sons observationer, ett betydande undan- 
tag, i afseende på Molluskerna *''*'^), Till 
siöirp delen vislandes antingen i vattnet, 
eller åtminstone i skuggan och på fugtiga 
ställen, äio dessa djur mindre än andra 
utsatte för de olikheter i temperaturen 



*) De öfrige i detta häftet beskrifne och teck- 
nade Fiskar äro: Scomber Thynnus, Anar- 
rhichas lu})us, Gadus Merluccius, Holocen- 
tnis norvcgiciis, Solea vulgaris. 

**) Histoiia Molluscorum Svcciae terrestrinm et 
fluviatiliuin breviter delincata a Sv. Nilssow. 
Lund 1822, 8:0. ***) 1. c. pag. X. 



383 

dcH öFriga Climat-förhållanden^ som så 
mycket bestämma andra organismers géo- 
grapiiiska utbredning. Häiaf kan ett sä 
ovänHgt piienomen uppstå, som det att 
samma insjö-mollusker förekomma öfver 
hela Europa, åtminstone från Pyreneerne 
tili Skandinaviska bergsryggen. Ej allde- 
les (samma öfverensstämmeise råder hos 
lie på landet lefvande Mollusker, ty af 
dem saknas här i Norden flera det södra 
Europas större Arter; af de små der- 
emot träffas några som förekomma r sö- 
dra Frankrike afven hos oss^ och ännu i 
Jemtlaud. 

Af det anförda kan man finna, att 
några förut alldeles okända arter ej med 
mycken anledning hos oss äro att förvän- 
ta. Likväl förekommer äfven en och an- 
nan sådan i Hr Nit-ssons arbete, och gan- , 
ska betydligt är det antal af svenska Ar- 
ter som Förf. beslämtj jemfördt med det 
utkast Linné i sin Fauna lemnade. 

Hr Nn.ssoN har slutligen anmärkt, att 
alla i Skandinavien förekommande verk- 
liga pelrifikater af Mollusker, liafva till- 
hört sådana som bebott hafvel. De som 
fmnas i TufFkalk eller Tor fjord äro alla 
af de arter som ännu här träffas lefvande. 

Hr Nn.ssoN har dessutom särskildt he» 
skrifvit ett slägle af llafs -musslor, Cras\ma 
Lamark, hvaraf 4 arter blifvit träffad»- dels 
vid Norriges dels vid Skånes kuster ■^. 



*) K. Vet. Acad. Handlingar 1822, i. p. i83.) 

'Ub. a. 



384 

I den comparativa Anatomien har förr 
lidet år hos oss endast en afliandling utr 
tommit, neml. af D:r A. A. Retzius: Bidrag 
till Åder- och Nerfsystemets Anatoraie hos 
Mjxine glutinosa *). Detta besynnerliga 
djur, uppfördes af Linné bland Maskarne, 
men sednare Zoologer hafva bevisat att det 
är en verklig fisk. Onekligen står likväl det- 
ta slägte lägst bland kända vertebrerade 
djur, hvilket i synnerhet synes af dess 
ovanligen enkelt utbildade ryggmärgs-sy- 
stem. 



*) K. Yet. Acad. Handlingar 1822. 2. pag, 233. 



BOTANIK. 



^ 



u. 



I. Phytographie. 

VON L I N N É's Sexual-System. 



lider sidstledne år har Hof-Rådet Schulte^ 
ulgilvit en Manlissa till första delen af sitt ocfc 
R öm c r's Systema vegetabiliura, h vilken ulkoiÄ 
år 1817 och innefattar Classerna Monandria,^ 
Diandria och Triaudria monogynia. Den betyd- 
liga tillväxt, som Vetenskapen sedan den tide* 
vunnit, har gitvit denna Mant^ssa en vidd af 353 
sidor, oagtadt blott 5 år förflutit, sedan växter» 
ne uti nJimnde verks första Del blifvit framställ» 
de. Närvarande Mantissa upptager nästan fullf 
ständigt, så som det för en enskild Man vairil 
möjli/^t, de i sednaste åren beskrifne växteF* 
ibland hvilka de Brasilianska och de Ostindis'ka 
(frän Roxbur.gh's, Carey's och WallicWs 
Flora Indica) intaga största platsen. Utan tvif» 
vel måste här vara mycket, som behÖfver en 
närmare granskning, emedan många af de Br»» 
silianska växter, hvilka blifvit af särskilde Förfat- 
tare beskrifna under olika namn, torde troligeA 
befinnas vara synonyma till hvarandra »)>. 

J US SI El) 's Naturliga Växt^Systenu 
Acotjledones. 

FTJNGI. Acad. Adj. Fries har und«r det 
förflutna året ulgifvit i:sta Afdelningen af 2:dria 



1) Afantissa in Vf)lnmen prlmum iSystematis Vcjetnf)^- 
liuin Caroli Linn<x<i ex editione J. J. Römcr M. D. 
&0. «t J. A. Schultes M. D. &c. curaRtc 1. A> 
Schultcs. Sliittgaidliac 1822, 8:0. 



388 

Delen af silt Systema Mycologicum. Denna Del 
innehälJer fortsättningen dX Hymenomjcetes j Ord- 
ningaine Mitrati, Cupulati , TremellinK och 
Sclerotiacece. Uti Ordningen Mitrati förekom- 
ma: I. Morchella Dill., Pers. med I3 arter, af 
livilka a:ue nya, hvartill komma arne obestäm- 
da; 2, Helvella Linn. med 1 3 arter, ibland hviU 
ka I ny, derjemte förekomma 3:ne obestämde; 3, 
Verpa Sw. med 5 arter eamt en obestämd ; 4« 
Leotia Hill., Pers. med «o arter samt cai obe* 
stämd; 5. Vibrissea Fr. med a:ue arter, af hvii- 
ta en ny ; 6. Rhizina Fr. med 3 arter, ibland h vilka 
en ny. Uti Ordningen Cupulati förekomma: 7. 
Peziza Linn. med 324 arter, ibland dem 4 1 nya» 
hvartill komma 9 obestämde; 8. Patellaria Fr. 
jned 6 arter, ibland hvilka 2:ne nya; härtill en 
(obestämd art; 9. Ascoholus Pers. med 11 arter, 
ibland dem 2:ne nj^a; lo. Bulgaria Fr. med 5 ar- 
ter och en obestämd; 11. Ditiola Fr. med 4 a>'- 
ter och en obestämd; hvarjcmte Förf. framstäl- 
ler slägtet Volutella Tode (med i art: V. mula) 
såsom tvifvelagtigt; 12. Tjmpanis Tode med 8 
arter, samt a:ne obestämde; i3. Ceiumgium Fr. 
med 3o arter, ibland hvilka 5 nya; derjemte 
3 obestämde; i/\. Stictis Pers. med 20 arter^ af 
hvilka 7 nya, hvartill komma 3:ne obestämde; 
;i5. Solenia Pers. med 4 arter och en obes"tämd ; 
16.- Cyphella Fr. med 5 arter, ibland dem i 
ny. Uti Ordningen Tremelloidei förekomma:; 
12. Tremella Linn. med 18 arter, ibland dem 3 
nya; 2. Exidia Fr. med 12 arter, ibland hvilka 
3 nya, hvarjemle 3 obestämde; 3. Ncematelia 
Fr. med 3 arter; 4» ^ac/^w^ce^Nees med 7 ar- 
ter; 5. Agjrium Fr. med 6 arter, ibland hvil- 
Jia 4 uya; 6' Hjmenella Fr. med 4 arter, iblan4 
dem 3:ne nya, Uti Ordningen Sclerotiaceos 



lorelcomtna : i. Pachyma Fr. med 5!ne arters 
och en obestämd; 2. Pyrenium Tode med en 
art; 3. Acrospermum Tode med 5 arter; 4» '^c/e- 
rotium Tode med 55 arter, ibland hvilka 10 
nya, hvartill komma 5 obestämde; 4 RhizoctO' 
nia De Gand. med 3 arter, ibland dem en nj, 
derjerate en obestämd; 6. Periola Fr. med -3 
arter; 7. Acinula Fr. med i ny art; "j.Spermce* 
dia Fr. med 2.'ne arter, af hvilka den ena är Ä 
Ciavus Fr. QSclerotiiim Ctwvus De Cand.), derl 
bekanta mjöl-ökan el. rajöl-drygan. — Ibland de 
nya arter, hvilka förekomma Uti detta arbete 
äro åtskilliga ifrån Kamtschatka, hemförde af 
Lieut. WoRMSKJÖLD, hvars Flora Camtschatica 
af Botanisterne så högeligen efterlängtas 2). 

Dr. Persoon har äfven under årets lopp 
utgifvit irsta delen af sitt verk öfver Europasi* 
ska Svamparne, hvarigenom ett ganska vigtigt 
bidrag skedt till utvidgandet af kännedomen ora 
dessa växter ^y 

Hr Gr e ville har framställt en monogra- 
phie öfver -slägtet Erineum med följande arter: 
E. acerinuni I*ers. , tortuosum Grev. , tiliaceum 
Pers., vitis Schrad. , subulatwn Grev., ilicinum 
De C., clandestinum Grev., (^É. Oxyacanthce Opiz 
Fl. Gryptog. Bohem. VII Heft 18 19, enl. Opiz 



«) Systema Mycologicum, slstens Fungorum Ordincsj 
Genera et Spcoies, huc usque cognilas, quas ad nor- 
mam Metliodi Naturalis detciniinavit, disposiiit at- 
tjue descripsit El. Fries. Voluiiiinis II:di sectio i. 
Liindx 1H22. 8:vo. 

i) Mycologia Eiiroprra, scu completa omniiim Fiingo- 
riiiii in variis Europa; regionibiis detecloniiii eimmc- 
ralif), melhodo natuiali dis|)osita ÖCe. Scet. I. Auclorc 
C. II. J*ersooii. — c. tub. XU culor. Erhingaj 
1022. b:u. , 



uti Begensb. Bot. Zeit. 1822, N:o ^0 p. 636), 
Betulae De Gand., popuUnum Pers., betuUnum 
Reb., fagineum Pers., curtum Gr ev., agaricifor- 
ruis Grev., aureiim Pers., miniUissimum Gr^v., 
hvarjerate arterna äfven blifvit afrilade 4). 

Hr Grev il le har likaledes besltrifvit 7 nya 
arter af Svampar, fundne uti Skottland ^j). 

Hr Eschweiler har beskiifvit ett svarap- 
slägte, kalladt MeUdium nied en art M. sub- 
terraneutn; som han fann växande på Bhizo- 
morpha subterranea^ och här äfven a fri ta t 6). 

Dr. Le Chevallier har gifvit beskrifnin- 
gar öfver åtskilliga nya svampslägten , och när- 
mare bestämt samt afritat nja elJer mindre kän- 
da arter, nä ml. 10 arter af Hjsteriimij Bys- 
sus rufipes Chev., Isaria felina Chev., Physa- 
rum cinereum Pers., Fulgia encausta CAxev.tfa- 
rinacea Chev., Tipidarla fiilva Chev. 3 arter 
af Hjpoderma De C., Lophoderma Chev. med 3 
arter; Poljmorphum Chev. med arne arter: P. 
fjuercinum Chev. (Opegrapha macalaris Ach. ]), 
P. fagineum Chev. ( Opegrapha fagineuni 
Pers.^ 7^. 

ALG^ AQUATIC^. Hr Prof. A gar dh har 
under det förflutna året utgifvit» sednare afdel- 



4) Philosoph. Journ. 1822, i Qu. p. 71 &c. tab. II s. 
111. 

5) Mem. of the Werner. Societ. Vol. IV. p. — . 

•) Be fi-uctificatione- generis Rhizomorphac commentatio. 
Scripsit Fr. G. Eschweiler. Accedit novum genus 
Hyphomycetuni. Elberfeldiae. 1822. 4'o- 

t) Journ. de Phys. 1822, Fevr. p. — tab. i. 

Anm. Af Philos. Magaz. 1822 Augusti p. 146 synes, 
att Dr. Thore Järer utgifvit ett verk öfver de ätli- 
ga och giftiga Svamparne uti Depai-t. des Ländes^ 
mcp verket; titel är. ej uppgifven. 



ningen af första Tornen af dess Speeies Al^uai* 
Detta vigtiga verk innehåller om denna vlixt* 
ordning de talrikaste observationer och upplys?» 
ningar, hvilka uti hög grad bidragit till full- 
komnandet af den systematiska anordningen j 
och det Ijckiiga tillfälle Förf. ägt att granska 
de förnämsta Tyska och Fransyska Ålgologers 
samlingar, har giffit åt detta rerk en utmärkt 
fullständighet. Denna Del afhandlar 3:ne Ord' 
ningar, näml. II. Florideo^ med följande slägtea: 
XV. Oneillia Agh, med en art; XVI. Z?e/e«er/a 
Lamour. med ao arter, ibland hrilka 3 nya; 
XVII. Amansia Lamour. med 6 arter, ibland 
dem 3 nya ; XVIII. Bonnemaisonia Agh. med 
3:ne arter; XIX. Halymenia Agh. med i4 ar« 
ter« ibland hvilka 2:ne nya; hvartill komma <^ 
arter, h vilkas plats här är osäker; XX. Graté^ 
lotipia Agh. med 3 arter, ibland hvilka i ny; 
XXI. Pfiamnophora Agh. med 3:ne arter ;XXIL 
SphcBrococcus Stackh. med 88 arter, ibland 
hvilka 21 nya; härtill komma 19 arter, hvit- 
kas plats är oviss; ibland dessa äro äfven fii&« 
ra nya; XXIII. Chondria Agh. med 26 arter, 
ibland hvilka 2 nya, till hvilka komma 7 min- 
dre kände arter samt 3:ne fossila ; XXIV. Bho- 
domela Agh. med 16 arter, ibland hvilka 3 
nya; härtill kommer en mindre känd art oeh 
en fossil ; XXV. Ptilota Agh. med 4 arter, ibland 
hvilka en ny; XXVI. Digenea Agh. med en 
art ; XXVII. Poljoides A g h. med en art ; X XVIII. 
Liagora Agh. med 4 arter, ibland hvilka en 
ny, härtill komma 3:ne mindre kunda. III. 67-^ 
oioidece: XXIX. Anadjrnomejie Agh. med 3:He 
arter, ibland hvilka 2 äro nya; XXX. Viva 
Linn. nied 21 arter, ibland hvilka en ny; här*- 
till komma i3 mindre kända arter; XXXI. 



39i 

FalJontä GlAtinh^ mtå^ åtUry iblartd hyilfeai: 
en ny j XXXII. Aljsium Aghi med ea uj art? 
XXXIII. Caulerpa Lamour. tned 19 arter, 
iJbland h vilka en nj j XXX IV* Brjopsis Lamour. 
med 7 arter> ibland hvilka en ny; XXXV. Co- 
dium A g 11» med ^ arter, iblaiid hvilka 2, nya; 
XXXVI. Vauclieria De Ca rid. med 21 arter^ 
samt 3:ne miudr€ kände; XXXVIL Po/fyoA^^^a 
Agh. med en art; XXXVIII. Amphiholis Aghi 
med arne nya arter *)* 

Hr Proli Agardh har likaledes utgifvit ardra 
Fasc* af Icones Algaryra, hvarest förekomma 
följande arter : tabi XI. Sargassum granuUferum 
Aghk, .t. ^\\.. C/stoseipa trinodis Agh,, t. XIIL 
Fucus evane scens Agh. j t. XIV. Fucus furca^ 
fti.y Agh., t» XV» Zonaria Kunthii S-ghiil.^^sNlk 
Sporochniis mediiis Agh., t. XVIL SpJiarococcus 
s^minervis A g h«, t. XVIII. S. 'Völans Kg hi, t. XIX. 
Si påpillatus Agh., t. XX. Batrachospermum kamt^ 
sckaticum.. Texten utgöres blott af artkänne- 
tecken och växtställenj emedan de utförligare 
beskrifningarne komma att gifvas uti Författa- 
rens Species Algarura 9)* 

Apothekaren Bonnemaison i Quimpei: 
har framställt en afhandling innehållande för- 
sök till en classification af de i Frankrike före-» 
kommande articulerade Alger. Förf. lemnar först 
i korrthet Algologiens historia litteraria, hvarvid 
erinras, att Reaumur, Dillenius, Linné 
och Hudson i början upplyste detta studium^ 

hvarefter 



s) Species Algarnm &c. Voliuninis primi pars posterior; 

Lundae 1822. 8:vo. 
?) Icones Algarum ineditae. Fasciculus secundus. Au-*' 

etore C. H- Agardh. Holmiae 182a. 4'0. 



hvarefter S. G. G me lin och Författarne till 
Flora Danica gifvit bättre figurer än de äldre. 
Sedan började Bory de St. Vincent att gif- 
va en granskning af dessa växter; han började 
sin reform i en afhandling utgifven 1797 samt 
bestämde Batrachospernium , ConjugatUf Oscilla» 
toria m. £1, . Roth granskade derefter Algerne, 
bestämde raunga slägten och beskref dem me- 
thodiskt. Girod Chan träns anställde vidai^e 
raicroskopiska undersökningar och chemiska för- 
sök med Algerne, h varigenom många underrät- 
telser vunnes om dessa växter. Derefter utgaf 
Vaucher sina vigtiga arbeten, grundade på 
mångfalldiga observationer. Engelsmännen bör- 
jade i sednare tider att med alfvar studera Al- 
gologien , D i 1 1 w y n's , T u r n e r's och S t a c k h o u- 
se's arbeten äro allmänt kända. Uti Tyskland 
blefvo äfven flera afhandlingar öfver denna växt- 
ordning framställda. Slutel. omtalar Förf. La- 
m o u r o u x's , A g a r d h's och L y n g by e's skrifter 
öfver dessa växter. Sjelf har FÖrf. sedan 1797 
ifrigt sysselsatt sig med detta studium. Denna 
öfversigt af Algologiens historia synes likväl va- 
ra nog ofullständig. Förf. lemnar sedan all- 
männa anmärkningar om Algerne, hvilka han 
kallar Hydrophjter , emedan namnet Thallassio' 
phyter skulle utesluta de Alger, hvilka förekom- 
ma uti sött vatten ; han beskrifver utförligt de 
articulerade Algernes organisation, samt gifver 
en systematisk öfversigt af slägtena , hvilkas 
kännetecken uppgifvas: 

Sect. I. Gelatineuxes: i. ^ö!gi*r?rtr/a Bonnem.; 2» 
Lijickia M i c h., L y n g b.; 3. TrichopJiora B u f f- 
(Trichophorus Pal. de Beauv.); 4- Percur' 
saria B o n n e ra. ; 6 Cyclosperma B o n n e ra. ; 

K. y. A. érih i8m. ^^ 



394 

6. Rivularia Roth.; 7. Diulresnafa Bon- 
nem.; 8. Batrachosperinum Ro th, Vaucli.; 
9. Draparnaldia Bory; 10. Thorea Bory. 
Sect, 2. Epidermees: 11. Dasytric/ua Lumour. 
(Vladostephiis A gli.); 12. Dictidenna Bon- 
nem.; i3. Grammita Bonnera.; 14. Ptilota 
Agh. ; 1 5. Grateloupia Bo nnem.; 16, Spha" 
celaria Lyngb. 
Sect. 3. Ceramiées: 17. PoZ/cÄrowa B o n n e ra. ; 
. 18. Cerainium Roth. 

Sect. 4* Confervées: 19. Bulbochaete Agh., 9.0é 
Macrocarpa Bonne m.; 2 1 . Conjugata Va u c h. 
fZrgnema A g h.) ; 22. Hjdrydiction Roth.; 
23. Conferva L, ; 24. D/aiowa De Cand.; 25 
Echinella Lyngb.; 26. Spermogonia Bon- 
nera. 
Sect. 5. Continuesi 2'j. Lemania Bory.; 28. No- 
stoc Vauch. 1°). 

Uti sidst utkomna Tomen af Memoirs of 
the Wernerian Society äro äfven 2:ne Alger be- 
skrifne "). 

ALGiE LICHENOSiE eller LICHENES. Dr 
Le Chevallier har lemnat anmärkningar om 
åtskilliga Laf-slägten samt artmärken, synonyma 
och loca habitationis för många uti Frankrike 
och särdeles ikring Paris förekommande arter; 
neml. för 61 arter af Opegrapha, ibland hvil- 
ka äro ^5 nya; 20 ar-ter af ^r^Äom«, ibland h vil- 
la 10 nya; Schizoxjlum sepincola C lie v. be- 
skrifves ^2). 

Hr EscHWEiLER har framställt en afliand- 
liiig om fructifications-delarne hos slägtet i?/^^- 



10) Journ. de Phys. &c. 1822, Mars p. 108 — r48. 
«i) Mem. of the Werner. Nat* Hist. Soc. Vol. IV p.--^. 
«») jQurn. de fhys. etc. 1822, Fevr. p^ 25 etc. 



395 

tomorpha. Förf. anser, att de vårtformiga ut^ 
Växter, hvilka man ansett som fructifications* 
delar, förhålla sig enligt sin inre byggnad som 
ofullkomliga grenar eller likasom sugvårtor; han 
säger sig vidare hafva upptäckt de rätta fructi- 
fications-organerna, och det hos en artförändring 
af Rihzomorphd subterranea^ beskrifver och af- 
ritar desamma > samt tror sig finna, att åtmin* 
stone de underjordiska Rhizomorphce- arterna till 
textur och fructification komma närmare Alger- 
ne än någon annan växtordning ^3^. 

Prof. Flörke uti Rostock har-utgifvit 7 -^ 
loide Häftena af sitt arbete om Tyska Lafvarne. 
Bet består näml. af törrkade och på papper 
lippfästade exemplar; hvarje häfte innehållet 
20 arter och åtföljes af ett ark text, innehål- 
lande artkännemärken > synonyhiä och loca ha* 
bitationis för hvarje art; hvarjein te Förf. under- 
stundom bifogat anmärkningar och rättelser fot 
åtskilliga af Prof Åcharius beskrifna arter. E- 
xemplaren äro med omsorg valde, och man fin- 
ner när ganska många af de sällsyntaste arter ^4)^, 

Hr Acad. Adj. Fries har uti Kongl. Vet. 
Acad Handlingar gifvit fortsättning af sin be- 
skrifning om nya Laf-slägtenj naml. : III. Tra- 



la) De fiuctificatione Generis Rhizomorphae commen-» 
tatlo. Scripsit Fr. G. Escliweiler. Accedit ncH 
viirn genus Hyphomycetuiii. Gum tabulä aenea. Et=- 
berfeldia? i8li. 4^0. 

»4) Deutsche Lichenen. 7:te, 8:to, gtte, io:te Liefe-' 
rung. Fol. mit Text 8:0. — Uti Regcnsb. hot. Zcit-. 
1822. N:o 26, p. 4i4j 4' 5 finnes förteckning pfvér 
de sällsyntaste arter, som uti dessa häften förekora- 
ina, och uti Isis 1822. 7, p. ySS — ■ 762 finnes för- 
teckning öfvcr alla uti hela Samlirigcn iox'iekoauaan'* 
de arten 



396 

chylia: \. T. flavo-virescens Fr. (Lecidea sca^ 
hrosa Ach.); 2 T. saxicola Fr.; 3. T. li^niu" 
ria Fr. (JLecidea ligniaria Ach.); IV. Lecidea 
Ach., hvarest Hr. Fries närmare bestämmer slägt- 
characteren till skilhiad fråit Biatora Fr., och 
Leskrifver nya eller mindre kända arter: L. 
sphoeralis Fr.^ nillUaria Fr., nitidida Fr., hj" 
drophila Fr., elabens Fr., mjrmecina Fr. (jL. 
scalaris /3. mjrmecina Ach.), citrinella Ach., 
Oederi Wahlenb., silacea Wahlenb., melanophcea 
Fr. , platycarpa Ach. . premnea Ach. , enteroleii- 
ca Ach. med 5 variet, , amphibia Fr.. V. Biu' 
fora (JLecidece species Ach.) med 3o hithörande 
Svenska arter, ibland h vilka följande äro nya; 
JB. denigrata, mixta, botrjosa, inundutUy cam-\ 
pestris *^)- 

MUSCI FRONDOSI. En anonym Författare 
har lemnat åtskilliga anmärkningar vid den af Hr 
Bridel föreslagne uppställning af Mossorne samt 
gifvit åtskilliga bidrag till förbättring af den- 
samma »6). 

Hrr Greville och Walker Arnott haf- 
va gifvit en ny uppställning af Mossorne, med 
kännetecken och anmärkningar om deras stru- 
ctur, utbredning och historia »7). 

Hr Greville har likaledes besk rif vit en 
ny art sf Grimmia funnen i Scottland '8^. 

Hrr Zenker och Dietrich hafva utgifvit 
:i:dra Fasc. af deras verk: Miisci thiiringiaci, 
livaruti, jemte de a5 här lemnade exemplar af 



1 s) K. Vet. Acad. Handlingar for år 1822 , p. 25i — 276. 
»<) Piegensb. bot Zeit. iBaa. ]V:o 17, p. 270 — 272. 
1 r) Memoirs of the Werucr. Kat. Hist Socitt. Noh IV- 

1». I, p - . 
I») L> c. p. — . 



%7 

Mossor (frän N:o 26— 5o) förekomma artlän- 
neteckeu och critiska anmärkningar öfver de 
här framställde arter ^9), 

Hr C. Hesler har utgifvit en gradual-dis- 
sertation de Timmia med 3:ne arter: i T. ba~ 
'varica Hesl. {T. megapoUtana Funk Cryptog. 
Gewächse des Fichtelgeb. Heft III. N:o 56 &c 
H. V. N:o III, ej Hedw.)» a. T. austriaca och 
3. T, megapolitana *°). 

D:r Fr. Nees von Esenbeck har lem- 
nat anmärkningar om han-blommorne hos Spha- 
giium capillaceum, samt med stor noggrannhet 
afritat desamma; han Leskrifver antherae med 
den ledade ring, som omgifver dem och hvil- 
ken ring han säg remna i toppen och böja 
sig tillbaka, hvarigenom det gröna mjöl de in- 
nehöilo blef utdrifvet, en del deraf upplöste sig 
i vatten och sönderföll i talrika ytterst små 
Monader t livilka rörde sig lifligt, och genom sät- 
tet att röra sig tillkännagåfvo sin djur-natur, 
sedan FÖrf. framställt en fullständig beskrifning 
om sättet hvarpå antherffi öppna sig, anmärker 
kan, att detta sker ganska olika hos andra Moss- 
arter, hvilkas antherae öppna sig ofvan i en rund 
vid öppning ^'). 

Hr Emmerich har lemnat åtskilliga upp- 
lysande underrättelser om den hillills ofullstän- 
digt kända Gymnostomum tetragonuni Drid. aa^. 



• p) Musci ThiU'Ingiaci. Vivis excmplaiibiis exhibuc- 

rutit cl illustravprunt J. G. Zenkcr et F. D. Die- 
trich. Fasc. IT:dus. Jenae 1822. 8:0 

• o) Rfgensh. bot. Äéit. 1822. ]V:o 4^, p. 767, — ' Dfir- 

stiidfs omtalas, att iinnu en !\'.(\c art af Timmia 
bliCvil riiiincii nti tragten ikriiig Salzburg. 

j.) Ktgnisb. bot. Zeit. 182/. N:o 3, P. Ji — 36. T. I. 

»») L- t:. iN;o 2Ö, p. 447» 440. 



398 

Hr F u 11 c k har utgifvit 28:de Häftet af Cryp- 
togamiska Växter, i synnerhet från Fichtelber- 
get. Detta verk utgöres, som bekantar, aftor^ 
lade exemplar af växter från alla Cryptogami-, 
ens ordningar, utan text, och upplyser ganska 
mycket kännedomen om dessa Natur-alster. Det 
28'Ae Häftet innehåller N:o 566 -t 585,Tblan4 
hvilka finnas många sällsynta Mossor ^3^, 

MUSCI PEP ATICI , HEPATICE. D:r K a ^ 1, 
fuss har framställt anmärkningar oni Targiomce; 
fructifications-delar, hvarigenom känneilomen om 
denna växt blifvit bättre upplyst än den hittillsi 
Ta rit ^4^. 

FILICES^ Hrr Reichenbach och Schu-» 
hert hafva vid Equiseti sjlvatici rötter an-» 
märkt dylika tubera som de, hvilka redan for 
länge sedan b|ifvit anmärkte hos E arvense L. ^^), 

Drr Kaulfuss har gifvit en afhandling om 
utvecklingen af stjelken hos Ophi oglos se ce ,'\ixwt 
ledning af den fråga, som blifvit framställd uti 
Regensb. bot. Zeit. 1821, p, 192: om Botry-* 
chii sljelkar utveckla sig snäckformigt eller ej. 
Förf. bevarar frågan efter noggranna undersök» 
ningar sålunda, att Botrychii stjelkar äro redan 
i sin tidigaste ålder uppräta , de inåt rullande sraå-s 
bladen dölja den sammantryckta fruktklasen. -^-^ 
Denna afhandling innehåller mänga lärorika un^ 
dersökningar, hvarföre den säkert förtjenar nå- 
gon större uppmärksamhet ^s^. 



as) Cryptogamische Gewächse, besonders des FichteJ-, 
gebirgs, gesammelt von H. G. Funck. aSrs Heft. 1822. 
8 4) Regensb. bot. Zeit. 1Ö22. N:o 22, p. 33/ — 343» 
as) L, c. JV;o 23, p. 353 — 357. 
»<) L. c. ]V:o 7, p. 97 -: »09. Tab, U, 



Monocotjledones, 

CYPEROIDE.E. I anledning af de tvifvel, 
Iivllka blifvit väckta lörahde säkerheten af de 
skiljemärken , med livilka man sökt utmärka de 
närslägtade Carex distans L. , binervis Sm,, 
fulva Good. , punctata Gaud, , Schraderi Schkuhr 
och longibracteata Schleich =»?) , har Hr F. 
May er sökt visa deras skilnader genom ett 
noggrannare bestämmande af deras skiljemär- 
len 28^. Härvid har en anonym Förf. gjort den 
anmärkning, att C Schraderi synes snarare vara 
förvandt med C glauca Scop. , än med C bi- 
nervis och distans, att Krock er utgifver den 
för C aspera Willd., och att W illdenovv^ sjelf 
citerar sin aspera och glauca, samt erinrar, att 
Willdenow's Herb. torde gifva den säkraste 
upplösning af frågan ^9). 

Hr Lesant, Apothekare uti Nantes, har, 
jcmte den chcmiska analys han gifvit af rötter- 
ne till Cyperns escalentus, äfven omlalt det 
bruk, till hvilket dessa rötter användas; uti öfre 
Italien kokas de och -ätas, men de blifva sega och 
hårda, troligen af det myckna albumen, som de 
innehålla, hvarföre Förf. tror, att man borde 
söka af desamma bereda en emulsion, som kan 
.förbättras genom tillägg af socker; Förf. omta- 
lar ock, att roten blifvit l)egagnad såsom suc- 
cedaneum för caffe, samt såsom tillägg till Ca-r 
cao-böaer vid Chocolads beredning; han före- 
slår äfven att utprässa den olja, som rötterna 
innehålla och begagna densamma i stället för 



s?) L. c. iV:o 20, |). 320. 

3 8) L, c. N:o 45, p- 714 — 7'7« 

3?) L. c. p.- 717. 



4oo 

vanlig olive-olja. Han nämner att Negrerne 
pa Guld-kusten af Africa kalla vlixten la Cross 
och använda roten såsom ett verksamt analep- 
ticum 3o). 

GRAMINEtE. Hof-Eådet Trinius fcarut- 
gifvit ett arbete upplysande Agrostographiens 
tillstånd från de äldsta tider tills Linne's och 
sökt utreda sjnonjniien genom hänförande af 
Gräsens äldre synonjmer till de nu brukade 
namn. Förf. anser, alt då sjnonjmien en gång 
blifvit rigtigt utredd, kan man icke vidare be- 
höfva alt uti våra böcker se en sådan mängd af 
synonyma, ulan lemna dessa uti egna verk, så- 
som särskilda archivcr för desamma. FÖrf. har 
med mycken omsorg sökt att här öfver Grä- 
sen lemna elt dj^likt verk. Uti i:sta Afdeln. 
(Zur Geschichle) gifves en öfversigt af Agro- 
stographiens tillsiånd från de äldsta tider till 
Iiinne's, med den dertill hörande Lilterature 
och en korrt framställning af äldre CJassifica- 
tions-Methoder; ardra Afdeln. (Synonyma) ut- 
gör en aiphabetisk ordnad förteckning af de af 
äldre Författare brukade Växt-namn, hvarefter 
för hvarje växt följer ett af någon nyare För- 
fattare gifvit och allmännare kändt namn; de 
här anförde synonj^ma gå till ett antal af 2407. 
Öfver detta vei k finnes en ganska instructiv Re- 
cension uti Regensb. bot. Zeit 1823, N:o i, p, 
I — 16, hvarest Recensenten erinrat om de 
"verk, hvilka FÖrf. förgätit att begagna, anförer 
de här felande synonyma, samt leranar anmärk- 
ningar vid häntöranden, som Författaren gjort 
af åtskilliga synonyma till nu brukade namn» 



30) Journ, de Pharni. 1822. ^ov., p- 497- — ^*3. 



hvaris^enom verket erhåller åtskilliga vigtiga till- 
lägg 3i). 

Hr G. Graves har hörjat att framställa 
ett verk öfver de Engelska Gräsen med illumi- 
nerade figurer och beskrifningar öfver desamma; 
arne Häften, h vardera innehållande 12 Tabel- 
ler, äro utkomne af detta verk» som synes vara 
mera ämnadt till upplysning för bildade Landt- 
män än för Botanister ^'). 

D:r Weihe har utgifvit 8:de och grde Sara- 
lingarne af Tyska Gräs; hvarje Samling innehål- 
ler 25 arter; exemplaren äro valde och verket 
är således en god ledning för dera, hvilka vilja 
lära sig att närmare känna dessa växter *^). 

I anledning af 2:ne i sednare tider från 
Guadeloupe i handeln förekommande Socker- 
sorter, har Hr Virey lemnat upplysningar om 
de växter, af hvilka de erhållas. Den ena sor- 
ten förekommer med violetta strek på casso- 
nade-topparne, antager svårligen hvit färg; dess 
korn likna moleculerna af potates-mjöl; det är 
en dålig sort, som måste uppblandas med bät- 
tre. Hr. Virey förmodar, alt detta socker er- 
hålles af Saccharum 'violaceum Tus sa c (^Flore 
des Antilles. T. i , p. 160, f. 25, Humb-, 
Bonpl. och Kunth. No v. Gen. & Sp. Pi. T. 1 , 
p. 4^) } den så kallade la Canue a sucre vio-> 



«i) Clavis Agrostograpliiae antlquioris. Uebersicht des 
Zuslandes der Agn^stographie bis auf" Linpc, lind 
Versuch einer Rediiction der alten Synonynic der 
Gräser auf die lieuligen Tviviai-namen. Voni C. B, 
T r i n i u s. Cobiirg I Ö22. ö:o. 

il) A Monograpli of the british Grasses. By.Georgo 
G^raves. — JV:o I & II i8a5. 

a t) bciitsclic Gräbcr. ö:tc, q:te Saminlung. Lcuigo, 
ibau. Fol. 



v 

JqLte de Bala via, som Infördes 1781 på Guade- 
loupe ooli aunorsliides. Den kommer 3 måna- 
der förr till mognad än Sacch. qfficinurum, och 
gifver nära en 6:iedel mer socker-sirup (^melasse), 
men denna innesluten i en mängd af växläm^ 
nen, hvilka svårligen derifrån kunna afskiljas. 
Den violetta färgen beror i synnerhet af det» 
ta Socker^rörs bark. •— Detta socker begagnas 
mest för att deraf tillverka rhum och vanlig 
tailia. Man har redan börjat alt mycket öf- 
vergifva odlingen af denna art, i anseende 
till åfvannämnde olägenheter. Den andra Soc-» 
ker-sorten är deremot ganska hvit och lätt 
att af densamma bereda ett vackert rafine- 
radt socker, ofta af en prägtig hvithet; men 
detta rafinerade socker är mycket poröst eU 
ler svarapagtigt, hvarföre det är ganska lätt- 
löst; det är nu till flera behof en särdeles be- 
gärlig sort. Hr Virey upplyser, att det erhåll 
les af en artförändring af det vanliga Saccha- 
runi ojjicinarum, och är komn^et frän Otaheile. 
Det har en ganska stark vegetation och man er- 
håller af detsamma 4 skördar under samma tid, 
som man af det vanliga socker-röret blott be- 
kommer 3:ne. Det har en starkare växt, mot-, 
står bättre våldsamma stormar, och gifver i:del 
mer christallisabelt socker. Dess enda olägen- 
het är att mer utmagra jorden, än det vanliga 
Socker-Röret gör 34), 

Hr Kunth har gifvit en Monographie Öf-- 
ver Slägtet Banibusa, och först aihandlat dess 



34) Journ- de Pharm, 1822. Fevr. p. 77 — 80, 

Anm. Hl" Virey har förut uti Journ. de Pharm. 
i8»ö. T. II, p. 385 &:c. framställt undersökningar 
och anmärkningar om 2:ne de vanligaste arter af 
;Sockcr-RÖr och deras art-förändringar. 



4o3 

historia. Han anmärker, att Ret^ius först in- 
såg, att Arundo Banibos Linn. hörde utgöra ett 
eget slägte, som han kallade Bainbos, h vilket 
namn Se hr eh e r ändrade till Bambusa. Vid sam- 
ma tid bestämde Jussieu ett nytt slägte, soni 
han -kallade Nastus, h vilket af flera Botanister 
ansågs för samma som Bambusa, och förenades 
äfven dermed såsom samma art. Beauvois 
ökade oredan, då han hehöU namnen, men gaf 
jleni ål helt andra växter, Bambusa Beauv, 
Agrostol. svarar till kännetecken och figur ej 
väl till Bambusa Schreh.; Nastus Beauv., be- 
stående af ett nytt species Bambusa^ neral. B. 
Tliouarsii Kunth, hör försvinna och namnet 
JSastus såsom äldre bör föredragas detafÄe/w-» 
matospermum, som Beauv o is gifvit åt Nastus 
Juss. . Humboldt och Bon plan d beskrefvo 
uti Plantes aequinox- Bambusa guadua och la- 
tifolia, hvilket antogs af Kunth uti Nova Gen, 
& Sp. Plantar. T. i , men han anser dem nu 
höra derifrån skiljas. Förf. framställer derelter 
utförliga kännetecken för 5 med hvarandra nära 
förvandta Slägten och uppräknar de dit horan-, 
de arter; I. Nastus Juss»: N. borbojiica Kun^h, 
(^Bambusa alpina B o r y , Stemmatospermum 'ver- 
ticillatum Beauv.); II. Bambusa Schreh. i i- B. 
arundinacea Koxb. (^Arundo Bambos Linn.?)» 
a. B. stricta Roxb.^ 3. B. Tliouarsii Kunth. 
{Nastus Beauv, Agrostol. t XXV, f, 3), III, 
Guadia Kunth; hit höra Bamb. guadua och 
iatifolia Htimb. & Bonpl.; IV. Beesha Rheed.; 
hit hörer Bamb. baccifera Roxb.; V. Chusr/uca 
Kunth: hit hÖra Nastus chusque Humh., Bonpl. 
& Kunth. No v. Gen. & Sp. Ph och Arundo 
quila Poir, Ene, ej Molin. Hist. Nat. Chil. 3^). 



15) Joiini. tlc. riijs. &c- IÖ22. Aout. p. 1 48 — '^'' 



4o4 

JUNCI. D:r E. Meyer har framställt en 
korrt öfversigt af de hittills kända arter af slag- 
tet Juncus 3ö^. — Detta arbete ärenprodomus 
till den Monographie öfver Jtincus, som Förf. 
framdeles ämnar alt utgifva, och hvaraf Förfat- 
tarens Junci generis Monographias specimen (Got- 
tingas 1819) är att anse såsom en början. 

Grefve Casp. v. G tern berg har fram- 
ställt en afliandlmg om det af Plumier be- 
stämda slagtet Zaunonia, Iivilket Linne för- 
enade med Commelina (C. Zannonia) och Per- 
soon hänförde till Tradescantia såsom subge- 
nus, men som enligt Författarens tanka af Gra. 
mer blifvit med rätta återställdt {^Z. bibractea- 
ta)\ Förf. uppgifver dess slägt-kännetecken , och 
anmärker, att Linné's Zannonia (af Cucurbi- 
tacearum ordning^ bör gifvas ett annat namn, 
såsom varande sednare bestämd, än den af 
Plumier benämnde Zannonia ^7). 

IRIDE.E. Prof. v. Schrank har lemnat 
en Monographie öfver de till denna Växtord- 
ning hörande Capska Irideoe, hvarvid Förf. nog- 
giannt bestämt de hithörande slägten och arter. 
JridecB fördelas här uti 2:iie afdelningar : I. Iri- 
dece verce: Jris, Xiphium, Galaxiuj Alorcea, 
Ixia, Gladiolus och ^ntholjza. II. IrideK ad- 
scitoi; Aristea^ Di/atris och Sc/unnongia. Dessa 
slägten med sina arter äro granskade och be- 
skrifne efter vilda exemplar, samlade af Herr 
Brehm, hvilken såsom Pharmaceulicus tillbragt 
en längre tid på Gap. ^^ 



3 6) Synopsis Juncorum rite cognitorum. Ad inaiigu- 
randam plantarum generis monographiani. Auctore 
E, H. F. Meyer, Gottingae iB^a. b:o. 

I?) Regensb. bot. Zejt. 1822. N;o 11, p. 161 — i63. 

Ii) Deiikschrjften der Königl. baieasch. botan. Ge- 



4o5 

LYSIMACHIiE. D:r W e i h e har beskrif- 
vit en ny art af LjsiinacJiiat kallad vestphali- 
ca, hvars plats i Systemet blifver emellan L. 
punctata och vidgaris, ifrån hvilken sednare 
den dock icke synes betydligen specifice skilld ^9). 

POLYGALyE 40). D:r Har t man har un- 
der Prof. och Commend. Thunberg's pras- 
sidio utgifvit sin gradual-dissertation de Kra- 
meria» Förf. har indelt sitt arbete uti 2:ne af- 
delningar; uti den forsla afhandlas det botani- 
ska, hvarvid förekomma slägtets historia, cha- 
racter naturalis och essentialis samt critiska 
anmärkningar vid desamma, ibland hvilka kun« 
na nämnas den, att Förf. anser detta slägte 
böra utgöra en egen Växtordning; derefter fÖlja 
beskrifningar öfver arterna, hvilka äro 5, näml.: 
K. ixina L. , triandra Ruia & Pavon. , lincaris 
R. & P. j glabra Spreng. och cytisoides Ca van. . 
Förf., som haft tillfälle alt sjeK granska de 2:ne 
förstnämnda arterne , har upplyst detta slägtes 
kännetecken och arters kännedom i betydlig 
grad, jemnföreisevis till den kunskap, som man 
förut egt om desamma. Uti andra Afdelningen 
har Förf. afhandlat Kramerice triandrce {Rata» 
nhice) rots medicinska historia, analys och sät- 
tet att använda roten för medicinskt behof, der- 
efter gifvit en korrt och lätt fattlig öfversigt af 
de sjukdomar, uti hvilka den med fördel blifvit 
begagnad, samt de formler hvilka dertill blifvit 
föreskrifne. Denna sednare afhandling eger (ör 
sin korrlliet och brukbarliet ett stort värde. — Väx- 
tens förträflliga egenskaper såsom elt adstringe- 



sfllsch, in Rpgensb. tictcn B:dcs itstc Abt. Régens- 

hiirg 1823. 4«o 
a») Kegrnsb. bot. Zcit. 1822. N:o a6, p. 4^3 — - 4l5. 
«») lws%. ih M^dit. da Mus- % i* P' r- ' 



4o6 

rande tncclel synes här på ett ganska afgjordfe 
siilt bevisade 4'^. 

LABIAT^. Hr Opiz har framstält an- 
märkningar vid de kännetecken, hvilka äro vig« 
iigasl att iagtlaga vid hestämraandet af Menthce 
och Thymi arter^ samt tillika gifvit schema till 
afdelningar inom Menthoi siägte 42). 

Prof. Schouw har lemnat anmärkningar 
om de Lavenduhu-divleY t hvilka gl^vn Lavendel^ 
olja och Lavet2del'vatten. Han erinrar^ att de 
flesta botaniska Författare antagit, att nämnde 
producter erhållas af Z. spica L., att äldre För* 
fattare mindre fullständigt bestämt 2:ne arter 
(Z. latifoUa Casp. Bauh. och Z. angustifolicc 
Ejusd.}, hvilka v. Linne hänförde till sin Z» 
spica; att Chaix å nyo antog dem för arter 
med namn af Z. latifoUa och officbialis (uti 
Villars Hist. des Pl. de Dauph. T. I. p. 355), 
hvilket Willdenow äfven uti sednare tider 
gjorde, då han benämnde dem : Z. latifoUa och 
spica (Enum. pl. Hört. Reg. bot. Berol.); samt 
att det är De Candolle, som uti Fl. Fr* T* 
VI. Suppl. p. 3^7 först upplyst, att uti Frank* 
rike utdrages Lavendel-oljan af Z. latifoUa, och 
att Lavendel-vattnet erhålles af Z. spica, hvar« 
före De Candolle benämner Z. latifoUa för 
Z. vera , och den andra kallar han Z. spica; 
denna sednare uthärdar tämligen väl det Nordin 
ska climatet allt upp till Upsala, hvaremot Z< 
latifoUa är ömtåligare för kölden, och kan åtmin- 



41) Krameria, Dissertatio botanico-medicä sistens Hi-^' 
storiam botanicam generis nec noii notiones Aiicto* 
nun circa Ratanhiam radicem chemicas et medicas. 
Praeside Professoie Thunberg. Respondente Au-* 
ctore C. J. Hartmaa. Upsaliae 1822. 4^o. 

4») Regens]}, bot Zeit. 1822. r^:o 3g, p. 623* 



4o7 

stone icke uti medlersta Sverige med framgfing 
odlas på tall jord. Hr Schouw omtalar slute- 
ligen de skillnader, hvilka utmärka dessa båda 
arter från hvarandra 43). 

D:r Weihe har lemnat beskrifning af en 
ny art af Lamiunij kallad vestphaUcwiij h vil- 
ken uti Systemet har sin plats emellan L, pur» 
pureum och incisum 44^. 

SCHROPHULARLE. Lif-Medicus Thel- 
ning har under Prof. och Commend. Thun- 
berg's prffisidio utgifvit sin gradual^dissertation 
om Digitalis purpurea. Uti denna afhandling 
förekomma först anmärkningar om växtens plats 
uti de Linne'ska och Jussieuska Systemerna 
samt en mycket fullständig förteckning öfver de 
skrifter, hvilka afhandla nämnde växt till dess 
medicinska egenskaper. Förf. lemnar vidare un- 
derrättelser om tjenligaste jordmån för växtens 
plantering och om sättet att med största för- 
del samla, torka och förvara bladen till fram- 
tida bruk ; derefter förekommer chemisk analys 
af växten samt anmärkningar om växtens be- 
ståndsdelar. Sluteligen omtalas de sjukdomar, 
uti hvilka Digitalis purpurea varit begagnad, 
samt formler för medlets användande. Denna 
afhandling har samma förtjenst som den öfver 
Krameria, att näml. i korrthet gifva de brukba- 
raste anvisningar till begagnande af ifrågava- 
rande växt 45). 



4 3) Ticlsskrift for Natiirvi(lenska))prn(^. Udglvct af H 

C. Örsted, J. W. Hornemanu, J. Reiuliardt. 

]N:o 3, p. 38(, — 391. 
44) llfge-ii^lj. hol, Zeil. 1812. Kcil. 3, p. io5. 
*%) De Diijifali piiipiirca Dissnrtatio luodioa. l^ivrside 

Proressoic Tli uii IxM-g. Rcspondente AutJfoic C. A. 

The I ning. Upsaliae i8?.2. 4jo. 



4o8 

SOLANEyE. Hof-Rådet Se hr åder uti Göt- 
tingen har till K. Vet. Societ. derstädes inleni- 
iiat fortsättningen och slutet af sin afhandling: 
Mojiographice generis Verhasci Sectio altera\ 
denna innehåller arterna: foliis non decurrenti- 
bus, hvilken afdelning Förf. fördelt uti 3:ne un- 
der-afdelningar (floribus glomeratis, fasciculatis 
och geminis solilariisque). Uti första section 
förekoramo i8 arter ; denna börjar alltså med N:o 
19. irsta under-afdelningen (floribus glomera- 
tis): 19. V. syriacwn Schrad., 20. V. undula» 
tum Lam. (^. pUcatum Fl. Gra3c.), 21, V. ce- 
ratophyllum Schrad., 2 a. J^. pimiatifidum Vahl. 
(/^. bipinnatifidum Curt.); 2:dra under-afdel- 
ningen (floribus fasciculatis): 2.'^.V.chryserium 
Schrad., 2^. V. longifoUum Ten., a 5. J^. spå' 
ciosum. Schrad. (J^. thapsoides Höst., V» longi-^ 
folium De C, non Ten.), a6. V, Schottianum 
Schrad., 27. leptostachiwn De C., 28. V. gna» 
phalodes Bieb., 29. y, pidverulentum Vill,, 3o. 
f^, mixtum De C, 3i. T^, Jloccosum Kit. & 
"Waldst, 32. f^, Lychnitis Linn. med flera af- 
arter, 33. V. monspessulanum Pers., 34. ^. rw- 
biginosum Kit. & Waldst., 35. V» ovatum 
Schrad., 36. f^. orientale Bieb., 37. V.austria-' 
cum Schrad., 38. /^. nigrum Linn.; hit börer 
J^. parisiense Thuill. såsom afart ; en annan af- 
art beskrifver Gmelin uti Fl. Sib. 4» p* 92 ^ 
t. 47 > 39. y» alopecurus Thuill., ^0. V.chaixii 
Vill., 4 1* ^* tronan Schrad., 42« J^' hyoseri- 
folium Schrad.; 3*dje under-afdelningen (flori- 
bus geminis solitariisve): 43* f^- caigustifolium 
T<>n., 44» ^* simplex Labill, 45* ^' majale 
De Cand., 4^* ^* compactum Bieb. (ovalifo' 
liiim Curt.]), 47* V. formomm Schrad., 48. V, 

betoni^ 



4og 

hetoniccefohum Desf. , /^g. fe/Tagmeuni MiJl., 
(^f^. puniceum Sclirud. Hört. Goett.), 5o, V. triste 
vSiu. (/^. ferrwgineuni Andr.), 5i. f^. pyrami- 
datum Bieb. , 52. V. spectabile Bieb., 53. y. 
phwniceum Linn., 54. f^- lihittaria Linn., 55. 
V. repandum Willd., 56. V. Blattavioides\i7\\n. 
(J^ . glubrum Willd., V. virgatuni Wither.), Sy. 
/^. grandijlorum Sch rad. , 58. V. bugiilcefollum 
Lam., 59. Z^. åpinosum Linn.. Derefter följer 
clt tillägg till iislii section: Ibliis decurrenlibus 
ibland de deiuti iipplagna utmärka sig särdeles: 
f^. candidissiinuni De C. och gossjpinum Bieb.. 
Sliistet Verbascum innehåller således nåi^ra och 
sextio arter. Åtskilliga äro dock för Förf. tvif- 
velagtiga, såsom varande ofullständigt beskrifna, 
och ej af Förf. sedda, t. ex. V. Boerhaavii 
Linn., JiwinorrJioidale A it., Clajtotii Mich., cor- 
datum Desf., urticwfolium Lam. m. fl . Tsågra 
i Trädgäidar förekommande har Förf. ej kunnat 
anse som egna arter, ut.in hänfört dem lill löiut 
kända, /^. Jiarnade.sn \i\h\. och /jrai/an ham. 
höra lill Celsia; V. Osbcckii Linn. är ett eget 
.släqte, som Cavanilles be.skrifvit med namn 
ai" Triguera amOrosiuca j troligen ulan att känna 
synonymet, emedan han ej anfört diit. Det är 
älVen ovisst lill h vilket si äg le p". parvijlorum 
Lam. hörei-, emedan man icke kan afgöra delta 
af det enda dåliga exem[)lar deraf, som finnes 
i J II s s i e u's Hcrhario 4'*). 

BORRAGINEyE QAspcriJoliie Linn.). Prof. 
Lehmann har utgifvil aidra Fasc. af det verk, 
som han börjat franislälla, innehållande figurer 



««) r.ölliiigi.sclip Gc-ldirle Anzcigoa 18?.?., 206 Stuck, 
ji. 5.0 f(j — 2o5G. 

A', r. .4. Jrsb. 1 8-22. 27 



4io 

af hithörande växter: Tab. ir, Onosina tincto-^ 
rium Bieb. , 12. O. rupestre Bieb. , i3. O. sini- 
plicissiriium Linn», 14. O. an^^ustifolium Lehm., 
j5. Cjyioglossuni divaricatum Steph., 16. Echi~ 
um Swartzii Lehm., 17. E. strigosuni S\v., 18. 
E. clavatum Willd. , ig. E.iiiacrophj/lum hehm. 
QE. nervosum Ait.), 20. E. petneum Trattin. 
QE, rosniarinifolium S c h r a n K.) 4?). 

BIGNONIACEtE. Hr Da v. Don har be- 
stämt 3:ne nya Växtslägten från Nepaul.' i. 7V/- 
chosporum grandijlontm Don. (Jincarvilhca pa- 
rasidca Roxb. Corom. Pl. tab. 291.) och T^./^ar- 
anjlorum Don; II. Ljsionotus serrata Don, 
som kommer nära till det förstnämnde slägtet. 
Förf. anser dock, att båda böra uppställas uti 
en egen ordning: Duijmocarpece k^^. 

POLEMONIA. HrDonhar äfven framställt 
anmärkningar om de hithörande växter; först gif- 
ves kännetecken för ordningen och sedan för 
följande slägten: Polemoniiim ^ PJilox j Gilicij, 
Ipomopsis Mich., CantiiUj Caldasiaj Hoitzia och. 
Periphragmos ; hvarefter artkännemärken lemnas 
för Cantua: i. pjrifoUa Juss. , 2. thecefolia 
Don. , 3. quercifoUa Juss. , 4- huxifoJia Juss. , 
5. ovata Ca v.; sluteligen erinrar Förf., att Ke^Zm 
liörer till Solanece och ej hit, samt gifver slägt- 
kännetecken för densamma 49). 

APOCINE^. Hr Virey har lemnat åt- 
skilliga underrättelser om det bekanta Trädet 
Bois amcr från ön Bourbon. Det är en art af 



47) Icones" et Descriptiones novarum et minus cognita- 
rum stirpium. Anctore J. G. C. Lehm ann. Icones 
rariornm Plantarum e Familia Asperifoliarnm. Fasc. 
II. Hamljurgae 1822. Fol. . 

48) Edinb. Philos. Journ. 1822. N:o XIV, p. 282 — 291. 

49) L. c. N:o XIVj p. 81 — 86. 



4" 

Carissa j, som Hr Yir a y kälhl borbonica. Veden 
(iignuni) som är bäsk, raspas och iafuuderas uti 
vin eller rhum, saml begagnas pu tlet saltet an- 
vänd allmänt såsom uti sin hemort verksam mot 
magens och tarmkanalens slapphet (Atonie), 
hvilket onda är så vanligt uti tragternö emellan 
Tropikerne. Hr Yirey förmodar, att den i 
anseende till sitt principium araarum äfven bör 
kunna gagna mot intermittenta febrar och mot 
maskar, men anmärker, att den bör nyttjas 
med varsamhet, såsom varande ett ganska kraf- 
tigt medel, hämtadt af denna vanligen giftiga 
växtordning ^°). 

SAPOT,^. Prof. Nees v. Esenbeck har 
beskrifvit ett nytt växt-slägte, kalladt jSTor/i^cÄw- 
chia med 2:ne arter: H. brjotropjie och H. 
MjrtiUuSj båda från Brasilien. Härvid kan an- 
märkas, att Prof. Sprengel äfven beskrifvit ett 
nytt växt-slägte med namn af Hornschuchia 
QH. brasiliensis Neue Entd. 3:r Th. p. 64) af 
okänd växtordning, hörande till XVIIIide clas- 
seii i det Linne'ska Systemet. Ettdera af des- 
sa slägtnamo måste således återtagas ^O. 

RHODODENDRA. Hr Da v. Don har lem- 
nat anmärkningar om slägtena Azalea j Rhodo- 
dendroiij Ledum och Leiophyllmn j samt gifvit 
förbättrade slägt-kännemärken för de samma ^2). 

Prof. Wcndcroth har erinrat, att släglet 
Arhuius bör delas uti 2:ne; alt A. iinedoj An- 



50) Joiirii. de Pharni. 1822. Mai & Jiiin. p. 241 — ^43. 
— Driiiia växt är lri)IIf,'cn (Ifnsamiiia med <loii af P <>- 
til Tlioiiars heskiifiia (iarissa xylopii-roii, <irn hvil- 
ken nanuidc Författare först gifvit de tilllörlitligastc 
underrättelser. 

51) Deiikschriit. der Köiiigl. hotan. Oescllscli. II B. ilslc 
Aljtli. p. _ 

53j Ediid>. Philos. Joiuii. iHv.?. i Qii. p. 4?^ — ^'- 



/\12 

clrachnej laurifoUa m. fl. böra utgöra ett, och 
A. wva ursij alpina m. fl. dylika det ändra* 
samt anmärker de olikheter, hvilka tiJlliöra hvar- 
dera ^^). 

SYNANTHER^. Prof. v. Martins har be- 
skrifvit ett njtt viixtslägte kalladt Lychnophora j 
hörande till Polygamia aequalis uti Linn. Syste- 
met och tiH den af nyare författare bestämda 
växtordningen Vernoniacece ; 8 ai ter äro här be- 
skiifne näml. Z. i. bruniades , 2. ericoides j 3. 
Pinaster, 4- i>iilosissinia _, 5. staaiiioides j G. ros- 
marinifolia j "y. haketcfolia j 8. saUcifoIia ^4). 

Hr Opiz har gifvit den underrättelse, att 
den af Prof. Tausch beskrifna Achilhea Hitn- 
keava (Regensb. bot. Zeil^ 1821. p. 567) är 
samma med A. s^udeticttj som Hr Opiz redan 
år 1 81 2 beskref uti Andre's Hesperus ^5). 

Hr Ma ty har anmärkt, att, Apargia ca- 
nescens Sieb. Calal. Fl. Germ. är synonym till 
A. Berinii Bartling uti Regensb. bot. Zeit. 1820 
p. 345 56). 

Dr Fr. Nces von Esenbeck har lemnat 
åtskilliga anmärkningar om Crepis xSprengeriaria 
och lappacea, samt förmodar, att Willde- 
now*s Cr. Sprevgetiana torde vara skild från 
den i Trädgårdar under detta namn förekom- 
mande art ''7). 

NYMPH^ACE.E De Cand. Hr Trattin- 
nick har framställt critiska anmärkningar om 
Egyptiernes och Grekernes Cjamiis och Lotus. 



J3) Regensb. bot. Zeit. 1822. N:o 43 p. 688. 

J4) Denkschrift. der K. Bot. Gesellsch. II B. ii:te Abth. 

p. — tab, 
fä) Regensb. bot. Zeit. 1822. N:o 4o P- ^36. 
5 6) I. c. 3:te Beil. p. 106. 

Rc.m-iis!>. Bot. Zeit. 1822 N:o 4o p. 638. 



. -^ 



TheoplirasLi Cjamus är v. Linnes JYj-m- 
phcea Nelumbo.. Nyare Förf. hyfva skiljt den- 
na art hkn. Njmp/uea till ett eget slägte; iVe- 
lumbo Adans, Giirtn.,. Willd., Nelumhium Juss., 
Cjamus Smith; åtskilliga så äldre som nyare 
tiders Författare hafva förvexlat Cyamus med 
Lotus; Smith ausyg origtigt Cjamus lör de 
gamles Lotus. Liksom Cjamus fordom var före- 
nad med Nymphoia i ett slägte, så var Lotus 
det äXven, men måste liksom den förstnämnde 
skiljas derifrån; Sa 1 ishu^ry delade altsä Nym- 
pinna ännu uti arne slägten, frånskilde der- 
ifrån dem, som lian kallade Castalia; Smith 
Lenämjide åter Salisbury's Castalia för JVjm- 
phceuj och S a 1 i s b u r y's Njmpluea för NuphaPj 
af blott den anledning., att vi känna flera och 
skönare arter af GastaJki än af de gulblommi- 
ga Njmphcearne. Förf. granskar Cjami känne- 
tecken jemnförda med Nymphuau och Castalia;^ 
anmärker utt De Candol le blott upptager 2.*ne 
bestämda arter af Cjamus (^el. Nelumbium Juss.) 
näml.JVehmibium speciosum och N. lutewiiy hvar- 
vid Förf. omtalar, alt han uti el t chinesiskt na- 
turalhistoriskt verk sedt afritade ännu arne ar- 
ter, h vilka han benämner Cjamus discolor & 
C. maro^inatus j och framställer kännemärken för 
desamma ; enl. FörfaltaiMins åsigt synes N. lu- 
teum (^Cjamus luteus^ liksom N.jamaicense blott 
vara afarter af N. speciosum (Cyamus JVe- 
lumbo')j men N. codophyllum Rafin. (Cjamus 
codophjllum Nutt.) anser han för egen art; 
N. pentapetalum Willd. tror han vara ett eget 
slägte, sauit tviflar, att Nelumb. speciosum uti Curt. 
[jot. Mag. ]S:o go3 är samma med den af Smith 
uti Lxot. bot. I. p. 5() bcskrifiia; förmodar, alt 
Sm il II lörfalUit beskiifniiigtii eller en annan 



4'4 

växt än den, som Sowerby afritat; den afri- 
tade synes vara JV. speciosum var. jamaicense ; 
JV. speciosum /3. Samara och y. caspicum an- 
ser han med De Ca nd o lie för blott afarter, 
"ty, säger han, eljest måste vi tillslå, att vi ej 
känna de gamles verkliga Cjamiis ^ då den re- 
dan sedan längre tid tillbaka icke mera finnes 
Vti Egypten, och de växter, hvilka vi hittils 
tagit för densamma, alla äro af orientalis^kt el- 
Americanskt ursprung; men att besvara frågan 
hvilkendera af dessa öfverensstämmer med den 
Egyptiska Lotus „ torde svårligen kunna ske. En- 
ligt jElumphiu s finnas på Java fieia Ne I um biet' 
med blommor af olika färgor; om sä är, torde 
väl de Ostindiska vara samma art med den ford- 
na Egyptiska; men om man gör dessa till ar- 
ter, då kan ingen mera säga, till h vilken den 
gamla Egyptiska Cyamus hört." — Cjamus re- 
nif armis (Nel. reniforme Willd.), som De C an- 
dolle orätt hänför till Njmphceaj anser Förf. 
ej för Nymphcea eller Castaliaj emedan Wal- 
ter bestämmer den loculis raonospermis; De 
Ca nd olle har ej uppgifvit orsaken hvarföre 
han hitfört den; Hr Trattinnick förmodar, 
att De Candolle kanhända under delta namn 
beskrifvit ett torrkadt exemplar af den växt, 
som Andrevv^s uti Bot. Repos. V. B, N:o 297 
afritat och beskrifvit, och som äfven är hemma 
uti Carolina i N. America samt Sims uti Bot. 
Magaz. hänfört som synonym till Njmphcea 
odorataj, men som dock är en egen art, hvil- 
k^n Förf. här framställer såsom en Castalia utan 
artnamn men med artffiärke; Hvad Nelumho 
indica & javanica Poir. Ene. angå, anser han 
ännu ovisst, om de äro en art. Förf. Omtalar 
derefter de kännetecken, med hvilka Castalia 



'415 

och JSymphcea skiljas från hvarandra, och erin- 
rar, att han uti denna afhandHng följer Salis- 
bury's bestämning af Njmphceaj Castalia, 
Eurjale och Cjamus (Annals of Bot. N:o 4 p« 
69 &c., Hook. Paradis. Lond. 5 H.)} han leninar 
vidare anmärkningar öfver åtskillige Castalioi 
arter, bestrider aldcles De C and oll e's uppgift, 
att den Ungerska C. Lotus (^Njmphceu tlierma- 
Us De Cand.) är, skild frän den Egyptiska, eme- 
dan de af Sieber hemförda exemplar af den 
scdnare fuUkoml. öfverensstämma med den för- 
ra; men att Njmphcea Lotus Beauv. Fl. d'Ova- 
re et de Benin är en egen art, skild* frän den 
verkliga af samma ii^mn; han gifver derefter 
artmärke for C. Lotus j och bestämmer de skil- 
nader, med hvilka de närmast beslägtade arter 
utmärka sig, uäml. i. Castalia — Fl. d'Ov., 2. C. 
sacra (iV. puhescens Willd.), 3. C. magnifica ^ 
/3. rosea j 4* ^* wnpluj hvilken Förf, förmodar 
vara blott en var. af C,^ Lotus j 5. C. Rudgeana 
Mey. , 6. C <versicolor QN. versicolor Roxb.); - 
han omnämner den tvist, som uppkommit emel- 
lan Dr Smith och Hr Sims om Cjami och 
Loti Historia och Mythologie; Smith ansäg 
näml., att den dyrkan som visades C^amw^ upp- 
kommit deraf, att fröna uti det på vattnet kring- 
flytande fröhuset gro, och detta sednare jiå så- 
dant sätt föreställde en art af ymnighetshorn , 
hvilket gifvit anledning att dyrka Cjamus, i 
förening med vattnet, såsom en symbol af Irugt-^ 
barhet; han förmodar, att Cjamus är den växt, 
som i i^^ornliden i detta hänseende dyrkades på 
ett religieust sätt, och att C. Lotus alcnast ge- ^ 
nom förvexling med Cjamus blifvit vigtig uti 
Egyptiska Mylhologicn; Sims vederlägger det. 
ta såluiidAt: en växt, säger han, som JjIoIL visar 



4i6 

sig med den tillväxande Nilen, af Ii vilken i Egyp- 
ten all frugtbarliet heior, och som ålcr försvin- 
ner, du Nilen träder inom sin Lärld, och då 
ligger begrafven i torr sand, tills nästa öfver- 
svämning åter uppväcker den, måste hos de vid- 
skepliga Egjplierne nödvändigt blifva ett före- 
mål för dyrkan; äfven de nu varande Egyp- 
tierne benämna Castalia Lotus för Nilens brud, 
och antyda dermed den samtida tillvaron och 
symbolen af frugtbarliet o. s. v.; Sims anser, 
att det alldeles icke varit Cyamus Nelunibo j 
som varit dyrkad, utan Castalia Zo/z^^^ h vilken 
äfven Herodotus och T heoph ras tus ganska 
rigtigt åtskilt från Cyamus j den de äfven be- 
skrifvit, o. s. v. Förf. anställer derefter under- 
sökningar om de så kallade heliga Bönorne, h vil- 
kas bruk Pyt hagoras fÖrbudit sina Lärjungar; 
om dessa Bönors art och betydelse har varit myc- 
ket tvistadt; Smith ansåg, att de voro frön af 
Cyamus Nehimboj men Sims vederlägger detta 
dermed, att Cyamus icke växer uti Grekeland; 
Hr Trattinnick tror, att förbudet bör anses 
såsom ett förblommeradt talesätt och ej efter dess 
tokstafliga lydelse, och sä har Plutarchus 
äfven tagit det; ty med förbudef, som Pyt ha- 
goras gaf: "afhåll dig från Bönorne," bör för- 
stås: "afhåll dig från Statsangelägenheter," eme- 
dan på hans tid afgjordes valen af Magistrats-per- 
soner medelst omröstning med hvita odi svarta 
Bönor. Orsaken tillförvexlingen af C^ö;w^^ med 
Lotus förmodar Förf. halva uppkommit deraf, 
att båda blefvo religieust dyrkade, och att bå- 
da spelade en vigtig role så väl uti Egyptiska 
som Indiska Mythologien; att C. sacra varit en 
med C. Lotus förblandad art medgifver Förf., 
och tror, att båda så väl som flera andra arter 



4 • 7 

1. ex. c riibra och Cfprw/ea haft samma betydel- 
se hos de äldre folkslagen, samt således hlifvit 
dyrkade såsom bilder af den öfvcr, vattnet sväf- 
vande Gudomligheten, som utdelade välsignelse 
och frugtbarhet; han anser, att Egypliernes Zo- 
tus verkligen varit en Castaliaj och troligen 
vanligast C, Lotus ^ men att äfven namnet Lo- 
tus gafs någon gång åt Cj-amus JVelumboj som 
säkerligen foi dom , lastan sällsamt förekommit uti 
Egypten, men i sednare tider icke mera där 
bliiVit funnen. Förf. omtalar den dyrkan, som 
Cjamus Nelumbo i forntiden haft uti Ostindien 
äfven såsom en sinnebild af en Gudomlighet, 
hvartill otvifvelagtigt dess stora rosenröda och 
pä vattnet liksom underbart simmande blommor 
mycket bidragit; Förf. yttrar slutligen: 'Egyp- 
tierne vörda Nilen såsom en Gudomlighetens 
välsignelse eller välgärning, dess vatten är för 
dem en helgedom, och hvarjc växt, som växer 
deruti, är det för dem icke mindre; så mycket^ 
mer en så utmärkt pragtväxt som Castalia Lo- 
tus , hvilken synes lefva blott med Nilen, på sätt 
och vis uti ägta förening. Den anses hos dem så- 
som den heliga flodens vigda brud, såsom ett 
synbart tecken af den gudomliga huldheten och 
gifmildhetcn, såsom en Solens Anförvandt , såsom 
deras Lands största prydnad, och äntel. äfven 
såsom ett godt näringsmedel* ^8). 

Hr Macgilivray har framställt beskrif- 
ningar af 2:ne varieteter af Njmphiea luteuj, 
fundne uti Skottland ^9}. 



5 8) Rcgcnsb, bot. Zcit. 1822 i\:o By p. 577 — 59i,N:o 

38 p. 5(yi — 608. 
5?) Mem. of ihe Werner. Soc. Vol. IV. P. I. 2>- — 



4i8 

UMBELLIFEll/E. Hr Godcfroi, Fransk 
Pharmaceuticus, liar lemnat bekräftelse ^f den 
giftiga egenskap, som finnes hos Oenanthe crocata 
L; 3:ne personer hade ätit af roten; den, som 
ätit mast, dog deraf, de öfrige räddades genom 
kräkmedel. Han omtalar, alt uti Dep. t. m.t. Loire • 
inferieure använder man roten utvertes mot He- 
morrhoider ^°). 

CRUCIFER^. En anonjm Förf. har fram- 
ställt åtskilliga anmärkningar vid de C a n d o 1 1 e's, 
bearbetning af Z^/Y/Z'a^-arterna uti dess Sjstema 
naturaleRegni Vegetab. Vol. II., och särdeles gran- 
skat dess bestämningar dX Draha AizoonocSxAizoi- 
des 6i). 

En anonym Förf. har likaledes uppräknat 
de Tyska arterne af Arabis ^2^, Dentaria ^3) 
och Cardamiiie ^^^ enligt De Candolle's be- 
stämning af de samma uti dess ofta nämnde verk, 
samt gifvit anmärkningar om dem. 

Hr Baron Wrangel har lemnat mycket 
upplysande underrättelser om den ofta förvex- 
lade Cardamine parvijlora Linn. . Förf. gran- 
skar de af särskilda skriftställare gifna, hittils 
ofullständiga, uppgifter om denna växt, gifver 
derefter en utförlig beskrifning om densamma, 
framställer dess synonyma samt lemnar äfven 
jfigur af Växten ^^). 

Vid sistnämnde Afhandling har Hr Dr 
Wah lenberg gifvit ett tillägg, upplysande 



Co) Jouni. de Pharmac. 1822 Apr. p. 170 — 172. 
«i) Regensb. bot, Zeit. 1822 N:o 3o p. ^Q% — 475- 
61) Regensb. bot. Zeit. 1822 N:o 18 p. 286 — 288. 
<5 3) 1. c. JV:o 27 p. 432. 
^4) 1. c. ]V:o 33 p. 528. 

65) Kongl. Vet. Acad. Handl. 1822 p. 277 — 289, 
taJ>. IV. 



4'9 

egenheten af denna Växts utbredning så inom 
Fäderneslandet som uti Öfriea trakter af verl- 
den. * Enligt dess undersökningar, synes Garda- 
mine parvijlora egenteligen inom Sverige före- 
komma i medlersta delen af Riket, i tragterne 
af de större vattnen, "der Jandet är som bre- 
dast och derföre kan gömma den masta egna 
fugtighet, samt vara som mest befriadt från 
hafsblåst;" Förf, anställer betraktelser öfver cli- 
matens och omgifvande förhållandens olika in- 
flytanden så på utseendet af denna växt som 
på åtskilliga andra ^6^. 

Prof. De Candolle har lemnat en utför- 
lig afhandling om de särskilda arter och art- 
förändringar af Brassicaj hvilka odlas uti Eu- 
ropa; de äro egentel. 5 arter, hvilka, jem te si- 
na artförändringar, blifva af Förf. beskrifne: r 
Hr, oleracea L,, 2. Br. campestris L. , 3. Br. 
Rapa L. , 4» Br. napiis L., 5. Br. prtecox Kit. 
& Waldst 67). /- 

GUTTIFER.^.. Hr Virey har gifvit åt- 
skilliga underrättelser om Garcinicv Mangostance 
frugt; Förf. beskrifver Trädet, som ursprungli- 
gen växer på Molucciska öame, men blifvit Öf- 
verfördt till båda Indierne i anseende till frug- 
tens förträfflighet. Trädets bark begagnas till 
decoct, som har tonisk egenskap och nyttjas till 
gurgelvatten mot torsk (Aphtha?), hvarföre den 
hemföres från Ostindien. Då stam eller grenar 
såras, gifva de ifrån sig en gul saft, lik Gum- 



6 c) I. C.-p. 2f)0 — 2f)/f. 

«?) Memoire sur los (lifTerontos cspeces, raccs cl va- 
rie^tt^s de Clioux et de Raiforls cultivesien Europé. 
Par Dr Candollr. Paris 1822. 8:0. — Denna al- 
Viandling ar «U aflryck Iran Annales d« ragriciiltiire. 
liancaise, Ilrde Serie, T. XIX. 



fui gulta. Fruglen är behagligt syrlig och njlljas 
allinänt såsom ett läskande eller svalkande me-- 
del i de heta climateii, och man begagnar den- 
samma älVeu till Ibrträllliga Confecturer. Förl', 
anmärker, att det är märkvärdigt, att flera väx- 
ter, som gifva sä drastiska Medicamenter som 
Gummigutta, Nux vomica m. fl. , likväl uli sina 
frugter hafva en ätlig pulpa 68^. 

GERANIA. Hr Sweet har fortsatt utgif- 
vandet af sitt verk öfver Arterna ai PelargoTiinm;. 
de utkomna häftena innehålla till en stor del 
blott obeljdliga artförändringar, och verket sy- 
nes, enligt Engelska Recensenters yttranden, me- 
ra egnadt att interressera Blumister än Botani- 
ster. Under aret äro N:o XXV - XXXVI eller 
12 Häften utkomna. N:o XXV, som utkom 
uti Januarii, slutade i:a Tornen ^9), 

I anledning af den förvexling, som ofta 
skedt emellan Oxalis stricta och coniiciUata 
hos de Förf, hvilka skrifvit om Tysklands väx- 
ter, framställde en anonym Förf. denfräga,om 
närande arter voro specifice skilda ? 7°); Hr Alex. 
Brau n har derefter monographice afhaildlat des- 
sa båda växters beskrifning och fullkomligen be- 
visat, att de äro skilda :»}. 

CISTI. H:r v. Schweinitz har framställt 
en raonographie öfver de nordamcricanska ar- 
terna af Viola; 3o arter blifva härstädes be- 
stämde; ibland dessa äro 5 nya 72^. 



<58) Journ. de Pharmac. 1822 Mai & Jnin p. 243 & 244- 
6 9) Geianiacese. By Rob. Sweet. N:o XXV - XXXVI. 

London 1822. 
7<>) Regensb. bot. Zeit. 1822. N:o 14. p- 222 —224. 
fl) 1. c. N:o 44- P- 689—692. 
7») SilJim, Joiun. of Science and Arts. Vol. V. IV:o 1. 

• p. 48. 



421 

CARYOPHYLLE^. D. K och hnr lemnat 
anmärkningar om växtslägtena Siebera och Sotrij- 
merauera, samt dervid critiskt gr.inskat de öf- 
rige till de egentelige Alsinecu hörande slägten J^^. 

SEMPÉRVIV/E. Hrr C. Beinert har med 
goda skäl sökt bevisa, alt Slägtena Sediim och 
Sempervivum böra förenas, emedan deras kän- 
netecken frän hvarandra äro ganska vacklande, 
samt beskrifver Sedum recurvum Bernh. fÖr att 
vis^a, huru nära anförvandter båda släglerna äro 7^). 
Redaction till botan. Tidningen har ock anmärkt, 
alt Prof. v. Sch rank redan föreslagit nämnde 
slägtens förening till elt (Denkschrift der K. bo- 
tan. Gesellsch. B. I. p. log). 

SVXIFRAGjE. GrefveCasp. v. Sternberg 
har utgitvit elt Supplement till sin prägtjga Mo- 
nographie öfver Saxifragce slägte. Förf. lemnar 
här rättelser och tillägg till de förut afhand- 
lade arter, samt beskrifningar öfver de nyare, 
hvilka äro följande: Tab. I. .S". marginata j com- 
pacta , Merkii Fisch.; T. II. S. amplexifolia; 
T. III. S. exilis Steph. och melaleuca; T. IV. 
S. punctata. L. och paiiciflora ; T. V. S. gracilis 
Steph. och davurica; T. VI. S. jie^lecta Bray. 
och Stephani : T. VII. S. muscoides s Jineata j 
^. Tuinuj S. ajidrosacea var. /at/folia ; T. YIII. S. 
Schraderi; T. IX. S. unijlova och Jlwvcsceiu ; 
T. X. iS" CJiamissoi och EscJiJiolzii. Förf. upp- 
räknar slulligen de 17 Slägten, uti hvilka H a- 
worth (Enumeratio Saxifragarum, London 1821) 
delat Saxifrcv^a , samt anförei" äfven de till hvarje 
hörande arter 7^). 



7») Regensl). Lot. Zcit. 1822. N:o 48 p. 753 — 769. 

74) I. c. ]V:o 8. p. 1 1 3— 117. 

75) Rcvisionis .Sa\>fian[ariini Iconihiis illiislratj" Siip- 
plfrn(;iitum. Aucloic Casparo Couiitt; de S t er 11- 
bcrg. i)«c. I. Ratisbonae 1822. foI. — 



4^3 

ROSACEyE D. Ros sig har fortsatt utgil- 

vaiidet af sitt verk öfver slägtet Rosa; det &.te 

■ Jliiftet ai'2:dra Bandet är under året utkommet l^y. 

Uti den prospectus som II:r Tr a tti nnick 
UtgiiVit till sin Synodus botanica, har han så- 
som prof på framställningssättet lör arternas af- 
handlande beskrifvit en ny RosUj kallad Hecke- 
liana 71 ). 

Prof. Lehmann har lemnat upplysningar 
om åtskilliga PoteJiti/Zce-avtcr, i anledning af 
recensioner och critiker (^Jen. Litt. Zeit. Er- 
gänz. Bl. 1820 p. 275, Regensb. bot. Zeit. 1821 
N. 4^0 öfver dess Monographia generis Polen- 
tillarum 78^. 

Senator A Ib. v. Haller har fiamställt åt- 
skilliga anmärkningar om Poteittilla aitrea L. 
och alpestris Hall., och anser, att denna sed- 
nare (P. Salisburgensis Hffiuke) är skild frän 
den förra, samt tror, alt P. ye/vza /3. Wahlenb. 
Fl. Lapp. är P. alpestris 79). 

Prof. N e e s v. E s e n b e c k och Dr W e i h e 
hafva börjat alt utgifva ett verk öfver de Ty- 
ska arterna af slägtet RubuSj samt att af de 



Anm. 2:ne historiska Recensioner öfver detta ar- 
bete finnas uti Regensb. bot. Zeit. 1822, N:o 33 p. 
544, N:o 46- p- 728 — 732. 
7«) Die Rosen, nach der JVatnr gezeichnet und colo- 
rirt. Mit kurzen botan. Bestimmungen von D. Rös- 
sig. 3 B. 6:tes Haft. Leipzig. 1822. fol. 

77) Regensb. bot. Zeit. 1822. 2:r B. 3:r Beil. p. 45.— Hr 
Trattinnick's Synodus botanica skall af handla sär- 
skilda växt-ordningar, och begynna med Rosae-släg- 
te, af hvilket Förf. känner 206 arter. 

78) 1. c. N:o 8 p. 117 — 120. — En Recension öfver 
nämnde Monographie förekommer ock uti Regensb. 

• bot. Zeit. 1822. i:r B. arte Beil p. 57 — (36. 

79) I. c. jV:o 4Ö. p- 721 — 724. 



4^3 

Samma gifva illuminerade figurer; 2:ne Fasc. 
äro derat" under det förflutna året utgifna S°). 

LEGUMINOS^. Dr Bronn har utgifvit ett 
arbete innehallande systematiska uppställningar 
och heskrifuingar af dessa växters särskilda de- 
lar, näml. : I. Seminis germinatio et primuni 
plantulae incremeutum, II. Radix, III. Caulis, 
IV. Gemmatio, V. Foliatio, VI. Folium, VII. 
Inflorescentia, VIII. De flore generatim, IX. 
Bracteffi calycina, X. Galyx, XI. Corolla , XII. 
Stamina, XIII. Pistillum, XIV. Nectaria, XV. 
Conspectus relativce partium floralium structu- 
ra3, XVI. Flos cum aliarum familiarura floribus 
comparatus, XVII. De fructu generatim, XVIII. 
Pericarpium, XIX. Semen, XX. De fructihus non 
leguminosis, qui hujus familicB generihus tribuun- 
tur, XXI. Conspectus relativce partium legumi- 
nis structurae, XXII. Leguraen cum aliis fru- 
ctibus comparatum, XXIII. Affinilates leguraino- 
sarum, XXIV. Conspectus tribuum et generum. 
Alla dessa capitel äro med mycken omsorg be- 
arbetade, och de talrika exempel, som upply- 
sa hvarje uppgift, vittna tillräckligt härom. Slu- 
teligen gifver Förf. Synopsis generum secundum 
allinitatcs: I. subordo Rectembryas: Trib. i. Mi- 
inoscLV, Trib. 2. Cassiece, Trib. 3. Cercete. II, 
Subordo curvcmbryae: Trib. i. Curvembryas 
Decandröc: Sophorece, Trib. 2. Curvembryas Dia- 
delphas: Subtrib. a. Genistea', b. TrifoUece ., c. 



80) Bcsclireibung der <Ieutsclien Broinheciartcn. I.Vs u. 
2:te.s Htft mit g Abbildungcn nach der Natur. Von 
Dr C. G. Nees von Esenbeck'und A. Weihe. 
Spccieriun gencris Ritbi german, dcscriptiones et ad- 
iimbrationes. Fasc. I & II. cum IX tab. aeri incisis. 
TJoiina: 189.2. fol. 

Anm. uti Isis iHi5, 7. j>. yGj — 767 forekumuier 
«n korrt recension al ofvannämnde skrift. 



/ 



4-^4 

Phaseolecc^ d. Viciew, c Coronillea' , i.Gu/egece 
g. DalbergieK^ h. Iiitsiece 8i). 

Hr Dubuc d. ä. har upplyst, alt frön af 
Arachis lijpogwa gitVa en olja till nära hälften 
af sin vigt; oljan hegagnas till sallat m. m. af 
infödingarne uti södra America, men den har, 
docic icke en så ren smak som Olive-oljan. Man 
odlar nu växten hSde uti Spanien och Frank- 
rike för oljan, som deraf erhålles; men uti Spa- 
nien begagnar man älven allmänt den ufprässa- 
de mjöliga massan, och blandar den till hälften 
med Caoao, socker och nägra aroinala, samt 
tillverkar såluuila ett chocolade, som, enligt Ilr 
Virey's uppgift, är en daglig föda hos de fat- 
tigaste classer af Spaniorer ^a}* 

Dr Sieber har uti sin Reise nach Greta 
i:r Th. p. 68 lernnat den underrättelse, att 
Gummi Tragacautha^ icke erhålles af Jsiraga- 
lus creticitSj såsom uti alla läroböcker up]:!gif- 
ves; på Greta erhåller man iiänmde Gummi frän 
Smyrna , livarifiån det vanliga kommer öfver 
Greta till det öfriga Europa; han anser , alt det- 
ta Gummi ej heller kan tagas af Astragalas 
guminifer , utan att 1 i %y i e r's mening är sanno- 
likast, att nä ml. det erhålles af en ännu obe- 
kant Astragalas från Noria Persien, Armenien 
och mindre Asien; men att af Cistus crcticus 
pä Greta erhålles ett bekant gummihalligt hartz, 
som erhålles bäst i tragten af Rettino; det sökes 
dock nu meia föga 8^^. 

Hr 



8 i) De formis Plantarum legxiniinosarum primitivis et 
derivativis. Auctore H. G. B rönn. Heidclbergae. 
1822. 8:0. 
3i) Journ. de Pharin. 182-2. Maj & Juin p. 23 1 — 235- 
33) Neues Journ. fur Phys. u. Ghein. 1822 B. 6. 
H. 2. p. 24Ö & 247. 



425 

Hr Virey bar gifvit underrättelse ora Je 
Diadelphister, hvilkas frö innehålla ett bittert 
och purgerande ämne; han uppräknar 28 af des- 
sa, ibland b vilka äro 2:ne Svenska, näml. Co- 
roidlla Emeriis och Spartium scoparium; han 
omtalar, att åtskilliga växter, hvilka vanligen 
hafva milda frön, kunna ibland få dem högst skad- 
liga; så inträffar t. ex., alt Latliyri Cicerce L. 
frön, hvilka äro naturl. milda, blifva vissa år så 
bittra, att de äro utomordentligen skadliga för Hus- 
djuren ; Dolichos lunatus L. , b vars frön äfven 
äro milda, infördes på ön Bourbon, men 
fick der så förfärligen bittra frön, att deras verkan 
inom kcrrt tid är dödande för både menniskor 
och Djur. Denna egenhet orsakas af ett i vat- 
ten lösligt ämne, ty då fröna kokas i vatten, 
upptager detta det skadliga ämnet; emedlertid 
äro hvarken qvistar eller blad bittra eller far- 
liga att äla; detta bittra ämne alstras af jor- 
månen på ön , emedan växten odlad i an- 
dra länder icke hyser det samma. Så är ock 
förhåNandet med Dolichos bulbosus L. , hvars 
frön vanligen ätas, men som på Java får hittra 
och giftiga egenskaper; på Phillippiaska öarne 
ätas rötterna, som likna en stor Rofva (^navet), 
men äro mera märgfulla och mera närande. 
Förf. anmärker, att fastän åfvannärade frön 
vanligen äro milda, särdeles uti tempererade 
Cliraater och uti fugtiga tragter, är det dock 
sannolikt, alt de innehålla något al ett bittert och 
äckligt ämne. Detta blifver ej öfverflödande och i 
högre grad äckligt förr än genom en större vär- 
mas och tolkas inflytande, som allid förökar alstrin- 
gen af de kraftigaste egenskaper hos växteina ^4 ). 

i«) Journ. de iMiarm. 1H2?.. Aoiit p. 364 — ^öy. 
K. V. A. Ar, b i8aa. . 28 



I 



426 

CUCURBITACE^. Prof. D r a p i c z har ut- 
ifvit eu afhandling om en art af Fcvillea, 
ivars fiugler äro ett verksamt motgift lör åt- 
skilliga växtgifter. Delta upptäcktes är 1813 
på Guadeloupe, hvarest eu Häst druckit afvat-. 
ten, som bl ifvit giftigt genom Maniohväxten 
{Jatropha inanioc Z.}, h vilken legat uti densam- 
ma ; Egaren ansåg Hästen förlorad , men en Ne- 
ger, som tillfälligtvis erfor händelsen, skyndade att 
afplocka frugterne af nämnde FeviUea, upp- 
blötte dess frö uti vatten och gaf desamma åt 
Hästen, hvarefter inom korrt alla symplomer 
af förgiftning försvunno. Förf. anmärker, att 
dock redan Brown uti sitt verk om Jamaicas 
växter omtalt, ehuru ytligt, de giftförstörande 
egenskaper, som frökornen af denna växt ega. 
Uti liten dosis äro fröna ett kraftigt afiÖrings-' 
medel. Man försökte nu dessa frön såsom mot- 
gift; mot saften af Sumach QRhus toxicodendroii), 
af Ciciita virosa och frön af Strychnos nux vo- 
mica, af livilka man gaf in åt Hundar, och 
Fevillece frön upphäfde äfven härvid verknin- 
garne af nyssnämnde gifter. Man sårade ock 
Kattor med pilar förgiftade a^ Hippoiuanes Man- 
cineUce saft, och jPey/Z/ere frön upphäfde all ver- 
kan deraf 8^). 

CONIFER.E. Hrr Moringlane, Dupon- 
chel och Bonastre hafva framställt en af- 
handling, såsom svar på en af Societc de Phar- 



8f) Gilb. Annal. der Phys, 1822. St. 3 p. 281 — 285. 
Prof. Drapiez har äfven utgifvit en särkild af- 
handling häroro. 

Anm. Här torde kunna nämnas en uppgift, som 
förekommer uli de Montue''s Voyage en Amerique, 
en Italie, en Sicilie, en Egypte 1816 — 1819. Paris 
1821. Förf. omtalar, att uti' södra America finnes 



4^7 

macie i Paris framställd fråga: om uppgift af 
en bestämd skilnad emellan de särskilda ihere- 
bithinae producter hos växterna af de naturli- 
ga ordningarne Therebinthinaceae och Coniferae;'* 
Författarne sysselsätta sig uti denna Afhandling 
egentligen med dem af vaxtordningen Coniferae, 
De gifva först en beskrifning i allmänhet om 
den Resina, som af Coniferae erhålles; derefter 
afhandlas de särskilda arterna deraf, så till ut- 
seende som egenskaper, hvarvid namnes af hvil- 
ka Trädslag den erhålles. Pinus maritima g\(yer 



en växt af Lianérne (Lianes) (sä kallas i tle vala- 
rna Länderne de flesta klängande växter), hvilkens 
saft säges vara ett ofelbart motgift eller botemedel 
mot Skallerormens gift. Han berättar , att innevånar- 
ne lata pa sig inympa denna Växts saft, alldeles så 
som det sker med vaccin-ämnet, och att de deref- 
ter äro säkra, att Skallerormens bett blifverpådem 
utan verkan. Han omtalar , att ibland dem , som för- 
säkrade sig vara på detta sätt ympade, var äfven 
en Spansk General vid namn Montillo, hvilken 
först for Förf. berättat denna sak; han hörde vida- 
re sägas, att en Neger gjort upptäckten tillfaliigt- 
vis, att han näral. uti skogen påsedt en strid emel- 
lan en Skallerorm och en Gam (Vultur), hvarviJ 
denne sednare efter Ormens bett genast hackat uti 
en bredvid växande slingrande växt (en Liane). samt 
derefter rifvit den sårade delen med näbben , och 
äter angripit Ormen; man skall sedermera haf- 
va gjort försök att inympa växtens saft på Hundar 
och flera andra Djur, och derefter låtit bita dem 
af Skallerormen, då icke en enda deraf dödt; h var- 
efter man säges med lika framgång hafva begagnadt 
saften till inympning på menniskor. Prof. Gil bert 
anmärker, att det möjl. torde vara en Fevillea, 
som härvid varit begagnad. Gilb. Annal. der PhySt 
1822. 3 St. p. 286" — 293. 

Man leinnar nu dcrhun, hvad som uti dnnna upp- 
gift kan vara sanning eller ej; den synes visserligen 
ulltlör otrolig. 



4a8 

Teréhcnthinc de Bordeaux; Pinas australis: 
Térebenthine de Boston; P. strobus: Tereben- 
thine d'Amerique; P. larix: Térebenthine de 
Venise et de Briancon : delta Träd gifver äfven 
en af sig sjelf utflytande Resina, som kallas 
Larmes de Sapin; P. /)/cea : Te^rebenthine de 
Strasbourg: P. balsamea: Térebenthine kallad 
Baume du Canada; Pinus Jbies: Beck Pinus 
Dammara : Resine du Dammar el. Dammara blanc: 
P. Jraiicana Mol. {Dombeya chilensis Lam.): 
Resine de Dombeya; Pinus sjlvestris & Jbies^ 
gifva Tjära, af Pini australis resina, oljan af 
Cocos butjracea samt Barilla eller soda (Soude 
de Varecs) beredes i England och Norra Ame- 
rica tvål, (le Savon de Resine), som i stor 
'qvantitet förbrukas i nämnde Länder. Förf. 
omtalar åfven åtskilliga andra beredningar af 
Harlzer S6) ^^^^ 

Prof, Bertoloni uti Bolögna har utgifvit 
ett arbete innehållande en noggran bestämning 
af 184 sällsynta växter, hvilka befinnas afritadc 
uti Cupani Panphyton Siculum, hvarjemte Förf. 
utförligt heskrifvit 10 sällsynta växter, nåml. 
Salvia occidentalis ^ Viola strida, Rhexia alata^ 
Polygonum Jlagellare, Hyptis racemosa , O do- 
nia tomentosa (ett nytt slägte näst efter Gly- 
cine) med afritning af densamma^ Jrnicajloc- 
cosa , Sebastiania lieterophjUa QVerbesina niu- 
tica'), Xanthium occidentaUy Telephora pa- 

vojiea 87). 

Under det förflutna året har blifvit utgif- 
vet 3:dra fortsättningen af underrättelserne om 

8«) Journ. de Pharm. 1822. Juillet p. Sag — 348. 
87) Liicubiationes de re herbaiia. c. tab. asn. I. Auctore 
Ant. Sertoloni. BoDonix 1822. 4-o. 



429 

Resiiltalerne af de Österrikiska Aalui forskarnes 
undersökningar uti Brasilien; hvaraf synes, att 
Hrr Mikan och Schott samlat 6000 växt-ar- 
ter, af hvilka ungefärligen hälften kunna anses 
för nya. Hr Schott har uti detta arbete he- 
skrifvit 8 nya arter, näml- Triplaris scandens 
& vi r kli flor a, Rupala diversifolia , Dorstenia 
urceolata, Besleria grandiflora j bicolor, eras- 
sifolia och hirtella. De uti Brasilien till fler- 
faldiga hehof nyttjade Trädslag Mifva äfven uti 
detta arbete ganska specielt uppräknade ^^}. 

Hrr Presl i Prag hafva framställt ett verk 
innehållande beskrifningar öfver åtskilliga Na- 
turföremål, och ibland dessa många växter, af 
hvilka flera äro ifrån Brasilien ^ö). 

Enligt Regensb. bot. Zeit. 1822 N:o 48. p. 
'^Q>Q> har Hr Moretti utgifvit 3:dje 4'^^ och 
5:te Heftena af Plantis Italicis, och uti hvilka 
Heften ganska många rättelser förekomma till 
det af Hr Presl utgifna verk öfver Siciliens 
Gräs (Cyperaceffi et Gramineas siculiE. Praga?. 
1820). Hr Moretti har likaledes uti Giornale 
de Fisica Mars & Apr. 1822 lemnat beskrifnin- 
gar öfver åtskilliga Italienska växter. 

Hr Prof. Zetterstedt uti Lund har uti 
sin under det förflutna året utgifna Resa genom 
Sveriges och Norriges Lappmarker anteknat de 
mer eller mindre sällsynta växter, hvilka han 
under denna resa anmärkt, samt vid slutet af 
sitt arbete lemnat en förtekning Öfver de sam- 



sb) Nachrichten von den Kayserl. Oesteneichischen Na- 
tuiforsclicrn in fJiasilicn und den Resultaten il rcr 
Bctriebsamkcit. Iljle.s Helt. Uriinn. 182?!. 8:0. 

• ») Deliciic Prageiises Historiam naturalem spcctantes. 
Editae a J Sv. Piesl et C, 1), Pre si. Vol. l:ni. 
Vrogr. 102 3. 8:vo. ' 



43o 

maj ibland dessa å'ro Targionia hypophjlla på 
berget Skaadawaara i vestra Finmarken och Pe- 
ridermilan Pini Link nya såsom nordiska. Are' 
naria ciliatUy Gentiana serrata /3. detonsa ocli 
åtskilliga varieteter af fÖrut kända arter funnos 
äfven af Hr Zetterstedt, som ganska nog- 
grant anteknat deras växtställen; han såg också 
yeronica longifoUa L. inom Lappmarken 90). 
Hvad Targionia hypophjlla angår, kan erinras, 
att den för snart ^o år sedan anmärktes vid 
saltkällan nära Götheborg af framlidne Bulan. 
Demonstr. i Åbo Doct. And. Dahl. 

Uti den Rese-beskrifning , som Capit. Sco- 
resby nyligen utgifvit, och hvilken hufvudsak- 
ligen innehåller Geographiska underrättelser om 
Grönland, samt om det i dessa tragter idkade 
H valfiske, har Förf. uti Appendix N:o II en 
af Prof. Hooker gifven förtekning af de på 
Grönlands öst- vestra kust samlade växter jemte 
anmärkningar om de samma o^). 

Dr Ku hl har några månader före sin död 
lemnat en öfversigt af Java*s vegetation. Vissa 
växtfamilier äro här utmärkt rika på arter, så- 
som FiliceSt Orchidecet Leguminosce , Urticeoi, 
TricocccSt Rubiacece, Graminece, jécantheoiy 
Bignoniece och Malvacece, M Filices hade Hrr 
Kuhl och Hasselt saralat i85 arter, ibland 
hvilka 8 nya slägten; 3:ne arter af Alsophylla, 



jio) Resa genom Sveriges och Norriges Lappmarker, 
förrättad är 1821 af J. W. Zetterstedt. Första 
och Andra Delen , med trenne illuminerade koppar- 
.stick. Lund 1822. 8:0. 

j>i) Journal of a Voyage to the Northern Whalefishery . 
including Researches and Discoveries in the Eastern 
Coast of Vest-Greenland, made in the summer of 
1822. By Willj. Scoresby jun. London. 18251. 



43 1 

en Cyatliea och en Poljpoclium utgöra Orm- 
bunk-skogarne i de tragter, li vilka de Resande be- 
sökt, och Hr Kuhl beskrifver dessa skogar så- 
som skönare än de, som utgöras af Palmerne, 
Lichenes öfverflöda på alla träd, altifrån Ba- 
tavia's strand ända till Bergstopparne af mer än 
6000 fots höjd öfver hafvet, men Mossorne 
(Musci) förekomma sparsammare; först vid 5ooo 
fot öfver hafvet äro Träden öfverklädda af tjock 
väfnad af Mossor; mängden af 4S'i;«/wyDa/'(Fu.ngi) 
är äfven otrolig; omkring i5o arter voro af des- 
sa Resande beskrifna, och deraf öfver loolde 
afritade; i allmänhet visa de samma former 
som de Europeiska; ibland dessa Alster före- 
komma Jättar, liksom ibland Ormbunkarna 
(Filices), t. ex. Sphccrice.arter af 6 — 10 tums' 
längd, en Boletus Apus af i^dels fots bredd 
o. s. v.; arterne pråla med vida herrligare fär- 
gor än de Europasiske. M Etjuiaetnm sågo de Re- 
sande blott en art, och den synes först, då man 
hunnit till 2000 fots höjd öfver hafvet. Orchi- 
dece äro till större delen alla nja; man finner 
nästan aldrig samma arter, utan ständigt nya; 
om man vill följa Brown's och Richard's 
bestämningssätt; så måste de formera nya slägten, 
och om man ej följer detta, sä råkar man i en 
beständig villervalla; den största mängden af 
Orchideair finner man uti de ogenomträngliga 
uråldriga skogarne, hvarest de lefvat på ruttna 
Tiäd. Uti de kända delarne af Ön är det de 
gamla stammarne af Gomutus Rumphii, hvilka 
kunna kallas verkliga Orchidhärarc. Prof. Rein- 



AniiL.T\\\ (olje af de vidsträkta geograpliiska forsk- 
ningar, hvilk*> Förf, anställt, synes det sannolikt, 
att Grönland bestäi' af en stor samling af Öar. 



432 

wardt, som nyligen återkommit frän Java till 
sin profession efter Brugmans i Leyden, har 
i synnerhet studerat och afritadt Orchiderne. Af 
Ficus funno de Resande omkring 70 arter 92). 
Dr Ehrenberg, som på Preusiska Rege- 
ringens bekostnad företager Botaniska resor uti 
Egypten och Nubien, har nyligen leranat en 
öfversigt af Egyptens vegetation. Alla Nilflodens 
stränder äro till inemot 100 stegs bredd plan- 
terade med Dadelträd (Phoenix dactjlifera) ; 
de 2:dra och 3:dje ioo:de stegen äro uti sär- 
skilda afdelningar tif innevånarna odlade, och 
bära Korn, Hvete (Bartweitzen) , Duro (^Sorg- 
hum a)ulgare), en troligen ny art af Saftlor (Car- 
thamus). Bomull (sä väl Gossjpium herbaceum 
som arborescens^, Allium cepuj Corchorus oli- 
torius. Majs, Fenkohl, en art af Coriandrum, 
en RaphanuSj som gifver en olja. Tobak (så 
väl JSicotiana riistica sovaTabacuni^ j Lupinus 
tertnisy Phaseolus Mimgo och Calabasser (fiu- 
curbita Zagena/^a); ibland dessa växa en mängd 
af ogräs, som äro till större delen egna för 
Egypten; bakom de odlade tragterne utgöres 
landet ömsom af ofrugtbara sandfält, ömsom 
af små skogar af Tamarix galHca och africana 
eller af Asclepias procera; på andra ställen fin- 
nas bakom de odlade fälten skogar, hvilka sträcka 
sig ut efter Nilen flera timmars väg, med en bredd 
som fordrar en timmas tid att genomvandra ; de 
utgöras af ^c«c/a?-arter, hvilka hafva storlek af 
Ekar, näml. Acacia maligna Ehrenb. (så kallad 
för sina taggar) , 7^^7o?/crt ^ sej al och torti7is Forsk.^ 
m. fl.; de glest spridda Träden äro förenade ge- 
nom låg småskog dels a^ Acacia^-skoit, Tamaricis- 



p») Regensb. Lot. Zcit. »822. N:o t3. j). 20?. — v^oS., 



433 

arter, en Asclepias och den mera sallsynla Cy 
nanchum pjrotechiiicum. Emot Öknen till blif- 
va Träden mindre, största delen blott Buskar 
och sluteligcn finnas alenast några Fagonier. Den, 
ända till 4 ^^t höga Salsola foetida , Lancre- 
tia suffruticosa Delille, en Traganum? , Ruta 
tuberculata, Indigofera paucifolia, Convolvu- 
lics rigiduhts Elirenb., ett nj^tt slägte af en 
saftväxt, Pergularia tomentosul, Cynanchum Ar- 
guel finnas vid öknens gräns. Dessutom före- 
komma grupper af Dumpalinen emot öknen och 
äfven spridda individer - deraf ibland Dadel- 
trädssträckan; Mimosa Habbas, Sesbania, Sida 
mutica (som är härvarande innevånares Caffe- 
surrogat) äro äfven spridda vid stranden. En 
okänd Salix badar sig i Nilen och en Chara 
betäcker botten af de djnpa gölarne. Lianerne 
gifva äfven åt tragten en i Ögonen fallande cha- 
ractere . Ipomani palmata och Cynanchum acutum 
öfverdraga ofta i sköna grupper höga Acacier 
och dölja dessa aldeles ; mindre märkbar visar 
sig den späda Cardiospermum Jmlicacabum, som 
omslingrar de små Dadelbuskarne. Hvad Crjp- 
togamerne angå, så synes lå arter förekomma 
i detta Land. Inga Filices, inga Lichenes; men 
på alla fugtiga , nyligen af den fallande Nilen 
lemnade stränder ser man Riccia crystallinia 
i million-tal; bredvid den förekommer en skön 
röd Alg af ett nytt slugte och en annan mörkt 
blågrön; uti gölarne .växa en Liiikia, 3 arter 
af Conjugata, ibland hvilka quininat och kan- 
hända en ny Confervce-art ; Botrydlum Wallr. 
och en Kostochium kunna läggas härtill. Ju 
högre man kommer upp i Landet, desto färre 
och mindre blifva Svamparnc. Agaricus caw pe- 
stris , kommen förmodl. med frön från Enropa , 



' 434 

sågs uti en TriidgArd; on hvit Poria, en svart 
Lrcogd/a, Penicilliuiii glancum ^ m. n. fl. an- 
märk tus; Ustihigo Hordei den enda Epiphjtou , 
som Hr Ehrcr. herg Ii är funnit 9^). 

Dr Wallich uti Calcutta har lemnat en 
korrt Öfversigt al vegetationen uti Nepal uti 
Ostindien» Af Filices har Förf. diir anmärkt i3o 
arter; dessa ävo uti sitt bästa tillstånd luidcj" 
den kalla tiden iViln No venjh. till Mars; ungelärl. 
/^del af Flora Nepaliana hestår utaf Filices; stör- 
sta delen af dem, äro nya; Förf. uppräknar 
slägtena med antalet af deras arter; vidare är 
denna tragt siirdeles rik j.^ä Orchider, af hvil- 
ka Förf. anmärkt nära loo arter; han uppräk- 
nar slutel. alla de växtfamiljer, af hvilka arter, 
här förekomma 94). 

Prof. Ho ok er har meddelat beskrifningar 
af 24 nya eller sällsyntare i Canada afHrGol- 
die fundna Växter, ibland hvilka följande äro 
nya: Lithospermum linearifoUwn Goldie^ Pri- 
miila piuilla Gold. (tab. XI f. 2. 2.), Caprifo- 
lium pubescens Gold., Xjlosteum oblongifohum 
Gold., D rosera linearis Go\d.^OeTiothera cana- 
densis Gold,, Stellaria loiigipes Goiå., Cerastium 
pubescens Gold. , Rammculus rlioniboideus Gold., 
Corjdalis canadensis Gold. (C,/"o/7?zoj"ö! var.Pursh?), 
Lycopodiiim integrifoiium Gold., Osmimdu alata 
Gold., och Aspidium Goldianum Hook. . Förf. 
beskrifver äfven en artrörändrii>g af Pyrola ro- 
tundifolia, tor h vilken han med frågetecken 



93) Regensb. boL Zeit. 1822. J\:o 44- P- ^^ — %ö* 
54) Tidskrift for Naturvidcnskahenie udgifvet af H. C. 

Örsted, J. W. Hornemann. J. Reinhardt. 

Forsla Aaigangs andet Ilsefte. p. 257 — 264- 



435 

anförer P. chlorantJia Sw ; Pyrola asarifolia 
Mich. (som enligt nj^are Författares uppgifter 
är P. chlorantha Svv.) har han särskildt uppta- 
gen, och framställer af åtskilliga anledningar 
den frågan, om icke Pyrola asarifolia Pursh 
äf skild frän den af Michaux först beskrif- 
na med samma namn o^^. 

Dr Sieber har framställt beskrifningar af 
II nya växter, af hvilka han sjelf funnit lodels 
uti Dalmalieo dels på Greta, näml. Eryn^ium 
microcephalum, Clinopodium plumosunij Cyti- 
sus ramentaceus ^ Alliicm circinnatum, Leonto- 
dori doidaleum^ Orchis Lindakeri'. Phlomis mi" 
crophjlla , A rum strepsiceros, Phyteunia Jac^ 
fjuinij Coldiicnm pusillum och Asperula Tour- 
nefortii ^^. Hr Sieber har vidare lemnat un- 
derrättelser rörande 3:ne mindre kände växter, 
näml. CencJirus jr ute scens L, h varvid upply- 
ses, att det hit förde s3monyni från Alpini 
arbete hörer blott en steril Arundo Dojiaxj 
vidare Eryngiuin trifolium, hvilken sedan Al- 

Sini tid ej varit funnen och hvars växtställe 
[r Sieber uppläckte på Greta; Den tre- 
dje växten är Campanula pelviformis , hvilkeu 
Hr Sieber funnit allenast vara en genom cif- 
betning vanställd C. corymbosa Ann. du Mus., 
hvars nedre stjelkar qvarblifvit och sedermera 
uppskutit; äfveii figuren uti Ann, du Mus. talar 
härför 97). 

Prof. v. Schrank har gifvit beskrifningar 
af 19 sällsynta växter frän Ucraine 9**). 



5>s) Edin. Pliilos. Journ. 1822. N:o XII. p. Sig — 333- 
9t) Regerisb. hot. Zeit. iSaa. N:o i6. p. 241 — 248. 
»7) I. c. N:o I. p. 14 — 16, 

»1) I. C. N:o 4i- p- G4' — 647- 



436 

Jlr v. Ueclitrilz liar framstiillt bolaniska 
anmärkningar om åtskilliga mer ellar mindre 
kända växter 99). 

Hr Prosten Deinböll har lemnat åtskil- 
liga underrättelser om den botaniska Resa, som 
han uti Augusti månad år 1820 företog ' fiån 
Vadsoe öfver Varangerfjorden till Bugaen"^ der- 
ifrån till Nejdens och Passvigstjordar, och till 
flera der i granskapet så på öarne som på fa- 
sta landet belägna fjäll, ibland hvilka Ilolme- 
gaardsfjället nära Passvig, omkring j8oo fot 
öfver hafvet, var det i botaniskt hänseende mast 
interessanta under hela Resan, hvarefter Förf. 
tog sjövägen öfver Peizen och Bomeni till Kola, 
hvars tragtor blefvo närmare undersökte; se- 
den kringreste Förf. Carlsgammen, Henöarhe, 
och flera af Peizens Districter, upp till Pass- 
vigelfven , som nästan i en sträcka af 10 mil 
utgör en fortgående strömfors ([stromfos) med 
många små fall; vidare togs resan till ostli- 
ga och sydliga delen af Enara-träsk; Förf. un- 
dersökte den växtrika elfven Ivolojoki upp till 
Kyrkogårdarne, livarest den första Granskog mö- 
ter vid 68° lat., och hvarest kornodlingen, vid 
en höjd af inemot 45o fot öfver Hafvet, i sed- 
nare åren med framgång blilvit idkad; slutel. 
begaf sig Förf. omkring den vestliga och nordl. 
delen af Enare-träsk intill en af gränsesjöarne, 
vandjade så genom Tallskogarne och öfver fjäl- 
len till Nevdens elf och åter till Vadsoe. Stör- 
sta delen af de genomreste tragterne voro hÖgst 
ofrugtbara, endast några få streck ikring elfsträu- 
derna voro någorlunda productiva. Den stora 
fjällryggen har redan vid Alten deiat sig i fle- 



99) ). c. N:o 18. 273 — 283. 



437 

ra mot Pörsanger- och Thanafjorden gående gre- 
nar. Pa den iiordl. sidan aF Varaxigerfjorden 
går landet, nästan flått ut mot Vadsoe och Var- 
doe ; på den sydl. sidan af Varanger går en 
kedja af supalbina berg längs med Hafskusten 
till inemot Kola, men ingenstädes öfverstiger 
denna kedja 2000 fots höjd; bakom denna Berg- 
sträckning är Landet ganska jemnt med vidsträk- 
ta Tallskogar och kärr. Medium af Lufttempe- 
raturen i de genomreste tragtenie tror Förf. 
kan utsättas till 0° R., men jordtemperaturen 
deremot till + 2°. Förf. uppräknar derefter de 
växter, livilka han under Resan funnit. De säll- 
syntaste äro följande : Ciimraria ccmpestris Retz. 
(som i Sverige blott förekommer i Skåne) fann 
Hr Deinböll vid strandbräddarne på den sydl. 
sidan af Varangerfjorden , i synnerhet vid Bo- 
meni-Ejd och sedan på flera ställen till inemot 
Kola. Primula finmarkica fann Förf. på 3:ne 
ställen; Gentiana serrata 0. detonsa i synner- 
het vid Peizens Fjäll ; G. involucvata med bli» 
blommor ymnig på alla strandbräddar, äfven- 
som Pulmonaria maritima', Pliaca sordidavayc'' 
ket ymnig på den sydl. sidan af Varanger-fjor- 
den; Ophrjs cordata på ett ställe i Peizen, der 
också Adoxa moschatellina växer i djupa bergs- 
hålor ; j4ira alpina L., A. atropurpiuea Wahlenb. 
och PJiaca frigida ymniga på llolmgaardsfjället; 
, Dianthus superbus betäcker alla strandbräddar 
alt emot Kola. Sonchus sihiricus visar sig på. 
flera ställen i Ryska Lappmarken ; Förf. fann 
den först såsom Norrsk vid Thanaelfven nedemot 
Karasjock. Carex pedata och sa/ina j Arenaria 
hunufusuj Ranimca/iLS lapponicns och hyper- 
boreits m. m. fl. voro tänieligen allmiinna '"") 

100) Tid^kiift for NaJuividtinskabcrnc. Förste Aaig- 
lurstc llx-rtf. p. I '23 — 126. 



438 

Författaren till närvarande berättelse har 
beskrifvit åtskillijn mindre kända sällsynta väx- 
ter, och up[)lyst deras synonjmie, näml.: iS/e/- 
laria radinns L. , Geinti capciise Tbunb. . Hy" 
pericum cethiopicnm Th., Mentha capensis Tb. 
OnoTus siipulata Tb., Onoiiis g/abra Th., Pso- 
ralea tomentosa Th., Ps racemosa Th., Soli' 
dago elata Banks 8c Soland. ^ Aster strictus B. 
& S. samt yj, Tilesii, en på Unalasbka växan- 
de ny art, som kommer närmast J, pulchellus 
Willd. , bvarvid Förf. anmärkt, att ehuru släg- 
tena Solidago och Aster sägas uti slägt-känne- 
märkena baiVa pappus pilosus, finnas dock flera 
arter, h vilka äga pappus tennissime plumosus, 
såsom de här beskrifne, Aster alpinus och tro- 
ligen flera i°»). 

Hr L. L. Lcesladius har framställt en af- 
bandling innehållande beskrifningar öfver de af 
honom uti Lappmarken fundne nya växter, nämb 
flera varieteter af Poa pratensis, trivialis och 
alpinUj critisk granskning af Poa laxa^ Lit- 
ziila campestris /3. nivalis Loestad., Stellaria 
^raminea /3. alpina QSt. uligitiosa Wablenb. fi. 
Lapp.), GnaphaUwn carpalicnm Wahlenb. Ar- 
nica alpina Sw., hvilken Förf. säg pä fjället 
Zekkok i Luleå Lappm., Carex hicolor Allion., 
Carex aquatilis /3. epigejos Lasstad., och Aspi- 
dium Oreopteris Sw. , hvarjemte Förf. Jemnat 
uppgifter af växtställen för flera uti Lappmarken 
af honom först anmärkte sällsyntare växter '"2). 

Hr G. T. Wilhelm bar uti Unterhaltun- 
gen aus der Natiirgeschicbte: Pflanzenreicb io:r 
Bd. afhandlat Pragtväxterne och deras odlings- 
sätt «o3)_ 

- — — a. 

101) Kongl. Vet. Acad. Handl. 1822. p. 38» — 392. 

102) 1. c. p. 327 — 342. 

«o3) Unterhaltungen aus der JValuigescliiclite. Pflan- 



439 

F 1 O r O r. 

Under det Förflutna året äro utgifua åt- 
skilliga hilhöraiule verk, hvilka i korrthet skola 
anföras: 

Dr Hege tsc iiweiler har utgifvit en ny 
och mycket förbättrad upplaga af S ute r's Flo- 
ra öfver Sweitz »04^. 

Dr Succow har framställt en Flora öfver 
tragten af Mannlicim, upplyst af en ganska in- 
slriictiv charta öfver denna nejd »o^^. 

Prof. Pollini har äfven utgifvit en Flora 
öiVer tragten af Verona '06^. 

• Economic-Rådet Meyer i Göttingen har 
framställt en beskrifning öfver tragten kring 
floden die Innerste kallad uti Furstendömernc 
Grubenhagen och Hildesheim. Delta utförliga 
arbete, som är en af Vet. Soc. i Göttingen belö- 
nad pris-skrift, har egentligen lör afsigt att söka 
uppgifva medlen till förekommande af de olä- 
genheter, hvilka de kring floden liggande Irag- 
ter måste vidkännas af öfversvämningar. Detta 
arbete uppräknar äfven de uti nejden förekom- 
mande växter, och Förf. anser det såsom eu 



zenreich. io:r B.d. Zierpflanzen und ihie Bchandlung. 
Von G. T. W i 1 hc Im. Mit 66 illum. Kupfertaf. Augs- 
Imrg 1822. 8:0. 

104) Flora Ilelvctia*, exliibens Plantas Helvetine Plia- 
nerogamas. Auctore J. R, Suter, Hel veliens Flora, 
rntlmltcnd die plianeiogamisclic Gewächse Helvetiens. 
Vermehrt lieraiisgcgeben von Dr. J. Hegetschwci- 
ler. i:r und a.T Eand. Ztirich 1822. 12:0. 

105) Flora Mannlieinicnsis et vicinarnm Regionum cis- 
et transrlieoannrum. Auctore Fr. (ruil, Lud. Suo- 
c.ow. Pars I & II. Continens plantarum pliano- 
gatnaruru Class, I — XXII Mannheniii. 1822. 12:0. 

«o6) Flora Vcronensis &c. Auctore C. Pol lin i. T. I. 
c. tab. Veronie, 1B22. 8:0. 



44o 

grundval för dess Llifvaiide Hamioveivska Fia- 
ra '"7). 

Hr Sturrn liar IVamslidlt det /p-dra Häf- 
tet af itstn afdelnin£;en af Tjsidands Flora. 
Det innehåller en af Prof. Reichenbach för- 
fattad Monographie Öfver de T3'ska arterna af 
Mjosotis med illuminerade figurer öfver de sam- 
ma: Tab. I. M. nana Vill., 2. M. Palustris 
Wither. , 3. M. laxiflora Reichenb. , 4* M. stri- 
gulosa Reich., 5. il/, repens Donn., 6. M. ulpe- 
stris Schmidt, "j. M. sylvatica Ehrh.; 8. M. 
ccespitosa Schulz. ; (;. M. suaveo/ens¥<.'\VA\h., 10. 
M. lithospermifoUa Horn em., i j. M. sparsiflo' 
ra Mik. , 12. M, coltina Ehih.; i3. M. -versico- 
lor Roth.", 1 4* M. intermedia Lin k., i5. M. arvensis 
Sibth. QM. strida LinL, M. arenariaSchr^d.'^ , 
16. M, arvensis Sibth. /3. multicaulis. Reich. 
QM. ramosissima Roch. in Schult. Fl. austr. i. 
p. 3Ö6, Syst. Veg. IV. p. io4). Flera af dessa 
äro dock så obetydligt från h varandra skilda, 
alt man förmodligen icke kunde beskyllas för 
något misstag , om man återförenade dera 108^. 

Prof. 



107) Beiträge zur chorogiaphisclien KenntnissdesFluss- 
gebiets der Tnnerste in den Fiirstenthiimern Gru- 



o^ 



benhaffen und Hildesheim mit besonderer Piiick- 



'ö 



sicht auf die Veränderungen, die durch diesen Stiom 
in der Beschaffenheit des Bodens und in der Vege- 
tation bewirkt Avorden sind. Eine Anlagczur Flora 
des Rönigreichs Hannover von G. F. W. Meyer. 
i:r und 2:r Theil. Gottingen. 1822. 8:0. 
los) Deutschlands Flora in Abbildungen nach der 
Natur mit Bescbreibungen .Von Ja c. St u rni. I. Abtb, 
42:5 Heft. Niirnberg 1822. Die Vergissmeinnicht- 
arten fitr die Flora Deutscblands des Herrn J. S t ur m, 
gezeichnet und beschrieben von H. G. L. Re i- 
chenbach. JNiirnberg. 1823. 12:0. 



44i 

Prof* Sa vi liar ulgifvit Löijan af en Flora 
ttaliana »o9). 

Eli iblaud de på anmärkningar rikhaltiga- 
ste Floror, hvilka i sednare åren utkommit, är 
otvifvelagtigt den af Dr Wall ro th öfver de 
phanerogamiska Växterna ikring Halle. Förf. an- 
ställer en mängd af critiska undersökningar och 
utförliga commentarier öfver åtskilliga Familier 
och Slägten t. ex. öfver Dipsaceag, Stellalse, Aspe- 
rifoliae> Umbelliferee , Caryophylleas, Rosaceaej, 
Cruciferae och Synantheroe samt öfver mindre 
kända arter t. ex. Veronica longifoUa och mar' 
ritimot hvilka han anser böra förenas: P^eronioa 
Teucrium och dess närslägtade V. latifoiia, den- 
täta, paniculata med flera, hvilka han förenar 
med förstnämnde; Fedia Morisojii Spr. förenar 
han åter med F^ dentataf emedan den endast: 
skiljer sig derifrån fructibus hirsutis; till Poa 
brevifolia Be C. citerar han såsom synonymas 
P. collinu Höst. & hadensis "Willd. Enum. (excl. 
«yn.); Viola uUginosa Schrad. benämner han 
scariginosa y emedan B ess er eger en annan 
under samma namn; V» arenaria De C. anser 
han för en egen art; till V. hincifolia Thore an-^ 
för han V. lactea ^m.', y:lUiuniursinum, A^ma* 
^icum Bieb. och A. tricoccon Ait. bestämmer han 
.såsom eget Slägte med namn af Ophioscorodon 
{O^ursinwti &c.), emedan de skilja ^\%Kv?i\\ AlHian 
med en corolla decidua. Capsula Irilocularis; 
valvulic scplo deslitula; moiiosperma% Scmen 
rotundum, hvaieinot AUiuni har corolla persi- 
stcns. Cajjsula trivalvis: valvfc mcdio septife» 
ra2 disperma). Scmina compressa ; från Mono^ 



109) Flora Italiana &c. Aiictoie.G.Sa Vi. Pisa. iSai.foI, 

Ä^. P". A. Al-d). \Zy>.. 29 



tropa IJypoptlhj s L. skiljer lian varieleton (i.gla- 
bva Rolh susom egen :irt med namn af M. Hj- 
pophegéUf som utmärker sig med färre antal af 
Llummor, alla Llomdelarnes glallhet o. s. v., då 
31. Hypopithys har dem ludna o. s. v. . Den 
är funnen i Skåne af Adj. Fries oeli på flera stäl- 
len i mediersta Sverige. Förf, liar uti Tysk* 
laufd funnit Jrtcmisia rit pestris L., och upp- 
Wser, alt hit hörer såsom synonym yé. graii" 
dijlora Iloflm. Fl. Germ II. p. i3G,^ hvilken 
växt hittills varit en gåta för Tyska Eotanister- 
iie; han heskrifver den utförligt och omtalar, 
att 6 särskilda arter varit a( Auctgrerne miss- 
tagne för den hittills su föga kända ^. riipe" 
stris L., näml. u4. muiellma Vill., A. spicata 
.Tacc[., yt. humilis A\ ulf., A. cuucasica AVilld., 
A. saxatilis Kitaih.. och A. norvegica Fr. (A. 
rupestris Mull. Fl. 'D. tah. 80 1), hvilken sed- 
iiare tlr Wallroth äfven benämner för nor- 
ivegica, utan att han synes hafva känt den af 
Hr Fries redan år 1817 gifna hestämning. AVall- 
roth*s A. Mcrtcnsicoia, som han fann växande 
ibland ^/. rupestris, är väl säkerl. mera fÖr- 
vandt med A. rupestris, än Förf. anser den; 
han antager den alt komma närmast A., hicini- 
aia och lanacetifolia ; En n;i.«:lan fullständig 
monographie Öfver de tyska arterna af Ruwex 
förekommer äfven uti tietta sakrika arbete, som 
fÖrljenar hvarjc europaeisk Botanists uppmärk- 
samhet. Ilär har endast varit möjligt att an- 
föra någia få underrättelser öfver åtskilliga väx- 
ter, som äfven äro Svenska. Arbetet åtföljes af I 
5 tab., af hvilka Tab. 1 föreställer Popaver 
trilobum Wallr., T. II. Aconitum Bernliaräia- 
num Wallr., T. III. Thhispi procumbéns Wallr. 
{Juepiilium procumbéns Linn.), T. 1\. Arlemi* 



' 443 

tnisia Mevtensiana Wallr., Tab. V. A.rupestris 
Linn. 'i"). 

Enligt Regensb. bot* Zet* 1822. N:o 3o. p. 
480 hyr Prof. Tenore utgifvit 2:dra Tornen 
af sin Flora öfver Neapel i"3* 

iProf. 2 en n ec k bar framställt en Flora öfver 
Iragten kring Stuttgardt »^2^, Prof. Schiibler 
en öfver Tiibingen "3^, Dr v. Alten en öfver 
Augsburg "4), Hr Hergt en Öfver Hadaraar "5) 
Dcb Dr E i ra b eke en medicinsk öfver nejden 
kring Hamburg *'6^i 



i i o) F. G. AVal Ir othj i' Schedula^ criticae de plan- 
tis Florae Halensis seicctis. Coiollarium novum ad 
C. Spvengelii Florain Halenscm. Accedunt Generura 
tjiiorundani Specieriimque definitiones nova;, excur- 
sus in stirpes difficilioies et Icoiies V. Tom. I. Pha- 
nerogamia. Halaj, i8>.2. 8:0. 

• u) Flora NeapolitSna. T. II. ÄuctoreM. Tenore. Na- 

poli. fol. 

• >2) Flora von Stuttgardt, Herausgegeben- von Prof. 

Zcnneck in Hohenlieiin Sichtbar blidienden Pflan- 
izen mit ein; Taf. StuUgardt. 1822. 4*0. 

113} Systematische Verzcichniss der bei Tiibingen und 
in den iimliegcnden Gegenden ■\vild"wacl)Sehden Pha- 
JierogaitjJsclieri (iewachse &c. Von Prijf. Scli ii b ler. 
Tiibingen. 1822. 8:0. 

Anm. Donna skrift är en bilaga till ooli säiskildt af- 
tryckliianDr Eiscn bat: \\\ Gcscliicliteund Deschrei- 
bung der Stadt und Universilät Tnbingen. 1822.8:0. 

( 14^ Augsbingiscbe IJIiiuienlese odersyslenialiscljcs Ver- 
zeicbniss der in der Gegend iini Augsbtiig ^viidwach- 
scudeii Plianzen, als Kiuleilung zn einer Floia von 
Angsbiirg. von J. VV. v Alten. Augsburg. 1822. 8;o. 

i is) Versueh einer syslenialiseli. Flora von Iladamar, 
mit einer Anleitung zur IMlanzenkenntniss frir Schu- 
len. von J. L. Ilcrgt. Uudaniar. 1822. 8:0, 

■ I 6) Floi a I]ainburgen<>i.s pliarinaecutica, öder Verzeich- 
niss und Beschreibiing der uin Hamburg und in den 
angrensen<len Ländern wildwaclisenden jVrzney-Pllun- 

• zon, von G. Einibcke. Matriburg. 1B22. 8:0. 



444 

Hr J. S. Winterschmidt har utgifvit 
i:sta HäTtet af äiclje Bandet af sin Niirnbergska 
Flora "7). 

Hr Sterler och May rh offer hafva med 
XI:te Fasc. fortsatt utgifvandet af Europas me- 
dicinska Flora "8^. 

Prof. Ficinus har utgifvit ardra Afdelnin- 
gen eller den Cryptogamiska delen af sin Flora 
öfver Dresden '»9). 

Prof. Hooker, som fortsätter Curtis's 
pragtverk Flora Londinensis har äfven under 
det förflutna året utgifvit Häften deraf, men de- 
ras antal och nummer är mig obekant. 

Hr Gr e ville uti Edinburgh har börjat att 
framställa en cryptogamisk Flora öfver Skott- 
land; Det är ett verk, som utkommer i Häf- 
ten, på sätt som English Botany, och är att an- 
se liksom eu fortsättning deraf; det upptager 
nya eller hittills icke i England fundna växter; 
Vni Häften äro utkomna, och de deruti förekom- 
mande figurer illuminerade. Häftet N:o i: Sele» 
rotiwn durum Pers., j4garicus JLoccosus Curt., 
Isaria microscopica Grev., Mcidium Thalictri 
Grev., Peziza ocliracea Grev.; N:o II: Spharia 
spermoides HofF., Mcidium Pini Pers., Uredo 
Geranii DeC, Fusarium tremelioides Grev. (Tre-^ 
mella Urticce Pers.); N;o III: Peziza plumbea 
Grev., Uredo oblongata Link., Crjptosphceria 



1 1 7) Niiinbergisclie Flora, öder erste Abtheilung der 

baievsclien Flora, von J. S. Winterschmidt. 

3;les Bändch. i Ileft. Nihnbcrg. 1822. 8:0. 
1 1 s) Europae Flora Medica. Auclore A. Sterler & 

J. N. Mayrhoffer. Fasc. XI. Monachii. 1822. fol. 
1 1 9) Flora der Gegend um Dresden. 2:te Abtheilung; 

Kryptogamie. Rlit 3 Kupf. taf. von H. Ficinus. 

Dresden. 1822. b:o. 



445 

Taxi Grev. (^Sphcaria Taxi Sow.)j Poljporus 
hispidus Fr., Puccinia Rosce DeC; N:o IV: 
Echinella fasciculatUj Puccinia Buxij idma- 
nita nivaliSj Uredo effusa (JJ. Spircece Sow.)j 

NcBinaspora Rosarum Grev.; N:o V: ; N:o VI: 

— ; N:o VII: Uredo Lini DeC., A spergillus penicil- 
latuSy Erineum aureum Pers., Cjathus Crucibu- 
lum Pers. (J^idularia lasvis Sow.)j Echinella 
circularis Grev. in Mera. of Ihe Werner, Societ.5 
3V:o VIII: »^o). 

Hr A. L. A. Fee har utgifvit en Flora öf- 
ver de uti Virgilii arbeten omtalde växter, för 
att närmare upplysa hvilka växter som ]?oé- 
ten de^, förstådt. Detta arbete hörer egentl. till 
Vlllrde Tornen af den uti Paris utgifna Col- 
leclion des Classiques Latins , och är särskildt 
aftryckt från det samma "'). 

Prof. Reichenbach har framställt aldra 
afdelningen af sitt arbete om Dresdens växter ^2^). 

Prof. Ilayne uti Berlin har framställt 
en Flora öfver de Trädslag, hvilka förekomma 
omkring Berlin och uti botaniska Trädgårdeu 
derstädes '^S^. 

De öfriga under loppet af Aret utgifna Flo- 



• so) The scotlish Cryptogamic Flora, or coloured Fi- 
gures and Descriptions of Cryptogamic PJants foutid 
in Scottlnnd, and bdonging chiefly to the Order 
Fungi. Ly Kob. Kaye Greville. N:o I — VIU. 
London. 1822. 

111) Flore de Virgile, travail inscrc dans le Torne 
VIII du Virgile de la collet:tion des Classiques La- 
tins; par A. L. A. F«/e, riiaruiacien. Taris. 1822, 8;o. 

ns) Amocnitates botanicaj Dresdenses. Auctore Rei- 
clienbacl). Sett, II. Dresdae 1822. 8:0. 

113) Dendrolor^ischo Flora der Un)f;«'gend luid der 
Giirlcn licrlin*. vonF.Ci. Ilaync. iJczliu. 1822.8:0. 



446 

ror skola här nedanföre till sina titlar blifva 
anförde »^43. 

Ibland mindre hithörande afhandlingar kun- 
na följande näiunas: 

Prof. Sprengel har gifvit ett utdrag af 
i:sta delen af Roxburgh's Flora Indica; Hr 
Sprengel anförer här blott de nyare arter« 



>»4) Versuoli einer Flora der Ufer des Rheins, dei^ 
Maas, der Ourte und der an^ränzenden Gegenden, 
in einer Charakterislik von nahe 5oo Pflanzen-Gat- 
tungen. Köln. 1822. 

Kalender der Schlesischen Flora fiir Fröuöde der 
Botanik, von F. W. Neygenfind. Meissen. 1822. 8:0. 
Anm. Särskildt aftryckt frän Författarens Enchi- 
ridion botanicum Silesiae. 

Fiora dei- ]Mittelmark,einhaltendgetrockneteExem- 
plare und volUtänd. Beschrelbungen aller Pflanzen 
■welche in Mittelmark wild wachsen &c. i:steCent. 
von J. F. Ruthe. Berlin. 1822. fol. 

Die VaterlandischenGift-Pflanzen undGifl-Sch\^äm- 
me, in nntiirgetreuen 16 illum. Abbildungen auf 
Stein gezeiclinet v. H. Miicke mit binzugefiigter 
JVaturgescbichte dersflbcn von C. G. Görlitz, Eres- 
lau, i8s2. 8:0. 

Deutscblands Schvämme, in getrocknelen Exem- 
plaren gesammelt utid berausgegeben von Pr L. 
C. Scbniidt und Dr G. Kunze. gHe und io:te 
Lieferung. Leipzig. 1822. [\:o. 

Tabellaiiscbe Uebersiclit der Naturgeschicblo der 
100 Deutsclien wilden Holzarten im nallirl, Zuslan- 
de. Tiijaingen, 1822. fol. 

Deutscblands Giftpflanzen Mit illum. Abbild. Mag- 
deburg. 1822, 8:0. 

Tbe Natural-History of Selborne. By G i I b. W h i t e. 
Vol. I & II. 1822. 8:0. 

Midland Flora. By Piulon. Vol. III. 1822. 

Allgemeine ökonomiscbe, tecbniscbe Flora, von J. 
K. Se b lu i dl. 4ites u. 5:le6 Ileft. Jena. 182a. 2:0. 



447 

nas kännemärken och skillnader från förut be- 
kanta 125-). 

Dr Fr. Nees v. Esenbeck har gifvit Bi- 
drag till encharakteristik af Bonn's och dess om- 
gifvande tragters Flora. Uti denna afhandling före- 
komma: en monographie öfver de tyska Ilie- 
racii^ariev scapo nudo multifloro: anmärknin- 
gar om åtskilliga Rosa^-aiier', beskrifning och 
afteckning af Brassica chejranthijlora DeC. o. 
s. v. '*'^^. Förf. har äfven uti en sednare af- 
handling gifvit en förtekning öfver de sällsyn- - 
taste ikring Bonn förekommande växter ^^i^. 

Hr Opiz har lemnat ett tillägg till Ilr 
PrésTs Flora cechica; uti denna afhandling 
förekomma i-y nya arter; för åtskilliga af 
dessa t. ex. /lo^re-arterne har Hr Opiz äfven 
gifvit artmärken, men för mängden af de här 
anförde växter förekomma blotta namnen »^s^. 
Dr Doble,r har gifvit en förtekning öfver 
de sällsyntaste ikring Augsburg förekommande 
växter '^tj^. 

Piof. Reichenbach har framställt bidrag 
till Dresdens Flora; elt betydligt antal af an- 
märkningar och ujjplj^sningar förekomma uti 
dessa alliandlingar : till *\{in verkliga lianun- 
culus illyriciis L. anförer Förf. 7?. serlceus AVilld. 
Enum. pl. Ilorti Berol (h vilket äfven Link 



i»5) Neue EnUl. 3;i' Tlicil p. 66 — 156: Epllonie FIo- 
rae Indica^, conscMipl.c a W. Ilox b iiii^Imo, cdiliea 
W. Gar* y, cnm notis IValli, AVallich et C ur V. 
S [) re II ge I. 

I It;) Rcgerisli. bot. Zcit. 1822. Nro ix, p. 177 — iqx, 
T. Hl. 

I» 7) i. c. N:o i5. p. 23i — 235. 

12 8) Regcnsb. bot. Zeit. 1822. N:o 171 p. 2GO' — 270, 

ii>) I. c. iN:«j 20. p, ji4— 32y. 



448 

gjordt ull sin Enum. pl. Horl. Bcrol.), och erinrar, 
att man uti Ti^ädgårdar odJar i?, tnojispeUacus 
Gouan under namn af illyricuSy R. nemorosiis 
DeC. anser han skild frän R. potjanthemos L., oag- 
tadt Dr v, S c h 1 e c h te n d a 1 sökt bevisa , att de 
utgöra blott en art. Uti Trädgårdar har PoteU" 
tillä norvegica genom odling så förändrat sig, att 
man deraf tydl, kan duy^^i, aiX. P. ruthenica upp- 
ItQmmit på delta sätt, h vilket redan Prof, Ilor- 
nemann förmodat. Förf. omtalar, attDrSchu- 
bert under sin Resa i Noriige iSai hlef af de 
IN^Qrrska Botanisterne underrättad, att de icke 
visste om något i Norrige samlat exemplar af 
P. norvegica eller något växtsLälle der för den- 
samma. Sisymbrium anceps Wahlenb. förer Förf. 
till N asturtiitm , och anmärker, att De C an- 
del le alldeles förbigått denna växt, oagtadt 
E hr har t och Scirkuhr redan hafva den så- 
som Sis^ ampliihium terrestre; han tror» alt 
De Candolle förbigått den derföre, att han, 
ansett den vara samma med S. terrestre Sm.,^ 
men hvilken nämnde Tyskar rätt väl kände un- 
der namn af 6"» pcdustre', till Barbarwa arcu^ 
ata Reieh. anser Förf. hönxErjs. BarbatKa /^. 
Wahlenb. Fl. Ups., och tror, att den är en väl 
skild art från B. vulgavis Rr.; om T^annichettioi 
palustris L. anförer Förf. många anmärkningar; 
han upplyser åtskilliga hittils förvexlade arter 
af Digitalis j nämh D. ochroleuca Jaccf. (1>. 
ambigua Linn. fil., Schkuhr t. CLXXIV), D. 
grandijlora Lam. QD. ambigua Auct. Germ.)» 
D. intermecfia Roth (^B. ambigua Murr., Sturm 
HL IL, samt Omithogali arternes Synonymey 
in, m. »3o)^ 



»So) 1. C. lS:o icf. p. 289—298, Nto 20. p. 3o5— 3i4j» 
^':o 34 p- 529—541, 



449 

Prof. Wenderoth har meddelt Anmärk- 
iiingur öiver växtblomningen för åriSaaitrag- 
teii af Marburg ?5i). 

Åtskilliga underrättelser om växterna ihring 
Petersburg äro anförde af Hr Weinmanu. 
Der förekomma t. ex. Trollius asiaticus, Ca- 
rex microstachja Ehrh., C. loUacea L. o. s. 
v. '32). 

Hr v. W elden har leranat en förtekning 
öfver de ikring Genua i Maji blommande väx- 
ter, äfven som en öfver dera, hvilka han funnit 
på Monte Rosa, hvarest han d. 25 Aug. i8ai 
uppsteg på en af spetsarna vid 12,048 Paris, fots 
höjd öTver liafvet; han tror, att det ännu fin- 
nes någon högre spets på detta Berg, men trol. 
icke öfver 3 — 4^0 fot högre »53^. 

JBeskrifnmgar öf'ver Botaniska Trädgårdar och 
Trcidgårds-Cataloger. 

Prof. Lin k har under det förflutna året 
utgifvit 2:dra Delen af sin beskrifning öfver Väx- 
terna uti Berlins botan. Trädgård; den är be- 
arbetad enhgt samma plan som den i:sta, hvilken 
innehöll 453 1 växter, (se Årsber. för 1821 p — .); 
2:dra Delen innehåller ri — 24 Classerne och upp- 
tager 5791 arter, så att antalet af de uti hela ver- 
ket upptagne växter utgör io,322. Denna Tom 
är liksom den förra rik pä nya arter, bestäm- 
ningar och anmärkningar; här må ibland dessa 
endast följande omtalas. Förf. förer Crata^gi-ar- 
tcrna dels till Mespilus\ dels till Pyrus\ uti 
detta sednare finner man Mesp. CanadeTisisj 



• ai) I. c. N:o 35. p. 545— 55o. 

»«>) 1. c. ]y;Q i5. p. 227—331. Wio 19, p. 398—301, 

.»»3) I. c. K;o 17. p. 257 — 2G6, 



45o 

Amelanchier och ovalis ^ Cratcvgus . AriUj in- 
termedia och torniinalis; Neniiphar Liiik (^Nii- 
phar Sniilh.) skiljes fjån JSympJuea ; Thea ho- 
hea och viridis föras till CainmeUia\ Hepatica_, 
Pulsatillu och Anemone åtskiljas; Linaria och 
^7^f^>/7^^>^«/w åtskiljas j Tetradjnamisterne äro af-, 
handlade enligt De Candolle's Systenia na- 
turale. Uti slägtet Erjsimumt hvilket Förf. 
bestämmer med siliqua angulata, sessili aut suh- 
sessili upptagas; af Svenska E. ojjicinale och 
supinum QSisjmbr. supiniwi L.); till slägtet 
Cheirinea Link hänlÖrer Förf. de gulblommiga 
Erysimi-x\\\.tx\\^, iblantl h vilka de svenska äro: 
Ch. hieracifolia j cheiranthoides och lanceo- 
lata QEr. chejranthus Pers., Chejr. erjsimoi- 
des Z.); Spartiuni scopariiirii föres till Cytisus; 
Hjoseris minima förekommer enligt Gasrlner 
uti slägtet Arnoseris QA. minima Gaertn.). De 
liar anförde underrättelser hafva , som nogsamt 
synes, till största delen afseendc på sådant, som 
lan angå Svenska växterna. — Såsom exempel 
på den rikedom af aiter, som denna Trädgård, 
eger, kan anföras, att af slägtet Mescmbrjan- 
iJiemum finnes här 162 arter, af Pelar<^onium 
140, af Quercus 3'7, af Betala i4> ^f Pinits 
3o o. s. v. '34). 

Prof. v. Sch rank uti Miinchen har med 
IX:de och X:de Fasc. af sin Leskrifning öfver 
de sällsyntare växteina uti Vet. Acad. botan, 
Trädg. i Miinchen, slutat detta verk »35^, 



134) Enumeratio Plantarum Hovti P>.egii Berolinensis 
altera, Auctore H.F.Link. Pars II. Berolini. 1822.8:0. 

135) PlSntae rariores Horti Academ. Monacensis de- 
scriptae et observationibus illustratre. Auctore F- 
Paula de Sch rank. Fasc. IX et X et ultini. 
Monachii. 1822. lol. 



45i 

Prof. Weber d. y. ulgaf äfven under för- 
flutna året en förtekning öfver växterna uti 
KieVs botan Trädgård i36^. 

Hr S ter I er har framställt en Leslirifning 
öfver de uli Trädgården vid Lust-slottet Njm- 
phenBprg odlade växter »^j). 

En beskrifning öfver de uti Engelska Träd- 
gårdar odlade växter är under det förflutna året 
Utgifven i38^. 

Hrr Lin k och Otto hafva fortsatt utgif- 
vandet af afrilningar och beskrifningar öfver 
sällsynta växter från Berlin's botan. Trädgård. 
Pet 5;te Häftet af detta verk innehåller: Tab. 
25, Gesneria bulhosa Bot. Reg. t. 345., T. 26. 
Stjlidium temufoUum {St. filiforme Br.), T. 
a-y. Luhinia atropurpurea Link, T, 28. Heiinia 
tenuifolia Link, T. 29. Ampherephis interniedia 
Link {Spixia inolacea Schiank Hört. Mon. tab. 
80), T. ,3o. Sida malacophjlla Link, hvilken af 
Martins föres till slägtet Lopimia Nov. Act. 
Nat. curios. Vol. XI p. 96 »39^. 

prof. L. C. Treviranus i Breslau har ut- 
gifvit en monographie öfver en del af de uti bg- 



i3i) llortiis Kilicnsis, öder Verzcicliniss der Pflanzcni 
Welche in bolån. Garten der TJniversitat in Kiel 
1822 gczogen werden v. Fr. Weber. Kiel 1822.8:0. 

1J7) Ilortus Nyniphenburgensis. seu Enumeratio Plan- 
larunri in Ilorto Regio Nymplienbiugensi cultarum. 
Auctore A. S ter [er JVJonacliii. 1822, 8:0. 

• 38)' Hortus angliciis, or modern English Garden; ar- 
ranged according to llie system of Linnaeus; wilh 
Remarks on the proper ties of llie more valuablc 
species. Vol. I & II. London. 1822. 12:0. 

ils») Abbildungcn auserlesener Gevvächse des König- 
lichen bolanischen (iartens zu lierlin, nebst Beschrei- 
Iningen nnd Anlciliing sie zu zifiu;n. von II. F. 
Link uud Fr. Otto. Funflcs llLfl. JJcrluj. 1822. 4:o. 



45-2 

tan. Trädg. i Breslau odlade arter af JlUum, 
hvarest Förf. på ett critiskt sätt afliandlat de 
samma; ibland de här förekommande arter är 
en ny näml. A. prostratum Trev. ifrån Sibi- 
rien »4o), 

Hr Prosten Dr Gol lin uti Philaderphia 
har framställt en afliaudling om några Word- 
Araericanska Trädslag, som äro särdeles värde 
alt uti Sverige odlas. Förf. afliandlar här på ett 
ganska interressant sätt natur-beskaffenheten af 
de tragter, uti hvilka dessa Träd förekomma' 
uti sitt vilda tillstånd, och sedan sjelfva Trä- 
dens natural-Historia. Förf. indelar träden 
uti aine Classer: Den i:sta upptager de nytti- 
gaste, som förtjena vidsträckt odling och i:sta 
afdelningen innefattar dem, som tåla sträng och 
långvarig köld; hit räknas: Acer saccarinum 
L., Pinas strobus L. och Cupressus Thjoides 
L., (Avhite Cedar); 3:dra afdeln. utgöres af så- 
,dane, som trifvas under ansenliga grader af köld; 
hit höra Juniperus 'virginiana L, och Juglans 
alba L. . 2:dra Glassen upptager sådana träd, 
som äro förmånliga och prydliga för mindre 
inrymme. i:sta Afdeln. innefattar dem, som äro 
de niäst härdiga och förtjena odling till min- 
dre antal; hit räknas: Acer ruhrum L, , Pinus 
nigra Ait., Prunus — (Förf. skrifver Pruruis 
Cerasus virginiana , Bird cherry-Tree), Platå- 
jius occidcntalis L. och Robinia Pseudacacia 
L, ardra afdeln. upptager mindre härdiga Träd, 
hvilka egentl. torde trifvas i Södra Sverige, sä- 



«4o) Allii species qnotqiiot in Horto Bolanico Wratis- 
laviensi coluntur recensuit , rariores observalionibus 
ilhistravit; novas quasdnin desciipsit L* G. T rev i- 
vanns. Wiatislavise. 1822. 4'o. 



453 

som : Liriodendron tuUpifera L., MagnoUa glau- 
ca L., M. acuminata L., Laurus sassafras L., 
Pyrus coronaria L., Diospyros virginiana L., 
Gordonia pubescens Larn. , Sliitel, liernnar Fört", 
ganska upplysande anmärkningar om Philadel- 
phias Climat äfven som åtskilliga mera allman- 
na underrättelser om climalet uti flera af Norra 
Americas förenade provincer •4'}. 

Ibland de uti Trädgärds-skötseln ulgifnu 
skrifter utmärker sig i synnerhet Loudon'.s 
verk, hvilket anses såsom ett ibland de full- 
ständigaste uti denna kunskapsgren. De öfriga 
hithörande skrifter blifva här nedanföre anför* 
da '42). 



141) Kongl. Vet. Äcad.' Handl. 18^2. p. sgS— 326". 
»4») An Encyclopedia of Gardening, coinprising the 
Theory and Practice of Ilorticulture, Floriciilliiie, 
Arboiicultuie, and Landscape-Gaidening; including 
all the latest Improvements, a general History of 
Gardening in all countries; and a statistical vieuw 
of its slate, with suggestions for its future progress 
in th bi-itisb. isles. By i. C. London. London. 
.1822. 8:0. 

The Floiisfs Directory, or a Treatice on Flo- 
wers and bulbous Roots. New Edition, eniarg<*d, 
■with an Appendix on the cultivation of Dahlia, 
Glnysantheiuiini, Lobelia &c. By J. Mådd ock. Lon- 
<lon. 1822. b;o. • 

An Essay on Soils and Composts, and the pro- 
pagation and ciilltire ofornamenlal Trecs, Shrubs, 
Plants and Floucrs, liy Th. liayncs. London. 1822. 
12:0. 

History of niilivafcd Vcgetaltics. P»y II. Plillips| 
Vol. I & If London. 1822. 8:0 

Trcatisc on the culture and management of An- 
ricula, I'olyuntlics, Carnation &c. sec. Edit. By 
Em mer ton. London. 1822. 

Treatise on the Grovvtb and cullure of carnation. 
Pink, AnriiMila, 1'olyanlhcs, Ranunculiis,Tiilip&c. An 
improwcd Ldilion. By II o g g. Loinlwn. 1822. 12:0. 



454 

Botaniska Läroböcker. 

Prof. Lin k har framställt 3;dje upplagait 
af \Vilclenow's xinleitung zum Selbststudiura 



Directions foi* cultivating the Crambe maritima or 
Sea-kale, för the use of the table. By W. C ur tis 

IVachtrag zum vollständ. Lexicon der Gärtnerei 
und Botanik, yrr und 8:r Bd. von F. G. Dietrich 
Berlin. iSiiS 8:0. 

Hartdbuch fiir Kiichén-Garten-Freunde. Neue Auf- 
lage. v. Wense. — 1822. 8:0. 

Der Deutsche Fruchtgarten. 3:r Bd. N:o 7 — lOj 
4:r Bd. N:o i & 2. Weimar 1822. 8:0. 

Neues theoi-et- prakt. Lehrbuch der gesammteil 
Gal-tenkunst &c. -von J. J. Steube. JXiirnberg. 1822* 

8:0. 

Die wirthschaftllche Gärtnerey. von G. J. Ideler. 
i & IT:s Bd. Berlin. 1822 8:0. 

Der Zinimer- und Fenstergartén. von C. P. Bou- 
che'. 5:te Auflage. Berlin. 1822. 8:0. 

AUgemeine-teutsches Gartenmagaziri &c. Fort-i 
setzung; herausgegeben von F. J. Bertuch. 6 Bd^ 
6:s Stiick. Weimar. 1822. ^:o. 

Supplement to the Vol. IV of the Transactions 
of the Horticultural Society of London. London. 

1822. 4'0- 

Transactions of the Horticultural Society of Lon- 
don Vol. V. P. I. London 1822. ^\o. 

Journal of an Horticultural Tour through Flan- 
ders, Hollnnd and the North of France. By a De- 
putation of the ealedonian Society, consisling of Mr 
Neill, ^Ir Hay and Mr Macdonald. London. 
1822, 8:0. 

Der inträgliche Baumgartcn ini Hofe, von G. C. 
L. Hempel. Leipzig 1822. 8:0. ^ 

Den Pomologiska Trolhingen, eller det beprof- 
vade konstniedlel, "att ej allenast .tvinga frukträden 
till fruktbarhet, utan äfven, genom detta Trädgårds- 
konstens under, gifva de s^uka Träden en ny stam- 
rot och beforda alla, sä väl oculerade, ympade 
som vilda Träd i skogarnc till frodigare växt och 
ymnigare fruktbarhet. Af Pastor HenipeJ. öfver- 



455 
der Botanik. Uli denna Upplaga äro många 



sättning af åtdra förbättrade uplagan. Stockholm. 
1822. 8:0. 

Der Fruchtring an Obstbänmen und Weinstöcten, 
öder knrzgefaste, avif Erfahriing gegriind, Anlei- 
tung, den Obstbaum ziim 'fruchtbringen zu zwin- 
gen &c. 2:te verm. Auflage. Wien. 1822. 8:0. 

Kurzer und fasslicher Unterricht in der einfa- 
cben Obstbaumzucbt fiti- die Land|ngend. ^:le verb. 
u. verm. Auflage. Von P. G. H. J. Bäd eker. Mit 
2 Stein-abdr. — 1822. 8:0. 

Versucb einér systeinat. Bescbreibiing in Teut- 
scbland voibandener Kernobstsorten. Von A. F. A. 
Di el. I & II:s rieft. Stuttgardt und Tiibingen 1822.8:0. 
AnAveizung zur PflanzeDcnitur im allgemeinen, 
Von Cbr. Pieicbart. Bearbeitet von H. L. W. 
Völker. Erfint. 1822.8:0. 

Anweisiing znm Kiicben-Gartenbau. von Cbr. Rei- 
cbart. Bearbeitet von ti, L. W. Völker. Erfurt 
1822. 8;Ok 

AnAVcisung zum Obstbau, von Cbr, Reichartw 
Bearbeitet von H. L. W. V ölk er. Erfurt 1822. 8:0. 
Anweisung zin- Erziebnng der Apothekergewäcbse 
und Zierpflanzcn. Von Cbr. lie ic har t. Bearbeitet 
von J. J. B em bar di und herausgegeben von II L, 
W- Völker. Erfurt. 1822. 8:0. 

yfnrn. Alla dessa Rcicliarfs skrlfler äro sär- 
skildt aftryckta frän dess Land- und Gartenschatz. 
G:te Aufl. ■'1H21. 8:0. 

Die Obst-Orangerie , öder kurze Anfeilung Aep- 
A*i, Birnen , IHlaunien, Kiiscben , Apricosen, Pfir- 
scben, Mandeln, u. s. av. in f;('\vnlmliehen Blunien- 
st.borben /.u ci/.iclicn. Naeh Dr A, Diel: 2:le vcrni. 
Aufl. Leip/ig. 1822. 8to. 

Der Wiiiteigarten, berausgegeben von Dr. St. 
Schiitzc. Ckv Ijd. od. (3:r Jalirg. mit Kupf. Frankliirt 
am May II. 1822. 

Versucli iiber die Varietäten des Wcinstockes in 
Andalusien. Von Dr Simon Iloxas Clemcntc: 
Ans d. Französ. dos II. M, de Ca m u o I s in das Deut- 
selic iibcrsetzt dureii y\.*A. l''reyherr von Maseon. 
I:r und Uw Thcil. Mit illuin. Kiipf, und Xabclb 
Grätz. tSii. 8:0. 



tillägg och förbättringar» livilka gifva arbetet elt 



A Treatise on llie Culture of the Vine &c, By 
W. Speechly. London. 1822. 

Vollstiindige Anleilung eum Anbau und ?Air Ein- 
gCAVöhnung aiislandischer 1'flanzen. JNebst einem 
Anhange cnthaltend die Mittel, Gewächse jeder Art 
von den schädliclien Einfliissen unseies Cliinas zu 
sichern und die Wärme desselben zu veimehren, 
so wie ein Verzeicbniss eingewöhnter Pflanzen und 
die Bcschrcibung verbesserter Dampftieibhäuser, 
Eine von der Holländischen Gesellsch. der Wissensch. 
2u Harlem gekrönte Preisscbiift, von J. C. Leucbs* 
Mit Abbildungen 18221 « 

Griindliche und urafassende Abbandlung iiber Ta- 
bak. Aubau und Bebandiung desselben. Von J. P. 
Koibeek. Ingolstadt. 1822. 8;o. 

Verzuch einer allgem. und besondereii Nabrungs- 
mittelkund. Von J. H. Eecber. Mit Vorrede von 
S. G. Vogel. 2:r Th. a:te Abth. (äfven med titel) i 
Darslellung der Nahrungsmittel der Menscben, nach 
alpbab. Ordnung 2:r Bd. 1822. 8:0. 

A practical Treatise on the culture and manage- 
ment of Potatoes, with a Catalogue on the best 
Kinds and Hints, on the use of Potatoes in Feading 
Stock. dre. 

Fiitterkrauter und Fiittergräser. Heft I — III. Mit 
Kräulern im Original. Von Saatkamp. — 1822. 

New Catalogue of Books on Agriculture, Plan- 
ting, Gardening and rural affairs in general. By 
Harding. London. 1822, 

Hr Virey har lemnat en afhandling om de sär- 
skilda slag af Grönsaker (olera, Plantae oleraces), 
hvilka man uti olika länder begagnar till föda; 
han anförer här 70 sädane växter. Joiirn. dePliarm. 
1822. Fevr. p. 70 — 75. Samme Förf. har ock lem- 
nat en afliandiing om de främmande ätliga växter.^ 
hvilka blifvit naturaliserade uti Frankrike. J. c. p* 
65—70. 

Prof. Lehraann uti Hamburg har meddelat un** 
derrättelser om inrättningen af Engelska Ångma- 
schiner till' Drifhusens uppvärmning genom ångor. 

DeltR 



457 
förokadt värde '43); Doct. Richard d. j. '44), 



Detta sätt af uppvärmning, som meddelar en mera jemn 
temperature än genom vanlig eldning, är det förmån- 
ligaste for de varma Climatens växter, hvilka deraf 
vinna den frodigaste växt; det är ock i drifbänkar, 
uppvärmde af sädana ängrör, som man nu kan drif- 
va qvistar af de hårdaste Trädslag, hvilka man till- 
forne aldrig kunnat tvinga till anslående af rot. ■ — 
Hr Lehmann's afhandling tinnes uti Regensb. bot. 
Zeit. ;822. 2:r Bd. ]V;o 32. p. 5i3 — 524,ochtab. 
I & II uppvisa ritning af Ångmaschinen. 

Det är allmänt bekant, att Hr A. vonHumbolt 
för mänga år sedan upptäckte, att gamla och härda 
frö kunna gro, om de läggas uti vatten uppblan- 
dadtmed syrsatt Saltsyra (chiore) ochdcruti uppblötas; 
man begagnade sig genast uti botan. Trädgårdar af 
denna upptäckt, och man lyckades derigenom att 
uppdraga mänga indiska växter, hvilka man förr 
aldrig kunnat crhålJa; men man anmärkte äfven, alt 
dessa vanl. bleiVo sjukliga, och efter några fä är ut- 
dogo, hvilket man tillskrcf den skarpa syran, som 
verkade pä elt öfverrctande sätt pä den späda upp- 
skjutande plantan, llr Le san t, Apothejiare uti 
Kantes, tror, att man vid dessa försök tagit för 
mycket syrsatt Saltsyra. Han uppgifver Ijenliga- 
ste sättet att härvid förfara: Fröna uppblötas 
först under i2 limmars lid uti flod- eller käll- 
vatten, men aldrig uti brunns-vallen (eaude puits), 
deiefter tillägges en eller tvä droppar syisatt 
Saltsyra för hvarje fullt vattenglas, sedan onuöres 
massan för att noga blandas , och efter 6 timmars 
ny blötning, som vcrkställes i sol-ljuset och' under 
en glasklocka, afsilas fröna genom något linne, fördelas 
ifrån hvarandra genom att blanda dem ni«d någon 
sand eller torr jord, hvareftcr de utsås, och i'Pp- 
blötnings-vallnet shis öfvcr jorden, som liöljer dem. 
Journ. de Pharm. 1822. Nov. p, 498 & 499- 

14a) Anleitung zum Seibststudiuui der Botanik, von 
Dr C. L. VVilldcnow. 3:te verm. nnd verb. AnlUi- 
ge. Herausgegcbcn v. H. F. ]. i n k. Berlin. 1822.8:0. 

»44) Noiiveaux Klemens d« Botaniqtic et de Physio- 
K. V. 4. 4v,i iSaa. -^0 



458 

Prof. MarquU «4^'), Ilr Bl se ho ff '46;, Jlr 
Salisbury '4?; ni. fl. *48) hafva äfven ulgil- 
vit dylika Läroböcker. 



logi« vegetgle. 2:de É<l'tio" revue ett augmentce. 
' Par A. Richard. Paris. 1822. 8:0. 

• 4s) Fragmens de Philosophie botanique. Par A. L, 
Marquis. 1822. 8:0. 

«4<} Die Lotanisclie Runstspiache in Umrissen nebst 
erläuternden Texte zurn Gebiauch bei Vorlesungen 
lind zum Sebsttinl«nicht von G. W. Bi sch of f. 
Mit 21 lithographischen Tafeln. Niirnberg. 1822 fol. 

»47) The Botanisfs Companion or an inlroducfion to 
Inowledge of Practical Botany and the use of Plants, 
either growing wild in great Britain or ciiltivated 
for ihe purposes of Agricullure, Medicine, Rural- 
Economy, or the Arts. On a iiew Plan, By W. 
Salisbury. Vol. I & II. London. 1822. 8:0. 

»4 8) Botanical Ranibles, designed as an easy and fa- 
miiiar Introduction to the elegant and pleasing 
study of Botany. By Auctor of the Indian Cabi- 
net, 1822. 8:0. * 

Conversations on Botany. The third Edition. Lon- 
don. 1822. 8:0. 

Tabeliarische Uebersicht der Pflanzen nach dem 
natiirl. Svsteui von Jussieii verglichen mit dem Lin- 
ne'ischen Sexual-system. Berlin. 1821. fol. 

Elements of Physiological and Systematical Botany. 
By T. B. Stroud. — 1822. 8:0. 

. Ansichlen aus dem Pflanzenreiche. Ein belehren- 
des Hiilfsbiuh fur Jedern?ann. Von J. A. Steger 
Danzig. 1822. 8:0. 

Allgeineine okonomisi he Saämen- iind Frnchten- 
lehre, als Vorläufer de^ ber#its angeklindigten Ver- 
suches einei- curopäisch- karpologischen Flora &c. 
voB T o b. Seits, Pfarrer. Salzburg. 1823.8:0. 



45y 

Den af Dr Smith utgifna I)olaniska Gram- 
malica är äfven under året öfversatt pä Tj-ska '49). 

II w T e 1 1 e 1 b a c h och S e i ci e 1 hafva rned 
4-de och 5:te Häftena af sijia Hulfsblälter zum 
Studium der Botanik fortsatt utgifvaudet af det- 
ta verk '5o). 

Af Herbarium pharmaceuticum aro 3:dje 
och 4-de Häftena utkomma '5'). 

Hr Prof. Agardh har med VIII:de och 
IX:de Dei.irne foitsatl. sitt verk öfver Växternas 
naturliga FamiJjer. Sectionerne II. Pseudocoty- 
ledonem och en del af III. Crjpiocotjledonece 
aro här afhandlade. Pseudocoijledonece äro in- 
delade uti 4 ga'iska milurliga classer: i Muscoi- 
dfce 3 2. Tetradidyjiue , '6. Filices och 4- Equi- 
setacecL'. i:sta innefattar Hepaticw och Miisci ; 
2:dra innefattar; i. Pifdzocarpce (^yizoUa, Salvi^ 
mUj Mavsiledj Pilnlaria ocii Isoétes^j 2. Ly- 
copodincw och 3. O/^A/og/oj-yeo?; 3:dje indelas uti 



The Naturalist's Guide for coHecting and preser- 

vin^ all subjects of JVatural-Hislory and Botany, in- 

tended for ti»e use of Students ancJ Travellers. By 

W. Swainson. London. 1822. 8:0. 

Die BlinnenspiacLe, öder Bedeutung der Pflan- 

zen, Blunien nnd Kräuter nach occidentalischer (ori- 

entalisylier'?) Art. 1822. 12:0. 
14 j>) Botaniiche Grammatik, zur Erläut(Mung soirohl 

den kiinsllichen, als der nalärl. Classification, nebst 

einer Darstellung des Jussieu'schen Svilems. Von J. 

E. Smith. Aus d. Engl. Mit 21 Kupft. Weimar. 

1822. 8:0. 
i«o) Iliiifsblältcr zun) .Sludiimi der nolanik, beson- 

ders fiir Anfainger, niioh dei' Natur auf Slcin gezeich- 

net von IM. Tettelbacli. Hernusgegeben von J. 

Seldel. 4'te und 51;tc Lieferung. Drc^dun. 1822. 8;o. 
IS') Ileibarium 1'harniaceuticum, odcr Sammhing of- 

firinrll(;r Pflanzr.n. 5:te u, 4"l« Liefcr. Diisseldorl^ 

lb«.2. fol. 



4^0 ''- , ■ 

\. Osimindaceoi, a. Poljpodiaceck och 3. Dctiuea- 
cece QMarattia & Dantua); 4-de inncCallar blott 
slägtet Equisetum, hvars groningssätt, som hit- 
tills icke lärer hafva varit käudt, af Förf. be- 
skrifves, hvaraf synes, att dessa växter uti det- 
ta afseeiide komma närmare Musci än nägou 
annan växt-familj. Uti classerne Tetradidjmce 
och Filices äro indelningarne enligt Förfatlaiens 
egna äsigter framställde. Uti Illrdje Seclio- 
nen Cryptocotjledonete afhandiar Förf. begrep- 
pet om Endospermium (massa cotyledonacea), 
hvilket enligt Författarens tanka hittills varit 
raissförstådt, emedan det varit ansedt lika med pe- 
rispermium hos Diootyiedonefe då det tvertom 
är analogt med colyiedonerne och ej med pe- 
lispernjiuni, hvaraf följer, att man haft orätt, 
när man ansedt alla Monoootyledonea^ ulan un- 
dantag hafva perispermium , då tvertom dess 
närvaro hos dem är Ivifvelaglig enligt Förfat- 
tarens mening. Genom detta begiepp af en- 
dospermium förfalla en mängd af Ivifvel och 
tvister angående åtskilliga växtfamiljeis plats i 
Systemet t. ex.' de om Njmpliceacew. Cryptoco- 
tyledonece indelas af Förf, uti 5 classer, h vilka 
äro Författarens egna bestämningar af desam- 
ma »5^). 

Prof. Hayne har fortsatt utgifvande af sitt 
verk, innehållande beskrifningar och afiitningar 
af de uti Läkarekonsten brukade växter. 8:de 
Bandets i — 4*^^ ^^i^ten ära häraf utkomna '53^. 



iss) Aphorismi bolanici. Prseside C. A. Agardh. P. 

VIU. Respondente J. Dahl. P. IX. Respondente S. 

Lyckberg. Limdae. 1822. 8:0. 
1 5 a) G*f.reue Darstelluog und Beschreibung der in 

der AirncykiuKlv gebräiichl. Gewächse. Von F. G. 

Hayne. 8:r B;de i- 4=*^ Lief. Berlin. 1822. 4=o. 



46i 

Hr A. E. Furnohr har framställt e*i af- 
handling, som på ett critiskt sätt afhandlar be- 
greppen om Slågte, Art och Afart ^H^. 

Dr C. v. Baer har ulgifvit en afhandhng 
om Natural-Historiens närvarande tillstånd ^^^). 

Prof. och Eidd. Ho me m ann och Prof. 
J. F. Schouw hafva framstälit en öfversigt af 
Botanikens framsteg och tillstånd uti detta år- 
hundrade, hvarvid Författarne anmärkt innehål- 
let af de märkvärdigasto verk, som befordrat 
och utvidgat växtkännedomen, samt vidare om 
de öfver botaniska Trädgårdar utgifne arbeten, 
om de Systemer, som vi ega, om Växl-Geogra- 
phien och dess förkofran, om Växt-Anatomien 
och Växt-Physiologien. Denna sednare är i syn- 
nerhet utförligt afhandlad, emedan Författarne 
här ingå uti vidsträckta undersökningar om Väx- 
te/nas sexus, i anseende till de nyare stridighe- 
terné derom »56^. 

Grefve Hen ek el von Do n ne rs marek 
bar lemnat en mycket fullständig öfversigt af 
den nyaste franska botaniska Litteraturen från 
år 1800 ' — 1830; Denna förteckning ö^vev de 
Franska skrifterna är ställd uti ajphabetisk ord- 
ning efter Författarens namn ^^7j, 



154) Re^ensb. bot. Zcit. 1822. N:o 24. p. 369 — 38o. 

i5«) Zwey Worte iiber den jetzigen Zustand der Natur- 
ge chichte. Von C. von Baer. Köiiagsberg. 1822. 4"-o. 

is<s) Tidskrift for Naliirvidenskaberne. Udgivet af 
C. Ö r s t e d , J. W. H o r )i c m a n n , J. R e i d h a r d t. 
Forst<: Aargangs förste, an,det, tredje Hsefte. K-jöben- 
havn. 1822. 8:0. 

j4n/n. Hrr lIornemann's och Schouw's Af- 
handlinyar IrJri-koinma uti aiidet Haifte p. 127 — 191 
o<b trcdjr ll.ijfle p. .io4 - 369. — Jag Jiar icke 
halt tillfälle att se liera än de i:ne anförde Häften. 

I sr) ilegensb. bot. Zetti 1822. i:r Bd. Eist* Beilag«. 
p. I — .'JfG. 



462 

Botaniska Journaler och Periodiska 
arbeten. 

Botaniska Sällskapet uli Regenshurg luir un- 
der det förflutna året utgifvet 5:le ärgAngen af 
Dess botaniska Tidning , livars märkvärdigare 
afhandlingar allestädes förekomma anförde uti 
närvarande Årsberättelse »58^. 

Samma Sällskap har äfven uti ett särskildt 
utgifvet verk lemnat botaniska afhandlingar ocli 
-beskrifningar af särskilde Författare. En gan- 
ska stor mängd af nya, sällsynta eller mindre 
kända växter blifva här beskrifna. Hr Rei* 
chenbach's monographie Öfver de Tj^ska Ar- 
terne af Mjosotis förekommer äfven här ^^9). 

Prof. Sprengel har utgifvit 3:dje Delen 
af Neue Entdeckungen, hvarest ganska många 
af de under åren 1820 och 1821 ufgifna bota- 
niska skrifter blifvit recenserade. Hr Spren- 
gel, har uti detta arbete sjelf en afhandling in- 
nehållande beskrifningar af loi nya eller min- 
dre kända växter ^^<'). 

Ibland periodiska arbeten kunna följande 
anföras: 



ut) Flora öder Bolanische Zeitung, welche Recensio- 
nen, Abhandlungen, Aufsätze, Neuigkeiten und Nach- 
richlen , die Botanik betrelFend, enthält. Heraiis- 
gegeben von der Königl. botan. Gesellschaft in Re- 
^en>-b. Fiinfter Jahr^ang. Erster Band. Mit 3 
Kupfert. lind 3 Beiiagen. Zweiter Band mit 3 Kup» 
fert. und 5 Beilagen. Regensburg. 1822. 8:0. 

xss) Sylloge plantarum novarum vel minus cognita- 
rum. Ratisbonae. 182a. 8:0, 

t «o) PJeue Entdeckungen im gängen TJmfang der Pflan- 
zcnkunde, herausgegeben von R. Sprengel. Brit- 
ter Band. Leipzig. 1832. 8:0. 



4Ö3 

Hr Edwards har utgifvit Vlllrde ToDieii 
af Botanical Register, hvarest eii betjd.nide 
mängd af de i sednare lider upptäckte Pragt- 
växter äro a fri ta de •^'). 

Åtskilliga Häften eller nururor äro utkom- 
na af det af Curtis först började och sedan 
af Dr Si ms forisatta Botanical Magazinc, raeu 
jag känner ej antalet af de samma. 

Prof. H ock er har börjat att utgifva ett 
periodiskt verk, kalladt Exolic Flora hvaraf i y 

Häfte utkommer ijvar 3:dje månad; det skall / 
framställa beskrifningar och illuminerade figu- 
rer af nya eller mindre kända växter. Under 
det sednast förflutna halfåret äro 2:ne sådane 
Häften utkomna: det i;sta innehåller: T. i. 
Caladium sequinum W., 2. Rhipsalis Catsutha 
Gaertn. (jCactus pendulus Sw.), 3. & ^. Neottia 
speciosa Ait. , 5. Aspidium TVallichii Hook., 
från Nepaul, 6. Dorstetiid arifoUa Lam., ^. Ly- 
copodiuni dendroides Mich., 8. Doodia aspera 
Br. , 9. Dendrobium Pierardi Roxb. Msc. , 10. 
Ophrjs lutea Gav., 11. Serapias Lingua L., 
12. Calypso borealis Salisb. var. y^wer/cawa, som 
enl. Brown bör anses för en egen art (J^, 
americana), i3. Sarracenia ritbra Walt., 1^. 
Berberis keteroplijlla Poir., 1 5. Ageratuni co- 
njzoides W., 16. Pinguicula edentula Hook., 
Irån Savannah i N. America, i-j. Begonia hu- 
milis Ait.. 2:dra Häftet innehåller: T. 18. Be~ 
gonia argjrostigina Fisch., kj. Orontium ufpia- 
iicuttt L. , 20. Cactus Iruncatus Hook., ai. Pe- 
peroiniu blanda, 22. P. (jiuidrijoUa j iZ. P. 



«i) The botanical Register &c. The Designs by Sy- 
denharn Ed tv aids and olhers. Vol. Vill (N:o 
LXXXV— XCVI). London 1822. 8:9. 



464 

pojjstachycij 24. Vellya lyraia Br. , 25. DoO' 
dia caudatii:, 26. Caladinm bicolor Ait., 2*7. Ca- 
prifoliiim pubescens Gold., 28. Anemia liumilis, 
29. Hydrocotjle vitidula, 3o. H. nepalensis ^ 
3i. Osbeckia nepaleiisis Hook., 32. Stjlidium 
laricifolium Riclj-, 33. Hemionitis palmata. — 
Detta verk är i anseende tiil de noggranna och 
ntförliya teknin^avne af växternas delar och de 
många uplysningar, hvilka uti texten medde- 
las, ett af de förnämsta periodiska arbeten, som 
för närvarande utkomma. '62^, 

Prof. Reichenbach har med 5:te och 
6:te Häftena af Magazin der ästhetischen Bota- 
nik fortsatt detta verk, som utgöres af Leskrif- 
ningar och illuminerade, figurer af pragtväxter. 
5:te Häftet innehåller: Tab. 25. Billardiera 
scandens Sm. och miitahilis Salisb., T. 26. Myo- 
porum insulare ,^T., T. 2^. T^iscago stellata 
Beich., T. 28. Gomphocarpus arborescens Br. , 
T, 29. Gljcine sinensis Gurt., T. 3o. Psoraled 
'vervucosa Willd. och apliyUa L. — 6:te Häf- 
tet innehåller: T. 3i, Iris dichotoma Pall., T. 
32. Hoya carnosa Br., T. 33. Pultencea retusa 
Sm. och villosa Willd., 34. Monsonia filia L., 
35, M. pilosa Willd., T. 36. M. speciosa L. »ö^^. 



lös) Exotic Flora, containing Figures and descriptions 
of new, rare or otherwise interesting exotic piants, 
especially of such as are deserving of Leiog culti- 
vated in our Gardens; 'togeither with remarks upon 
their generic and specific characters, naluial orders, 
history, culture, time of flowering etc. By Willj. 
Jaoks. Hook er. Part. I, II. Edinburgh. 1822. 8:0. 

1 63) Magazin der astrrfisclien Botanik, öder Abbil- 
dung und Beschreibung der fiir GartenkulUir em-,' 
pfehlungswiirdigsten Gewäthse, nehst Angabe ihrer 
Erziehung. Von H. G. L. Ileichenbach 5:les u. 
6:te.s Heft. Leipzig. 1822. 8:ro. 



465 

Hrr Lo eld i ges liafva iifven med "jide To- 
rnen fortsnit deras Botanical Cybiiiet, som in- 
nehåller illuminerade fiojurer af sällsvnla väx- 
ter, samt underrättelser om deras odlings-salt; 
Men detta verk äger icke det vetenskapliga och 
artistiska värde, som de af Curtis, Edwards 
och Hooker »^4). 

JI. Växt-Geographie. 

Ibland de vigligastc botaniska verk, hvilka i 
sednai-e tider utkommit, kan man med rätta 
anföra den af Prof. Schonw n^-ligen ulgifna 
Vaxt-Geographie, hvilken uti denna del af Ve- 
tenskapen är den enda skrift, som hittills full- 
ständigt och på ett tillfredsställande sätt afhand- 
lat denna Lära, i».vilken på ett så upplysande sätt 
framställer Länders Natur- beskaffenhet, olika 
fruglbaihet och föj måga af odling. Det är här 
icke möjligt alt gifva en utförlig underrättelse om 
detta i så hög gVad fullständiga och lärorika 
verk; det är ett arbete, som onekeligen kan in- 
tei-essera hvaije bildad medborgare, hvilken Ön- 
skar sig en utviilgad kännedom om den Na- 
tur, som omgifver honom; likväl torde här 
böra lemnas en koit öfversigt eller snarare upp- 
läkning af de hufvudsakligaste ämnen, som det- 
ta vork innehåller. Uti inledningen framstäl- 
les Velenskapens innehåll och namn, förhållan- 
de till andra Vetenskaper; Inledning; källor och 
hjclpmedel (^näml. Botanikens öfriga delar, Phy- 
sik, Physisk-Gcographie, Chemie och Mineralo- 
gie); ?Sytta; Historia och LilteratUre. Hvai ef- 
ter veiket indelas ull 3:ne Jhifvud-Afdclningar: 



i«4) iiututiical Cahinet etc. By C, Lödd i ges niul Sons. 
VoJ. VII. London 182a, 8:0. 



466 



Den i:sla om de } Uie niomenler, hvilka Le- 
stämma Växternas förliållande till stället; här 
afhandlas det inflytande, som hiitens tcmpera- 
ture, fugtighet. genomskinlifjhet (lyset), lätliet, 
rörelse (vindar), electricitet och chem.ska^m- 
mansåttning. samt jordmon och vattnet (Ha , 
Sjöar, Floder) halva på Växterna; ardra Hut vud- 
afUelningen innefattar Läran om växtformernas 
förhållande till stället: hvarvid afhandlas Ar- 
ters, Släglens, FamiHers förhållande till stället 
samt växtverldens gränsor (mot Polerna, pa de 
högsta fjäll, i vattnet och där pä mer elier 
mindre djup); 3:dje Hulvudafdclningen: Om 
Jordklotets särskilda delar med hänsigt tdi de- 
ras vegetation, eller Botanisk-Geographie i strän- 
gaste bemärkelse, hvavest förekomma jemnlo- 
xelser emellan Latituds-zoner, Longituds-zoner, 
emellan båda Hemisphasrerne, emellan särskilda 
Regioner vid samma Latitud och emellan hvar- 
andra liknande ^Regioner på ohka Latituder; 
emellan Zoner och regioner, emellan Continen- 
ter och Öar, kusthnd och inre land, (Opland), 
emellan Hafvet och fasta landet, och detta al t 
lill Climat och Vegetation, samt slutcl. orsok 
till en växt-geographisk indelning at Jordklotets 

yta ^^^y 

,6 5) Giundtr^ek till en almindelig Plantegeograpliie. 
VedJoak.Fredr. Schou w. Kjöbenliavn. iba^ ö:o. 
Anm. Den definitic*!, som Förf. gifver af \ axl- 
Geographie, är följande: "Den vetenskap , som Ja- 
rer oss Växternas närvarande förhållande t.U Jordens 
vta, eller den vetenskap, som framställer Växter- 
Jas närvarande förekomst (förekomst, statio), vaxt- 
krets (voxekreds, extensio) och fördelningssatt (for- 
delingsmaade, distributio), samt Jordklotets narvaran-" 
de vegetations olikheter, alt med hänsigt^ tiU de yt- 
tre pä växterne inverkande momenter. — t"»»'- 



467 

Af Hr v. Humboldfs afliaudling om de 
lagar, hvilka man observerar vid Växternas för- 
Jjrediiing öfver jorden, finnes en öfversältning 
införd uti Isis 1832. XI:s Heft i). i^o^ — 1227 
och en nti Edinb. Philos. Jourii. 1022 N:oXIII 
p. 47 — 55. 

III. Växt-Anatomie. 

Ibland de hit hörande föremål lära väl få 
h.jfva varit mera omtvistade Lin läran om spiral- 
kärlen, deras uppkomst och förvandlingar, bygg- 
nad och nytta. Dr Ernst Meyer har i an- 
ledning häraf anställt undersökningar derom, 
till lölje af hvilka han anser sig hafva erhållit 
följande resultat: i. att Växternas cell-system 
och kärl-system utgå frän gemensamma grund- 
lag; 2, kärlet synes först såsom cell (^cellule) 
med inre spiral-diag hos de lägre Växterna; 



anser, att likasom man åtskiljer Länders Geographie 
från deras Hisloiia, sä synes det ock nödvändigt att 
åtskilja Läran ou) Växternas närvarande förhållande 
till Jordklotets yta IVan Läran om Y^i'^*^'""^^ "PP~ 
komst och de förändringar, hvilka de sedan hafva 
undergått, eller P'axt-Geograp7iicn från J^äxt- 
Hisloriens den förra betraktar alenast det närva- 
rande, och grundar sig blott på erfarenhetssatser; 
den scdnarc behaktai förhållandet från fo<dna ti- 
der, och kan liksom livar och en erfarenhets-veten- 
skap, , som saknar tillräckliga erfarenhets-satser, hän- 
visa till rimligheter och gissningar, hvarföre dess 
resul låter blifva långt osäkrare: båda Läiorne slå 
i noga samband meil livarandra och Växt-Geogra- 
phicn är gnindvalen för Växllfistoiien ; denna j(y/- 
narcs skiljande från den förra förekommer ock 
införandet af hypotlieser i Växt-Geographien. — Förf. 
ämnar alt kanhänrla framdeles ulgifva en Handbok 
uti Vuxt-llisloricn. 



468 

3. blott föga mera utbildade synas kärlen uti 
grunddelarne hos de fullkomligare Växterna, 
uti lederne (Knoten) såsom maskformiga krop- 
par; 4- fi'"^ dessa höjer sig kärlet uti interno- 
dium, liksom det åt sidan förlorar sig i blad, 
och åtskiljer sig uti båda genom enkelhet och 
utsträckning; 5. hvarje kärl beslår al aine vä- 
sentliga delar, näml. af hinna och fibrer; blott 
de inneslutna fibrerna åtskilja kärlet anatomiskt 
från den vanliga cellen (^cellulen); 6. vid till- 
bakaskridande förvandling, vid vedbildning, 
upphäfves jemnvigten hof dessa båda delar, an- 
tingen erhålla fibrerna öfvervigten — och nät- 
formiga kärl uppkomma; eller erhåller hinnan 
öfvervigten — och porösa kärl uppkomma. — 
Förf. erinrar sjelf, att han aldeles icke anser 
sin åsigt af saken såsom bevist, utan alt han 
hufvudsakligen velat framställa den till vidare 
granskning och ompröfning. "66^. 

IV. Växt-Physiologie. 

Prof, G. R. T re vira nu s i Bremen har 
ntgifvit 6:te Bandets ardra Afddning afsinBio- 
logie eller Philosophie öfver den lefvande Na- 
turen, uti hvilket verk flera hithörande ämnen 
afhandlas. »^j^.^ 

Dr Schelver har framställt ett arbete 
öfver Växtvcrldens lifs- och formhistoria, hvil- 
ket verk jag dock icke haft tillfälle se '68^. 



i««) Regensb. Bot. Zeit. 1822. N:o i. p. i — 13, N:o 2. 

p. 17—23, 
'i?) Biologie öder Philosophie der lebenden Natur, 

fiir Natuiforschei- und Aeizte. 6:ter Band. 2:e Ablh. 

von G. R. Tre vi ra n US. Göttingen. 1822. 8:0. 
■ 6 8) Lebetis- und Forrageschichle der Pflaffzenwelt. 



4%) 

I anledning af" tle nyare stridigbeterne om 
Växternas kön, har Prof. L. C. Treviranus 
uti Breslau framställt ett arbete innehäilandt; 
granskning deraf. Förf. vedeilägger här på ett 
så fullkomligen tiilfiedsställande sätt de nyare 
Natur-Philosophers tvekan och bländande upp- 
gifter om sexualitetens otillräcklighet och overk- 
samhet hos äfven fullkomligare Växter, att vis- 
serligen hvar och en, S()ra söker sanningen, må- 
ste medgifva, alt Förf. föiträffligen upplyst sa- 
ken. »693. 

Piof. v. Schrank har iihen uti en mj-c- 
ket grundlig och väl utförd Afhandling njcd 
fullgiltiga bevis vederlagt de nyares inkast mot 
sexualitetens allniännaie bitiäde vid Växternas 
ijcfrödande. '7°^. 

Dr V. Tittmann har Icmnat en Afhand- 
ling om åtskilliga Vallenväxteis gi oningssätt. "71). 

Ur Dutrochet har framställt anmärknin- 
gar Giu de speciella directioner, hvilka vissa de- 
hir Jms Växterna eltersträfva ; och om orsaker- 
ne till de samma. Förf. anser Växteinas rörel- 
ser, igenom hvilka deras delar dctermineias till 
vissa ligtningar, vara mera frivilliga än mccha- 
niska ; Förf. tror, alt det är genom den fär- 
gade substancen hos Växterna, som dessa äro 



Handbneh seiner Vorlosmigeii tiher die physiologi- 
sche Botanik, von Dr Schclvoi'. Erster Baud. Ilci- 
dclbrrp. 1S27.. 8:0. 

16'/) Die T^eliic von Gesclili-rlitc der ]*flaiireii in Bcziig 
af die netiestcn Angiiffc crwogcii. Von L. C. Tre- 
viranus. Bremen. 189,9. 8:0. 

170) Be;{ei.sl). Bot. Zeir. 189.2. J\;o 4* p- 49-^3, N:o 
5. p. GI 76. 

17') Dcnktielirifl. der K, Bajer. Botan. Gesellscli. in 
BegCnsh. I! B;dc* t:sfe Abtli. p. — . 



47.0 

i samband ineil de yllvc orsakcrnn, hvilka uppviic- 
l<a dessa rörelser; att nämnde siil)stance är s;enoiu 
sina functionéj- analog raed Djurens nerveusa 
substance ocii borde erballa samma namn. '7^^. 
— Samme Författare har äfven gifvit en ytter- 
ligare gransiuiing al" detta ämne; han meddelar 
hår egenteligen anmärkningar om orsaken till 
radiculae och pinmulao olika rigtning. Dessa 
resonnementer äro dock al" en sa speculatit" art, 
att något bevisligt här icke kommer i h äga; '^^^ 
de likna deriiti aldeles de äsigter och iipj)gif'ter, 
hvilka Mirbel git"vit i llcrti till Vaxt-Ph/siolo- 
gien hörande stycken. 

D:r Schultz har ntgifvit ett arbete om saft- 
circulation hos Clielidoniuin majus och flera 
Växter; han anser sig haCva hos: förstnämnde 
Växt upptäckt en upp- och nedstigande saft- 
circulation, och det hos alla Växtens delar, sär- 
deles märkbart hos blomfoder-bla len, hos hvil- 
ka alltitl et-t uppstigande kärl åtCöijes af ett ned- 
stigande; hos Växtens blad beslå ådrorna utaf 
många tydeliga från h varandra skilda ror, uti 
hvilka saften frånsk'ld rörer sig uppåt och ned- 
åt; man ser liär de motsatta saftströmarne tyd- 
ligast uti kärl-fasciklarnes delnings-vinkel; min- 
dre tydligt sj^nes detta hos stjelken. Förf", an- 
ser, att den npp- och nedstigande saften är 
ungefärligen i samma förhållande som arterieust 
och venetist blod i Djurorganismen; hvad nu' 
sjelfva saftdehnne angå, bestå de af otaliga 
små kulor, li vilka man kan observera uti den 
i sjelfva kärlet strömandc saften; det är egentl. 



• 7i) Jouni. tie Phys. &c. 1822. Fevr. p. 94-95, 
173) 1. c. Jiiillct p. 59-61. 



47' 

genom dessa kulors glänsaaJc och lindrande, 
som man ser Srtit-slrÖmanic. Plail förmodar 
att spiral-kärJen iiro de -som , tillföra närings- 
saft ät nämnde circulation. Förf. anser såsom 
ett bevis härför, att färgade fluida, uti hvilka han 
satte iUskillige stjelkar, uppst£;o;o uti spiral-kär- 
len i de afskurna stjelkaine; han sag afven, alt 
spiral-kärlen ensamt upptogo ett sådant fluidum, 
dfi en oskadad rot sattes deruti. Orsaken till 
saft-rörelsen anser Förf. ligga hos saft-kulornas 
egna kraft, och deras beständiga anstötning mot 
kärlväggarne, med ett ord vara en capillar-al- 
Iraction. Sluteligen anför FÖrf. sina tankar om 
lifsprocessen sAsom' resultat af alla föregående- 
undersökningar; "Spiral-kärlen äro digeslions- 
organer; de insuga i roten de rå safterna och 
leda dessa till alla stammens förgreningar, assi- 
milerrj näringssalten, förvandla den till den 
egentliga, till Växtens blod, hvilken dä uti 
egna käil för sig fÖrer en egen inom sig slu- 
ten circulalion genom hela Växten" o. s. v. 
Utan ringaste tvifvel, kan man antaga, att Förf. 
af sina undersökningar med Chclidonium innjiis 
dragit allt för afgörande slutsatser uti detta gran- 
laga ämne. Spiral-kärlen , hvilka fordom varit an- 
sedde såsom luftförande kärl, hafva i sednare 
lider blifvit ansedde såsom troligen ämnade alt 
gifva mera stadga och stöd åt de hittills sä 
kallade saftkärlen, och det synes föga sannolikt, 
att Spiral-kärlen skulle vara de som egenleligen 
upphämtade näringssaften; livad den uppgifne 
saftrjlrelsen angår, sä synes den enligt Förfat- 
tarens egen undersökning, ännu vara alltför 
ofullständigt observerad Un- att gifva lillfrcds- 
slällande resultat. För öfrigt lortle man liär 
ofta vara i fara att Idifva bedragen gcnoni illir- 



472 

sioiier, livilka uppkoimna gonom mindre väi iogl- 
tageii försigtiehet vid microsLopets bruk. »74). 

Hr D 11 1 ro c lie t liar leninat iinmarkningar 
om rÖrelsernci hos Miniosa pudica L. Han er- 
inriir, att de röielser, hvilka denna Viixt visar, 
liafva sitt ursprung eller siite uti vissa ringar 
eller ringformige uppsvallningar (^hourlets), 
hvilka äro belägna uti bladens articulation med 
blad-skaftet, och uti blad-skaftenas articulation 
med Växtens sljeJk; de uti sidstnämnde articu- 
lation belägne ringar iiro störst, och kunna isS- 
ledes lättast undersökas. Om man ined en 
longitudinel delning afskär den nedre hälften 
af närande ring, sä fälles blad-sluiftet, och förlorar 
förmågan att uppresa sig, men afskär man der- 
emot den ölre hälften, Jilifver blad-skaftet uj>p- 
rät, och hai- föidorat förmågan att böja sig; 
dessa rön anser Förf. kunna bevisa, att blad- 
skaftets fällnings- och upprätnings-rörelser bero 
af den omväxlande uppsvälningen af deofreotdi 
nedre hälfterne af den anförde ringen, som är 
bclägtu uti deuiia blad-skaftets articulation 
med stjelkcn. Om en stark retning tillfogas 



nagan 



1-4) Ueber den Kreislauf des Saftes im Schöllkraute 
lind in mehreren andern Pflanzen und iiber die Assimi- 
lation des lohen Nahrungsstoffes iibeihaupt. Mikro- 
skopische Beobachtunisien mid Entdeckungen von 
Dr C. H. Sch 11 1 tz. Mit einer Vonede dess Herrn 
Prof. Dr L i nk, und 1 illum. Kupf.taC. Berlin 1822,8.0. 
Anm. Öfver delta ai bete har Hr ^ b e r m a i e r gifvit 
en, ofta otydlig, recension uti Regensb. Botan. Zeit. 
1822. N:o \i. p. 657—671, N;o 43> P- 673—686, och 
Prof. R-eichenbach har äfven uti nämnde Tid- 
ning JN:o 39 p. 699—611. lemnat anmärkningar ^öf- 
ver Hr Scliultz's Skrift. Prof. Link intygar san- 
ningen angående den dubbla (.irculalionen. 



473 

iiågoa di*l af denna Mimosa , så -visa de andra 
dclaine genom deras blads successiva vikning, 
alt (len ena efter den amlra erfar inflytandet af 
denna retning ; nar nian lindrigt bränner ett enda 
blad med ett brännglas, så sprider sig smånin- 
gom retningen j eller snarare den inre rörelsen» 
som retningen åstadkommer, till de andra bla- 
den^ som sitta på samma stjelk. Hr Dutro- 
chet liar studerat meddelning.s-lagarne för den- 
na inre rörelse, ocb ban har anmärkt; i:o att 
den öfvertöres lika om den går uppåt eller 
nedåt; 2:0 at,t å\i\\ öfveiföres oagtadt bort- 
taga/idet af en barkring (anneau d'ecorce); 
3:o att den öfverföres oagtadt det samtida 
borttagandet af bark och mäig, då de Ivenne 
stjelkens delar blott communicera genom träd- 
fibrer och kärl; 4*0 '^'■'^ ^^^^ öfverföres ännu; 
då de tvennc stjelkens delar blott commu- 
nicera sig emell.in genom ett baik-stjcke; 5;o 
att den ej mer öfverföres, då coinmunicationen 
blott sker medelst mäigcn; 6:0 att den ej mer 
öfverföi-es, då conimunication blott skei- medelst 
cörticaJ-niassan ; af dessa xön anser Föif. , att 
den inre rörelsen, som orsakas af retningen, 
blott meddelar sig genom fascijklar af träd^-fibrer 
och kärl: Meddelandi-t af denna rörelse krha- 
stigaiv hos blad-skaftet ån hps ^stjelken; irli 
blad-skaften genomgår den fråii ,8 — 15 milli- 
metrer i sernnden; uti stjf.lken genomgår, den 
blott 2 cl. ?) millimelrer på ,saipnia lid. Den 
yttre lemperatui en ntöfvar ej något synbart, in^ 
flytande j)å hastigheten ;if denna lörelsCj men 
den iilöfvar dei;d en nog niäikiig pä vidden af 
de<'S mefldelande. Borttagandet af ljus under,* 
cn viss lid utsläcker aldeles irrilabilileten ho.| 
K. ^'. A. Al ib. 182a. 3 1 , 



474 

Mimosa pudica. Denna utsläckning är nog ha- 
stig, då det är varmt; den sker långsammare, 
dä temperaturen är föga upphöjd; återkomsten 
af sol-ljusets inflytande atergifver nog hastigt åt 
Mimosa dess förra retbarhet. Det synes slute- 
ligen , enligt Författarens tanka ^ till följe af des- 
sa rön, att det är genom ljusets verkan, som 
existencen af Växternas vitala egenskaper hibe- 
hållas, liksom det är genom syrets verkan, som 
tillvaron af Djurens vitala egenskaper underhål* 
las, och att följakteligen, förblekning ([etiole- 
ment) för de förra är det samma, som asphyxie 
är hos de sednare '^1^'). 

Hr J. Murray har lemnat Physiologiska an- 
märkningar om Växternas rötter *7ö), och Hr 
Anth. Carlisle har framställt dylika om sam- 
bandet emellan Växternas blad och frugter '77). 

Fru Agnes Ibbetson har under det för* 
flutna åretj liksom uncler flera föregående, uti 
Monthly Magazine meddelat utförliga afliandlin- 
gar uti Växt-Physiologien ; de innehålla dock så 
öfverspända åsigter och orimliga uppgifter, gtt 
de föranledt Prof. Sprengel till det yttrande, 
att det ej lönar mÖclan att sysselsätta sig med 
granskning af en så sanningslös Författare. 

Prof. Sprengel har utgifvit en öfversätt- 
ning af Theophrasti Verk öfver Växternas 
Natural-Historia; den lärde Öfversättaren»har här 
gifvit en stor mängd af upplysningar och an- 
märkningar, hvilka i hög grad ökat Verkets 
värde ^78^. 



175) Journ. de Phys. &c. Decenib. p. 474"~475- 
i7«) Edinb. Philos. Journ, J>f:o XIV. p. SaS — 33 1. 
177) Philosoph. Magaz. Jul. p. 38 — 42* 
17») Theophrasfs Waturgeschichte der Gewäcbse. 



475 

V. Fornverldens Flora. 

Prof. Lin k har under det förflutna året ilt- 
gilvit 2:dra Delen af sitt Verk öfvcr Fornverl- 
den, uti hvilket åtskilliga hithörande föremål 
blifva afhandlade i79). 

Herr J. F. Kriiger har äfven framställt 
ett Verk upplysande Fornverldens beskaffen- 
het »80). 

D:r .T. Nöggerath har utglfvit en öfver- 
sätlning med anmärkningar af Cuvier''s arbe- 
te Öfver Fornverlden '^'). 

Hrr Bal lens te dt och Kriiger hafva 
med /{'.de Bandet fortsatt sitt Archiv öfver de 
nyaste Upptäckterna från Fornverlden. Förfat- 
tarne samla uti delta Verk alla till Fornverl- 
dens Nalural-Historia hörande upptäckter ^^^^. 

Baron v. Schlotheim har ntgifvit ett Su- 
plement till sitt arbete öfver petrificaterne '83^. 



Uebeiselzt und erläutcrt von K. S pr en ge I. Érster 
Theil. Uebersetziing. Zweiter Theil. Eiläuterungen. 
Allona. 1822. 8:0. 

»7») Die Unvelt und das Altherthiim , eiläutert durch 
die Naturkunde. Von II. F. Link. 2:ter Theil. Berlin 
1822. 8:0. 

180) Geschichte der Urwelt. Von J, F. Kriiger. 
i:ter Theil. 8:0. 

1 8 i) Ansichten vonder Urwelt. Von G.Cii v ie r. Nach der 
2:lcn0riginal-Aiisgabe verdeutschtund mit Aninerkun- 
gen begleitet von J. Nöggerath. Donn, 1822. 8:0. 

1 8a) Archiv fiir die neuesten EnJdeckungen aus der 
Urvcit: heraiisgegeben von J. G. J. Balicnstedt 
und J. F. Kriiger. i'.v B:d. i:te.s 11, 2:les Heft. 
Quedlinbiirg. 1822. 8:0. 

/4nm. Hr Balicnstcdt har äfven ntgifvit ett ar- 
bete nie<l titel Die neue odcr die jelzigc W^ell: von 
J. G. Ballenstcdt. 8:0. 

icj) Nachtriigc zur Petrefactenkundc auf iluem jelii- 



4^6 

Ur K il ode har med i:dia Häftet lorlsalt 
utgilVaiidet al' sina ijiJrag till upplysning af 
Fornverldens Flora ^^^j. 

Heir Adolph Bro ngn i art i Paris har 
framställt en afbandling ianeliållandc en syste- 
matisk uppställning af de hittills fundne fossila 
Växter. Uti inledningen anmärker Förf. de svå- 
righeter, hvilka möta försöken att giiVa en så- 
dan uppställning; ganska sidlan träffar man 
blommor och fiugter af dessa Växter, eller om 
de träffas, så befinnas de så hopklämde genom 
tryckning och petrificering, alt del vid de flesta 
icke är möjligt att säga, om de böia till något 
mi Jef vande slägte; vanligen tiäfFar man endast 
mer eller mindre fullkomliga stamniai-, grenar 
och blad. Förf. genomgår deiefter i koiithet 
Växtpetrificaternas historia litteraria. Han er- 
inrar, att Scheuchzer's och Knorr's Arbe- 
ten äro de förnämsta ibland de äldie hithörande. 
Hr v. Schlotlieira beskref uti sin Flora der Voj'- 
welt år i8o4 en stor miingd af fossila Växter, nun 
utan all systematisk framslällning. Det första arbe- 
te, uti hvilket man finner en lördelning afde fossila 
Växterna uti släglen ocharter, är utien afiiandling af 
Hr Steinhauer, uti Tiansaet. of the Philosoph. 
Society of America, Vol. I. , hvarest Förf äfven 
är den, som först gifvit specifica namn åt dessa al- 
ster. Herr v. Schlolheim utgaf år 1820 sin 
Historia öfver Petrifieaterne, uti h vilken så väl 
Djur som Växter blifva afhandlade. Grefve v. 



gen Stånd punkte. Von E. F. v. Schlotheim. — 
Mit 21 Kupf. taf; Gotha. 1822; Fol. 
1S4) Beitiäge zur Pflanzeiikundc der VonvcU. Von J, 
G. Rhode. 2:te Liéf. mit 3 iilum. Sleindiucken. 
Breslau. 1822. Fol. 



477 

Steinbeig började sedermera att tVamstalla 
sin Flura der Vorwelt, uti hvilken han afliand- 
lade flera fossila Växter, och Hrr Rhode och 
Nau hafva derefter Jifven utgifvit skrifter uti 
dessa ämnen. — Föif. indelar Växtpetrilicaterne 
uti 4 classer med sina derunder lydande slag- 
ten : i:sta Cl.: Stammar, hvilkas inre organi- 
sation är kännbar: i. ExogeJiites , 2. Endoge- 
nites. II:dra Cl.: Stammar, hvilkas inre orga- 
nisation icke mera är distinct, men hvilka cha- 
ractericeras af deras yttre form: 3. Cubnites , 
4. Calamites Sternb., Schlolh, , S. Syringodeii' 
clron Sternb , 6. Sigillaria QLepidudendron ^. \i. 
Sternb.), y. Clatliruria, 8. Sagenaria (^Lepido- 
dendron, §. i., Sternb.). Q. Stigmaria {f^ario- 
lariu Sternb.). III:djc Cl. : Stammar och '£/ad 
förenade, eller isolerade Blad'. \o. Lycopodites 
{LycopodioUthea Schlolh.), 1 1. Filicites Schloth., 
12. Splueiiophjllites , i3. AsterophyUites QCu' 
suariuites Schloth,), i\. Fucoides ^ i5. Phylli. 
tes (^BiblioIitJtes Schloth.)^ \6 Poacite.s S)c\\\ol\\., 
i^j. Pdlmacites QPalmacilniii spec. Schlolh.). 
IV:de Cl.: fructificaiioiis-organer: i:sla ordn. 
CarpolitJies Schlot, 2:dra ordn. Antholithes 
Schloth.. Sliiglkännemärkena lagas för För- 
sta Classcns sliigton af vedlagrens beskaffenhet. 
För dem nli Aiirlra Classen lagas de af Stam- 
mens bcskalleiilict , om den äi arliculcrad ,, fa- 
rad, läflad, sliil med . eller utan intryck, des- 
sas lät;e och form. För Tjcdje Classen , dit alla 
fossila Blad föraSj t:igas de af Bladens ställning 
mot stjciken, deras form och bcskallenhet af 
nervernas fördelning. Uti Fjerde Classen föie- 
komnia endast fossila fiugler och blommor; är 
det f'ni_i;t'i clh;r frön, som m.in finner, sä höra 
de till shiglet Carpolithcs . ;ir del blommor sA 



478 

höra cie till AnthoUthes ; man har ej hittills 
kunnat utfinna andra slägtkänneniärken. Fört', 
comrnenterar clerefter utförligt öfver cJe här af- 
handlade slägten och heskrifver äfven nja arter, 
hvilka tillika här äro uti stentryck ganska väl gra- 
verade. Han omtalar vidare ganska omständ- 
ligt, hvilka slägten som förekomma uti den yng- 
sta jordbildningen Qerrain de sediment supe- 
rieur, terrains tertiaires); här förekomma arler 
af slägtena Exogenites , Endogenites , Culmites^ 
Ljcopodites , Fucoides j PhjUites ^ detta sidst- 
iiämndes arter, hvilka alla äro spridda Blad, fö- 
rekomma oändeligen talrikt; de tillhöra hufvud- 
sakligen denna jordbildning, och man har till 
och med knappt funnit någon rigtigt känbar 
Phyllites uti de äldre jordbildningarne. Förf, 
tror, att alla arter af Phyllites kunna anses 
hafva tillhört planta dicotyledoneae. Större de- 
len kunna likväl icke hänföras till någon af de 
i Europa nu förekommande Växter. Vidare fö- 
rekomma uti denna yngsta formation äfven arter 
af Poacites och Pelmacites', FÖrf. anmärker, att 
det för närvarande är omöjligt att säga, om 
några af dessa fossila Palm-arter äro fullkomligen 
lika med nu lefvande af denna familj; af de upp- 
lysningar, hvilka Förf. gifver, se vi, att rätt märk- 
värdiga Palmer förekomma fossila uti flera trag- 
ter af Europa; Carpolithes förekomma tämligen 
ofta och äro af mycket olika form; af AnthoU- 
thes har man först nyligen träflat arter uti den- 
na jordbildning, och Förf. tror, att man hittills 
Hott funnit sådane petrificerade blommor på 
Monte Bolca, vid Vicenza, men här äro de ej 
särdeles rara; det är icke möjligt att säga, om 
de höra till kända slägfcen eller ej^ ty de visa 
ofta blott formen af calyx och ccrollu, ej de in- 



479 

re sexnal-organerne. — Af Slägtena Calamites , 
Syrino^odendrotit Sigillaria j Clathraria, Sage» 
naria och Stigmaria har man icke funnit arter 
uti denna jordbildning; de hafv^ hittills ale- 
nast uteslutande blifvit fuudne uti Stenkols- och 
Anthracit-lagren (les terrains de houille et d'an- 
thracite), och de sjnas sedan antingen hafva för- 
svunnit från jordjtan, eller icke mera befunnit 
sig i dylika omständigheter med de Växter, hvilka 
uti dessa jordbildningar kommit att öfvergå i 
ett fossilt tillstånd. Filicites, hvilka finnas i så 
stort öfverflöd uti de äldre jordbildningarne, 
saknas aldeles uti den yngsta; Herr Brong- 
niart har här blott sett ett enda högst otydligt 
fragment af ett petrificat, som möjligtvis kunde 
höra hit. Förf. anställer sedermera granskning 
af de särskilda jordbildningarnes växter. För 
mera redighets vinnande vid utvisandet af de 
här förekommande Växter, indelar Förf. alla 
dessa jordbildningar uti 2:ne hufvudsakhga grup- 
per; den ena innefattar de jordbildningar, hvil- 
ka Alex. B ro g ni ar t, fadren, benämnt: Ter- 
rains de sediment moyen et inferieur, nämligen 
kritlagret (craie), Jura-kalken (^calcaire du Ju- 
ra), fjällkalken (^calcaire alpin) och de bildnin- 
gar, hvilka innefattas under dessa; den andra 
innefattar Stenkols- och Anlhracit-bildningarne 
(les formations de houille ei d'anthracite); uti 
förra serien har Förf. varit nödsakad att förena 
jordbildningar, hvilka aro ganska olika h varan- 
dra i anseende till läge. Djur, som de inne- 
sluta, och tiden af deras bildning, men han har 
dcrtill rarit nödsakad, i anseende till det ringa 
antal af Växt-petrificater, hvilka blifvit fundne 
uti dessa olika lager, och i anseende till de tvif- 
vel, uti hvilka vi ibland bofiniia oss for att bestäm- 



ma till livilkea al' dessa hildningai de fossila 
Växter höra, hvilka vi ega. 

Uti Kritan och Jura-kalken har man hit- 
tills icke kunnat framställa najjot bestämbart 
Växt-petriticat, endast några lå, hvilka äro allde- 
les okänbara. 

Uti Fjäll-kalken har man endast funnit träd- 
tycken af Dicotyledoniska Växter, förvandlade till 
Ligniter; ibland föremfd hörande till denna period 
omnämner äfven Förf. Ligniter frän Ön x\ix vid la 
Rochelle; uti dessa har man funnit förkoladt 
träd af Dicotyledoniska Växter och 4 «Uer 5 
arter af Fucoides; äfvensom dylika, lill arter 
olika, fundna både i Frankrike, Italien och Ö- 
sterrike, samt arter af Lycopodites , fundna uti 
den bitumineusa Skiffern vid Mansfeld. 

Sådane äro de fossila Växter, hvilka blif- 
vit fundna uti les terrains de sediment inferi- 
eur ; de hora blott till Slägtena Exogenites, 
Fiicoides och Ljcopodites; Slägtena Endogeni- 
tes , Culmites , Phyllites ^ Poacites: Carpolithes 
och AntholitJies i hvilka förekomma uti les ter- 
rains de sediment superieur, finna vi ej i de 
första af des^.a bildningar, vare sig nu, att de 
Växter, till hvilka de hörde, ännu icke funnos 
vid denna tidpunkt^ ^W^x att någon orsak hin- 
drade deras bibehållande. 

Förf. anmärker, att med undantag af Poa- 
cites och Carpolithes, finnas inga af dessa släg- 
ten uti de äldre bildningarne, hvilket kunde 
gifva anledning att tro, att dessa Slägten ej 
funnos före bildningen af des terrains de sedi- 
ment superieur; tvertom synas ' Slägtena Cala- 
miteSf Sjringodendron j Sigil/ariuj Clathrariaj 
SagenariUj Stigmaria j Filicites j SphamophjlU- 
teSj AsterophjIIites och de verkliga L/copodi- 



48i 

teSj hvilka finnas ganska öfVcrflÖdigt uli de äl- 
dre lagren, redan hafva upphört att vara vid 
tidpunkten för biidiiingen af terrains de sedi- 
ment inlerieur, emedan de icke visa sig uti nå- 
gon af de yngre lagren. 

Dessa Slägten höra uteslutande till Stenkols- 

och Anthracit-lagren eller dylika formationer; 

.ibland dessa, hvilka innesluta samma petri- 

ficater som Stenkols- lagren, räknar Förf. Koppar- 

grufvorne vid Jekatrine>nburg i Ryssland. 

Förf. förenar vid sin granskning j för sitt 
Botaniska andamål, Anthracit- och Stenkols-ia- 
gren, ty de där inneslutna Växter synas icke 
betydligt skilja sig frän hvarancira, åtminstone 
återfinner man i de förra nästan alla de Släg- 
ten, hvilka finnas i de sednare; sålunda förekom- 
ma Calamiies, FiliciteSj Asterophyllites, Sphce- 
iiophjUites och Poacites nog oTta uti Anthra- 
cit-lagren; och om man ej där ännu anmärkt 
de öfriga Slägtena, sä är det sannolikt, att man 
bör söka orsaken härtill deruti, att dessa lager 
äro mindre utspridda än Sten kolslagren, att de 
endast äio föremål för obetydligare undersök- 
ning, och att Växterne där i allmänhet äro min- 
dre talrika. 

Uti Slenkolslagret återfiinier man tvertom 
alla Anlhiacit- lagrets Slägten, och dessuLoni 
mänga petiificalor, hvilka man ännu ej anmärkt uti 
det sidslnämnde, nämligen alla de Slägten, hvil- 
ka utgöra 2-dra Glassen uti Författarens arbe- 
te, undantagande Cuhnites, några arter af Lj- 
copoditcs och några fossila frön. 

Förf. anmärkei-, att om man nu enligt des- 
sa petrificaters beskaffenhet ville göra sig ett be- 
grepp om den slags vegetation, som fanns vid 
denna tidpunkt, nm icke öl ver hela jorden, ål- 



482 

minstone på de delar derafj hvilka alstrat Sten- 
kols-lagren, så se vi, att nästan alla Stenkols- 
lagrets Växter sjnas höra till Plantas Monoco- 
tyledoneae, och att större delen utgöres af de 
crj^ptogamiska Monocotyledoneae ; således se vi 
Ljcopodia representerade af Ljcopodites och 
Sagenariai Filices af Filicitcs', och de trädfor- 
miga arterna af denna familj representerade af 
SigiHaria och Clathraria; Marsiliacece repre- 
senteras af Sphcenophyllites j och Equisetacea af 
Calamites. 

De 4 Jiu tillvarande familjerna af denna 
grupp, funnos då redan, fastän under nog oli- 
ka former; alla sjaias vid denna tidpunkt haf- 
va innehållit trädforiniga arter, af hvilka vi nu 
mera hlott hafva exempel ibland Filices. 

Tillvaron af Monocotylcdoneas phaneroga- 
maD synes äfvcn hevist genom Stlgmarice analo- 
gie med Aroidece^ och genom analogien af Poa- 
cites med blad af de flesta af Monocotyledoneae. 
Sjringodendron synes äfven hafva hört till Mo- 
nocotyledonccc, ulan att Förf. kunnat afgöra, om 
det varit till cryptogamas eller phanerogamae, 
men ingen af dessa fossila Växter kan hafva 
hört till Palm-familjen j denna anmärkning an- 
ser Förf. af vigt, emedan mängden af Förfat- 
re antagit träd-stammarne uti Stenkolsformatio- 
nen såsom hörande till Växterna af denna fa- 
milj; Förf. anser för bevist, alt ingen af här 
fundna fossilier hörer till Palmernc. 

AsterophyUites är det enda af dessa fossi- 
la Växt-slägten, som Förf. med någou slags viss- 
het kan hänföra till Plantas Dicotyledoneae. 

De här fundne frugter och frön hafva va- 
rit altför sv^ra att bestämma, sä att Förf. icke 
kunnat hänföra dem till några nu lefvande. 



483 

Förf. anmärker, alt då man jemnför anta- 
let af arter af hvarje af dessa grupper med det 
af nu lefvande arter, så finner man, att Plan- 
ta Acotjledonea'j livilka nu utgöra omkring |:dei 
af kiinda Växter, icke skulle hafva funnits vid 
denna tidpunkt; åtminstone återstår deraf inget 
tecken. Monocotyledonece cryptogamcej, h vilka 
knapt utgöra Vö'"^^' ^^ "" lefvunde arter, må- 
ste i Fornverlden hafva utgjordt mer än ^^ö-de- 
lar af de Växter, hvilka hafva kommit till vår 
kunskap; Monocotyledonece phanerou^amce måste 
knappt hafva deraf utgjort jV^del, då de dere- 
mot nu utgöra nära ^:del af vegetationen; och 
Dicotyledonece sluteligen, hvilka utgöra nästan 
^:delar al nu lefvande Växter, ingingo blott till om- 
kring äV*'-^'^^ "*' "åmndc tidpunkts vegetation »85^. 

Förf. erinra huru olika denna Vegetation 
är emot den af sednare lager och i synner- 
het mot den, som nu höljer jordjtan. Han 
framställer den frågan, om man häraf hör slu- 



i8s) Förf. antager uti denna jemnförelse de af Hrr 
De Candollc ocli Br own gifna fördehiingar; med 
' Acolyledoneoe förstås altså Cryptogamse celJuIosae; 
Al^cc j Fun^i , JÄchenes j Hcpalici och Munci- 
med Monocotyledonece cryptogamce förstås: Fäi" 
ces j Lycopodiaceoe j Marsiliacecc j Equisetacece 
och Characece. — Det iippgifria antalet af Växter, 
är enligt med Ihr II u m b ol d t's , Brown's och 
De Candolle'.s Arbeten och de skriftliga underrät- 
telser, hvilka Ilr De Candollc särskildt gifvit ät 
Förf., enligt hvilka förhållandet af kända Växter 
är följande: 

Acotyledoncsc — — 6000. 

Monocotyicdoiieie cryptogamae i5oo. 
— - — phanerogamaR 7000. 

Dicotyledoneae — -^ 32,5oo. 

Sumnja 47)Ooo. 



484 

la, alt Joidcn vitl denna förflutna period icke 
egde andra Växter än de, hvilka dessa lager in- 
nehålla; eller att dessa Växter endast liördt till 
vissa localer, som luifva gifvit uppkomst åt Sten- 
kols-bildningen^ liksom nian ännu ser vissa hö- 
gar Qes turbieres) framställa en ganska egen 
och mycket mindie varierad vegetation än den 
af det öfriga af jordytan. Förf. vill ej söka att 
efterforska härom; båda n^ening^arne hafva haft 
sina försvaraie. 

Hr Brongniart anmärker vidare, att den 
mening, som åtskiilige Förfaltaie hall, alt dessa 
Växter kunna hafva blifvit förda från aflägsna 
climater till de ställen, uti hvilka de nu finnas 
nedlagda, synes strida mot alla de faeta, hvilka 
blifvit allt hitintills anmiirkUi, och har inget 
grundadl skäl för sig. 

Läget af de fossila Växterna uti Stenkols- 
grufvorna, den fulJkomliga förvaringen af utom- 
ordentligt späda blad, sådane som flera af Förl". 
anförde FiUces, l.t^H^ftcn af sjcllVa de ofla gan- 
ska stora löfven, och mer än allt della: närva- 
ron uti många grufvor af verticala stammar, ge- 
nomgående de olika lagren af de berg-arter (^'es 
rochers), hvilka innesluta dem, motsäga fullkom- 
ligt denna mening. Dessutom eiinrar Förf., att 
denna förmodan ej lättar föiklaringen af olik- 
heten emellan dessa tragters Växter, och de som 
nu bebo våra climater, ty det finnes niislan li- 
ka myeken skillnad emellan petrificaterne af Sten- 
kols-formation och Equinoxial-Zonens Växter, som 
emellan dessa petrificater och de tempererade Re- 
gionernas Växter; och antagande all de hafva 
blifvit förda från Equalorial-Regioiier tijl luiro- 
pa, måste man icke desto niindre nredgifva, alt 
de Växter, hvilka fordom funnos på jorden. 



485 

skiljde sig spccificc och ibland geueiice från 
dem, livilkii nu ])eLo niinindo Iragtcr. 

Föif. anser det deiföie vara nog bevisL, 
att Europa vid en tidpunki , hvais ' aflägsenliet 
rnan ej kan beslå m nid, om icke Itilikomiigt ,' 
dock åtminstone llJI niangii delar, var bekliidd 
med Viixtei, luilkoinligen olika dem, hvilka nu 
finnas; och att dessa Växter visade sig, med o- 
betj^dliga specifica förändringar, endast pa vissa 
andra punktei- af klotet; derom kan juan ej 
tvifly livad Ameiica angår, hvarifrån Förf. sedfc 
ett no? anseniict anlal af Växt-aftrvck från Sten- 
kols-lagren; och några stycken från Indiens Sten- 
koisgrnfvor, och iifveii sådane från Poi t. lackson 
på N3'a Holland i.jna.s vidare bekräfta denna be- 
synnerliga analogie emellan Växter från alla 
Stenkolslager, hnrndant än deras afstånd från 
hvarandia må \ara, hviiket synes t illkärniaiiif- 
va, alt öfver hela Jordklotet vid denna tidpunkt 
funnits en ^ egclalionens enformighet, som nu 
mera v.\ finnes, eller som åtminslpne blott lore- 
kommer hos tle enklaste Vä\t-(amiljer , sådane 
som Ahj^er , Svampar j, Liclienes ; Mossor &c., 
hvilkas Slägten ocli ofta älven arter återfinnas 
på ganska aflägsua punktei-, uti de båda Hemi- 
sphapreiiia och under- ganska skilda latituder. 

Förf. anser, alt ett al de måst anmärknincrs- 

o 

värda facta, som skulle följa af denna jemnfÖ- 
rel«e emellan Växter (rån olika lager, är, att 
sådane Växl(;r- som Filices oi:\\ Lycopoditr, hvil- 
ka funnos fr;in Vegetationens första tidpunkter, 
och hvilka ä/inu växa på jorden, icke återfin- 
nas i nyare lager, sådane som les lerrains de 
s('cJiment sujx-r it.ur , hvars fossilier likväl hafva 
den största likht t uumI nu kivande växter. Den- 
na fränvaio af Filices uti de nyare lagren au- 



486 

ser Förf. vaia clt s;^ nloiuorJcnlli.qt facluni, all han 
sökt förklaia dnt genom rö!j;!Uclc .-uiniärkningar, 

AU "teii'tiin de sediment siipeiieur liar for- 
merat sig under Hafvet eller under sött vat- 
ten, hvilket varit orsaken till den distinction 
man gjordt af dessa lager uti Salt-vatteiis 
formationer och Sött^vattnens formationer. Då 
man granskar de fossila \ä?vterna för h varde- 
ra af dessa formationer, ser man, att somliga masle 
hafva vuxit uti sjelfva det medium, uti hvilket 
lagret aiedsatt -sig: sådaue iiro uti Salt-valtens 
formationerne: AlQ^er^ och uti Sött-vattnens for- 
mationerne Charce fröiij NjwphcGce stjelknr^ bla- 
den af en Po^rt/woge^o/z,, arterna af Poacites ^ 
hvilka synas hafva en stor analogie med män- 
ga blad af vatten-växter, sådane som Granii' 
necej Sparganiunij Tjpha^ Cjperacece &e. 

Andra petrificater tillhöra tydligen Växler> 
hvilka hafva vuxit utom. vattnet; dessa Växter 
hafva följagteligen blifvit förda från de ställen pä 
hvilka de vuxit, till det liquidnm, utur hvilket det 
lager, som hyser dem, ntdlade sig, och kunna 
såväl finnas uti Salt-vattensfoimationerne som uti 
Sött-vattnens. Detta anmärker man med En- 
dogeniteSj PhjUites , Flahelliles, och Carpoli- 
thes: alla dessa petrificater äro gemensamma för 
Hafslagren och sött-vattnens-lagren. 

Om nu en Växt skall kunna finnas fossil' 
uti en af bildningarne af terrains de sediment 
supérieur, äi- det nödvändigt, att den vuxit uti 
Hafvet eller uti söta vattnen, eller att den va- 
rit utsatt att blifva lätt ditförd af vindar eller 
strömmar. Filices uppfylla ingetdera af dessa 
vilkor, ingen af dem bebor Hafvet eller de söta 
vattnen, och structuren af deras löf, hophängan- 
de uti alla dess delar, utan leder, ofta 'Åi\e\\ 



48? 

qvarvarancle på den stam, som bär den, för- 
svårar skiljandet af deras delar och deras fö- 
rande till de ställen, hvarest de kunde nedläg- 
gas och Öfvergå till fossilt liilstrmd. 

Samma orsaker förhindra bortförandet af 
Mossor och Lycnpodien, hvilkas alla delar aro 
hophängande; stjelkomfattande blad, blommor 
o. s. v., som hänga lika starkt vid stjelken, som 
bär dem. Också äro dessa petrificater ganska ra- 
ra, eller ock finnas de aideies icke uti dessa for- 
mationer. 

De orsaker, hvilka Förf. anfört, och som kun- 
nat motverka bevarandet af Filices^ Ljcopodier , 
och några andra Växter uti les terrains de sedi- 
ment superieur, moyen, et inferieur, hafva ej 
haft samma ijiflytande pä dei-as nedläggning (^el- 
ler afsättning) uli Stenkols-lagren; allt tyckes 
verkeligen bevisa, att dessa sednare, fastän helt 
och hållet sammansatta af land-Växter, hafva blif- 
vit' nedlagda pä sjelfva det ställe, hvarest dessa 
vuxit; närvaron af träd, hvilka ännu äro uli deras 
veilicala ställning, är derpå det tydligaste prof. ' 
Om man antager denna mening, så måste alla 
de Växter, hvilka bebodde det ställe, som har 
gifvit upphof ät Slenkols-afsältningen, finnas in- 
neslutna där, huiudan än yidfogningen af de- 
ras delar sig emellan varit, och den af de- 
ras stam till den grund på hvilken de vuxit. 

Denna olikhet uti bildningssätlet af Sten- 
kols-lagren och de yngre lagren anser Förf. 
kunna gifva en nog tillfrcdslällande förklaring 
öfver vissa Vegetabiliers Iiunvaio uli dessa sed- 
nare. 

Förf. anmärker sluteligen, alt sedan han 
omsider selt 2:dra Häftet af Grefvc v. Slern- 



488 

Lerg's FJora dcv Vorwelt, bor han Jcrniui äl- 
skilligfi nn(k'riiiL{.elser, Iivillwi upplysa svnoiiyinien 
al' de af GniVe Steril be ig beskrifne Sl;igten: 
RJijtidolepliis Sfernb. är siimma ,som S/gillaria 
Eiongn ; Fhihcllaria Steiiib. iir samma med 
Palmacites Schloln.; Sclilotheiinia Sleinb. och 
Jnnularia SLeriib. äro sam ma med AsLciophjl- 
liUies Biougn.; Föif. anser de bada föna icke 
vara från hvarandra skilda, och alt lör ötVigt 
det redan finnes en Schlniheiuua ibland Mos- 
sorne. Rotuhiria Steinb ai- samma med ^plice- 
nophyllithes Brongn.; Ncea;'^erathia Sternb. an- 
ser Förf. var ett fullkomj. skildt slägtc, hvilket 
är analogt med någon Zamia eller Palm (oliis 
pinnalis '86^. 

Prof v. Martins har framställt en afliand- 
ling ohi åtskilliga fossila växter, neml. flera ar- 
ter af Filicitex QLepidodevdron Sternb.), 1 z^c- 
cites; CactUes ^ Eujdiorbitt^s . Ljchnophoriies. 
Förf. har derjemte afriial Stammar af åtskilli- 
ga Brasilianska Palra-artei- för att visa likheten 
emellan dem och flera i Tyskland fundna fos- 
sila växt-sL;imn)ar, samt anmärker, all beskaf- 
fenheten af stammen ho? Poljpodiuni corcova~ 
dense Raddi Syn. Fil. Biasil., sjaies visa, att 
flera af de af Grefve v. Sternb er g beskrifna 
arter af det lossila slägtet Lepidodendron hört 
till Filices, hvarföre de ock af Förf. här anlö- 
ras under Fihcites. Denna afhandling är en 

af 



.86) Mem. du Mus. Vol. Vill p. — . 

Anm. Denna alhandling är ock särskildt aftryckt 
med titel: "Sur la classification et la distribution des 
ve'ge'taux fossilcs." Par Adolphc Bro ngn i art. 
Paris. 1822. 4'0- 



• 489 

al' de nifist interessantn, hvill<a i detta ämne hit- 
tills lUkomniit '87^. 

Hr Prof. Agardh har likaledes beskrifvit 
åtskilliga fossila Alger, näml.: Chonclria tequa- 
lis Ag.h. & Brongn , Ch. reciirva Ag.h. & Brongn-, 
CJi. obtush Var. fossilis Ag.h. & Brongn. samt 
Blwdomela diluviana Ag.li. »88), 

Föröfrigt finnas uti Journalerne fÖr året 
åtskilliga underrättelser om växt-petrificater och 
aftryck fundna uti flera Europasiska Län- 
der »89^. 

Hr Virey har framställt critiska reflexio- 
ner hörande till undersökningarne om Bernste- 
nen. Han omtalar, att deii blifvit funnen uti 
flera tragter uti Frankrike uti kalklager, i la- 
ger af bitumineust jordhaltigt träd, under hla- 
dig lera o. s. v. . Bernstenen, som nuförtiden 
anses vara ett fossilt hartz af ett utdödt Träd- 
slag, är enligt Författarens uppgifter funnen så 
väl uti de varma som kalla Liindcrne af Jor- 
den. Förf. gifver här en framställning rif de 
olika localer^ uti hvilka Bernstenen hlifvit fun- 
nen, samt beskrifningar af hvarje särskild sort: 
i:st Bernslcn, hvilken man uppfiskar från Hafs- 
botlen nära stränderne, beskrifning om dess ut- 
seende och den ved^ som åtföljer densamma; 



18 7) Denkschrift, der K. Bayer. bolån. Gesellscli. in 
Regcnsb. ii:r B. p. — . — Den finnes ock särskildt 
åflryckt med tilel: De plantis nonnullis nntediluvia- 
nis ope speciciuin inler Tropicos nunc vivcntinm 
illustrandis. Auctoi"c C. F. P. de Martins. Ra- 
tisbonae. 1822. ^:o. 

• 88) Agaidhii Spcc. Älgar. Vol. f. Secl. II. p. 365; 
366 et 383. 

.ss) Annals of Philos. JV:o XIII. Jan. 1822, p, 83 et 84. 
K. y. A. Arth. i8aa. 32 



49^ . ' 

2:dra Bernsteii från Diiiiernc och sandfallcn , 
som gränsa till Ilafvet, 3:dje Bernslen frän Lig- 
niter-lagren af hitumineust träd; 4-de Bernsteii 
från alluvial-lagren, hvarvid äfven afhandlas des- 
sa lagers beskaffenhet. Förf. leinnar vidare an- 
luärkningdr om Bernstenens bildning, om de 
Insecter och Trädstammar, hvilka finnas iblanJ 
densamma, hvarvid äfven omtalas, att Prof. 
Sprengel ibland Bernstenen funnit en frugt, 
som liknar PhjUantlius Emblica L. .HrVirey 
lemnar slutl. en fortekning öfver de Författare, 
hvilka skrifvit om Bernstenen »Qo). 



Under den Resa omkring jorden, h vilken 
Caplt. Louis de Freycinet på Franska Be- 
geringens bekostnad förrättade åren 1817 — 1820, 
insamlades natur-alster af Chirurgerne Quoyoch 
Gaimard samt Apothekaren Gaudichaud. 
Ungefärligen 3ooo Växt-arter insamlades under 
Besan; 4oo till 5oo ibland dessa funnes ej för- 
ut uti Pariser-Museum och 200 voro åtminsto- 
ne nya ibland dem. Gilb. Annalen der Phys. 
182:2. 

Under den botaniska Beså som Hr De- 
monstr. Dr Wahl en berg och Studiosus L.. L. 
Laestadius är 1822 förelogo uti Skåne, åter- 
funno de ännu de flesta växter pä de ställen, 
där v. Linne sedt dem under sin Resa I749« 
Såsom nya för Sveriges Flora funno de Cam- 
panula Rapinwulus L. vid Bälteberga sätesgård, 
och § mil öster ut från Ystad funno de i en 
vatten-göl Arundo halthica Fliigg. . Denna växt 
är väl förut upptagen som Svensk uti 3:dje uppl. 



190) Jouin. de Pharm. 1822. Mare. p. 112 — 119. 



49^ 

af Prof. LiljeLlad's Sv^enska Flora p. 6q5 , 
men Jet kan dock vara ovisst, om det är den 
verkliga ^^ balthica, som blifvit funnen i Hal- 
land; på samma ställe sågo de äfven Juncits 
obtusiflorus Ehrli,, hvilken hittills hos oss blott 
blifvit funnen på Gottland. För öfrigt träffa- 
de dessa Resande de flesta af Skånes sällsynta- 
ste växter. 

Då Jlr Prof. och Commend. T h u n b e r g vid 
Medicinae Doctors Promotionen uti Upsala den 
II JVov. 1822 promoverades till Jubel-Doctor . 
utgaf Medicinas Prof. Dr C. Zetterström så- 
som Promotor det dertill hörande Programm. 
uti h vilket förekommer en fullständig Biogra- 
phie öfver Hr Prof. och Commend. Thunberg, 
h varvid alla dess utgifna skrifter och afhand- 
lingar blifvit anförda '9*). 

Hr Demonstr. Dr Wahlenberg har uti 
en afhandling kallad: ^ Linné och hans Veten- 
skap. Ett Bidrag till Fäderneslandets Veten- 
skaps-Historia^ gifvit en tekhing afv. Linne's 
lefhad, dess förtjenster af Vetenskapen samt sjelf- 
va Vetenskapens natur och syftning. Det är icke 
möjligt alt här lemna en recension deraf; af- 
liand lingen måste läsas i sitt sammanhang, och 
hvarjo opartisk Läsare måste medgif va, att den- 
na afliandling i sann ocli lärorik (ramställning af 
sina föremål icke ännu blifvit af någon i samma 
umne öfverträfTad '9^). ( 



i?«) Inan^urationcm Medicinae Doclorum a condi- 
ta Acadcmia Upsalicnsi Tricesimam tertiam etc. 
Indicit Promotor Caroliis Zetterström M. D, 
Mcdicinm tlicorct. & pract. Professor Reg. & Ord. 
— Upsalix. 182?.. foI. 

191) Svea. Tidskrift lör Vetenskap ocli Konst. Femte 
Häftet. Upsala. 1822, 8:0. — (p.Gg — i3o). 



49^ 

Under det forfliilna året har Vetenskapen 
förlorat följande af sina Idkare: États-Rådet 
och Prof. vid Veterinaire-Scholan i Köpenhamn, 
Ridd. af Kongl. Dannebrogs Orden Eric JN is- 
sen Wiborg född 1 759; dog d. 25 Sept. 1822 ; 
Mineralogin Prof. vid Universitetet i Cambrid- 
ge Dr Dan. Edw. Clarke född 1769, dog i, 
London d. 9 Mars 1S22; Dr Franz von Por- 
tenschlag Regerings Advocat i AVien dog d. 
y Nov. 1822, 5 1 iii; Hr James Di ek son 
dog d. i4 Aug. 1822, 84 är; Hr James So- 
werLy dog d. 26 Oct. och Hr J. L. Thuil- 
li e r i Paris d. 18 Dec. 



J 







^f^ 



AJ^, 



<^ 



y^-J^ t, 



■c .(,-->^ - 



^^1*